569. Gud blev kött på den mest efterblivna och smutsiga platsen av alla, och det är bara på det viset som han tydligt kan visa sitt heliga och rättfärdiga sinnelag i dess helhet. Och hur visas hans rättfärdiga sinnelag? Det visas när han dömer människans synder, när han dömer Satan, när han avskyr synden och när han föraktar de fiender som motsätter sig och gör uppror mot honom. De ord jag talar i dag är ämnade att döma människans synder, döma hennes orättfärdighet och förbanna hennes olydnad. Människans oärlighet och svekfullhet, hennes ord och gärningar – allt som strider mot Guds vilja måste dömas och människans olydnad måste fördömas som synd. Hans ord kretsar kring domens principer; han använder domen över människans orättfärdighet, förbannandet av människans upproriskhet och avslöjandet av människans fula ansikten till att visa sitt eget rättfärdiga sinnelag. Helighet är en symbol för Guds rättfärdiga sinnelag, och hans helighet är faktiskt hans rättfärdiga sinnelag. Era fördärvade sinnelag är vad dagens ord handlar om – jag använder dem för att tala och döma och utföra erövrandets verk. Endast detta är det verkliga arbetet, och endast detta får Guds helighet att stråla helt och fullt. Om det inte finns ett spår av fördärvat sinnelag hos dig kommer Gud inte att döma dig och han kommer inte heller att visa dig sitt rättfärdiga sinnelag. Eftersom du har ett fördärvat sinnelag kommer Gud inte att låta dig slippa undan, och det är därigenom som hans helighet visas. Om Gud skulle se att människans orenhet och upproriskhet var för stora men att han varken talade eller dömde dig, eller tuktade dig för din orättfärdighet, skulle det bevisa att han inte är Gud, för han skulle inte hata synden; han skulle vara lika smutsig som människan. I dag är det på grund av din smuts som jag dömer dig och på grund av ditt fördärv och din upproriskhet som jag tuktar dig. Jag visar inte upp min makt för er eller förtrycker er avsiktligt; jag gör de här sakerna därför att ni, som har blivit födda i detta smutsens land, har blivit så kraftigt förorenade av smuts. Ni har helt enkelt förlorat er integritet och mänsklighet och har blivit som grisar, födda i världens smutsigaste avkrok, och det är därför som ni blir dömda och som jag släpper lös min vrede över er. Det är just på grund av den här domen som ni har kunnat se att Gud är den rättfärdige Guden, och att Gud är den helige Guden; det är just på grund av sin helighet och rättfärdighet som han dömer er och släpper lös sin vrede över er. Eftersom han kan uppenbara sitt rättfärdiga sinnelag när han ser människans upproriskhet och eftersom han kan uppenbara sin helighet när han ser människans smuts, är detta tillräckligt för att visa att han är Gud själv som är helig och ofördärvad fastän han bor i smutsens land. Om en person vältrar sig i gyttjan tillsammans med andra och det inte finns något heligt över honom och han inte har något rättfärdigt sinnelag, då är han inte kvalificerad att döma människans orättfärdighet och kan inte heller utföra domen över människan. Om en person skulle döma en annan, vore inte det som att ge sig själv en örfil? Hur skulle människor som är lika smutsiga kunna vara kvalificerade att döma dem som är dem själva lika? Endast den helige Gud själv kan döma hela den smutsiga mänskligheten. Hur skulle människan kunna döma människans synder? Hur skulle människan kunna se människans synder och hur skulle hon kunna vara kvalificerad nog att fördöma dessa synder? Om inte Gud var kvalificerad att döma människans synder, hur skulle han då kunna vara den rättfärdige Guden själv? När folks fördärvade sinnelag avslöjas talar Gud i syfte att döma dem, och först då inser de att han är helig. När han dömer och tuktar människan för hennes synder, samtidigt som han hela tiden blottar hennes synder, kan ingen person eller sak undfly denna dom; han dömer allt som är smutsigt och det är bara på det viset som hans sinnelag kan sägas vara rättfärdigt. Om det inte var så, hur skulle man då kunna säga att ni är kontraster i fråga om både namn och sak?

