Gud är livets källa för alla ting (I)

En översikt över Guds auktoritet, Guds rättfärdiga sinnelag och Guds helighet

Känner ni ett lugn i era hjärtan i Guds närvaro när ni har avslutat era böner? (Ja.) Om människors hjärtan kan lugnas kommer de att kunna höra och förstå Guds ord och de kommer att kunna höra och förstå sanningen. Om ditt hjärta inte kan lugnas, om ditt hjärta alltid är på drift eller alltid tänker på annat, kommer det att påverka hur du kommer samman för att höra Guds ord. Vad är då kärnan i det som vi diskuterar den här gången? Låt oss alla tänka tillbaka lite på huvudpunkten. Angående att känna Gud själv, den unike, så diskuterade vi i första delen Guds auktoritet. I andra delen diskuterade vi Guds rättfärdiga sinnelag. Och i den tredje delen diskuterade vi Guds helighet. Har det specifika innehåll som vi diskuterade varje gång gjort intryck på er? Vad i den första delen, ”Guds auktoritet”, gjorde djupast intryck på er? Vilken del hade störst inverkan på er? (Gud kommunicerade först auktoriteten och kraften i sitt ord; Gud står vid sitt ord och hans ord ska besannas. Detta är Guds inneboende väsen.) (Guds befallningar till Satan att han får fresta Job men inte ta hans liv. Det får oss att inse auktoriteten i Guds ord.) Det är en förståelse som ni fick efter att ha lyssnat till gemenskapen. Finns det något mer att tillägga? (Gud använde ord för att skapa himmel och jord och allt som finns i dem och han talar för att ingå ett förbund med människan och ge henne sina välsignelser. Allt detta är exempel på auktoriteten i Guds ord. Dessutom ser vi, när Herren Jesus befallde Lasaros att komma ut ur sin grav, att Gud råder över liv och död vilket Satan inte har någon makt att göra, liksom att Guds auktoritet är unik vare sig hans verk utförs i köttet eller i Anden.) Det här är en förståelse ni fick efter att ha lyssnat till gemenskapen. På tal om Guds auktoritet, hur uppfattar ni ordet ”auktoritet”? Vad inom Guds auktoritets omfattning, i det som Gud gör och uppenbarar, ser människor? (Vi ser Guds allmakt och visdom.) (Vi ser att Guds auktoritet är ständigt närvarande och att den verkligen, verkligen existerar. Vi ser Guds auktoritet i stor skala i hans herravälde över universum och vi kan se den i liten skala när han tar kontroll över människans liv. Gud planerar och kontrollerar i själva verket de sex brytpunkterna i livet. Vidare ser vi att Guds auktoritet representerar Gud själv, den unike, och inga skapade eller icke skapade varelser kan äga den. Guds auktoritet symboliserar hans status.) Ni tycks ha en dogmatisk förståelse av orden ”symboler för Guds status och Guds ställning”. Har ni någon konkret kunskap om Guds auktoritet? (Gud har vakat över oss och beskyddat oss sedan vi var små och det får oss att inse Guds auktoritet. Vi var inte medvetna om de faror vi var utsatta för, men Gud beskyddade oss alltid bakom kulisserna; även detta är Guds auktoritet.) Mycket bra, väl talat.

Vad är fokus, huvudpunkten, när vi talar om Guds auktoritet? Varför behöver vi diskutera det här innehållet? Syftet med att diskutera det här innehållet är för det första att människor ska bekräfta Guds status som Skaparen och hans ställning bland alla ting; det är något de kan förstå, något de kan se och känna. Vad du ser och vad du känner kommer ur Guds handlingar, Guds ord och Guds kontroll över universum. Vilken sann förståelse får då människor av allt de ser, lär sig och vet genom Guds auktoritet? Vi har redan diskuterat det första syftet. Det andra är att låta människor se Guds makt och visdom genom allt som Gud har gjort och sagt och kontrollerat med sin auktoritet. Det är att låta dig se hur mäktig och vis Gud är i sin kontroll av allting. Var inte detta fokus och huvudpunkten i vår tidigare diskussion om Guds unika auktoritet? Det har inte gått lång tid sedan det samtalet och ändå har en del av er glömt det, vilket visar att ni inte har förstått någon djupare förståelse av Guds auktoritet. Man skulle till och med kunna säga att människan inte har sett Guds auktoritet. Förstår ni nu detta till en viss del? Vad kommer du verkligen att känna när du ser Guds auktoritet i verksamhet? Har du verkligen känt Guds makt? (Det har vi.) När du läser Guds ord om hur han skapade universum, då känner du hans makt, då känner du hans allmakt. Vad känner du när du ser Guds herravälde över människans öde? Känner du hans makt och hans visdom? Om inte Gud besatt den makten, om han inte besatt den visdomen, skulle han då vara kompetent att ha herravälde över universum och herravälde över människans öde? Gud besitter sådan makt och även visdomen och därför har han auktoriteten; detta är unikt. Har du någonsin känt en varelse eller person i universum som besitter samma makt som Gud? Finns det någon eller något med makt att skapa himmel och jord och alla ting och även kontrollera och ha herraväldet över dem? Finns det någon eller något som kan härska över hela mänskligheten, leda den och både vara ständigt närvarande och allestädes närvarande? (Nej, det finns det inte.) Förstår ni nu den sanna betydelsen av allt det som Guds unika auktoritet innebär? Har ni en viss förståelse? (Det har vi.) Vi har nu gått igenom de punkter som behandlar Guds unika auktoritet.

I andra delen talade vi om Guds rättfärdiga sinnelag. Vi diskuterade inte så mycket som berörde Guds rättfärdiga sinnelag. Det beror på att i det här stadiet är Guds verk huvudsakligen dom och tuktan. Guds rättfärdiga sinnelag har uppenbarats tydligt, särskilt i rikets tidsålder. Han har sagt de ord han aldrig har sagt sedan skapelsens begynnelse; och i hans ord har alla folk, alla som har sett hans ord och alla som har erfarit hans ord, sett hans rättfärdiga sinnelag uppenbaras. Vad är då huvudpunkten i det vi nu diskuterar om Guds rättfärdiga sinnelag? Har ni utvecklat en djup förståelse av det ni har lärt er? Har ni fått förståelse av några av era erfarenheter? (Att Gud brände Sodom berodde på att människorna på den tiden hade blivit djupt fördärvade och därigenom väckt Guds vrede. Det är av detta vi ser Guds rättfärdiga sinnelag.) Låt oss först ta en titt: Om inte Gud hade ödelagt Sodom, skulle du då kunna känna till hans rättfärdiga sinnelag? Det skulle du kunna ändå. Du kan se det i de ord han har uttalat i rikets tidsålder och även genom hans dom, tuktan och förbannelser som riktas mot människan. Ser du Guds rättfärdiga sinnelag i hur han skonade Nineve? (Det gör vi.) I den nuvarande tidsåldern kan folk se något av Guds barmhärtighet, kärlek och fördragsamhet, och folk kan se det även i det faktum att Gud ändrar sig när människor ångrar sig. Genom att ta dessa två exempel som utgångspunkten för en diskussion om Guds rättfärdiga sinnelag framgår det klart att hans rättfärdiga sinnelag har uppenbarats. Men i verkligheten är det inte begränsat till det som är nedtecknat i dessa båda bibelberättelser. Utifrån det ni nu har lärt er och sett av Guds ord och hans verk, utifrån er nuvarande erfarenhet av detta, vad är Guds rättfärdiga sinnelag? Diskutera utifrån era egna erfarenheter. (När människor är i stånd att söka sanningen och handla enligt Guds vilja i de miljöer som Gud skapade åt dem, då vägleder Gud dem och upplyser dem och låter dem få känna ljuset inom sig. När människor går emot Gud och motsätter sig honom och agerar mot hans vilja råder mörker inom dem, som om Gud har övergett dem. Även de ber och vet inte vad de ska säga till honom, men när de lägger sina egna uppfattningar och fantasier åt sidan och blir villiga att samverka med Gud och strävar efter att bättra sig, då börjar Guds leende ansikte successivt att framträda. Av detta har vi erfarit heligheten i Guds rättfärdiga sinnelag; Gud framträder i det heliga riket och han är dold på orena platser.) (Jag ser Guds rättfärdiga sinnelag i hur han behandlar människor. Våra bröder och systrar har olika mognad och är av olika kaliber och vad Gud kräver av var och en av oss skiljer sig också åt. Vi kan alla ta emot Guds upplysning i olika hög grad och därigenom ser jag Guds rättfärdighet. Det beror på att människor inte kan behandla varandra på det sättet, endast Gud kan göra det.) Ni har alla uttryckt en viss praktisk kunskap.

