Dagliga ord från Gud  (Utdrag 166)

Förstår ni huvudpoängen i att känna Guds rättfärdiga sinnelag? Det finns mycket man kan säga av erfarenhet i det här ämnet, men först är det några huvudpunkter som jag måste tala om för er. För att förstå Guds rättfärdiga sinnelag måste man först förstå Guds känslor: vad han hatar, vad han avskyr, vad han älskar, vem han är fördragsam och barmhärtig mot och vilken typ av människa han visar denna barmhärtighet. Det är en viktig punkt att känna till. Vidare måste man förstå att oavsett hur kärleksfull Gud är, oavsett hur mycket barmhärtighet och kärlek han känner för människor, så tolererar han inte att någon kränker hans status och ställning och han tolererar inte heller att någon kränker hans värdighet. Även om Gud älskar människor så skämmer han inte bort dem. Han visar människor sin kärlek, sin barmhärtighet och sin tolerans men han har aldrig gett efter för dem; han har sina principer och sina gränser. Oavsett hur mycket du har känt Guds kärlek inom dig, oavsett hur djup den kärleken är, får du aldrig behandla Gud som du skulle behandla en annan person. Även om det är sant att Gud behandlar människor som om de stod honom nära, kommer han att dölja sitt ansikte för dem och överge dem om de betraktar honom som en annan person, som om han bara var en annan skapad varelse, som en vän eller ett föremål för tillbedjan. Det här är hans sinnelag och folk får inte ta den här frågan lättsinnigt. I Guds ord sägs det ofta om hans sinnelag: Det spelar ingen roll hur många vägar du har färdats på, hur mycket arbete du har uträttat eller hur mycket du har uthärdat, så snart du kränker Guds sinnelag kommer han att återgälda var och en av er mot bakgrund av det du har gjort. Det innebär att Gud betraktar människor som närstående, men människor får inte behandla Gud som en vän eller släkting. Se inte Gud som din kompis. Oavsett hur mycket kärlek du har fått av honom, oavsett hur stor fördragsamhet han har visat dig, så får du ändå aldrig behandla honom som bara en vän. Sådant är Guds rättfärdiga sinnelag. Visst förstår ni det? Behöver jag säga mer om det här? Har ni någon förförståelse i den här frågan? Det här är generellt sett det vanligaste misstag som människor gör, oberoende av om de förstår lärosatserna eller inte har funderat över saken tidigare. När människor kränker Gud beror det kanske inte på en enstaka händelse eller en sak de sa, utan det beror snarare på en attityd de har och ett tillstånd de befinner sig i. Det här är något mycket skrämmande. Vissa personer tror att de har en förståelse av Gud, att de känner honom, de kanske till och med gör en del som kan behaga Gud. De börjar känna sig jämlika med Gud och att de har lyckats bli vänner med Gud. Den här sortens känslor är fruktansvärt fel. Om du inte har en djup förståelse av detta, om du inte verkligen förstår det, är det mycket lätt att kränka Gud och kränka hans rättfärdiga sinnelag. Det förstår ni nu, eller hur? Är inte Guds rättfärdiga sinnelag unikt? Är det jämställt med en människas personlighet eller individuella egenskaper? Aldrig, eller hur? Därför får du inte glömma att oavsett hur Gud behandlar människor, oavsett vad han tycker om människor, så förändras aldrig hans ställning, auktoritet och status. För mänskligheten är Gud ständigt Herre över allt och Skaparen.

Utdrag ur ”Gud själv, den unike VII” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 167)

Berättelse 1. Ett frö, jorden, ett träd, solljuset, sångfåglarna och människan

Ett litet frö föll till marken. När ett kraftigt regn dragit förbi sköt fröet ett spätt skott och rötterna grävde sig långsamt ner i jorden. Skottet växte sig med tiden större, trotsade hårda vindar och kraftigt regn och följde årstidernas växlingar allt eftersom månen tilltog och avtog. På sommaren frambringade jorden vatten som en gåva, så att skottet kunde uthärda den brännande hettan. Och tack vare jorden kände fröet inte hettan och överlevde därför sommarens hetta. När vintern kom slöt jorden skottet i sin varma famn och de höll hårt om varandra. Och tack vare jordens värme överlevde skottet den bittra kylan och klarade sig oskadd genom vinterstormarna och årstidens snöfall. I skydd av jorden växte sig skottet modigt och var lyckligt. Det växte sig högt och stolt av den osjälviska näring som jorden sörjde för. Skottet växte lyckligt. Det sjöng när regnet skvalade och det dansade och svajade när vinden blåste. Och på det viset var skottet och jorden beroende av varandra …

Åren gick och skottet var nu ett högrest träd. Kraftiga grenar växte från det med otaliga blad i spetsen och det stod stadigt på marken. Trädets rötter grävde ner sig i marken som tidigare, men nu trängde de sig djupt ner i jorden nedanför. Det som en gång hade skyddat skottet var nu grunden för det mäktiga trädet.

En solstråle föll på trädet och stammen skälvde. Trädet sträckte sina grenar långt ut och sög åt sig ljuset. Jorden nedanför andades i takt med trädet och jorden kändes förnyad. Plötsligt blåste en frisk bris fram bland grenarna och trädet darrade av förtjusning och exploderade av energi. Och på det viset var trädet och solljuset beroende av varandra …

Människor satt i den svala skuggan av trädet och njöt av den friska, väldoftande luften. Luften renade deras hjärtan och lungor och den renade deras blod. Människorna kände sig inte längre trötta eller nedtyngda. Och på det viset var människorna och trädet beroende av varandra …

En flock sångfåglar slog sig kvittrande ned på trädets grenar. Kanske undvek de en fiende eller så fostrade de och undervisade sina ungar, eller så tog de bara en kort paus. Och på det viset var fåglarna och trädet beroende av varandra …

Trädets slingriga och snåriga rötter grävde sig djupt ner i marken. Stammen skyddade jorden från vind och regn och den sträckte ut sina stora grenar och skyddade marken under sig och trädet gjorde det för att jorden är dess moder. De stärker varandra, förlitar sig på varandra och ska aldrig skiljas åt …

…………

Allt det jag nyss har talat om är sådant som ni har sett tidigare, som till exempel frön. Dem känner ni väl till? Att ett frö växer upp till ett träd kanske inte är en process som ni har följt i detalj, men ni vet ju att det är ett faktum, eller hur? Ni har kunskap om jorden och solljuset. Bilden av sångfåglar som är uppflugna i ett träd är ju något som alla människor har sett, inte sant? Och människor som svalkar sig i skuggan av ett träd har ni väl alla sett? (Vi har sett det.) Så vilken känsla får ni när ni ser alla dessa exempel i samma bild? (Harmoni.) Kommer alla de exempel som förekommer i den bilden från Gud? (Ja.) Eftersom de kommer från Gud, vet han värdet och betydelsen av att alla dessa exempel existerar tillsammans på jorden. När Gud skapade alla ting, när han planerade och skapade varje ting, gjorde han det med avsikt; och när han skapade dessa ting genomsyrades de alla med liv. Den miljö han skapade för mänsklighetens tillvaro, som just beskrevs i vår berättelse, var en miljö där frön och jorden är beroende av varandra, där jorden kan ge näring åt frön och fröna är bundna till jorden. Förhållandet mellan dessa båda var förutbestämt av Gud från allra första början. Trädet, solljuset, sångfåglarna och människan i denna bild är exempel på den levande miljö som Gud skapade åt mänskligheten. För det första kan inte trädet lämna jorden och klarar sig inte utan solljus heller. Vilket var då Guds syfte med att skapa trädet? Kan vi säga att det bara var för jorden? Kan vi säga att det bara var för sångfåglarna? Kan vi säga att det bara var för människorna? (Nej.) Vilket är förhållandet mellan dem? Förhållandet mellan dem innebär att de stärker varandra, är beroende av varandra och inte kan skiljas åt. Det vill säga att jorden, trädet, solljuset, sångfåglarna och människorna är beroende av varandra för sin existens och de ger varandra näring. Trädet skyddar jorden medan jorden ger näring åt trädet; solljuset försörjer trädet medan trädet får frisk luft av solljuset och skyddar jorden mot solens stekande hetta. Vem gagnar det i slutänden? Mänskligheten gagnas av det, eller hur? Och det är en av principerna bakom att Gud gjorde den levande miljön åt mänskligheten och ett av de främsta syftena med det. Trots att det är en enkel bild kan vi se Guds visdom och hans avsikter. Mänskligheten kan inte leva utan jorden eller utan träd, än mindre utan fåglarna och solljuset? Eller hur? Även om det bara är en berättelse så återger den ett mikrokosmos av hur Gud skapade himlarna och jorden och alla ting och skänkte människan en miljö där hon kan leva.

Gud skapade himmel och jord och alla ting åt mänskligheten och han skapade även den levande miljön. För det första är huvudpunkten som togs upp i vår berättelse hur alla ting stärker varandra, är beroende av varandra och existerar tillsammans. Enligt den principen är den levande miljön för mänskligheten skyddad, den överlever och består; på grund av denna levande miljös existens kan mänskligheten frodas och fortplanta sig. Vi såg en scen med trädet, jorden, solljuset, sångfåglarna och människor. Fanns Gud i denna bild? Man såg honom inte där, eller hur? Men man såg regeln för hur tingen i scenen styrkte och var beroende av varandra; i denna regel kan man se att Guds existens och suveränitet. Gud använder dessa principer och regler till att bevara alla tings liv och existens. Det är på det sättet han sörjer för alla ting och sörjer för mänskligheten. Har den här berättelsen någon koppling till det tema som vi just diskuterade? På ytan verkar det inte finnas någon, men de regler som Gud har gjort som Skapare och hans herravälde över alla ting är i själva verket starkt kopplade till att han är livets källa för alla ting, och de är oupplösligt förenade med varandra. Visst har ni lärt er något nu?

Gud håller i de regler som styr hur allt fungerar; han håller i de regler som styr alltings överlevnad; han kontrollerar allting och gör så att de både stärker varandra och är beroende av varandra, så att de inte förgås eller försvinner. Endast på så sätt kan mänskligheten leva vidare; endast på så sätt kan den leva under Guds ledning i denna miljö. Gud är herre över dessa funktionsregler och ingen kan rubba dem eller förändra dem. Endast Gud själv känner dessa regler och endast Gud själv förvaltar dem. När träden ska få skott, när det ska regna, hur mycket vatten och hur mycket näring som jorden ska ge växterna, vilken årstid som löven ska falla, vilken årstid som träden ska bära frukt, hur många näringsämnen solljuset ska ge till träden; vad träden ska andas ut efter att ha fått näring av solljuset – allt detta hade Gud redan beslutat när han skapade alla ting, som regler som ingen kan bryta mot. De ting som Gud skapade – antingen de är levande eller i människans ögon inte är levande – är alla i hans händer där han kontrollerar och härskar över dem. Ingen människa kan förändra eller bryta mot den regeln. Det vill säga att Gud, när han skapade alla ting, formulerade hur de skulle vara. Trädet kunde inte rota sig, skjuta skott och växa utan jord. Om inte jorden hade några träd skulle den torka. Trädet är också hem för sångfåglarna, det är en plats där de tar skydd från vinden. Skulle det vara okej om trädet var utan solljus? (Det skulle inte vara okej.) Om trädet bara hade jorden skulle det inte fungera. Allt detta är till för mänskligheten och för mänsklighetens överlevnad. Människan får frisk luft från trädet och lever på marken som det skyddar. Människan kan inte leva utan solljus, människan kan inte leva utan alla olika levande varelser. Även om förhållandena mellan dessa ting är komplexa måste du komma ihåg att Gud skapade de regler som styr alla ting så att de kan stärka varandra, vara beroende av varandra och existera tillsammans. Vartenda ting han skapade har med andra ord värde och betydelse. Om Gud skapade något utan betydelse skulle han låta det försvinna. Det är en av de metoder han använde då han sörjde för alla ting. Vad syftar att ”sörja för” på i denna berättelse? Går Gud ut och vattnar trädet varje dag? Behöver trädet Guds hjälp för att andas? (Nej.) Att ”sörja för” syftar i det här exemplet på Guds förvaltning av alla ting efter skapelsen; det enda han behövde var regler för att få saker och ting att fungera smidigt. Trädet växte helt av sig självt genom att det planterades i jorden. Alla förutsättningar för att det skulle växa skapades av Gud. Han gjorde solljuset, vattnet, jorden, luften och den omgivande miljön, vinden, frosten, snön och regnet och de fyra årstiderna; det är de förutsättningar som trädet behöver för att kunna växa, det är ting som Gud förberedde. Är då Gud källan till denna levande miljö? (Ja.) Måste Gud gå ut varje dag och räkna varje blad på träden? Det behövs inte, eller hur? Gud behöver inte heller hjälpa trädet att andas. Gud behöver inte heller väcka solljuset varje dag och säga: ”Det är dags att lysa på träden nu.” Det behöver han inte göra. Solljuset skiner självmant när det är dags för det att skina, i enlighet med reglerna; det framträder och skiner på trädet och trädet absorberar solljuset när det behövs, och när det inte behövs lever trädet fortfarande inom reglerna. Ni kanske inte har förmåga att förklara det fenomenet tydligt, men det är ett faktum som alla kan se och erkänna. Det enda du behöver göra är att medge att reglerna för alla tings existens kommer från Gud och veta att Gud har herraväldet över deras tillväxt och överlevnad.

Används en metafor i den här berättelsen, som människor skulle kalla den? Är den antropomorf? (Nej.) Det jag talade om är sant. Allt som är levande, allt som har liv, befinner sig under Guds herravälde. Det fick liv efter att Gud skapade det; det är liv som är givet av Gud och det följer lagarna och vägen som han har skapat för det. Det behöver inte förändras av människan och det behöver ingen hjälp från människan; det är så Gud sörjer för alla ting. Visst förstår ni det? Tror ni att det är nödvändigt att människor inser det? (Ja.) Har då den här berättelsen något att göra med biologi? Har den något samband med något kunskapsområde eller någon undervisningsgren? Vi diskuterar inte biologi här och vi bedriver definitivt ingen biologisk forskning. Vilken är huvudpoängen som vi talar om här? (Att Gud är livets källa för alla ting.) Vad ser ni bland skapelsens alla ting? Har ni sett träd? Har ni sett jorden? (Ja.) Visst har ni sett solljuset? Har ni sett fåglar som sitter uppflugna i träden? (Det har vi.) Är mänskligheten glad över att leva i sådana omgivningar? (Det är den.) Det vill säga, Gud använder alla ting – de ting som han har skapat – till att bevara mänsklighetens hem för överlevnad och skydda mänsklighetens hem och det är så han sörjer för människan och sörjer för alla ting.

Utdrag ur ”Gud själv, den unike VII” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 168)

Berättelse 2. Ett väldigt berg, en liten å, en häftig vind och en gigantisk våg

Det var en smal å som slingrade sig fram och slutligen nådde foten av ett väldigt berg. Berget blockerade vägen för den smala ån, så ån bad berget med sin tunna, lilla stämma: ”Var snäll och låt mig passera, du hindrar mig och blockerar min väg vidare.” Då frågade berget: ”Vart är du på väg?” På det svarade den lilla ån: ”Jag letar efter mitt hem.” Berget sa: ”Låt gå, sätt igång och rinn rätt över mig!” Men eftersom den lilla ån var för svag och för ung fanns det inget sätt för den att rinna över ett sådant väldigt berg, så den hade inget val utan fick fortsätta rinna fram till bergets fot …

En våldsam vind svepte förbi och förde med sig sand och stoft till platsen där berget låg. Vinden röt till berget: ”Släpp förbi mig!” Berget frågade: ”Vart är du på väg?” Vinden tjöt tillbaka: ”Jag vill ta mig över till andra sidan berget.” Berget sa: ”Låt gå, det kan du göra om klarar av att bryta igenom mig på mitten!” Den häftiga vinden tjöt och levde om, men hur ilsket den än blåste kunde den inte bryta igenom berget på mitten. Vinden blev trött och stannade upp för att vila. Så på den sidan av berget var det bara en mild vind som blåste nyckfullt, vilket människorna där tyckte om. Sådan var den hälsning som berget gav till människorna …

På havsstranden rullade skummet mjukt mot revet. Plötsligt höjde sig en gigantisk våg och närmade sig rytande berget. ”Flytta på dig!” ropade den gigantiska vågen. Berget frågade: ”Vart är du på väg?” Den väldiga vågen stannade inte utan fortsatte stiga samtidigt som den svarade: ”Jag utvidgar mitt territorium och jag vill sträcka ut mina armar lite.” Berget sa: ”Låt gå, om du kan ta dig över min topp ska jag flytta mig ur vägen.” Den väldiga vågen backade lite och reste sig sedan mot berget igen. Men hur den än försökte kunde den inte ta sig över berget. Den kunde inte annat än att långsamt dra sig tillbaka till varifrån den kom …

Under flera århundraden rann den lilla ån stilla runt bergets fot. Genom att följa den sträckning som berget hade gjort tog sig den lilla ån tillbaka hem; den förenades med floden och rann ut i havet. Tack vare bergets omsorg kom den lilla ån aldrig vilse. Ån och berget förstärkte varandra och var beroende av varandra, de stärkte varandra, motverkade varandra och existerade tillsammans.

Under flera århundraden ändrade den häftiga vinden inte sin vana att tjuta åt berget. Den häftiga vinden blåste upp stora sandvirvlar när den ”hemsökte” berget precis som den hade gjort tidigare. Den hotade berget men bröt aldrig igenom berget på mitten. Vinden och det berget förstärkte varandra och var beroende av varandra; de stärkte varandra, motverkade varandra och existerade tillsammans.

Under flera århundraden vilade inte heller den gigantiska vågen och slutade aldrig bre ut sig. Den röt och reste sig gång på gång mot berget, men berget rörde sig aldrig en centimeter. Berget vakade över havet och därigenom förökade sig varelserna i havet och frodades. Vågen och berget förstärkte varandra och var beroende av varandra; de stärkte varandra, motverkade varandra och existerade tillsammans.

Här är berättelsen slut. Vad kan ni börja med att berätta för mig om den här historien, om det huvudsakliga innehållet? Först var det ett berg, en smal å, en häftig vind och en gigantisk våg. Vad hände i första delen med den smala ån och det väldiga berget? Varför skulle vi prata om det väldiga berget och den lilla ån? (Eftersom berget skyddade ån kom ån aldrig vilse. De litade på varandra.) Skulle du säga att berget skyddade eller hindrade den lilla ån? (Skyddade den.) Kan det vara så att det hindrade den? Berget och den lilla ån höll ihop; berget skyddade ån och det var också ett hinder. Berget skyddade ån så att den kunde rinna ut i floden, men det hindrade den också från att rinna överallt där den kunde svämma över och bli förödande för människor. Är det huvudpoängen i det här avsnittet? Att berget skyddade ån och fungerade som en barriär säkrade människors hem. Sedan har vi den lilla ån som ansluter sig till floden vid bergets fot och senare rinner ut i havet; är det inte en nödvändighet för den lilla ån? Vad litade ån på när den rann ut i floden och sedan havet? Litade den inte på berget? Den litade på bergets beskydd och på att berget skulle fungera som en barriär; är det huvudpoängen? Inser du bergens betydelse för vatten i det här exemplet? Har Gud som sitt syfte att göra berg både höga och låga? (Ja.) Det här är en liten del av berättelsen och bara en smal å och ett stort berg visar oss värdet och betydelsen av dessa båda ting i Guds skapelse av dem. Hur han härskar över dessa båda ting visar oss också hans visdom och syfte. Är det inte så?

Vad tar den andra delen av berättelsen upp? (En häftig vind och det väldiga berget.) Är vinden något bra? (Ja.) Inte nödvändigtvis, eftersom vinden kan vara förödande om den är för kraftig. Hur skulle det kännas om du var tvungen att stanna ute i den häftiga vinden? Det beror på hur kraftig den var, eller hur? Om det var en svag bris eller om det blåste måttlig vind skulle det fortfarande vara acceptabelt, som mest kunde någon ha svårt att hålla ögonen öppna. Men skulle du kunna klara dig om vinden blåste så starkt att den blev en tornado? Det skulle du inte stå ut med. Så det stämmer inte när folk säger att vinden alltid är bra eller att den alltid är dålig, för det beror på hur stark vinden är. Vad är det då för nytta med berget här? Är det inte lite som ett filter för vinden? Berget tar den häftiga vinden och förminskar den till vad? (En mild bris.) De flesta skulle kunna röra vid den och känna den i miljön de levde i – var det en häftig vind eller en mild bris som de kände? (En mild bris.) Är det inte ett av syftena med att Gud skapade berg? Är det inte hans avsikt? Hur skulle det vara för folk att bo i en omgivning där den häftiga vinden blåste omkring sandfragment utan något som blockerade eller filtrerade dem? Kunde det vara så att människor inte skulle kunna leva på land om sand och stenar blåste omkring? En del kunde bli träffade i huvudet av stenar som flög runt medan andra kunde få sand i ögonen som hindrade dem från att se. Människor kunde sugas upp i luften eller vinden kunde blåsa så hårt att de inte kunde stå. Hus skulle förstöras och alla möjliga katastrofer skulle inträffa. Har den häftiga vinden ett värde? När jag sa att den var dålig kanske människor kände att den inte hade något värde, men är det så? Har det inget värde att förvandla den till en bris? Vad behöver människor mest när det är fuktigt eller kvävande? De behöver en mild bris som sveper mjukt över dem, för att friska upp och rensa deras huvuden, skärpa deras tänkande, återställa och förbättra deras mentala tillstånd. Om ni alla exempelvis sitter i ett rum med många människor och luften är instängd, vad behöver ni då som mest? (En mild bris.) På platser där luften är disig och förorenad kan det göra att människor tänker långsammare, minska deras blodflöde och få dem att bli mindre klartänkta. Men luften blir frisk om den får möjlighet att röra sig och cirkulera och människor kommer att må mycket bättre. Även om den lilla ån och den häftiga vinden skulle kunna bli en katastrof kommer berget, så länge det är där, att förvandla dem till sådant som faktiskt gagnar människor; eller hur?

Vad handlar den tredje delen av berättelsen om? (Det väldiga berget och den jättelika vågen.) Det väldiga berget och den jättelika vågen. Här är landskapet ett berg vid havet där vi kan se berget, havsskummet och även en jättelik våg. Vad är berget för vågen i det här exemplet? (Ett skydd och en skiljevägg.) Det är både ett skydd och en barriär. Som skydd hindrar den havet från att försvinna så att varelserna som lever i det kan föröka sig och frodas. Som skiljevägg hindrar berget havsvattnet – denna vattenmassa – från att svämma över och orsaka en katastrof vilket skulle skada och förstöra människors hem. Så man kan säga att berget är både en skiljevägg och ett skydd.

Det här är betydelsen av förhållandet mellan det stora berget och den lilla ån, det stora berget och den häftiga vinden och det stora berget och den jättelika vågen; det här är betydelsen av hur de stärker varandra och motverkar varandra, och av deras samexistens. De här tingen som Gud skapade styrs i sin tillvaro av en regel och en lag. Så vilka Guds gärningar såg du i denna berättelse? Skapade Gud universum och ignorerade det som hände sedan? Gav han dem regler och utformade hur de fungerar och ignorerade dem sedan? Är det vad som hände? (Nej.) Vad var det då? Gud kontrollerar fortfarande vattnet, vinden och vågorna. Han låter dem inte löpa amok och inte heller låter han dem skada och förstöra husen som människor bor i. Därför kan människor fortsätta leva och föröka sig och frodas på marken. Det innebär att Gud redan hade planerat reglerna för tillvaron när han gjorde universum. När Gud gjorde dessa ting säkerställde han att de skulle gagna mänskligheten och kontrollerade dem också, så att de inte skulle bli problematiska eller förödande för mänskligheten. Om inte vattnen sköttes av Gud, skulle de inte rinna överallt? Skulle inte vinden blåsa på alla håll och kanter? Följer de regler? Om inte Gud skötte dem skulle de inte styras av några regler och vinden skulle tjuta och vattnen skulle stiga och strömma omkring överallt. Om den jättelika vågen hade varit högre än berget, skulle det området av havet fortfarande kunna existera? Havet skulle inte kunna existera. Om inte berget vore lika högt som vågen skulle inte det området av havet existera och berget skulle förlora sitt värde och sin betydelse.

