Dagens verk har drivit nådens tidsålders verk framåt; det vill säga, arbetet under hela den sextusenåriga förvaltningsplanen har avancerat. Fastän nådens tidsålder är över har det gjorts framsteg i Guds verk. Varför säger jag om och om igen att verkets nuvarande stadium baserar sig på nådens och lagens tidsålder? Därför att dagens verk är en fortsättning på det verk som utfördes i nådens tidsålder och ett steg framåt jämfört med det som utfördes i lagens tidsålder. De tre etapperna hänger nära samman och varje länk i kedjan är nära sammanfogad med de intilliggande. Varför säger jag också att den här etappen av verket bygger på det som Jesus utförde? Om inte det här stadiet byggde på det verk som Jesus utfört, skulle det krävas en andra korsfästelse i det här stadiet och det föregående stadiets återlösande verk skulle behöva göras om på nytt. Det vore meningslöst. Det är alltså inte så att verket är fullkomligt färdigt, utan att tidsåldern har framskridit och nivån på verket är högre än tidigare. Man kan säga att den här etappen av verket bygger på den grundval som är lagens tidsålder och på den klippa som är Jesu verk. Guds verk byggs upp steg för steg, och det här stadiet är inte någon ny början. Endast kombinationen av de tre verksamhetsstadierna kan anses utgöra den sextusenåriga förvaltningsplanen. Verket i den här etappen bygger vidare på verket i nådens tidsålder. Om de här två stadierna av verket inte hänger samman, varför upprepas då inte korsfästelsen i det här stadiet? Varför bär jag inte människans synder, utan kommer i stället för att direkt döma och tukta människan? Om inte mitt arbete med att döma och straffa människan ‒ och min nuvarande ankomst, som inte skedde genom den Helige Andes avlelse ‒ följde på korsfästelsen, då skulle jag inte vara kvalificerad att döma och tukta människan. Det är just för att jag är ett med Jesus som jag kommer direkt för att tukta och döma henne. Verket i det här stadiet bygger helt på verket i det föregående stadiet. Det är därför endast denna typ av verk kan föra människan steg för steg till frälsningen. Jesus och jag kommer från en och samma ande. Fastän vi inte är köttsligen släkt är vår ande densamma; trots att innehållet i det vi gör och det arbete vi utför inte är detsamma, är vi lika varandra till vårt väsen. Köttsligen har vi olika former, men det beror på att vi lever i olika epoker och att våra verksamheter ställer olika krav. Våra ämbeten skiljer sig åt, så därför är det arbete vi utför och de sinnelag vi uppenbarar för människan också olika. Det är därför det människan ser och förstår i dag skiljer sig från vad hon såg och förstod i gångna tider — det beror på att det handlar om olika epoker. Trots att Guds inkarnationer skiljer sig åt i fråga om kön och kroppslig gestalt, liksom att de inte föddes i samma familj, än mindre under samma tidsperiod, är deras andar ändå en och samma. Trots att deras kött varken delar blod eller fysiskt släktskap av något slag, kan det inte förnekas att båda är Guds inkarnerade kött i två olika tidsperioder. Det är en ovedersäglig sanning att de är Guds inkarnerade kött, även om de inte tillhör samma blodslinje och inte delar ett gemensamt mänskligt språk (en var en man som talade judarnas språk och den andra en kvinna som endast talar kinesiska). Det beror på att de har levt i olika länder för att utföra det verk som var och en fått att utföra och dessutom under olika tidsperioder. Trots att de är samma ande och äger samma väsen finns det inga absoluta likheter mellan det yttre skalet hos deras kött. Allt de delar är samma mänskliga natur; när det gäller deras kroppars utseende och omständigheterna kring deras födelse är de inte likadana. Men detta påverkar inte deras respektive verk eller den kunskap människan har om dem, för när allt kommer omkring är de samma ande och ingen kan skilja dem åt. Trots att de saknar blodsband kontrolleras hela deras väsen av deras andar, som ger dem olika verk att utföra under olika tidsperioder och ger dem kroppar som tillhör olika blodslinjer. Jehovas Ande är inte Jesu