Hela det verk som utförts under sex tusen år har successivt förändrats i och med att olika tidsåldrar kommit och gått. Förändringarna i detta verk har baserat sig på den allmänna situationen i världen och på mänsklighetens utvecklingstrender som helhet; förvaltningsverket har bara gradvis förändrats på samma sätt. Det var inte planerat i detalj från skapelsens början. Innan världen skapades, eller mycket snart därefter, hade Jehova ännu inte planerat verkets första etapp, lagens stadium, dess andra etapp, nådens stadium, eller dess tredje etapp, erövrandets stadium, då han skulle börja med några av Moabs ättlingar och därigenom erövra hela universum. Han yttrade inte dessa ord efter det att han skapat världen; och han yttrade dem heller aldrig efter Moab. Faktum är att han aldrig yttrade dem före Lot. Hela Guds verk utförs spontant. Det är exakt så hela hans sextusenåriga förvaltningsverk har utvecklats; han hade inte på något sätt skrivit ut en plan i stil med någonting typ ett ”Sammanfattande diagram för mänsklighetens utveckling” innan han skapade världen. I sitt verk uttrycker Gud direkt vad han är; han rådbråkar inte hjärnan för att utforma en plan. Naturligtvis har många profeter uttalat väldigt många profetior, men man kan ändå inte säga att Guds verk alltid har handlat om exakt planering; de där profetiorna uttalades i enlighet med Guds verk vid den aktuella tidpunkten. Hela det verk han utför är det mest aktuella verket. Han utför det anpassat till utvecklingen i varje era och baserar det på hur saker och ting förändras. För honom är hans arbete som att ge medicin för att bota en sjukdom; medan han arbetar iakttar han, och sedan fortsätter han att arbeta i enlighet med sina iakttagelser. Gud är kapabel att uttrycka sin omfattande visdom och sin omfattande förmåga i varje stadium av sitt verk; han uppenbarar sin rika visdom och makt i enlighet med varje speciell tidsålderns verk och låter alla dessa människor som han återfört under den aktuella tidsåldern få se hela hans sinnelag. Han sörjer för folks behov i enlighet med det verk som måste utföras i varje tidsålder och gör det arbete han har att göra. Han ger folk vad de behöver utifrån i vilken grad de har fördärvats av Satan. Det var som när Jehova ursprungligen skapade Adam och Eva. Han gjorde det för att göra det möjligt för dem att manifestera Gud på på jorden och för att de skulle kunna vittna för allt skapat. Men Eva syndade efter att ha frestats av ormen, och Adam gjorde detsamma; i trädgården åt de båda av frukten från kunskapens träd på gott och ont. Därmed fick Jehova ytterligare arbete att utföra med dem. När han såg att de var nakna täckte han deras kroppar med kläder gjorda av djurhudar. Efteråt sa han till Adam: ”Eftersom du lyssnade till din hustrus röst och åt av det träd om vilket jag hade befallt och sagt ’Du skall inte äta av den’, förbannad är marken för din skull … tills du vänder åter till marken, för av den är du tagen. Jord är du, och jord skall du åter bli.” Till kvinnan sa han: ”Jag skall göra din möda stor när du är havande, med smärta skall du föda barn. Din åtrå skall vara till din make, och han skall råda över dig.” Därefter förvisade han dem från Edens lustgård och tvingade dem att leva utanför lustgården, precis så som den moderna människan nu lever på jorden. När Gud i begynnelsen skapade människan var det inte hans plan att låta människan frestas av ormen efter att hon hade skapats och sedan förbanna människan och ormen. Han hade faktiskt inte haft någon sådan plan; det var helt enkelt saker och tings utveckling som gav honom nytt arbete att utföra i sin skapelse. Efter det att Jehova hade utfört detta verk hos Adam och Eva på jorden, fortsatte mänskligheten att utvecklas under flera tusen år tills ”Jehova såg att människans ondska var stor på jorden och att hennes hjärtas varje avsikt och tanke ständigt var alltigenom ond. Och Jehova ångrade att han hade gjort människan på jorden, och han blev bedrövad i sitt hjärta. … Men Noa fann nåd inför Jehovas ögon.” Nu fick Jehova mer att göra, för mänskligheten som han skapade hade blivit alltför syndig efter att ha frestats av ormen. På grund av detta valde Jehova ut Noas familj ur hela mänskligheten för att skonas, och sedan utförde han arbetet med att förstöra världen med en översvämning. Mänskligheten har fortsatt att utvecklas på detta sätt till denna dag och blivit alltmer fördärvad, och när mänsklighetens utveckling når sin topp kommer det också att innebära mänsklighetens slut. Från allra första början till världens slut har den inre sanningen i hans verk alltid varit sådan. Det är detsamma som hur människan kommer att klassas efter sitt slag; det är inte alls så att varje person är förutbestämd från första början att tillhöra en viss kategori, utan alla kategoriseras gradvis först sedan de har genomgått en utvecklingsprocess. I slutändan kommer de som inte ges fullständig frälsning att återbördas till sina förfäder. Inget av Guds verk bland mänskligheten var redan förberett vid världens skapelse; det var snarare saker och tings utveckling som lät Gud utföra sitt verk bland människorna steg för steg och på ett successivt alltmer realistiskt och handgripligt sätt. Jehova Gud skapade till exempel ormen för att fresta kvinnan; det var inte hans uttalade plan och det var inte heller något som han avsiktligt hade förutbestämt. Man kan säga att det var något oväntat. Det var alltså på grund av detta som Jehova drev ut Adam och Eva från Edens lustgård och svor att aldrig mer skapa människan. Men Guds visdom upptäcks bara av människor utifrån denna grundval. Det är precis som jag nämnde tidigare: ”Jag utövar min visdom baserat på Satans intriger.” Oavsett hur fördärvad mänskligheten blir eller hur ormen frestar dem har Jehova ändå sin visdom; därför har han ända sedan han skapade världen varit sysselsatt med nytt verk och inget av stegen i detta verk har någonsin upprepats. Satan har kontinuerligt genomfört sina intriger; mänskligheten har kontinuerligt fördärvats av Satan, och Jehova Gud har oupphörligt utfört sitt visa verk. Han har aldrig misslyckats, och han har aldrig upphört med sitt verk, från världens skapelse tills nu. Ända sedan mänskligheten fördärvades av Satan har han arbetat kontinuerligt bland människorna för att besegra honom, fienden som var orsaken till deras fördärv. Denna strid