Allsmäktige Guds Kyrkas app

聆听神的声音,喜迎主耶稣重归!

Vi välkomnar alla sanningssökare att ta kontakt med oss.

Yttranden av de sista dagarnas Kristus

Rena färger

Teman

Typsnitt

Typsnittsstorlek

Radavstånd

Sidbredd

0 resultat

Inga resultat hittades

Gud och människan ska träda in i vila tillsammans

I begynnelsen vilade Gud. Det fanns inga människor eller någonting annat på jorden vid den tiden, och Gud hade inte utfört något verk överhuvudtaget. Gud påbörjade sitt förvaltningsverk först när människosläktet fanns och först när det hade blivit fördärvat. Från den tidpunkten vilade Gud inte längre utan började istället vara verksam bland människorna. Det var på grund av mänsklighetens fördärv som Gud togs från sin vila, och det var också på grund av ärkeängelns uppror som Gud togs från sin vila. Om inte Gud besegrar Satan och frälser mänskligheten, som har blivit fördärvad, kommer Gud aldrig att kunna träda in i vila igen. Eftersom människan saknar vila så gör Gud det. När Gud åter träder in i vila kommer människan också att träda in i vila. Ett liv i vila är ett liv utan krig, utan orenhet, utan ständig orättfärdighet. Det vill säga ett liv utan Satans trakasserier (”Satan” syftar här på fientliga krafter), Satans fördärv samt invasioner av varje kraft som motsätter sig Gud. Allting följer sin egen sort och tillber skapelsens Herre. Himmel och jord är alldeles stilla. Detta är mänsklighetens vilsamma tillvaro. När Gud träder in i vila kommer ingen orättfärdighet att bestå på jorden, och det sker inga fler invasioner av fientliga krafter. Mänskligheten kommer också att träda in i ett nytt rike, det kommer inte längre att vara en mänsklighet som är fördärvad av Satan, utan snarare en mänsklighet som har blivit frälst efter att ha blivit fördärvad av Satan. Mänsklighetens vilodag är också Guds vilodag. Gud gick miste om sin vila till följd av mänsklighetens oförmåga att träda in i vila; det var inte så att Gud från början saknade förmåga att vila. Att träda in i vila innebär inte att allting stannar upp eller att allting slutar utvecklas, och det innebär inte heller att Gud kommer att sluta verka eller att människan kommer att sluta leva. Tecknet på inträdandet i vila är följande: Satan har blivit tillintetgjord, de illvilliga personer som ansluter sig till Satan med sina onda handlingar har blivit bestraffade och utplånade; alla krafter som är fientliga mot Gud upphör att existera. Att Gud träder in i vila innebär att han inte längre utför sitt verk med att frälsa mänskligheten. Att mänskligheten träder in i vila innebär att hela mänskligheten lever i Guds ljus, med hans välsignelser; det kommer inte att finnas något av Satans fördärv, och inga orättfärdigheter kommer att ske. Mänskligheten ska leva som vanligt på jorden och leva i Guds omsorg. När Gud och människan träder in i vila tillsammans innebär det att mänskligheten har blivit frälst och att Satan har blivit tillintetgjord, att Guds verk bland människan är helt avslutat. Gud kommer inte längre att fortsätta verka bland människorna och människorna kommer inte längre att leva under Satans domän. Därför kommer Gud inte längre att vara upptagen och människan inte längre att skynda. Gud och människan kommer att träda in i vila på samma gång. Gud kommer att återgå till sin ursprungliga position och varje person återgår till sin respektive plats. Dessa är de slutmål som Gud och människan ska vistas vid när hela Guds förvaltning har upphört. Gud har Guds slutmål och människan har människans slutmål. Under tiden som han vilar kommer Gud att fortsätta vägleda hela mänskligheten i dess tillvaro på jorden. När människorna är i Guds ljus kommer de att tillbe den ende sanne Guden i himlen. Gud kommer inte längre att leva bland människorna och de kommer inte heller att kunna leva med Gud vid Guds slutmål. Gud och människan kan inte leva i samma rike; snarare har de båda sina egna sätt att leva. Gud är den som vägleder hela mänskligheten, samtidigt som hela mänskligheten är en utkristallisering av Guds förvaltningsverk. Det är mänskligheten som blir ledd, till sitt väsen liknar mänskligheten inte Gud. Att vila betyder att återgå till sin ursprungliga plats. När Gud träder in i vila betyder det därför att Gud återgår till sin ursprungliga plats. Gud kommer inte längre att leva på jorden eller dela människornas glädje och lidande under sin tid bland mänskligheten. När mänskligheten träder in i vila innebär det att människan har blivit en sann skapelse. Mänskligheten kommer att tillbe Gud från jorden och ha vanliga mänskliga liv. Människor kommer inte längre att vara olydiga mot Gud eller motsätta sig Gud, de återgår till det ursprungliga livet hos Adam och Eva. Det är Guds och mänsklighetens respektive tillvaro och slutmål när de har trätt in i vila. Satans nederlag är en ofrånkomlig tendens i kriget mellan Gud och Satan. Att Gud träder in i vila efter att ha fullbordat sitt förvaltningsverk blir därigenom, liksom människans fullständiga räddning och inträdande i vila, en ofrånkomlig tendens. Platsen för människans vila är jorden, och platsen för Guds vila är himlen. Medan människan tillber Gud i vila kommer hon att leva på jorden, och medan Gud leder den del av mänskligheten som finns kvar i vila, kommer han att leda den från himlen, inte från jorden. Gud kommer att fortsätta vara Anden medan människan fortsätter vara kött. Gud och människan har sina respektive sätt att vila. Medan Gud vilar kommer han och visar sig bland människor; medan människan vilar blir hon ledd av Gud att besöka himlen och njuta av livet i himlen. När Gud och människan har trätt in i vila kommer Satan inte längre att existera och de onda människorna kommer, liksom Satan, inte heller att finnas. Innan Gud och människan träder in i vila kommer de onda individer som en gång förföljde Gud på jorden och fienderna som var olydiga mot honom på jorden redan att ha blivit tillintetgjorda. De kommer att ha blivit tillintetgjorda av de sista dagarnas stora katastrofer. När dessa onda individer har blivit helt tillintetgjorda kommer jorden aldrig mer att uppleva Satans trakasserier. Mänskligheten kommer att erhålla fullständig räddning, och först då kommer Guds verk att avslutas helt. Dessa är de nödvändiga förutsättningarna för att Gud och människan ska kunna träda in i vila.