Utdrag ur ”Gud själv, den unike VII” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 169)

Gud skapade allt som existerar och han är härskare över allt som existerar; han förvaltar alltsamman och sörjer för det, och han ser och granskar varje ord och handling hos allt som existerar. Han ser och granskar också varje del av människans liv. På så sätt är Gud förtrogen med varje detalj i allt som existerar i hans skapelse, från varje tings funktion, dess natur och dess överlevnadsregler till betydelsen av dess liv och värdet av dess existens, allt detta känner Gud till i dess helhet. Gud skapade alla ting – tror ni att han behöver studera de regler som styr dem? Behöver Gud sätta sig in i mänsklig kunskap eller vetenskap för att utforska och förstå det? (Nej.) Finns det någon människa som har lärdom och bildning nog att förstå allting så som Gud gör? Det gör det inte, eller hur? Finns det några astronomer eller biologer som verkligen förstår reglerna för hur allt lever och växer? Kan de verkligen förstå värdet av varje tings existens? (Det kan de inte.) Det är för att alla ting skapades av Gud, och oavsett hur mycket och ingående människorna studerar den kunskapen eller hur länge de försöker lära sig den kommer de aldrig kunna greppa mysteriet och syftet med Guds skapelse av alla ting, eller hur? Nu när vi har diskuterat så här långt, känner ni att ni har fått en viss förståelse av den sanna innebörden i frasen: ”Gud är livets källa för alla ting”? (Ja.) Jag förstod att många när jag tog upp den frågan genast skulle tänka att ”Gud är sanning och Gud använder sitt ord för att sörja för oss”, men de skulle bara tänka på det på den nivån. Vissa skulle till och med känna ”att Gud sörjer för mänskligt liv, sörjer för daglig mat och dryck och alla dagliga behov betyder inte att han sörjer för människan”. Är det inte vissa som känner så? Är inte Guds avsikt mycket tydlig utifrån hur han skapade allt så att mänskligheten kan existera och leva normalt? Gud vårdar den omgivning som människor lever i och sörjer för allt som mänskligheten behöver. Vidare vårdar han och har herraväldet över alla ting. Allt detta gör att mänskligheten kan leva och frodas och föröka sig normalt; det är på det sättet som Gud sörjer för hela skapelsen och för mänskligheten. Behöver inte människor erkänna och förstå dessa ting? Kanske säger somliga: ”Det här ämnet är för långt borta från vår kunskap om den sanne Guden själv och vi vill inte veta det här, för människan kan inte leva av bröd allena utan istället av Guds ord.” Stämmer det? (Nej.) Vad är felet här? Kan du ha en fullständig förståelse av Gud om du bara vet vad Gud har sagt? Om du bara accepterar hans verk och hans dom och tuktan, kommer du då att ha en fullständig förståelse av Gud? Om du bara känner till en mindre del av Guds sinnelag, en mindre del av Guds auktoritet, så är det väl tillräckligt för att uppnå en förståelse av Gud? (Nej. Det är för ensidigt och då är vår kunskap urholkad. Men när vi känner Gud i varje del av Guds verk, i kombinationen med skapade ting som bergen och åarna, sjöarna, fröna, solljuset och regnet – ting som vi ser, iakttar och upplever – känner vi att vår förståelse blir verklig.) Guds handlingar börjar med att hans skapar universum och de fortsätter idag när hans handlingar är uppenbara ständigt och i varje stund. Om människor tror att Gud existerar bara för att han har valt ut några människor som han uträttar sitt verk i för att rädda dem och om de tror att inga andra ting inbegriper Gud, hans auktoritet, hans status och hans handlingar, kan det anses vara att verkligen känna Gud? Människor som har en sådan så kallad kunskap om Gud – som grundar sig på den ensidiga uppfattningen att Guds gärning är begränsad till en grupp personer. Är det en sann kunskap om Gud? Förnekar inte människor med en sådan kunskap att Gud har skapat alla ting och att han har herravälde över dem? Vissa människor vill inte ägna detta sin uppmärksamhet och kanske tänker för sig själva: ”Jag ser inte Guds herravälde över alla ting, det är något som är för avlägset för mig och jag vill inte förstå det. Gud gör precis som han vill och det har inget med mig att göra. Jag är bara intresserad av att acceptera Guds ledarskap och hans ord och jag kommer att bli frälst och fullkomnad av Gud. Jag kommer bara att ägna min uppmärksamhet åt dessa ting, men jag kommer inte försöka förstå något annat eller ägna det någon tanke. Vilka regler Gud än gjorde när han skapade alla ting eller vad än Gud gör för att sörja för dem och för mänskligheten har inget med mig att göra.” Vad är det här för prat? Är inte det här en upprorisk handling? Finns det några bland er som tänker så? Jag vet att det finns en stor majoritet som tänker på det sättet även om ni inte kommer att säga det. Sådana bokstavstrogna personer kan använda sin egen så kallade andliga ståndpunkt i hur de ser på allt. De vill begränsa Gud till Bibeln, begränsa Gud till de ord han har talat och begränsa Gud till det ordagranna skrivna ordet. De vill inte veta mer om Gud och de vill inte att Gud ska ägna mer uppmärksamhet åt att göra andra saker. Den typen av tänkande är barnsligt och mycket religiöst. Kan människor med sådana uppfattningar känna Gud? De skulle ha svårt att lära känna Gud. Idag har jag berättat två historier som var och en tagit upp en viss aspekt. Efter att just ha kommit i kontakt med dem kanske ni känner att de är djupa eller en aning abstrakta, svåra att greppa och förstå. Det kanske är svårt att relatera dem till Guds handlingar och Gud själv. Men varje person och var och en som strävar efter att känna Gud bör tydligt och rätt känna till alla Guds handlingar och allt han har gjort bland alla ting och bland hela mänskligheten. Den kunskapen kommer att ge dig en bekräftelse och tro på Guds sanna existens. Den kommer också att ge dig en exakt kunskap om Guds visdom, hans makt och hur han sörjer för alla ting. Den kommer att göra att du tydligt kan förstå Guds sanna existens och se att den inte är fiktiv och inte en myt. Den gör att du kan se att den inte är vag och inte bara en teori och att Gud förvisso inte bara är andlig näring utan sannerligen existerar. Vidare kommer den att låta folk förstå att Gud alltid har sörjt för hela skapelsen och för mänskligheten; Gud gör detta på sitt eget sätt och i sin egen takt. Så man kan säga att det beror på att Gud skapade alla ting och gav dem regler att de alla på hans befallning utför sina tilldelade uppgifter, fullföljer sina åligganden och spelar den roll som de var och en blivit anvisade. Alla ting fyller sin egen roll för mänskligheten och gör det i det utrymme, i den miljö, där människor lever. Om inte Gud gjorde saker på det sättet och om inte mänsklighetens miljö vore som den är skulle varken människors tro på Gud eller att de följde honom vara möjligt; det skulle bara vara tomt prat, visst är det så?

Utdrag ur ”Gud själv, den unike VII” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 170)

Vi har diskuterat mängder av ämnen och innehåll som handlar om uttrycket ”Gud är livets källa för alla ting”, men vet ni i hjärtat vad Gud skänker människorna, förutom att han förser er med sitt ord och utför sitt tuktande och dömande verk i er? En del människor kanske säger: ”Gud skänker mig nåd och välsignelser; han fostrar och tröstar mig och han ger mig omsorg och beskydd på alla tänkbara sätt”. Andra säger: ”Gud skänker mig mat och dryck varje dag”, medan somliga till och med säger: ”Gud skänker mig allt.” När det gäller de här sakerna som människor kan komma i kontakt med i sitt dagliga liv, har ni kanske allesamman diverse svar som relaterar till era egna fysiska livserfarenheter. Gud skänker varenda människa många saker, men det vi diskuterar här inskränker sig inte till folks dagliga behov, utan syftar till att vidga varje människas synfält och låta er se saker ur ett makroperspektiv. Eftersom Gud är livets källa för alla ting, hur upprätthåller han alltings liv? Vad förser Gud alla ting med för att upprätthålla deras existens och vidmakthålla lagarna för deras tillvaro, så att allt kan fortsätta existera? Det är huvudpunkten i det vi diskuterar idag. … Jag hoppas att ni kan förknippa det ämne och de saker jag ska tala om med Guds gärningar och inte koppla dem till någon kunskap eller knyta dem till någon mänsklig kultur eller forskning. Jag talar enbart om Gud och om Gud själv. Det är mitt förslag till er. Ni förstår, eller hur?

Gud har skänkt mänskligheten mycket. Jag ska börja med att tala om det som människor kan se, alltså det som de kan känna. Det här är sådant som människor kan förstå och acceptera. Så låt oss börja med den materiella världen och diskutera vad Gud har försett mänskligheten med.

1. Luft

Först — Gud skapade luft så att människan skulle kunna andas. Är inte denna ”luft” den luft som människor är i ständig kontakt med varje dag? Är inte den här luften det som människor förlitar sig på vartenda ögonblick, även när de sover? Den luft som Gud skapade är i högsta grad viktig för människan: den är den avgörande beståndsdelen i varje andetag hon tar och i livet självt. Det här ämnet, som bara kan kännas men inte ses, var Guds första gåva till alla ting. Slog Gud igen butiken efter att ha skapat luften? Beaktade Gud luftdensiteten efter att ha skapat luften? Beaktade Gud vad luften innehöll? (Ja.) Vad tänkte Gud när han gjorde luft? Varför gjorde han luft och hur resonerade han? Människor behöver luft och de behöver andas. För det första måste luftens densitet vara lämplig för människans lungor. Är det någon som vet vad luftens densitet är? Det är inget som folk behöver veta; det finns inget behov av att veta det. Vi behöver ingen exakt siffra vad gäller luftdensiteten utan det räcker utmärkt med att ha en generell uppfattning. Gud gjorde luften med en densitet som skulle vara mest lämpad för människors lungor att andas. Det vill säga, det känns behagligt och det skadar inte kroppen när man andas. Det är tanken bakom luftdensiteten. Sedan ska vi prata innehållet i luften. För det första är inte innehållet i luften giftigt för människan och kommer följaktligen inte att skada lungorna och kroppen. Gud var tvungen att tänka på allt detta. Han måste beakta att den luft som människor andas skulle passera smidigt in och ut, och att den inandade luftens innehåll och volym skulle vara sådan att blodet liksom den förbrukade luften i lungorna och kroppen metaboliserades på rätt sätt, och även att luften inte skulle innehålla några giftiga ämnen. Jag vill inte mata er med en massa kunskaper om de här båda normerna, utan egentligen bara tala om för er att Gud hade en speciell tankeprocess i sinnet när han skapade varje enskilt ting – det allra bästa. När det sedan gäller mängden stoft i luften; och mängden stoft, sand och mylla på jorden; liksom mängden stoft som faller ner på jorden från himlen – Gud har sina metoder att ta hand om dessa ting också, olika sätt att rensa bort dem eller få dem att upplösas. Även om det finns en del stoft kvar, har Gud gjort så att det inte skadar kroppen och människans andning och så att stoftpartiklarna har en storlek som inte är skadlig för kroppen. Är inte Guds skapelse av luften ett mysterium? Var det så enkelt som att han blåste ut ett andetag? (Nej.) Till och med i skapelsen av de enklaste ting visar sig Guds hemlighet, hans sinne, hans tankar och hans visdom tydligt. Är inte Gud realistisk? Även när Gud skapade någonting enkelt tänkte han alltså på mänskligheten. För det första är den luft som människan andas ren, innehållet är lämpligt för människans andning, det är giftfritt och skadar inte människor och lufttätheten är anpassad till människans andning. Denna luft som människor andas in och ut är livsviktig för deras kroppar, deras kött. Så människorna kan andas fritt, obehindrat och obekymrat. De kan andas normalt. Luft är det som Gud skapade i begynnelsen och den är nödvändig för människans andning.

Utdrag ur ”Gud själv, den unike VIII” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 171)

2. Temperatur

Den andra omständigheten är temperaturen. Alla vet vad temperatur är. Temperatur är något som måste finnas i en miljö som är lämplig för människans överlevnad. Om temperaturen är för hög, låt säga att den är högre än 40 grader Celsius, skulle den inte då vara mycket krävande för människor? Skulle det inte bli tröttsamt för dem att leva? Hur är det om temperaturen är för låg och går ner till minus 40 grader Celsius? Människor skulle inte klara det heller. Därför var Gud faktiskt mycket noggrann då han fastställde temperaturintervallet. Det temperaturintervall som människans kropp kan anpassa sig till sträcker sig huvudsakligen från minus 30 grader Celsius till plus 40 grader Celsius. Det är det huvudsakliga temperaturintervallet från norr till söder. I kalla regioner kan temperaturen troligen sjunka till mellan minus 50 och 60 grader Celsius. En sådan region är inte en plats där Gud låter människan leva. Varför finns det sådana kalla regioner? I det ryms Guds visdom och avsikter. Han låter dig inte komma nära sådana platser. Gud beskyddar platser som är för varma och för kalla, vilket innebär att han inte är beredd att låta människan leva där. De är inte till för mänskligheten. Varför skulle han låta sådana platser finnas på jorden? Varför skulle Gud skapa dem, om han inte lät människan leva eller existera där? I det ryms Guds visdom. Det innebär att grundtemperaturen i miljön för människans överlevnad också har blivit måttligt anpassad av Gud. Här finns också en lag. Gud skapade vissa fenomen som bidrar till att bevara en sådan temperatur, till att kontrollera den temperaturen. Vilka omständigheter används för att bevara den temperaturen? För det första kan solen ge människor värme, men kan människor hantera det om den blir för varm? Finns det någon som vågar närma sig solen? Finns det något instrument på jorden som kan närma sig solen? (Nej.) Varför inte? Det är för varmt. Det kommer att smälta när det kommer nära solen. Därför har Gud inrättat ett särskilt mått för solens avstånd till mänskligheten; han har utfört ett speciellt verk. Gud har en norm för det avståndet. På jorden finns också Sydpolen och Nordpolen. De är helt täckta med glaciärer. Kan människor leva på glaciärer? Är de lämpliga för mänskligt liv? (Nej.) Nej, så människor kommer inte att bege sig dit. Eftersom människor inte beger sig till Sydpolen och Nordpolen kommer glaciärerna att bevaras och spela sin roll, vilken är att kontrollera temperaturen. Förstår ni? Om inte Sydpolen och Nordpolen finns och solen alltid skiner på jorden kommer alla människor på jorden att dö av hetta. Är det bara dessa två fenomen som Gud använder till att kontrollera en temperatur som är lämplig för människans överlevnad? Nej, det finns också alla möjliga slags levande ting, som gräset på fälten, olika typer av träd och allehanda växter i skogarna som absorberar solvärmen och därmed neutraliserar solens värmeenergi på ett sätt som reglerar temperaturen i den miljö som mänskligheten lever i. Det finns också vattenkällor, som floder och sjöar. Ytomfånget på floder och sjöar är inget som någon kan bestämma. Ingen kan kontrollera hur mycket vatten det finns på jorden, var vattnet rinner, i vilken riktning det rinner, vattenmängden eller flödets hastighet. Endast Gud vet. Dessa olika vattenkällor, bland annat grundvattnet och de floder och sjöar ovan mark som människor ser, kan också reglera temperaturen som människor lever i. Dessutom finns det olika geografiska formationer, som berg, slätter, kanjoner och våtmarker; dessa olika geografiska formationer och deras ytområden och storlek har alla en betydelse för temperaturregleringen. Om exempelvis ett berg har en omkrets på tio mil så bidrar dessa tio mil till ett tio mil stort användbarhetsvärde. Gud har tänkt igenom hur många sådana bergsområden och kanjoner som han har skapat på jorden. Bakom existensen av varje enskilt fenomen som Gud har skapat finns med andra ord en historia och den rymmer också Guds visdom och planer. Ta till exempel skogar och alla olika sorters växtlighet – ytområdet och storleken på det utrymme där de växer kan ingen människa kontrollera och ingen har något att säga till om när det gäller dessa saker. Ingen människa kan heller kontrollera hur mycket vatten de suger upp och hur mycket värmeenergi de tar upp från solen. Det hela är inom området för vad Gud planerade när han skapade alla ting.

Det är bara tack vare Guds omsorgsfulla planering, hänsyn och arrangemang i alla avseenden som människan kan leva i en miljö med en så lämplig temperatur. Varje enskilt företeelse som människan ser med sina ögon, så som solen, Sydpolen och Nordpolen som folk ofta hör talas om, de olika levande tingen på och under marken och i vattnet, ytområden med skogar och annan typ av vegetation och vattenkällor, olika vattenmassor, mängden havsvatten och sötvatten, och dessutom olika geografiska miljöer – Gud använder dessa omständigheter för att upprätthålla normala temperaturer för människans överlevnad. Det är ovillkorligt. Det är bara för att Gud visar dessa hänsyn som människan kan leva i en miljö med så lämpliga temperaturer. Det kan inte vara för kallt eller för varmt: platser som är för varma, där temperaturerna överstiger det som människans kropp kan anpassa sig till, har garanterat inte beretts åt dig av Gud. Platser som är för kalla och där temperaturerna är för låga; platser där människor blir så frusna på bara några minuter så snart de kommer dit att de inte kan tala, deras hjärnor fryser, de kan inte tänka och de får svårt att andas – sådana platser har inte heller beretts av Gud åt mänskligheten. Oavsett vilken typ av forskning som människor vill bedriva eller om de vill uppfinna något eller sätta sig över sådana begränsningar – oavsett vad människor tänker på så kommer de aldrig att kunna överskrida gränserna för vad människans kropp kan anpassa sig till. De kommer aldrig att kunna göra sig av med de begränsningar som Gud har skapat för människan. Det beror på att Gud skapade människan och vet bäst vilka temperaturer som hennes kropp kan anpassa sig till. Men människorna vet det inte själva. Varför säger jag att de inte vet? Vilka dåraktigheter har människorna begått? Har det inte alltid funnits åtskilliga personer som velat utmana Nordpolen och Sydpolen? Dessa människor har alltid velat åka till dessa platser för att lägga beslag på landet så att de kan slå ner sina rötter där. Det vore en absurd handling. Även om du har utforskat polerna grundligt – sedan då? Även om du kan anpassa dig till temperaturerna och kan leva där, skulle det gagna mänskligheten på något sätt om du skulle ”förbättra” den nuvarande livsmiljön på Sydpolen och Nordpolen? Mänskligheten har en miljö den kan överleva i, men trots det stannar inte människorna där stilla och fogligt utan insisterar i stället på att bege sig till ställen där de inte kan överleva. Varför är det så? De har tröttnat på att leva i denna lämpliga temperatur. De har åtnjutit för många välsignelser. Dessutom har den normala livsmiljön i stor utsträckning blivit förstörd av människor, så de kan lika gärna bege sig till Sydpolen och Nordpolen och orsaka lite mer skada eller engagera sig i en ”sak” och bli ett slags ”pionjärer”. Är det inte dåraktigt? Under ledning av sin förfader Satan, fortsätter alltså detta människosläkte att göra den ena absurda saken efter den andra, och förstör lättsinnigt och skoningslöst det vackra hem som Gud har skapat åt det. Det är vad Satan gjorde. Vidare vill många människor, som ser att mänsklighetens överlevnad på jorden i viss mån är i fara, finna sätt att flytta till månen och hitta en utväg genom att se om de kan leva där. I slutänden finns det inget syre på månen. Kan människor överleva utan syre? Eftersom det inte finns något syre på månen är det inte en plats där människor kan stanna. Ändå fortsätter människor att vilja åka dit. Vad är detta? Det är självdestruktivt, inte sant? Det är en plats utan luft och temperaturen är inte lämplig för människans överlevnad, så Gud har inte berett den åt människan.

Utdrag ur ”Gud själv, den unike VIII” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 172)

3. Ljud

Vad är det tredje tinget? Det är också något som en normal livsmiljö för människor måste vara försedd med. Det är också något som Gud fick ta itu med när han skapade allt. Det är något mycket viktigt för Gud och för alla. Om inte Gud hade handskats med det skulle det ha utgjort ett väldigt hinder för mänsklighetens överlevnad. Det innebär att det skulle ha haft en avsevärd inverkan på människans kropp och liv, till den grad att mänskligheten inte hade kunnat överleva i en sådan miljö. Det kan också sägas att alla levande ting inte kan överleva i en sådan miljö. Vad är då detta ting? Det är ljudet. Gud skapade allt och allt lever i Guds händer. I Guds ögon lever och rör sig alla ting. Existensen hos vart och ett av de ting som Gud skapade har med andra ord ett värde och en betydelse. Det innebär att de alla är nödvändiga bortom sin existens. Alla ting har ett liv i Guds ögon; eftersom de alla är levande och rör sig kommer de att frambringa ljud. Så snurrar till exempel jorden konstant, solen snurrar konstant och även månen snurrar konstant. Ljud skapas konstant under alla tings utbredning, utveckling och rörelse. Tingen på jorden brer konstant ut sig, utvecklas och rör sig. Exempelvis rör sig och förskjuts berggrunden, medan alla levande ting i havens djup rör sig och simmar. Det innebär att dessa levande ting, alla ting i Guds ögon, är i konstant, normal och regelbunden rörelse. Vad för då den dolda utbredningen och utvecklingen och rörelsen hos dessa ting med sig? Mäktiga ljud. Förutom jorden är alla möjliga planeter i konstant rörelse, och levande ting och organismer på dessa planeter brer också ut sig konstant och utvecklas och rör sig. Det innebär att alla ting med liv och utan liv rör sig konstant framåt i Guds ögon samtidigt som de frambringar ljud. Gud har också hanterat de ljuden. Ni bör känna till anledningen till att dessa ljud hanteras, inte sant? När du närmar dig ett flygplan, hur kommer du då att påverkas av det dånande ljudet från planet? Det kommer att slå lock för öronen på dig efter ett tag. Kommer ditt hjärta att stå emot? En del personer med svagare hjärta kommer inte att klara det. Naturligtvis kommer inte heller de som har ett starkt hjärta att klara det om det pågår för länge. Det innebär att ljudet har en avsevärd effekt på människokroppen hos varje enskild individ, antingen det är öronen eller hjärtat, och ljud som är för höga kommer att skada människor. Så när Gud hade skapat alla ting och de började fungera normalt lät han dessa ljud – ljudet av alla ting i rörelse – genomgå en lämplig bearbetning. Det är också ett av de nödvändiga hänsyn som Gud tog när han skapade en miljö för mänskligheten.

För det första kommer atmosfärens höjd ovan jordens yta att påverka ljuden. Storleken på ihåligheterna i marken kommer också att influera och påverka ljuden. Sedan är det mötet mellan olika geografiska miljöer som också kommer att påverka ljudet. Det innebär att Gud använder olika metoder för att bli av med vissa ljud, så att människorna kan överleva i en miljö som deras öron och hjärtan kan tåla. I annat fall kommer ljuden att utgöra ett väldigt hinder för mänsklighetens överlevnad; de kommer att vålla betydande svårigheter i människors liv. Det kommer att vara ett stort problem för dem. Det innebär att Gud var mycket noggrann när han skapade landområden, atmosfären och de olika typerna av geografiska miljöer. Guds visdom ryms i allt detta. Mänsklighetens förståelse av det behöver inte vara alltför detaljerad. Allt den behöver veta är att det rymmer Guds handling. Berätta nu för mig om det verk som Gud gjorde var nödvändigt, det vill säga genomförandet av en mycket exakt manipulering av ljudet för att värna om mänsklighetens livsmiljö och normala liv? (Ja.) Om det var ett nödvändigt verk, kan det sägas ur det perspektivet att Gud använde den metoden till att sörja för alla ting? Gud skapade och försåg mänskligheten med en sådan tyst miljö, så att människokroppen kunde leva helt normalt utan störningar och så att mänskligheten kunde existera och leva normalt. Är det ett av Guds sätt att sörja för mänskligheten? Var det som Gud gjorde mycket viktigt? (Ja.) Det var mycket viktigt. Så hur värderar ni det? Kan ni ändå känna hur nödvändigt det var att Gud gjorde detta, även om ni inte kan känna att det var Guds handling och inte heller vet hur Gud gjorde den gången? Kan ni känna Guds visdom eller den tanke och omsorg han la ned i det? (Ja.) Bara att ha förmågan att känna det är okej. Det räcker. Det är många ting som Gud har gjort bland alla ting som människor inte kan se och känna. Mitt enda syfte med att nämna det här är att förse er med en viss information om Guds handlingar, och det är för att ni ska kunna lära känna Gud. Dessa ledtrådar kan göra att ni känner och förstår Gud bättre.

Utdrag ur ”Gud själv, den unike VIII” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 173)

4. Ljus

Det fjärde tinget har ett samband med människors ögon – det vill säga ljuset. Det är också mycket viktigt. När du ser ett skarpt ljus och ljusets skärpa uppnår en viss styrka kommer dina ögon att bli förblindade. Människans ögon är ju, när allt kommer omkring, ögon av kött. De klarar inte att irriteras. Vågar någon stirra rakt in i solen? Vissa har försökt. Visst kan du titta med solglasögon på? Det förutsätter hjälpmedel. Människan kan inte stirra rakt in i solen med blotta ögat utan hjälpmedel. Men Gud skapade solen för att ge mänskligheten ljus och han påverkade också ljuset. Gud lämnade inte bara solen och ignorerade den efter att ha skapat den. ”Vem bryr sig om ifall människans ögon kan tåla den!” Gud gör inte sådana saker. Han går mycket försiktigt tillväga och tar hänsyn till alla aspekter. Gud gav människor ögon så att de kan se, men Gud har också berett det ljusspann inom vilket de kan se. Det går inte om det inte finns tillräckligt med ljus. Om det är så mörkt att människor inte kan se handen framför sig kommer deras ögon att mista sin funktion och inte vara till någon nytta. En plats som är för ljus kommer att vara outhärdlig för människors ögon och de kommer inte att kunna se någonting. Så i den miljö som människor lever har Gud gett dem den ljusmängd som är lämplig för det mänskliga ögat. Det ljuset kommer inte att skada eller förstöra människors ögon. Det kommer inte heller göra så att människors ögon mister sin funktion. Det var därför Gud lade till moln runt solen och jorden, och lufttätheten kan normalt sett också filtrera bort det ljus som kan skada människors ögon eller hud. Det finns ett samband där. Dessutom reflekteras solljuset och alla former av ljus av färgen på den jord som skapades av Gud, så att den del av ljusets sken som är störande för människans ögon försvinner. Det gör att människor inte alltid behöver ha på sig mörka solglasögon för att kunna röra sig utomhus och leva sina liv. Under normala omständigheter kan människors ögon se ting inom sitt synfält och kommer inte att störas av ljuset. Det vore alltså inte bra om ljuset var för genomträngande eller om det var för svagt. Om det var för svagt skulle folks ögon skadas och de skulle snabbt bli förstörda; om det var för starkt skulle folks ögon inte klara det. Det här ljuset som folk har måste vara lämpligt för att människans ögon ska kunna se, och Gud har genom olika metoder minimerat den skada som ljuset tillfogar det mänskliga ögat. Oavsett om ljuset för med sig fördelar eller nackdelar för människors ögon är det tillräckligt för att människors ögon ska hålla till slutet av deras liv. Har inte Gud tänkt igenom det mycket väl? Men när Satan, djävulen, gör saker tar han aldrig hänsyn till något av det. Ljuset är antingen för starkt eller för svagt. Det är så Satan går tillväga.

