Hur mycket av människans verk är den Helige Andes verk och hur mycket är människans upplevelse? Redan nu kan det sägas att folk fortfarande inte förstår dessa frågor, vilket helt och hållet beror på att man inte förstår den Helige Andes arbetsprinciper. Det människans verk som jag talar om syftar naturligtvis på det verk som utförs av dem som har den Helige Andes verk eller används av den Helige Ande. Jag syftar inte på det verk som har sitt ursprung i människans vilja, utan på apostlarnas, arbetarnas eller de vanliga brödernas och systrarnas arbete inom ramen för den Helige Andes verk. Människans verk syftar inte här på den inkarnerade Gudens verk, utan på omfattningen av och principerna för den Helige Andes verk på människor. Fastän dessa principer utgör principerna för och omfattningen av den Helige Andes verk, är de inte desamma som principerna för och omfattningen av den inkarnerade Gudens verk. Människans verk har människans väsen och principer, och Guds verk har Guds väsen och principer.

Verket i den Helige Andes ström, oavsett om det är Guds eget verk eller det verk som utförs av människor som används, är den Helige Andes verk. Guds eget väsen är Anden, som kan kallas den Helige Ande eller den sjufalt intensifierade Anden. Allt som allt är de Guds Ande. Det är bara det att Guds Ande benämns olika under olika tidsepoker. Men deras väsen är fortfarande ett och samma. Därför är det verk som utförs av Gud själv den Helige Andes verk; den inkarnerade Gudens verk är inget mindre än den Helige Ande i verksamhet. Verk av människor som används är också den Helige Andes verk. Men Guds verk är det fullständiga uttrycket för den Helige Ande, vilket är absolut sant, medan det mänskliga verk som används är uppblandat med många mänskliga företeelser och inte den helige Andes direkta uttryck, än mindre hans fullständiga uttryck. Den Helige Andes verk varierar och begränsas inte av några omständigheter. Verket varierar mellan olika människor och förmedlar olika verkningssubstanser. Verk är också olika i olika tidsåldrar liksom i olika länder. Fastän den Helige Ande verkar på många olika sätt och enligt många principer, är naturligtvis substansen alltid olika, oavsett hur verket utförs eller på vilken sorts människor, och de verk han utför på olika människor har alla sina principer och alla kan representera substansen hos föremålet för verket. Det beror på att den Helige Andes verk är mycket specifikt till sin omfattning och exakt uppmätt. Det verk som utförs i det inkarnerade köttet är inte detsamma som det verk som utförs på människor, och verket varierar också beroende på människors olika kaliber. Verk som utförs i det inkarnerade köttet utförs inte på människor, och i det inkarnerade köttet utför han inte samma verk som utförs på människor. Kort sagt, oavsett hur han verkar, är aldrig verk på olika objekt likadana, och de principer enligt vilka han verkar skiljer sig åt beroende på olika individers tillstånd och natur. Den Helige Ande verkar på olika människor med utgångspunkt från deras inneboende väsen och ställer inte krav på dem utöver deras inneboende väsen eller verkar på dem utöver deras faktiska kaliber. Den Helige Andes verk på människan låter alltså människor se substansen hos objektet för verket. Människans inneboende väsen förändras inte; människans faktiska kaliber är begränsad. Oavsett om den Helige Ande använder människor eller verkar på människor är verket alltid anpassat till begränsningarna hos människors kaliber, så att de kan ha nytta av det. När den Helige Ande verkar på människor som används, mobiliseras både deras gåvor och deras faktiska kaliber utan reservationer. Deras faktiska kaliber nyttjas till fullo för att tjäna verket. Man kan säga att han verkar genom att använda människors tillgängliga delar för att uppnå fungerande resultat. Däremot är verk som utförs i det inkarnerade köttet till för att Andens verk direkt och blandas inte upp med det människans sinne och tankar; det är onåbart för människans gåvor, människans erfarenhet eller människans medfödda tillstånd. Den Helige Andes otaliga verk är alla inriktade på vara till nytta och uppbyggelse för människan. Men vissa personer kan fullkomnas medan andra inte har förutsättningarna för att bli fullkomliga, de kan alltså inte bli fullkomnade och kan knappast bli frälsta, och även om de må ha haft den Helige Andes verk kastas de ut till slut. Det innebär att fastän den Helige Andes verk är till för att uppbygga människor, betyder inte det att alla som har haft den Helige Andes verk kommer att bli helt fullkomnade, eftersom den väg som många människor eftersträvar inte är vägen till fullkomning. De har bara den Helige Andes ensidiga verk och inte ett undergivet mänskligt samarbete eller en rätt mänsklig strävan. På så sätt blir den Helige Andes verk i dessa människor ett verk i deras tjänst som håller på att göras fullkomliga. Den Helige Andes verk kan inte ses direkt av människor eller beröras direkt av människorna själva. Det kan bara uttryckas med hjälp av människor med arbetets gåva, vilket innebär att anhängare förses med den Helige Andes verk via människors uttryck.

Den Helige Andes verk utförs och fullbordas genom många olika slags människor och under många olika förhållanden. Även om den inkarnerade Gudens verk kan representera en hel tidsepoks verk, och kan representera människors inträde i en hel tidsepok, behöver verk på folks detaljerade inträde ändå utföras av människor som används av den Helige Ande och inte av den inkarnerade Guden. Guds verk eller Guds egen verksamhet är därmed Guds inkarnerade kötts verk och kan inte utföras av människan i hans ställe. Den Helige Andes verk fullbordas genom många olika sorters människor och kan inte fullbordas av en viss person eller klargöras helt genom en viss person. De som leder kyrkorna kan inte heller helt representera den Helige Andes verk; de kan bara utföra en del ledande verk. Därmed kan den Helige Andes verk delas in i tre delar: Guds eget verk, verket av människor som används, och verket i alla dessa som befinner sig i den Helige Andes ström. Av de tre är Guds eget verk till för att leda hela epoken. Verket av människor som används består i att leda alla Guds anhängare genom att sändas ut eller få uppdrag efter Guds eget verk, och dessa människor är de som samarbetar med Guds verk. Det verk som den Helige Ande utför på dem som är i strömmen är att underhålla hela sitt eget verk, det vill säga att vidmakthålla hela förvaltningen och vidmakthålla sitt vittnesbörd, samtidigt som han fullkomnar dem som kan göras fullkomliga. Dessa tre delar utgör den Helige Andes kompletta verk, men utan det verk som utförs av Gud själv skulle hela förvaltningen avstanna. Guds eget verk inbegriper hela mänsklighetens verk och det representerar också hela epokens verk, vilket innebär att Guds eget verk representerar varje rörelse och trend i den helige Andes verk, medan apostlarnas verk kommer efter Guds eget verk och följer på det, och det varken leder epoken eller representerar trender för den helige Andes verk i hela epoken. De utför bara det arbete som människan bör utföra och det berör inte förvaltningsverket över huvud taget. Guds eget verk är projektet inom förvaltningsverket. Människans verk är bara den uppgift människor som används är skyldiga att utföra och har inget med förvaltningsverket att göra. På grund av verkets olika identiteter och representationer finns det tydliga och väsentliga skillnader mellan Guds eget verk och människans verk, trots att de båda är den Helige Andes verk. Dessutom varierar omfattningen på det verk som utförs av den Helige Ande på verksobjekt med olika identiteter. Detta är principerna för och omfattningen av den Helige Andes verk.