Att slutet på allting närmar sig tyder på slutet av Guds verk och det tyder på slutet av mänsklighetens utveckling. Det innebär att mänskligheten, som fördärvad av Satan, har nått slutet på sin utveckling och att Adams och Evas ättlingar har fortplantat sig till sina respektive ändar, och det innebär också att det är omöjligt för en sådan mänsklighet, som blivit fördärvad av Satan, att fortsätta utvecklas. Begynnelsens Adam och Eva var inte fördärvade, men de Adam och Eva som drevs ut ur Edens lustgård var fördärvade av Satan. När Gud och människan träder in i vila tillsammans ska Adam och Eva – som drevs ut ur Edens lustgård – och deras ättlingar omsider närma sig slutet; framtidens mänsklighet kommer fortfarande att bestå av ättlingar till Adam och Eva, men då är det inte människor som lever under Satans domän. Det kommer snarare att vara människor som blivit frälsta och renade. Det kommer att vara en mänsklighet som har blivit dömd och tuktad, och en som är helig. De människorna kommer inte att likna människosläktet som det var från början; man kan nästan säga att det är helt andra slags individer än de ursprungliga Adam och Eva. Dessa människor kommer att vara utvalda bland alla dem som blev fördärvade av Satan, och det blir de människor som i slutänden stod stadigt under Guds dom och tuktan, det blir den sista gruppen människor bland den fördärvade mänskligheten. Endast den gruppen människor kommer att kunna träda in i den slutliga vilan tillsammans med Gud. De som kan stå stadigt under Guds verk av dom och tuktan de sista dagarna – det vill säga under det slutliga renande verket – är de som kommer att träda in i den slutliga vilan med Gud. Därför kommer alla de som träder in i vila att ha brutit sig loss från Satans inflytande och blivit vunna av Gud efter att först ha genomgått hans slutliga renande verk. De människor som slutligen har blivit vunna av Gud kommer att träda in i den slutliga vilan. Essensen av Guds verk av tuktan och dom är att rena mänskligheten, och det är inför dagen för den slutliga vilan. I annat fall kommer inte mänskligheten i sin helhet att kunna följa sina egna gelikar eller träda in i vila. Detta verk är mänsklighetens enda väg till att träda in i vila. Endast Guds renande verk kommer att rena mänskligheten från orättfärdighet, och endast hans verk av tuktan och dom kommer att föra fram mänsklighetens olydnad i ljuset och därmed skilja dem som kan bli frälsta från dem som inte kan det och dem som kommer att bli kvar från de som inte blir det. När hans verk avslutas kommer de människor som blir kvar att renas och få njuta av ett andra, mer underbart liv som människor på jorden när de träder in i ett mer högstående rike av mänskligheten. De kommer med andra ord att träda in i mänsklighetens dag av vila och leva tillsammans med Gud. När de som inte kan bli kvar har genomgått tuktan och dom kommer deras ursprungliga form av blottas helt, sedan kommer de alla att tillintetgöras och, som Satan, inte längre ha rätt att finnas kvar på jorden. Framtidens mänsklighet kommer inte längre att omfatta några människor av det slaget; dessa människor är inte redo att träda in i landet för den slutgiltiga vilan, inte heller är de redo att träda in i den dag av vila som Gud och människan kommer att dela, för de är föremål för bestraffning och de är onda, inte rättfärdiga människor. De hade en gång blivit friköpta och de hade också blivit dömda och tuktade; de hade en gång även tjänat Gud, men när den sista dagen kommer ska de ändå bli utplånade och tillintetgjorda på grund av sin egen ondska och på grund av sin egen olydnad och oförbätterlighet. De kommer inte längre att existera i framtidens värld, och de kommer inte längre att existera i framtidens människosläkte. Varenda ogärningsman och varenda en som inte har blivit frälst kommer att tillintetgöras när de heliga bland mänskligheten träder in i vila, oberoende av om de är de dödas andar eller de som fortfarande lever i köttet. Oberoende av vilken tidsepok dessa syndiga andar och syndiga människor tillhör, eller andarna hos rättfärdiga människor samt de människor som handlar rättfärdigt, så kommer alla ogärningsmän att tillintetgöras och alla rättfärdiga människor att överleva. Om en individ eller ande mottar frälsning avgörs inte helt på grundval av den sista tidsålderns verk, utan bestäms snarare på grundval av om de har motsatt sig eller varit olydiga mot Gud. Om människor i den föregående tidsepoken begick onda handlingar och inte kunde bli frälsta, skulle de utan tvekan bli föremål för bestraffning. Om människor i den här tidsepoken begår onda handlingar och inte kan bli frälsta, blir de säkert också föremål för bestraffning. Människor skiljs åt på grundval av gott och ont, inte på grundval av tidsepoker. När de väl har blivit åtskilda på grundval av gott och ont blir de inte genast bestraffade eller belönade; Gud kommer istället att utföra sitt verk med att bestraffa det onda och belöna det goda först när han har utfört sitt erövrande verk de sista dagarna. Faktum är att han har använt sig av gott och ont för att särskilja mänskligheten ända sedan han började verka bland mänskligheten. Han kommer först att belöna de rättfärdiga och straffa de onda när han har fullbordat sitt verk, istället för att skilja de onda och de rättfärdiga åt medan han fullbordar sitt verk i slutet och sedan genast ta sig an sitt verk med att bestraffa det onda och belöna det goda. Han slutgiltiga verk med att bestraffa det onda och belöna det goda utförs enbart för att rena mänskligheten helt, så att han kan föra en allt igenom helig mänsklighet till evig vila. Detta stadium av hans verk är hans mest avgörande verk. Det är det slutliga stadiet i hela hans förvaltningsverk. Om inte Gud tillintetgjorde de onda och istället lät dem vara kvar skulle inte hela mänskligheten kunna träda in i vila än och Gud skulle inte kunna föra mänskligheten i sin helhet in i ett bättre rike. Ett sådant verk skulle inte bli fullständigt avslutat. När han avslutar sitt verk kommer hela mänskligheten att vara allt igenom helig. Endast på det sättet kan Gud leva fridfullt i vila.