… Det är genom folk som kommer från smutsens land som Guds helighet visas; i dag använder han den smuts som demonstreras i dessa människor från smutsens land, och han dömer, och på så vis uppenbaras den han är i domen. Varför dömer han? Han kan tala domens ord därför att han föraktar synden; hur skulle han annars kunna vara så arg om han inte avskydde mänsklighetens upproriskhet? Om det inte fanns någon avsky i honom, om han inte brydde sig om folks upproriskhet, då skulle det bevisa att han var lika smutsig som människan. Att han kan döma och tukta människan beror på att han avskyr smuts, och det han avskyr finns inte i honom. Om det fanns motstånd och upproriskhet i honom skulle han inte avsky dem som är antagonistiska och upproriska. Om de sista dagarnas verk hade utförts i Israel skulle det inte varit någon mening med det. Varför utförs de sista dagarnas verk i Kina, den mörkaste och mest efterblivna platsen av alla? Det är för att kunna visa hans helighet och rättfärdighet. Kort sagt, ju mörkare ställe desto tydligare kan Guds helighet visas. Faktum är att allt detta sker för Guds verks skull.

– Ordet, vol 1. Guds framträdande och verk. Hur effekterna av det andra steget i erövringsverket uppnås

571. Köttet som Guds ande ikläder sig är Guds eget kött. Guds ande står över allt; han är allsmäktig, helig och rättfärdig. Likaså är även hans kropp suverän, allsmäktig, helig och rättfärdig. Detta kött kan bara göra det som är rättfärdigt och gynnsamt för mänskligheten, det som är heligt, härligt och mäktigt, och är oförmöget att göra något som strider mot sanningen eller moral och rättvisa, för att inte tala om något som sviker Guds ande. Guds ande är helig och därmed är det omöjligt för Satan att fördärva hans kropp; hans kött är av annat väsen än människans kött. Det är nämligen människan, inte Gud, som är fördärvad av Satan; Satan kan omöjligen fördärva Guds kött. Trots att människan och Kristus vistas i samma sfär är det följaktligen bara människan som domineras, utnyttjas och snärjs av Satan. Kristus är däremot evigt oemottaglig för Satans fördärv, eftersom Satan aldrig kommer att kunna stiga upp till den högstes plats och aldrig kommer att kunna nalkas Gud. Idag bör ni alla förstå att det bara är den av Satan fördärvade mänskligheten som sviker mig, och att detta problem alltid kommer att vara irrelevant för Kristus.

– Ordet, vol 1. Guds framträdande och verk. Ett mycket allvarligt problem: Svek (2)

572. I Gud själv finns inga inslag av olydnad, hans substans utgörs av godhet. Han är all skönhets och godhets, samt kärlekens, uttryck. Inte ens i köttet gör Gud något som inte lyder Fadern. Till och med när han var tvungen att offra sitt liv gjorde han det helhjärtat och fattade inget annat beslut. Gud har inga självrättfärdiga eller självtillräckliga drag och inte heller drag av högmod eller arrogans. Han är inte på något sätt ohederlig. Allt som inte lyder Gud kommer från Satan. Satan är källan till allt som är fult och ondskefullt. Anledningen till att människan har egenskaper som liknar Satans är att människan har fördärvats och bearbetats av Satan. Kristus har inte fördärvats av Satan och följaktligen besitter han enbart Guds egenskaper och inga av Satans.

– Ordet, vol 1. Guds framträdande och verk. Kristi substans utgörs av lydnad mot den himmelske Faderns vilja

573. Guds helighet är Guds felfria väsen, Guds osjälviska kärlek, att allt det som Gud ger människan är osjälviskt och Guds helighet är fläckfri och oförvitlig. Dessa Guds väsen är inte bara ord som han använder för att visa upp sin identitet utan Gud använder istället sitt väsen till att tyst och uppriktigt ta sig an varje individ. Guds väsen är med andra ord inte tomt, det är inte heller teoretiskt eller dogmatiskt och det är definitivt inte en form av kunskap. Det är inte en slags utbildning för människan utan istället den sanna uppenbarelsen av Guds egna handlingar och den uppenbarade essensen av vad Gud har och är.

– Ordet, vol 2. Om att känna Gud. Gud själv, den unike VI

574. Vad syftar Guds helighet, som jag talar om, på? Fundera över det ett ögonblick. Är Guds sannfärdighet hans helighet? Är Guds trofasthet hans helighet? Är Guds osjälviskhet hans helighet? Är Guds ödmjukhet hans helighet? Är Guds kärlek till människan hans helighet? Gud skänker frikostigt sanning och liv till människan – är det hans helighet? (Ja.) Allt detta som Gud uppenbarar är unikt; det existerar inte hos den fördärvade mänskligheten och kan inte heller ses där. Inte minsta spår av det kan ses under processen med Satans fördärv av människan, varken i Satans fördärvade sinnelag eller i Satans natur eller väsen. Allt som Gud är och har är unikt och endast Gud själv har ett sådant väsen, endast Gud själv äger ett sådant väsen. … Helighetens väsen är sann kärlek, men mer än så är det ett sanningens, rättfärdighetens och ljusets väsen. Ordet ”helig” är bara lämpligt när det avser Gud; inget i skapelsen kan förtjäna att kallas heligt. Det måste människan förstå.