har rasat sedan begynnelsen kommer att pågå till världens slut. När han har utfört allt detta verk har han inte bara låtit människorna, som har blivit fördärvade av Satan, ta emot hans stora frälsning, utan han har också låtit dem se hans visdom, allmakt och myndighet. Dessutom kommer han i slutändan att låta dem se hans rättfärdiga sinnelag då han straffar de ogudaktiga och belöna de goda. Han har bekämpat Satan till denna dag och aldrig besegrats, för han är en vis Gud och hans visdom utövas utifrån Satans intriger. Och därmed får han inte bara allting i himlen att underkasta sig hans myndighet; han får också allt på jorden att vila under hans fotpall och inte minst får han dessa onda som invaderar och trakasserar mänskligheten att falla under hans tuktan. Resultatet av allt detta arbete åstadkoms tack vare hans visdom. Han hade aldrig avslöjat sin visdom inför mänsklighetens existens, för han hade inga fiender i himlen, på jorden eller i hela universum och det fanns inga mörka krafter som invaderade något bland naturen. Efter det att ärkeängeln förrått honom, skapade han mänskligheten på jorden och det var på grund av mänskligheten som han formellt inledde sitt mångtusenåriga krig med Satan, ärkeängeln – ett krig som blir allt mer hett för varje gradvist steg. Hans allmakt och visdom finns närvarande i vart och ett av dessa steg. Endast då har allting i himlen och på jorden bevittnat Guds visdom, allmakt och ‒ i synnerhet ‒ Guds verklighet. Han utför fortfarande sitt verk på samma realistiska sätt idag; när han utför sitt verk uppenbarar han dessutom sin visdom och allmakt. Han låter er se den inre sanningen i varje steg av arbetet, se exakt hur Guds allmakt ska förklaras och vidare se en definitiv förklaring av Guds verklighet.

En del människor undrar angående Judas förräderi mot Jesus: Var inte detta förutbestämt ödesbestämt innan skapelsen? I själva verket planerade den helige Ande detta enligt de rådande omständigheterna. Det råkade bara vara så att det fanns någon vid namn Judas som alltid förskingrade medel, så han valdes att spela denna roll och stå till tjänst på detta sätt. Det här var ett utmärkt exempel på hur lokala resurser tas i bruk. Jesus var till att börja med omedveten om detta; han fick veta det först senare, när Judas hade avslöjats. Om någon annan hade kunnat spela denna roll skulle denne ha gjort det istället för Judas. Det som var förutbestämt var i själva verket något som den helige Ande gjorde i den stunden. Den helige Ande verkar alltid spontant; han kan planera sitt arbete när som helst och utföra det när som helst. Varför säger jag alltid att den helige Andes verk är realistiskt, att det alltid är nytt och aldrig gammalt, och att det alltid är så färskt det kan vara? Hans verk var inte planerat när världen skapades; det var inte alls så det gick till! Varje arbetssteg uppnår rätt effekt för respektive tid och de olika stegen påverkar inte varandra. Ofta har planerna du kanske har i sinnet helt enkelt inte någon chans mot den helige Andes senaste verk. Hans verksamhet är inte lika enkel som människors resonemang och inte heller lika komplicerad som människors fantasier – den består av att sörja för människor när och var som helst utifrån deras aktuella behov. Ingen är tydligare rörande människors väsen än han och det är just av den anledningen som ingenting kan passa människors realistiska behov lika bra som hans verksamhet gör. Därför tycks hans verksamhet, sett ur ett mänskligt perspektiv, ha planerats flera årtusenden i förväg. När han nu verkar bland er, och hela tiden arbetar och talar medan han iakttar det tillstånd ni befinner er i, har han exakt rätt ord att säga då han möter alla olika tillstånd och säger ord som är exakt vad folk behöver. Ta exempelvis det första steget av hans verk: tiden av tuktan. Efter det utförde Gud sitt arbete baserat på vad folk visade prov på, deras upproriskhet, de positiva tillstånd som utvecklade sig ur dem och de negativa tillstånden, såväl som de lägsta nivåer människor kunde falla till när dessa negativa tillstånd nådde en viss punkt; och han utnyttjade detta för att hans arbete skulle ge ett bättre resultat. Han utför alltså sitt försörjningsarbete bland folk i enlighet med vad deras aktuella tillstånd är vid varje givet tillfälle; han utför varje steg i sitt verk utifrån människors faktiska tillstånd. Hela skapelsen är i hans händer; skulle han inte känna till dem? Gud utför nästa arbetsetapp som ska utföras, när och var som helst, med utgångspunkt från folks tillstånd. Detta verk planerades absolut inte tusentals år i förväg; det är en mänsklig föreställning! Han arbetar samtidigt som han iakttar effekterna av sitt arbete och hans verksamhet fördjupas och utvecklas hela tiden; varje gång utför han nästa steg i arbetet efter att först ha iakttagit resultatet av det föregående. Han använder många ting för att åstadkomma en gradvis övergång och göra sitt nya verk synligt för människor successivt. Att arbeta på detta sätt kan tillgodose folks behov, för Gud känner människorna mer än väl. Det är så han utför sitt verk från himlen. Den inkarnerade Guden verkar på samma sätt, arrangerar saker utifrån de verkliga omständigheterna och arbetar bland människorna. Inget av hans verk hade planerats innan världen skapades och var inte heller planerat i detalj på förhand. Två tusen år efter det att världen skapades såg Jehova att mänskligheten hade blivit så fördärvad att han använde profeten Jesajas mun för att förutsäga att Gud, efter det att lagens tidsålder avslutats, skulle utföra sitt verk med att under nådens tidsålder återlösa mänskligheten. Det här var förstås Jehovas plan, men denna plan utformades också utifrån de omständigheter han iakttog vid den tiden; han tänkte garanterat inte på den omedelbart efter det att han hade skapat Adam. Jesaja uttalade bara en profetia, men Jehova hade inte gjort några förberedelser för detta under lagens tidsålder; tvärtom inledde han detta verk i början av nådens tidsålder, när budbäraren framträdde i Josefs dröm och upplyste honom med budskapet att Gud skulle bli kött – och först då påbörjades hans inkarnationsverk. Gud hade inte förberett sitt inkarnationsverk omedelbart efter det att han skapat världen, vilket många föreställer sig; det beslutades först utifrån mänsklighetens utvecklingsnivå och statusen på hans krig mot Satan.