Förstår ni huvudpoängen i att känna Guds rättfärdiga sinnelag? Det finns mycket man kan säga av erfarenhet i det här ämnet, men först är det några huvudpunkter som jag måste tala om för er. För att förstå Guds rättfärdiga sinnelag måste man först förstå Guds känslor: vad han hatar, vad han avskyr, vad han älskar, vem han är fördragsam och barmhärtig mot och vilken typ av människa han visar denna barmhärtighet. Det är en viktig punkt att känna till. Vidare måste man förstå att oavsett hur kärleksfull Gud är, oavsett hur mycket barmhärtighet och kärlek han känner för människor, så tolererar han inte att någon kränker hans status och ställning och han tolererar inte heller att någon kränker hans värdighet. Även om Gud älskar människor så skämmer han inte bort dem. Han visar människor sin kärlek, sin barmhärtighet och sin tolerans men han har aldrig gett efter för dem; han har sina principer och sina gränser. Oavsett hur mycket du har känt Guds kärlek inom dig, oavsett hur djup den kärleken är, får du aldrig behandla Gud som du skulle behandla en annan person. Även om det är sant att Gud behandlar människor som om de stod honom nära, kommer han att dölja sitt ansikte för dem och överge dem om de betraktar honom som en annan person, som om han bara var en annan skapad varelse, som en vän eller ett föremål för tillbedjan. Det här är hans sinnelag och folk får inte ta den här frågan lättsinnigt. I Guds ord sägs det ofta om hans sinnelag: Det spelar ingen roll hur många vägar du har färdats på, hur mycket arbete du har uträttat eller hur mycket du har uthärdat, så snart du kränker Guds sinnelag kommer han att återgälda var och en av er mot bakgrund av det du har gjort. Det innebär att Gud betraktar människor som närstående, men människor får inte behandla Gud som en vän eller släkting. Se inte Gud som din kompis. Oavsett hur mycket kärlek du har fått av honom, oavsett hur stor fördragsamhet han har visat dig, så får du ändå aldrig behandla honom som bara en vän. Sådant är Guds rättfärdiga sinnelag. Visst förstår ni det? Behöver jag säga mer om det här? Har ni någon förförståelse i den här frågan? Det här är generellt sett det vanligaste misstag som människor gör, oberoende av om de förstår lärosatserna eller inte har funderat över saken tidigare. När människor kränker Gud beror det kanske inte på en enstaka händelse eller en sak de sa, utan det beror snarare på en attityd de har och ett tillstånd de befinner sig i. Det här är något mycket skrämmande. Vissa personer tror att de har en förståelse av Gud, att de känner honom, de kanske till och med gör en del som kan behaga Gud. De börjar känna sig jämlika med Gud och att de har lyckats bli vänner med Gud. Den här sortens känslor är fruktansvärt fel. Om du inte har en djup förståelse av detta, om du inte verkligen förstår det, är det mycket lätt att kränka Gud och kränka hans rättfärdiga sinnelag. Det förstår ni nu, eller hur? Är inte Guds rättfärdiga sinnelag unikt? Är det jämställt med en människas personlighet eller individuella egenskaper? Aldrig, eller hur? Därför får du inte glömma att oavsett hur Gud behandlar människor, oavsett vad han tycker om människor, så förändras aldrig hans ställning, auktoritet och status. För mänskligheten är Gud ständigt Herre över allt och Skaparen. Visst förstår ni det?

Vad har ni lärt er om Guds helighet? Vilken var huvudsaken i diskussionerna om Guds helighet, förutom att den står i kontrast till Satans ondska? Är det inte vad Gud har och är? Är det Gud har och är unikt för Gud själv? (Ja.) Inget i hans skapelse har detta. Därför säger vi att Guds helighet är unik. Det är något som ni kan förstå. Vi har haft tre möten om Guds helighet. Kan ni beskriva med egna ord, utifrån er egen förståelse, vad ni tror att Guds helighet är? (Förra gången Gud kommunicerade med oss böjde vi oss ned inför honom. Gud delade gemenskap kring sanningen om att falla ner på marken och böja sig ned för att tillbe honom. Vi insåg att det inte var i enlighet med hans vilja att vi böjde oss ner och tillbad honom när vi inte lyckats uppfylla hans krav, och av detta såg vi Guds helighet.) Helt sant. Finns det något mer? (I Guds ord till mänskligheten ser vi att han talar tydligt och klart, han är uppriktig och rakt på sak. Satan talar omständligt och är full av lögner. Av det som hände förra gången när vi låg utsträckta på marken inför Gud såg vi att han alltid är principfast i sina ord och handlingar. Han berättar alltid klart och koncist hur vi bör gå tillväga, vad vi bör stå fast vid och hur vi bör agera. Men människor är inte sådana; sedan mänskligheten blivit fördärvad av Satan försökte människorna uppnå sina egna personliga motiv och mål och sina egna personliga önskemål med sina handlingar och ord. Av Guds sätt att ta hand om mänskligheten, den omsorg och det beskydd som han ger, ser vi att allt som Gud gör är positivt och mycket tydligt. Det är på det sättet vi ser Guds helighets väsen uppenbaras.) Bra uttryckt! Är det någon som har något att tillägga? (Vi ser Guds helighet när han blottlägger Satans onda väsen, vi får mer kunskap om Satans ondska och ser källan till mänsklighetens lidande. Tidigare var vi omedvetna om lidandet under Satans herravälde. Det var först när Gud gjorde det känt som vi såg att Satan är upphovet till allt det lidande som kom ur strävan efter berömmelse och rikedom. Först då kände vi att Guds helighet är mänsklighetens sanna frälsning.) Finns det något mer att tillägga? (Den fördärvade mänskligheten saknar den sanna kunskapen om eller kärleken till Gud. Eftersom vi inte förstår Guds helighets substans är det falskt att böjer vi oss ned inför honom i tillbedjan; det har ett bakomliggande syfte och är överlagt vilket gör Gud olycklig. Vi ser att Gud är helt annorlunda än Satan; Satan vill att människor beundrar och smickrar honom, böjer sig ned och tillber honom. Satan saknar principer. Av detta förstår jag också Guds helighet.) Mycket bra! Har ni insett Guds fulländning utifrån vår gemenskap kring Guds helighet? (Vi inser den.) Inser ni hur Gud är källan till allt som är positivt? Kan ni se hur Gud är förkroppsligandet av sanning och rättvisa? Inser ni hur Gud är källan till kärlek? Inser ni hur allt Gud gör, allt som han sänder ut och allt som han uppenbarar är felfritt? Alla dessa exempel är huvudpunkter om Guds helighet som jag talar om. Idag kanske dessa ord enbart ter sig som en lärosats för er, men en dag när du upplever och bevittnar den sanne Guden själv utifrån hans ord och hans verk kommer du att säga ur djupet av ditt hjärta att Gud är helig, att Gud skiljer sig från mänskligheten och att hans hjärta, sinnelag och väsen är heliga. Den heligheten låter människan se hans fulländning och låter henne se att Guds helighets väsen är fläckfritt. Hans helighets väsen avgör att han är den unike Guden själv och det visar människan och bevisar att han är den unike Guden själv. Är inte det huvudpoängen? (Det är det.)