Andes fader och Jesu Ande är inte son till Jehovas Ande: de är en och samma Ande. Inte heller är Jesus och den inkarnerade Guden av idag förbundna med blodsband, men de är en därför att deras andar är en. Gud kan utföra barmhärtighetens och godhetens verk, liksom den rättfärdiga domens och tuktans verk och verket med att nedkalla förbannelser över människan. Och i slutänden kan han utföra verket med att förstöra världen och straffa de ogudaktiga. Gör han inte allt detta själv? Är inte detta Guds allmakt? Han kunde både förkunna lagar och utfärda befallningar för människan, och han kunde också lära de tidiga israeliterna hur de skulle leva sitt liv på jorden, vägleda dem i byggandet av templet och altarna och hålla alla israeliter under sitt herravälde. På grund av sin auktoritet levde han i två tusen år på jorden tillsammans med Israels folk. Israeliterna vågade inte göra uppror mot honom; alla tillbad Jehova och höll hans bud. Sådant var det verk som utfördes i kraft av hans auktoritet och allsmäktighet. Under nådens tidsålder kom sedan Jesus för att återlösa hela det fallna människosläktet (inte bara israeliterna). Han visade barmhärtighet och godhet mot människan. Den Jesus som människan såg under nådens tidsålder var full av godhet och alltid kärleksfull mot människan, för han hade kommit för att rädda mänskligheten från synden. Han kunde förlåta människor deras synder till dess att hans korsfästelse återlöste mänskligheten helt från synden. Under den här perioden uppenbarade sig Gud för människan med barmhärtighet och godhet; han blev med andra ord ett syndoffer för människan och korsfästes för människans synder, så att de kan vara för evigt förlåtna. Han var barmhärtig, medkännande, tålmodig och kärleksfull. Och alla de som följde Jesus under nådens tidsålder försökte likaledes vara tålmodiga och kärleksfulla i allt. De var tålmodiga och gjorde inte motstånd ens när de blev slagna, förbannade eller stenade. Men under det sista stadiet kan det inte längre vara så. Jesu och Jehovas verk var inte precis likadana trots att de var av en och samma ande. Jehovas verk gjorde inte slut på tidsåldern, utan styrde tidsåldern och startade människans tillvaro på jorden, medan dagens verk handlar om att erövra dem bland hednafolken som har blivit djupt fördärvade och leda inte bara Guds utvalda folk i Kina utan hela universum och hela mänskligheten. För dig kanske det tycks som om det här verket endast bedrivs i Kina, men faktum är att det redan har börjat spridas utomlands. Hur kommer det sig att människor utanför Kina gång på gång söker den sanna vägen? Det beror på att Anden redan har skridit till verket och de ord som talas i dag riktas till människor i hela universum. I och med det är halva verket redan i gång. Från världens skapelse till idag har Guds Ande satt igång detta stora verk och har dessutom utfört olika verk i olika tidsåldrar och i olika länder. Under varje tidsålder ser människorna olika sinnelag hos honom och de uppenbaras på ett naturligt sätt genom de olika verk som han utför. Han är Gud, fylld av barmhärtighet och godhet. Han är människans syndoffer och herde, men han är också hennes dom, tuktan och förbannelse. Han kunde leda människans liv på jorden i tvåtusen år och han kunde också återlösa den fördärvade mänskligheten från synden. Idag kan han också erövra mänskligheten, som inte känner honom, och lägga den under sitt herravälde så att alla underkastar sig honom fullständigt. Slutligen kommer han att bränna bort allt som är orent och orättfärdigt i människor i hela universum för att visa dem att han inte bara är en barmhärtig och kärleksfull Gud, inte bara en vishetens och underverkens Gud, inte bara en helig Gud, utan dessutom en Gud som dömer människan. För de onda i människosläktet är han brinnande eld, dom och bestraffning; för dem som ska fullkomnas är han vedermöda, förädling och prövningar, liksom den som tröstar, ger näring, tillhandahåller ord, hanterar och beskär. Och för dem som elimineras är han straff och vedergällning.

Utdrag ur ”Ordet framträder i köttet”