Människans verk representerar hennes erfarenhet och hennes mänskliga natur. Vad människan tillhandahåller och det verk som människan utför representerar henne. Människans seende, hennes resonemang, hennes logik och hennes rika fantasi ingår alla i hennes verk. Människans erfarenhet är särskilt kapabel att representera hennes verk, och vad en person har erfarit blir ingredienserna i hennes verk. Människans verk kan uttrycka hennes erfarenhet. När vissa människor upplever i ett passivt tillstånd, består det mesta av deras gemenskap av negativa faktorer. Om deras upplevelse är positiv en tid, och särskilt om de har vägar på den positiva sidan, är det de delar i gemenskap mycket uppmuntrande och människor kommer att kunna få positivt tillskott från dem. Om en arbetare är passiv en tid, kommer hans gemenskap alltid att innehålla negativa element. Den här sortens gemenskap är deprimerande, och andra kommer omedvetet att bli nedslagna efter att ha delat gemenskap med honom. Anhängarnas tillstånd förändras beroende på ledarens tillstånd. En arbetare ger uttryck för hur han är inombords, och den Helige Andes verk förändras ofta med människans tillstånd. Han verkar i enlighet med människans erfarenhet och pressar henne inte, men ställer krav på henne i enlighet med hennes erfarenhets normala förlopp. Människans gemenskap skiljer sig alltså från Guds ord. Vad människan delar i en gemenskap förmedlar hennes individuella seende och erfarenhet, och uttrycker vad hon ser och upplever på Guds verks grundval. När Gud har verkat eller talat är det hennes ansvar att ta reda på vad hon bör praktisera eller träda in i och sedan förmedla det till anhängarna. Därför representerar människans verk hennes inträde och praktiserande. Sådant verk är naturligtvis uppblandat med mänskliga lärdomar och erfarenheter eller en del mänskliga tankar. Oavsett hur den Helige Ande verkar, om han verkar på människan eller i den inkarnerade Guden, är det alltid arbetarna som uttrycker vad de är. Även om det är den Helige Ande som verkar, baserar sig verket på vad människan är i sig, eftersom den Helige Ande inte verkar utan grundval. Verket utförs alltså inte med ingenting, utan är alltid anpassat till faktiska förhållanden och verkliga tillstånd. Det är endast på detta sätt som människans sinnelag kan förvandlas och hennes gamla uppfattningar och tankar kan förändras. Vad människan uttrycker är vad hon ser, upplever och kan föreställa sig. Även om det är dogmer eller uppfattningar är de allesamman åtkomliga för människans tänkande. Oavsett hur stort människans verk är kan det inte överskrida omfattningen av människans upplevelse, vad hon ser eller vad hon kan tänka sig eller begripa. Vad Gud uttrycker är vad Gud själv är, och det är utom räckhåll för människan, det vill säga utom räckhåll för människans tänkande. Han uttrycker sitt verk med att leda hela mänskligheten, och det är inte relevant för detaljerna i den mänskliga upplevelsen, utan det berör hans egen förvaltning. Medan människan ger uttryck för sin erfarenhet, ger Gud uttryck för sitt väsen. Detta väsen är hans inneboende sinnelag och det är utom räckhåll för människan. Människans erfarenhet är vad hon ser och kunskaper som förvärvats utifrån Guds uttryck av sitt väsen. Sådant seende och sådan kunskap kallas för människans väsen. De uttrycks på grundval en av människans inneboende sinnelag och hennes faktiska kaliber; därför kallas de också för människans väsen. Människan är kapabel att dela gemenskap om vad hon ser och upplever. Det hon inte har upplevt eller sett eller som hennes sinne inte kan nå – det som hon inte har inombords – är hon oförmögen att dela i gemenskap. Om det som människan uttrycker inte är hennes erfarenhet, är det hennes fantasi eller en lärosats. Enkelt uttryckt finns det inte någon verklighet i hennes ord. Om du aldrig varit i kontakt med samhälleliga ting skulle du inte kunna dela gemenskap om de komplexa förhållandena i samhället på ett tydligt sätt. Om du inte har någon familj och andra människor talar om familjefrågor, kan du inte förstå det mesta av vad de säger. Så vad människan delar i gemenskap och det verk hon utför representerar hennes inre väsen. Om någon delar gemenskap om sin förståelse av tuktan och dom, och du har någon erfarenhet av det, vågar du inte förneka dennes kunskap, än mindre vågar du vara hundra procent säker på den. Det beror på att det han delar gemenskap om är något som du aldrig har upplevt, något du aldrig har vetat, och ditt sinne kan inte föreställa sig det. Det enda du kan ta med dig av hans kunskap är en framtida väg som relaterar till tuktan och dom. Men denna väg kan endast tjäna som förståelse baserat på en lärosats och kan inte ersätta din egen förståelse, än mindre din erfarenhet. Du kanske tänker att det han säger är helt korrekt, men när du upplever finner du att det i många avseenden är oanvändbart. Du kanske tycker att en del av kunskapen du hör är fullständigt ogörlig; du har uppfattningar om det just då, och även om du accepterar det gör du det bara motvilligt. Men när du upplever blir kunskapen som ger dig uppfattningar ditt sätt att praktisera. Och ju mer du praktiserar, desto bättre förstår du det sanna värdet och betydelsen av hans ord. När du har haft upplevelsen kan du tala om den kunskap du då bör ha om de saker som du har upplevt. Dessutom kan du skilja mellan dem vars kunskap är reell och användbar och dem vars kunskap baseras på dogmer och är värdelös. Huruvida den kunskap du talar stämmer överens med sanningen beror alltså till stor del på om du har praktisk erfarenhet. Om det finns sanning i din upplevelse, kommer din kunskap att vara användbar och värdefull. Genom din upplevelse kan du också få omdöme och insikt, fördjupa din kunskap och öka din visdom och ditt sunda förnuft rörande ditt uppträdande. Den kunskap som talas av människor som inte besitter sanningen är lärosatser, oavsett hur stor den är. Den här sortens person kan mycket väl vara väldigt intelligent när det gäller köttsliga ting men kan inte göra någon urskiljning när det