– Ordet, vol 2. Om att känna Gud. Gud själv, den unike VI

575. När Gud kom till jorden var han inte av världen, och han blev inte kött i syfte att njuta av världen. Han föddes på den plats där hans verksamhet skulle uppenbara hans sinnelag och vara mest meningsfull. Oavsett om det är en helig eller smutsig plats, och oavsett var han verkar, så är han helig. Allting i världen skapades av honom, även om alltsamman har fördärvats av Satan. Alla ting tillhör emellertid fortfarande honom; allesamman är i hans händer. Han kommer till ett smutsigt land och verkar där i syfte att uppenbara sin helighet; han gör det enbart för sitt verks skull, vilket innebär att han utstår svår förödmjukelse för att kunna utföra detta verk i syfte att frälsa folket i detta orena land. Det här sker som ett vittnesbörd för hela människosläktets skull. Vad det här verket visar människorna är Guds rättfärdighet och i än högre grad Guds överhöghet. Hans storhet och rättrådighet yttrar sig i frälsandet av en skara ringa människor som andra föraktar. Att han är född i ett orent land innebär inte alls att han själv är ringa, men det låter hela skapelsen se hans storhet och hans sanna kärlek till mänskligheten. Ju mer han gör det, desto mer uppenbarar det hans rena kärlek, hans fulländade kärlek till människan. Gud är helig och rättfärdig. Även om han föddes i ett smutsigt land, och även om han lever bland dessa människor som är fulla av orenhet precis som Jesus levde bland syndare i nådens tidsålder – är inte syftet med varenda liten bit av hans verk att hela människosläktet ska överleva? Är inte syftet med alltsamman att människan ska kunna vinna stor frälsning? För tvåtusen år sedan levde han bland syndare i ett antal år. Det var för återlösningen skull. I dag lever han med en skara orena, ringa människor. Detta är för frälsningens skull. Är inte hela hans verk för er människors skull? Varför skulle han ha levt och lidit bland syndare under så många år efter att ha fötts i en krubba om inte för att frälsa mänskligheten? Och varför skulle han återvända till köttet en andra gång, födas i ett land där onda andar samlas och leva bland dessa människor som blivit djupt fördärvade av Satan om inte för att frälsa mänskligheten? Är inte Gud trofast? Vilken del av hans arbete har inte varit för mänsklighetens skull? Vilken del har inte varit för ert ödes skull? Gud är helig – detta är odiskutabelt! Han är obesudlad av smuts fastän han har kommit till ett smutsigt land; allt detta kan bara betyda att Guds kärlek till mänskligheten är extremt osjälvisk och att den smärta och förödmjukelse han utstår är extremt stor!

– Ordet, vol 1. Guds framträdande och verk. Betydelsen av att frälsa Moabs ättlingar