Gud gjorde dessa ting till människans kropp i alla avseenden – syn, hörsel, smak, andning, känslor … för att maximera människors anpassningsförmåga till överlevnad så att de kan leva normalt och fortsätta göra det. Det innebär att den existerande livsmiljö som Gud har skapat är den mest lämpliga och förmånliga livsmiljön för mänsklighetens överlevnad. Vissa kanske tycker att det inte är så mycket och att det inte är något särskilt med det. Ljud, ljus och luft är ting som människor känner att de är födda med, ting som de kan ta i anspråk från stunden då de föds. Men de behöver veta och förstå vad Gud gjorde bakom deras ianspråkstagande av dessa ting. Oavsett om du tycker att det är nödvändigt att förstå och veta dessa ting la Gud ner tankemöda, han hade en plan, han hade vissa idéer, när han skapade dessa ting. Han placerade inte bara mänskligheten i en sådan livsmiljö, lättvindigt och utan eftertanke. Ni kanske tycker att vart och ett av de ting jag har pratat alltför högtravande om var och en av dessa små företeelser, men enligt min uppfattning är allt som Gud försåg mänskligheten med nödvändigt för att mänskligheten ska överleva. Guds handling finns i detta.

Utdrag ur ”Gud själv, den unike VIII” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 174)

5. Luftflöde

Vad är det femte tinget? Det är i hög grad förknippat med varje dag för varje människa och den kopplingen är stark. Det är något som människokroppen inte kan klara sig utan i denna materiella värld. Det tinget är luftflödet. ”Luftflöde” är ett ord som alla människor förmodligen förstår. Vad är då ett luftflöde? Man kan säga att flödet av luft kallas ”luftflöde”. Luftflöde är vind som människans öga inte kan se. Det är också ett sätt som gaser rör sig på. Men vad är det luftflöde som vi huvudsakligen talar om här? Ni kommer att förstå det så snart jag säger det. Jorden för med sig bergen, haven och alla ting när den snurrar och den snurrar med en viss hastighet. Även om du inte känner att något roterar, så existerar jordens rotation. Vad medför dess rotation? Blåser det om öronen på dig när du springer? Om vind kan genereras när du springer, varför uppstår inte vindkraft när jorden roterar? När jorden roterar är alla ting i rörelse. Den är i rörelse och roterar med en viss hastighet, samtidigt som alla ting på jorden brer ut sig och utvecklas konstant. Därför kommer en rörelse med en viss hastighet att naturligt ge upphov till ett luftflöde. Det är det som är luftflödet. Kommer det luftflödet att i viss mån påverka människans kropp? Ni förstår, vanliga tyfoner är inte så mäktiga, men när de slår till kan människor inte stå stilla och tycker också att det är svårt att gå i blåsten. Varenda steg är besvärligt. Tyfoner är så kraftfulla att vinden trycker upp människor mot något så att de inte kan röra sig. Det är ett av de sätt som luftflödet kan påverka mänskligheten på. Om hela jorden vore täckt med slätt skulle det vara extremt svårt för människans kropp att stå emot det luftflöde som genereras av jordens rotation och alla tings rörelse i en viss hastighet. Det skulle vara extremt svårt att hantera. Om det vore så skulle luftflödet inte bara medföra skada för mänskligheten utan även förstörelse. Ingen skulle kunna överleva i en sådan miljö. Det är därför Gud skapade olika geografiska miljöer för att skingra sådana luftflöden – i olika miljöer blir luftflödena svagare, ändrar riktning, ändrar hastighet och ändrar styrka. Det är därför människor kan se olika geografiska miljöer, så som berg, bergsområden, slätter, kullar, sänkor, dalgångar, platåer och floder. Gud använder dessa olika geografiska miljöer till att ändra ett luftflödes hastighet, riktning och styrka, och tillämpar den metoden för att minska eller ändra det till en lämplig vindhastighet, vindriktning och vindstyrka, så att människor får en normal livsmiljö. Är det nödvändigt att göra det? (Ja.) Att göra något sådant ter sig svårt för människor, men det är enkelt för Gud som observerar alla ting. För honom är det så enkelt, så lätt, att skapa en miljö med ett lämpligt luftflöde för mänskligheten. Därför är varje enskilt ting bland alla ting oumbärligt i en sådan miljö som är skapad av Gud. Hela deras existens har ett värde och är nödvändig. Men denna princip förstår inte Satan eller den mänsklighet som han har fördärvat. Människorna fortsätter förstöra och utveckla, drömmer förgäves om att förvandla bergen till plan mark, fyller upp kanjoner och bygger skyskrapor på plan mark för att skapa betongdjunglar. Det är Guds förhoppning att mänskligheten ska kunna leva lycklig, växa lycklig och tillbringa varje dag lycklig i den mest lämpliga miljö som han har berett åt den. Därför har Gud aldrig varit vårdslös när det gäller att ta hand om mänsklighetens livsmiljö. Gud har gjort avancerade planer och arrangemang för alltifrån temperatur till luft, och ljud till ljus, för att människors kroppar och deras livsmiljö inte ska bli föremål för några störningar av naturliga omständigheter utan att mänskligheten ska leva och fortplanta sig normalt och leva normalt i harmonisk samexistens med alla ting. Det har Gud försett alla ting och mänskligheten med.

Utdrag ur ”Gud själv, den unike VIII” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 175)

Märker ni nu den största skillnaden mellan Gud och mänskligheten? Vem är då mästaren över alla ting? Är det människan? (Nej.) Vad är då skillnaden mellan hur Gud och människor hanterar alla ting? (Gud ordnar och styr över alla ting, medan människan tar det hela i anspråk.) Håller ni med om de orden? Den största skillnaden mellan Gud och mänskligheten är att Gud styr över alla ting och sörjer för alla ting. Gud är källan till allt och mänskligheten tar alla ting i anspråk som Gud sörjer för. Det innebär att människor tar alla ting i anspråk när de accepterar det liv som Gud skänker alla ting. Mänskligheten tar i anspråk resultatet av att Gud har skapat alla ting, medan Gud är mästaren. Vad är då skillnaden mellan Gud och mänskligheten, sett ur alla tings perspektiv? Gud kan tydligt se tillväxtmönstren hos alla ting och kontrollerar och behärskar tillväxtmönstren hos dem. Alla ting finns därför i Guds ögon och inom området för hans översyn, men mänskligheten kan inte se alla ting. Det människor ser är begränsat – de ser bara det de har framför ögonen. Om du bestiger det här berget så är berget det du ser. Du kan inte se vad som finns på andra sidan. Om du går till stranden kan du se den här sidan av oceanen, men du vet inte hur det är på andra sidan den. Om du kommer till skogen kan du se växterna framför dina ögon och runt dig, men du kan inte se vad som finns bortom den. Människor kan inte se platser som är högre, längre bort och djupare ner. Allt de kan se är det som finns mitt framför dem, inom deras synfält. Även om människor känner till mönstret med de fyra årstiderna och tillväxtmönstren hos alla ting saknar de förmåga att förvalta och behärska alla ting. Guds sätt att se alla ting är å andra sidan som om han skulle se en maskin som han själv har byggt. Han skulle känna till varje komponent i detalj. Vilka maskinens principer är, vilka dess mönster är och vilket syftet med den är – allt det känner Gud klart och tydligt till. Gud är följaktligen Gud och människan är människa! Även om människan fortsätter utforska vetenskaperna och alla tings lagar är det bara inom ett begränsat omfång, medan Gud kontrollerar allt. För människan är det oändligt. Om människor utforskar något mycket litet som Gud har gjort skulle de kunna ägna hela livet åt att utforska detta utan att uppnå några verkliga resultat. Det är därför du aldrig kommer att kunna känna eller förstå Gud, om du använder kunskap och det du har lärt dig om att studera Gud. Om du istället söker sanningen och söker Gud och ser på Gud med avsikt att lära känna honom, kommer du en dag att tillstå att Guds handlingar och visdom finns överallt och du kommer även att veta varför Gud kallas mästaren över alla ting och livets källa för alla ting. Ju större kunskap du har av det slaget, desto bättre kommer du att förstå varför Gud kallas mästaren över alla ting. Alla ting och allt, inklusive du själv, är oavbrutet föremål för Guds ständiga försörjning. Du kommer också tydligt kunna känna att det inte finns någon i den här världen, och i den här mänskligheten, förutom Gud, som kan ha en sådan makt och ett sådant väsen att styra över, förvalta och värna om existensen hos alla ting. När du når en sådan förståelse kommer du i sanning att tillstå att Gud är din Gud. När du kommer fram till den punkten har du i sanning accepterat Gud och låtit honom bli din Gud och din mästare. När du har den förståelsen och når den punkten i ditt liv kommer inte Gud längre att pröva dig och döma dig, och han kommer inte heller att ställa några krav på dig, för då förstår du Gud, känner hans hjärta och har i sanning accepterat Gud i ditt hjärta. Det är ett viktigt skäl till att kommunicera dessa ämnen om Guds herravälde över och förvaltning av alla ting. Det är för att ge människor större kunskap och förståelse; inte bara för att få dig att tillstå utan för att ge dig en större praktisk kunskap och förståelse av Guds handlingar.

Utdrag ur ”Gud själv, den unike VIII” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 176)

Sädesslag, frukter och grönsaker och alla typer av nötter är vegetarisk föda. Även om födan är vegetarisk har den tillräckligt med näringsämnen för att tillgodose människokroppens behov. Men Gud sa inte: ”Att ge den till mänskligheten är nog. Mänskligheten kan nöja sig med att äta dessa ting.” Gud slutade inte där utan beredde ting åt mänskligheten som smakar ännu bättre. Vilka är dessa ting? Det är de olika typer av kött och fisk som de flesta av er kan se och äta. Det finns så många typer av kött och fisk som Gud har berett åt människan. All fisk lever i vatten, strukturen i deras kött skiljer sig från strukturen i kött som föds upp på land, och de ger olika näringsämnen till människor. Fiskens egenskaper kan även reglera kyla och värme i människokroppen, så de är oerhört fördelaktiga för mänskligheten. Men man får inte hänge sig helt åt det som smakar gott. Samma utsaga gäller: Gud skänker mänskligheten rätt mängd i rätt tid, så att människor på ett normalt och lämpligt sätt kan njuta av dessa ting allt efter årstid och tidpunkt. Vad inbegriper fjäderfä? Kyckling, vaktel, duva etcetera. Många äter också anka och gås. Även om Gud har berett alla dessa typer av kött, ställde han vissa krav på sitt utvalda folk och satte upp specifika gränser för deras kosthållning i lagens tidsålder. Numera grundar sig det urvalet på individuell smak och personliga förutsättningar. Dessa olika typer av kött förser människokroppen med skilda näringsämnen som kan ge protein och järn, berika blodet, stärka muskler och skelett och ge mer energi. Oavsett vilka metoder människor använder för att tillaga och äta dessa ting kan de hjälpa människor att förhöja smaken och stärka aptiten å ena sidan och tillfredsställa deras magar å andra. Det viktigaste är att de kan förse människokroppen med dess dagliga näringsbehov. Det är de hänsyn som Gud tog när han beredde födan åt mänskligheten. Det finns vegetarisk föda såväl som kött – är det inte rikligt och fullödigt? Men människor bör förstå vilka ursprungliga avsikter Gud hade när han beredde all föda åt mänskligheten. Var det att låta människor njuta glupskt av den materiella födan? Vad händer om människor hänger sig till denna materiella njutning? Blir de inte övernärda? Leder inte övernäring till alla möjliga sjukdomar i människokroppen? (Jo.) Det är därför Gud delar ut rätt mängd vid rätt tidpunkt och låter människor njuta av olika sorters föda allt efter tidsperiod och årstid. Till exempel kommer människor, efter att ha genomlevt en mycket varm sommar, att ha lagrat en hel del värme, patogen torka och fuktighet i sina kroppar. När det blir höst kommer många slags frukter att mogna och när människor äter dem kommer fuktigheten att försvinna. Samtidigt har nötboskap och får vuxit till sig, så människor bör äta kött som näring. När människor har ätit olika typer av kött kommer deras kroppar att ha fått energi och värme som hjälper dem att uthärda vinterns kyla och resultatet blir att de kan ta sig igenom vintern utan besvär. Vilken tid som vilka ting ska beredas åt mänskligheten och vilken tid som vilka ting ska växa, bära frukt och mogna – allt det kontrolleras och bemästras av Gud på ett avvägt sätt. Detta är ämnet om ”hur Gud beredde den föda som krävs för människans dagliga liv”. Förutom all slags föda förser Gud också mänskligheten med vattenkällor. Människor måste dricka vatten när de har ätit. Räcker det med att äta frukt? Människor kommer inte att klara att bara äta frukt och dessutom finns det inte frukt alla årstider. Hur kan då mänsklighetens vattenproblem lösas? Genom att Gud bereder många vattenkällor ovan mark och under marken, inklusive sjöar, floder och brunnar. Det går att dricka ur dessa källor i de fall där de inte är förorenade, behandlade eller skadade av människor. Det innebär att Gud har gjort mycket noggranna, mycket exakta och mycket adekvata förberedelser vad gäller källorna till föda hos människors fysiska kroppars liv, så att människors liv är rikliga och fullödiga och inte saknar någonting. Det är något som människor kan känna och se.

Dessutom skapade Gud, bland alla ting, vissa växter, djur och olika örter som är särskilt avsedda att läka skador eller behandla sjukdomar hos människan. Vad gör du till exempel om du råkar bränna dig eller blir skållad av hett vatten? Kan du spola det med vatten? Kan du bara hitta en tygbit någonstans och vira om? På det viset kan det fyllas med var eller bli infekterat. Om du till exempel får feber, blir förkyld, blir skadad genom fysiskt arbete, får magbesvär efter att ha ätit något dåligt eller utvecklar vissa sjukdomar till följd av levnadsvanor eller känslomässiga problem så som vaskulära sjukdomar, psykologiska tillstånd eller sjukdomar i de inre organen – så finns det växter som botar det. Det finns växter som förbättrar blodcirkulationen, tar bort blodstockning, lindrar smärta, stillar blödningar, ger bedövning, hjälper människor att få tillbaka en normal hud, eliminerar blodstagnation i kroppen och rensar ut toxiner ur kroppen. Alla kan de kort sagt användas i det dagliga livet. De är till nytta för människor och har beretts av Gud för människokroppen när behovet finns. Vissa av dessa lät Gud människan upptäcka av en slump, medan andra upptäcktes av folk som Gud utsåg att göra det, eller som resultat av särskilda fenomen som han orkestrerade. Mänskligheten förde dessa upptäckter vidare så att många människor fick höra talas om dem. På det viset har det ett värde och en betydelse att Gud skapade dessa växter. Dessa ting är kort sagt alla från Gud och de bereddes och planterades när han skapade en livsmiljö åt mänskligheten. Alla dessa ting är högst nödvändiga. Var Guds hänsyn mer uttänkta än människosläktets? Kan du se Guds praktiska sida, när du ser allt som Gud har gjort? Gud arbetade i det tysta. Gud hade redan skapat allt detta, innan människan kom in i denna värld, innan han kom i kontakt med detta människosläkte. Allt han gjorde var för mänsklighetens skull, för dess överlevnads skull och av hänsyn till mänsklighetens existens, så att mänskligheten kunde leva lycklig i denna rikliga och fullödiga materiella värld som Gud hade förberett åt den, utan att behöva oroa sig för mat eller kläder och utan att sakna någonting. Mänskligheten fortsätter att fortplanta sig och överleva i en sådan miljö.

Utdrag ur ”Gud själv, den unike VIII” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 177)

I början talade vi om mänsklighetens livsmiljö och vad Gud gjorde, beredde och hanterade i fråga om den miljön, liksom relationerna mellan alla de ting som Gud beredde åt mänskligheten, och hur Gud hanterade dessa relationer för att hindra alla ting från att vålla mänskligheten skada. Gud åtgärdade även de negativa effekterna på mänsklighetens miljö som orsakats av de olika element som alla ting för med sig, han lät alla ting uppnå sin maximala funktion och gav mänskligheten en gynnsam miljö och alla fördelaktiga element som gjorde det möjligt för mänskligheten att anpassa sig till den miljön och fortsätta cykeln med fortplantning och liv på ett normalt vis. Sedan var det födan som människokroppen behöver – daglig mat och dryck. Den är också en nödvändig förutsättning för mänsklighetens överlevnad. Det betyder att människokroppen inte bara kan leva genom att andas, bara med solljus och vind eller lämpliga temperaturer. Människor behöver också fylla sina magar. Även de ting som fyller deras magar är helt och hållet beredda åt mänskligheten av Gud – de är källan till mänsklighetens föda. Kan du efter att ha sett dessa rikliga och fullödiga produkter – källan till mänsklighetens mat och dryck – säga att Gud är källan till försörjningen av mänskligheten och alla ting? Skulle det fungera om Gud endast hade skapat träd och gräs eller endast olika levande ting då han skapade alla ting, om dessa olika levande ting och växter endast var till för att nötkreatur och får skulle äta dem, eller för zebror, hjortar och andra slags djur, medan lejon skulle äta sådant som zebror och hjortar, och tigrar skulle äta sådant som får och grisar – men det inte fanns någonting som var lämpligt för människor att äta, skulle det ha fungerat? Det skulle det inte. Mänskligheten hade inte kunnat överleva. Hur skulle det vara om människor endast åt trädens blad? Skulle det fungera? Skulle människor kunna äta det gräs som beretts åt får? Det skulle kunna gå om människorna försökte ett tag, men om de fortsatte äta det över tid skulle deras magar inte tåla det och de skulle inte leva länge. Och det finns även vissa saker som djur kan äta, men som människor blir förgiftade av. Det finns giftiga ting som djur kan äta utan att lida skada, men som människor inte tål. Gud skapade alltså människor, så Gud känner bäst till människokroppens principer och struktur och vad människan behöver. Gud har fullkomligt klart för sig hur den kroppen är sammansatt och vad den innehåller, vad den behöver och hur de inre organen fungerar, absorberar, eliminerar och omvandlar. Det har människor inte klart för sig utan äter och fyller på utan omdöme ibland. De fyller på för mycket och det leder till att det uppstår en obalans. Om du äter och njuter normalt av de ting som Gud har berett åt dig kommer det inte att vara något fel på dig. Om du någon gång mår dåligt och drabbas av blodstagnation så gör det inget. Du behöver bara äta en viss sorts växt så kommer blodstagnationen att lösas. Gud har berett alla dessa ting. Så i Guds ögon står mänskligheten långt över alla andra levande ting. Gud beredde livsmiljöer åt alla slags växter och föda och livsmiljöer åt alla slags djur, men människors krav på deras egen livsmiljö är de mest strikta och får inte försummas. Annars skulle inte mänskligheten kunna fortsätta utvecklas och fortplanta sig och leva normalt. Gud vet detta bäst i sitt hjärta. När Gud gjorde detta ting la han större vikt vid det än vid något annat. Kanske kan du inte känna vikten av något obetydligt som du ser och tar i anspråk eller något du känner att du är född med och kan ta i anspråk, men Gud beredde det åt dig för länge sedan i sin vishet. Gud har i möjligaste mån eliminerat och åtgärdat alla de negativa faktorer som är ogynnsamma för mänskligheten och kan skada människokroppen. Vad klargör detta? Klargör det Guds attityd till mänskligheten den här gången då han skapade den? Vilken var den attityden? Guds attityd var rigorös och seriös och han godtog ingen inblandning av faktorer eller omständigheter eller fientliga krafter utanför Gud. Du kan av detta se Guds attityd när han skapade mänskligheten och hans förvaltning av mänskligheten den här gången. Vilken var Guds attityd? Den livsmiljö för överlevnad som mänskligheten tar i anspråk och dess dagliga mat och dryck och behov visar oss den ansvarsfulla attityd som Gud har haft till mänskligheten sedan han skapade den, liksom Guds föresats att frälsa mänskligheten den här gången. Kan vi se Guds äkthet genom dessa ting? Kan vi se Guds ljuvlighet? Kan vi se Guds outgrundlighet? Kan vi se Guds allmakt? Gud använder helt enkelt sina allsmäktiga och kloka metoder till att sörja för hela mänskligheten och till att sörja för alla ting. På tal om det, kan ni nu, när jag har sagt så mycket, säga att Gud är livets källa för alla ting? (Ja.) Det är säkert. Har ni några tvivel? (Nej.) Guds försörjning av alla ting är tillräcklig för att visa att Gud är livets källa för alla ting, för han är källan till försörjning som har gjort det möjligt för alla ting att existera, leva, fortplanta sig och leva vidare, och det finns ingen annan källa än Gud själv. Gud sörjer för alla behov hos alla ting och alla behov hos mänskligheten, oberoende av om det är människors mest grundläggande livsmiljö, människors dagliga behov eller försörjningen av människors själar med sanningen. När det gäller Guds identitet och hans status i mänsklighetens ögon är endast Gud själv i alla avseenden livets källa för alla ting. Stämmer det? (Ja.) Det innebär att Gud är härskaren, mästaren och den som förser i denna materiella värld som människor kan se med sina ögon och känna. Är inte det Guds identitet, i mänsklighetens ögon? Det är helt och hållet sant. Så när du ser fåglar flyga på himlen ska du veta att Gud skapade ting som kan flyga. Men det finns levande ting som simmar i vattnet och som överlever också på olika sätt. Träd och plantor som växer på marken får skott på våren och bär frukt och tappar sina löv på hösten, och på vintern har alla löven fallit och träden och plantorna tar sig igenom den. Det är deras sätt att överleva. Gud skapade alla ting och vart och ett lever i olika former och på olika sätt och använder sig av olika metoder för att visa sin makt och livsform. Oavsett metod är det hela under Guds styre. Vad är syftet med att Gud styr över alla olika livsformer och levande varelser? Är det för mänsklighetens överlevnads skull? (Ja.) Han kontrollerar alla livets lagar för mänsklighetens överlevnads skull. Det visar hur viktig mänsklighetens överlevnad är för Gud.

Utdrag ur ”Gud själv, den unike VIII” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 178)

Gud är inte bara Gud för sitt utvalda folk. Du följer för närvarande Gud och han är din Gud. Men för dem som står utanför det folk som följer Gud: är Gud deras Gud? Är Gud alla tingens Gud? (Ja.) Uträttar då Gud sitt verk och utför sina handlingar enbart i dem som följer honom? (Nej.) Vilken omfattning har hans verk och handlingar? På den lägsta nivån omfattar hans verk och handlingar hela mänskligheten och alla skapelsens ting. På den högsta nivån omfattar det hela universum som människorna inte kan se. Så vi kan säga att Gud uträttar sitt verk och utför sina handlingar i hela mänskligheten. Det räcker för att låta människor veta allt om Gud själv. Om du vill känna Gud och verkligen lära känna och förstå honom, begränsa dig då inte till de tre stadierna i Guds verk och begränsa dig inte till berättelserna om det verk som Gud en gång utförde. Om du på det viset försöker känna honom begränsar du Gud till vissa ramar. Du ser Gud som någonting väldigt litet. Hur skulle det påverka folk att göra det? Du skulle aldrig kunna känna Guds ljuvlighet och överhöghet och du skulle aldrig känna Guds kraft och allmakt och räckvidden för hans auktoritet. En sådan förståelse skulle påverka din förmåga att acceptera sanningen att Gud är härskaren över alla ting samt din kunskap om Guds sanna identitet och status. Med andra ord, om din förståelse av Gud har en begränsad räckvidd är också det du kan ta emot begränsat. Det är därför du måste öka räckvidden och vidga din horisont. Antingen det är räckvidden för Guds verk, Guds förvaltning och Guds styre eller för alla ting som Gud styr över och förvaltar bör du lära känna det hela och lära känna Guds handlingar i det. Genom en sådan förståelse kommer du omedvetet att känna att Gud styr över, förvaltar och sörjer för alla ting. Samtidigt kommer du också i sanning att känna att du ingår i alla ting och är en del av alla ting. Eftersom Gud sörjer för alla ting accepterar du också Guds styre och försörjning. Detta är ett faktum som ingen kan förneka. Alla ting är föremål för sina egna lagar, som är under Guds styre, och alla ting har sina egna regler för överlevnad, som också är under Guds styre, medan mänsklighetens öde och vad den behöver också är nära förknippat med Guds styre och hans försörjning. Det är därför som mänskligheten och alla ting, under Guds herravälde och styre, har ömsesidiga relationer, är ömsesidigt beroende av varandra och sammanvävda. Det är syftet och värdet med att Gud skapade alla ting.