Idag har vi skapat en överblick över flera delar av innehållet från tidigare möten. Vi ska avrunda vår översikt här. Jag hoppas att ni alla ska ta till er huvudpunkterna i varje punkt och ämne. Tänk inte bara på dem som lärosatser; läs igenom dem ordentligt och försök att komma underfund med dem när ni har tid. Kom ihåg dem i ert hjärta och förverkliga dem – då kommer ni verkligen att uppleva allt jag har sagt om verkligheten i Guds uppenbarelse av sitt sinnelag och vad han har och är. Men du kommer aldrig att förstå dem om du bara skriver dem i din anteckningsbok utan att läsa igenom dem eller fundera över dem. Det förstår du väl nu? Efter att ha kommunicerat dessa tre punkter kommer människor att ha vunnit en generell – eller till och med specifik – förståelse av Guds status, hans väsen och hans sinnelag. Men kommer de att ha en fullständig förståelse av Gud? (Nej.) Finns det nu i er egen förståelse av Gud några andra områden där ni känner att ni behöver en djupare förståelse? Det vill säga att du kanske, efter att ha fått en förståelse av Guds auktoritet, hans rättfärdiga sinnelag och hans helighet, har nått ett erkännande i ditt eget sinne av hans unika status och ställning, men du måste genom egna erfarenheter lära känna och uppskatta hans handlingar, hans makt och hans väsen innan du kan få en djupare förståelse. Ni har nu lyssnat på dessa utläggningar och kan ta denna trosartikel till ert hjärta: Gud existerar sannerligen och det är ett faktum att han styr över allt. Ingen människa får kränka hans rättfärdiga sinnelag och hans helighet är något alldeles visst som ingen människa får ifrågasätta. Dessa är faktum. Dessa utläggningar låter Guds status och ställning slå rot i människors hjärtan. När de väl har slagit rot måste människor försöka förstå mer.

Berättelse 1: Ett frö, jorden, ett träd, solljuset, sångfåglarna och människan

Idag ska jag dela gemenskap om ett nytt ämne för er. Vilket kommer det ämnet att vara? Rubriken för det ämnet kommer att vara ”Gud är livets källa för alla ting”. Är inte det ett ganska omfattande ämne att diskutera? Känns det som något som kan vara lite onåbart? Gud som livets källa för alla ting kan te sig som ett ämne som människor känner sig frikopplade från, men alla som följer Gud måste förstå det. Det beror på att den frågan är oupplösligt förenad med att varje person känner Gud, kan tillfredsställa honom och vörda honom. Därför måste det ämnet kommuniceras. Tidigare kan vissa ha haft en grundläggande förståelse av det ämnet och somliga var kanske medvetna om det. De kan ha en naiv kunskap eller ytlig förståelse av det i sina sinnen. Andra kan ha vissa särskilda erfarenheter av det; på grund av sina unika erfarenheter har de en djup förståelse av det i sina hjärtan. Men antingen kunskapen om detta är djup eller ytlig är den ensidig för er och inte tillräcklig specifik. Därför måste det ämnet kommuniceras i syfte att ge er en mer specifik och djupare förståelse. Jag kommer att använda en särskild metod för att dela gemenskap om detta ämne med er, en metod som vi inte har använt förut och som ni kan uppfatta som lite ovanlig eller lite olustig. Hur som helst, efter ni har hört det kommer ni att känna till det, oavsett vilken metoden är. Tycker ni om att lyssna på berättelser? (Det gör vi.) Det tycks som om jag gjorde rätt i att som metod välja att berätta en historia. Ni tycker alla om att höra på berättelser. Så låt oss börja. Ni behöver inte skriva ner den i era anteckningar. Jag ber att ni ska vara lugna och inte bli rastlösa. Du kan blunda, om du känner att du blir distraherad av omgivningen eller folk omkring dig med ögonen öppna. Jag har en underbar liten historia att berätta för er. Det är en historia om ett frö, jorden, ett träd, solljuset, sångfåglarna och människan. Vilka är huvudelementen i den historia som jag kommer att berätta? (Ett frö, jorden, ett träd, solljuset, sångfåglarna och människan.) Kommer Gud att vara med i den? (Nej.) Men jag är säker på att ni kommer att känna er avslappnade och nöjda när historien har berättats. Då så, nu får ni vara tysta och lyssna.

Ett litet frö föll till marken. När ett kraftigt regn dragit förbi sköt fröet ett spätt skott och rötterna grävde sig långsamt ner i jorden. Skottet växte sig med tiden större, trotsade hårda vindar och kraftigt regn och följde årstidernas växlingar allt eftersom månen tilltog och avtog. På sommaren frambringade jorden vatten som en gåva, så att skottet kunde uthärda den brännande hettan. Och tack vare jorden kände fröet inte hettan och överlevde därför sommarens hetta. När vintern kom slöt jorden skottet i sin varma famn och de höll hårt om varandra. Och tack vare jordens värme överlevde skottet den bittra kylan och klarade sig oskadd genom vinterstormarna och årstidens snöfall. I skydd av jorden växte sig skottet modigt och var lyckligt. Det växte sig högt och stolt av den osjälviska näring som jorden sörjde för. Skottet växte lyckligt. Det sjöng när regnet skvalade och det dansade och svajade när vinden blåste. Och på det viset var skottet och jorden beroende av varandra …

Åren gick och skottet var nu ett högrest träd. Kraftiga grenar växte från det med otaliga blad i spetsen och det stod stadigt på marken. Trädets rötter grävde ner sig i marken som tidigare, men nu trängde de sig djupt ner i jorden nedanför. Det som en gång hade skyddat skottet var nu grunden för det mäktiga trädet.

En solstråle föll på trädet och stammen skälvde. Trädet sträckte sina grenar långt ut och sög åt sig ljuset. Jorden nedanför andades i takt med trädet och jorden kändes förnyad. Plötsligt blåste en frisk bris fram bland grenarna och trädet darrade av förtjusning och exploderade av energi. Och på det viset var trädet och solljuset beroende av varandra …

Människor satt i den svala skuggan av trädet och njöt av den friska, väldoftande luften. Luften renade deras hjärtan och lungor och den renade deras blod. Människorna kände sig inte längre trötta eller nedtyngda. Och på det viset var människorna och trädet beroende av varandra …

En flock sångfåglar slog sig kvittrande ned på trädets grenar. Kanske undvek de en fiende eller så fostrade de och undervisade sina ungar, eller så tog de bara en kort paus. Och på det viset var fåglarna och trädet beroende av varandra …

Trädets slingriga och snåriga rötter grävde sig djupt ner i marken. Stammen skyddade jorden från vind och regn och den sträckte ut sina stora grenar och skyddade marken under sig och trädet gjorde det för att jorden är dess moder. De stärker varandra, förlitar sig på varandra och ska aldrig skiljas åt …

Det var slutet på berättelsen. Ni kan öppna ögonen nu. Jag har berättat en historia om ett frö, jorden, ett träd, solljuset, sångfåglarna och människan. Berättelsen har bara några få delar. Vilka känslor fick ni av den? Förstår ni den, så som den berättades? Ni får gärna tala om era känslor. Så vad känner ni efter att ha hört den här berättelsen? Jag ska börja med att säga att det går att se och röra vid alla de ting som jag nämnde för er; de är verkliga ting, inte metaforer. Jag vill att ni fortsätter och funderar över det jag har tagit upp. Inget av det jag behandlade var djupt och det är några få meningar som utgör huvudpoängen med historien. (Berättelsen vi hörde målar upp en vacker bild. Ett frö får liv och medan det växer upplever det de fyra årstiderna: vår, sommar, höst och vinter. Jorden är som en moder i sitt sätt att ge näring. Den ger värme på vintern så att skottet kan överleva kylan. När skottet har mognat till ett träd faller en solstråle på dess grenar och skänker trädet stor lycka. Jag ser att bland de otaliga tingen i Guds skapelse lever också jorden och att den och träder är beroende av varandra. Vi ser också att solljuset ger mycket värme till trädet och även om fåglar är en vanlig syn ser vi hur fåglarna, trädet och människorna sammanstrålar i harmoni. När vi hör den här berättelsen känner vi i våra hjärtan att allting i Guds skapelse faktiskt lever.) Väl talat! Är det någon som har något att tillägga? (I denna berättelse om ett frö som skjuter skott och växer upp till ett högrest träd ser jag Guds skapelses under. Jag ser att Gud gjorde så att alla ting stärker och är beroende av varandra, och att alla ting är förbundna och tjänar varandra. Vi ser Guds visdom, hans under, och vi ser att han är livets källa för alla ting.)

