Många är de år som Guds Ande har sökt medan han verkat på jorden, och många är de människor som Gud har använt för att utföra sitt verk under tidsåldrarnas lopp. Under hela denna tid har Guds Ande saknat en lämplig viloplats, och det är därför Gud växlar mellan olika människor som får göra hans arbete. Totalt sett är det genom människor som hans verk utförs. Under alla dessa år har alltså Guds verk aldrig avstannat utan fortsatt att föras framåt genom människor, hela vägen fram till denna dag. Trots att Gud har talat så många ord och utfört så mycket verk, känner människan honom fortfarande inte, och det beror på att Gud aldrig har framträtt för henne och även på att han inte har någon påtaglig form. Därför måste Gud fullfölja detta verk – verket med att få alla människor att lära känna den praktiske Gudens praktiska betydelse. För att uppnå detta mål måste Gud uppenbara sin Ande i påtaglig form för mänskligheten och utföra sitt verk i dess mitt. Det är alltså först när Guds Ande antar fysisk form, klär sig i kött och blod, rör sig synlig bland folk, följer med dem i deras liv, visar sig ibland och döljer sig ibland, som folk kan nå fram till en djupare förståelse av honom. Om Gud skulle stanna i köttet skulle han inte kunna fullborda sitt verk i dess helhet. Så efter att ha verkat i köttet en tid och fullgjort den verksamhet som måste utföras i köttet, kommer Gud att lämna köttet och verka i den andliga sfären i köttets avbild, precis som Jesus gjorde sedan han varit verksam en tid i normal mänsklighet och fullbordat hela det verk som han måste fullborda. Ni kanske minns det här avsnittet ur ”Vägen … (5) ”: ”Jag minns att min Fader sade till mig, ’På jorden ska du endast göra din Faders vilja och fullborda hans uppdrag. Ingenting annat angår dig. ’” Vad ser du i det här stycket? När Gud kommer till jorden, utför han bara sitt verk inom gudomligheten, vilket är vad den himmelske Anden har anförtrott den inkarnerade Guden. När han kommer, talar han bara över hela landet och ger röst åt sina yttranden med olika metoder och ur olika perspektiv. Hans främst mål och arbetsprincip är att sörja för människan och undervisa henne, och han befattar sig inte med sådant som mellanmänskliga relationer eller detaljer i människors liv. Hans huvudsakliga uppgift är att vara Andens röst. När Guds Ande framträder påtagligt i köttet, sörjer han bara för människans liv och sprider sanningen. Han lägger sig inte i människans arbete, det vill säga, han deltar inte i mänsklighetens arbete. Människan kan inte utföra gudomligt verk, och Gud deltar inte i det människan gör. Under alla år sedan Gud kom till jorden för att utföra sitt verk, har han alltid utfört det genom människor. De här människorna kan emellertid inte betraktas som den inkarnerade Guden utan bara som människor som används av Gud. Dagens Gud kan däremot tala direkt ur gudomlighetens perspektiv, sända ut Andens röst och verka å Andens vägnar. Alla de människor som Gud har använt genom tiderna är likaså exempel på hur Guds Ande varit verksam i en köttslig kropp – varför kan då inte de kallas Gud? Dagens Gud är också Guds Ande som verkar direkt i köttet, och även Jesus var Guds Ande som verkade i köttet; båda dessa kallas Gud. Så vad är då skillnaden? De människor som Gud har använt genom tiderna har alla kunnat tänka och resonera normalt. Allesamman har känt till det mänskliga beteendets principer. De har haft normala mänskliga åsikter, och de har varit utrustade med allt det som vanliga människor ska vara utrustade med. De flesta av dem har varit osedvanligt begåvade och intelligenta. När Guds Ande verkar i sådana människor utnyttjar han deras förmågor som är gudagåvor. Guds Ande mobiliserar deras förmågor och använder deras styrkor i Guds tjänst. Guds väsen är däremot fritt från idéer och tankar, oförstört av mänskliga avsikter, och saknar till och med det som normala människor är utrustade med. Gud är alltså inte ens förtrogen med det mänskliga beteendets principer. Det är så det förhåller sig när dagens Gud kommer till jorden. Hans verk och hans ord är inte uppblandade med mänskliga avsikter eller mänskligt tänkande utan är en direkt manifestation av Andens avsikter, och han verkar direkt å Guds vägnar. Det här innebär att Anden talar direkt, att gudomligheten verkar direkt, utan ens den minsta inblandning av mänskliga avsikter. Den inkarnerade Guden förkroppsligar med andra ord det gudomliga direkt, utan inblandning av mänskliga tankar och åsikter, och han vet ingenting om det mänskliga beteendets principer. Om endast det gudomliga var verksamt (alltså om endast Gud själv var verksam), skulle Guds verk omöjligt kunna utföras på jorden. Så när Gud kommer till jorden måste han ha ett litet antal människor som han låter arbeta i det mänskliga