gäller andliga frågor. Det beror på att sådana personer inte har någon erfarenhet av andliga frågor över huvud taget. De är personer som inte är upplysta i andliga frågor och inte förstår andliga ting. Oavsett vilken typ av kunskap du ger uttryck för, bara det är ditt väsen, så är det din personliga erfarenhet, din verkliga kunskap. Vad de som enbart uttrycker dogmer – alltså de som inte besitter sanningen eller verkligheten – talar om, kan också sägas vara deras väsen, eftersom de bara kunnat komma fram till sin trossats genom djup begrundan och den således är resultatet av deras sinnes djupa funderingar, men det är bara en trossats, den är inget annat än fantasi! Olika sorters människors erfarenheter representerar det som finns inom dem. Alla dessa som saknar andlig erfarenhet är oförmögna att tala om kunskap om sanningen eller korrekt kunskap om olika slags andliga ting. Vad människan uttrycker är vad hon är inombords – det är säkert. Om man vill ha kunskap om andliga ting och sanningen måste man ha verklig erfarenhet. Om du inte kan tala tydligt om sunt förnuft som berör människans liv, hur mycket mindre kommer du då inte att kunna tala om andliga ting? De som kan leda kyrkor, förse människor med liv och vara apostlar till folket måste ha faktiska erfarenheter, måste ha en korrekt förståelse av andliga ting, en riktig uppskattning och erfarenhet av sanningen. Endast sådana människor är kvalificerade att vara arbetare eller apostlar som leder kyrkorna. Annars kan de endast följa som de minsta och kan inte leda, än mindre vara apostlar som kan förse människor med liv. Detta beror på att apostlarnas funktion inte är att fly eller strida, utan att utföra arbetet med att bistå med liv och leda andra att förändra sitt sinnelag. Det som utför denna funktion får axla ett stort ansvar som inte är något som varje individ klarar. Den här sortens verk kan endast utföras av dem med livsväsen, det vill säga de som har erfarenhet av sanningen. Det kan inte företas av vem som helst som kan ge upp, fly eller är villig att spendera. Människor som inte har någon erfarenhet av sanningen, som inte har beskurits eller dömts, är oförmögna att utföra den här sortens verk. Människor utan erfarenhet, det vill säga människor utan verklighet, kan inte se verkligheten tydligt eftersom de själva inte besitter denna aspekt. Den här sortens personer är alltså inte bara oförmögna att utföra ledarskapsarbete, utan om de förblir utan sanningen en längre tid så kommer de att kastas ut. Det seende du talar om kan bevisa de umbäranden du varit med om i livet, i vilka avseenden du har blivit tuktad och i vilka frågor du har blivit dömd. Det här gäller även prövningarna: De saker man är förfinad i, de saker man är svag i, det är de saker man har erfarenheter av, de saker man har vägar i. Om man till exempel lider av äktenskapliga frustrationer delar man oftast i gemenskap: ”Tack Gud, prisad vare Gud, jag måste tillfredsställa Guds hjärtas önskan och bära fram mitt hela liv, lägga mitt äktenskap helt i Guds händer. Jag är villig att viga hela mitt liv åt Gud.” Allting i människan kan visa vad hon är genom gemenskap. Takten i en persons tal, om han talar högt eller tyst – sådana saker som inte är en fråga om erfarenhet, kan inte representera vad han har och är. De kan bara visa om hans karaktär är bra eller dålig, eller om hans natur är bra eller dålig, men de kan inte likställas med huruvida han har erfarenheter. Om man har förmåga att uttrycka sig när man talar, eller hur skickligt eller fort man talar, är bara en fråga om övning och kan inte ersätta personens erfarenhet. När du talar om dina individuella erfarenheter, delar du i gemenskap det som du fäster stor vikt vid och alla saker inom dig. Mitt tal representerar mitt vara, men det jag säger är utom räckhåll för människan. Vad jag säger är inte det som människan upplever, och det är inte något som människan kan se, det är inte heller något som människan kan röra vid, men det är vad jag är. Vissa människor erkänner bara att det jag delar i gemenskap är vad jag har upplevt, men de inser inte att det är Andens direkta uttryck. Vad jag säger är naturligtvis vad jag har upplevt. Det är jag som har utfört förvaltningsverket i sex tusen år. Jag har upplevt allt från början av mänsklighetens skapelse tills nu; skulle jag då inte kunna prata om det? När det gäller människans natur har jag sett den tydligt och jag har iakttagit den under lång tid; skulle jag då inte kunna tala tydligt om den? Eftersom jag tydligt har sett människans innersta väsen, är jag i stånd att tukta människan och döma henne, för alla människor kom från mig men har fördärvats av Satan. Givetvis är jag också i stånd att bedöma det verk jag har utfört. Även om det inte är mitt kött som utför det här verket, är det Andens direkta uttryck, och detta är vad jag har och vad jag är. Därför är jag kvalificerad att uttrycka det och att utföra det verk som jag bör utföra. Vad människor säger är vad de har upplevt. Det är vad de har sett, vad deras förstånd kan fatta och vad deras sinnen kan registrera. Det är vad de kan dela i gemenskap. De ord som talas av Guds inkarnerade kött är Andens direkta uttryck och uttrycker det verk som har utförts av Anden. Köttet har inte upplevt eller sett det, men uttrycker ändå hans väsen, eftersom köttets substans är Anden, och han uttrycker Andens verk. Det är det verk som Anden redan har utfört, även om köttet inte kan nå det. Efter inkarnationen, genom köttets uttryck, gör han det möjligt för människor att lära känna Guds väsen och låter människor att se Guds sinnelag och det verk han har utfört. Människans verk gör det möjligt för människor att få mer klarhet i vad de skall träda in i och vad de bör förstå. Det inbegriper att leda människor mot att förstå och uppleva sanningen. Människans verk är att bistå människor; Guds verk är att öppna upp nya vägar och nya epoker för mänskligheten, och att uppenbara för människor det som dödliga inte känner till så att de kan lära känna hans sinnelag. Guds verk är att leda hela mänskligheten.