576. Dina idéer, dina tankar, ditt beteende, dina ord och gärningar – utgör inte alla dessa uttryck en kontrast till Guds rättfärdighet och helighet? Är inte era uttryck yttringar av det fördärvade sinnelag som avslöjats genom Guds ord? Dina tankar och idéer, det som motiverar dig och det fördärv som avslöjas i dig, visar upp Guds rättfärdiga sinnelag, såväl som hans helighet. Gud föddes också i smutsens land, men han förblir obefläckad av smutsen. Han bor i samma smutsiga värld som du, men han besitter förnuft och insikt, och han föraktar smutsen. Du kanske inte ens kan upptäcka något smutsigt i dina ord och gärningar, men det kan han och han visar dig vad det är. Alla de där gamla sakerna – din brist på bildning, insikt och förnuft och ditt bakvända sätt att leva på – har dragits fram i ljuset av dagens uppenbarelser; det är enbart tack vare Guds ankomst till jorden för att arbeta på det viset som folk kan se hans helighet och hans rättfärdiga sinnelag. Han dömer och tuktar dig, vilket får dig att vinna förståelse; ibland blir din demoniska natur uppenbar och han visar den för dig. Han känner människans innersta väsen utan och innan. Han bor bland er, han äter samma mat som du och lever i samma miljö – men trots det vet han mer; han kan avslöja dig och genomskåda mänsklighetens fördärvade inre väsen. Det finns inget han föraktar mer än människans livsfilosofier och oärlighet och svekfullhet. Han avskyr särskilt människornas köttsliga interaktioner. Han kanske inte är bekant med människans livsfilosofier, men han kan tydligt se och avslöja de fördärvade sinnelag som folk uppvisar. Han arbetar för att tala till och undervisa människan genom de här sakerna; han använder dem till att döma folk och till att uppenbara sitt eget rättfärdiga och heliga sinnelag. På så vis blir människor kontraster till hans verk. Endast den inkarnerade Guden kan tydliggöra människans fördärvade sinnelag och alla Satans fula ansikten. Även om han inte straffar dig utan bara använder dig som en kontrast till sin rättfärdighet och helighet, skäms du och hittar ingenstans att gömma dig, för du är alltför smutsig. Han talar genom att använda detta som blottas i människan, och det är bara när dessa saker dras fram i ljuset som folk blir medvetna om hur helig Gud är. Han har inte överseende med ens den minsta orenhet hos människorna, inte ens de smutsiga tankarna i deras hjärtan; om folks ord och gärningar inte stämmer överens med hans vilja kommer han inte att ursäkta dem. I hans ord finns inget utrymme för smuts från människor eller något annat – allt måste fram i ljuset.

– Ordet, vol 1. Guds framträdande och verk. Hur effekterna av det andra steget i erövringsverket uppnås

577. Du kommer inte att se Gud ha liknande synpunkter som människor på saker och ting, och dessutom kommer du inte att se honom använda människors synpunkter, deras kunskap, deras vetenskap eller deras filosofi eller människans fantasi för att hantera saker och ting. I stället är allt Gud gör och allt han uppenbarar förknippat med sanning. Det vill säga varje ord han har sagt och varje handling han har utfört har med sanningen att göra. Denna sanning och dessa ord är inte någon grundlös fantasi, utan snarare uttrycks de av Gud på grund av Guds väsen och hans liv. Eftersom dessa ord och essensen i allt som Gud har gjort är sanning, kan vi säga att Guds väsen är heligt. Med andra ord tillför allt som Gud säger och gör livskraft och ljus till människor; det låter människor se positiva ting och det verkliga i dessa positiva ting och låter dem vandra den rätta vägen. Dessa ting bestäms på grund av Guds väsen och de bestäms på grund av hans helighets väsen.

– Ordet, vol 2. Om att känna Gud. Gud själv, den unike V

578. När du börjar förstå Guds helighet kan du verkligen tro på Gud; när du börjar förstå Guds helighet kan du verkligen inse den sanna betydelsen av orden ”Gud själv, den unike”. Du kommer inte längre inbilla dig att du kan välja att gå andra vägar och du kommer inte längre vara beredd att svika allt som Gud har planerat åt dig. Eftersom Guds väsen är heligt betyder det att du endast genom Gud kan gå den ljusa, rätta vägen genom livet; endast genom Gud kan du känna livets mening, endast genom Gud kan du leva ut ett riktigt liv, äga sanningen, känna sanningen och endast genom Gud kan du få liv från sanningen. Endast Gud själv kan hjälpa dig att sky det onda och befria dig från Satans skada och kontroll. Förutom Gud finns det inte någon eller något som kan rädda dig från havet av lidande så att du slipper lida: Det är bestämt av Guds väsen. Endast Gud själv räddar dig så osjälviskt, endast Gud är i slutänden ansvarig för din framtid, för ditt öde och för ditt liv och han ordnar allt åt dig. Det är något som inget skapat eller icke skapat kan åstadkomma. Eftersom inget skapat eller icke skapat äger ett sådant Guds väsen, har ingen person och inget ting förmåga att rädda dig eller leda dig. Detta är betydelsen av Guds väsen för människan.

– Ordet, vol 2. Om att känna Gud. Gud själv, den unike VI

579. Jag har hela tiden tillämpat en mycket sträng norm för människan. Om din lojalitet åtföljs av avsikter och villkor, då skulle jag hellre vara utan din så kallade lojalitet, för jag avskyr dem som bedrar mig genom sina avsikter och pressar mig med villkor. Jag vill bara att människan skall vara fullständigt lojal mot mig, och jag vill att hon skall göra allt för trons skull och för att bevisa ett enda ord: tro. Jag föraktar när ni använder sötsliskiga ord för att glädja mig. För jag behandlar alltid er med fullständig uppriktighet, och därför önskar jag att ni också handlar gentemot mig med en sann tro.