tillsammans med det verk som han utför i det gudomliga. Med andra ord använder han mänsklig verksamhet som stöd för sitt gudomliga verk. Om han inte gjorde det skulle det inte finnas något sätt för människan att komma i direkt kontakt med det gudomliga verket. Det var så det var med Jesus och hans lärjungar. Under sin tid i världen avskaffade Jesus de gamla lagarna och fastställde nya bud. Han talade också många ord. Hela denna verksamhet skedde i det gudomliga. De andra – såsom Petrus, Paulus och Johannes – lät allesamman sin framtida verksamhet vila på den grund som Jesu ord utgjorde. Det här innebär att Gud startade sitt verk under den tidsåldern genom att inleda nådens tidsålder; han inledde alltså en ny era, avskaffade den gamla och uppfyllde också orden ”Gud är början och slutet”. Människan måste med andra ord utföra mänskligt verk på grundvalen av gudomligt verk. Så snart Jesus hade sagt allt han behövde säga och avslutade sitt verk på jorden, lämnade han människorna. I fortsättningen var alla människor verksamma enligt de principer som uttryckts i hans ord, och de utövade sin tro i enlighet med de sanningar han förkunnat. Alla dessa människor arbetade för Jesus. Om Jesus hade utfört verket helt på egen hand hade det inte spelat någon roll hur många ord han talat – folk skulle ändå inte ha kunnat komma i kontakt med hans ord eftersom han verkade i det gudomliga och bara kunde tala gudomliga ord, och han hade inte kunnat förklara saker och ting så tydligt att vanliga människor skulle ha förstått hans ord. Därför var han tvungen att låta apostlarna och profeterna, som kom efter honom, komplettera hans verk. Det här är den inkarnerade Gudens arbetsprincip – han använder det inkarnerade köttet för att tala och på så sätt fullborda det gudomligas verk, och sedan använder han ett mindre eller större antal människor som är efter hans hjärta för att komplettera sitt verk. Gud använder alltså människor efter sitt hjärta för att utföra arbetet med att valla och vattna i mänsklighet, så att Guds utvalda folk ska kunna träda in i sanningens verklighet.

Om Gud, när han kom i köttet, bara skulle utföra gudomlighetens verk och det inte fanns några människor efter hans hjärta som verkade i samförstånd med honom, då skulle människan vara oförmögen att förstå Guds vilja eller komma i kontakt med honom. Gud måste använda vanligt folk som är efter hans hjärta för att fullborda detta verk, för att vaka över och leda församlingarna, så att den nivå som människans kognitiva processer – hennes hjärna – är kapabla att föreställa sig kan uppnås. Gud använder med andra ord ett litet antal människor som är efter hans hjärta för att ”översätta” det arbete han utför i sin gudomlighet, så att det kan öppnas upp – för att förvandla gudomligt språk till mänskligt språk, så att folk kan begripa och förstå det. Om inte Gud gjorde på det viset skulle ingen förstå Guds gudomliga språk, eftersom de människor som är efter Guds hjärta trots allt är en liten minoritet och människans förmåga att förstå är svag. Det är därför Gud väljer enbart denna metod när han är verksam i det inkarnerade köttet. Om det gudomliga verket var allt som fanns skulle människan inte ha någon möjlighet att lära känna eller få kontakt med Gud eftersom hon inte förstår Guds språk. Enda sättet för folk att förstå detta språk är genom att människorna som är efter Guds hjärta förklarar hans ord. Men om dessa människor som arbetade i det mänskliga var allt som fanns, skulle det bara kunna upprätthålla människans normala liv; det skulle inte kunna förvandla människans sinnelag. Guds verk skulle inte kunna ha någon ny startpunkt; det skulle bara finnas samma gamla sånger, samma gamla plattityder. Endast genom den inkarnerade Gudens försorg, han som under sin inkarnationsperiod säger allt som måste sägas och gör allt som måste göras varefter människor arbetar och upplever i enlighet med hans ord, kommer deras sinnelag att kunna förändras och endast på så sätt kommer de att kunna följa med tiderna. Han som verkar i gudomligheten representerar Gud, medan dessa som verkar i det mänskliga är folk som Gud använder. Den inkarnerade Guden skiljer sig väsentligt från de människor som Gud använder. Den inkarnerade Guden kan utföra det gudomligas verk, men det kan inte människorna som Gud använder. I början av varje tidsålder talar Guds Ande personligen och startar den nya eran för att föra in människan i en ny begynnelse. När han har talat färdigt betyder det att Gud har avslutat verksamheten i sin gudomlighet. Därefter följer folk dessa människor som används av Gud för att träda in i sin livserfarenhet. På samma sätt är det här också det stadium då Gud för in människan i den nya tidsåldern och ger folk en ny startpunkt – och då avslutas Guds verk i köttet.