Den Helige Andes verk handlar uteslutande om att göra det möjligt för människor att få fördelar; det handlar uteslutande om att uppbygga människor; det finns inget verk som inte är till gagn för människor. Det spelar ingen roll om sanningen är djup eller grund och det spelar ingen roll vad deras kaliber är som accepterar sanningen – vadhelst den Helige Ande gör så är det till nytta för människor. Men den Helige Andes verk kan inte utföras direkt, utan det måste gå igenom de människor som samarbetar med honom. Det är bara på detta sätt som resultaten av den Helige Andes verk kan uppnås. När det är den Helige Andes direkta verk har det förstås inte blivit förvanskat alls, men när han använder människan som mellanhand blir det ordentligt uppblandat och är inte den Helige Andes ursprungliga verk. På så sätt förändras sanningen i olika utsträckning. Anhängare tar inte emot den Helige Andes ursprungliga avsikt utan en kombination av den Helige Andes verk och människans erfarenhet och kunskap. Den del av den Helige Andes verk som anhängare tar emot är riktig. Den mänskliga erfarenhet och kunskap som tas emot varierar eftersom arbetarna är olika. När arbetare väl har den Helige Andes upplysning och vägledning, upplever de fortsättningsvis utifrån denna upplysning och vägledning. I dessa upplevelser kombineras människans sinne och erfarenhet liksom mänsklighetens natur, och därefter får de den kunskap eller det seende de bör få. Det här är praktiserandets väg efter det att människan har upplevt sanningen. Denna praktiserandets väg är inte alltid densamma eftersom människor har olika erfarenheter och upplever olika saker. På så sätt resulterar samma upplysning från den Helige Ande i olika kunskaper och praktiseranden, eftersom de som tar emot upplysningen är olika. En del människor gör små misstag under utövandet medan andra gör stora misstag, och några gör inget annat än misstag. Det beror på att människor förmåga att förstå skiljer sig åt, och på att deras faktiska kaliber också skiljer sig åt. Vissa människor förstår saker på ett vis när de hört ett budskap, medan andra människor förstår saker på ett annat vis när de hört en sanning. Vissa människor avviker något, och vissa förstår inte den verkliga innebörden i sanningen över huvud taget. Därför är det så att hur man förstår en sak avgör hur man kommer att leda andra; detta är fullständigt sant, eftersom ens verk bara består av att uttrycka sitt väsen. Människor som leds av dem som har en riktig förståelse av sanningen kommer också att ha en riktig förståelse av sanningen. Även om det finns människor som brister i förståelse är de mycket få, och alla människor kommer inte att ha fel. Om någon har fel i sin förståelse av sanningen kommer de som följer honom utan tvivel också att ha fel. Dessa människor kommer att ha fel i ordets alla bemärkelser. I hur hög grad anhängarna förstår sanningen beror till stor del på arbetarna. Sanningen från Gud är självfallet korrekt och felfri och absolut tillförlitlig. Men arbetarna har inte alltigenom rätt och kan inte sägas vara helt tillförlitliga. Om arbetare har ett sätt att utöva sanningen som är mycket användbart, då kommer också anhängare att ha ett sätt att praktisera. Om arbetarna inte hade ett sätt att utöva sanningen utan bara hade lärosatser, skulle inte anhängarna ha någon verklighet. Anhängares kaliber och natur bestäms vid födseln och är inte förknippad med arbetarna. Men i vilken utsträckning anhängare förstår sanningen och känner Gud beror på arbetarna (detta gäller bara vissa personer). Hur en arbetare än är, sådan kommer anhängarna han leder att bli. Det en arbetare uttrycker är sitt eget väsen, utan förbehåll. De krav han ställer på sina anhängare är vad han själv är beredd att åstadkomma eller vad han kan åstadkomma. De flesta arbetare ställer krav på sina anhängare utifrån vad de själva gör, trots att det finns mycket som människor inte kan göra över huvud taget. Det människor inte kan åstadkomma blir ett hinder för deras inträde.

Det är mycket färre avvikelser i det verk som utförs av dem som genomgått beskärning, åtgärder, dom och tuktan, och deras verks uttryck är mycket mer korrekt. De som förlitar sig på sin naturlighet då de verkar gör väldigt stora misstag. Det finns alltför mycket naturlighet i ofullkomliga människors verk, vilket utgör ett betydande hinder för den Helige Andes verk. Oavsett hur bra en människas kaliber är måste hon också genomgå beskärning, hanteras och dömas innan hon kan utföra Guds uppdrag. Om hon inte har genomgått denna dom spelar det ingen roll hur bra hon utför sitt arbete – det kan inte överensstämma med sanningens principer utan är enbart naturlighet och mänsklig godhet. De som har genomgått beskärning, åtgärder och dom utför arbetet mer exakt än de som inte har beskurits, åtgärdats och dömts. De som inte har genomgått dom uttrycker ingenting annat än mänskligt kött och mänskliga tankar blandat med en massa mänsklig intelligens och medfödda begåvningar. Det är inte människans rätta uttryck för Guds verk. De människor som följer dem förs inför dem av sin inneboende kaliber. Eftersom de uttrycker alltför många mänskliga syner och erfarenheter, som knappast har någon anknytning till Guds ursprungliga avsikt och avviker alldeles för mycket från den, kan inte en sådan persons verk föra människor inför Gud utan inför honom. De som inte har genomgått dom och tuktan är följaktligen inte kvalificerade att utföra det arbete Gud gett dem i uppdrag att utföra. En kvalificerad arbetare kan föra in människor på den rätta vägen och låta dem gå djupare in i sanningen. Det verk han utför kan föra människor inför Gud. Dessutom kan det verk han utför variera från individ till individ och är inte bundet av regler, utan tillåter människor att bli och vara fria. Vidare kan de successivt växa i livet och gå allt djupare in i sanningen. En okvalificerad arbetares verk infriar inte alls förväntningarna; hans verk är dåraktigt. Han kan bara föra in människor i regler; hans krav på människor varierar inte från individ till individ; han verkar inte med utgångspunkt från människors faktiska behov. I denna typ av verk finns det alltför många regler och alltför många lärosatser, och det kan inte föra in människor i verkligheten eller i en normal tillväxt i livet. Det kan bara göra det möjligt för människor att hålla fast vid ett fåtal värdelösa regler. Denna typ av vägledning kan bara leda människor vilse. Han leder dig att bli sådan som han själv är; han kan föra dig in i vad han har och är. För att anhängare skall kunna urskilja om ledare är kapabla, är det viktigaste att se på vägen de leder och på resultaten av deras verk, och se efter om anhängare erhåller principerna i enlighet med sanningen och om de erhåller sätt att praktisera som är lämpliga för att de ska bli förvandlade. Du måste skilja mellan de olika sorters människors olika verk; du ska inte vara en dåraktig anhängare. Det här påverkar frågan om ditt inträde. Om du inte kan avgöra vilken persons ledarskap som har en väg och vilken som inte har det, blir du lätt lurad. Allt detta har en direkt inverkan på ditt eget liv. Det finns alltför mycket som är naturligt i ofullkomnade människors verk; alltför mycket mänsklig vilja är inblandad. Deras väsen är naturlighet, vad de är födda med, inte livet efter att ha genomgått hantering eller verkligheten efter att ha förvandlats. Hur kan en sådan person stödja dem som strävar efter liv? Människans ursprungliga liv är hennes medfödda intelligens eller begåvning. Denna typ av intelligens eller begåvning är väldigt långt från Guds exakta krav på människan. Om en människa inte har fullkomnats och hennes fördärvade sinnelag inte har beskurits och hanterats, kommer det att finnas ett stort gap mellan sanningen och det hon uttrycker. Det kommer att vara uppblandat med vaga saker som hennes fantasi, ensidiga erfarenhet och så vidare. Oavsett hur hon verkar känner folk dessutom att där inte finns något övergripande mål och inte någon sanning som lämpar sig för alla människors inträde. De flesta av de krav som ställs på människor fordrar att de gör sådant som är omöjligt för dem, som att lära en gammal hund att sitta. Detta är den mänskliga viljans verk. Människans fördärvade sinnelag, hennes tankar och uppfattningar, genomsyrar alla delar av hennes kropp. Människan är inte född med instinkten att utöva sanningen, och hon har inte heller instinkten att direkt förstå sanningen. När den här sortens naturliga person verkar, utgör inte det, i kombination med människans fördärvade sinnelag, ett avbrott? Men en människa som har fullkomnats har erfarenhet av den sanning som människor ska förstå och kunskap om deras fördärvade sinnelag, så att det som är vagt och overkligt i hennes verk gradvis minskar, de mänskliga inslagen blir färre och hennes arbete och tjänande kommer allt närmare de krav Gud ställer. Därmed har hennes arbete trätt in i sanningens verklighet och även blivit realistisk. I synnerhet tankarna i människans sinne hindrar den Helige Andes verk. Människan har en rik fantasi, rimlig logik och gammal erfarenhet av att hantera angelägenheter. Om inte dessa genomgår beskärning och korrigering är allesamman hinder för verket. Därför kan människans verk aldrig nå den mest riktiga nivån, i synnerhet inte ofullkomliga människors verk.