När Gud kommer i köttet, sänker sig hans Ande över en människa; Guds ande ikläder sig med andra ord en fysisk kropp. Han kommer för att utföra sitt arbete på jorden och snarare än att föra med sig flera begränsade steg; hans verk är absolut obegränsat. Det arbete som den helige Ande utför i köttet avgörs fortfarande av resultaten av hans verksamhet och han använder detta för att fastställa under hur lång tid han kommer att vara verksam i köttet. Den helige Ande avslöjar genast varje steg i sitt arbete och granskar resultatet successivt medan han fortsätter; den här verksamheten är inte något så övernaturligt som att tänja på gränserna för människans fantasi. Det är som Jehovas arbete med att skapa himmel och jord och alla ting; han planerade och arbetade samtidigt. Han skiljde ljuset från mörkret och så blev morgon och kväll till – detta tog en dag. Den andra dagen skapade han himlen, vilket också tog en dag. Sedan skapade han jorden, haven och alla varelser som levde där, vilket tog ytterligare en dag. Detta fortsatte till den sjätte dagen då Gud skapade människan och lät henne förvalta allt på jorden. Sedan, den sjunde dagen, när han var klar med att skapa allting, vilade han. Gud välsignade den sjunde dagen och betecknade den som en helig dag. Han bestämde sig inte för att inrätta denna heliga dag förrän han skapat allt, inte innan han skapat det. Det här verket utfördes också spontant; innan han skapade allting hade han inte bestämt sig för att skapa världen på sex dagar och vila på den sjunde; det stämmer inte alls med fakta. Han hade aldrig sagt något i den vägen och inte heller planerat det. Han hade inte på något vis uttryckt att skapelsen av alla ting skulle fullbordas på den sjätte dagen och att han skulle vila på den sjunde; tvärtom skapade han utifrån vad som just då syntes honom gott. När han hade skapat allting var det redan den sjätte dagen. Om han hade blivit klar den femte dagen skulle han följaktligen ha utnämnt den sjätte dagen till en helig dag. Nu blev han emellertid klar med att skapa allting på den sjätte dagen och därför blev den sjunde dagen en helig dag, något den har förblivit till den dag som är. Därför utförs hans verk idag på samma sätt. Han talar och sörjer för era behov utifrån de situationer ni befinner er i. Anden talar och verkar med andra ord utifrån människors omständigheter; han håller uppsikt över alla och verkar när och var som helst. Det som jag gör, säger, lägger på er och skänker åt er är utan undantag sådant ni behöver. Inte något av mitt verk är således skilt från verkligheten; alltsamman är verkligt, för ni vet alla att ”Guds ande vakar över alla”. Om allt detta hade beslutats i förväg, skulle det då inte ha varit alltför klappat och klart? Det är som om ni tror att Gud utarbetade planer för sex hela årtusenden och sedan förutbestämde att mänskligheten skulle vara upprorisk, motsträvig, förvrängd och bedräglig, skulle besitta ett fördärvat kött, ett sataniskt sinnelag, lystna ögon och personlig njutningslust. Inget av detta hade Gud förutbestämt, utan alltsamman var ett resultat av Satans fördärv. Vissa säger kanske: ”Var inte Satan också inom räckhåll för Gud? Gud hade förutbestämt att Satan skulle fördärva människan på detta sätt och därefter utförde han sitt verk bland människorna.” Skulle Gud verkligen förutbestämma Satan till att fördärva mänskligheten? Gud är bara alltför mån om att låta mänskligheten leva normalt, så skulle han då verkligen störa dess liv? Vore det isåfall inte en meningslös ansträngning att besegra Satan och frälsa mänskligheten? Hur skulle mänsklighetens upproriskhet kunna vara förutbestämd? Den berodde ju på Satans inblandning. Hur skulle den ha kunnat vara förutbestämd av Gud? Den Satan inom Guds räckhåll som ni tänker er skiljer sig helt från den Satan inom Guds räckhåll som jag talar om. Enligt ert resonemang att ”Gud är allsmäktig och Satan är i hans händer” skulle Satan aldrig förråda honom. Sa ni inte att Gud är allsmäktig? Er kunskap är alltför abstrakt och stämmer inte med verkligheten; människan kan aldrig fatta Guds tankar eller begripa hans visdom! Gud är allsmäktig; det är helt riktigt. Ärkeängeln förrådde Gud eftersom Gud ursprungligen gav honom ett mått av makt. Det var naturligtvis en oväntad händelse, liksom när Eva gav efter för ormens frestelse. Men oavsett hur Satan utför sitt svek, är han till skillnad från Gud inte allsmäktig. Som ni har sagt är Satan bara mäktig; oavsett vad han gör kommer Guds makt alltid att besegra honom. Detta är den sanna innebörden bakom talesättet att ”Gud är allsmäktig och Satan är i hans händer”. Därför måste hans krig mot Satan utkämpas ett steg i taget. Dessutom planerar han sitt verk som en reaktion på Satans lister – han bringar alltså