– Ordet, vol 1. Guds framträdande och verk. Är du en sann Gudstroende?

580. Du måste veta vilken sorts människor jag önskar; de som är orena tillåts inte träda in i mitt rike; de som är orena tillåts inte besudla den heliga marken. Även om du har arbetat mycket och slitit i många år men i sista änden likväl är bedrövligt smutsig, då kommer det att vara oacceptabelt för himlens lag att du önskar komma in i mitt rike! Sedan världens grundande till idag har jag aldrig erbjudit enkelt tillträde till mitt rike för dem som fjäskar för mig. Detta är en himmelsk regel och ingen kan bryta mot den! Du måste söka livet. De som kommer att bli fullkomliggjorda är idag av samma sort som Petrus: Det är dessa som söker förändringar i sitt eget sinnelag och som är villiga att vittna för Gud och göra sin plikt som en Guds skapelse. Endast sådana människor kommer att fullkomnas. Om du bara tänker på belöningar och inte försöker förändra ditt livssinnelag kommer alla dina ansträngningar att vara förgäves – detta är en orubblig sanning!

– Ordet, vol 1. Guds framträdande och verk. Framgång eller misslyckande beror på vilken vägmänniskan går

581. Gud är vad han är och han har vad han har. Allt han uttrycker och uppenbarar är uttryck för hans substans och hans identitet. Vad han är och vad han har, liksom hans substans och identitet, är saker som inte kan ersättas av någon människa. Hans sinnelag omfattar hans kärlek till mänskligheten, tröst av mänskligheten, hat mot mänskligheten, och än mer, en grundlig förståelse för mänskligheten. Människans personlighet kan däremot vara optimistisk, livfull eller likgiltig. Guds sinnelag är något som hör till alla tings och levande varelsers Härskare, till hela skapelsens Herre. Hans sinnelag representerar ära, makt, upphöjdhet, storhet, och mest av allt, överhöghet. Hans sinnelag är symbolen för auktoritet, symbolen för allt som är rättfärdigt, symbolen för allt som är vackert och gott. Mer än så, det är en symbol för honom som inte kan bli^a besegrad eller invaderad av mörker och varje fiendemakt, liksom en symbol för honom som inte kan bli förolämpad (och han kommer inte heller att tolerera att bli förolämpad)^b av någon skapad varelse. Hans sinnelag är symbolen för den högsta makten. Ingen person eller personer kan eller får störa hans verk eller hans sinnelag. Men människans personlighet är inget annat än en symbol för människans obetydliga överlägsenhet över djuren. Människan har ingen myndighet av och för sig själv, ingen självständighet, och ingen förmåga att gå utöver sig själv, men är i sin substans som en som hukar sig, utlämnad åt alla slags personer, händelser och ting. Guds glädje beror på förekomsten och framträdandet av rättfärdighet och ljus; på förstörelsen av mörker och ondska. Han gläder sig eftersom han har kommit med ljuset och ett gott liv till mänskligheten; hans glädje är en rättfärdig glädje, en symbol för förekomsten av allt det som är positivt och, än mer, en symbol för gynnsamhet. Guds ilska beror på förekomsten av orättvisa och den oreda som den orsakar som skadar hans mänsklighet; på grund av förekomsten av ondska och mörker, på grund av förekomsten av sådant som tränger ut sanningen, och än mer på grund av förekomsten av sådant som motsätter sig det som är gott och vackert. Hans ilska är en symbol för att allt det negativa inte längre existerar, och är dessutom en symbol för hans helighet. Hans sorg beror på mänskligheten, som han har förhoppningar för men som har fallit i mörker, eftersom det verk han utför med människan inte når upp till hans förväntningar, och eftersom inte hela den mänsklighet han älskar kan leva i ljuset. Han känner sorg för den oskyldiga mänskligheten, för den ärliga men okunniga människan, och för den människa som är god men bristfällig i sina egna uppfattningar. Hans sorg är en symbol för hans godhet och för hans barmhärtighet, en symbol för skönhet och vänlighet. Hans lycka kommer, naturligtvis, från att besegra sina fiender och få människans tilltro. Mer än så, den uppstår ur fördrivningen och förstörelsen av alla fiendekrafter, och eftersom mänskligheten får ett gott och fridfullt liv. Guds lycka är olik människans glädje; den är snarare känslan av att samla goda frukter, en känsla ännu större än glädje. Hans lycka är en symbol för hur mänskligheten bryter sig loss från lidande från denna tid och framåt, och en symbol för hur mänskligheten träder in i en värld av ljus. Mänsklighetens känslor, å andra sidan, uppstår alla med tanke på hennes egna intressen, inte för rättfärdighet, ljus eller det som är vackert, och allra minst för den nåd som himlen skänker. Mänsklighetens känslor är själviska och tillhör mörkrets värld. De existerar inte för viljans skull, än mindre för Guds plan, och därför kan människan och Gud aldrig omtalas i samma andetag. Gud är för evigt oöverträfflig och evigt ärofull, medan människan för evigt är ringa, för evigt värdelös. Det beror på att Gud ständigt gör uppoffringar och ägnar sig åt mänskligheten; människan roffar dock alltid åt sig och strävar endast för sig själv. Gud anstränger sig alltid för mänsklighetens överlevnad, men människan bidrar aldrig med något för ljusets eller rättfärdighetens skull. Även om människan anstränger sig en tid, är det så svagt att det inte tål ett enda slag, för människans ansträngning sker alltid för hennes egen skull och inte för andra. Människan är alltid självisk, medan Gud är evigt osjälvisk. Gud är källan till allt som är rättvist, gott och vackert, medan människan är den som kommer efter och ger uttryck för all slags fulhet och ondska. Gud kommer aldrig att ändra sin substans av rättfärdighet och skönhet, men människan är fullständigt kapabel att, när som helst och i alla situationer, förråda rättfärdigheten och förirra sig långt bort från Gud.

