Det vanliga problemet för alla människor är att de förstår sanningen men inte kan omsätta den i praktiken. En faktor är att människan är ovillig att betala priset, och den andra är att människans urskillningsförmåga är för otillräcklig; hon kan inte se förbi många av de svårigheter som finns i det verkliga livet och vet inte hur man praktiserar på lämpligt sätt. Eftersom människan har för lite erfarenhet, dålig kaliber och begränsad förståelse av sanningen, är hon oförmögen att lösa de svårigheter hon träffar på i livet. Hon kan bara ge läpparnas bekännelse till sin tro på Gud, men kan inte föra in Gud i sitt dagliga liv. Med andra ord, Gud är Gud och livet är livet, som om människan inte har någon relation med Gud i sitt liv. Det är vad alla människor tror. Med ett sådant sätt att tro på Gud kan människan inte vinnas och göras fullkomlig av honom i verkligheten. Det är sannerligen inte att Guds ord är ofullständigt, utan snarare att människans förmåga att ta emot hans ord helt enkelt är otillräcklig. Man kan säga att nästan ingen människa handlar efter Guds avsikter. Snarare är deras tro på Gud efter deras egna avsikter, etablerade religiösa föreställningar och seder. Få är de som genomgår en förvandling efter att ha accepterat Guds ord och börjar handla efter hans vilja. Snarare framhärdar de i sina missuppfattade övertygelser. När människan börjar tro på Gud, gör hon det utifrån religionens konventionella regler, och lever och samverkar med andra helt grundat på sin egen livsfilosofi. Så är fallet för nio av tio människor. Mycket få är de som utformar en annan plan och vänder ett nytt blad efter att ha börjat tro på Gud. Ingen ser på eller omsätter i praktiken Guds ord som sanningen.

Ta tron på Jesus, till exempel. Oavsett om en människa var nybörjare i tron eller hade tillhört tron under en mycket lång tid, så började alla helt enkelt använda vad de nu hade för ”talanger” och visade upp vad det nu var för ”förmågor” de hade. Människor lade helt enkelt bara till ”tro på Gud”, dessa tre ord, i sina vanliga liv, men ändrade inte något på sitt sinnelag, och deras tro på Gud växte inte det minsta. Människans strävan var varken varm eller kall. Hon sade inte att hon inte trodde, men hon gav sig inte heller fullt ut åt Gud. Hon hade aldrig på riktigt älskat Gud eller lytt Gud. Hennes tro på Gud var både äkta och låtsad, och hon blundade och var inte uppriktig i praktiserandet av sin tro. Hon fortsatte i ett sådant omtöcknat tillstånd ända från början fram till tiden för sin död. Vad är meningen i detta? Idag måste du komma in på rätt spår eftersom du tror på den praktiske Gud. När du har tro på Gud bör du inte bara söka välsignelser, utan söka att älska Gud och känna Gud. Genom hans upplysning och din egen strävan kan du äta och dricka hans ord, utveckla en sann förståelse av Gud, och ha en sann kärlek till Gud som kommer från ditt hjärta. Med andra ord är din kärlek till Gud den mest äkta, så att ingen kan förstöra eller stå i vägen för din kärlek till honom. Då är du på rätt spår i tron till Gud. Det bevisar att du tillhör Gud, för ditt hjärta har tagits i besittning av Gud och då kan du inte besittas av någonting annat. På grund av din erfarenhet, det pris du betalat och Guds verk, kan du utveckla en oombedd kärlek till Gud. Då befrias du från Satans inflytande och lever i ljuset av Guds ord. Först när du har brutit dig fri från mörkrets inflytande kan du bedömas ha vunnit Gud. I din tro på Gud måste du söka detta mål. Detta är plikten för var och en av er. Ingen bör vara tillfreds med saker och ting som de är. Du kan inte vara tvehågsen gentemot Guds verk eller ta lätt på det. Du bör tänka på Gud i alla avseenden och vid alla tillfällen, och göra allting för hans skull. Och när du talar eller gör saker, bör du sätta Guds hus intressen först. Bara detta är i enlighet med Guds vilja.

Utdrag ur ”Ordet framträder i köttet”