Utdrag ur ”Gud själv, den unike VIII” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 179)

Alltsedan Gud skapade alla ting har de fungerat och fortsatt att utvecklas på ett välordnat sätt och enligt de lagar han föreskrev. Under hans överinseende, under hans regler, har mänskligheten fortlevt och hela tiden har alla ting utvecklats på ett välordnat sätt. Det finns ingenting som kan ändra eller förstöra dessa lagar. Det är på grund av Guds lagar som allt levande kan fortplanta sig, och det är på grund av hans lagar och hans förvaltning som allt levande kan fortsätta att leva. Det innebär att det är enligt Guds lagar som allt levande existerar, blomstrar, försvinner och återföds på ett välordnat sätt. När våren kommer bringar det lätta regnet känslan av en ny årstid och fuktar jorden. Marken börjar tina och gräset bryter igenom jorden och skjuter nya skott medan träden gradvis skiftar till grönt. Alla dessa levande ting ger jorden ny livskraft. Det är så det ser ut när allt levande börjar väckas till liv och blomstra. Alla slags djur kommer ur sina hålor och gryt för att känna vårens värme och börja det nya året. Allt levande solar sig i sommarens hetta och njuter av värmen som kommer med årstiden. De växer snabbt. Träd, gräs och alla slags växter växer snabbt tills de slutligen blommar och bär frukt. Allt levande har fullt upp under sommaren, även människorna. På hösten kommer regnen med svalka och allt levande börjar känna av att skördetiden snart är inne. Allt levande bär frukt och människan börjar också skörda allt möjligt som dessa levande varelser producerar om hösten för att ha föda under vintern. På vintern drar sig allt levande gradvis tillbaka i stillhet och vilar medan kylan sätter in, och människorna tar också paus under denna årstid. Från årstid till årstid, från vår till sommar, till höst, till vinter – dessa förändringar sker alla enligt de lagar som instiftats av Gud. Han styr alla ting och mänskligheten enligt dessa lagar och har för mänskligheten utarbetat ett rikt liv i mångfald och berett oss en miljö för överlevnad med varierande temperaturer och årstider. I denna välordnade miljö för överlevnad kan mänskligheten därför fortleva och fortplanta sig på ett välordnat sätt. Människor kan inte ändra dessa lagar och ingen människa eller varelse kan bryta mot dem. Trots att oräkneliga förändringar har skett – hav har blivit till slätter, medan slätter har blivit till hav – fortsätter dessa lagar att råda. De finns för att Gud finns, och på grund av hans ledning och hans förvaltning. Med denna typ av välordnad storskalig miljö fortlöper människornas liv inom ramen för dessa lagar och regler. Under dessa lagar har generation efter generation vuxit upp, och generation efter generation har fortlevt under dem. I generation efter generation har människorna åtnjutit denna välordnade miljö för överlevnad, liksom de många ting som Gud skapat. Även om människorna tänker sig att denna typ av lagar är naturbundna och föraktfullt tar dem för givna, och även om de inte kan känna att det är Gud som iscensätter dessa lagar, så är Gud alltid, oavsett vad, engagerad i detta oföränderliga verk. Hans syfte med detta oföränderliga verk är människans fortlevnad, och att mänskligheten ska leva vidare.

Utdrag ur ”Gud själv, den unike IX” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 180)

Låt oss börja med den första delen. När Gud skapade alla ting drog han upp gränser för bergen, slätterna, öknarna, kullarna, floderna och sjöarna. På jorden finns berg, slätter, öknar och kullar, liksom olika slags vattendrag och sjöar. Dessa utgör olika slags terräng, inte sant? Mellan dem har Gud dragit gränser. När vi talar om att dra gränser, innebär det att bergen har sina avgränsningar, slätterna sina egna avgränsningar, öknarna har vissa gränser och kullarna har sin bestämda plats. Det finns också ett fast antal vattendrag och sjöar. Det betyder att när Gud skapade alla ting, delade han upp allting mycket tydligt. Gud har redan bestämt hur många kilometers radie ett visst berg ska breda ut sig på och hur stor omfattning det ska ha. Han har också bestämt hur många kilometers radie en viss slätt ska breda ut sig på och hur stor omfattning den ska ha. När Gud skapade alla ting fastställde han också öknarnas gränser och kullarnas sträckning och proportioner och vad de skulle avgränsas av – allt detta bestämde han. Han fastställde flodernas lopp och sjöarnas utbredning när han skapade dem – de har alla sina gränser. Vad menar vi då när vi talar om ”gränser”? Vi har nyss talat om hur Gud styr över alla ting genom att instifta lagar för alla ting. Det betyder att bergens omfattning och gränser inte kommer att öka eller minska på grund av jordens rotation eller tidens gång. De är fasta och oföränderliga och det är Gud som bestämmer deras oföränderlighet. När det gäller slätternas omfattning, deras utbredning, vad som utgör deras gränser – detta har fastställts av Gud. De har sina gränser och därför skulle det vara omöjligt för en kulle av jord att resa sig slumpmässigt från en slätt. Slätten kan inte plötsligt bli till ett berg – det skulle vara omöjligt. Det är vad de lagar och gränser vi just har diskuterat handlar om. När det gäller öknarna, så kommer vi inte att tala om vilka specifika funktioner de eller någon annan typ av terräng eller geografisk plats har, bara deras gränser. Under Guds styre kommer inte heller öknarnas gränser att utvidgas. Det beror på att Gud har gett öknen dess lagar, dess gränser. Hur stort öknens område är, vad den har för funktion, vad som utgör dess gränser och var den är placerad – det har redan fastställts av Gud. Den kommer inte att gå utanför sina gränser eller byta plats, och dess område kommer inte att utökas godtyckligt. Även om vattnet i floder och sjöar flyter välordnat och kontinuerligt kommer de aldrig att gå utöver sin omfattning eller utanför sina gränser. De flyter alla i en riktning, den riktning de ska flyta i, på ett välordnat sätt. Så under Guds lagar och hans styre kommer ingen flod eller sjö att torka ut godtyckligt eller godtyckligt ändra riktning eller flöde på grund av jordens rotation eller tidens gång. Allt detta ligger inom Guds kontroll. Det innebär att alla ting som skapats av Gud bland mänskligheten har sina fasta platser, områden och gränser. När Gud skapade alla ting fastställdes alltså deras gränser och dessa kan inte godtyckligt ändras, förnyas eller bytas ut. Vad menas då med ”godtyckligt”? Det innebär att de inte slumpmässigt kommer att ändras, växa eller ändra sin ursprungliga form på grund av väder, temperatur eller jordens rotationshastighet. Ett berg har till exempel en viss höjd, dess fot har en viss area, det har en viss altitud och det har en viss mängd växtlighet. Allt detta är planerat och beräknat av Gud och höjden eller arean kommer inte att ändras godtyckligt. Vad beträffar slätter, så bor de flesta människor på slätterna och ingen förändring av klimatet kommer att påverka deras area eller värdet av deras existens. Inte ens de ting som finns i dessa olika former av terräng och geografiska miljöer som skapades av Gud kommer att ändras godtyckligt. Exempelvis öknens sammansättning, de olika typerna av underjordiska mineraldepåer, mängden sand en öken innehåller och dess färg, öknens tjocklek – inget av detta kommer att ändras godtyckligt. Varför kommer de inte att ändras godtyckligt? Det är på grund av Guds lagar och hans förvaltning. Inom alla dessa olika typer av terräng och geografiska miljöer som skapats av Gud, förvaltar han allting på ett planerat och välordnat sätt. Därför finns alla dessa geografiska miljöer fortfarande och fyller sina funktioner tusentals och till och med tiotusentals år efter det att de skapats av Gud. Även om det förekommer perioder då vulkaner får utbrott och då jordbävningar inträffar och jorden rör sig, kommer Gud aldrig att tillåta att någon form av terräng förlorar sin ursprungliga funktion. Det är bara tack vare denna Guds förvaltning, hans styre och hans kontroll över dessa lagar som allt detta – som mänskligheten kan se och njuta av – kan fortleva på jorden på ett välordnat sätt. Varför förvaltar då Gud alla dessa olika terrängformer som finns på jorden på detta sätt? Hans syfte är att allt levande som lever i de olika geografiska miljöerna alla ska ha en stabil miljö så att de ska kunna fortsätta leva och föröka sig i denna stabila miljö. Alla dessa ting – de som kan röra sig och de som är orörliga, de som andas genom sina näsborrar och de som inte gör det – utgör en unik miljö för människans fortlevnad. Bara denna sorts miljö kan fostra generation efter generation av människor och bara denna sorts miljö kan låta människorna fortsätta att leva i frid, i generation efter generation.

Det jag just har talat om är ett ganska stort ämne, så det kanske känns lite avlägset från era dagliga liv, men jag tror ändå ni kan förstå det, eller hur? Det innebär att Guds lagar inom hans herravälde över alla ting är mycket viktiga – i sanning mycket viktiga! Vad är villkoret för alla tings tillväxt enligt dessa lagar? Villkoret är Guds lagar. Det är på grund av hans lagar som alla ting utför sina egna funktioner inom hans styre. Exempelvis hyser bergen skogarna, och skogarna föder och skyddar i sin tur de olika fåglar och djur som bor i skogen. Slätterna är plattformar som beretts för människorna att odla grödor på, och för olika fåglar och djur. De gör det möjligt för den största delen av mänskligheten att leva på plan mark och de underlättar människors liv. Slätterna omfattar också gräsmarkerna – stora områden av gräsmark. Gräsmarkerna utgör ett täcke av växtlighet över jorden. De skyddar jorden och ger föda till boskap, får och hästar som lever på gräsmarkerna. Öknen har också sin egen funktion. Det är inte en plats för människan att leva på, utan dess roll är att göra fuktiga klimat torrare. Vattendragen och sjöarna ger människor dricksvatten på ett behändigt sätt. Varhelst de flyter fram har människorna vatten att dricka och alla tings behov av vatten tillgodoses på lämpligt sätt. Detta är de gränser Gud har dragit upp mellan de olika terrängformerna.

Utdrag ur ”Gud själv, den unike IX” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 181)

Tack vare dessa gränser som Gud har dragit upp har de olika terrängformerna bildat olika livsmiljöer, och dessa livsmiljöer har varit lämpliga för olika slags fåglar och djur och också gett dem ett utrymme för att fortsätta leva. Ur detta har gränserna för olika slags levande varelsers livsmiljöer utvecklats. Detta är den andra delen som vi ska tala om härnäst. För det första, var lever alla fåglar, djur och insekter? Lever de i skogar och lundar? Detta är deras hem. Så förutom att ha fastställt gränser för de olika geografiska miljöerna, har Gud också fastställt gränser och inrättat lagar för de olika fåglarna och djuren, fiskarna, insekterna och för alla växter. På grund av skillnaderna mellan de olika geografiska miljöerna och på grund av förekomsten av olika geografiska miljöer har de olika typerna av fåglar och djur, fiskar, insekter och växter sina olika livsmiljöer. Fåglar och djur och insekter lever bland de olika växterna, fiskarna lever i vattnet och växterna växer på land. Landet består av olika slags områden, som berg, slätter och kullar. Så när fåglarna och djuren har sina egna fasta boplatser kommer de inte att vandra omkring åt vilka håll som helst. Deras hem är skogarna och bergen. Om deras hem en dag skulle förstöras skulle denna ordning störtas i kaos. Och om ordningen störtas i kaos, vad får det för konsekvenser? Vilka är de första som drabbas? (Mänskligheten.) Det är mänskligheten. Har ni lagt märke till speciella fenomen inom dessa lagar och gränser som Gud har fastställt? Exempelvis elefanter som vandrar planlöst i öknen. Har ni sett någonting sådant? Om det verkligen skulle hända vore det ett mycket egendomligt fenomen, eftersom elefanter bor i skogen och det är den livsmiljö som Gud har skapat åt dem. De har sin egen livsmiljö och sin egen fasta boplats, varför skulle de då vandra omkring? Har någon sett lejon eller tigrar vandra på havsstränderna? Nej, det har ingen. Lejonens och tigrarnas hem är i skogarna och i bergen. Har någon sett havsvarelser som valar eller hajar vandra i öknen? Nej, det har ingen. Valar och hajar har sin boplats i havet. Finns det i människornas livsmiljö människor som lever sida vid sida med brunbjörnar? Finns det människor som alltid är omgivna av påfåglar och andra fåglar, i sitt hus och utanför det? Har någon sett örnar eller vildgäss leka med apor? (Nej.) Allt detta skulle vara egendomliga fenomen. Anledningen till att jag talar om dessa ting som framstår som så egendomliga i era öron är att jag vill få er att förstå alla ting som skapats av Gud – oavsett om de är bundna till en plats, eller om de andas genom sina näsborrar – har sina egna lagar för sin fortlevnad. Långt innan Gud skapade dessa levande varelser hade han redan förberett deras boplatser och deras livsmiljöer. Dessa levande varelser hade sin egen fastställda livsmiljö, sin egen föda och sina egna fastställda boplatser, där temperaturen var lämplig för att de skulle kunna fortleva. Därför skulle de inte vandra omkring hur som helst eller undergräva mänsklighetens fortlevnad eller påverka människornas liv. Det är så Gud förvaltar alla ting och skapar den bästa miljön för människans fortlevnad. De levande varelserna bland alla ting har sin egen livsuppehållande föda inom sin egen livsmiljö. Med den födan är de för sin fortlevnad bundna till den miljö där de fötts. I den miljön kan de fortsätta leva, föröka sig och gå framåt i enlighet med de lagar Gud har fastställt för dem. På grund av denna typ av lagar och på grund av Guds förutbestämmelser lever alla ting i harmoni med människorna och människorna samlever med alla ting i ömsesidigt beroende.

Utdrag ur ”Gud själv, den unike IX” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 182)

Gud skapade alla ting och fastställde gränser för dem, och bland dem vårdade han alla slags levande ting. Under tiden beredde han också olika slags medel för mänsklighetens fortlevnad, så du kan se att människan inte bara har ett sätt att fortleva på, och inte heller bara en typ av livsmiljö. Vi talade förut om hur Gud berett olika slags källor till föda och vatten för människorna, vilket är mycket viktigt för att människorna ska kunna fortsätta leva i köttet. Bland människorna lever dock inte alla på spannmål. Människor har olika sätt att fortleva på beroende på skillnaderna i geografisk omgivning och terrängformer. Dessa resurser för fortlevnad har alla beretts av Gud. Därför är inte alla människor i huvudsak sysselsatta med jordbruk. Det innebär att inte alla människor får sin föda från växande grödor. Detta är den tredje delen som vi ska prata om: Gränser har uppstått på grund av människornas olika levnadssätt. Vilka andra typer av livsstilar har då människorna? Vilka andra typer av människor finns det när det gäller olika födokällor? Det finns flera olika huvudtyper.

Den första är en jagande livsstil. Alla vet vad det är. Vad äter människor som lever på att jaga? (Vilt.) De äter skogens fåglar och djur. ”Vilt” är ett modernt ord. Jägare tänker inte på det som vilt, de tänker på det som mat, som sitt dagliga uppehälle. Om de till exempel skjuter en hjort, så är det för dem som när en bonde får föda från jorden. En bonde får sin föda från jorden, och när han ser den födan är han lycklig och känner sig tillfreds. Familjen slipper gå hungrig när det finns grödor att äta. Bondens hjärta är fritt från ängslan och han känner sig nöjd. Jägaren känner sig också nöjd och tillfreds när han ser vad han har nedlagt eftersom han slipper oroa sig för hunger längre. Det finns något att äta vid nästa mål och man behöver inte gå hungrig. Detta är någon som jagar för sin överlevnad. De flesta som lever som jägare bor i bergens skogar. De odlar inte. Det är inte lätt att hitta odlingsbar mark där, så de lever på olika levande varelser, olika typer av byten. Detta är den första typen av livsstil som skiljer sig från vanliga människors.

Den andra typen är herdefolkens sätt att leva. Är det så att herdefolk också odlar marken? (Nej.) Vad gör de då? Hur lever de? (Mestadels lever de på att föda upp kor och får, och på vintern slaktar de och äter sin boskap. Deras stapelföda är oxkött och fårkött och de dricker mjölkte. Även om herdar är fullt sysselsatta under alla fyra årstiderna, äter de bra. De har gott om mjölk, mejeriprodukter och kött.) Folk som lever på att föda upp djur äter i första hand oxkött och fårkött, dricker fårmjölk och komjölk och rider boskap och hästar för att driva sina djur på slätterna med vinden i håret och solen i ansiktet. De utsätts inte för det moderna livets stress. De ser hela dagarna stora ytor av blå himmel och gräsbevuxna slätter. De allra flesta människor som lever på att driva boskap bor på gräsmarkerna och de har lyckats upprätthålla sitt nomadiska sätt att leva i generationer. Även om livet på gräsmarkerna är lite ensamt är det också ett mycket lyckligt liv. Det är inte något dåligt sätt att leva på!

Den tredje typen är fiskarnas sätt att leva. En liten del av mänskligheten bor vid havet eller på små öar. De är omgivna av vatten och lever vid havet. Dessa människor lever på att fiska. Vad är födokällan för dem som lever på att fiska? Deras födokällor inkluderar all sorts fisk, skaldjur och annat som kommer från havet. Folk som lever på att fiska brukar inte jorden, utan ägnar i stället varje dag åt att fiska. Deras stapelföda bestod av olika sorters fisk och annat från havet. Ibland byter de detta mot ris, mjöl och annat de behövde i vardagen. Det är en annan livsstil bland människor som lever nära havet. Eftersom de bor nära havet förlitar de sig på det för sin föda och lever på att fiska. Fisket ger dem inte bara föda, utan är också ett sätt att försörja sig.

Utöver odling av marken lever mänskligheten mestadels på de tre sätt vi tagit upp ovan. Den stora majoriteten av människor odlar dock marken för sitt uppehälle, och bara ett fåtal grupper av människor lever som herdefolk eller av fiske eller jakt. Vad behöver då människor som lever på att odla? De behöver mark. Generation efter generation lever de på att plantera grödor i jorden och oavsett om de odlar grönsaker, frukt eller spannmål är det från jorden som de får sin föda och sitt dagliga uppehälle.

Vilka är de grundläggande villkoren för dessa olika livsstilar hos människan? Är det inte absolut nödvändigt att de miljöer där de kan överleva bevaras på en grundläggande nivå? Det innebär att om jägarna skulle förlora bergens skogar eller fåglarna och djuren, skulle de inte längre ha sitt uppehälle. Så om en typ av människor eller en folkgrupp som lever på jakt skulle förlora bergens skogar och inte längre ha fåglarna och djuren och därmed inte ha någon källa för sitt uppehälle, så skulle deras framtid bli oviss. De skulle till och med kunna försvinna från jordens yta. Och de som lever på att driva boskap? Vad förlitar de sig på? Det som de i grunden förlitar sig på är inte boskapen, utan den miljö där boskapen kan leva – gräsmarkerna. Om det inte fanns några gräsmarker, var skulle herdarna låta sin boskap beta? Vad skulle korna och fåren äta? Utan boskapen skulle dessa nomadfolk inte ha någon försörjning. Vart skulle dessa människor ta vägen utan källa till sin försörjning? Det skulle bli mycket svårt för dem att fortsätta leva – de skulle inte ha någon framtid. Om det inte fanns några vattenkällor, och vattendragen och sjöarna torkade ut fullständigt, skulle då alla dessa fiskar, som är beroende av vatten för att leva, fortfarande finnas till? Det skulle de inte. Skulle dessa människor som är beroende av vattnet och fisken för sitt uppehälle kunna fortsätta leva? När de inte längre har någon mat, när de mist sin försörjningskälla, kommer dessa folk inte att kunna överleva. Det innebär att om någon folkgrupp skulle få problem med sin försörjning eller sin överlevnad, skulle den folkgruppen inte kunna fortleva och den skulle kunna försvinna från jordens yta och bli utdöd. Och om de som odlar marken för sitt uppehälle förlorade sin mark, om de inte kunde odla alla slags växter och göra föda av dessa växter, vad skulle då hända? Skulle inte dessa människor svälta ihjäl utan föda? Om människor svälter ihjäl, innebär inte det att denna grupp av människor utrotas? Detta är alltså Guds syfte med att upprätthålla olika slags miljöer. Gud har bara ett syfte med att upprätthålla olika miljöer och ekosystem och alla de levande varelserna inom dessa – det är att livnära alla slags människor, att livnära människorna som lever i olika geografiska miljöer.

Om alla skapelsens ting förlorade sina egna lagar, skulle de inte längre finnas till. Om lagarna för alla ting gick förlorade skulle de varelser som lever bland alla ting inte kunna fortsätta. Mänskligheten skulle också förlora sina miljöer som den är beroende av för sin fortlevnad. Om mänskligheten förlorade allt detta skulle den inte kunna fortsätta som den har gjort och blomstra och föröka sig i generation efter generation. Anledningen till att människorna har fortlevt fram till våra dagar är att Gud har försett dem med alla ting i sin skapelse för att nära dem, för att vårda mänskligheten på olika sätt. Det är bara på grund av att Gud vårdar mänskligheten på olika sätt som människorna kunnat fortleva fram till nu, till våra dagar. Med en fastställd livsmiljö som är gynnsam och där naturlagarna är i god ordning kan alla slags människor i världen, alla olika raser, fortleva inom sina egna fastställda områden. Ingen kan gå utanför dessa områden eller överskrida gränserna mellan dem eftersom det är Gud som har fastställt dem. Varför har Gud fastställt gränser på detta sätt? Det är en fråga av yttersta vikt för hela mänskligheten – i sanning av yttersta vikt!

Utdrag ur ”Gud själv, den unike IX” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 183)

För det fjärde drog Gud upp gränser mellan olika raser. På jorden finns vita människor, svarta människor, bruna människor och gula människor. Detta är de olika människotyperna. Gud fastställde också en räckvidd för dessa olika människotypers liv, och utan att vara medvetna om detta lever människorna i den miljö som är lämplig för dem under Guds förvaltning. Ingen kan gå utanför detta. Låt oss till exempel betrakta vita människor. Inom vilket geografiskt område lever de flesta av dem? De flesta lever i Europa och Amerika. Det geografiska område där svarta människor i första hand bor är Afrika. Och inom vilket geografiskt område bor bruna människor? De lever främst i Sydostasien och södra Asien i länder som Thailand, Indien, Myanmar, Vietnam och Laos. Gula människor bor främst i Asien, det vill säga i länder som Kina, Japan och Sydkorea. Gud har på ett lämpligt sätt fördelat alla dessa typer av raser i olika delar av världen. I dessa olika delar av världen har Gud för länge sedan berett en livsmiljö som är passande för varje typ av människa. Inom dessa livsmiljöer har Gud berett dem jordar av olika färger och beskaffenhet. Med andra ord är de beståndsdelar som vita människors kroppar består av inte desamma som de som svarta människor består av och de skiljer sig också från de beståndsdelar som utgör kropparna hos människor av övriga raser. När Gud skapade alla ting hade han redan förberett en livsmiljö för den rasen. Hans syfte med att göra detta var att när denna människotyp började föröka sig och öka i antal, skulle de kunna stanna inom ett visst område. Innan Gud skapade människorna hade han redan planerat allting – han reserverade Europa och Amerika för de vita människorna för att låta dem utvecklas och fortleva där. Så när Gud skapade jorden hade han redan en plan. Han hade ett mål och ett syfte med allt han placerade i den delen av världen och med att livnära det som han vårdade i den delen av världen. Exempelvis vilka berg, antalet slätter, antalet vattenkällor, vilka slags fåglar och djur, vilka fiskar och vilka växter som skulle finnas där, allt detta hade Gud förberett för länge sedan. När Gud förberedde en livsmiljö för en viss människotyp, en viss ras, måste han överväga många frågor ur alla slags synvinklar: den geografiska omgivningen, jordens beskaffenhet, de olika fåglarna och djurslagen, storleken på de olika fisksorterna, beståndsdelarna i fiskarnas kroppar, skillnader i vattnens kvalitet, de olika typerna av växter ... Gud hade redan för länge sedan förberett allt detta. Den typen av miljö är den livsmiljö som Gud skapade och beredde för vita människor och den tillhör dem. Har ni sett att när Gud skapade alla ting lade han ned mycket tankemöda på detta och handlade efter en plan? (Ja, vi har sett att Guds omsorg om olika typer av människor var mycket genomtänkt. För den livsmiljö han skapade för olika typer av människor, vilka slags fåglar och djur och fiskar, hur många berg och hur många slätter han skulle förbereda tänkte han noga ut med största omsorg och precision.) Ta till exempel vita människor. Vilken slags föda äter vita människor i första hand? Den föda som vita människor äter skiljer sig mycket från den föda asiatiska människor äter. Stapelfödan för vita människor består huvudsakligen av kött, ägg, mjölk och fågel. Spannmål som bröd och ris är vanligtvis kompletterande föda som läggs på sidan av tallriken. Även när de äter grönsaker och sallad, brukar de lägga till en bit kött eller kyckling, och även när de äter vetebaserad föda brukar de lägga till ost, ägg eller kött. Det innebär att deras stapelföda inte främst består av vetebaserad föda eller ris – de äter stora mängder kött och ost. De dricker ofta isvatten eftersom födan de äter är mycket rik på kalorier. Därför är vita människor exceptionellt robusta. Detta är källan till deras försörjning och den livsmiljö som Gud har berett åt dem, vilket ger dem möjlighet att ha denna livsstil, en livsstil som skiljer sig från andra rasers livsstil. Det finns ingenting som är rätt eller fel med denna livsstil – den är medfödd, förutbestämd av Gud och den härrör från Guds diktat och hans arrangemang. Att människor av den här rasen har denna livsstil och dessa källor till sitt uppehälle beror på deras ras och på den livsmiljö som Gud berett åt dem. Man kan säga att den livsmiljö som Gud berett för vita människor och det dagliga uppehälle de får från den miljön är rik och överflödande.