frälsning till människorna och uppenbarar sin visdom och allmakt på det sätt som passar den aktuella tidsåldern. På samma sätt förutbestämdes inte den yttersta tidens verksamhet före nådens tidsålder; förutbestämmelser görs inte på ett så här metodiskt sätt: För det första, gör så att människans yttre sinnelag förändras; för det andra, utsätt människan för tuktan och prövningar; för det tredje, låt människan erfara dödens prövning; för det fjärde, gör så att människan upplever tiden då hon älskar Gud och uttrycker en skapad varelses beslutsamhet; för det femte, låt människan se Guds vilja och lära känna honom fullständigt; och slutligen, gör människan fullkomlig. Han planerade inte allt det här under nådens tidsålder, utan istället började han planera dem under den nuvarande tidsåldern. Satan är verksam, precis som Gud. Han uttrycker sitt fördärvade sinnelag medan Gud talar direkt och uppenbarar några väsentliga ting. Det här är det arbete som utförs idag och det är samma arbetsprincip som användes för länge sedan efter det att världen skapats.

Gud skapade först Adam och Eva, och han skapade också en orm. Ormen var den giftigaste av alla djur; dess kropp innehöll gift och Satan använde detta gift för att dra nytta av den. Det var ormen som frestade Eva till synd. Adam syndade efter att Eva gjort det och sedan kunde de båda skilja mellan gott och ont. Om Jehova hade vetat att ormen skulle fresta Eva och att Eva skulle fresta Adam, varför satte han dem då alla i en trädgård? Om han kunde förutsäga detta, varför skapade han då en orm och placerade den i Edens lustgård? Varför innehöll Edens lustgård frukten av kunskapens träd på gott och ont? Hade det varit hans avsikt att de skulle äta frukten? När Jehova kom vågade varken Adam eller Eva möta honom och det var först då som Jehova fick veta att de hade ätit frukten av kunskapens träd på gott och ont och fallit offer för ormens knep. Det slutade med att han förbannade ormen och även Adam och Eva. När de två åt av frukten på trädet var inte Jehova medveten om att de gjorde det. Mänskligheten blev fördärvad så till den grad att den blev ond och sexuellt promiskuös, och det gick så långt att allt de hyste i sina hjärtan var ondska och orättfärdighet; allt var bara smuts. Därför ångrade Jehova att han hade skapat mänskligheten. Därefter utförde han sitt arbete med att förstöra världen med en översvämning som Noa och hans söner överlevde. Vissa saker är faktiskt inte så avancerade och övernaturliga som människor kan tro. Somliga frågar: ”Varför skapade Gud ärkeängeln när han visste att han skulle förråda honom?” Så här ligger det till: Innan jorden fanns var ärkeängeln den främste av himlens änglar. Han hade makt över alla änglarna i himlen; detta var den makt Gud hade gett honom. Med undantag för Gud var han den störste av himlens änglar. När Gud senare hade skapat mänskligheten begick ärkeängeln ett större svek mot Gud på jorden. Jag säger att den svek Gud eftersom den ville förvalta mänskligheten och sätta sig över Guds makt. Det var ärkeängeln som frestade Eva att synda, och det gjorde han därför att han ville upprätta sitt rike på jorden och få mänskligheten att vända Gud ryggen och lyda honom istället. Ärkeängeln såg att det fanns så mycket som kunde lyda honom – änglarna kunde göra det, liksom människorna på jorden. Fåglarna och djuren, träden, skogarna, bergen, floderna och allt levande på jorden stod under människans – det vill säga Adam och Evas – omsorg, medan Adam och Eva lydde ärkeängeln. Därför ville ärkeängeln sätta sig över Guds makt och svika Gud. Därefter ledde han många änglar i uppror mot Gud, och dessa blev sedan olika sorters orena andar. Har inte mänsklighetens utveckling till denna dag orsakats av ärkeängelns fördärv? Att mänskligheten är som den är idag beror på att ärkeängeln svek Gud och fördärvade mänskligheten. Detta stegvisa verk är långt ifrån så abstrakt och enkelt som människor tror. Satan begick sitt svek av en anledning, men folk kan inte fatta en sådan enkel sak. Varför skapade Gud, som skapade himmel och jord och allt levande, också Satan? Eftersom Gud föraktar Satan så, och eftersom Satan är hans fiende – varför skapade han Satan? Skapade han inte en fiende genom att skapa Satan? I själva verket skapade Gud inte en fiende, utan han skapade en ängel som sedan svek honom. Ängeln hade nått en så hög position att han ville svika Gud. Man skulle kunna säga att detta var en tillfällighet, men det var också något oundvikligt. Det är samma sak som att en människa oundvikligen kommer att dö efter att ha mognat till ett visst stadium; saker och ting har just mognat till det stadiet. Det finns vissa absurda individer som säger: ”Eftersom Satan är din fiende, varför skapade du honom? Visste