Människor av idag saknar förmåga att skiljas från köttets ting. De kan inte ge upp köttets njutningar, de kan inte heller ge upp världen, pengar eller sitt fördärvade sinnelag. De flesta människor ägnar sig åt sina förehavanden på ett ytligt sätt. I själva verket har dessa människor inte Gud i sina hjärtan alls och de räds inte ens Gud. De har inte Gud i sina hjärtan och kan därför inte uppfatta allt som Gud gör, och de saknar än mer förmåga att tro de ord han talar med sin mun. Dessa människor är alltför köttsliga, de är alltför djupt fördärvade och saknar sanning på det hela taget och dessutom tror de inte att Gud kan bli kött. Alla som inte tror på den inkarnerade Guden – det vill säga alla som inte tror på den synlige Gudens verk och tal och inte tror på den synlige Guden utan istället tillber den osynlige Guden i himlen – har inte Gud i sitt hjärta. Det är människor som är olydiga mot och motsätter sig Gud. Sådana personer saknar mänsklighet och förnuft, för att inte säga sanning. Dessa människor kan ännu mindre tro på den synlige och påtaglige Guden, utan den osynlige och opåtaglige Guden är den mest trovärdige och även den som gläder deras hjärtan mest. Det de söker är inte verklighetens sanning, inte heller livets sanna väsen, än mindre Guds avsikter; snarare är de ute efter spänning. Vad det än är som låter dem uppnå sina egna önskningar så är det utan tvivel sådant de tror på och strävar efter. De tror på Gud endast för att tillfredsställa sina egna önskningar, inte för att söka sanningen. Är inte dessa människor ogärningsmän? De är extremt självmedvetna och de tror inte att Gud i himlen ska tillintetgöra dem, dessa ”goda människor”. Istället tror de att Gud ska låta dem finnas kvar och dessutom belöna dem rikligt, för de har gjort mycket för Gud och visat en stor ”lojalitet” mot honom. Om de eftersträvade den synlige Guden skulle de genast börja strida mot Gud eller bli alldeles rasande så snart deras önskningar gick om intet. Det är usla människor som är ute efter att tillfredsställa sina egna önskningar, det är inte människor med integritet som söker sanningen. Sådana människor är de så kallade onda människorna som följer Kristus. Dessa människor som inte söker sanningen kan inte tro på sanningen. De är desto mer oförmögna att uppfatta mänsklighetens framtida slut, för de tror inte på något av den synlige Gudens verk eller tal och de kan inte tro på mänsklighetens framtida slutmål. Så även om de följer den synlige Guden fortsätter de att göra ont och varken söker sanningen eller praktiserar den sanning som jag kräver. De personer som inte tror att de kommer att tillintetgöras är tvärtom de individer som kommer att tillintetgöras. De tror alla att de är så smarta, och de tror att det är de som praktiserar sanningen. De anser att deras onda beteende är sanningen och värnar därigenom om det. Dessa onda människor är mycket självsäkra; de tar sanningen för en dogm och tar sina onda handlingar för en sanning, och i slutänden kan de bara skörda vad de har sått. Ju mer självmedvetna människor är och ju mer galet arroganta de är, desto mer oförmögna är de att vinna sanningen, och ju mer de tror på den himmelske Guden, desto mer motsätter de sig Gud. Det är de människorna som kommer att bli bestraffade. Innan mänskligheten träder in i vila kommer det att avgöras om varje person blir straffad eller belönad beroende på om de söker sanningen, om de känner Gud, om de kan lyda den synlige Guden. De som har tjänat den synlige Guden men inte känner eller lyder honom saknar sanningen. Dessa människor är ogärningsmän, och ogärningsmän blir utan tvekan bestraffade, vidare ska de bli bestraffade i enlighet med sitt onda beteende. Gud är till för människan att tro på, och han är också värd människans lydnad. De som endast tror på den vage och osynlige Guden är de som inte tror på Gud, dessutom saknar de förmåga att lyda Gud. Om dessa människor fortfarande inte kan tro på den synlige Guden när hans erövrande verk är avslutat, och även envisas med att vara olydiga och motsätta sig den Gud som är synlig i köttet, kommer dessa förespråkare av den vaga Guden utan tvekan att tillintetgöras. Det är som det är med dem bland er – alla som verbalt erkänner den inkarnerade Guden men inte kan praktisera sanningen med lydnad mot den inkarnerade Guden kommer i slutänden att bli eliminerade och tillintetgjorda, och alla som verbalt erkänner den synlige Guden och även äter och dricker av den sanning som uttrycks av den synlige Guden men söker den vaga och osynlige Guden kommer att bli desto mer tillintetgjorda i framtiden. Inga av dessa människor kan finnas kvar till tiden för vila när Guds verk är avslutat; det kan inte finnas någon som påminner om dessa människor kvar till tiden för vila. De demoniska människorna är de som inte praktiserar sanningen, till sitt väsen motsätter de sig Gud och är olydiga mot honom och har inte minsta avsikt att lyda Gud. Sådana människor kommer alla att tillintetgöras. Om du har sanningen och om du motsätter dig Gud avgörs av ditt väsen, inte av ditt utseende eller hur du råkar tala eller bete dig. Varje människas väsen avgör om hon ska tillintetgöras; det avgörs av det väsen som blottläggs av hennes beteende och hennes sökande efter sanningen. Av de människor som på samma sätt verkar och dessutom uträttar lika mycket arbete är det de personer med ett gott mänskligt väsen som besitter sanningen som kan stanna kvar, medan de med ett ondskefullt mänskligt väsen som är olydiga mot den synlige Guden är de som ska tillintetgöras. Alla Guds verk eller ord som är riktade mot mänsklighetens slutmål ger mänskligheten en lämplig behandling utifrån varje persons väsen; det kommer inte att ske några missöden och det kommer garanterat inte att ske ett enda misstag. Endast när människan utför ett verk kommer mänskliga känslor eller betydelser att vara inblandade. Det verk som Gud utför är det mest lämpliga; han anför garanterat inga falska påståenden mot någon enda skapelse. Nu finns det många människor som inte kan uppfatta mänsklighetens framtida slutmål och som inte heller tror på de ord som jag talar; alla de som inte tror, tillsammans med de som inte praktiserar sanningen, är demoner!

