Vet du hur du ska göra sann omvändelse till Gud mitt i vedermödan?

Av Xiaoyu, USA

År 2020 svepte covid-19-viruset över jorden och försatte världen i panik. Skrämmande var också de väldiga skaror av gräshoppor som svärmade över Afrika. När jorden har drabbats av farsot och hungersnöd har allt fler bland dem som tror på Herren börjat få en känsla av att dagen för Herrens ankomst är nära och att Guds rikes ankomst är nära förestående. Herren Jesus sade en gång: ”Omvänd er, för himmelriket är nära” (Matt 3:2). Detta är vad Herren begär av var och en av oss. Bara om vi verkligen omvänder oss kommer Gud att skydda oss och leda oss till himmelriket före den stora vedermödan. Vad är då sann omvändelse, och hur kan vi nå den?

Innebär ett gott uppförande sann omvändelse?

På tal om omvändelse säger många som tror på Herren: ”Nu när vi tror på Herren svär och slåss vi inte, vi är toleranta och tålmodiga mot andra, vi ber ofta och bekänner våra synder inför Herren, vi arbetar och uppoffrar oss för Herren och vi förnekar inte ens Herrens namn ens när vi har satts i fängelse. Detta goda uppförande bevisar att vi verkligen har gjort omvändelse. När Herren återvänder ska vi träda in i himmelriket med honom.” När vi börjat tro på Herren lade vi bort våra onda vanor; vi blev ödmjuka och toleranta, vi hjälpte andra och vi kunde ge upp saker och uppoffra oss för att sprida evangeliet och vittna om Herren. Det inträffade verkligen en del förändringar i vårt uppförande, men det är obestridligt att vi inte har gjort oss av med syndens bojor och fortfarande ofta lever mitt bland synden, oförmögna att fly undan. När människor till exempel säger något sårande till oss som inte inkräktar på våra primära intressen, kan vi ha överseende och avstå från att ställa dem till svars. Men när någon säger något som skadar vår prestige eller status och förödmjukar oss, säger vi kanske något kritiskt om den personen, vi hyser agg och har förutfattade meningar om personen i våra hjärtan och vi kan rentav fundera på att hämnas. I många sammanhang avslöjar våra hjärtan onda tankar även om det kan verka som om vi inte handlar särskilt ondskefullt. Ibland kan vi vara överseende och ha självkontroll under en tid, men i det ögonblick som det blir för mycket för oss är vi ändå benägna att handla ondskefullt. När sådant blottläggs och manifesteras i oss och vi fortfarande behöver fly syndens bojor, kan man då säga att vi verkligen har omvänt oss?

Låt oss läsa ett avsnintt av Guds ord: ”Förändringar som inskränker sig till uppförandet är ohållbara. Om människors livssinnelag inte förändras, kommer förr eller senare deras ondskefulla sida att visa sig. Eftersom källan till deras beteendeförändringar är brinnande nit, för stunden parad med viss inverkan av den Helige Ande, är det mycket lätt för dem att bli entusiastiska eller visa vänlighet under en tid. Som de icke-troende säger, ’att göra en god gärning är lätt, det svåra är att göra goda gärningar under en hel livstid’. Människor är oförmögna att göra goda gärningar under hela sitt liv. Deras beteende styrs av livet; såsom deras liv är, så är deras beteende, och endast det som uppenbaras naturligt representerar livet och en människas natur. Det som är falskt kan inte bestå. När Gud verkar för att frälsa människan är det inte för att pryda henne med gott uppförande – Guds verk syftar till att förändra människors sinnelag, att låta dem återfödas i nya människor … Att uppföra sig väl är inte samma sak som att lyda Gud, än mindre innebär det att vara förenlig med Kristus. Förändringar i uppförande baseras på lärosatser och föds av brinnande nit – de baseras inte på sann kunskap om Gud eller på sanningen, än mindre vilar de på den Helige Andes ledning. Även om det finns tillfällen när en del av människors handlingar styrs av den Helige Ande, är detta inte ett uttryck för livet, än mindre är det samma sak som att känna Gud; hur gott en människas uppförande än är, så bevisar det inte att hon lyder Gud eller att hon omsätter sanningen i praktiken. Beteendeförändringar är tillfälliga illusioner, de är en manifestation av nit, och de är inte ett uttryck för livet” (”Skillnaden mellan yttre förändringar och förändringar i sinnelag” i Uppteckningar av Kristi tal).