du inte att ärkeängeln skulle förråda dig? Kan du inte blicka från evighet till evighet? Kände du inte till ärkeängelns natur? Eftersom du uppenbarligen visste att han skulle förråda dig, varför gjorde du honom då till ärkeängel? Inte nog med att han svek dig, utan dessutom tog han med sig så många änglar och steg ner till de dödligas värld för att fördärva mänskligheten – och fortfarande har du inte kunnat slutföra din sextusenåriga förvaltningsplan.” Stämmer detta? Utsätter ni inte er själva för mer besvär än nödvändigt när ni tänker på det här viset? Andra säger: ”Om inte Satan hade fördärvat mänskligheten fram till idag skulle inte Gud ha bringat mänskligheten en frälsning som denna. Då skulle Guds visdom och allmakt ha varit osynliga; var skulle hans visdom ha uppenbarats? Därför skapade Gud en mänsklig ras åt Satan så att han längre fram skulle kunna uppenbara sin allmakt – hur skulle människan annars kunna upptäcka Guds visdom? Om människan inte satt sig upp mot honom och gjort uppror mot honom skulle hans handlingar inte behövt uppenbaras. Om hela skapelsen hade tillbett och underkastat sig honom skulle han inte haft något arbete att utföra.” Det här ligger ännu längre från verkligheten, för det finns inget smutsigt hos Gud och därför kan han inte skapa smuts. Han uppenbarar sina handlingar nu enbart för att besegra sin fiende, för att rädda de människor han skapade och för att besegra de onda andarna och Satan som hatar, förråder och sätter sig upp mot Gud och som i begynnelsen befann sig under hans välde och tillhörde honom. Gud vill besegra dessa onda andar och därigenom uppenbara sin allmakt för allt levande. Mänskligheten och allt levande på jorden är nu under Satans domän och under de ogudaktigas domän. Gud vill uppenbara sina handlingar för allt levande så att folk kan lära känna honom och därigenom besegra Satan och fullständigt krossa hans fiender. Hela detta verk åstadkoms genom att hans handlingar uppenbaras. Hela skapelsen befinner sig under Satans herravälde, så Gud vill uppenbara sin allmakt för dem och på så sätt besegra Satan. Om det inte fanns någon Satan, skulle han inte uppenbara sina gärningar. Om det inte varit för Satans trakasserier skulle Gud ha skapat mänskligheten och låtit den leva i Edens lustgård. Varför uppenbarade han aldrig alla sina gärningar för änglarna eller för ärkeängeln innan Satans svek? Om alla änglarna och ärkeängeln hade känt Gud och även lytt honom från början, skulle han inte ha utfört de där meningslösa gärningarna. Men på grund av Satans och de onda andarnas existens har även människor satt sig upp mot Gud och är fyllda till brädden med ett upproriskt sinnelag. Därför vill Gud uppenbara sina handlingar. Eftersom han vill föra krig mot Satan måste han använda sin makt och alla sina handlingar för att besegra honom; på så vis kommer det frälsningsverk som han utför bland mänskligheten att låta den se hans visdom och allmakt. Det verk Gud utför idag är meningsfullt och liknar inte på något sätt det som vissa människor syftar på när de säger: ”Är inte det arbete du utför motsägelsefullt? Är inte denna räcka av arbeten bara ett sätt att ställa till trubbel för dig själv? Du skapade Satan och sedan lät du honom svika dig och sätta sig upp mot dig. Du skapade människor och sedan överlämnade du dem till Satan och lät Adam och Eva bli frestade. Varför avskyr du mänskligheten när du gjorde allt det här fullt avsiktligt? Varför avskyr du Satan? Är det inte du själv som vållat alltihop? Vad finns det för dig att hata?” Många absurda människor resonerar på det viset. De vill älska Gud, men innerst inne klagar de på honom. Så motsägelsefullt! Ni förstår inte sanningen, ni har alldeles för många övernaturliga tankar och ni menar till och med att Gud gjorde ett misstag – ni är verkligen absurda! Det är ni som myglar med sanningen; det handlar inte om att Gud har gjort något misstag! Vissa människor klaga till och med om och om igen! ”Det var du som skapade Satan och du som kastade ner honom bland människorna och lämnade över dem till honom. När sedan människorna fått ett sataniskt sinnelag förlät du dem inte, utan tvärtom hatade du dem i viss mån. I början älskade du dem i viss mån, men nu föraktar du dem. Det är du som har avskytt mänskligheten och samtidigt är det du som har älskat mänskligheten. Vad är det egentligen frågan om? Är inte det en motsägelse?” Oavsett hur ni ser på det, så är det här vad som hände i himlen; det var så här ärkeängeln förrådde Gud och mänskligheten blev fördärvad, och det är så här människorna har fortsatt till idag. Oavsett hur ni formulerar det så är detta hela historien. Ni måste emellertid förstå att hela syftet med det arbete Gud utför idag är att rädda er och att besegra Satan.