Allt det jag nyss har talat om är sådant som ni har sett tidigare, som till exempel frön. Dem känner ni väl till? Att ett frö växer upp till ett träd kanske inte är en process som ni har följt i detalj, men ni vet ju att det är ett faktum, eller hur? Ni har kunskap om jorden och solljuset. Bilden av sångfåglar som är uppflugna i ett träd är ju något som alla människor har sett, inte sant? Och människor som svalkar sig i skuggan av ett träd har ni väl alla sett? (Vi har sett det.) Så vilken känsla får ni när ni ser alla dessa exempel i samma bild? (Harmoni.) Kommer alla de exempel som förekommer i den bilden från Gud? (Ja.) Eftersom de kommer från Gud, vet han värdet och betydelsen av att alla dessa exempel existerar tillsammans på jorden. När Gud skapade alla ting, när han planerade och skapade varje ting, gjorde han det med avsikt; och när han skapade dessa ting genomsyrades de alla med liv. Den miljö han skapade för mänsklighetens tillvaro, som just beskrevs i vår berättelse, var en miljö där frön och jorden är beroende av varandra, där jorden kan ge näring åt frön och fröna är bundna till jorden. Förhållandet mellan dessa båda var förutbestämt av Gud från allra första början. Trädet, solljuset, sångfåglarna och människan i denna bild är exempel på den levande miljö som Gud skapade åt mänskligheten. För det första kan inte trädet lämna jorden och klarar sig inte utan solljus heller. Vilket var då Guds syfte med att skapa trädet? Kan vi säga att det bara var för jorden? Kan vi säga att det bara var för sångfåglarna? Kan vi säga att det bara var för människorna? (Nej.) Vilket är förhållandet mellan dem? Förhållandet mellan dem innebär att de stärker varandra, är beroende av varandra och inte kan skiljas åt. Det vill säga att jorden, trädet, solljuset, sångfåglarna och människorna är beroende av varandra för sin existens och de ger varandra näring. Trädet skyddar jorden medan jorden ger näring åt trädet; solljuset försörjer trädet medan trädet får frisk luft av solljuset och skyddar jorden mot solens stekande hetta. Vem gagnar det i slutänden? Mänskligheten gagnas av det, eller hur? Och det är en av principerna bakom att Gud gjorde den levande miljön åt mänskligheten och ett av de främsta syftena med det. Trots att det är en enkel bild kan vi se Guds visdom och hans avsikter. Mänskligheten kan inte leva utan jorden eller utan träd, än mindre utan fåglarna och solljuset? Eller hur? Även om det bara är en berättelse så återger den ett mikrokosmos av hur Gud skapade himlarna och jorden och alla ting och skänkte människan en miljö där hon kan leva.

Gud skapade himmel och jord och alla ting åt mänskligheten och han skapade även den levande miljön. För det första är huvudpunkten som togs upp i vår berättelse hur alla ting stärker varandra, är beroende av varandra och existerar tillsammans. Enligt den principen är den levande miljön för mänskligheten skyddad, den överlever och består; på grund av denna levande miljös existens kan mänskligheten frodas och fortplanta sig. Vi såg en scen med trädet, jorden, solljuset, sångfåglarna och människor. Fanns Gud i denna bild? Man såg honom inte där. Men man såg regeln för hur tingen i scenen styrkte och var beroende av varandra; i denna regel kan man se att Guds existens och suveränitet. Gud använder dessa principer och regler till att bevara alla tings liv och existens. Det är på det sättet han sörjer för alla ting och sörjer för mänskligheten. Har den här berättelsen någon koppling till det tema som vi just diskuterade? På ytan verkar det inte finnas någon, men de regler som Gud har gjort som Skapare och hans herravälde över alla ting är i själva verket starkt kopplade till att han är livets källa för alla ting, och de är oupplösligt förenade med varandra. Visst har ni lärt er något nu?

Gud håller i de regler som styr hur allt fungerar; han håller i de regler som styr alltings överlevnad; han kontrollerar allting och gör så att de både stärker varandra och är beroende av varandra, så att de inte förgås eller försvinner. Endast på så sätt kan mänskligheten leva vidare; endast på så sätt kan den leva under Guds ledning i denna miljö. Gud är herre över dessa funktionsregler och ingen kan rubba dem eller förändra dem. Endast Gud själv känner dessa regler och endast Gud själv förvaltar dem. När träden ska få skott, när det ska regna, hur mycket vatten och hur mycket näring som jorden ska ge växterna, vilken årstid som löven ska falla, vilken årstid som träden ska bära frukt, hur många näringsämnen solljuset ska ge till träden; vad träden ska andas ut efter att ha fått näring av solljuset – allt detta hade Gud redan beslutat när han skapade alla ting, som regler som ingen kan bryta mot. De ting som Gud skapade – antingen de är levande eller i människans ögon inte är levande – är alla i hans händer där han kontrollerar och härskar över dem. Ingen människa kan förändra eller bryta mot den regeln. Det vill säga att Gud, när han skapade alla ting, formulerade hur de skulle vara. Trädet kunde inte rota sig, skjuta skott och växa utan jord. Om inte jorden hade några träd skulle den torka. Trädet är också hem för sångfåglarna, det är en plats där de tar skydd från vinden. Skulle det vara okej om trädet var utan solljus? (Det skulle inte vara okej.) Om trädet bara hade jorden skulle det inte fungera. Allt detta är till för mänskligheten och för mänsklighetens överlevnad. Människan får frisk luft från trädet och lever på marken som det skyddar. Människan kan inte leva utan solljus, människan kan inte leva utan alla olika levande varelser. Även om förhållandena mellan dessa ting är komplexa måste du komma ihåg att Gud skapade de regler som styr alla ting så att de kan stärka varandra, vara beroende av varandra och existera tillsammans. Vartenda ting han skapade har med andra ord värde och betydelse. Om Gud skapade något utan betydelse skulle han låta det försvinna. Det är en av de metoder han använde då han sörjde för alla ting. Vad syftar att ”sörja för” på i denna berättelse? Går Gud ut och vattnar trädet varje dag? Behöver trädet Guds hjälp för att andas? (Nej.) Att ”sörja för” syftar i det här exemplet på Guds förvaltning av alla ting efter skapelsen; det enda han behövde var regler för att få saker och ting att fungera smidigt. Trädet växte helt av sig självt genom att det planterades i jorden. Alla förutsättningar för att det skulle växa skapades av Gud. Han gjorde solljuset, vattnet, jorden, luften och den omgivande miljön, vinden, frosten, snön och regnet och de fyra årstiderna; det är de förutsättningar som trädet behöver för att kunna växa, det är ting som Gud förberedde. Är då Gud källan till denna levande miljö? (Ja.) Måste Gud gå ut varje dag och räkna varje blad på träden? Det behövs inte, eller hur? Gud behöver inte heller hjälpa trädet att andas. Gud behöver inte heller väcka solljuset varje dag och säga: ”Det är dags att lysa på träden nu.” Det behöver han inte göra. Solljuset skiner självmant när det är dags för det att skina, i enlighet med reglerna; det framträder och skiner på trädet och trädet absorberar solljuset när det behövs, och när det inte behövs lever trädet fortfarande inom reglerna. Ni kanske inte har förmåga att förklara det fenomenet tydligt, men det är ett faktum som alla kan se och erkänna. Det enda du behöver göra är att medge att reglerna för alla tings existens kommer från Gud och veta att Gud har herraväldet över deras tillväxt och överlevnad. Visst förstår du det?

Används en metafor i den här berättelsen, som människor skulle kalla den? Är den antropomorf? (Nej.) Det jag talade om är sant. Allt som är levande, allt som har liv, befinner sig under Guds herravälde. Det fick liv efter att Gud skapade det; det är liv som är givet av Gud och det följer lagarna och vägen som han har skapat för det. Det behöver inte förändras av människan och det behöver ingen hjälp från människan; det är så Gud sörjer för alla ting. Visst förstår ni det? Tror ni att det är nödvändigt att människor inser det? (Ja.) Har då den här berättelsen något att göra med biologi? Har den något samband med något kunskapsområde eller någon undervisningsgren? Vi diskuterar inte biologi här och vi bedriver definitivt ingen biologisk forskning. Vilken är huvudpoängen som vi talar om här? (Att Gud är livets källa för alla ting.) Vad ser ni bland skapelsens alla ting? Har ni sett träd? Har ni sett jorden? (Ja.) Visst har ni sett solljuset? Har ni sett fåglar som sitter uppflugna i träden? (Det har vi.) Är mänskligheten glad över att leva i sådana omgivningar? (Det är den.) Det vill säga, Gud använder alla ting – de ting som han har skapat – till att bevara mänsklighetens hem för överlevnad och skydda mänsklighetens hem och det är så han sörjer för människan och sörjer för alla ting.