Guds ord visar oss att även om vårt uppförande förbättrats sedan vi börjat tro på Gud betyder det inte att vårt livssinnelag har förändrats. Gott uppförande är mestadels ett resultat av brinnande nit, det är ett uppförande som bygger på lärosatser och regler, eller också är det handlingar som uppkommer under påverkan av den helige Ande. Det beror inte på att vi förstår sanningen, inte för att vi har lärt känna Gud och det är inte ett beteende som kommer sig naturligt ur en önskan att behaga och älska Gud. Vi har grundligt fördärvats av Satan, vi är på alla sätt fyllda av ett sataniskt fördärvat sinnelag – arrogans, slughet, ondska, orubblighet och illvilja. Även om vi kanske kan hålla oss till vissa regler och verka fromma på ytan kommer detta inte att hålla i sig länge om dessa sinnelag lämnas utan åtgärd, och när vi möter något obehagligt kan vi inte låta bli att synda. När vi behärskas av vår arroganta och fåfänga sataniska natur försöker vi till exempel alltid få andra att hylla oss och när andra inte gör som vi säger brusar vi upp och börjar läxa upp dem. Styrda av vår bedrägliga natur gör vi allt i vårt eget intresse; när allt flyter på bra hemma är vi villiga att ge upp saker och uppoffra oss för Gud och vi kan uthärda vilken påfrestning som helst. Men när vi drabbas av olycka anklagar vi Gud för att inte skydda oss. Vi kanske till och med börjar sörja över det vi har lämnat och överväga att svika Gud. Listan kan göras lång. Detta visar att om våra fördärvade sinnelag lämnas utan åtgärd, kan vi inte praktisera sanningen eller lyda Gud och vi kan till och med sätta oss upp mot honom. Ta fariséerna för tvåtusen år sedan till exempel. Utåt verkade de inte göra något ont. De reste vida omkring och spred evangeliet och förklarade ofta skrifterna för människorna och lärde dem att lyda lagen. Mycket av deras beteende var gott, men när Herren Jesus framträdde och började sitt verk, kallades han inte för Messias eftersom han verkade så normal och vanlig till det yttre, och eftersom allt hos honom gick stick i stäv med deras föreställningar blottlades deras arroganta och fåfänga sataniska sinnelag. De fördömde och smädade skändligen Herren Jesus, och slutligen konspirerade de med de romerska myndigheterna för att korsfästa Herren Jesus.

Ovanstående visar att även om det kan inträffa förändringar i vårt yttre beteende kommer vi fortfarande att styras av vårt sataniskt fördärvade sinnelag och vara benägna att begå synd och sätta oss upp mot Gud när som helst. Sådana människor har inte heller gjort sann omvändelse och är i grunden okvalificerade att träda in i himmelriket. Precis som det står i Bibeln: ”Var och en som begår synd är syndens slav. Slaven blir inte kvar i huset för alltid, men sonen blir kvar för alltid” (Joh 8:34-35).

Vad är sann omvändelse?

Vad är då sann omvändelse? Bibeln berättar: ”Saliga de som tvättar sina kläder rena. De skall få tillgång till livets träd och komma in genom portarna till staden” (Upp 22:14). ”Så skall ni nu vara heliga, för jag är helig” (3 Mos 11:45). Gud är helig. Han avskyr människornas synder, och därför är normen för sann omvändelse när människornas olika sataniska sinnelag – arrogans, slughet, ondska och orubblighet – har renats och förändrats, när de praktiserar Guds ord oberoende av var de befinner sig, när de inte längre begår synd eller sätter sig upp mot Gud utan i sanning lyder och vördar Gud och när de fullständigt har vunnits av Gud. Endast sådana människor har gjort sann omvändelse.