Eftersom änglarna var särskilt svaga och inte hade några förmågor att tala om blev de arroganta så fort de fick makt. Det gällde i synnerhet ärkeängeln, som hade högre ställning än någon annan ängel. Han var kungen bland änglar, han ledde miljontals änglar och under Jehova hade han större makt än någon av de andra änglarna. Den ville göra det ena och det andra och ta med sig änglarna ner bland människorna för att ta kontroll över världen. Gud sade att det är han som sköter universum, men ärkeängeln hävdade att han ansvarade för universum – och från och med den stunden svek han Gud. Gud hade skapat en annan värld i himlen och ärkeängeln ville kontrollera denna värld och dessutom stiga ned till de dödligas sfär. Kunde Gud tillåta den att göra det? Nej, han gav ärkeängeln ett slag och slungade ner honom i luften över jorden. Ända sedan han började fördärva människor har Gud fört krig mot ärkeängeln för att rädda dem; han har använt dessa sex årtusenden för att besegra den. Er föreställning om en allsmäktig Gud är oförenlig med det verk Gud nu utför; den fungerar inte i praktiken och är i hög grad en vanföreställning! Det var faktiskt först sedan ärkeängeln svikit som Gud förklarade honom som sin fiende. Det var bara på grund av dess svek som ärkeängeln trampade på mänskligheten efter att ha kommit till de dödligas sfär och det är därför mänskligheten har utvecklats till det nuvarande stadiet. När det hade hänt svor Gud en ed inför Satan: ”Jag kommer att besegra dig och rädda alla de människor som jag skapade.” Först var Satan inte övertygad utan sa: ”Vad kan du ärligt talat göra mot mig? Kan du verkligen slunga ner mig i luften? Kan du verkligen besegra mig?” Efter att Gud hade slungat ner honom i luften, ägnade han honom inte mer uppmärksamhet utan började frälsa mänskligheten och utföra sitt eget arbete trots Satans fortsatta trakasserier. Satan kunde göra både det ena och det andra, men det var enbart tack vare kraften som Gud tidigare gett honom; han tog med sig dessa ting ner i luften och har behållit dem till denna dag. När Gud slungade ner honom i luften tog han inte tillbaka hans myndighet, så därför fortsatte Satan att fördärva mänskligheten. Gud började däremot rädda mänskligheten som Satan hade fördärvat strax efter det att den skapats. Gud uppenbarade inte sina handlingar medan han var i himlen, men innan han skapade jorden lät han folket i den värld han skapat i himlen få se hans handlingar, och på så sätt ledde han dessa människor ovan himlen. Han gav dem visdom och intelligens och lärde dessa människor att leva i den världen. Det här har naturligtvis ingen av er hört talas om tidigare. Senare, efter det att Gud skapat mänskligheten, började ärkeängeln fördärva den; på jorden befann sig snart hela mänskligheten i kaos. Det var först då som Gud inledde sitt krig mot Satan och det var först då som folk började se hans gärningar. Till att börja hade dessa handlingar varit dolda för mänskligheten. Efter det att Satan slungats ner i luften ägnade han sig åt sina egna angelägenheter och Gud fortsatte sitt eget arbete och förde oavbrutet krig mot Satan ända till de sista dagarna. Nu är det dags att förgöra Satan. I begynnelsen gav Gud honom makt och senare slungade han ner honom i luften, men han förblev trotsig. Efter det fördärvade han mänskligheten på jorden, men Gud var där och förvaltade mänskligheten. Gud använder sin förvaltning av människorna för att besegra Satan. Genom att fördärva folk avgör Satan människors öde och stör Guds arbete. Samtidigt är Guds arbete mänsklighetens frälsning. Vilket steg i det arbete Gud utför syftar inte till att rädda mänskligheten? Vilket steg syftar inte till att rena människor, få dem att handla rättfärdigt och leva på ett sådant sätt att de kan bli älskade? Men Satan gör inte detta. Han fördärvar mänskligheten; han utför oavbrutet sitt verk med att fördärva mänskligheten i hela universum. Naturligtvis utför Gud också sitt eget arbete utan att bry sig om Satan. Oavsett hur mycket makt Satan har så är det makt han fått av Gud; Gud gav honom helt enkelt inte all sin makt, så oavsett vad Satan gör kan han aldrig övertrumfa Gud och kommer alltid att vara inom räckhåll för Gud. Gud uppenbarade inte några av sina handlingar medan han var i himlen. Han gav bara Satan lite makt och tillät honom att utöva kontroll över änglarna. Så oavsett vad Satan gör kan han inte överträffa Guds makt, eftersom den myndighet som Gud ursprungligen gav honom är begränsad. Medan Gud arbetar, stör Satan. I den yttersta tiden kommer det att vara slut med hans störningar; likaledes kommer Guds verk att vara avslutat och de människor som Gud vill fullända kommer att vara fulländade. Gud leder människor på ett positivt sätt; hans liv är levande vatten, omätligt och gränslöst. Satan har fördärvat människan till en viss grad; i slutändan kommer livets levande vatten att fullända människan och det kommer att vara omöjligt för Satan att störa och utföra sitt verk. På så sätt kommer Gud att vinna dessa människor helt och hållet. Men Satan vägrar fortfarande att acceptera detta; han utmanar oavbrutet Gud, men Gud tar ingen hänsyn till honom. Gud har sagt: ”Jag ska segra över alla Satans mörka krafter och över alla mörka influenser.” Detta är det arbete som nu måste utföras i köttet och det är också vad som gör inkarnationen så viktig: att fullborda den etapp av verket som består i att besegra Satan i ändens tid och utplåna allt som tillhör Satan. Guds seger över Satan är oundviklig! I själva verket misslyckades Satan för länge sedan. När evangeliet började spridas i hela den stora röda drakens land, alltså när den inkarnerade Guden började sitt arbete och detta verk sattes igång, besegrades Satan fullständigt, för själva syftet med inkarnationen var att besegra Satan. Så snart Satan såg att Gud hade tagit mänsklig gestalt igen och dessutom hade börjat utföra sitt arbete, som inga krafter kunde stoppa, blev han bestört när han såg detta verk och vågade inte ställa till mer oreda. Till att börja med trodde Satan att han också var begåvad med rikligt med visdom och han avbröt och trakasserade Guds verk; men han förväntade sig inte att Gud skulle bli kött igen eller att Gud i sitt arbete skulle använda Satans upproriskhet för att avslöja och döma mänskligheten och därigenom erövra mänskligheten och besegra Satan. Gud är klokare än Satan, och hans verk överträffar honom i hög grad. Därför har jag tidigare sagt att ”det verk som jag gör utförs som svar på Satans lister. I slutändan kommer jag att avslöja min allmakt och Satans maktlöshet”. Gud kommer att utföra sitt verk i täten medan Satan följer efter tills han slutligen förgörs – han kommer inte ens att veta vad som träffade honom! Han kommer inte att inse sanningen förrän han redan har träffats och krossats, och vid det laget kommer han redan att ha brunnit upp i eldsjön. Då torde han väl bli helt övertygad? För då kommer Satan inte att ha några fler intriger att sätta i verket!