Gud kommer inte till jorden för att fullända sin vanliga mänsklighet eller för att göra en normal mänsklighets arbete. Han kommer enbart för att utföra gudomlighetens verk i normal mänsklighet. Den normala mänsklighet som Gud talar om är inte vad folk föreställer sig. Människan definierar ”normal mänsklighet” som att ha en hustru eller make och söner och döttrar, vilket visar att man är en normal individ; men Gud ser det inte på det viset. För honom är normal mänsklighet att tänka vanliga mänskliga tankar, leva ett vanligt mänskligt liv och födas av vanliga människor. Men hans normalitet inbegriper inte ha en hustru eller make och barn så som människan tänker sig när hon talar om vad som är normalt. Den normala mänsklighet som Gud talar om är med andra ord något som människan skulle betrakta som avsaknad av mänsklighet, att nästan sakna känslor och verka sakna fysiska behov, precis som Jesus som bara var en vanlig människa till det yttre och tog på sig en vanlig människas utseende, men till sitt väsen inte besatt allt det som en normal människa ska besitta. Härav kan man se att den inkarnerade Gudens väsen inte omfattar den normala mänskligheten i dess helhet, utan endast en del av det som människor ska vara utrustade med för att upprätthålla det normala mänskliga livets rutiner och bevara normala mänskliga förståndsgåvor. Men de här sakerna har ingenting att göra med vad folk betraktar som normal mänsklighet. Det här är vad den inkarnerade Guden måste besitta. Det finns emellertid de som hävdar att förutsättningen för att den inkarnerade Guden ska kunna sägas besitta normal mänsklighet är att han har hustru, söner och döttrar – en familj; de menar att om han inte har det så är han ingen normal människa. Därför frågar jag dig, ”Har Gud en hustru? Är det möjligt för Gud att ha en make? Kan Gud ha barn?” Är inte det här vanföreställningar? Den inkarnerade Guden kan inte växa upp ur en spricka mellan stenar eller falla ned från skyn. Han måste födas in i en vanlig mänsklig familj. Det är därför han har föräldrar och systrar. Det här är vad den inkarnerade Gudens normala mänsklighet måste ha. Så var fallet med Jesus. Jesus hade en far och en mor, systrar och bröder, och allt det här var normalt. Men om han hade haft hustru, söner och döttrar skulle hans mänsklighet inte ha varit den normala mänsklighet som Gud avsåg att den inkarnerade Guden skulle äga. Om han haft det skulle han inte ha kunnat verka å det gudomligas vägnar. Det var just tack vare att han inte hade fru och barn men ändå var född in i en normal familj av vanliga människor som han kunde utföra det gudomligas verk. För att klargöra detta ytterligare – vad Gud betraktar som en normal individ är en individ som föds in i en normal familj. Endast en sådan individ är kvalificerad att utföra gudomligt verk. Men om individen hade haft en hustru, barn eller en make skulle han inte kunnat utföra gudomligt verk, eftersom han bara skulle haft den normala mänsklighet som människor kräver men inte den normala mänsklighet som Gud kräver. Vad Gud anser och vad människor förstår skiljer sig ofta enormt mycket, skillnaden kan vara milsvid. I det här stadiet av Guds verk finns det mycket som strider mot och skiljer sig avsevärt från människors uppfattningar. Man skulle kunna säga att det här stadiet av Guds verk består helt och hållet av gudomlighet som verkar praktiskt och där mänskligheten har en stöttande funktion. Eftersom Gud kommer till jorden för att utföra sitt verk personligen i stället för att låta människan ta itu med det, inkarnerar han i köttet (i en ofullkomlig, normal människa) för att utföra sitt verk. Han använder denna inkarnation för att ge människorna en ny tidsålder, för att berätta för dem om nästa steg i sitt verk och be dem att utöva sin tro i enlighet med den väg som beskrivs i hans ord. Därmed är Guds verk i köttet fullbordat; han är på väg att lämna mänskligheten och uppehåller sig inte längre i normalt mänskligt kött utan avlägsnar sig i stället från människan för att fortsätta med en annan del av sitt verk. Sedan använder han människor som är av hans hjärta och fortsätter sitt verk på jorden genom denna skara människor, men i deras mänsklighet.