Varför vi inte har nått sann omvändelse i vår tro på Herren

En del människor frågar kanske: ”Hur kommer det sig att vi har accepterat Herrens återlösning och har fått våra synder förlåtna men ändå är oförmögna att nå sann omvändelse?” Detta beror huvudsakligen på att i nådens tidsålder var det Herren Jesus som utförde återlösningsverket, vilket inte handlade om att ändra människornas fördärvade sinnelag. Låt oss läsa ett annat avsnitt av Guds ord: ”Även om Jesus utförde mycket arbete bland människorna, fullbordade han bara hela mänsklighetens återlösning och blev människans syndoffer; han befriade inte människan från hela hennes fördärvade sinnelag. Att rädda människan helt och hållet från Satans inflytande krävde inte bara att Jesus blev syndoffret och tog på sig människans synder, utan det krävde också att Gud utförde ännu större verk för att befria människan fullständigt från hennes sataniskt fördärvade sinnelag” (Förord till ”Ordet framträder i köttet”). Detta talar om för oss att i nådens tidsålder utförde Herren Jesus bara arbetet med mänsklighetens återlösning, som resulterade i att människorna bekände sina synder och omvände sig. Som en del av återlösningsverket beskrev Herren Jesus vägen till omvändelse, han lärde människorna hur de skulle bekänna sina synder och omvända sig, att bära korset och följa Herren. Så de måste också älska andra som de älskar sig själva, de måste vara ödmjuka, tålmodiga och toleranta samt förlåta människor sjuttio gånger sju gånger och så vidare. Allt detta var krav på människorna som byggde på deras mognad vid den tiden; när människorna syndade kom de inför Herren Jesus för att bekänna sina synder och omvända sig, deras synder förläts dem och de fick tillåtelse att komma inför Gud och fortsätta att tillbe honom. Allt som uttrycktes av Herren Jesus var sanningar som kunde förstås av folket på den tiden. Men i detta ingick inte att förändra människornas sinnelag, så oavsett hur mycket vi än läser Bibeln, hur vi bekänner våra synder och omvänder oss eller hur vi övervinner oss själva förblir vi oförmögna att befria oss från synden och nå sann omvändelse.

Hur man når sann omvändelse

Hur kan vi då nå sann omvändelse? Herren Jesus profeterade: ”Jag har mycket mer att säga er, men ni kan inte ta emot det nu. Men när han, sanningens Ande, kommer, ska han leda er till hela sanningen; för han skall inte tala av sig själv, utan vadhelst han hör skall han tala; och han skall visa er vad som skall ske” (Joh 16:12–13). ”Den som avvisar mig och inte tar emot mina ord har en som dömer honom; det ord som jag har talat ska döma honom på den sista dagen” (Joh 12.48). ”Helga dem genom din sanning: Ditt ord är sanning” (Joh 17:17). Dessa ord visar oss att på grund av att människornas mognad på den tiden var så låg uttryckte Herren Jesus under nådens tidsålder inte alltför många sanningar eller visade oss hur vi skulle förvandla vår sataniska natur. Därför förutsade Herren att han skulle återvända i de sista dagarna, att han skulle uttrycka fler och högre sanningar och att han skulle döma och rena människan och se till att vi kunde befria oss fullständigt från syndens bojor och bli rentvådda och förändrade; och det är bara genom att acceptera att vi blir dömda och renade vid Herrens återkomst som vi kan nå sann omvändelse.