Det är detta stegvisa realistiska verk som ofta tynger Guds hjärta med sorg för mänskligheten, så hans krig med Satan har pågått i sextusen år och Gud har sagt: ”Jag kommer aldrig att skapa en mänsklighet igen, och jag kommer inte heller att skänka makt åt änglar igen.” När änglarna i fortsättningen kom för att verka på jorden följde de bara med Gud för att utföra en viss uppgift; han har aldrig mer gett dem någon makt. Hur utförde de änglar som israeliterna såg sitt arbete? De visade sig i drömmar och förmedlade Jehovas ord. När Jesus hade uppstått tre dagar efter korsfästelsen var det änglar som knuffade undan stenen: Guds ande utförde inte den uppgiften personligen. Änglarna gjorde bara den här sortens arbete; de var birollsinnehavare och hade ingen makt, för Gud skulle aldrig mer ge dem någon makt. Efter att ha verkat en viss tid tillskansade sig de människor som Gud använde på jorden Guds ställning och sade: ”Jag vill överträffa universum! Jag vill stå i den tredje himlen! Vi vill ha den högsta maktens tyglar!” Efter flera dagars arbete blev de arroganta; de ville ha högsta makten på jorden, grunda en ny nation, lägga allting under sina fötter och stå i den tredje himlen. Vet du inte att du bara är en människa som används av Gud? Hur skulle du kunna stiga upp till den tredje himlen? Gud kommer till jorden för att verka, tyst och utan att ropa ut det, och ger sig av efter att oförmärkt ha fullbordat sitt verk. Han ropar aldrig ut som människor gör, utan går tvärtom praktiskt tillväga då han utför sitt arbete. Han går heller aldrig någonsin in i en kyrka och ropar: ”Jag kommer att utplåna er allesamman! Jag kommer att förbanna er och tukta er!” Han bara gör sitt arbete och ger sig av när han är klar. Dessa religiösa pastorer som helbrägdagör sjuka och driver ut onda andar, läxar upp andra från predikstolen, håller långa och högtravande tal och diskuterar orealistiska frågor, de är arroganta in i märgen! De är inget annat än ärkeängelns ättlingar!

Efter att ha utfört sina sex tusen år av verk fram till idag har Gud redan uppenbarat många av sina handlingar, och det främsta syftet har varit att besegra Satan och bringa frälsning till hela mänskligheten. Han använder detta tillfälle för att allting i himlen, allting på jorden, allting i haven, liksom minsta ting i Guds skapelse på jorden ska se hans allmakt och alla hans handlingar. Han tar tillfället i akt att besegra Satan för att uppenbara alla sina gärningar för människorna så att de kan lovprisa honom och upphöja hans visdom då han besegrat Satan. Allting på jorden, i himlen och i haven ärar honom, prisar hans allmakt, prisar alla hans gärningar och ropar ut hans heliga namn. Det här är beviset på hans seger över Satan; det är beviset på att han övervunnit Satan. Vad som är än viktigare är att det är beviset på hans frälsning av mänskligheten. Hela Guds skapelse ger honom ära, prisar honom för att han besegrat sin fiende och återvänt i triumf, och lovprisar honom som den store segerrike kungen. Hans syfte är inte bara att besegra Satan, vilket är skälet till att hans verk har pågått i sextusen år. Han använder Satans nederlag för att rädda mänskligheten; han använder Satans nederlag för att uppenbara alla sina handlingar och all sin härlighet. Han kommer att förhärligas och änglarnas hela härskara kommer att se hela hans härlighet. Budbärarna i himlen, människorna på jorden och allt skapat på jorden kommer att se Skaparens härlighet. Det här är det verk som han utför. Hela hans skapelse i himlen och på jorden kommer att bevittna hans härlighet och han kommer att återvända i triumf efter att ha besegrat Satan fullständigt och låta mänskligheten lovprisa honom. På så sätt kommer han att ha uppnått dubbel framgång med sitt arbete. I slutändan kommer hela mänskligheten att erövras av honom och han kommer att utplåna varenda en som gör motstånd eller uppror; han kommer med andra ord att utplåna alla dem som tillhör Satan. Du bevittnar just nu så många av Guds handlingar, men likväl gör du motstånd, är upprorisk och underkastar dig inte; du har så mycket i ditt inre och du gör vad du vill; du följer dina egna lustar och preferenser; allt det här är upproriskhet och motstånd. En tro på Gud som tillämpas för köttets, för de egna lustarnas och de egna intressenas skull, för världens och för Satans skull, är smutsig; den är motsträvig och upprorisk. Idag finns det många olika sorters tro: Några söker skydd undan katastrof medan andra försöker få välsignelser; vissa vill förstå hemligheter medan åter andra söker efter pengar. Allt det här är olika former av motstånd och alltsamman är hädelse! Att säga att någon gör motstånd eller gör uppror ‒ är det inte just sådant här beteende man syftar på då? Många människor nuförtiden knotar, klagar eller dömer. Allt det här är sådant som onda människor gör; det är exempel på mänskligt motstånd och upproriskhet. De här människorna är besatta