Vad känner ni inför att jag diskuterar dessa ting på det här viset och kommunicerar på det här sättet? (Det är lätt att förstå och praktiska exempel ges.) Visst är det här är ett konkret sätt att diskutera saker på? Är den här berättelsen nödvändig för att hjälpa människor att erkänna att Gud är livets källa för alla ting? (Ja.) Om den är nödvändig ska vi fortsätta med nästa berättelse. Innehållet i nästa berättelse är lite annorlunda och huvudpoängen är också lite annorlunda; tingen i berättelsen är sådana som människor kan se i Guds skapelse. Jag kommer än en gång att tillämpa metoden att berätta en historia för er som ni alla får lyssna på i tystnad för att sedan fundera över vad det är jag talar om. När jag har avslutat berättelsen kommer jag att ställa några frågor till er för att se hur mycket ni har lärt er. Huvudpersonerna i den här berättelsen är ett väldigt berg, en liten å, en häftig vind och en gigantisk våg.

Berättelse 2: Ett väldigt berg, en liten å, en häftig vind och en gigantisk våg

Det var en smal å som slingrade sig fram och slutligen nådde foten av ett väldigt berg. Berget blockerade vägen för den smala ån, så ån bad berget med sin tunna, lilla stämma: ”Var snäll och låt mig passera, du hindrar mig och blockerar min väg vidare.” Då frågade berget: ”Vart är du på väg?” På det svarade den lilla ån: ”Jag letar efter mitt hem.” Berget sa: ”Låt gå, sätt igång och rinn rätt över mig!” Men eftersom den lilla ån var för svag och för ung fanns det inget sätt för den att rinna över ett sådant väldigt berg, så den hade inget val utan fick fortsätta rinna fram till bergets fot …

En våldsam vind svepte förbi och förde med sig sand och stoft till platsen där berget låg. Vinden röt till berget: ”Släpp förbi mig!” Berget frågade: ”Vart är du på väg?” Vinden tjöt tillbaka: ”Jag vill ta mig över till andra sidan berget.” Berget sa: ”Låt gå, det kan du göra om klarar av att bryta igenom mig på mitten!” Den häftiga vinden tjöt och levde om, men hur ilsket den än blåste kunde den inte bryta igenom berget på mitten. Vinden blev trött och stannade upp för att vila. Så på den sidan av berget var det bara en mild vind som blåste nyckfullt, vilket människorna där tyckte om. Sådan var den hälsning som berget gav till människorna …

På havsstranden rullade skummet mjukt mot revet. Plötsligt höjde sig en gigantisk våg och närmade sig rytande berget. ”Flytta på dig!” ropade den gigantiska vågen. Berget frågade: ”Vart är du på väg?” Den väldiga vågen stannade inte utan fortsatte stiga samtidigt som den svarade: ”Jag utvidgar mitt territorium och jag vill sträcka ut mina armar lite.” Berget sa: ”Låt gå, om du kan ta dig över min topp ska jag flytta mig ur vägen.” Den väldiga vågen backade lite och reste sig sedan mot berget igen. Men hur den än försökte kunde den inte ta sig över berget. Den kunde inte annat än att långsamt dra sig tillbaka till varifrån den kom …

Under flera århundraden rann den lilla ån stilla runt bergets fot. Genom att följa den sträckning som berget hade gjort tog sig den lilla ån tillbaka hem; den förenades med floden och rann ut i havet. Tack vare bergets omsorg kom den lilla ån aldrig vilse. Ån och berget förstärkte varandra och var beroende av varandra, de stärkte varandra, motverkade varandra och existerade tillsammans.

Under flera århundraden ändrade den häftiga vinden inte sin vana att tjuta åt berget. Den häftiga vinden blåste upp stora sandvirvlar när den ”hemsökte” berget precis som den hade gjort tidigare. Den hotade berget men bröt aldrig igenom berget på mitten. Vinden och det berget förstärkte varandra och var beroende av varandra; de stärkte varandra, motverkade varandra och existerade tillsammans.

Under flera århundraden vilade inte heller den gigantiska vågen och slutade aldrig bre ut sig. Den röt och reste sig gång på gång mot berget, men berget rörde sig aldrig en centimeter. Berget vakade över havet och därigenom förökade sig varelserna i havet och frodades. Vågen och berget förstärkte varandra och var beroende av varandra; de stärkte varandra, motverkade varandra och existerade tillsammans.

Här är berättelsen slut. Vad kan ni börja med att berätta för mig om den här historien, om det huvudsakliga innehållet? Först var det ett berg, en smal å, en häftig vind och en gigantisk våg. Vad hände i första delen med den smala ån och det väldiga berget? Varför skulle vi prata om det väldiga berget och den lilla ån? (Eftersom berget skyddade ån kom ån aldrig vilse. De litade på varandra.) Skulle du säga att berget skyddade eller hindrade den lilla ån? (Skyddade den.) Kan det vara så att det hindrade den? Berget och den lilla ån höll ihop; berget skyddade ån och det var också ett hinder. Berget skyddade ån så att den kunde rinna ut i floden, men det hindrade den också från att rinna överallt där den kunde svämma över och bli förödande för människor. Är det huvudpoängen i det här avsnittet? Att berget skyddade ån och fungerade som en barriär säkrade människors hem. Sedan har vi den lilla ån som ansluter sig till floden vid bergets fot och senare rinner ut i havet; är det inte en nödvändighet för den lilla ån? Vad litade ån på när den rann ut i floden och sedan havet? Litade den inte på berget? Den litade på bergets beskydd och på att berget skulle fungera som en barriär; är det huvudpoängen? Inser du bergens betydelse för vatten i det här exemplet? Har Gud som sitt syfte att göra berg både höga och låga? (Ja.) Det här är en liten del av berättelsen och bara en smal å och ett stort berg visar oss värdet och betydelsen av dessa båda ting i Guds skapelse av dem. Hur han härskar över dessa båda ting visar oss också hans visdom och syfte. Är det inte så?

Vad tar den andra delen av berättelsen upp? (En häftig vind och det väldiga berget.) Är vinden något bra? (Ja.) Inte nödvändigtvis, eftersom vinden kan vara förödande om den är för kraftig. Hur skulle det kännas om du var tvungen att stanna ute i den häftiga vinden? Det beror på hur kraftig den var. Om det var en svag bris eller om det blåste måttlig vind skulle det fortfarande vara acceptabelt, som mest kunde någon ha svårt att hålla ögonen öppna. Men skulle du kunna klara dig om vinden blåste så starkt att den blev en tornado? Det skulle du inte stå ut med. Så det stämmer inte när folk säger att vinden alltid är bra eller att den alltid är dålig, för det beror på hur stark vinden är. Vad är det då för nytta med berget här? Är det inte lite som ett filter för vinden? Berget tar den häftiga vinden och förminskar den till vad? (En mild bris.) De flesta skulle kunna röra vid den och känna den i miljön de levde i – var det en häftig vind eller en mild bris som de kände? (En mild bris.) Är det inte ett av syftena med att Gud skapade berg? Är det inte hans avsikt? Hur skulle det vara för folk att bo i en omgivning där den häftiga vinden blåste omkring sandfragment utan något som blockerade eller filtrerade dem? Kunde det vara så att människor inte skulle kunna leva på land om sand och stenar blåste omkring? En del kunde bli träffade i huvudet av stenar som flög runt medan andra kunde få sand i ögonen som hindrade dem från att se. Människor kunde sugas upp i luften eller vinden kunde blåsa så hårt att de inte kunde stå. Hus skulle förstöras och alla möjliga katastrofer skulle inträffa. Har den häftiga vinden ett värde? När jag sa att den var dålig kanske människor kände att den inte hade något värde, men är det så? Har det inget värde att förvandla den till en bris? Vad behöver människor mest när det är fuktigt eller kvävande? De behöver en mild bris som sveper mjukt över dem, för att friska upp och rensa deras huvuden, skärpa deras tänkande, återställa och förbättra deras mentala tillstånd. Om ni alla exempelvis sitter i ett rum med många människor och luften är instängd, vad behöver ni då som mest? (En mild bris.) På platser där luften är disig och förorenad kan det göra att människor tänker långsammare, minska deras blodflöde och få dem att bli mindre klartänkta. Men luften blir frisk om den får möjlighet att röra sig och cirkulera och människor kommer att må mycket bättre. Även om den lilla ån och den häftiga vinden skulle kunna bli en katastrof kommer berget, så länge det är där, att förvandla dem till sådant som faktiskt gagnar människor; eller hur?