Människans verk har en omfattning och begränsningar. En person kan bara utföra verk som hör till en viss fas och kan inte utföra hela epokens verk – annars skulle han leda in människor i regler. Människans verk kan endast tillämpas på en viss tid eller fas. Det beror på att människans erfarenhet har en viss spännvidd. Man kan inte jämföra människans verk med Guds verk. Människans sätt att praktisera och hennes kunskap om sanningen kan tillämpas på ett visst område. Du kan inte säga att den väg som människan vandrar helt och hållet är den Helige Andes vilja, eftersom människan bara kan upplysas av den Helige Ande och inte kan vara helt uppfylld av den Helige Ande. De saker som människan kan uppleva är alla inom ramen för normal mänsklighet och kan inte överskrida den spännvidd av tankar som finns i det normala mänskliga sinnet. Alla dessa som kan leva ut sanningens verklighet upplever inom denna spännvidd. När de upplever sanningen är det alltid en normal mänsklig upplevelse under den Helige Andes upplysning, inte en typ av upplevelse som avviker från det normala mänskliga livet. De upplever sanningen upplysta av den Helige Ande på grundvalen av att de lever sina mänskliga liv. Denna sanning varierar dessutom från person till person, och dess djup är relaterat till personens tillstånd. Man kan bara säga att den väg som de vandrar är ett normalt mänskligt liv för en människa som strävar efter sanningen, och att det är den väg som en normal person som har den Helige Andes upplysning vandrar. Man kan inte säga att vägen de vandrar är den som den Helige Ande tagit. Eftersom de människor som strävar inte är likadana, är inte heller den normala mänskliga upplevelsen av den Helige Andes verk likadant. Eftersom de miljöer de upplever och spännvidden av deras erfarenheter inte är desamma, på grund av blandningen i deras sinne och tankar, är deras upplevelse dessutom uppblandad i olika hög grad. Varje person förstår en sanning i enlighet med sina individuella förutsättningar. Individens förståelse av sanningens verkliga innebörd är inte komplett utan utgör endast en eller några få aspekter av den. Spännvidden för människans upplevelse av sanningen baserar alltid på individernas olika betingelser och är därför inte densamma. På så sätt är den kunskap som uttrycks av olika personer om samma sanning inte densamma. Människans erfarenhet har alltså alltid begränsningar och kan inte helt och hållet representera den Helige Andes vilja, och människans verk kan inte uppfattas som Guds verk även om det som uttrycks av människan överensstämmer mycket väl med Guds vilja och även om människans erfarenhet är mycket nära det fullkomnande verk som den Helige Ande ska utföra. Människan kan bara vara Guds tjänare och utföra det verk som Gud anförtror henne. Människan kan bara uttrycka kunskapen under den Helige Andes upplysning och de sanningar hon vunnit genom sina personliga upplevelser. Människan är okvalificerad och har inte förutsättningarna att vara ett utlopp för den Helige Ande. Hon har inte rätt att säga att människans verk är Guds verk. Människan har människans arbetsprinciper och alla människor har olika upplevelser och olika betingelser. Människans verk omfattar alla hennes upplevelser under den Helige Andes upplysning. Dessa upplevelser kan endast representera människans väsen och de representerar inte Guds väsen eller den Helige Andes vilja. Därför kan inte vägen som människan vandrar sägas vara den väg som den Helige Ande vandrat, eftersom människans verk inte kan representera Guds verk, och eftersom människans verk och människans erfarenhet inte utgör den Helige Andes fullständiga vilja. Människans verk är benäget att förfalla till en regel, och metoden för hennes verk kan lätt stängas in i en begränsad räckvidd och kan inte leda människor in på en fri väg. De flesta anhängare lever inom en begränsad räckvidd, och deras sätt att uppleva är också begränsat i sin omfattning. Människans upplevelse är alltid begränsad; metoden för hennes verk begränsar sig också till ett fåtal typer och kan inte jämföras med den Helige Andes verk eller Guds eget verk – det beror på att människans erfarenhet när allt kommer omkring är begränsad. Hur än Gud utför sitt verk, finns det inga regler för det; hur det än utförs, är det inte begränsat till ett enda sätt. Det finns inga regler över huvud taget för Guds verk – hela hans verk är befriat och fritt. Oavsett hur mycket tid människan ägnar åt att följa honom, kan hon inte sammanfatta några lagar för hans sätt att verka. Även om hans verk är principfast, utförs det alltid på nya sätt och utvecklar sig alltid på nya sätt som ligger bortom människans räckvidd. Under en viss tidsperiod kan Gud utföra flera olika slags verk och leda på olika sätt, och han låter alltid människor få nya inträden och nya förändringar. Du kan inte komma på lagarna för hans verk eftersom han alltid är verksam på nya sätt. Endast på detta sätt undviker Guds efterföljare att falla in i regler. Guds eget verk undviker alltid människors uppfattningar och motsätter sig deras uppfattningar. Endast de som följer och strävar efter honom med ett sant hjärta kan få sitt sinnelag omvandlat och kan leva fritt, utan att vara underkastade några regler eller hämmas av några religiösa uppfattningar. De krav som människans verk ställer på människor baseras på hennes egen erfarenhet och på vad hon själv kan åstadkomma. Normen för dessa krav är begränsad inom en viss omfattning och metoderna för utövande är också mycket begränsade. Anhängare lever därmed omedvetet inom denna begränsade omfattning, och allt eftersom tiden går blir de till regler och ritualer. Om en periods arbete leds av en person som inte har genomgått Guds personliga fullkomnande och inte har genomgått dom, kommer alla hans anhängare att bli religionsutövare och experter på att motsätta sig Gud. Om någon är en kvalificerad ledare, måste den personen följaktligen ha genomgått dom och accepterat att bli fullkomnad. De som inte har utstått dom uttrycker bara sådant som är vagt och overkligt, även om de kanske har den Helige Andes verk. Med tiden kommer de att leda människor till vaga och övernaturliga regler. Det verk som Gud utför stämmer inte överens med människans kött; det överensstämmer inte med människans tankar, utan bestrider människans uppfattningar; det är inte uppblandat med en vag religiös ton. Hans verks resultat är utom räckhåll för människans tänkande och kan inte uppnås av en människa som han inte har gjort fullkomlig.