Gud har också berett de nödvändiga livsmiljöerna för andra raser. Det finns också svarta människor – var finns de svarta människorna? De finns i första hand i mellersta och södra Afrika. Vad beredde Gud för dem i den sortens livsmiljö? Tropiska regnskogar, alla slags fåglar och djur och även öknar och alla slags växter som växer där människorna finns. De har vattenkällor, uppehälle och föda. Gud har inte varit partisk mot dem. Oavsett vad de någonsin har gjort har deras fortlevnad aldrig varit ett problem. De bebor också en viss plats och ett visst område i en del av världen.

Låt oss nu tala om gula människor. Gula människor finns främst i de östra delarna av världen. Vilka skillnader finns mellan miljöerna och de geografiska platserna i Öst och Väst? I Öst är det mesta av jorden bördig och rik på råvaror och mineraler. Det innebär att det finns gott om resurser både ovan och under jord. Även för denna grupp av människor, denna ras, har Gud berett de jordmåner, det klimat och de olika geografiska miljöer som är lämpliga för dem. Även om det finns stora skillnader mellan dessa geografiska miljöer och de i Väst, har Gud också här förberett den föda, det uppehälle och de källor för fortlevnad som människorna behöver. Det är bara en annan livsmiljö än den som de vita människorna i Väst har. Men vad är det viktiga som jag måste göra er uppmärksamma på, som jag måste berätta för er om? Antalet människor av östlig ras är relativt stort, och därför lade Gud till många komponenter i denna del av världen som skiljer sig från Väst. Där lade han till många olika landskap och alla slags råvaror i överflöd. Naturtillgångarna där är mycket rikliga, terrängen är också varierad och skiftande, vilket är passande för att nära det enorma antalet människor av den östliga rasen. Vad som skiljer Öst från Väst är att i öster – från norr till söder, öster till väster – är klimatet bättre än i Väst. Det finns en tydlig skillnad mellan de fyra årstiderna, temperaturerna är lämpliga, naturtillgångarna rikliga och naturscenerierna och de olika typerna av terräng är mycket bättre än i Väst. Varför gjorde Gud detta? Gud skapade en mycket rationell jämvikt mellan vita människor och gula människor. Vad innebär det? Det innebär att varje aspekt av de vita människornas föda, de saker de använder och de saker som tillhandahållits för deras nöjen är mycket bättre än det som de gula människorna har att tillgå. Men Gud är inte partisk gentemot någon ras. Gud gav de gula människorna en vackrare och bättre livsmiljö. Detta är jämvikten.

Gud har förutbestämt vilken typ av människor som ska leva i de olika delarna av världen och människorna kan inte överskrida dessa gränser. Det är en underbar sak! Även om krig och intrång kan förekomma under perioder och exceptionella tider, kan dessa krig och intrång absolut inte förstöra de livsmiljöer som Gud har förutbestämt för varje ras. Det innebär att Gud har placerat en viss typ av människa i en viss del av världen och att de inte kan gå utanför dessa gränser. Även om människor har en viss ambition att förändra eller utvidga sina territorier utan Guds tillåtelse, kommer detta att bli mycket svårt att åstadkomma. Det kommer att bli mycket svårt för dem att lyckas med detta. Exempelvis ville vita människor utöka sina territorier och koloniserade andra länder. Tyskarna invaderade några länder och Storbritannien ockuperade en gång Indien. Vad blev resultatet? De misslyckades till slut. Vad kan vi lära av deras misslyckande? Det som Gud har förutbestämt kan inte förstöras. Så oavsett hur kraftfull Storbritanniens expansion var, blev resultatet till sist att de måste dra sig tillbaka och lämna landet, så att det fortfarande tillhör Indien. De som lever där är fortfarande indier, och inte britterna, eftersom Gud inte tillät det. En del som forskar i historia eller politik har lagt fram teorier om detta. De anger olika skäl till varför britterna misslyckades, att det kan bero på att en viss etnisk grupp inte kunde besegras, eller andra mänskliga orsaker ... Detta är inte riktiga skäl. Det riktiga skälet är Gud – han skulle inte tillåta det! Gud låter en etnisk grupp leva i en viss del av världen och etablera sig där, och om inte Gud låter dem flytta från den delen av världen kommer de aldrig att kunna flytta. Om Gud tilldelar dem ett visst område kommer de att leva inom detta område. Människorna kan inte bryta sig loss eller befria sig från dessa fastställda områden. Detta är säkert. Det spelar ingen roll hur starka inkräktarna är, eller hur svaga de som blir invaderade är, det är i slutändan Gud som avgör om invasionen ska lyckas. Det är redan förutbestämt av honom, och ingen kan ändra detta.

Utdrag ur ”Gud själv, den unike IX” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 184)

Om man ser det ur perspektivet att Gud fastställt lagarna för alla tings tillväxt, är då inte hela mänskligheten, i all sin mångfald, försörjd och uppfödd av Gud? Om dessa lagar kullkastades eller om Gud inte hade inrättat dessa lagar för mänskligheten, hur skulle människans framtid då se ut? När människorna förlorat sina grundläggande livsmiljöer, skulle de då ha några födokällor? Det är möjligt att tillgången på föda skulle bli ett problem. Om människorna förlorade sina födokällor, det vill säga om de inte hade något att äta, hur många dagar skulle de kunna klara sig? De kanske inte ens skulle klara sig en månad, och deras överlevnad skulle bli ett problem. Därför är varje enskild sak som Gud gör för människornas fortlevnad och uppehälle, för att de ska kunna fortsätta leva och föröka sig, av yttersta vikt. Varje enskild sak som Gud gör för sin skapelse har ett oupplösligt samband med mänsklighetens fortlevnad. Skulle Guds förvaltning kunna fortsätta om mänsklighetens fortlevnad skulle äventyras? Skulle Guds förvaltning bestå? Guds förvaltning samexisterar med hela mänsklighetens fortlevnad, som han livnär, så oavsett vilka åtgärder Gud vidtar för alla ting i sin skapelse och vad han gör för människorna, är allt detta nödvändigt för honom och en förutsättning för människans fortlevnad. Om de lagar Gud har fastställt för alla ting frångicks, om de bröts eller överträddes, skulle ingenting längre kunna finnas till, människans livsmiljöer skulle inte längre finnas till, ej heller deras dagliga uppehälle och inte människan själv. Därmed skulle Guds förvaltning av mänsklighetens frälsning också upphöra att finnas till.

Allt som vi har talat om, varje enskild sak, varje enskilt ämne, är nära kopplat till varje enskild människas överlevnad. Ni kanske säger: ”Det du talar om är för stort, det är inte något vi kan se”, och kanske några säger: ”Det du talar om har ingenting med mig att göra.” Men glöm då inte att du lever som en del av alla ting, du är ett av alla de ting som skapats under Guds lagar. Det som Gud har skapat kan inte åtskiljas från hans lagar och ingen enda person kan skilja sig från hans lagar. Förlusten av hans lagar och hans försyn skulle innebära att människors liv, människors köttsliga liv, skulle gå förlorat. Detta är vad det innebär att Gud skapat livsmiljöer för mänskligheten. Det spelar ingen roll vilken ras du tillhör eller vilken del av världen du bor i, Öst eller Väst – du kan inte skilja dig från den livsmiljö som Gud har skapat för mänskligheten, och du kan inte skilja dig från den omsorg och det uppehälle som Gud har lagt ned i den livsmiljö han skapat för människorna. Oavsett var du har din försörjning, vad du förlitar dig på för att leva och vad du förlitar dig på för att upprätthålla ditt köttsliga liv, så kan du inte skilja dig från Guds lagar och hans förvaltning. Några människor säger: ”Jag är ingen bonde, jag odlar inte grödor för att försörja mig. Jag förlitar mig inte på himlen för att få mat, så min fortlevnad äger inte rum i den livsmiljö som Gud har skapat. Jag har inte fått något från den typen av livsmiljö.” Stämmer detta? Du säger att du inte odlar grödor för att försörja dig, men äter du inte spannmål? Äter du inte kött och ägg? Och äter du inte grönsaker och frukt? Allt som du äter och allt som du behöver är beståndsdelar i den livsmiljö Gud skapade för mänskligheten. Och källan till allt som mänskligheten behöver kan inte skiljas från alla ting som skapats av Gud, som tillsammans utgör din livsmiljö. Vattnet du dricker, kläderna du bär och alla saker som du använder – är det något av detta som inte erhållits från det som Gud skapade? Några människor säger: ”Det finns en del saker som inte erhållits från de ting Gud skapade. Plast, till exempel. Det är en kemisk produkt, skapad av människan.” Stämmer detta? Plast är ju verkligen framställd av människan och det är en kemisk produkt, men varifrån kommer plastens beståndsdelar från början? De ursprungliga beståndsdelarna kom från material som skapats av Gud. Det du ser och njuter av, varenda sak som du använder, allt är framställt av de saker Gud skapade. Det innebär att oavsett vilken ras en person tillhör, oavsett hur en person försörjer sig och i vilken livsmiljö han eller hon lever, kan ingen skilja sig från det som Gud har tillhandahållit.

Utdrag ur ”Gud själv, den unike IX” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 185)

Så stor förståelse av Gud som människor har i sina hjärtan, så stor är också den plats han har i deras hjärtan. Så stor som den kunskap om Gud de bär i sina hjärtan är, så stor är också Gud i deras hjärtan. Om den Gud du känner till är tom och vag, då är den Gud du tror på också tom och vag. Den Gud du känner till är begränsad till ditt eget personliga livs ramar och har ingenting att göra med den sanne Gud själv. Att känna till Guds praktiska handlingar, att veta att Gud är sann och allsmäktig, att känna till Guds sanna identitet, att veta vad han har och är, att känna till de handlingar han manifesterat bland alla ting i sin skapelse – allt detta är alltså mycket viktigt för varje enskild person som söker kunskap om Gud. Detta har en direkt betydelse för att människor ska kunna träda in i sanningens verklighet. Om du begränsar din förståelse av Gud till bara ord, om du begränsar den till dina egna små erfarenheter, till det som du uppfattar som Guds nåd eller till dina små vittnesbörd om Gud, då säger jag att den Gud du tror på absolut inte är den enda och sanna Guden. Inte bara det, man kan också säga att den Gud du tror på är en imaginär gud och inte den sanna Guden. Det är för att den sanna Guden är han som styr över allting, som vandrar bland allting, som förvaltar allting. Han är den som håller hela mänsklighetens och alltings öde i sina händer. Det verk och de handlingar som utförs av den Gud jag talar om är inte begränsade till ett litet antal människor. Det innebär att de inte är begränsade till enbart de människor som nu följer honom. Hans gärning manifesteras bland alla ting, i alla tings fortlevnad och i lagarna om alla tings förändring.

Om du inte kan se eller känna igen någon av Guds gärningar bland alla ting i hans skapelse, då kan du inte vittna om någon av hans gärningar. Om du inte kan vittna om Gud, om du fortsätter att tala om den lilla så kallade ”gud” som du känner till, den gud som är begränsad till din egen uppfattning och bara finns inom de snäva ramarna för ditt sinne, om du fortsätter att tala om denna slags gud, då kommer Gud aldrig att prisa din tro. När du bär vittnesbörd om Gud, och du i ditt vittnesbörd bara vittnar om hur du själv åtnjuter Guds nåd, hur du godtar Guds disciplin och tuktan och hur du har hans välsignelse i ditt vittnesbörd om honom, då är detta inte på långa vägar tillräckligt och inte ens nära tillfredsställande för honom. Om du vill vittna om Gud på ett sätt som överensstämmer med hans vilja, vittna om den sanna Guden själv, då måste du se vad Gud har och vad han är utifrån hans handlingar. Du måste se Guds auktoritet genom hans kontroll över allting och se sanningen om hur han försörjer hela mänskligheten. Om du bara erkänner att ditt dagliga uppehälle och det du behöver i livet kommer från Gud, men inte inser sanningen, att Gud har tagit allt i sin skapelse för att försörja hela mänskligheten och att han, genom att styra över alla ting, leder hela mänskligheten, då kommer du aldrig att kunna vittna om Gud. Nu förstår ni allt detta, inte sant? Vad är mitt syfte med att säga allt detta? Det är för att ni inte ska ta för lätt på det, för att ni inte felaktigt ska tro att de ämnen jag har talat om saknar relevans för ert eget personliga inträde i livet och så att ni inte tar dessa ämnen för bara ett slags kunskap eller en doktrin. Om ni lyssnar till det jag säger med den inställningen kommer det inte att tjäna något till. Ni kommer att gå miste om detta stora tillfälle att lära känna Gud.

Vad är mitt mål med att tala om alla dessa ting? Mitt mål är att människorna ska känna Gud, att de ska förstå Guds praktiska handlingar. När du väl förstår Gud och du känner hans handlingar, då först har du tillfälle och möjlighet att känna honom. Om du exempelvis vill förstå en människa, hur skulle du göra för att lära dig förstå henne? Skulle det vara genom att se på hennes utseende? Skulle det vara genom att se på vad hon har på sig och hur hon klär sig? Skulle du titta på hur hon går? Skulle du titta på hur mycket hon vet? (Nej.) Så hur gör man för att förstå en människa? Du bedömer människan på grundval av hur hon talar och beter sig, hennes tankar och vad hon ger uttryck för och vad hon visar av sig själv. Det är så man lär känna en människa och lär sig förstå henne. Likaså, om ni vill lära känna Gud, om ni vill förstå hans praktiska sida, hans sanna sida, så måste ni lära känna honom genom hans gärning och genom varje enskild praktisk handling han utför. Det är det bästa sättet, och det är det enda sättet.

Utdrag ur ”Gud själv, den unike IX” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 186)

När Gud skapade alla ting använde han alla slags metoder och sätt att skapa jämvikt mellan dem, att skapa jämvikt i levnadsvillkoren för bergen och sjöarna, växterna och alla slags djur, fåglar och insekter. Hans mål var att göra det möjligt för alla levande varelser att leva och föröka sig enligt de lagar han fastställt. Ingenting ur skapelsen kan ställa sig utanför dessa lagar, och lagarna kan inte överträdas. Det är bara inom denna typ av grundläggande miljö som människan tryggt kan fortleva och föröka sig, i generation efter generation. Om någon levande varelse överträder det antal eller den omfattning som bestämts av Gud, eller om den överträder den tillväxttakt, den reproduktionsfrekvens eller det antal som fastställts av honom, skulle mänsklighetens livsmiljö utsättas för förstörelse i olika grad. Samtidigt skulle mänsklighetens fortlevnad vara hotad. Om en sorts levande varelse blir för talrik, kommer den att beröva människorna deras föda, förstöra människornas vattenkällor och ödelägga deras hemtrakter. På så vis skulle mänsklighetens reproduktion eller fortlevnad påverkas direkt. Exempelvis är vatten mycket viktigt för allt levande. Om det finns för många möss, myror, gräshoppor, grodor eller andra slags djur, kommer de att dricka mer vatten. Efter hand som mängden vatten som de dricker ökar minskar människornas dricksvatten liksom de vattenkällor som finns inom den ram som fastställts för förekomsten av dricksvattenkällor och vattenrika områden och det blir vattenbrist. Om människornas dricksvatten förstörs, förorenas eller försvinner på grund av att alla slags djur ökar i antal, i en sådan hårdlivsmiljö kommer människans fortlevnad att bli allvarligt hotad. Om bara en sorts eller flera sorters levande varelser överstiger det antal som är lämpligt för dem, så kommer luften, temperaturen, luftfuktigheten och till och med luftens sammansättning i människans livsmiljö att bli förgiftad och förstörd i olika grad. Under sådana förhållanden kommer även människans fortlevnad och öde att utsättas för de hot som dessa ekologiska faktorer utgör. Alltså, om jämvikten går förlorad kommer luften som människor andas att bli förstörd, vattnet som de dricker att förorenas och de temperaturer de behöver kommer också att förändras och påverkas i olika grad. Om detta händer kommer de livsmiljöer som tillhör människan att utsättas för enorm påverkan och stora utmaningar. Hur skulle mänsklighetens öde och framtidsutsikter se ut i denna typ av scenario, där människans grundläggande miljö för fortlevnad har förstörts? Detta är ett mycket allvarligt problem! Gud vet skälen till att varje del av skapelsen finns till för mänsklighetens skull, han vet vilken roll varje ting i hans skapelse spelar, hur varje ting påverkar mänskligheten och i vilken omfattning det gynnar mänskligheten, för i Guds hjärta finns en plan för allting och han förvaltar varje enskild aspekt av alla de ting han har skapat, och det är därför som varje enskild sak han gör är så viktig och nödvändig för mänskligheten. Så hädanefter, när du observerar något ekologiskt fenomen bland alla ting i Guds skapelse, eller hur en naturlag inverkar på Guds skapelse, kommer du inte längre att tvivla på nödvändigheten hos varje enskilt ting som Gud har skapat. Du kommer inte längre att använda okunniga ord för att fälla godtyckliga omdömen om hur Gud har ordnat alla ting och hans olika sätt att försörja mänskligheten. Inte heller kommer du att dra godtyckliga slutsatser om Guds lagar för alla ting i hans skapelse.

Utdrag ur ”Gud själv, den unike IX” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 187)

Om det är några saker eller fenomen i den materiella världen som folk inte förstår, kan de söka efter relevant information eller använda olika kanaler för att ta reda på dessa sakers ursprung och bakgrund. Men när det gäller den andra världen som vi pratar om i dag – den andliga världen som existerar utanför den materiella världen – finns det absolut inga medel eller kanaler som folk kan använda sig av för att ta reda på något om den. Varför säger jag detta? Jag säger det därför att i mänsklighetens värld är allt som hör samman med den materiella världen oskiljbart från människans fysiska existens, och eftersom folk känner att allt i den materiella världen är oskiljbart från deras fysiska tillvaro och fysiska liv, är de flesta människor bara medvetna om (eller ser bara) de materiella ting som är synliga för deras ögon. Men när det gäller den andliga världen – det vill säga, allt som tillhör den andra världen – kan man med fog säga att de flesta människor inte tror. Eftersom folk inte kan se det och tror att de inte finns något behov av att se det eller veta någonting om det, för att inte tala om att den andliga världen är helt annorlunda än den materiella världen och sett ur Guds synvinkel är öppen – fastän hemlig och stängd för människan – har folk mycket svårt att hitta ett sätt att förstå denna världs olika aspekter. De olika sidor av den andliga världen som jag tänker tala om berör bara Guds administration och överhöghet; jag uppenbarar inga mysterier och jag berättar inte heller några av de hemligheter som ni vill lära känna. Eftersom det här berör Guds suveränitet, Guds administration och Guds försörjning, ska jag bara tala om den del som det är nödvändigt för er att känna till.

Låt mig först ställa en fråga till er: Vad tänker ni er att den andliga världen är? Rent allmänt är det en värld utanför den materiella världen, en värld som är både osynlig och icke påtaglig för människan. Men vad för sorts värld föreställer ni er att den andliga världen är? Eftersom ni inte kan se den kanske ni inte kan tänka er den. Men när ni hör vissa berättelser tänker ni ändå på den och ni kan inte sluta tänka på den. Varför säger jag detta? Det är en sak som händer många människor när de är unga: När någon berättar en kuslig historia för dem – om spöken eller andar – blir de alldeles livrädda. Exakt varför blir de rädda? Det beror på att de föreställer sig de här företeelserna; även om de inte kan se dem, känner de att de finns överallt i rummen, i något mörkt eller undangömt hörn, och de är så rädda att de inte vågar somna. Särskilt på natten känner de sig så rädda att de inte vågar vara ensamma i sitt rum eller gå ut ensamma på gården. Det där är den andliga världen i er fantasi och det är en värld som folk tycker är skrämmande. Faktum är att alla fantiserar om den i viss mån och kan uppleva den lite grand.

Vad är den andliga världen? Låt mig ge er en kort och enkel förklaring: Den andliga världen är en viktig plats, en plats som är annorlunda än den materiella världen. Varför säger jag att det är viktigt? Vi kommer att diskutera detta i detalj. Den andliga världen är oupplösligt kopplad till mänsklighetens materiella värld. Den spelar en viktig roll i människans kretslopp av liv och död i Guds herravälde över alla ting; det här är dess funktion och det är en av anledningarna till att dess existens är viktig. Eftersom den är en plats som inte är urskiljbar för de fem sinnen, kan ingen med säkerhet avgöra om den andliga världen existerar eller inte. Dess skiftande dynamik är intimt knuten till människan tillvaro, och resultatet av det är att mänsklighetens livsordning också är starkt påverkad av den andliga världen. Inbegriper det Guds suveränitet eller inte? Det gör det. När jag säger det, förstår ni varför jag diskuterar det här temat: Därför att det berör såväl Guds suveränitet som hans administration. I en värld som den här – en värld som är osynlig för folk – är alla himmelska förordningar, påbud och administrativa system långt mer än lagarna och systemen i något land i den materiella världen, och ingen varelse som lever i den här världen skulle våga kränka eller bryta mot dem. Har det här samband med Guds suveränitet och administration? I den andliga världen finns det tydliga administrativa påbud, tydliga himmelska förordningar och tydliga lagar. På olika nivåer och på olika områden fullgör assistenter noga sina plikter och följer regler och bestämmelser, för de vet vad som blir konsekvensen av att bryta mot en himmelsk förordning; de är väl medvetna om hur Gud bestraffar ondska och belönar godhet och hur han administrerar och styr över allt. Dessutom ser de tydligt hur han verkställer sina himmelska förordningar och lagar. Är de annorlunda än i den materiella världen där mänskligheten lever? De är verkligen enormt annorlunda. Den andliga världen är en värld som skiljer sig helt från den materiella världen. Eftersom det finns himmelska förordningar och lagar berör detta Guds suveränitet, administration och dessutom hans sinnelag såväl som vad han har och är. När ni har hört det här, känner ni inte att det är extremt nödvändigt att jag talar om den här saken? Vill ni inte lära känna de hemligheter den rymmer? (Jo, det vill vi.) Det här är den andliga världens koncept. Även om den samexisterar med den materiella världen och samtidigt är underkastad Guds administration och suveränitet, är Guds administration och suveränitet i denna värld långt striktare än i den materiella världen.

Utdrag ur ”Gud själv, den unike X” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 188)

Jag delar in alla människor i mänskligheten i tre typer. De första är de icke troende, de som inte har någon religiös tro. De kallas icke troende. Den överväldigande majoriteten av icke troende förlitar sig bara på pengar; de upprätthåller bara sina egna intressen, är materialistiska och tror bara på den materiella världen – de tror inte på kretsloppet av liv och död eller på någonting som sägs om gudomligheter och spöken. Jag klassar dessa människor som icke troende, och det är den första typen. Den andra typen omfattar alla olika religiösa människor utöver de icke troende. Jag delar in mänsklighetens religiösa i flera stora grupper: Den första är judarna, den andra är katolikerna, den tredje är de kristna, den fjärde är muslimerna och den femte är buddisterna; det finns fem slag. Det här är de olika sorternas religiösa människor. Den tredje människotypen består av dessa som tror på Gud och dit räknas ni. Dessa troende är de som följer Gud i dag. De är av två slag: Guds utvalda folk och tjänstgörarna. De här huvudtyperna skiljer sig klart åt. Så nu kan ni klart skilja mellan de olika typerna av människor och deras rangordning, inte sant? Den första typen utgörs av icke troende och jag har sagt vad de är. Räknas de som förtröstar på Den gamle mannen i skyn som icke troende? Många icke troende tror bara på Den gamle mannen i skyn; de tror att vinden, regnet, åskan och så vidare styrs av detta väsen som de förlitar sig på när de ska plantera sin gröda och när de ska skörda – men när tro på Gud kommer på tal är de ovilliga att tro på honom. Kan man kalla det att ha tro? Sådana människor räknas till de icke troende. Det här förstår ni, eller hur? Blanda inte ihop de här kategorierna. Den andra typen är religiösa människor och den tredje typen är de som följer Gud i dag. Varför har jag då delat in alla människor i de här typerna? (Därför att de olika typerna av människor har olika slut och slutmål.) Det är en sida av saken. När de här olika raserna och människotyperna återvänder till den andliga världen kommer alla att ha olika ställen att bege sig till och de kommer att vara underkastade olika lagar för kretsloppet av liv och död, så det är skälet till att jag har delat in människorna i de här huvudkategorierna.

De icke troendes kretslopp av liv och död

Låt oss börja med de icke troendes kretslopp av liv och död. När en människa har dött förs hon bort av en assistent från den andliga världen. Exakt vad hos människan är det som förs bort? Inte personens kött, utan personens själ. När en själ förs bort, kommer den till en plats som är en avdelning i den andliga världen som har till uppgift just att ta emot själarna från människor som just har dött. (Obs: Det första ställe någon förs till efter döden är främmande för själen.) När de kommer till det här stället utför en tjänsteman de första kontrollerna, bekräftar deras namn, adress, ålder och alla deras erfarenheter. Allt de gjorde medan de levde dokumenteras i en bok och uppgifternas riktighet verifieras. När allt har kontrollerats utgår man från personens uppförande och handlande under hela sin livstid då man avgör om han ska straffas eller fortsätta att återfödas som människa. Det är det första stadiet. Är det här första stadiet skrämmande? Det är inte alltför skrämmande för det enda som har hänt är att personen har kommit till en mörk och obekant plats.