De som söker och de som inte söker är nu två olika slags människor, och de är två slags människor med olika slutmål. De som eftersträvar kunskap om sanningen och praktiserar sanningen är de människor som Gud kommer att frälsa. De som inte känner till den sanna vägen är demoner och fiender, de är ättlingar till ärkeängeln och kommer att tillintetgöras. Även de fromma som tror på en vag Gud – är de inte också demoner? Människor som har gott samvete men inte accepterar den sanna vägen är demoner; till sitt väsen motsätter de sig Gud. De som inte accepterar den sanna vägen är de som motsätter sig Gud, och även om dessa människor utstår många umbäranden kommer de att tillintetgöras. De som är ovilliga att överge världen, som inte klarar att skiljas från sina föräldrar, som inte klarar att göra sig av med sina egna njutningar i köttet är alla olydiga mot Gud och ska alla tillintetgöras. Den som inte tror på den inkarnerade Guden är demonisk och ska också tillintetgöras. De som tror men inte praktiserar sanningen, de som inte tror på den inkarnerade Guden och de som inte tror på Guds existens över huvud taget kommer att tillintetgöras. Den som har förmåga att stanna kvar är en person som har genomgått förfiningens bitterhet och stått stadigt, det är en person som verkligen har utstått prövningar. Den som inte erkänner Gud är en fiende, vilket innebär att var och en inom eller utom denna ström som inte erkänner den inkarnerade Guden är en antikrist! Vem är Satan, vilka är demonerna och vilka är Guds fiender om inte de som sätter sig till motvärn och inte tror på Gud? Är det inte de personerna som är olydiga mot Gud? Är det inte de människorna som påstår verbalt att de tror men saknar sanning? Är det inte de personerna som bara strävar efter att få välsignelser men inte kan bära vittnesbörd om Gud? Du kan fortsätta umgås med dessa demoner idag och betona samvetet och kärleken för dessa demoner; anses det inte vara att frambära sina goda intentioner till Satan? Anses det inte vara att umgås med demoner? Om människor fortfarande inte kan skilja på gott och ont idag och fortfarande envist framhåller kärlek och medlidande utan att hoppas på att söka Guds vilja alls och de inte kan ha Guds hjärta alls som sitt eget, kommer slutet för dem att bli så mycket mera olyckligt. Den som inte tror på Gud i köttet är Guds fiende. Om du kan betona samvete och kärlek till en fiende, saknar du då inte en känsla för rättfärdighet? Om du är förenlig med dem som jag avskyr och är oense med, och fortsätter framhålla kärlek till eller personliga känslor för dem, är du inte olydig då? Motsätter du dig inte avsiktligen Gud? Äger en sådan människa sanning? Om människor betonar samvetet för fiender, betonar kärlek till demoner och betonar medlidande med Satan, avbryter de då inte avsiktligen Guds verk? De personer som bara tror på Jesus men inte tror på de sista dagarnas inkarnerade Gud och de som påstår verbalt att de tror på den inkarnerade Guden men handlar ont är alla antikrister, för att inte tala om de personer som inte tror på Gud. Dessa personer ska alla tillintetgöras. Den standard som en människa dömer en annan människa efter grundar sig på hennes beteende; den som har ett gott uppträdande är en rättfärdig person medan den med ett avskyvärt uppträdande är ond. Den standard som Gud dömer människan efter grundar sig på om hon lyder honom med sitt väsen; en som lyder Gud är en rättfärdig person, och en som inte lyder Gud är en fiende och en ond person, oberoende av om den personens beteende är bra eller dåligt, och oberoende av om den personens tal är korrekt eller felaktigt. Vissa vill använda goda gärningar till att uppnå ett gott slutmål i framtiden, och vissa vill använda gott tal som betalning för ett gott slutmål. Människor tror felaktigt att Gud avgör slutet för människan på grundval av hennes beteende eller tal, och därför kommer många att vilja använda sig av det för att vinna tillfällig gunst genom slughet. De människor som senare kommer att överleva genom vila kommer alla att ha utstått dagen av vedermödor och även vittnat om Gud. De kommer alla att vara människor som har gjort sin plikt och har för avsikt att lyda Gud. De som endast vill ta tillfället i akt att tjäna för att undvika att praktisera sanningen kommer inte att kunna stanna kvar. Gud har lämpliga standarder för planeringen av slutet för alla människor; han fattar inte bara de besluten i enlighet med någons ord eller beteende och han fattar dem inte heller i enlighet med personens uppförande under en avgränsad tidsperiod. Han kommer definitivt inte att vara överseende mot någons illvilliga beteende i sin helhet på grund av dennes tidigare tjänst hos Gud, inte heller skona någon från döden på grund av en engångsutgift för Gud. Ingen kan undgå vedergällning för sin ondska och ingen kan dölja sitt ondskefulla beteende och därigenom undvika tillintetgörelsens storm. Om människor verkligen kan göra sin egen plikt innebär det att de är evigt trogna Gud och inte söker belöningar, oberoende av om de får välsignelser eller drabbas av olycka. Om människor är trogna Gud när de ser välsignelser men mister sin trohet när de inte kan se några välsignelser och i slutänden fortfarande är oförmögna att bära vittnesbörd om Gud och fortfarande är oförmögna att utföra sin plikt som de borde, kommer dessa människor, som en gång troget tjänade Gud, ändå att tillintetgöras. Kort sagt kan onda människor inte överleva genom evigheten och inte heller träda in i vila; endast de rättfärdiga är vilans mästare. När mänskligheten har slagit in på rätt spår kommer folk att ha vanliga mänskliga liv. De kommer alla att göra den plikt som åligger dem och vara Gud absolut trogna. De kommer att helt bli av med sin olydnad och sitt fördärvade sinnelag och de kommer att leva för Gud och tack vare Gud. De kommer att vara utan olydnad och motstånd. De kommer att kunna lyda Gud fullständigt. Detta är Guds och människans tillvaro och livet i riket och det är livet i vila.