Vad handlar den tredje delen av berättelsen om? (Det väldiga berget och den jättelika vågen.) Det väldiga berget och den jättelika vågen. Här är landskapet ett berg vid havet där vi kan se berget, havsskummet och även en jättelik våg. Vad är berget för vågen i det här exemplet? (Ett skydd och en skiljevägg.) Det är både ett skydd och en barriär. Som skydd hindrar den havet från att försvinna så att varelserna som lever i det kan föröka sig och frodas. Som skiljevägg hindrar berget havsvattnet – denna vattenmassa – från att svämma över och orsaka en katastrof vilket skulle skada och förstöra människors hem. Så man kan säga att berget är både en skiljevägg och ett skydd.

Det här är betydelsen av förhållandet mellan det stora berget och den lilla ån, det stora berget och den häftiga vinden och det stora berget och den jättelika vågen; det här är betydelsen av hur de stärker varandra och motverkar varandra, och av deras samexistens. De här tingen som Gud skapade styrs i sin tillvaro av en regel och en lag. Så vilka Guds gärningar såg du i denna berättelse? Skapade Gud universum och ignorerade det som hände sedan? Gav han dem regler och utformade hur de fungerar och ignorerade dem sedan? Är det vad som hände? (Nej.) Vad var det då? Gud kontrollerar fortfarande vattnet, vinden och vågorna. Han låter dem inte löpa amok och inte heller låter han dem skada och förstöra husen som människor bor i. Därför kan människor fortsätta leva och föröka sig och frodas på marken. Det innebär att Gud redan hade planerat reglerna för tillvaron när han gjorde universum. När Gud gjorde dessa ting säkerställde han att de skulle gagna mänskligheten och kontrollerade dem också, så att de inte skulle bli problematiska eller förödande för mänskligheten. Om inte vattnen sköttes av Gud, skulle de inte rinna överallt? Skulle inte vinden blåsa på alla håll och kanter? Följer de regler? Om inte Gud skötte dem skulle de inte styras av några regler och vinden skulle tjuta och vattnen skulle stiga och strömma omkring överallt. Om den jättelika vågen hade varit högre än berget, skulle det området av havet fortfarande kunna existera? Havet skulle inte kunna existera. Om inte berget vore lika högt som vågen skulle inte det området av havet existera och berget skulle förlora sitt värde och sin betydelse.

Ser du Guds visdom i dessa båda berättelser? Gud skapade allt som existerar och han är härskare över allt som existerar; han förvaltar alltsamman och sörjer för det, och han ser och granskar varje ord och handling hos allt som existerar. Han ser och granskar också varje del av människans liv. På så sätt är Gud förtrogen med varje detalj i allt som existerar i hans skapelse, från varje tings funktion, dess natur och dess överlevnadsregler till betydelsen av dess liv och värdet av dess existens, allt detta känner Gud till i dess helhet. Gud skapade alla ting – tror ni att han behöver studera de regler som styr dem? Behöver Gud sätta sig in i mänsklig kunskap eller vetenskap för att utforska och förstå det? (Nej.) Finns det någon människa som har lärdom och bildning nog att förstå allting så som Gud gör? Det gör det inte, eller hur? Finns det några astronomer eller biologer som verkligen förstår reglerna för hur allt lever och växer? Kan de verkligen förstå värdet av varje tings existens? (Det kan de inte.) Det är för att alla ting skapades av Gud, och oavsett hur mycket och ingående människorna studerar den kunskapen eller hur länge de försöker lära sig den kommer de aldrig kunna greppa mysteriet och syftet med Guds skapelse av alla ting, eller hur? Nu när vi har diskuterat så här långt, känner ni att ni har fått en viss förståelse av den sanna innebörden i frasen: ”Gud är livets källa för alla ting”? (Ja.) Jag förstod att många när jag tog upp den frågan genast skulle tänka att ”Gud är sanning och Gud använder sitt ord för att sörja för oss”, men de skulle bara tänka på det på den nivån. Vissa skulle till och med känna ”att Gud sörjer för mänskligt liv, sörjer för daglig mat och dryck och alla dagliga behov betyder inte att han sörjer för människan”. Är det inte vissa som känner så? Är inte Guds avsikt mycket tydlig utifrån hur han skapade allt så att mänskligheten kan existera och leva normalt? Gud vårdar den omgivning som människor lever i och sörjer för allt som mänskligheten behöver. Vidare vårdar han och har herraväldet över alla ting. Allt detta gör att mänskligheten kan leva och frodas och föröka sig normalt; det är på det sättet som Gud sörjer för hela skapelsen och för mänskligheten. Behöver inte människor erkänna och förstå dessa ting? Kanske säger somliga: ”Det här ämnet är för långt borta från vår kunskap om den sanne Guden själv och vi vill inte veta det här, för människan kan inte leva av bröd allena utan istället av Guds ord.” Stämmer det? (Nej.) Vad är felet här? Kan du ha en fullständig förståelse av Gud om du bara vet vad Gud har sagt? Om du bara accepterar hans verk och hans dom och tuktan, kommer du då att ha en fullständig förståelse av Gud? Om du bara känner till en mindre del av Guds sinnelag, en mindre del av Guds auktoritet, så är det väl tillräckligt för att uppnå en förståelse av Gud? (Nej. Det är för ensidigt och då är vår kunskap urholkad. Men när vi känner Gud i varje del av Guds verk, i kombinationen med skapade ting som bergen och åarna, sjöarna, fröna, solljuset och regnet – ting som vi ser, iakttar och upplever – känner vi att vår förståelse blir verklig.) Guds handlingar börjar med att hans skapar universum och de fortsätter idag när hans handlingar är uppenbara ständigt och i varje stund. Om människor tror att Gud existerar bara för att han har valt ut några människor som han uträttar sitt verk i för att rädda dem och om de tror att inga andra ting inbegriper Gud, hans auktoritet, hans status och hans handlingar, kan det anses vara att verkligen känna Gud? Människor som har en sådan så kallad kunskap om Gud – som grundar sig på den ensidiga uppfattningen att Guds gärning är begränsad till en grupp personer. Är det en sann kunskap om Gud? Förnekar inte människor med en sådan kunskap att Gud har skapat alla ting och att han har herravälde över dem? Vissa människor vill inte ägna detta sin uppmärksamhet och kanske tänker för sig själva: ”Jag ser inte Guds herravälde över alla ting, det är något som är för avlägset för mig och jag vill inte förstå det. Gud gör precis som han vill och det har inget med mig att göra. Jag är bara intresserad av att acceptera Guds ledarskap och hans ord och jag kommer att bli frälst och fullkomnad av Gud. Jag kommer bara att ägna min uppmärksamhet åt dessa ting, men jag kommer inte försöka förstå något annat eller ägna det någon tanke. Vilka regler Gud än gjorde när han skapade alla ting eller vad än Gud gör för att sörja för dem och för mänskligheten har inget med mig att göra.” Vad är det här för prat? Är inte det här en upprorisk handling? Finns det några bland er som tänker så? Jag vet att det finns en stor majoritet som tänker på det sättet även om ni inte kommer att säga det. Sådana bokstavstrogna personer kan använda sin egen så kallade andliga ståndpunkt i hur de ser på allt. De vill begränsa Gud till Bibeln, begränsa Gud till de ord han har talat och begränsa Gud till det ordagranna skrivna ordet. De vill inte veta mer om Gud och de vill inte att Gud ska ägna mer uppmärksamhet åt att göra andra saker. Den typen av tänkande är barnsligt och mycket religiöst. Kan människor med sådana uppfattningar känna Gud? De skulle ha svårt att lära känna Gud. Idag har jag berättat två historier som var och en tagit upp en viss aspekt. Efter att just ha kommit i kontakt med dem kanske ni känner att de är djupa eller en aning abstrakta, svåra att greppa och förstå. Det kanske är svårt att relatera dem till Guds handlingar och Gud själv. Men varje person och var och en som strävar efter att känna Gud bör tydligt och rätt känna till alla Guds handlingar och allt han har gjort bland alla ting och bland hela mänskligheten. Den kunskapen kommer att ge dig en bekräftelse och tro på Guds sanna existens. Den kommer också att ge dig en exakt kunskap om Guds visdom, hans makt och hur han sörjer för alla ting. Den kommer att göra att du tydligt kan förstå Guds sanna existens och se att den inte är fiktiv och inte en myt. Den gör att du kan se att den inte är vag och inte bara en teori och att Gud förvisso inte bara är andlig näring utan sannerligen existerar. Vidare kommer den att låta folk förstå att Gud alltid har sörjt för hela skapelsen och för mänskligheten; Gud gör detta på sitt eget sätt och i sin egen takt. Så man kan säga att det beror på att Gud skapade alla ting och gav dem regler att de alla på hans befallning utför sina tilldelade uppgifter, fullföljer sina åligganden och spelar den roll som de var och en blivit anvisade. Alla ting fyller sin egen roll för mänskligheten och gör det i det utrymme, i den miljö, där människor lever. Om inte Gud gjorde saker på det sättet och om inte mänsklighetens miljö vore som den är skulle varken människors tro på Gud eller att de följde honom vara möjligt; det skulle bara vara tomt prat, visst är det så?