Om den här personen har gjort mycket dåligt i sitt liv och begått många onda gärningar, kommer han i det andra stadiet att föras till en bestraffningsplats för att åtgärdas. Det kommer att vara det ställe som används enkom för bestraffning av folk. Exakt hur de bestraffas beror på vilka synder de har begått, liksom på hur mycket ont de gjorde innan de dog – det här är det första som äger rum i detta andra stadium. När de återföds efter att ha fått sitt straff – när de än en gång föds in i den materiella världen – kommer en del människor att fortsätta att vara mänskliga medan andra kommer att bli djur på grund av de omoraliska och onda saker de gjorde innan de dog. När en människa återvänt till den andliga världen straffas hon alltså på grund av den ondska hon begått, och på grund av de onda saker hon har gjort kommer hon förmodligen inte att återvända som en människa i nästa reinkarnation utan som ett djur. Bland de djur hon kan komma att bli finns kor, hästar, grisar och hundar. En del människor kan återfödas som fåglar, som änder eller gäss … När de dör på nytt efter att ha varit reinkarnerade som djur återvänder de till den andliga världen. Där kommer den andliga världen, precis som tidigare, att med utgångspunkt från deras beteende före döden bestämma huruvida de ska reinkarneras som människor eller inte. De flesta människor begår alltför många onda gärningar och alltför allvarliga synder, så de blir tvungna att återfödas som djur mellan sju och tolv gånger. Mellan sju och tolv gånger – är inte det skrämmande? (Det är skrämmande.) Att en människa blir ett djur – det är skrämmande. Och vad är det mest smärtsamma med att bli ett djur för en människa? Det är att inte ha något språk, att bara ha enkla tankar, att bara kunna göra sådant som djur gör och äta det foder som djur äter, att ha ett djurs enkla tänkesätt och kroppsspråk, att inte kunna gå upprätt, att inte kunna kommunicera med människor, samt det faktum att inga av människornas beteenden eller aktiviteter har någon relation till djur. Så att av alla ting bli ett djur gör dig till den lägsta av alla levande varelser och innebär avsevärt mer lidande än att vara en människa. Det här är en aspekt av den andliga världens bestraffning av dem som har gjort mycket ont och begått allvarliga synder. När det gäller straffets hårdhetsgrad så avgör den vilken sorts djur man blir. Är det till exempel bättre att vara en gris än att vara en hund? Lever en gris bättre eller sämre än en hund? Sämre, inte sant? Om folk blir kor eller hästar, kommer de då att leva bättre eller sämre än de skulle gjort som grisar? (Bättre.) Kan en människa ha det bekvämare än om hon återföds som en katt? Även då skulle hon vara ett djur, men att vara en katt är mycket behagligare än att vara en ko eller en häst, för katter kan slumra bort det mesta av sin tid. Att bli en ko eller häst är mer arbetsamt. Så om en människa återföds som en ko eller häst tvingas hon arbeta hårt – vilket är lika med ett hårt straff. Att bli en hund är lite bättre än att bli en ko eller häst, för en hund har en närmare relation till sin husbonde. När hundar har varit sällskapsdjur i många år kan en del av dem förstå mycket av vad deras ägare säger. Ibland kan en hunds anpassa sig till sin husbondes humör och krav och då behandlar han hunden bättre. Hunden äter och dricker bättre, och när den har ont blir den mer omskött. Har inte hunden då ett lyckligt liv? Därför är det bättre att vara hund än att vara en ko eller häst. På det här viset bestämmer hårdhetsgraden i en människas straff hur många gånger hon återföds som ett djur och även vilken typ av djur hon blir.

Eftersom en del människor har begått så många synder i sitt liv, straffas de genom att återfödas som djur mellan sju och tolv gånger. När de straffats tillräckligt många gånger och återvänder till den andliga världen, tas de till ett annat ställe – en plats för själar som har fått sitt straff och tillhör den typ som förbereder sig att reinkarneras som människor. På det här stället delas själarna in i olika kategorier beroende på vilken sorts familj de kommer att födas in i, vilken uppgift de kommer att ha när de har återfötts och så vidare. En del människor kommer till exempel att bli sångare när de kommer till den här världen, så de placeras bland sångare; andra kommer att bli affärsmän när de kommer till den här världen, och därför placeras de bland affärsmän; och om någon ska bli vetenskaplig forskare efter att ha blivit människa, placeras han bland vetenskapliga forskare. När själarna har klassificerats skickas var och en ut vid olika tidpunkter och på fastställda datum, precis som folk skickar e-post i dag. Därmed har ett kretslopp av liv och död fullbordats. Från den dagen då en människa anländer till den andliga världen fram till dess att bestraffningen är avslutad, eller till dess att hon har reinkarnerats som djur många gånger och förbereder sig att återfödas som en människa – det är den kompletta processen.

När det gäller dessa som straffats klart och inte återföds som djur – kommer de genast att sändas till den materiella världen för att inkarnera som människor? Eller hur länge kommer det att dröja innan de kan anlända bland människorna? Med vilken frekvens kan det här ske? Det finns tidsmässiga restriktioner för detta. Allt som händer i den andliga världen är underkastat de precisa tidsmässiga restriktionerna och reglerna, som ni kommer att förstå om jag förklarar med siffror. Vad gäller dem som reinkarneras efter en kort tidsperiod har förberedelser för deras återfödelse som människor redan gjorts när de dör. Den kortaste tid som detta kan ta är tre dagar. För vissa människor tar det tre månader, för en del tar det tre år, för andra tar det trettio år, för några tar det trehundra år och så vidare. Vad kan man då säga om de här tidsmässiga reglerna och vad innebär de i detalj? De utgår från vad den materiella världen – människans värld – behöver av en själ och vilken funktion det är meningen att denna själ ska ha i den här världen. När folk återföds som vanliga människor, återföds de flesta av dem väldigt snabbt, för människans värld har ett trängande behov av sådana vanliga människor – så tre dagar senare skickas de ut igen till en familj som är helt annorlunda än den de tillhörde innan de dog. Det finns emellertid en del som har en speciell funktion i den här världen. ”Speciell” betyder att det inte finns någon stor efterfrågan på dessa människor i människans värld; det behövs inte många som har en sådan funktion, så det kan dröja trehundra år. Med andra ord kommer denna själ bara en gång vart trehundrade år eller till och med bara en gång vart tretusende år. Hur kommer det sig. Det beror på det faktum att det inte finns något behov av denna funktion i människans värld på antingen trehundra eller tretusen år, så de hålls kvar någonstans i den andliga världen. Ta Konfucius till exempel: Han hade en djupgående inverkan på traditionell kinesisk kulturen och hans ankomst påverkade folkets kultur, kunskap, tradition och ideologi på den tiden i hög grad. Men en sådan person som han behövs inte i varje era, så han var tvungen att stanna i den andliga världen och vänta där i trehundra eller tretusen år innan han blev återfödd. Eftersom människans värld inte hade behov av någon som han, var han tvungen att vänta passivt, för det fanns väldigt få sådana uppgifter som hans och väldigt lite för honom att göra. Därför måste han förvaras passiv någonstans i den andliga världen under större delen av den tiden, för att sedan skickas ut så snart människans värld hade behov av honom. Detta är den andliga världens tidsmässiga regler för de flesta människors återfödelsefrekvens. Oavsett om folk är vanliga eller speciella har den andliga världen lämpliga regler och korrekta rutiner för skötseln av deras reinkarnationer, och dessa regler och rutiner skickas ner från Gud och bestäms eller styrs inte av någon assistent eller något väsen i den andliga världen.

Utdrag ur ”Gud själv, den unike X” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 189)

För varje själ hänger dess reinkarnation, dess funktion i det här livet, vilken familj den föds in i och hurdant dess liv blir, nära samman med själens föregående livstid. Alla sorters människor kommer in i människans värld och den funktion de får liksom de uppgifter de utför varierar. Och vad är det för uppgifter? En del människor har kommit för att betala tillbaka skulder: Om de var skyldiga andra alltför mycket pengar i sina tidigare liv, kommer de att återbetala dessa skulder i det här livet. Samtidigt har en del människor kommit för att inkassera skulder: De blev lurade på många saker och mycket pengar i sitt tidigare liv, så när de kommer till den andliga världen ges de rättvisa och tillåts inkassera sina skulder under den här livstiden. Vissa människor har kommit för att återgälda tacksamhetsskulder: Under det föregående livet – alltså deras föregående reinkarnation – var någon vänlig mot dem, och genom att de har fått den stora möjligheten att reinkarneras i detta liv, återföds de för att återgälda dessa tacksamhetsskulder. Andra har återfötts till det här livet för att utkräva liv. Och vilkas liv utkräver de? De utkräver livet av de personer som dödade dem i deras föregående liv. Sammantaget hänger varje individs nuvarande liv starkt ihop med deras tidigare liv; det här bandet går inte att klippa av. Varje människas nuvarande liv påverkas alltså oerhört mycket av det föregående. Låt oss till exempel säga att innan Zhang dog lurade han Li på en stor summa pengar. Har då Zhang en skuld till Li? Det har han. Är det då naturligt att Li ska inkassera sin fordran från Zhang? Följden blir att när de båda dött så finns det en skuld mellan dem som måste regleras. Hur inkasserar Li sin fordran från Zhang när de reinkarneras och Zhang blir människa? Ett sätt är att återfödas som Zhangs son; Zhang tjänar mycket pengar som Li sedan slösar bort. Det spelar ingen roll hur mycket Zhang tjänar så slösar hans son Li bort dem. Hur mycket Zhang än tjänar så är det aldrig nog; och det slutar alltid med att hans son av någon anledning spenderar sin fars pengar på olika sätt. Zhang är förbryllad och undrar: ”Varför för min son alltid sådan otur med sig? Hur kommer det sig att andra människors söner uppför sig så väl? Varför har min son ingen ambition, varför är han så oduglig och oförmögen att tjäna några pengar och varför måste jag alltid försörja honom? Eftersom jag måste försörja honom kommer jag att göra det – men hur kommer det sig att han alltid behöver mer pengar oavsett hur mycket jag ger honom. Varför är han oförmögen att göra ett hederligt dagsverke? I stället gör han allehanda saker som att gå och driva, äta, dricka, gå till horor och spela bort pengar. Vad i hela friden är det som pågår?” Sedan funderar Zhang en stund. ”Det kanske är så att jag har en skuld till honom från ett tidigare liv. Okej då, jag ska betala av den! Det här kommer inte att upphöra förrän jag har betalat den till fullo!” Den dagen kanske kommer när Li verkligen har fått tillbaka sina pengar, och när han kommer upp i fyrtio-eller femtioårsåldern kanske han plötsligt kommer till besinning och inser: ”Jag har inte gjort en enda bra sak under hela den första hälften av mitt liv! Jag har slösat bort alla pengar som min far tjänade, så jag måste börja vara en god människa! Jag ska skärpa till mig; jag ska bli en människa som är ärlig och lever på rätt sätt, och jag ska aldrig mer göra min far bedrövad!” Varför tänker han så? Varför ändrar han sig plötsligt till det bättre? Finns det en orsak till det? Vad är orsaken? (Det är att Li har inkasserat sin fordran; Zhang har betalat sin skuld.) I detta finns orsak och verkan. Historien började för länge, länge sedan, innan deras nuvarande liv; nu har deras tidigare livshistoria nått fram till i dag och ingen av dem kan klandra den andre. Oavsett vad Zhang lärde sin son, lyssnade sonen aldrig på honom och gjorde aldrig ett hederligt dagsverke. Men den dagen då skulden var återbetald behövde sonen ingen undervisning – han förstod det själv. Det här är ett enkelt exempel. Finns det många sådana exempel? (Ja, det gör det.) Vad lär sig folk av det här? (Att de ska vara goda och inte göra det som är ont.) Att de inte ska göra det som är ont och att deras missgärningar kommer att bestraffas, eller hur? Men är denna bestraffning godtycklig? Det finns en bakgrund och en anledning till straffet för varje handling. Tror du att ingenting kommer att hända dig när du har lurat någon på pengar? Tror du att du inte kommer att drabbas av några konsekvenser efter att ha lurat till dig de där pengarna? Det vore omöjligt; det kommer verkligen att bli konsekvenser! Alla människor, oavsett vilka de är och oavsett om de tror att det finns en Gud eller inte, måste ta ansvar för sitt beteende och ta konsekvenserna av sina handlingar. När det gäller det här enkla exemplet – att Zhang straffades och Li återgäldades – är inte det rättvist? När folk gör sådana saker blir det den sortens följder. Det är oskiljbart från administrationen i den andliga världen. Trots att de inte tror på Gud är dessa icke troendes tillvaro underkastad de här typerna av himmelska påbud och förordningar. Ingen kan komma undan dem och ingen kan undgå denna verklighet.

Utdrag ur ”Gud själv, den unike X” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 190)

De som inte är religiösa tror ofta att allt som är synligt för människan existerar, medan allt som inte kan ses eller som är väldigt långt borta från folk inte existerar. De föredrar att tro att det inte finns något ”kretslopp av liv och död” och att det inte finns något ”straff”; därför syndar de och begår onda handlingar utan några samvetskval. Efteråt blir de bestraffade eller återfödda som djur. De flesta av de olika typerna av icketroende människor fastnar i denna onda cirkel. De vet nämligen inte att den andliga världen administrerar alla levande varelser rigoröst. Det är ett faktum vare sig du tror det eller ej; inte en enda människa eller företeelse kan fly bortom den vidd Guds ögon överblickar, och inte en enda människa eller företeelse kan undfly hans himmelska påbuds och förordningars regler och begränsningar. Därför säger detta enkla exempel alla att oavsett om du tror på Gud eller ej så är det oacceptabelt att synda och begå onda handlingar, och alla handlingar får konsekvenser. När någon som lurat en annan person på pengar blir bestraffad är detta straff skäligt. Vanliga beteenden som detta bestraffas i den andliga världen, och straffet utmäts av Guds förordningar och himmelska påbud. Därför blir ett riktigt grovt kriminellt och ondskefullt beteende – man våldtar och plundrar, svindlar och bedrar, stjäl och rånar, mördar och anlägger mordbränder – föremål för ytterligare en mängd straff av skiftande hårdhetsgrad. Vad omfattar dessa straff av skiftande hårdhetsgrad? I en del fall är avgörs hårdhetsgraden av straffets längd, i andra avgörs det av vilken straffmetod som används; i ytterligare andra fall avgörs hårdhetsgraden då det beslutas var folk ska återfödas. Vissa människor är till exempel fula i munnen. Vad innebär det att vara ”ful i munnen”? Det innebär att man ofta svär åt folk, vräker ur sig elakheter och förbannar andra. Vad är elakheter tecken på? De visar att personen har ett elakt hjärta. Sådana människor använder ofta ett grovt språk och svär mycket och detta elaka språk ger allvarliga konsekvenser. När de här människorna har dött och fått sitt rättmätiga straff kan de återfödas som stumma. En del människor är väldigt beräknande medan de fortfarande lever; de utnyttjar ofta andra, deras små intriger är synnerligen välplanerade och de gör andra människor stor skada. När de återföds kan det vara som sinnessvaga eller psykiskt handikappade individer. En del människor snokar ofta i andras privata angelägenheter; deras ögon ser mycket som inte angår dem och de får veta mycket som de inte borde veta. Följden blir att de kanske är blinda när de återföds. En del människor är väldigt smidiga när de lever; de slåss ofta och gör mycket som är ont. Därför kan de födas handikappade, vara förlamade eller sakna en arm; eller också kanske de reinkarneras med puckelrygg eller sned nacke, haltar när de går, har olika långa ben och så vidare. På så sätt har de blivit föremål för olika bestraffningar baserade på graden av ondska som de har begått medan de levde. Varför tror ni att en del människor har dålig syn? Finns det många sådana människor? I dessa dagar är det inte bara några få. En del människor har synfel på grund av sina tidigare liv, de använde ögonen för mycket och gjorde alltför många omoraliska saker, så de föddes i det här livet med synfel och i allvarliga fall föddes de till och med blinda. Det här är straff! En del människor kommer bra överens med andra innan de dör; de gör mycket gott för sina släktingar, vänner, arbetskamrater eller andra personer de har anknytning till. De ger till välgörenhet och vård av andra eller bistår dem ekonomiskt och folk har mycket höga tankar om dem. När sådana människor återvänder till den andliga världen blir de inte bestraffade. Om en icketroende inte straffas på något vis så visar det att han var en mycket god person. I stället för att tro på Guds existens tror han bara på Den gamle mannen i skyn. En sådan person tror bara att det finns en ande ovanför honom som vakar över allt han gör – det är allt den här personen tror på. Följden blir att han uppför sig mycket bättre. Den sortens människor är godhjärtade och medmänskliga och när de slutligen återvänder till den andliga världen blir de mycket väl behandlade och de reinkarneras snart igen. Vad kommer de att hamna i för sorts familjer när de återföds? Även om de här familjerna inte kommer att vara rika, är de fria från allt ont och alla familjemedlemmarna kommer bra överens; där kommer dessa reinkarnerade människor att leva trygga, glada dagar och alla kommer att vara lyckliga och leva ett gott liv. När de här personerna blir vuxna kommer de att ha stora storfamiljer, deras barn kommer att vara begåvade och bli framgångsrika och deras familjer kommer att ha tur i livet – och detta resultat är intimt knutet till personernas tidigare liv. Var människor hamnar efter det att de dött och återföds, om de blir manliga eller kvinnliga, vad deras uppgifter blir, vad de kommer att gå igenom i livet, vilka motgångar de kommer att stöta på och vad som kommer att hända dem – det är alltså sådant som ingen kan förutse, undvika eller gömma sig för. Det innebär att när ditt liv en gång blivit fastslaget har du ingen möjlighet att bryta mot den livskurs Gud har bestämt åt dig i den andliga världen, oavsett hur och med vilka medel du försöker undvika det. När du återföds har ditt livsöde redan bestämts. Vare sig det blir bra eller dåligt måste alla försona sig med det och fortsätta att röra sig framåt. Det här är en fråga som ingen som lever i denna värld kan undvika och det finns ingen fråga som är mer reell.

Utdrag ur ”Gud själv, den unike X” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 191)

Har ni nu insett att Gud har mycket exakta och rigorösa kontroller och administrationer för icke troendes kretslopp av liv och död? För det första har han utarbetat olika himmelska påbud, förordningar och system i den andliga världen, och så snart dessa har utfärdats verkställs de ytterst noga, så som Gud bestämt, av väsen i olika officiella ställningar i den andliga världen, och ingen skulle våga bryta mot dem. Så oavsett om någon återföds som djur eller människa i mänsklighetens kretslopp av liv och död i människans värld, så finns det lagar för båda delarna. Eftersom dessa lagar kommer från Gud varken kan eller vågar någon bryta mot dem. Det är endast tack vare denna Guds suveränitet och dessa lagars existens som den materiella värld som folk ser är regelbunden och välordnad; det är enbart på grund av denna Guds suveränitet som människorna kan samexistera fridfullt och leva i harmoni med den andra världen som är fullständigt osynlig för dem – och allt detta är hör olösligt samman med Guds suveränitet. När en människas köttsliga liv dör har själen fortfarande liv, så vad skulle hända om den inte befann sig under Guds administration? Själen skulle vandra omkring lite varstans, inkräkta överallt och även skada de levande tingen i den mänskliga världen. Den skulle inte bara skada mänskligheten utan även växter och djur – men människorna skulle vara de första som skadades. Om det skulle hända – om en sådan själ inte administrerades, om den skadade människor allvarligt och faktiskt gjorde hemska saker – då skulle denna själ också behandlas på lämpligt sätt i den andliga världen: Om det hela var allvarligt skulle själen snart upphöra att existera och den skulle förintas. Om möjligt skulle den placeras någonstans och sedan reinkarneras. Den andliga världens administration av olika själar är alltså välordnad och utförs i enlighet med steg och regler. Det är enbart tack vare denna administration som inte människans materiella värld har rasat samman i kaos, och det är tack vare den som den materiella världens människor äger en normal mentalitet, ett normalt förnuft och ett fungerande köttsligt liv. Först när mänskligheten har ett sådant normalt liv kommer dessa som lever i köttet att kunna fortsätta att leva och frodas och fortplanta sig generation efter generation.

Utdrag ur ”Gud själv, den unike X” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 192)

När det gäller icke troende är principen bakom Guds handlande att han belönar de goda och straffar de onda? Finns det några undantag? (Nej.) Ser ni att det finns en princip bakom Guds handlingar? Icke troende tror i själva verket inte på Gud och underkastar sig inte heller hans iscensättningar. Dessutom är de omedvetna om hans suveränitet och än mindre erkänner de honom. Det allvarligaste är att de är vanvördiga mot Gud, förbannar honom och är fientliga mot dem som tror på Gud. Men trots att de har denna inställning till Gud viker han inte från sina principer i administreringen av dem; han administrerar dem på ett välorganiserat sätt i enlighet med sina principer och sitt sinnelag. Hur betraktar han deras fientliga inställning? Som okunnighet! Därför har han tidigare sett till att sådana människor – alltså den stora majoriteten av icke troende – har återfötts som djur. Så vad är då icketroende faktiskt i Guds ögon? De är vilda djur allihop. Gud administrerar såväl vilda djur som människor, och för sådana människor gäller samma principer. Även i hans administration av dessa människor kan man se hans sinnelag liksom hans lagar bakom hans herravälde över alla ting. Ser ni då Guds suveränitet i de principer han följer i sin administrering av de icke troende som jag just nämnde? Ser ni Guds rättfärdiga sinnelag? (Det gör vi.) Gud handlar med andra ord enligt sina egna principer och sitt sinnelag oavsett vilka av alla företeelser han har att göra med. Det här är Guds innersta väsen; han skulle aldrig tillfälligtvis bryta mot de förordningar eller himmelska påbud som han har bestämt bara därför att han betraktar sådana människor som vilda djur. Gud agerar principfast, inte det minsta vårdslöst, och hans agerande påverkas inte ett dugg av några omständigheter. Han följer sina principer i allt han gör. Det beror på att Gud besitter Guds eget innersta väsen; det här är en sida av hans väsen som ingen skapad varelse äger. Gud är samvetsgrann och ansvarsfull i sin hantering, sitt tillvägagångssätt, sin förvaltning, sin administrering och sitt styre över varje föremål, person och levande ting bland allt han skapade, och han har aldrig varit vårdslös i detta. Han är nådig och god mot dem som är goda; de som är onda straffar han skoningslöst; och för de olika levande varelserna gör han lämpliga arrangemang på ett lägligt och regelbundet sätt utifrån den mänskliga världens krav vid olika tidpunkter, så att dessa olika levande varelser reinkarneras på ett välordnat sätt i enlighet med de uppgifter de har och förflyttar sig metodiskt mellan den materiella och den andliga världen.

Utdrag ur ”Gud själv, den unike X” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 193)

En levande varelses död – slutet på ett fysiskt liv – innebär att den levande varelsen har passerat från den materiella världen in i den andliga världen, medan ett nytt fysiskt livs födelse innebär att en levande varelse har kommit in i den materiella världen från den andliga världen och börjat ta sig an och göra sin uppgift. Oavsett om det rör sig om en varelses avfärd eller ankomst är den helt avhängig arbetet i den andliga världen. När någon kommer in i den materiella världen har Gud redan gjort lämpliga arrangemang och bestämningar i den andliga världen när det gäller vilken familj personen ska hamna hos, i vilken era han ska anlända, vilken timme han ska anlända och vilken uppgift han ska ha. Denna individs hela liv – vad han gör och vilka vägar han tar – kommer följaktligen att fortsätta i enlighet med de arrangemang som gjorts i den andliga världen, utan minsta avvikelse. Vidare är den stund då ett fysiskt liv avslutas, liksom hur och på vilken plats det slutar, tydlig och urskiljbar för den andliga världen. Gud härskar över den materiella världen och han härskar även över den andliga världen, och han fördröjer inte en själs normala kretslopp av liv och död. Han skulle heller aldrig kunna begå några fel i arrangerandet av det kretsloppet. Alla assistenter på de officiella tjänsterna i den andliga världen utför sina individuella uppgifter och gör vad de ska göra i enlighet med Guds regler och instruktioner. Följaktligen är vartenda materiellt fenomen som människan ser i mänsklighetens värld i ordning och fritt från kaos. Allt detta är tack vare Guds välorganiserade styre över allting liksom det faktum att hans auktoritet härskar över allt. Hans herravälde omfattar den materiella världen som människan lever i och dessutom den osynliga materiella världen bakom mänskligheten. Så om människorna vill ha ett gott liv och hoppas få leva i en behaglig miljö, måste de förutom hela den synliga materiella världen också förses med den andliga världen, som ingen kan se, som råder över alla levande varelser för mänskligheten skull och som är välorganiserad.

Utdrag ur ”Gud själv, den unike X” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 194)

Kretsloppet av liv och död för människor av olika religioner

Vi diskuterade just kretsloppet av liv och död för människor i den första kategorin, de icke troende. Låt oss nu diskutera samma sak för den andra kategorin, människor som tillhör olika religioner. ”Kretsloppet av liv och död för människor av olika religioner” är ytterligare ett mycket viktigt ämne, och det är nödvändigt att ni har en viss förståelse av det. Låt oss börja med att tala om vilka religioner som åsyftas då vi talar om ”människor av olika religioner”: de fem stora religionerna judendom, kristendom, katolicism, islam och buddism. De människor som tror på dessa fem religioner utgör vid sidan av de icke troende en stor andel av jordens befolkning. Det är inte många inom dessa fem religioner som har gjort tron till sitt yrke, men de här religionerna har många anhängare. De kommer att hamna på en annan plats när de dör. ”En annan” än vilka? En annan plats än de icke troende – människorna som inte tillhör någon religion – som vi just talade om. När de troende som tillhör de här fem religionerna dött hamnar de någon annanstans, på ett annat ställe än de icke troende. Men det är fortfarande samma process; den andliga världen kommer att döma även dem baserat på allt de gjorde innan de dog, och sedan kommer de att behandlas därefter. Men varför skickas dessa människor till en annan plats för att behandlas? Det finns ett viktigt skäl till det. Vad är det? Jag ska förklara det för er med ett exempel. Men innan jag gör det kanske ni tänker för er själva: ”Det kanske beror på att de har lite tro på Gud! De är inte helt icke troende.” Men det är inte skälet. Det finns ett mycket viktigt skäl till att de hålls åtskilda från de andra.

