Ingen kan leva självständigt, utom de som ges särskild styrning och vägledning av den Helige Ande, för de kräver pastoral omsorg och herdeskap av dem som används av Gud. Därför upphöjer Gud i varje tidsålder olika människor som flänger och gnor för att valla kyrkorna för hans verks skull. Vilket betyder att Guds verk måste utföras genom dem som han ser välvilligt på och godkänner; den Helige Ande måste använda den del inom dem som är värdig att användas för att verka, och de görs redo att användas av Gud genom att de görs fullkomliga av den Helige Ande. Eftersom människans förmåga att förstå är alltför bristfällig, måste hon vallas av dem som används av Gud; det var samma sak när Gud använde Mose, hos vilken han fann mycket som var lämpligt att använda vid den tiden, och som han använde för att göra Guds verk i det stadiet. I det här stadiet använder Gud en människa och utnyttjar samtidigt också den del av henne som kan användas av den Helige Ande för att verka, och den Helige Ande både styr henne och gör den återstående, obrukbara, delen fullkomlig på samma gång.

Det verk som utförs av den som används av Gud är till för att samverka med Kristi eller den Helige Andes verk. Den här människan är upphöjd av Gud bland människorna, hon är på plats för att leda alla Guds utvalda, och hon är också upphöjd av Gud för att utföra verket som gäller mänskligt samarbete. Med en sådan människa, som kan utföra det verk som tillhör det mänskliga samarbetet, kan fler av Guds krav på människan och det verk som den Helige Ande måste utföra bland människorna uppnås. Ett annat sätt att uttrycka detta är så här: Guds mål med att använda denna människa är att alla som följer Gud ska kunna förstå Guds vilja bättre och kunna uppfylla fler av Guds krav. Eftersom människorna är oförmögna att förstå Guds ord eller Guds vilja direkt, har Gud upphöjt någon som används för att utföra ett sådant verk. Den här personen som används av Gud kan också beskrivas som en förmedlare genom vilken Gud vägleder människorna, som den ”översättare” som kommunicerar mellan Gud och människorna. En sådan människa är alltså olik någon av dem som arbetar i Guds hushåll eller som är hans apostlar. Liksom de kan hon sägas vara en som tjänar Gud, men ändå skiljer hon sig i hög grad från de andra arbetarna och apostlarna i fråga om substansen i sitt verk och bakgrunden till Guds användning av henne. Beträffande substansen i hennes verk och bakgrunden till hennes användning så upphöjs den människa som används av Gud av honom, hon förbereds av Gud för Guds verk och hon samverkar i Guds eget verk. Ingen människa skulle någonsin kunna utföra detta verk i hans ställe – det här handlar om mänsklig samverkan som är oundgänglig för det gudomliga verket. Det arbete som under tiden utförs av andra arbetare och apostlar är bara överförande och genomförande av de många aspekter av de arrangemang som hör till kyrkorna under varje skede, eller också arbetet med något enkelt ombesörjande av livet för att upprätthålla kyrkans liv. Dessa arbetare och apostlar är inte tillsatta av Gud, än mindre kan de sägas vara någon av dem som används av den Helige Ande. De är utvalda av kyrkorna, och efter att de har utbildats och danats under en tid behålls de som är lämpade, medan de som inte är lämpade skickas tillbaka till den plats de kom från. Eftersom dessa människor väljs ut bland kyrkorna, visar en del sin rätta färg sedan de blivit ledare, och en del utför till och med många onda gärningar och kastas ut till slut. Den som å andra sidan används av Gud, är någon som har förberetts av Gud och som besitter en särskild kaliber och är mänsklig. Han har förberetts och gjorts fullkomlig i förväg av den Helige Ande och leds helt och hållet av den Helige Ande, och, i synnerhet när det gäller hans arbete, styrs han och får befallningar av den Helige Ande – som ett resultat av detta finns det inte något avsteg på den stig där Guds utvalda leds, för Gud tar sannerligen ansvar för sitt eget verk och Gud utför sitt eget verk i alla tider.