Låt oss ta en ny titt på berättelsen vi hörde nyss – det väldiga berget och den lilla ån. Vad är nyttan med berget? Levande ting blomstrar på berget, så dess existens har ett värde i sig. Samtidigt blockerar berget den lilla ån och ser till att den inte rinner vart den vill och därmed orsakar katastrofer för människor. Visst stämmer det? I kraft av sin existens låter berget levande ting som träden och gräsen och alla andra växter och djur på berget växa, samtidigt som det styr var den lilla ån rinner; berget samlar upp vattnet från ån och leder det på naturlig väg runt sin fot där det kan rinna ut i floden och slutligen i havet. De regler som är tillämpliga här skapades inte av naturen utan ordnades särskilt av Gud vid tiden för skapelsen. När det gäller det väldiga berget och den häftiga vinden behöver berget också vinden. Berget behöver vinden för att smeka de levande ting som lever på det samtidigt som berget begränsar hur hårt den häftiga vinden kan blåsa, så att den inte tar överhanden och ödelägger. Den regeln innefattar på ett sätt det väldiga bergets plikt; utformade sig alltså den regeln om bergets plikt på egen hand? (Nej.) Den gjordes istället av Gud. Det väldiga berget har sin egen plikt och den häftiga vinden har sin plikt den med. När det gäller det väldiga berget och den jättelika vågen, skulle vattnet finna en riktning för sitt flöde på egen hand, om berget inte fanns där? (Nej.) Vattnet skulle också ta överhanden och ödelägga. Berget har sitt eget existentiella värde som ett berg och havet har sitt eget existentiella värde som ett hav; men under de omständigheterna där de kan samexistera normalt utan att inkräkta på varandras områden, begränsar de också varandra; det väldiga berget begränsar havet så att det inte svämmar över och skyddar därmed människors hem, och detta gör också att havet kan livnära de levande ting som bor i det. Utformade sig det landskapet på egen hand? (Nej.) Det skapades också av Gud. Av de bilderna ser vi att Gud, när han skapade universum, förutbestämde var berget skulle stå, var ån skulle rinna, från vilket håll den häftiga vinden skulle börja blåsa och vart, liksom hur höga de väldiga vågorna skulle vara. Guds intentioner och syfte ryms inom alla dessa ting och de är hans gärningar. Kan ni nu se att Guds gärningar är närvarande i alla ting? (Ja.)

Vad är syftet med vår diskussion om dessa ting? Är det så att människor kan utforska reglerna bakom Guds skapelse av universum? Är det så att människor ska bli intresserade av astronomi och geografi? (Nej.) Vad är det då? Det är så att människor ska förstå Guds gärningar. I Guds handlingar kan människor bekräfta och belägga att Gud är livets källa för alla ting. Om du kan förstå den poängen kommer du sannerligen att kunna bekräfta Guds plats i ditt hjärta och du kommer att kunna bekräfta att Gud är den unike Guden själv, Skaparen av himmel och jord och alla ting. Så är det till gagn för din förståelse av Gud att känna till reglerna för alla ting och känna Guds gärningar? (Ja.) Hur mycket är det till gagn? Skulle du för det första fortfarande vara intresserad av astronomi och geografi, när du förstod dessa Guds gärningar? Skulle du fortfarande ha en skeptikers hjärta och tvivla på att Gud är Skaparen av alla ting? Skulle du fortfarande ha en forskares hjärta och tvivla på att Gud är Skaparen av alla ting? (Nej.) Kommer du i ditt hjärta verkligen att tro att Gud sörjer för universum när du bekräftar att Gud är Skaparen av universum och vidare lär känna reglerna bakom hans skapelse? Har ”sörjer för” en särskild betydelse här, eller används det med hänsyftning på en specifik situation? ”Gud sörjer för alla ting” är en fras med mycket vid betydelse och vitt omfång. Gud sörjer inte bara för människors dagliga behov av mat och dryck, han sörjer för allt som mänskligheten behöver, inklusive allt som människor ser och ting som inte går att se. Gud upprätthåller, förvaltar och styr den levande miljö som mänskligheten behöver. Oavsett vilken miljö mänskligheten behöver och oavsett vilken årstid så har Gud förberett det. Oavsett vilket klimat eller vilken temperatur som är lämplig för människans existens så är det under Guds kontroll och inga av dessa regler uppstår av sig själva eller av en slump; de är resultatet av Guds styre och hans gärningar. Gud själv är källan till alla dessa regler och han är livets källa för alla ting. Det är ett vedertaget och obestridligt faktum, antingen du tror det eller inte, antingen du kan se det eller inte och antingen du kan förstå det eller inte.

Jag vet att den stora majoriteten bara tror på det som Gud sa och gjorde i Bibeln, och att Gud uppenbarade sina gärningar för en liten minoritet för att folk skulle kunna inse värdet av hans existens, förstå hans status och veta att han verkligen existerar. Men det faktum att Gud skapade universum och att han förvaltar och sörjer för alla ting tycks för många människor vara vagt och tvetydigt och de har till och med en tvivlande inställning. Den sortens inställning gör att människor genomgående tror att den naturliga världens lagar utformade sig själva, att den naturliga världens förändringar, omvandlingar och fenomen uppstod på egen hand liksom själva de lagar som styr naturen. Det innebär att människor inte kan föreställa sig i sina tankar hur Gud skapade och styr över alla ting, de kan inte förstå att Gud förvaltar och sörjer för alla ting. Denna premiss begränsningar gör att folk inte kan tro att Gud skapade, härskar över och sörjer för alla ting; även de som tror är begränsade i sin tro till lagens tidsålder, nådens tidsålder och rikets tidsålder: De tror att Guds gärningar och hans försörjning av mänskligheten uteslutande gäller hans utvalda folk. Det är något jag verkligen avskyr att se och det orsakar så stor smärta, för mänskligheten åtnjuter allt som Gud kommer med och ändå förnekar den samtidigt allt som han gör och allt som han ger till den. Folk tror bara att himlen och jorden och alla ting styrs av sina egna naturliga regler och av sina egna naturliga lagar och att de inte har någon härskare som styr dem eller någon härskare som sörjer för dem och beskyddar dem. Även om du tror på Gud kanske du inte tror att alla dessa är hans gärningar; det är ett av de mest förbisedda områdena för alla troende på Gud, för alla som accepterar Guds ord och för alla som följer Gud. Så snart jag börjar diskutera något som inte anknyter till Bibeln eller så kallad andlig terminologi blir somliga uttråkade eller ointresserade eller till och med illa till mods. De tycker att det verkar bli fjärmat från andliga personer och andliga ting. Det är negativt. När det handlar om att känna Guds gärningar, även om vi inte nämner astronomi, geografi eller biologi, så känner vi till Guds herravälde över alla ting, vi vet att han sörjer för alla ting och att han är källan till alla ting. Det här är en nödvändig läxa som måste studeras. Jag tror att ni har förstått mina ord, inte sant?

I de två historier jag berättade nyss ville jag ändå, trots att de kanske har en del ovanligt innehåll och kan ha berättats och framställts för er på ett unikt sätt, använda ett rättframt språk och en enkel metod så att ni kunde fatta och acceptera något mer på djupet. Det var mitt enda mål. Jag ville att dessa korta berättelser och scener skulle få er att se och tro att Gud är härskaren över alla ting. Målet med att berätta dessa historier är att ni ska se och lära känna Guds ändlösa gärningar i en berättelses begränsade omfattning. När ni fullt ut kommer att uppnå det resultatet inom er beror på era egna erfarenheter och er individuella strävan. Om du strävar efter sanningen och söker att lära känna Gud så kommer dessa ting att tjäna som en konstant och tydlig påminnelse för dig; de kommer att göra att du får en djupare medvetenhet, en klarhet i din förståelse och du kommer successivt att närma dig Guds faktiska gärningar, en närhet som inte kommer att ha något avstånd eller fel. Men om du inte söker att lära känna Gud, då kan de berättelser du hörde inte vara till skada för er. Ni kan bara betrakta dem som sanna berättelser.