Ta buddhismen, till exempel. Jag ska tala om en sak för er. En buddhist är för det första någon som har konverterat till buddhismen, och det är en person som vet vad deras tro innebär. När buddhister rakar håret och blir munkar eller nunnor betyder det att de har skilt sig från den sekulära världen och lämnat den mänskliga världens larm bakom sig. Varje dag reciterar de sutror och mässar Buddhas olika namn, äter enbart vegetarisk mat, lever ett asketiskt liv och tillbringar dagarna i sällskap enbart med det kalla, svaga skenet från en smörlampa. De tillbringar hela livet på detta sätt. När en buddhists fysiska liv är över gör de en sammanfattning av sitt liv, men i hjärtat vet de inte vart de kommer att ta vägen efter döden, vilka de kommer att möta eller vad deras resultat kommer att bli: Innerst inne har de ingen klar uppfattning om dessa saker. De har inte gjort annat än blint burit en sorts tro under hela sitt liv och sedan lämnar de den mänskliga världen tillsammans med sina blinda önskningar och ideal. Detta är slutet på en buddhists fysiska liv, när de lämnar de levandes värld; efter det återvänder de till sin ursprungliga plats i den andliga världen. Huruvida dessa människor kommer att reinkarneras och återvända till jorden beror på hur de uppfört sig och utövat sin tro innan de dog. Om de inte gjorde någonting ont under sin livstid kommer de snabbt att reinkarneras och skickas tillbaka till jorden igen, där de än en gång blir munkar eller nunnor. De utövar alltså självkultivering under sitt fysiska liv i linje med hur de utövade självkultivering första gången, och när deras fysiska liv är avslutat återvänder de till den andliga världen där de granskas. Om inga problem påträffas kan de sedan återvända till människans värld igen och än en gång konvertera till buddhismen och på så sätt fortsätta att utöva sin tro. Efter att ha återfötts mellan tre och sju gånger återvänder de än en gång till den andliga världen dit de kommer efter det att varje fysiskt liv är över. Om deras olika kvalifikationer och deras uppförande i den mänskliga världen har varit förenliga med den andliga världens himmelska påbud, kommer de att bli kvar där; de kommer inte längre att återfödas som människor och riskerar inte heller att straffas för onda gärningar på jorden. Det kommer aldrig mer att behöva gå igenom denna process. I stället kommer de, beroende på sina omständigheter, att inta en befattning i den andliga världen. Det här är vad buddhister kallar att ”uppnå buddhaskap”. Att uppnå buddhaskap betyder framför allt att de uppnår förverkligande som tjänstemän i den andliga världen och sedan inte reinkarneras eller riskerar att bestraffas mer. Dessutom betyder det att de inte längre drabbas av de lidanden det innebär att vara människa efter att ha reinkarnerats. Finns det då fortfarande en risk att de ska återfödas som ett djur. (Nej.) Det här innebär att de kommer att fortsätta att ha en uppgift i den andliga världen och inte kommer att reinkarneras mer. Det här är ett exempel på vad det innebär att uppnå förverkligande av buddhaskap inom buddhismen. Vad gäller dessa som inte uppnår förverkligande så granskas de vid sin återkomst till den andliga världen av den relevanta tjänstemannen som upptäcker att de medan de levde inte flitigt utövat självkultivering eller varit samvetsgranna med att recitera sutrorna eller mässa Buddhas olika namn så som buddhismen föreskriver, utan att de tvärtom begått många onda handlingar och ägnat sig åt en massa onda beteenden. Då görs en bedömning i den andliga världen av deras onda gärningar och efter det kommer de tveklöst att bestraffas. I det avseendet finns det inga undantag. När kan då en sådan person uppnå förverkligande? I ett liv där de inte begår något ont – när det efter deras återkomst till den andliga världen framgår att de inte gjorde någonting felaktigt innan de dog. Då fortsätter de att återfödas och fortsätter att recitera sutrorna och mässa Buddhas olika namn och tillbringa sina dagar i det kalla, svaga skenet från en smörlampa, avstå från att döda något levande eller äta något kött. De deltar inte i människans värld, lämnar dess bekymmer långt bakom sig och har inga dispyter med andra människor. Om de inte begår några onda gärningar under denna process kommer de, efter att ha återvänt till den andliga världen och alla deras handlingar och beteenden har granskats, att skickas ut i människans värld igen, och detta kretslopp upprepas mellan tre och sju gånger. Om de inte uppför sig illa under denna tid kommer deras uppnåelse av buddhaskap inte att påverkas eller fördröjas. Det här är något som gäller alla religiösa människors kretslopp av liv och död: De kan ”uppnå förverkligande” och få en befattning i den andliga världen: Det är vad som skiljer dem från icke troende. För det första, hur uppträder dessa som kan få en befattning i den andliga världen medan de fortfarande lever på jorden? De måste se till att inte göra något ont över huvud taget: De får inte mörda, inte anlägga mordbränder, våldta eller plundra; om de ägnar sig åt svindleri, bedrägeri, stöld eller rån kan de inte uppnå förverkligande. Med andra ord, om de har något som helst med onda handlingar att göra så kommer de inte att kunna undgå att straffas av den andliga världen. Den andliga världen gör passande arrangemang för buddhister som uppnår buddhaskap: de kan få i uppdrag att administrera dem som verkar tro på buddhism eller på Den gamle mannen i skyn – de kan bli tilldelade en jurisdiktion. De kan också hända att de får ansvar enbart för de icke troende eller att de får befattningar med mindre plikter. Sådana placeringar bestäms utifrån deras själars olika naturer. Det här är ett exempel på buddhism.

Av de fem religionerna vi har talat om är kristendomen relativt speciell Vad är det som gör de kristna så speciella? Det här är människor som tror på den sanne Guden. Hur kan dessa som tror på den sanne Guden räknas in här? Om kristendomen bara hade med tro att göra, så skulle man kunna säga att den är en sorts tro; den skulle bara vara en sorts ritual, en sorts religion och en helt annan sak än deras tro som verkligen följer Gud. Att jag har listat kristendomen bland de fem stora ”religionerna” beror på att den har reducerats till samma nivå som judendom, buddhism och islam. De flesta människorna här tror inte att det finns en Gud eller att han härskar över allt; än mindre tror de på hans existens. I stället använder de Skriften enbart för att diskutera teologi och använder teologi för att lära folk att vara vänliga, att utstå lidande och att göra det som är gott. Det är den sortens religion som kristendomen har blivit: Den koncentrerar sig bara på teologiska teorier som absolut inte har någonting att göra med Guds verk med att förvalta och frälsa människan. Den har blivit en religion av folk som följer Gud men som i själva verket inte erkänns av Gud. Gud har emellertid en princip också i sitt sätt att nalkas dessa människor. Han hanterar dem inte nonchalant eller åtgärdar dem som han behagar så som han gör med de icke troende. Han behandlar dem på samma sätt som han behandlar buddhister: Om de kristna kan utöva självdisciplin, följa de tio budorden noga och se till att leva efter lagarna och buden och hålla fast vid dem hela livet, då måste de tillbringa samma tid med att genomgå kretsloppen av liv och död innan de verkligen kan uppnå det så kallade ”uppryckandet”. När de har uppnått detta uppryckande blir de kvar i den andliga världen där de får en befattning och blir tjänstemän. Om de gör det som är ont på jorden – om de är alltför syndiga och begår alltför många synder – då kommer även de att ofrånkomligen straffas och fostras olika hårt. Inom buddhismen innebär förverkligandet att man går vidare till den högsta salighetens rena land, men vad kallar man det inom kristendomen? Det kallas att ”komma till himlen” och bli ”uppryckt”. De som verkligen blir uppryckta genomgår också kretsloppet av liv och död tre till sju gånger varefter de dör och kommer till den andliga världen som om de hade somnat. Om de håller måttet får de stanna kvar där och få en befattning, och till skillnad från folket på jorden kommer de inte att reinkarneras på ett enkelt eller konventionellt sätt.

Det slut som alla dessa religioner talar om och strävar efter är detsamma som förverkligandet inom buddhismen; det är bara det att detta ”förverkligande” uppnås på andra sätt. De är av samma skrot och korn allihop. För dem av de här religionernas anhängare som är kapabla att uppföra sig strikt enligt de religiösa rättesnörena, tillhandahåller Gud ett passande slutmål, ett passande ställe att komma till, och behandlar dem på lämpligt sätt. Allt det här är rimligt, men det är inte som folk föreställer sig, eller hur? Vad tänker ni nu när ni har hört vad som händer folk som tillhör kristendomen? Tycker ni att deras belägenhet är orättvis? Tycker ni synd om dem? (Lite grand.) Det finns inget att göra åt saken; de har enbart sig själva att skylla. Varför säger jag så? Guds verk är sant; han lever och är verklig och hans verk är riktat till hela mänskligheten och varje enskild individ. Varför accepterar de då inte detta? Varför motarbetar och förföljer de Gud så frenetiskt? De borde skatta sig lyckliga som ens får ett resultat av det här slaget, så varför tycker ni synd om dem? Att de behandlas på det här sättet vittnar om väldig tolerans. Med tanke på hur de sätter sig upp mot Gud så borde de förgöras, men Gud gör inte det; i stället behandlar han helt enkelt kristendomen som vilken vanlig religion som helst. Finns det då någon anledning att gå in i ytterligare detaljer när det gäller de andra religionerna? Alla de här religionernas livssyn går ut på att människan ska utstå mer umbäranden, inte göra något ont, göra goda gärningar, avhålla sig från dispyter och vara god – det här är vad de flesta religioner lär. Så om dessa religiösa människor – de här anhängarna av olika religioner och samfund – kan följa sina religiösa rättesnören strikt, då kommer de inte att begå några allvarliga fel eller synder under sin tid på jorden; och efter att ha återfötts mellan tre och sju gånger kommer de flesta av dessa människor – de som är kapabla att följa religiösa rättesnören strikt – att stanna kvar och få en befattning i den andliga världen. Finns det många sådana människor? (Nej, det gör det inte.) Vad baserar ni ert svar på? Det är inte lätt att vara god och att följa religiösa regler och lagar. Buddhismen tillåter inte folk att äta kött – skulle ni kunna leva så? Om ni var tvungna att bära grå dräkter och recitera sutror och mässa Buddhas olika namn i ett buddhisttempel hela dagen, skulle ni kunna göra det? Det vore inte lätt. Kristendomen har tio Guds bud, budorden och lagarna; är de enkla att följa? Nej det är de inte! Ta till exempel det här med att inte svära åt andra: Folk är helt enkelt oförmögna att följa denna regel. De kan inte hejda sig utan svär – och när de har svurit kan de inte ta tillbaka orden, så vad gör de? Jo, när kvällen kommer bekänner de sina synder. Ibland när de har svurit åt andra hyser de fortfarande hat i hjärtat och de går till och med så långt att de planerar ett tillfälle då de kan åsamka de här personerna ytterligare skada. Kort sagt, för dem som lever bland dessa döda dogmer är det inte lätt att avstå från att synda eller begå onda gärningar. Därför är det bara en handfull människor inom varje religion som verkligen lyckas uppnå förverkligande. Du tänker att eftersom de här religionerna har så många anhängare så måste det finnas en stor andel som kommer att kunna stanna kvar och få en uppgift i den andliga världen. Det är emellertid inte så många; det är bara ett fåtal som verkligen kan uppnå detta. Det där är i stort sett allt vad gäller de religiösa människornas kretslopp av liv och död. Vad som särskiljer dem är att de kan uppnå förverkligande och det är vad som skiljer dem från icke troende.

Utdrag ur ”Gud själv, den unike X” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 195)

Kretsloppet av liv och död för dem som följer Gud

Låt oss nu tala om kretsloppet av liv och död för dem som följer Gud. Det här rör er, så var lyssna noga: Tänk först på hur Guds efterföljare kan kategoriseras. (Guds utvalda och tjänstgörarna.) Det finns verkligen två kategorier: Guds utvalda och tjänstgörarna. Låt oss börja med att tala om Guds utvalda som det bara finns ett fåtal av. Vilka syftar ”Guds utvalda” på? När Gud hade skapat alla ting och mänskligheten blev till, valde Gud ut en grupp människor som skulle följa honom; de benämns kort och gott ”Guds utvalda”. Guds val av dessa människor hade en speciell omfattning och betydelse. Det speciella med omfattningen är att den begränsade sig till ett fåtal utvalda som måste komma när han gör viktigt verk. Och vad är betydelsen? Eftersom de utgjorde en grupp som utvalts av Gud är betydelsen stor. Gud vill alltså göra de här människorna fulltaliga och fullkomliga, och så snart hans förvaltningsverk är avslutat kommer han att vinna dessa människor. Är inte det en stor betydelse? Dessa utvalda är följaktligen väldigt viktiga för Gud, för det är dem som Gud har för avsikt att vinna. Vad tjänstgörarna anbelangar, tja, låt oss ta ett ögonblicks paus från ämnet med Guds förutbestämmelse och först prata om deras ursprung. En ”tjänstgörare” är bokstavligen en som tjänar. De som tjänar är kortlivade; de gör det inte på lång sikt eller för evigt, utan de anställs eller rekryteras tillfälligt. De flesta av dem är utvalda bland de icke troende. De kom till jorden när det beslutades att de skulle fungera som tjänstgörare i Guds verk. De kan ha varit djur i sitt tidigare liv, men de kan också ha varit icke troende. Det här är tjänstgörarnas ursprung.

Låt oss prata mer om Guds utvalda folk. När de dör kommer de till en helt annan plats än de icketroende och människor av olika religioner. Det är en plats där de har sällskap av änglar och Guds budbärare; det är en plats som administreras personligen av Gud. Även om Guds utvalda folk inte kan se Gud med egna ögon på den här platsen, skiljer den sig från alla andra ställen i den andliga världen; det här är en annorlunda plats där den här kategorin människor hamnar när de dött. Även de utreds noga av Guds budbärare när de dör. Och vad är det som utreds? Guds budbärare utreder vilka vägar dessa människor har gått under sitt liv som troende, huruvida de har satt sig upp mot Gud eller förbannat honom under den tiden och huruvida de har begått någon allvarlig synd eller ond gärning. Den här utredningen avgör frågan om en viss person ska tillåtas stanna eller måste ge sig av. Vad betyder ”ge sig av”? Och vad betyder ”stanna”? ”Ge sig av” syftar på huruvida de, baserat på sitt uppförande, blir kvar i Guds utvaldas led; att tillåtas ”stanna” betyder att de kan stanna kvar bland dem vars antal kommer att göras fullständigt av Gud under de sista dagarna. Gud har speciella arrangemang för dem som stannar. Under varje period av sitt verk skickar han sådana människor att fungera som apostlar eller utföra arbetet med att blåsa nytt liv i eller vårda kyrkorna. Folk som är kapabla att göra detta arbete reinkarneras emellertid inte lika frekvent som icke troende, som återföds generation efter generation; i stället återbördas de till jorden allt efter Guds verks fordringar och steg, och de återföds inte ofta. Finns det då några regler för när de reinkarneras? Kommer de med några års mellanrum? Kommer de så frekvent? Nej, det gör de inte. Alltihop baseras på Guds verk, dess steg och hans behov, och det finns inga bestämda regler. Den enda regeln är att när Gud genomför det avslutande stadiet av sitt verk i de sista dagarna, då kommer alla dessa människor till jorden och detta blir deras sista reinkarnation. Och varför är det så? Det beror på det resultat som ska uppnås under det sista stadiet av Guds verk – för under detta sista stadium kommer Gud att göra dessa utvalda fulltaliga. Vad innebär det? Om de här människorna görs fulltaliga och fullkomliga under denna avslutande fas, då kommer de inte att återfödas mer; den process där de varit människor kommer att vara helt och hållet avslutad, liksom deras reinkarnationsprocess. Det här gäller dem som kommer att stanna. Vart tar då de vägen som inte får stanna? De som inte tillåts stanna har sitt eget passande slutmål. För det första kommer även de att straffas för sina onda gärningar, de misstag de gjort och de synder de har begått. När de har straffats kommer Gud antingen att ordna så att de sänds ut bland de icketroende beroende på omständigheterna, eller ordna så att de hamnar bland anhängarna av de olika religionerna. Det finns med andra ord två möjliga resultat för deras del: Det ena är att straffas och kanske leva bland anhängarna av en viss religion sedan de blivit reinkarnerade, och det andra är att bli icke troende. Om de blir icke troende förlorar de alla möjligheter; men om de blir religiösa – om de till exempel blir kristna – kommer de fortfarande att ha en chans att återvända till Guds utvalda folks skara; det finns mycket komplexa relationer här. Kort sagt, om någon av Guds utvalda folk gör något som kränker Gud kommer han att straffas precis som alla andra. Ta Paulus, till exempel, som vi pratade om förut. Paulus är ett exempel på en person som straffas. Börjar ni få en aning om vad jag pratar om? Är omfattningen av Guds utvalda fastställd? (Ja, i stort sett.) Det mesta av den är fastställd, men en liten del av den är inte fastställd. Hur det kommer sig? Här har jag refererat till det mest uppenbara skälet: onda gärningar. När människor begår onda gärningar vill Gud inte ha dem, och när Gud inte vill ha dem kastar han ut dem bland olika raser och typer av människor. Det förlorar allt hopp och det blir svårt för dem att återvända. Allt detta har samband med Guds utvaldas kretslopp av liv och död.

Utdrag ur ”Gud själv, den unike X” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 196)

Nästa tema är tjänstgörarnas kretslopp av liv och död. Vi pratade just om tjänstgörarnas ursprung; det vill säga, det faktum att de reinkarnerades efter att ha varit icke troende och djur i sitt tidigare liv. I och med att det sista stadiet av Guds verk inletts har han utvalt en skara sådana människor bland de icke troende, och denna skara är speciell. Guds väljer dessa människor med syftet att de ska tjäna hans verk. ”Tjänande” är ett ord som inte låter särskilt elegant och det är inte heller i linje med vad all önskar sig, men vi måste se på vilka det riktar sig till. Att vara Guds tjänstgörare har en speciell betydelse. Ingen annan skulle kunna inneha den uppgiften eftersom de är utvalda av Gud. Och vad är dessa tjänstgörares uppgift? Den är att tjäna Guds utvalda. För det mesta är deras uppgift att tjäna Guds verk, att samarbeta med det och medverka till att Gud kan göra sin utvalda skara fulltalig. Oavsett om dessa tjänstgörare sliter, utför någon aspekt av verket, eller åtar sig vissa uppgifter – vad har Gud för fordringar på dessa tjänstgörare? Ställer han mycket höga krav på dem? (Nej. Allt han begär är att de ska vara lojala.) Även tjänstgörare måste vara lojala. Oavsett varifrån du kommer eller varför Gud utvalde dig måste du var lojal mot honom, mot alla uppdrag Gud anförtror dig, och mot det arbete som du är ansvarig för och de plikter du gör. Vad kommer resultatet att bli för de tjänstgörare som är i stånd att vara lojala och behaga Gud. De kommer att kunna stanna kvar. Är det en välsignelse att vara en tjänstgörare som blir kvar. Vad betyder det att bli kvar? Vad är meningen med denna välsignelse? I fråga om status verkar de skilja sig från Guds utvalda; de verkar annorlunda. Men är inte det som de åtnjuter i det här livet faktiskt detsamma som för Guds utvalda? Åtminstone är det detsamma i det här livet. Det förnekar ni inte, eller hur? Guds yttranden, Guds nåd, Guds försörjning, Guds välsignelser – vem får inte del av detta? Alla åtnjuter detta i rikligt mått. En tjänstgörares identitet är en som utför tjänster, men i Guds ögon är de bara ett ting bland alla de ting som han skapade; det är bara det att de har till uppgift att vara tjänstgörare. Är det någon skillnad mellan en tjänstgörare och en av Guds utvalda i och med att de båda är Guds varelser? I praktiken är det inte det. Formellt finns det en skillnad; när det gäller deras väsen och den uppgift de har finns det en skillnad – men Gud behandlar inte denna grupp människor orättvist. Varför definieras då de här människorna som tjänstgörare? Det här är något ni måste ha ett visst hum om! Tjänstgörare kommer ur kategorin icke troende. Så snart vi nämner att de kommer från de icke troende är det uppenbart att allesamman har en dålig bakgrund: Allihop är ateister och det var det förr också; de trodde inte på Gud utan de var fientliga mot honom, mot sanningen och mot allt positivt. De trodde inte på Gud eller på hans existens. Är de då kapabla att förstå Guds ord? Man kan med fog säga att i stor utsträckning är de inte det. Liksom djur inte kan förstå mänskliga ord, kan inte tjänstgörare förstå vad Gud säger, vad han begär eller varför han ställer dessa krav. De förstår inte; de här sakerna är obegripliga för dem och de förblir oupplysta. Därför besitter inte de här människorna det liv som vi har pratat om. Kan människor förstå sanningen utan livet? Är de utrustade med sanningen? Har de erfarenhet och kunskap om Guds ord? (Nej.) Det här är tjänstgörarnas ursprung. Men eftersom Gud gör dessa människor till tjänstgörare finns det fortfarande normer för hans fordringar på dem; han ser inte ner på dem och han är inte heller likgiltig för dem. Även om de inte fattar hans ord och inte äger livet behandlar Gud dem vänligt och det finns ändå normer när det gäller hans fordringar på dem. Ni talade just om dessa normer: Vara lojal mot Gud och göra vad han säger. Som tjänstgörare måste du tjäna där det behövs och du måste tjäna ända till slutet. Om du kan vara en lojal tjänstgörare, om du kan tjäna ända till slutet och fullgöra det uppdrag som Gud har anförtrott dig, då kommer du att leva ett liv av värde. Om du kan göra detta, kommer du att kunna stanna kvar. Om du bemödar dig lite mer, om du försöker lite hårdare, om du kan fördubbla dina ansträngningar att lära känna Gud, tala lite om att känna Gud, vittna om honom och dessutom förstå något av hans vilja, samarbeta i Guds verk och ge akt på Guds avsikter, då kommer du som tjänstgörare att uppleva en förändring när det gäller lycka. Och vad kommer denna förändring att bestå av? Du kommer inte längre att bara kunna bli kvar. Beroende på hur du har uppfört dig och vad du har för personliga ambitioner och strävanden, kommer Gud att göra dig till en av de utvalda. Så kommer din lycka att förändras. Vad är det bästa med detta för tjänstgörarna? Det är att de kan bli Guds utvalda. Om de blir det, kommer de till skillnad från de icke troende inte längre att återfödas som djur. Är det bra? Det är det, och det är också goda nyheter: Det innebär att tjänstgörare kan formas. Att Gud en gång har förutbestämt att tjänstgörare ska tjäna betyder inte att de kommer att göra det för evigt; det är inte nödvändigtvis så. Gud kommer att åtgärda dem och svara på dem på ett sätt som stämmer med denna persons individuella uppförande.

Det finns emellertid tjänstgörare som är oförmögna att tjäna ända till slutet; det finns de som ger upp och överger Gud när de kommit halvvägs genom sin tjänstgöring, och det finns folk som begår flera ogärningar. Det finns även de som orsakar ofantlig skada och åsamkar Guds verk enorma förluster, och det finns till och med tjänstgörare som förbannar Gud, och så vidare. Vad kommer de oåterkalleliga konsekvenserna att innebära? Alla sådana onda handlingar kommer att betyda slutet på deras tjänst. Eftersom du har skött dig alltför dåligt under din tjänstgöring och eftersom du har gått för långt, kommer Gud så snart han ser att ditt tjänande inte håller måttet att ta ifrån dig din rätt att tjäna; han kommer inte längre att tillåta dig att tjäna; han kommer att avlägsna dig från sin åsyn och från Guds hus. Beror det på att du inte vill tjäna? Vill du inte ständigt göra det som är ont? Är du inte ständigt trolös? Nåväl, då finns det en enkel lösning: Du blir fråntagen din rätt att tjäna. För Gud innebär detta – att frånta en tjänstgörare hans rätt att tjäna – att denna tjänstgörares slut har tillkännagetts och att han inte längre har befogenhet att tjäna Gud. Gud har inget mer behov av den här människans tjänster, och det spelar ingen roll vilka fina saker hon än må säga så är de orden förgäves. När saker och ting har gått så här långt är det hela oåterkalleligt; det finns ingen återvändo för tjänstgörare som dessa. Och hur hanterar Gud sådana tjänstgörare? Stoppar han dem bara från att tjäna mer? Nej. Förhindrar han dem bara från att stanna kvar? Eller lägger han dem åt sidan och väntar på att de ska göra en helomvändning? Det gör han inte. När det gäller tjänstgörare är Gud sannerligen inte så kärleksfull. Om en människa har den här sortens inställning till sin tjänstgöring åt Gud, kommer Gud som följd av denna inställning att ta ifrån henne befogenheten att tjäna och kasta tillbaka henne bland de icke troende igen. Och vad blir ödet för en tjänstgörare som har kastats tillbaka bland de icke troende? Det blir samma som för de icke troende: Han kommer att återfödas som ett djur och få samma straff i den andliga världen som en icke troende. Dessutom kommer Gud inte att ägna något personligt intresse åt dessa människors bestraffning, för sådana människor har inte längre någon relevans för Guds verk. Det här är inte bara slutet på deras liv i tro på Gud, utan också slutet på deras öde såväl som tillkännagivandet av detta öde. Om dessa tjänstgörare sköter sitt tjänande dåligt får de alltså själva ta konsekvenserna av det. Om en tjänstgörare inte klarar att tjäna ända till slutet eller fråntas sin befogenhet att tjäna halvvägs, då kommer han att kastas bland de icke troende – och om det händer kommer denna person att behandlas på samma sätt som boskap, på samma sätt som folk utan intellekt eller förnuft. När jag uttrycker det på det viset, då förstår ni, eller hur?