– Ordet, vol 1. Guds framträdande och verk. Det är väldigt viktigt att förstå Guds sinnelag

582. Guds intolerans mot kränkning är hans exklusiva substans; Guds vrede är hans exklusiva sinnelag; Guds majestät är hans exklusiva substans. Principen bakom Guds ilska visar upp den identitet och status som bara han besitter. Man behöver inte nämna att det även är en symbol för substansen hos den unike Gud själv. Guds sinnelag är hans egen inneboende substans. Det förändras inte alls med tidens gång, och det förändras inte heller närhelst platsen ändras. Hans inre sinnelag är hans inre substans. Oavsett vem han utför sitt verk på, förändras inte hans substans, och det gör inte heller hans rättfärdiga sinnelag. När man förargar Gud, är det som han sänder fram sitt inneboende sinnelag; vid det tillfället förändras inte principen bakom hans ilska, och inte heller hans unika identitet och status. Han blir inte arg på grund av en förändring i hans substans eller för att hans sinnelag har gett upphov till olika aspekter, utan därför att människans motstånd mot honom kränker hans sinnelag. Människans skriande provokation mot Gud är en allvarlig utmaning mot Guds egen identitet och status. När människan utmanar Gud bestrider hon, i Guds ögon, honom och testar hans ilska. När människan motsätter sig Gud, när människan bestrider Gud, när människan ständigt testar Guds ilska – vilket även sker när synden tar överhanden – kommer Guds vrede naturligt att uppenbara sig och visa sig. Därför symboliserar Guds uttryck av sin vrede att alla onda krafter kommer att upphöra att existera; den symboliserar att alla fientliga krafter kommer att förstöras. Detta är det unika med Guds rättfärdiga sinnelag, och det är det unika med Guds vrede. När Guds värdighet och helighet utmanas, när rättvisa krafter hindras och inte ses av människan, sänder Gud fram sin vrede. På grund av Guds substans är alla de krafter på jorden som bestrider Gud, motsätter sig honom och tvistar med honom onda, fördärvade och orättvisa; de kommer från och tillhör Satan. Eftersom Gud är rättvis, av ljuset och fulländat helig, kommer alla ting som är onda, fördärvade och tillhör Satan att försvinna när Guds vrede släpps lös.

– Ordet, vol 2. Om att känna Gud. Gud själv, den unike II

Fotnoter:

a. Den ursprungliga texten lyder ”det är en symbol för att vara oförmögen att vara”.

b. Den ursprungliga texten lyder ”liksom en symbol för att vara oförmögen att bli förolämpad (och inte tolerera att bli förolämpad)”.