Det är alltför lätt för människan att utföra arbete i sitt sinne. Exempelvis pastorer och ledare i den religiösa världen förlitar sig på att deras gåvor och ställning ska göra jobbet åt dem. Människor som följer dem under lång tid kommer att smittas av deras gåvor och påverkas av en del av vad de är. De fokuserar på människors gåvor, förmågor och kunskap, och de lägger vikt vid en del övernaturliga saker och många djupsinniga, orealistiska lärosatser (dessa djupsinniga lärosatser är naturligtvis ouppnåeliga). De fokuserar inte på förändringar i folks sinnelag utan snarare på att träna folk att predika och arbeta genom att förbättra människors kunskap och överflöd av religiösa lärosatser. De fokuserar inte på hur mycket människors sinnelag förändras eller hur väl människor förstå sanningen. De befattar sig inte med människors substans och än mindre försöker de att lära känna människors normala och onormala tillstånd. De bemöter inte människors föreställningar eller avslöjar deras föreställningar, och än mindre beskär de folks brister eller fördärvligheter. De flesta som följer dem tjänar med sina gåvor och allt de uttrycker är religiösa föreställningar och teologiska teorier som helt saknar kontakt med verkligheten och är totalt oförmögna att ge människor liv. Faktum är att kärnan i deras arbete är att driva upp talanger, ta en person som saknar allt och göra honom till en begåvad präst med teologiexamen som sedan går vidare till att arbeta och leda. Kan du hitta några lagar för det i Guds sextusenåriga verk? Det finns en massa regler och restriktioner i det verk som människan utför, och den mänskliga hjärnan är alldeles för dogmatisk. Så vad människan uttrycker är en viss kunskap och insikt i alla sina upplevelser. Bortsett från det kan hon inte uttrycka någonting. Människans erfarenheter eller kunskaper kommer inte ur hennes medfödda gåvor eller hennes instinkt, utan de uppstår på grund av Guds vägledning och Guds direkta vallning. Människan har bara organet för att acceptera denna vallning och inte organet för att direkt uttrycka vad gudomlighet är. Människan är oförmögen att vara källan, hon kan bara vara ett kärl som tar emot vatten från källan. Detta är den mänskliga instinkten, det organ som man bör ha som människa. Om en person förlorar organet för att acceptera Guds ord och förlorar den mänskliga instinkten, då förlorar den personen också det som är mest värdefullt och mister den skapade människans plikt. Om en person inte har någon kunskap eller erfarenhet av Guds ord eller hans verk, mister den personen sin plikt, den plikt han bör fullgöra som en skapad varelse, och han förlorar den skapade varelsens värdighet. Det är Guds instinkt att uttrycka vad gudomlighet är, oavsett om den uttrycks i köttet eller direkt av Anden; detta är Guds pastorala verksamhet. Människan uttrycker sina egna erfarenheter eller sin kunskap (alltså uttrycker vad hon är) under eller efter Guds verk; det här är människans instinkt och människans plikt; det är vad människan bör åstadkomma. Trots att människans uttryck ligger långt från vad Gud uttrycker och det finns en mängd regler i det som människan uttrycker, måste hon fullgöra den plikt hon har att fullgöra och göra vad hon måste göra. Människan bör göra allt som står i mänsklig makt för att fullgöra sin plikt, och där bör inte finnas ens den minsta reservation.

Efter att ha arbetat i många år, kommer människan att kunna sammanfatta en del erfarenhet från dessa arbetsår, liksom den visdom och de regler hon samlat på sig. Den som arbetar länge vet hur man känner rörelsen av den Helige Andes verk, vet när den Helige Ande verkar och när han inte gör det. Han vet hur man delar gemenskap när man bär en börda, han är medveten om det normala tillståndet för den Helige Andes verk och det normala tillståndet för människors tillväxt i livet. Sådan är en person som har varit verksam i flera år och känner den Helige Andes verk. De som har arbetat länge talar säkert och lugnt; de är samlade även när de inte har något att säga. Inombords kan de fortsätta be om att söka den Helige Andes verk; de har erfarenhet av att arbeta. En person som har verkat länge och har en mängd lärdomar och erfarenhet har massor inombords som står i vägen för den Helige Andes verk; det här är en defekt som beror på hans långvariga arbete. En person som just börjat arbeta har inte fört in mänskliga lärdomar eller erfarenheter, och har i synnerhet ingen aning om hur den Helige Ande verkar. Men under arbetets gång lär han sig successivt att uppfatta hur den Helige Ande verkar och blir medveten om vad han måste göra för att få den Helige Andes verk, vad han ska göra för att slå till exakt mot andras sårbarheter, liksom andra sådana allmänna kunskaper som dessa som verkar bör ha. Med tiden kommer denna visdom och allmänna kunskap om arbetet att vara lika bekant för honom som hans egen ficka, och han verkar kunna använda det med lätthet när han arbetar. Men när den Helige Ande ändrar sitt arbetssätt fortsätter han att hålla sig till sin gamla arbetserfarenhet och sina gamla arbetsregler och vet mycket lite om arbetets nya inriktning. År av arbete och av att vara full av den Helige Andes närvaro och vägledning ger honom fler och fler lärdomar och erfarenheter i arbetet. Det här fyller honom med en självkänsla som inte är stolthet. Han är med andra ord riktigt nöjd med sitt eget arbete och mycket belåten med den allmänna kunskap som han har fått om den Helige Andes verk. Särskilt de saker som andra människor inte har uppnått eller insett ger honom ännu mer tilltro till sig själv; det verkar som om den Helige Andes verk inom honom aldrig kan utplånas, samtidigt som andra inte är kvalificerade att få denna specialbehandling. Endast människor av hans sort, som har arbetat i många år och utgör en stor tillgång, är kvalificerade att åtnjuta den. De här sakerna blir ett stort hinder för att han ska acceptera den Helige Andes nya verk. Även om han kan acceptera det nya verket, är det inte något som händer över en natt. Han kommer med säkerhet att fundera hit och dit många gånger innan han accepterar det. Den här situationen kan bara vändas successivt sedan hans gamla uppfattningar hanterats och hans gamla sinnelag har dömts. Utan att genomgå dessa steg ger han inte upp utan har svårt att acceptera den nya undervisningen och det nya verk som inte stämmer med hans gamla uppfattningar. Det här är det som är svårast att hantera i människan, och det är inte lätt att förändra. Om han som arbetare både kan uppnå en förståelse av den Helige Andes verk och räkna ut dess inriktning, och om han