Nu har jag talat om hur Gud hanterar sina utvaldas och tjänstgörarnas kretslopp av liv och död. Hur känns det när ni har hört detta? Har jag någonsin tagit upp det här ämnet tidigare? Har jag någonsin pratat på temat Guds utvalda och tjänstgörarna? Det har jag faktiskt, men det kommer ni inte ihåg. Gud är rättvis mot sitt utvalda folk och mot tjänstgörarna. Han är rättvis i alla avseenden. Har jag rätt? Kan ni hitta någonting i det här som är fel? Finns det inte de som kommer att säga: ”Varför är Gud så tolerant mot de utvalda? Och varför är han bara lite förlåtande mot tjänstgörarna?” Är det någon som vill försvara tjänstgörarna? ”Kan inte Gud ge tjänstgörarna mer tid och vara mer förlåtande och tolerant mot dem?” Är det rätt att ställa en sådan fråga? (Nej, det är det inte.) Och varför inte? (Därför att vi faktiskt har visats ynnest enbart genom att vi har gjorts till tjänstgörare.) Tjänstgörare har faktiskt visats ynnest enbart genom att få tillåtelse att tjäna! Var skulle dessa människor ha varit utan titeln ”tjänstgörare” och det arbete de gör? De skulle ha varit bland de icke troende och levt och dött bland kreaturen. Vilken väldig nåd de åtnjuter i dag då de får komma inför Gud och komma till Guds hus! Detta är en sådan oerhörd nåd! Om inte Gud gav er möjligheten att tjäna skulle ni aldrig ha en chans att komma inför honom. Milt talat, även om du är buddhist och har uppnått förverkligande så är du som mest bara en passopp i den andliga världen; du kommer aldrig att möta Gud, höra hans röst eller hans ord eller känna hans kärlek och välsignelser, och du skulle heller aldrig ha en möjlighet att komma ansikte mot ansikte med honom. Det enda buddhister har framför sig är simpla arbetsuppgifter. De kan omöjligt lära känna Gud och de bara fogar sig och lyder, medan tjänstgörarna vinner så mycket under det här stadiet av verket! För det första kan de komma ansikte mot ansikte med Gud, höra hans röst, höra hans ord och erfara den nåd och de välsignelser som han skänker människor. Dessutom kan de ta del av de ord och sanningar som Gud skänker. Tjänstgörare vinner sannerligen så mycket! Så om du som tjänstgörare inte ens kan bemöda dig ordentligt, kan då Gud ändå behålla dig? Nej, han kan inte behålla dig. Han begär inte mycket av dig, men trots det gör du inget som han begär ordentligt; du har inte gjort din plikt. Därför är det tveklöst så att Gud inte kan behålla dig. Sådant är Guds rättfärdiga sinnelag. Gud klemar inte med dig, men han diskriminerar dig inte heller. Det här är de principer Gud handlar efter. Gud behandlar alla människor och djur på detta sätt.

Utdrag ur ”Gud själv, den unike X” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 197)

Om de olika varelserna i den andliga världen gör något som är fel eller om de inte sköter sitt jobb ordentligt, så har Gud också motsvarande himmelska påbud och förordningar att hantera dem med; detta är absolut. Under Guds flera tusen år långa förvaltningsverk har därför en del tjänstgörare som gjorde sig skyldiga till missgärningar utrotats, medan andra – än i dag – hålls i förvar och bestraffas. Det här är något som varenda varelse i den andliga världen måste vara beredd på. Om de gör något orätt eller begår någon ond handling så straffas de – Guds tillvägagångssätt är detsamma som när det gäller hans utvalda och tjänstgörarna. De principer som reglerar Guds agerande i både den andliga och den materiella världen förändras alltså inte. Vare sig du kan se Guds handlingar eller inte så förändras inte principerna bakom dem. Gud har alltid närmat sig allting och hanterat allting enligt samma principer. Detta är oföränderligt. Gud är god mot dem bland de icke troende som lever på ett förhållandevis riktigt sätt, och han kommer att ge de människor av alla religioner som uppför sig väl och inte gör något ont en chans att spela sina roller i allt som förvaltas av Gud och göra det som de bör göra. Samma sak gäller bland dem som följer Gud och bland hans utvalda folk – Gud diskriminerar inte någon person enligt dessa sina principer. Han är god mot alla som är kapabla att verkligen följa honom, och han älskar alla som verkligen följer honom. Det är bara det att vad han skänker alla dessa olika typer av människor – icke troende, människorna av olika religioner och Guds utvalda – varierar. Ta de icke troende, till exempel: Fastän de inte tror på Gud och Gud ser dem som vilda djur har allesamman mat att äta, någonstans att bo och ett normalt kretslopp av liv och död. De som gör det som är ont straffas och de som gör det som är gott välsignas och får ta emot Guds godhet. Visst är det så? Om religiösa människor kan följa sina religiösa rättesnören strikt under liv efter liv kommer Gud till slut, efter alla dessa reinkarnationer, att utfärda sin kungörelse till dem. När det gäller er i dag, oavsett om ni tillhör Guds utvalda eller är tjänstgörare, så kommer Gud på samma sätt att bringa er i samklang med de föreskrifter och administrativa förordningar som han har upprättat och bestämma ert slut i enlighet med dem. Har Gud gett de här människotyperna, de olika typerna av troende människor – det vill säga, de som tillhör olika religioner – utrymme där de ska leva? Var är judarna? Har Gud lagt sig i deras tro? Det har han inte, eller hur? Och hur är det med de kristna? Han har inte lagt sig i deras tro heller. Han låter dem hålla fast vid sina ritualer, han talar inte till dem, ger dem inte någon upplysning och uppenbarar inte heller någonting för dem. Om du tror att det är rätt, så får du ha den tron. Katoliker tror på Maria och att det var genom henne som budskapet gavs till Jesus; det är vad de tror. Har Gud någonsin korrigerat deras tro? Han ger dem fria tyglar; han bryr sig inte om dem, utan ger dem ett visst utrymme där de får leva. Gör han inte likadant i fråga om muslimer och buddhister? Han har satt upp gränser för dem också och låter dem ha sitt eget livsrum utan att lägga sig i deras respektive trosuppfattningar. Allting är välordnat. Och vad ser ni i allt detta? Att Gud besitter auktoritet men att han inte missbrukar den. Gud arrangerar allt i perfekt ordning och gör det på ett välordnat sätt, och häri ligger hans visdom och allmakt.

Utdrag ur ”Gud själv, den unike X” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 198)

Guds identitet och ställning

Gud är den som härskar över alla ting och administrerar alla ting. Han skapade allt som finns, han administrerar allt som finns, han härskar över allt som finns och han sörjer för allt som finns. Detta är Guds ställning och det är hans identitet. För alla ting och allt som existerar är Guds sanna identitet Skaparen och Härskaren över hela skapelsen. Det är den identitet Gud besitter och han är unik bland alla ting. Ingen av Guds varelser – varken bland människorna eller i den andliga världen – kan använda någon metod eller förevändning för att härma eller ersätta Guds identitet och status, för det finns bara en bland alla ting som äger denna identitet, makt, auktoritet och förmåga att härska över skapelsen: vår unike Gud själv. Han lever och rör sig bland alla ting; han kan stiga upp till den högsta punkt, ovan alla ting. Han kan ödmjuka sig genom att bli människa, bli en bland dessa av kött och blod, komma ansikte mot ansikte med folk och dela väl och ve med dem samtidigt som han råder över allt som finns och bestämmer alltings öde och i vilken riktning allting rör sig. Dessutom styr han hela mänsklighetens öde och styr människosläktets inriktning. Alla levande varelser borde dyrka, lyda och känna till en Gud som denna. Så oavsett vilken grupp eller typ av människor du tillhör är det enda valet – det nödvändiga valet – för varje människa och varje levande varelse att tro på Gud, följa Gud, vörda Gud, acceptera hans styre och acceptera hans arrangemang för ditt öde. I Guds unikhet ser folk att hans auktoritet, hans rättfärdiga sinnelag, hans väsen och hans sätt att sörja för alla ting är fullständigt unikt; denna unikhet bestämmer Guds sanna identitet och den bestämmer också hans ställning. Så om någon levande varelse i den andliga världen eller bland människorna önskade ta Guds plats vore det omöjligt, liksom det vore omöjligt att lyckas med att försöka imitera Gud. Detta är ett faktum. Vad har en skapare och härskare som denne, som besitter Guds identitet, makt och status, för fordringar på mänskligheten? Det här är något som var och en måste vara klar över och något som alla måste hålla i minnet; det här är mycket viktigt både för Gud och människa!

Utdrag ur ”Gud själv, den unike X” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 199)

Människornas olika inställning till Gud

Hur folk uppträder mot Gud avgör både deras öde och hur Gud kommer att uppträda mot dem och åtgärda dem. Här ska jag ge några exempel på hur folk uppträder mot Gud. Låt oss lyssna och se huruvida de beteenden och attityder som styr deras uppträdande mot Gud är riktiga eller inte. Låt oss begrunda hur följande sju typer av människor beter sig.

1) Det finns en persontyp som har en synnerligen absurd inställning till Gud. De här människorna tror att Gud är som en Bodhisattva eller en helig figur ur folksägnernas värld som kräver att människorna ska buga tre gånger när de möts och tända rökelse efter varje måltid. Resultatet blir att närhelst de känner sig extremt tacksamma för Guds nåd och känner tacksamhet mot honom får de ofta den här sortens impuls. De hoppas så att den Gud de tror på i dag, likt den heliga varelse deras hjärtan längtar efter, kan acceptera deras sätt att buga tre gånger då de möts och tända rökelse efter varje måltid.

2) Somliga människor ser Gud som en levande Buddha som kan befria alla som lever från lidande och rädda dem; de ser honom som en levande Buddha som kan ta dem bort från lidandets hav. De här människornas gudstro innebär att de dyrkar honom som en Buddha. Även om de inte tänder rökelse, kryper för honom eller skänker offergåvor känner de innerst inne att Gud är precis en sådan Buddha som inte begär mer av dem än att de ska vara snälla och givmilda, inte döda något levande, avstå från att svära över andra, leva ett liv som verkar ärligt och inte begå några missgärningar. De tror att det här är allt Gud begär av dem; detta är den Gud som finns i deras hjärtan.

3) En del människor dyrkar Gud som om han vore en stor eller berömd person. Det innebär till exempel att de tar efter den här stora personens sätt att tala, den intonation han talar med, de ord och den vokabulär han använder, hans tonfall, hans gester, hans åsikter, handlingar och hållning – de kopierar alltihop och det här är saker som de måste lyckas framkalla till fullo under sitt liv i tro på Gud.

4) Somliga människor ser Gud som en monark och menar att han står över allt annat och att ingen vågar kränka honom – och att om någon gör det så kommer den personen att bestraffas. De dyrkar denne monark därför att monarker har en särskild plats i deras hjärta. Deras tankar, uppförande, auktoritet och natur – även deras intressen och privatliv – allt blir någonting som dessa människor känner att de måste förstå; de blir problem och förhållanden som de är intresserar sig för. Som resultat dyrkar de Gud som en monark. En sådan form av tro är absurd.

5) En del människor har särskild tro på Guds existens, och denna tro är djup och orubblig. Men eftersom deras kunskap om Gud är så ytlig och de inte har mycket erfarenhet av hans ord, dyrkar de honom som en idol. Denna idol är Guden i deras hjärta; han är någon de känner att de måste frukta och böja sig ned för, någon de måste följa och imitera. De ser Gud som en idol som de måste följa hela livet. De kopierar Guds tonfall då han pratar och utåt sett härmar de dessa som Gud tycker om. De gör ofta saker som verkar naiva, rena och ärliga, och de följer till och med denna idol som om han var en kompanjon eller följeslagare som de aldrig kan skiljas från. Detta är deras form av tro.

6) Det finns en typ av människor som har läst många av Guds ord och hört många predikningar, men trots det innerst inne känner att den enda principen bakom deras beteende mot Gud är att de alltid måste vara inställsamma och krypande, eller att de måste prisa Gud och lovorda honom på ett sätt som är verklighetsfrämmande. De tror att Gud är en Gud som fordrar att de ska bete sig på det här viset. Dessutom tror de att om de inte gör det, så kan de när som helst väcka hans vrede eller snubbla och synda mot honom, och resultatet av denna synd blir att Gud kommer att straffa dem. Sådan är den Gud de har i sitt hjärta.

7) Och sedan har vi majoriteten, de människor som finner andlig näring i Gud. De saknar frid och lycka och de finner ingen tröst någonstans i den här världen som de lever i; när de väl finner Gud, efter att ha sett och hört hans ord, börjar de känna hemlig glädje och upprymdhet i hjärtat. Det är på grund av att de tror att de äntligen har funnit en plats som ska göra deras ande lycklig och att de äntligen har funnit en Gud som kommer att ge dem andlig näring. När de har accepterat Gud och börjat följa honom blir de glada och deras liv känns meningsfullt. De beter sig inte längre som icke troende som går i sömnen genom livet likt djur, och de känner att de har något att se fram emot i livet. Därför tänker de att denna Gud verkligen kan tillfredsställa deras andliga behov och ge dem verklig glädje, både själsligen och andligen. Utan att själva inse det blir de oförmögna att lämna denna Gud som ger dem denna andliga näring och gläder deras ande och alla deras familjemedlemmar. De tror att en tro på Gud inte behöver ge något mer än andlig näring.

Finns det några bland er som har de här inställningarna till Gud som jag just hr nämnt? (Ja.) Om en troende människa verkligen komma inför Gud om hon hyser någon av dessa attityder i sitt hjärta? Om en människa har någon av de här attityderna i sitt hjärta, tror hon då på Gud? Tror denna person på den unike Gud själv? (Nej.) Om du inte tror på den unike Gud själv, vem tror du då på? Om den du tror på inte är den unike Gud själv så är det möjligt att du tror på en idol, en stor man eller en Bodhisattva, eller att du tillber den Buddha som finns i ditt hjärta. Det är även möjligt att du tror på en vanlig människa. Kort sagt, eftersom människor har olika former av tro och inställningar till Gud ger de sin egen uppfattnings Gud en plats i sitt hjärta, påtvingar Gud sina fantasier, sätter sina attityder och fantasier om Gud jämsides med den unike Gud själv och håller sedan upp dem för att bli helgas. Vad innebär det när folk har sådana oriktiga inställningar till Gud? Det innebär att de har förkastat den sanne Gud själv och dyrkar en falsk gud; det tyder på att samtidigt som de tror på Gud förkastar de och motarbetar de honom, och att de förnekar den sanne Gudens existens. Vad blir konsekvenserna om folk fortsätter att hålla fast vid dessa trosuppfattningar? Kommer de att kunna uppfylla Guds krav bättre och bättre om de har de här trosuppfattningarna? (Nej, det blir de inte.) Tvärtom gör deras åsikter och föreställningar att de kommer att irra allt längre bort från Guds väg, för den riktning de söker är motsatsen till den riktning Gud kräver att de tar. Har ni någonsin hört historien om att ”åka söderut genom att köra vagnen mot norr”? Det här kan mycket väl vara precis ett sådant fall av att åka söderut genom att köra vagnen mot norr. Om folk tror på Gud på ett så löjligt sätt, då kommer du allt längre bort från Gud ju mer du anstränger dig. Därför ger jag er denna förmaning: Innan ni sätter i gång måste du först avgöra huruvida du verkligen är på väg i rätt riktning. Satsa fokuserat och se till att fråga er själva: ”Är den Gud jag tror på härskaren över alla ting? Är den Gud jag tror på bara någon som ger mig andlig näring? Är han bara min idol? Vad begär denne Gud jag tror på av mig? Samtycker Gud till allting jag gör? Är alla mina handlingar och strävanden i linje med strävan att lära känna Gud. Stämmer de med hans fordringar på mig? Är den väg som jag går erkänd och godkänd av Gud? Är han nöjd med min tro?” de här frågorna måste du ställa till dig själv ofta och upprepade gånger. Om du vill söka kunskap om Gud måste du ha ett klart medvetande och klara målsättningar innan du kan lyckas med att behaga honom.

Utdrag ur ”Gud själv, den unike X” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 200)

Den inställning Gud fordrar att mänskligheten har till honom

Gud är faktiskt inte särskilt krävande mot mänskligheten – åtminstone är han inte så krävande som folk föreställer sig. Om Gud inte hade yttrat några ord och om han inte hade uttryckt sitt sinnelag eller några gärningar, skulle det ha varit ytterst svårt för er att lära känna Gud, för då skulle folk varit tvungna att försöka sluta sig till hans avsikt och vilja; det skulle varit väldigt svårt att göra. Men i det sista stadiet av sitt verk har Gud talat många ord, gjort mängder av verk och ställt många krav på människan. Genom sina ord och alla sina verk har han upplyst människan om vad han tycker om, vad han avskyr och hurdana de bör vara. Efter att ha förstått allt detta borde folk ha en korrekt bestämning av Guds krav i sitt hjärta, för de tror inte på Gud i oklarhet och tror inte längre på en oklar Gud eller förtröstar på Gud mitt i oklarhet eller intighet. Tvärtom kan de höra hans yttranden, förstå normerna för hans krav och uppfylla dem, och Gud använder människans språk för att berätta för dem allt de måste veta och förstå. Om folk än i dag inte vet vad Gud är och vad han fordrar av dem; om de varken vet varför man ska tro på Gud eller hur man ska tro på honom eller behandla honom – då är det ett problem. … Det här är Guds korrekta krav på mänskligheten och dem som följer honom. Han ställer fem krav på dem som följer honom: sann tro, trogen efterföljelse, absolut underkastelse, genuin kunskap och innerlig vördnad.

När det gäller de här fem punkterna fordrar Gud att folk inte längre ifrågasätter honom eller följer honom med hjälp av sina fantasier eller diffusa och abstrakta synvinklar; de får inte följa Gud med några fantasier eller föreställningar som grundval. Han kräver att alla som följer honom gör det troget, inte halvhjärtat eller oengagerat. När Gud ställer krav på dig, prövar dig, dömer dig, hanterar och beskär dig eller fostrar och slår dig, då ska du underkasta dig obetingat. Du ska inte fråga varför eller ställa villkor, än mindre ska du tala om skäl. Din lydnad måste vara total. Kunskap om Gud är det som folk lider mest brist på. Ofta tvingar de på Gud talesätt, yttranden och ord som inte har med honom att göra och tror att dessa ord uttrycker kunskapen om Gud bäst. De inser inte att de här talesätten, som har sitt ursprung i människors fantasi, deras eget förnuft och deras egen kunskap, inte har det minsta med Guds väsen att göra. Därför vill jag tala om för er att när det gäller vilken kunskap Gud vill att folk ska ha, så begär han inte bara att du ska erkänna honom och hans ord, utan också att din kunskap om honom ska vara korrekt. Även om du bara kan säga en enda mening eller bara känner till lite grand, så ska denna lilla gnutta kunskap vara korrekt och sann och förenlig med Guds väsen. Gud avskyr nämligen all lovprisning och allt beröm som är orealistiskt eller mindre välbetänkt. Vad han avskyr ännu mer är när folk behandlar honom som luft. Han hatar när folk under diskussioner som berör honom talar utan att bry sig om fakta, pratar som det passar dem utan minsta tvekan och säger precis vad de behagar; vidare hatar han dessa som tror att de känner Gud, skrävlar om sin kunskap om honom och utan hämningar och förbehåll diskuterar ämnen som rör honom. Det sista av de fem kraven jag nämnde var innerlig vördnad: Det här är Guds ultimata krav på alla dessa som följer honom. När en människa har korrekt och sann kunskap om Gud kan hon verkligen vörda honom och sky det onda. Denna vördnad kommer från djupet av hennes hjärta; denna vördnad ges med glädje och är inte resultatet av påtryckningar från Gud. Gud begär inte att du ska ha en trevlig attityd mot honom, uppföra dig trevligt eller ge honom ett trevligt bemötande; vad han begär är att du vördar honom och fruktar honom i djupet av ditt hjärta. Denna vördnad uppnår du genom att ditt livssinnelag förändras, genom att du vinner kunskap om Gud och förståelse av hans gärningar, genom att du lär känna Guds väsen och erkänner det faktum att du är en av Guds varelser. Att jag använde ordet ”innerlig” för att definiera vördnad var för att människorna ska förstå att de måste vörda Gud av hela sitt hjärta.

Begrunda nu de här fem kraven: Är det någon av er som är kapabel att uppfylla de första tre? Jag syftar då på sann tro, trogen efterföljelse och absolut underkastelse. Är det någon av er som kan det? Jag vet att om jag räknade upp alla fem vore det garanterat inte någon av er som skulle kunna det, men jag har minskat antalet till tre. Fundera en stund på om ni har uppfyllt de här kraven eller inte. Är ”sann tro” lätt att uppnå? (Nej, det är det inte.) Det är inte lätt, för folk ifrågasätter ofta Gud. Och hur är det med ”trogen efterföljelse”? Vad menas med ”trogen”? (Att man inte följer Gud halvhjärtat, utan helhjärtat.) Att inte följa halvhjärtat utan helhjärtat. Där slog ni huvudet på spiken! Nå, är ni då kapabla att uppfylla det kravet? Ni måste anstränga er mer, inte sant? Än har ni inte lyckats med det kravet. Hur är det med ”absolut underkastelse” – har ni uppfyllt det? (Nej.) Ni har inte uppfyllt det heller. Ni är ofta olydiga och upproriska; ofta lyssnar ni inte, vill inte lyda eller vill inte höra. Det här är de tre mest fundamentala kraven folk uppfyller efter att ha uppnått inträde i livet, men ni har inte uppfyllt dem än. Har ni då stor potential för ögonblicket? Känner ni er ängsliga nu när ni har hört mig säga de här orden? (Ja.) Det är rätt, ni bör vara ängsliga. Försök inte undvika att känna ängslan. Jag är ängslig å era vägnar. Jag ska inte gå in på de övriga två kraven; det finns garanterat ingen här som är kapabel att uppfylla dem. Ni är alltså ängsliga. Nå, har ni bestämt era mål? Vad har ni för mål och i vilken riktning ska ni sträva och ägna era ansträngningar? Har ni något mål? Låt mig tala klarspråk: När ni har uppfyllt de här fem kraven, då kommer Gud att vara nöjd. Vart och ett av dem är både en slutlig målsättning och en indikator på vilken mognadsgrad en persons inträde i livet har uppnått. Samtidigt Även om jag bara valde ett enda av dessa krav och pratade om det i detalj och krävde att ni skulle uppfylla det, så skulle det inte vara någon lätt sak; ni måste uthärda en del umbäranden och lägga ner ett visst mått av möda. Hurdan mentalitet måste ni ha? Ni måste ha samma mentalitet som en cancerpatient som väntar på att lägga sig på operationsbordet. Vad menar jag med det? Om du vill tro på Gud, om du vill vinna Gud och vinna hans behag, så kommer du inte att lyckas uppnå det utan att utstå en viss grad av smärta och utan att lägga ner ett visst mått av ansträngning. Ni har hört mycket predikande men att du har hört en predikan betyder inte att du har tagit den till dig; du måste ta in den och förvandla den till något som tillhör dig. Du måste göra den till en del av ditt liv och föra in den i din tillvaro, låta dessa ord och predikningar styra hur du lever och ge ditt liv en mening och ett existentiellt värde. När det händer kommer det att ha varit värt att lyssna till dessa ord. Om de ord jag talar inte åstadkommer någon uppåtgående trend i ditt liv eller ger din tillvaro något mervärde, då är det ingen mening med att du lyssnar till dem. Ni förstår det här, eller hur? När ni nu förstått det så är det upp till er vad som händer härnäst. Ni måste sätta i gång! Ni måste anstränga er på alla sätt! Ni får inte virra hit och dit; tiden rusar iväg! De flesta av er har redan trott på Gud i mer än ett decennium. Se tillbaka på de senaste tio åren: Hur mycket har ni vunnit? Och hur många decennier har ni kvar att leva i det här livet? Ni har inte lång tid kvar. Du kan glömma att Guds verk väntar på dig, att han ger dig en chans till eller att han gör samma verk igen – prata inte ens om det. Kan du kasta om kursen för de senaste tio åren av ditt liv? För varje dag som går och för varje steg du tar, har du en dag mindre kvar. Tiden väntar inte på någon! Du kommer inte att vinna något av din tro på Gud om du inte nalkas den som det viktigaste i ditt liv, till och med viktigare än mat, kläder eller någonting annat! Om du bara tror när du har tid, om du är oförmögen att ägna all din uppmärksamhet åt din tro och om du alltid sitter fast i förvirringens kvicksand, då kommer du inte att vinna någonting.

Utdrag ur ”Gud själv, den unike X” i ”Ordet framträder i köttet”