Den inkarnerade Guden kan inte stanna hos människan för evigt eftersom Gud har många andra verk att utföra. Han kan inte vara bunden till köttet; han måste lägga av sig köttet för att utföra det verk han har att utföra, även om han utför det verket i köttets avbild. När Gud kommer till jorden väntar han inte tills han har uppnått den ålder som en normal människa bör uppnå innan han dör och lämnar mänskligheten. När hans verk är avslutat ger han sig av och lämnar människorna oavsett hur gammalt hans kött är. För Gud existerar inget sådant som ålder, han räknar inte sina dagar enligt människans livslängd; tvärtom avslutar han sitt liv i köttet i överensstämmelse med stegen i sitt verk. Det finns kanske de som menar att när Gud kommer i köttet så måste han utvecklas till ett visst stadium, bli vuxen, åldras och ge sig av först när den kroppen slutar fungera. Det är vad människans inbillar sig; Gud fungerar inte på det sättet. Han kommer i köttet enbart för att utföra det verk han har att utföra, inte för att leva en normal människas liv av att födas av föräldrar, växa upp, bilda familj, starta en karriär, skaffa barn och uppleva livets med- och motgångar – allt som en vanlig människa gör. När Gud kommer till jorden är det Guds Ande som tar på sig köttet, kommer in i köttet, men Gud lever inte en vanlig människas liv. Han kommer enbart för att genomföra en del i sin förvaltningsplan. Sedan kommer han att lämna mänskligheten. När Guds Ande kommer in i köttet fullkomnar han inte köttets normala mänsklighet. Tvärtom skrider gudomligheten genast till verket, vid en tidpunkt som Gud bestämt på förhand. När han sedan har gjort allt han måste göra och har genomfört sin uppgift till fullo, då är Guds Andes verk i detta stadium färdigt och då avslutas också den inkarnerade Gudens liv oavsett om hans köttsliga kropp har levt sitt hela liv eller ej. Det vill säga, oavsett till vilket stadium i livet den köttsliga kroppen nått, oavsett hur länge den levt på jorden, avgörs allting av Andens verk. Det har ingenting att göra med vad människan anser vara normalt för en människa. Ta Jesus som ett exempel. Han levde i köttet i trettiotre och ett halvt år. Om man ser till en människokropps normala livslängd så skulle han inte ha dött vid den åldern, och han skulle inte ha gett sig av. Men det brydde sig inte Guds Ande om. När hans verk var avslutat togs kroppen bort och försvann tillsammans med Anden. Det här är den princip Gud följer när han verkar i köttet. Så egentligen är inte den inkarnerade Gudens mänsklighet av störst betydelse. Jag upprepar – han kommer inte till jorden för att leva en normal människas liv. Han upprättar inte först ett normalt mänskligt liv för att sedan börja verka. I stället kan han, förutsatt att han har fötts in i en vanlig mänsklig familj, utföra gudomligt verk som är fritt från mänskliga avsikter, som inte är köttsligt, som definitivt inte anammar samhällets sätt eller rymmer några mänskliga tankar och idéer och inte heller omfattar människans livsfilosofier. Det här är det verk som den inkarnerade Guden har för avsikt att utföra, och det är också den praktiska meningen med hans inkarnation. Gud kommer in i köttet huvudsakligen för att utan att genomgå andra betydelselösa processer iscensätta det verk som måste utföras i köttet, och vad gäller en vanlig människas erfarenheter så har han inga sådana. Det verk som Guds inkarnerade kött har att utföra inbegriper inga normala mänskliga upplevelser. Gud kommer alltså in i köttet för att genomföra det verk han måste genomföra i köttet. Resten har ingenting med honom att göra; han går inte igenom en massa betydelselösa processer. När hans verk är avklarat upphör också betydelsen av hans inkarnation. När han avslutar detta stadium innebär det att det arbete han har att utföra i köttet är avslutat, och hans kötts verksamhet är fullbordad. Men han kan inte hålla på att verka i köttet i det oändliga. Han måste vidare till en annan plats för att verka där, en plats utanför köttet. Endast på detta sätt kan hans verk genomföras till fullo och rycka framåt och nå större effekt. Gud arbetar i enlighet med sin ursprungliga plan. Han är fullkomligt medveten om vilket arbete han behöver göra och vilket arbete han har avslutat. Gud leder varje människa så att hon vandrar en väg som han redan har förutbestämt. Ingen kan undkomma detta. Endast de som följer Guds Andes vägledning kommer att kunna träda in i vilan. Det är möjligt att det i senare verk inte kommer att vara Gud som talar i köttet för att vägleda människan, utan att en Ande med påtaglig form vägleder människans liv. Först då kommer människan att verkligen kunna röra vid Gud, titta på Gud och än bättre sätt träda in i den verklighet som Gud kräver, så att hon blir fullkomnad av den praktiske Guden. Det här är det verk som Gud har för avsikt att genomföra och som han planerade för länge sedan. Av detta ska ni alla kunna se vilken väg ni ska ta!