De som tar med sina fullständigt icke-troende barn och släktingar till kyrkan är alltför själviska och visar sin välvilja. Dessa människor betonar bara kärleken, utan hänsyn till om de tror eller om det är Guds vilja. Vissa för fram sina hustrur inför Gud, eller för fram sina föräldrar inför Gud, och ”tar till sig begåvade människor” blint för Gud, oberoende av om den Helige Ande håller med eller utför sitt verk. Vilka fördelar kan möjligen vinnas genom att visa dessa människor som inte tror en sådan välvilja? Även om dessa icke-troende, som saknar den Helige Andes närvaro, kämpar för att följa Gud, kan de inte bli frälsta så som man tror att de kan. De som tar emot frälsning är i själva verket inte så lätta att vinna. De som inte har genomgått den Helige Andes verk och prövningar och inte har blivit gjorda fullkomliga av den inkarnerade Guden kan inte fulländas alls. Därför saknar dessa människor den Helige Andes närvaro i samma stund som de teoretiskt sett börjar följa Gud. Beroende på deras betingelser och faktiska tillstånd kan de helt enkelt inte fulländas. Så den Helige Ande väljer att inte ägna så mycket energi åt dem, inte heller upplyser eller vägleder han dem på något sätt. Han låter dem endast följa med och avslöjar till sist deras slut – det räcker. Människans entusiasm och avsikter kommer från Satan, och de kan på inget sätt fullända den Helige Andes verk. Oavsett vilket slags människa man är så behöver man den Helige Andes verk – kan en människa fullända en annan människa? Varför älskar en man sin hustru? Och varför älskar en hustru sin man? Varför är barn plikttrogna mot sina föräldrar? Och varför dyrkar föräldrar sina barn? Vilka är de avsikter som människor hyser egentligen? Är det inte för att tillgodose sina egna planer och självviska önskningar? Är det verkligen för Guds förvaltningsplan? Är det för Guds verk? Är det för att fullfölja en skapad varelses plikt? De som först trodde på Gud och inte kunde få den Helige Andes närvaro kan aldrig få den Helige Andes verk, för det är bestämt att dessa människor ska tillintetgöras. Oavsett hur mycket man älskar dem kan det inte ersätta den Helige Andes verk. Människans entusiasm och kärlek är exempel på människans avsikter men kan inte vara exempel på Guds avsikter och ersätta Guds verk. Även om man visar största tänkbara kärlek till eller medlidande med dessa människor som teoretiskt sett tror på Gud och låtsas följa honom men inte vet vad det innebär att tro på Gud, kommer de ändå inte att vinna Guds sympati eller ta emot den Helige Andes verk. Även om människor som uppriktigt följer Gud är av dålig kaliber och det är många sanningar de inte begriper kan de av och till motta den Helige Andes verk, medan de som är av tämligen god kaliber men inte uppriktigt tror helt enkelt inte kan motta den Helige Andes närvaro. Det finns helt enkelt ingen möjlighet till frälsning för dessa människor. Även om de läser Guds ord eller hör budskapen emellanåt eller sjunger lovsånger till Gud kommer de i slutänden inte kunna finnas kvar under tiden för vila. Det avgörande för om människor är uppriktigt sökande är inte hur andra dömer dem eller hur folk runt omkring ser på dem, utan det är om den Helige Ande verkar i dem och de har den Helige Andes närvaro, och det avgörs desto mer av om deras sinnelag förändras och om de har kunskap om Gud efter att ha genomgått den Helige Andes verk under en viss period; om den Helige Ande verkar i en person kommer den personens sinnelag att successivt förändras och dennes syn på tron på Gud kommer gradvis att bli renare. Oavsett hur länge människorna följer Gud innebär det, så länge de har förändrats, att den Helige Ande verkar i dem. Om de inte har förändrats innebär det att den Helige Ande inte verkar i dem. Även om dessa människor i viss mån är tjänande drivs de av sitt mål att uppnå lycka. Sporadisk tjänstgöring kan inte ersätta en förändring av deras sinnelag. I slutänden kommer de ändå att tillintetgöras, för det finns inget behov av sådana som tjänstgör inom riket, inte heller finns det något behov av att de som har ett oförändrat sinnelag tjänar de människor som har blivit fullkomliga och är trogna Gud. Orden från det förflutna: ”När man tror på Herren ler lyckan mot hela ens familj” är lämpliga för Nådens Tidsålder men saknar samband med människans slutmål. De var bara lämpliga under ett stadium av Nådens Tidsålder. Innebörden i dessa ord avser den frid och de materiella välsignelser som människor får; de innebär inte att hela familjen till den som tror på Herren kommer att bli frälst, och de betyder inte heller att hela ens familj också ska bli förd till vila då man vinner lyckan. Om man får välsignelser eller drabbas av olycka avgörs utifrån ens väsen och avgörs inte utifrån det gemensamma väsen som man delar med andra. I riket finns inte ett sådant talesätt eller en sådan regel. Om man i slutänden kan överleva beror det på att man har uppfyllt Guds krav, och kan man i slutänden inte stanna kvar vid tiden för vila beror det på att personen ifråga är olydig mot Gud och inte har tillgodosett Guds krav. Alla har ett lämpligt slutmål. Dessa slutmål avgörs utifrån varje persons väsen och är helt utan samband med andras. Ett barns onda beteende kan inte överlåtas på barnets föräldrar, och ett barns rättfärdighet kan inte delas med barnets föräldrar. En förälders onda beteende kan inte överlåtas på hans eller hennes barn, och en förälders rättfärdighet kan inte delas med hans eller hennes barn. Var och en bär sina egna synder, och var och en åtnjuter sin egen lycka. Ingen kan ersätta någon annan. Detta är rättfärdighet. Enligt människans uppfattning kan barnen uppnå lycka om föräldrarna gör det, och föräldrarna måste sona för barnens synder om de begår onda gärningar. Det är människans perspektiv och människans sätt att göra saker på. Det är inte Guds perspektiv. Slutet för varje person avgörs utifrån det väsen som kommer av deras beteende, och det avgörs alltid på lämpligt sätt. Ingen kan bära en annans synder, än mindre kan någon ta emot bestraffning i någon annans ställe. Detta är ovillkorligt. Föräldrars kärleksfulla omvårdnad om sina barn betyder inte att de kan utföra rättfärdiga gärningar i barnens ställe, och barns pliktkänsla och tillgivenhet mot sina föräldrar betyder inte heller att de kan uträtta rättfärdiga gärningar i föräldrarnas ställe. Det är den sanna betydelsen bakom orden: ”Då skall två män vara ute på fältet; en skall bli upptagen och den andra lämnas kvar. Två kvinnor skall mala vid kvarnen; en skall bli upptagen och den andra lämnas kvar.” Ingen kan föra in de barn som gör ont i vila på grundval av sin djupa kärlek till barnen, inte heller föra in sin hustru (eller man) i vila på grundval av sitt eget rättfärdiga beteende. Det är en administrativ regel; det kan inte finnas några undantag för någon. De som handlar rättfärdigt är de som handlar rättfärdigt, och ogärningsmän är ogärningsmän. De som handlar rättfärdigt kommer att kunna överleva och ogärningsmän kommer att tillintetgöras. De heliga är heliga; de är inte orena. De orena är orena och har inte minsta helighet i sig. Alla onda människor ska tillintetgöras och alla rättfärdiga ska överleva, även om barnen till ogärningsmän uträttar rättfärdiga gärningar, och även om föräldrarna till en rättfärdig person utför onda gärningar. Det finns ingen relation mellan en troende man och en icke-troende hustru, och det finns ingen relation mellan troende barn och icke-troende föräldrar. De är av två oförenliga slag. Innan man träder in i vila har man fysiska släktingar, men när man väl har trätt in i vila har man inte längre några fysiska släktingar att tala om. De som gör sin plikt och de som inte gör det är fiender; de som älskar Gud och de som hatar Gud står i ett motsatsförhållande till varandra. De som träder in i vila och de som har blivit tillintetgjorda är två oförenliga slags skapade varelser. De skapade varelser som fullföljer sin plikt kommer att kunna överleva medan skapade varelser som inte fullföljer sin plikt ska tillintetgöras; detta ska dessutom vara genom hela evigheten. Älskar du din man i syfte att fullfölja din plikt som en skapad varelse? Älskar du din hustru i syfte att fullfölja din plikt som en skapad varelse? Är du plikttrogen mot dina icke-troende föräldrar i syfte att fullfölja din plikt som en skapad varelse? Är människans syn på tron på Gud riktig eller inte? Varför tror du på Gud? Vad vill du uppnå? På vilket sätt älskar du Gud? De som inte kan fullfölja sin plikt som skapade varelser och inte kan anstränga sig fullt ut kommer att tillintetgöras. Människor av idag har fysiska relationer med varandra och även blodsband, men sedan kommer allt det att splittras. Troende och icke-troende är inte förenliga utan står snarare i ett motsatsförhållande till varandra. De i vila tror att det finns en Gud och är lydiga mot Gud. De som är olydiga mot Gud kommer alla att ha blivit tillintetgjorda. Familjer ska inte längre finnas på jorden, för hur skulle det kunna finnas föräldrar eller barn eller relationer mellan män och hustrur? Själva oförenligheten mellan tro och icke-tro kommer att ha fått sådana fysiska relationer att brista!