och ockuperade av Satan. De som Gud vinner är de underkastar sig honom totalt; människor som har blivit fördärvade av Satan men nu har frälsts och erövrats av Guds pågående verk, som har utstått vedermödor och i slutändan blivit fullständigt vunna av Gud, som inte längre lever under Satans domän, som har brutit sig loss från orättfärdighet och är villiga att leva ut helighet – dessa är de heligaste av; de är verkligen de heliga. Om inte era handlingar idag är i linje med ens några få av Guds krav kommer ni att kastas ut. Det är obestridligt. Allt beror på vad som händer nu; även om ni har varit förutbestämda och utvalda kommer era handlingar idag ändå att avgöra ert slutliga öde. Om ni inte kan hålla takten nu kommer ni att kastas ut. Om ni inte kan hålla takten nu, hur ska ni kunna göra det längre fram? Ett så stort mirakel har framträtt inför er nu och ändå tror ni inte. Hur ska ni då kunna tro på honom senare, när han har avslutat sitt verk och inte utför mer sådan verksamhet? Vid det laget kommer det att vara ännu mer omöjligt för er att följa honom! Senare kommer Gud att utgå från din attityd, din kunskap om den inkarnerade Gudens verk och din erfarenhet då han avgör om du är syndig eller rättfärdig, och för att avgöra om du är fullkomnad eller förkastad. Nu måste ni se klart. Den helige Ande verkar på följande sätt: Han bestämmer ert slutliga öde utifrån ert beteende idag. Vem talar dagens ord? Vem utför dagens arbete? Vem bestämmer att ni ska förkastas i dag? Vem bestämmer sig för att fullkomna er? Är det inte jag som gör det? Det är jag som talar dessa ord; det är jag som utför detta verk. Att förbanna, tillrättavisa och döma människor, allt det är delar av mitt verk. I slutändan kommer det också att vara min sak att förkasta er. Allt det här är min angelägenhet! Att fullkomna er är min egen angelägenhet och att låta er åtnjuta välsignelser är också min angelägenhet. Allt detta är verk som jag utför. Ert slutliga öde var inte förutbestämt av Jehova; det bestäms av Gud i dag. Det bestäms precis nu; det bestämdes inte för längesedan, innan världen skapades. Några absurda människor säger: ”Det kanske är något fel på dina ögon så att du inte ser mig som du bör. I slutändan kommer du att se precis vad Anden uppenbarar!” Jesus valde ursprungligen Judas till lärjunge. Folk undrar: ”Hur kunde han välja en lärjunge som skulle förråda honom?” I början hade Judas inte för avsikt att svika Jesus; det hände helt enkelt senare. I början hade Jesus sett positivt på Judas; han hade fått mannen att följa honom och gjort honom ansvarig för deras ekonomi. Om han hade vetat att Judas skulle förskingra pengar, skulle han inte ha låtit honom få ansvar för ekonomin. Man kan säga att Jesus ursprungligen inte visste att denne man var oärlig och svekfull och att han skulle bedra sina bröder och systrar. Senare, när Judas hade följt honom en tid, såg Jesus hur han lurade sina bröder och systrar och lurade Gud. Folk upptäckte också att han hade för vana att ta pengar ur penningpungen och då berättade de det för Jesus. Det var först då som Jesus blev medveten om vad som pågick. Eftersom Jesus skulle utföra korsfästelsens verk och behövde någon som kunde förråda honom och Judas råkade vara rätt sorts person för att utföra denna uppgift, sade Jesus: ”Det kommer att finnas en bland oss som kommer att svika mig. Människosonen kommer att använda detta svek för att bli korsfäst och efter tre dagar ska han uppstå.” I själva verket hade Jesus alltså inte utvalt Judas för att förråda honom; tvärtom hade han hoppats att Judas skulle vara en trofast lärjunge. Till hans förvåning visade sig Judas vara en girig usling som svek honom, så Jesus använde den här situationen till att välja ut Judas för denna uppgift. Om alla Jesu tolv lärjungar hade varit lojala och det inte hade funnits någon som Judas bland dem, skulle den person som svek Jesus i slutändan ha varit någon som inte tillhörde lärjungaskaran. Men då visade det sig att det fanns en bland dem som gärna tog mutor – Judas. Därför använde Jesus denna människa för att slutföra sitt verk. Så enkelt det var! Jesus hade inte förutbestämt det när han började sin gärning; han fattade beslut när saker och ting hade utvecklats till en viss punkt. Detta var Jesu beslut, vilket innebär att det var ett beslut av Guds ande själv. Inledningsvis var det Jesus som valde Judas; när Judas senare svek Jesus var det något den helige Ande åstadkom för att tjäna sina egna syfte. Då var det den helige Andes verk som utfördes. När Jesus valde Judas hade han ingen aning om att han skulle svika honom. Han visste bara att mannen hette Judas Iskariot. Ert slutliga öde bestäms också utifrån er grad av underkastelse idag och utifrån ert livs tillväxtnivå, inte utifrån några mänskliga föreställningar att ert öde förutbestämdes vid världens skapelse. Det här måste stå helt klart för er. Inget i detta verk sker på det sätt som ni tror.