I dag har Herren Jesus återkommit: Han är den inkarnerade Allsmäktige Gud. Med Herren Jesu återlösningsverk som grund har Allsmäktige Gud utfört domens verk med början i Guds hus, han har uttryckt alla sanningar som är nödvändiga för mänsklighetens frälsning och han har kommit för att döma, rena och göra dem fullkomliga som accepterar hans frälsning i de sista dagarna. Allsmäktige Gud säger: ”Under de sista dagarna använder Kristus många olika sanningar för att undervisa människan, blotta människans väsen och dissekera hennes ord och gärningar. De orden inkluderar olika sanningar såsom människans plikt, hur människan ska lyda Gud, hur människan ska vara lojal mot Gud, hur människan bör leva ut den vanliga mänskligheten, liksom Guds visdom och sinnelag och så vidare. Alla de orden är riktade mot människans väsen och hennes fördärvade sinnelag. I synnerhet talas de ord som blottar hur människan avvisar Gud om hur människan är ett förkroppsligande av Satan och en fientlig kraft mot Gud. När Gud tar sig an domens verk klarlägger han inte bara människans natur med ett fåtal ord, utan han blottar, åtgärdar och beskär den under en längre tid. Sådana metoder för blottläggande, åtgärd och beskärning kan inte ersättas med vanliga ord, utan med den sanning som människan inte alls besitter. Endast den sortens metoder kan kallas dom, endast genom dom av det slaget kan människan kuvas och grundligt övertygas att underkasta sig under Gud och dessutom vinna sann kunskap om Gud. Vad domens verk ger upphov till är människans förståelse av Guds sanna ansikte och sanningen om sin egen upproriskhet. Domens verk låter människan vinna stor förståelse av Guds vilja, syftet med Guds verk och de hemligheter som är obegripliga för henne. Det låter också människan känna igen och bli medveten om sitt eget fördärvade inre väsen och rötterna till detta fördärv och även upptäcka människans uselhet. Domens verk ger upphov till alla dessa effekter, för substansen i detta verk är i själva verket arbetet med att öppna upp Guds sanning, väg och liv för alla dem som tror på honom” (Ordet, vol 1. Guds framträdande och verk. Kristus utför domens verk med sanningen).

När Allsmäktige Gud uttrycker sanningen och utför sitt verk med att döma och rena människan i de sista dagarna, berättar han inte bara om flera sätt att praktisera omvändelse på, utan han uttrycker domsord, blottlägger vår natur och vårt väsen, som trotsar och sätter sig upp mot Gud, och han avslöjar sanningen om vårt fördärv; Han förser oss med olika sanningar, såsom hur man är ärlig, hur man lyder Gud, hur man älskar Gud och så vidare, och ger oss därigenom ett handlingssätt i allt som vi råkar ut för. Genom att uppleva domen i Guds ord kommer vi gradvis att inse hur djupt vi har sjunkit i Satans fördärv och att vår natur och våra väsen är fyllda med sataniska sinnelag av arrogans, slughet, ondska och orubblighet. När vi lever på detta sätt finns det inget mänskligt i det vi lever ut, vi är avskyvärda för andra och dessutom är vi avskyvärda och vämjeliga för Gud. I Guds domsord ser vi att vi är tarvliga och ondskefulla, ovärdiga att leva inför Gud, och först då börjar vi avsky våra synder och nära en önskan att omvända oss. Samtidigt lär vi känna Guds rättfärdiga sinnelag som inte tolererar några överträdelser, och om vi inte praktiserar sanningen kommer vi säkerligen att föraktas och förkastas av Gud. Först då föds gudsfruktan i oss, vi börjar överge köttet och praktisera sanningen, vi når gradvis en viss lydnad mot Gud och vi gör inte längre uppror och sätter oss upp mot Gud.

När vi upplever Guds dom och tuktan undflyr vi synden helt och fullt, vi är inte längre bundna av vår sataniska natur och vi är fria att praktisera Guds ord och lyda och tillbe honom. Först då kan vi i sanning sägas ha omvänt och ändrat oss och först då får vi tillåtelse att träda in i himmelriket. Att acceptera Guds domsverk i de sista dagarna är helt klart det enda sättet att nå sann omvändelse och förändring. Vid det här laget är jag övertygad om att ni har börjat se vägen till att nå sann omvändelse – så vilka val ska vi göra nu?

Föregående: Dagens skrift: Förklaring till hemligheten med ”Men om den dagen och den timmen vet ingen något”

Nästa: Tolkning av Matteus 25: Hur ni blir kloka jungfrur som välkomnar Herren

Om du har några svårigheter eller frågor som rör din tro, kontakta oss när du vill.

Relaterat innehåll

Inställningar

  • Text
  • Teman

Rena bakgrundsfärger

Teman

Stil

Stilstorlek

Radavstånd

Radavstånd

Sidbredd

Innehåll

Sök

  • Sök i denna text
  • Sök i denna bok

Kontakta oss via Messenger