Ursprungligen fanns det inga familjer hos mänskligheten, bara man och kvinna, två slags människor. Det fanns inga länder, för att inte tala om familjer, men till följd av människans fördärv organiserade sig alla slags människor i enskilda klaner som senare utvecklades till länder och nationer. Dessa länder och nationer bestod av mindre enskilda familjer, och på det viset fördelades alla slags människor på olika raser utifrån skillnader i språk och gränser som skilde dem åt. Faktum är att mänskligheten bara har en stamfader, oavsett hur många raser det finns i världen. I början fanns det bara två slags människor och dessa båda var man och kvinna. Men till följd av fortskridandet av Guds verk och de historiska och geografiska förändringar som ägde rum så utvecklades dessa båda människoslag i olika grad till ännu fler slags människor. När det kommer till kritan är hela mänskligheten ändå Guds skapelse, oavsett hur många raser mänskligheten består av. Det spelar ingen roll vilken ras människor tillhör, de är alla hans skapade varelser, de är alla ättlingar till Adam och Eva. Trots att de inte är gjorda av Guds händer är de ättlingar till Adam och Eva som Gud själv skapade. Det spelar ingen roll vilket slag människor hör till, de är alla hans skapade varelser. Då de ingår i mänskligheten som skapades av Gud är deras slutmål det som mänskligheten bör ha och de är indelade enligt de regler som organiserar mänskligheten. Det vill säga att ogärningsmän och de rättfärdiga är skapade varelser när allt kommer omkring. De skapade varelser som begår onda handlingar kommer slutligen att tillintetgöras och de skapade varelser som utför rättfärdiga gärningar kommer därigenom att överleva. Detta är den mest lämpliga planen för dessa båda slags skapade varelser. Ogärningsmän kan inte, på grund av sin olydnad, förneka att de är Guds skapade varelser men har blivit ödelagda av Satan och därför inte kan bli frälsta. Skapade varelser med ett rättfärdigt beteende kan inte förlita sig på det faktum att de kommer att överleva för att förneka att de är skapade av Gud men har tagit emot frälsning efter att ha blivit fördärvade av Satan. Ogärningsmän är skapade varelser som är olydiga mot Gud, de är skapade varelser som inte kan bli frälsta och redan har blivit fullständigt ödelagda av Satan. Människor som begår onda handlingar är också människor; de är människor som har blivit ytterst fördärvade och människor som inte kan bli frälsta. Liksom även de är skapade varelser har människor med ett rättfärdigt beteende blivit fördärvade, men de är människor som är beredda att befria sig från sitt fördärvade sinnelag och har förmåga att lyda Gud. Människor med ett rättfärdigt beteende flödar inte över av rättfärdighet; de har snarare tagit emot frälsning och befriat sig från sitt fördärvade sinnelag för att lyda Gud. De kommer att stå stadigt i slutet, men det innebär inte att de inte har blivit fördärvade av Satan. När Guds verk har upphört, bland alla hans skapade varelser, kommer det att finnas de som ska tillintetgöras och de som ska överleva. Det är en ofrånkomlig tendens i hans förvaltningsverk. Ingen kan förneka det. Ogärningsmän kan inte överleva; de som lyder och följer honom till slutet kommer garanterat att överleva. Eftersom detta verk handlar om förvaltningen av mänskligheten kommer vissa att stanna kvar och andra att elimineras. Det är olika slut för olika slags människor och det är de mest lämpliga planerna för hans skapade varelser. Guds slutliga plan för mänskligheten är att åtskilja genom att splittra familjer, splittra nationer och upplösa nationella gränser. Det är en plan utan familjer och nationella gränser, för människorna har när allt kommer omkring samma stamfader och är Guds skapade varelser. Kort sagt kommer skapade varelser som gör ont att tillintetgöras och skapade varelser som lyder Gud att överleva. På det viset kommer det inte att finnas några familjer eller länder och i synnerhet inga nationer i framtidens vila. Den typen av mänsklighet är den heligaste typen av mänsklighet. Adam och Eva skapades ursprungligen för att människan skulle ta hand om allt på jorden och människan var ursprungligen herre över allt. Jehovas avsikt med att skapa människan var att låta henne existera på jorden och även ta hand om allting där, för människan var ursprungligen inte fördärvad och saknade förmåga att begå onda handlingar. Men sedan människan hade blivit fördärvad var hon inte längre den som tog hand om allt. Och syftet med Guds frälsning är att återställa den funktionen hos människan, att återställa människans ursprungliga förnuft och hennes ursprungliga lydnad. Mänskligheten i vila kommer att bli själva bilden av det resultat som hans frälsningsverk hoppas uppnå. Även om det inte längre blir ett liv som i Edens lustgård kommer det till sitt väsen att vara det samma. Inte bara det att mänskligheten inte längre kommer att vara sitt tidigare ofördärvade jag, det kommer snarare vara en mänsklighet som blev fördärvad och sedan tog emot frälsning. De människor som har