dessutom är i stånd att inte låta sig begränsas av sin arbetserfarenhet och i stånd att acceptera nytt verk i ljuset av gammalt verk, är han en klok man och en kvalificerad arbetare. Människor arbetar ofta under flera år utan att kunna sammanfatta sin arbetserfarenhet, eller också blir de förhindrade att acceptera det nya arbetet efter att ha sammanfattat sin arbetserfarenhet och vishet och kan inte förstå eller behandla det gamla och det nya arbetet på rätt sätt. Människor är verkligen svårhanterliga! De flesta av er är på det här viset. De som upplevt åren med den Helige Andes verk har svårt att acceptera det nya arbetet – de är alltid fulla av uppfattningar som de har svårt att släppa – medan en människa som just har börjat arbeta saknar allmän kunskap om arbetet och vet inte ens hur hon skall hantera några av de enklaste frågorna. Ni människor är verkligen besvärliga! De som har längre tjänstgöringstid bakom sig är så stolta och självgoda att de har glömt varifrån de kom. De ser alltid ner på yngre människor, och samtidigt kan de inte acceptera det nya verket och släppa de uppfattningar de har samlat på sig och behållit genom åren. Trots att dessa unga okunniga människor kan acceptera lite av den Helige Andes nya verk och är riktigt entusiastiska, blir de alltid förvirrade och vet inte vad de skall göra när de stöter på problem. Även om de är entusiastiska, är de alltför okunniga. De har bara lite kunskap om den Helige Andes verk och kan inte tillämpa den i sitt liv; den är bara en lärosats som inte är till någon nytta alls. Det finns alldeles för många människor som du; hur många är lämpliga att användas? Hur många finns det som kan lyda den Helige Andes upplysning och ljus och lyckas uppfylla Guds vilja? Det verkar som om de av er som har varit anhängare tills nu har varit mycket lydiga, men faktum är att ni inte har övergett era uppfattningar, ni söker fortfarande i Bibeln, tror på vaghet eller irrar mellan olika uppfattningar. Det finns ingen som undersöker dagens faktiska verk noga eller fördjupar sig i det. Du accepterar dagens sätt med dina gamla föreställningar. Vad kan du vinna med en sådan tro? Man skulle kunna säga att det finns en massa uppfattningar dolda inom dig som inte har avslöjats än, och det beror bara på att du anstränger dig maximalt för att dölja dem och inte avslöjar dem med lätthet. Du accepterar inte det nya arbetet uppriktigt och du har inga planer på att överge dina gamla uppfattningar; ni har alltför många livsfilosofier och de är alltför fast rotade. Ni överger inte era gamla föreställningar och ni tar motvilligt itu med det nya arbetet. Era hjärtan är alltför lömska, och ni kan helt enkelt inte ta till er det nya arbetets steg. Kan sådana oduglingar som du utföra arbetet med att sprida evangeliet? Klarar du av att ta dig an verket med att sprida det till hela universum? Dina vanor hindrar dig från att förvandla ditt sinnelag och lära känna Gud. Om du fortsätter på det här viset, kommer du med säkerhet att kastas ut.

Du måste veta hur du skiljer mellan Guds verk och människans verk. Vad kan du se av människans verk? Det finns många element av människans erfarenhet i hennes verk; vad människan uttrycker är vad hon är. Guds eget verk uttrycker också vad han är, men vad han är skiljer sig från vad människan är. Vad människan är, är representativt för hennes erfarenhet och liv (vad hon upplever eller möter i sitt liv eller vilka livsfilosofier hon har), och människor som lever i olika miljöer uttrycker olika väsen. Huruvida du har sociala erfarenheter och hur du faktiskt lever och upplever i din familj kan ses i vad du uttrycker, medan du inte kan se på den inkarnerade Gudens verk huruvida han har sociala erfarenheter eller inte. Han är väl medveten om människans innersta väsen och han kan avslöja alla sorters människors olika vanor. Han är ännu bättre på att avslöja människors fördärvade sinnelag och upproriska beteende. Han lever inte bland de världsliga människorna, men han är medveten om de dödligas natur och de världsliga människornas fördärv. Detta är vad han är. Även om han inte hanterar världen vet han hur världen ska hanteras, eftersom han förstår den mänskliga naturen till fullo. Han känner till Andens verk både i dag och i det förflutna, det verk som människans ögon inte kan se och människans öron inte kan höra. Detta inbegriper visdom som inte är en levnadsfilosofi och under som är svåra för människor att fatta. Det här är vad han är, tillgänglig för människor men även dold för människor. Vad han uttrycker är inte vad en enastående person är, utan Andens inneboende egenskaper och väsen. Han reser inte jorden runt, men han vet allt om världen. Han kontaktar ”antropoiderna” som varken har någon kunskap eller insikt, men han uttrycker ord som är högre än kunskap och bortom stora män. Han lever hos en grupp tröga och avtrubbade människor som inte är mänskliga och inte förstår de mänskliga konventionerna och liven, men han kan uppmana människorna att leva ut normal mänsklighet och samtidigt avslöja människosläktets usla och låga mänsklighet. Allt detta är vad han är, högre än någon person av kött och blod. För honom är det onödigt att uppleva ett komplicerat, omständligt och sjaskigt samhällsliv för att utföra det verk som han behöver utföra och för att grundligt avslöja den fördärvade mänsklighetens innersta väsen. Det sjaskiga samhällslivet uppbygger inte hans kött. Hans verk och ord uppenbarar endast människans olydnad och förser inte människan med erfarenheten och lärdomarna för att hantera världen. Han behöver inte undersöka samhället eller människans familj när han förser människan med liv. Att blotta och döma människan är inte ett uttryck för hans kötts upplevelser; det sker för att uppenbara människans orättfärdighet efter att länge ha känt till människas olydnad och avskytt mänsklighetens fördärv. Det verk han utför är enbart till för att uppenbara hans sinnelag för människan och uttrycka hans väsen. Det är bara han som kan utföra detta verk; det är inte något som en person av kött och blod kan åstadkomma. Med utgångspunkt från hans verk kan människan inte avgöra vad för sorts person han är. Människan kan inte heller klassificera honom som en skapad person utifrån hans verk. Vad han är gör det också omöjligt att klassificera honom som en skapad person. Människan kan bara betrakta honom som icke-mänsklig, men vet inte vilken kategori hon skall placera honom i, så hon tvingas räkna honom till kategorin Gud. Att hon gör det är förklarligt, eftersom han har utfört en mängd verk bland människorna som människan inte kan utföra.