Förstod ni något av dessa två berättelser? För det första, är dessa båda berättelser undantagna vår tidigare diskussion om Guds intresse för mänskligheten? Finns det ett oundvikligt samband? Är det sant att vi i dessa två berättelser ser Guds gärningar och med vilken grundlig omsorg han planerar allting för mänskligheten? Är det så att allt Gud gör och alla hans tankar är inriktade på mänsklighetens existens? (Ja.) Är inte Guds omsorgsfulla tanke och hänsyn till mänskligheten helt uppenbar? Mänskligheten behöver inte göra någonting. Gud har förberett luften för människorna – allt de behöver göra är att andas. De grönsaker och frukter som de äter är lättillgängliga. Från norr till söder, från öst till väst, har varje region sina egna naturliga resurser och olika grödor och frukterna och grönsakerna har beretts av Gud. I den större miljön gjorde Gud alla ting så att de förstärker varandra, är beroende av varandra, stärker varandra, motverkar och samexisterar. Han använde den metoden och de reglerna för att värna om överlevnaden och existensen hos alla ting och på det viset har mänskligheten levt stilla och fredligt och vuxit och fortplantat sig från en generation till nästa i den levande miljön fram till idag. Det innebär att Gud balanserar den naturliga miljön. Om inte Gud var suverän och kontrollerade allt skulle ingen ha förmågan att bevara miljön och hålla den i balans, även om den hade skapats av Gud från början. Om människan fick göra ett frö av plast och plantera det i jorden, skulle det någonsin spira? Om människan gjorde ett träd av plast och satte det i jorden skulle det inte alstra ett blad på hundratals år, eller hur? På vissa platser finns det ingen luft och där kan människor inte leva och de bör inte gå över gränsen, det är för att skydda mänskligheten och dessa ting är mycket gåtfulla. Varje del av miljön, jordens längd och bredd och varje levande ting på jorden – både levande och döda – har beretts av Gud och han tänkte igenom dem: Varför behövs det ena tinget? Varför är det andra onödigt? Vad är syftet med att ha det ena tinget här och varför ska det andra vara där? Gud har redan tänkt igenom allt detta och människor behöver inte tänka på det. Det finns dåraktiga människor som alltid tänker på att flytta berg, men varför inte flytta till slätten istället för att göra det? Om du inte gillar berg, varför ska du bosätta dig där? Är det inte dåraktigt? Vad händer om du flyttar berget? En orkan kommer att blåsa rätt igenom eller en jättelik våg kommer att forsa fram och människors hem kommer att bli förstörda. Skulle inte det vara en dåraktig sak att göra? Människor kan bara förstöra. De kan inte ens bevara den enda plats de har att bo på och ändå vill de sörja för alla ting. Det är omöjligt.

Gud låter människan förvalta alla ting och ha herraväldet över dem, men gör människan ett bra jobb? Människan tenderar att förstöra; människan är inte bara oförmögen att bevara saker och ting så som Gud skapade dem, hon har i själva verket förstört dem. Mänskligheten har förvandlat bergen till stenflisor, täppt till haven med jord och gjort slätterna till öknar där ingen kan bo. Likväl har människan skapat industrier och byggt kärnkraftverk där i öknen och förstörelsen består i alla riktningar. Floderna är inte längre floder, havet inte längre hav … När människor rubbar balansen och naturens regler är dagen för deras katastrof och död inte långt borta och den är oundviklig. När katastrofen kommer ska de förstå hur dyrbar Guds skapelse är och hur viktig det hela är för mänskligheten. När människan lever i en miljö med ett bra klimat är det som att vara i paradiset. Människor inser inte vilken välsignelse det är, men i samma stund som de förlorar det hela kommer de att inse hur sällsynt och dyrbart det är. Hur skulle man få det hela tillbaka? Vad skulle människor kunna göra om Gud var ovillig att skapa det igen? Vad skulle ni kunna göra? Det finns faktiskt något ni kan göra och det är mycket enkelt, och när jag talar om vad det är kommer ni genast att veta att det är genomförbart. Varför har människan hamnat i sin nuvarande besvärliga miljösituation? Är det på grund av människans girighet och förstörelse? Kommer inte den levande miljön att successivt rätta till sig om människan upphör med den förstörelsen? Om Gud inte gör någonting, om Gud inte längre vill göra något för mänskligheten – det vill säga inte vill ingripa – skulle den bästa metoden för mänskligheten vara att stoppa förstörelsen och återställa saker och ting till hur de var. Att sätta stopp för all denna förstörelse innebär att upphöra med plundrandet och ödeläggelsen av de ting som Gud har skapat. Det kommer att leda till att miljön som människan lever i successivt förbättras. Om man inte gör det kommer det att leda till en fortsatt förstörelse av miljön och den kommer bara att bli värre. Är min metod enkel? Den är enkel och genomförbar, eller hur? Enkel minsann, och genomförbar för vissa, men är den genomförbar för den stora majoriteten människor på jorden? (Det är den inte.) Är den genomförbar för er åtminstone? (Ja.) Vad härrör sig ert ”ja” ifrån? Skulle man kunna säga att det innebär att upprätta en grundläggande förståelse av Guds gärningar? Skulle man kunna säga att det innebär att hålla fast vid Guds regler och plan? (Ja.) Det finns ett sätt att förändra det hela, men det är inte det ämnet vi diskuterar nu. Gud är ansvarig för varje enskilt mänskligt liv och han är ansvarig ända fram till slutet. Gud sörjer för dig; om du har insjuknat av den miljö som förstörts av Satan, eller har drabbats av föroreningar eller lidit annan skada, så spelar det ingen roll – Gud kommer att sörja för dig och Gud kommer att låta dig leva. Detta måste ni lita på. Gud kommer inte att utan vidare låta någon människa dö.

Har ni nu börjat inse vikten av att erkänna att ” Gud är livets källa för alla ting”? (Ja, det har vi.) Vilka känslor har ni? Sätt igång, jag lyssnar. (Tidigare hade vi aldrig tänkt på att sammankoppla bergen, havet och sjöarna med Guds handlingar. Det var inte förrän vi hörde Guds betraktelse i dag som vi förstod att dessa ting har Guds gärningar och visdom i sig; vi ser att även när Gud började skapa alla ting hade han redan gett varje ting ett öde och sin goda vilja. Alla ting förstärker varandra och är beroende av varandra, och mänskligheten är den slutliga förmånstagaren. Det vi hörde idag känns väldigt fräscht och nytt – vi har känt hur verkliga Guds handlingar är. I den verkliga världen, i vårt dagliga liv, och i vårt möte med alla ting ser vi att det är så.) Det ser ni sannerligen, eller hur? När Gud sörjer för mänskligheten fattas inte en stabil grundval, han yttrar inte bara några få ord och det är allt. Gud gör så mycket, även sådant som du inte ser gör han till förmån för dig. Människan lever i den miljön, det universum som Gud skapade och i det är människor och andra ting beroende av varandra, precis som den gas som kommer från växterna renar luften och gynnar de människor som andas in den. Fast somliga växter är giftiga för människor, men det finns andra växter som är motgift till dem. Det är ett av undren i Guds skapelse! Vi har inte diskuterat det ämnet idag, istället har vi huvudsakligen diskuterat det ömsesidiga beroendet mellan människan och andra ting, hur människan inte kan leva utan andra ting. Vad är vikten av Guds skapelse av alla ting? Människan kan inte leva utan andra ting, precis som människan behöver luft för att leva och du skulle snart dö om du placerades i ett vakuum. Detta är en högst grundläggande princip för att du ska kunna se att människan behöver andra ting. Så vilken attityd bör människan ha till alla ting? Värdesätta dem, skydda dem, använda dem effektivt, inte förstöra dem, inte slösa med dem och inte ändra dem på grund av en nyck, för alla ting är från Gud och mänskligheten är försedd med dem och måste behandla dem samvetsgrant. Idag har vi diskuterat dessa två frågor och ni kan gå tillbaka och fundera närmare på dem. Nästa gång kommer vi att diskutera vissa saker mer i detalj. Här är vår gemenskap slut för idag. Adjö!

18 januari 2014