tagit emot frälsning ska slutligen (det vill säga när hans verk är avslutat) träda in i vila. På samma sätt kommer slutet för dem som har blivit bestraffade omsider att blottläggas helt och de kommer att tillintetgöras först när hans verk är avslutat. Det innebär att alla ogärningsmän och de som har blivit frälsta kommer att blottas först när hans verk är klart, för verket med att blotta alla slags människor (antingen de är ogärningsmän eller frälsta) kommer att utföras för alla människor på samma gång. Ogärningsmän ska elimineras och de som kan stanna kvar ska blottas på samma gång. Därför kommer utgången för alla slags människor att uppenbaras samtidigt. Han kommer inte först att låta en grupp människor som har blivit frälsta träda in i vila innan han förbisett ogärningsmän och dömt eller bestraffat dem allt eftersom; sanningen är faktiskt inte sådan. När ogärningsmän är tillintetgjorda och de som kan överleva träder in i vila, kommer hans verk i hela universum att vara fullbordat. Det kommer inte att finnas någon prioriteringsordning bland de som tar emot välsignelser och de som drabbas av olycka. De som tar emot välsignelser kommer att leva för evigt och de som drabbas av olycka kommer att förgås för all evighet. Dessa båda led i verket ska fullbordas samtidigt. Det är just för att det finns olydiga människor som rättfärdigheten hos de lydiga människorna ska blottläggas, och det är just för att det finns de som har tagit emot välsignelser som den olycka ska blottläggas som drabbar ogärningsmännen för deras illvilliga beteende. Om inte Gud blottade ogärningsmän, skulle de människor som uppriktigt lyder Gud aldrig få se solen; om inte Gud förde dem som lyder honom till ett lämpligt slutmål skulle de som är olydiga mot Gud inte kunna ta emot sitt välförtjänta straff. Sådan är processen i hans verk. Om han inte utförde sitt verk med att bestraffa det onda och belöna det goda skulle hans skapade varelser aldrig kunna gå in i sina respektive slutmål. När mänskligheten väl har trätt in i vila kommer ogärningsmännen att tillintetgöras, alla människor kommer att träda in på rätt spår och varje slags person är tillsammans med sina gelikar utifrån de funktioner som de ska utföra. Först då blir det mänsklighetens dag för vila och den ofrånkomliga tendensen i mänsklighetens utveckling, och inte förrän mänskligheten träder in i vila kommer Guds stora och slutliga prestation att fullbordas, och det blir finalen på hans verk. Det verket kommer att sätta stopp för hela mänsklighetens dekadenta fysiska tillvaro och sätta stopp för den fördärvade mänsklighetens tillvaro. Från och med då träder mänskligheten in i ett nytt rike. Även om människan lever i en fysisk existens finns det avsevärda skillnader mellan hennes livs väsen och den fördärvade mänsklighetens livs väsen. Innebörden av hennes existens och innebörden av den fördärvade mänsklighetens existens skiljer sig också åt. Även om detta inte är tillvaron hos ett nytt slags person kan det sägas vara tillvaron hos en mänsklighet som har tagit emot frälsning och en tillvaro där mänskligheten och förnuftet är återvunna. Dessa är människor som en gång var olydiga mot Gud och som en gång erövrades av Gud och sedan frälstes av honom; dessa är människor som förödmjukade Gud och senare bar vittnesbörd om honom. Efter att ha genomgått och överlevt hans prövningar är deras existens den mest meningsfulla existensen; det är människor som vittnade om Gud inför Satan, det är människor som är redo för livet. De som ska tillintetgöras är människor som inte kan stå som vittnen om Gud och inte är redo för livet. Tillintetgörelsen av dem ska ske till följd av deras onda beteende och tillintetgörelsen är deras bästa slutmål. När människan senare träder in i det goda riket ska det inte finnas några relationer mellan man och hustru, mellan far och dotter eller mellan mor och son som människan tror att hon ska finna. Då ska människan följa sina gelikar, och familjen kommer redan att vara splittrad. Efter att ha misslyckats fullständigt kommer Satan aldrig att störa mänskligheten igen, och människan har inte längre ett fördärvat sataniskt sinnelag. De olydiga människorna kommer redan att ha blivit tillintetgjorda och de lydiga människorna kommer att överleva. På det sättet kommer endast ett fåtal familjer att överleva intakta. Hur ska fysiska relationer fortfarande kunna existera? Människans tidigare fysiska tillvaro kommer att bli fullständigt bannlyst; hur ska fysiska relationer kunna finnas mellan människor? Utan ett fördärvat sataniskt sinnelag kommer människors tillvaro inte längre vara den gamla tillvaron från det förflutna utan snarare en ny tillvaro. Föräldrar ska mista sina barn och barn ska mista sina föräldrar. Män mister sina hustrur och hustrur mister sina män. Människor idag har fysiska relationer till varandra. När de alla har trätt in i vila kommer det inte finnas några fysiska relationer längre. En sådan mänsklighet ska endast vara rättfärdig och helig, en sådan mänsklighet ska endast vara en som tillber Gud.