Det verk som Gud utför representerar inte hans kötts erfarenhet; det verk som människan utför representerar människans erfarenhet. Alla pratar om sin personliga erfarenhet. Gud kan uttrycka sanningen direkt, medan människan bara kan uttrycka motsvarande erfarenhet efter att ha upplevt sanningen. Guds verk har inga regler och är inte underställt tid eller geografiska begränsningar. Han kan när som helst och var som helst uttrycka vad han är. Han verkar som han behagar. Människans verk har villkor och sammanhang; annars kan hon inte verka och kan inte uttrycka sin kunskap om Gud eller sin erfarenhet av sanningen. Man behöver bara se på skillnaderna mellan dem för att avgöra om det är Guds eget verk eller människans verk. Om det inte finns något verk som Gud själv utfört och det enda som finns är människoverk, säger det er helt enkelt att dessa människors undervisning är högklassig och går utöver alla andras kapacitet. Deras tonfall, deras principer när de hanterar saker och deras erfarna och stabila sätt att verka är utom räckhåll för andra. Ni beundrar allesamman dessa människor med förnämlig mänsklighet, men ni kan inte utifrån Guds verk och ord se hur förnämlig hans mänsklighet är. Tvärtom är han vanlig, och när han verkar är han normal och verklig, men också gränslös för vanliga dödliga, vilket får människor att känna en slags vördnad för honom. Kanske är en persons upplevelse i sitt arbete särskilt högklassig, eller kanske är hans fantasi och resonemang synnerligen lysande och hans mänsklighet synnerligen god; det här kan vinna människors beundran, men det kan inte väcka deras vördnad och fruktan. Alla människor beundrar dem som har förmågan att arbeta och som har djup särskilt djup erfarenhet och kan praktisera sanningen, men dessa kan aldrig framkalla vördnad utan bara beundran och avund. Men människor som har upplevt Guds verk beundrar inte Gud, utan känner i stället att hans verk är bortom mänskligt räckhåll och ofattbart för människan, och att det är friskt och underbart. När människor upplever Guds verk är deras första kunskap om honom att han är outgrundlig, vis och underbar, och omedvetet vördar de honom och känner hemligheten i det verk han utför som är utom räckhåll för människans sinne. Människor vill bara kunna uppfylla hans krav och tillfredsställa hans önskningar; de vill inte överträffa honom, eftersom det verk han utför sträcker sig bortom människans tänkande och fantasi och inte kan utföras av människan. Människan känner inte ens själv till sina egna brister, medan Gud har öppnat upp en ny väg och kommit för att leda människan in i en nyare och vackrare värld, så att mänskligheten har gjort nya framsteg och fått en ny start. Vad människan känner för honom är inte beundran, eller rättare sagt, inte bara beundran. Deras djupaste upplevelse är vördnad och kärlek – deras känsla är att Gud verkligen är underbar. Han utför verk som människan inte kan utföra och han säger saker som människan är oförmögen att säga. Människor som har erfarit hans verk upplever alltid en obeskrivbar känsla. I synnerhet människor med djupare upplevelser älskar Gud. De känner alltid hans ljuvlighet, känner att hans verk är så vist, så underbart, och det väcker en oändlig kraft i dem. Det är inte fruktan eller sporadisk kärlek och respekt, utan en djup känsla av Guds medlidande och fördragsamhet med människan. Människor som har upplevt hans tuktan och dom upplever honom emellertid som storslagen och oantastlig. Inte ens de människor som har upplevt mycket av hans verk kan begripa honom; alla som verkligen vördar honom vet att hans verk inte stämmer med människors föreställningar utan alltid går mot deras föreställningar. Han har inget behov av att människor är fulla av beundran eller ger sken av att underkasta sig honom, utan han vill se verklig vördnad och verklig underkastelse. I så mycket av hans verk känner vem som helst med verklig erfarenhet vördnad för honom, och det är förnämligare än beundran. Människor har sett hans sinnelag på grund av hans tuktans- och domsverk, och därför vördar de honom i sina hjärtan. Gud ska vördas och åtlydas eftersom hans väsen och sinnelag inte är desamma som en skapad varelses utan står över en skapad varelses. Gud är självexisterande, evig och ett icke skapat väsen, och endast Gud är värdig vördnad och underkastelse; människan är inte kvalificerad för detta. Alla människor som har upplevt hans verk och verkligen lärt känna honom känner därmed vördnad för honom. De som inte överger sina föreställningar om honom, det vill säga de som helt enkelt inte betraktar honom som Gud, hyser däremot inte någon vördnad för honom, och även om de följer honom är de inte erövrade utan olydiga människor av naturen. Han utför detta verk för att uppnå resultatet att alla skapade varelser kan vörda Skaparen, tillbe honom, och villkorslöst underkasta sig hans välde. Detta är det slutgiltiga resultatet som alla hans verk syftar till att åstadkomma. Om människor som har upplevt sådant verk inte vördar Gud, inte ens lite grann, om deras tidigare olydnad inte förändras över huvud taget, då kommer de tveklöst att kastas ut. Om en persons attityd gentemot Gud bara handlar om att på avstånd beundra eller visa respekt och inte det minsta om att älska, är det så långt som en person med ett hjärta utan kärlek till Gud når, och den personen saknar förutsättningarna för att bli fullkomnad. Om så mycket verk inte kan vinna en persons sanna kärlek, betyder det att personen inte har vunnit Gud och inte uppriktigt strävar efter sanningen. En person som inte älskar Gud älskar inte sanningen och kan därmed inte vinna Gud, än mindre få Guds godkännande. Oavsett hur sådana människor upplever den Helige Andes verk, och oavsett hur de upplever dom, så kan de ändå inte vörda Gud. Det här är människor vars natur är oföränderlig och som har ett oerhört ogudaktigt sinnelag. Alla som inte vördar Gud kommer att kastas ut, bli föremål för bestraffning och straffas precis som de som gör det onda, och lida än mer än de som har gjort orättfärdiga ting.