Gud skapade mänskligheten, placerade den på jorden och har lett den fram till idag. Sedan frälste han mänskligheten och tjänade som ett syndoffer för mänskligheten. I slutänden måste han ändå erövra mänskligheten, frälsa mänskligheten fullständigt och återställa den till dess ursprungliga skepnad. Det är det verk som han har varit engagerad i från början till slut – att återställa människan till hennes ursprungliga avbild och hennes ursprungliga skepnad. Han ska grundlägga sitt rike och återställa människans ursprungliga skepnad, vilket innebär att han ska återställa sin auktoritet på jorden och återställa sin auktoritet i hela skapelsen. Människan miste sitt gudfruktiga hjärta efter att ha blivit fördärvad av Satan, miste den funktion som en av Guds skapade varelser bör ha och blev en fiende som var olydig mot Gud. Människan levde under Satans domän och lydde Satans befallningar, så Gud hade inget sätt att verka bland sina skapade varelser och hade än mindre förmåga att väcka rädsla hos sina skapade varelser. Människan skapades av Gud och borde tillbe Gud, men i själva verket vände människan Gud ryggen och tillbad Satan. Satan blev avguden i människans hjärta. På det viset förlorade Gud sin ställning i människans hjärta, vilket betyder att han förlorade meningen med att ha skapat människan, och för att återställa meningen med att ha skapat människan var han tvungen att återställa människans ursprungliga skepnad och befria människan från hennes fördärvade sinnelag. För att kunna återkräva människan från Satan måste han frälsa människan från synden. Endast därigenom kan han successivt återställa människans ursprungliga skepnad och återställa människans ursprungliga funktion och i slutänden återställa sitt rike. Den slutliga tillintetgörelsen av dessa olydnadens söner kommer också att ske för att människan ska kunna tillbe Gud bättre och leva bättre på jorden. Eftersom Gud skapade människan kommer han att göra så att människan tillber honom; eftersom han vill återställa människans ursprungliga funktion kommer han att återställa den helt, utan några besudlanden. Att återställa hans auktoritet innebär att få människan att tillbe honom och få människan att lyda honom. Det innebär att han ska få människan att leva på grund av honom och få hans fiender att förgås till följd av hans auktoritet; det innebär att han ska låta minsta del av sig själv leva kvar bland mänskligheten och utan något motstånd från människan. Det rike som han vill upprätta är hans eget rike. Den mänsklighet som han vill ha är en som tillber honom, en som lyder honom fullt ut och har hans härlighet. Om han inte frälser den fördärvade mänskligheten blir det inget av meningen med att han skapade människan, han kommer inte att ha någon auktoritet bland människor och hans rike kan inte längre existera på jorden. Om han inte tillintetgör de fiender som är olydiga mot honom kommer han inte kunna uppnå sin fullkomliga härlighet, inte heller kunna upprätta sitt rike på jorden. Dessa är symbolerna för fullbordandet av hans verk och symbolerna för fullbordandet av hans stora plan: att totalt tillintetgöra den del av mänskligheten som är olydig mot honom och föra dem som har fulländats in i vila. När mänskligheten har blivit återställd till sin ursprungliga skepnad, när människorna kan fullfölja sina respektive plikter, hålla sig på sin plats och hörsamma alla Guds planer, kommer Gud att ha fått en grupp människor på jorden som tillber honom, och då har han också upprättat ett rike på jorden där man tillber honom. Han kommer att ha en evig seger på jorden och de som motsätter sig honom ska förgås för all evighet. Detta kommer att återställa hans ursprungliga avsikt med att skapa människan; det kommer att återställa hans avsikt med att skapa allt och det kommer också att återställa hans auktoritet på jorden, hans auktoritet bland allt och auktoriteten bland hans fiender. Dessa är symbolerna för hans totala seger. Efter det ska mänskligheten träda in i vila och träda in i en tillvaro enligt det rätta spåret. Gud kommer också att träda in i evig vila med människan och träda in i ett evigt liv som delas av Gud och människan. Orenheten och olydnaden på jorden ska försvinna och likaså klagan på jorden. Inget av det som motsätter sig Gud på jorden kommer att existera. Endast Gud och de människor som han har frälst ska finnas kvar; endast hans skapelse ska finnas kvar.

Föregående:Att återställa människans normala liv och ta henne till ett underbart slutmål

Nästa:De som är oförenliga med Kristus är garanterat motståndare till Gud

Du kanske också gillar