Relevanta ord från Gud:

Livets väg är inget som vem som helst kan äga och inte heller är den något som vem som helst enkelt kan uppnå. Det beror på att livet endast kan komma från Gud, det vill säga endast Gud själv äger livets essens och endast Gud själv har livets väg. Därmed är endast Gud livets ursprung och den ständigt framspringande källan med livets levande vatten. Alltsedan han skapade världen har Gud utfört mycket verk som inbegriper livskraft, har utfört mycket verk som ger människan liv och har betalat ett högt pris för att människan ska kunna vinna liv, för Gud själv är evigt liv och Gud själv är den väg genom vilken människan uppstår. Gud lämnar aldrig människans hjärta och lever bland människorna hela tiden. Han har varit den drivande kraften i människans existens, grunden för människans existens och en stor pant för människans existens efter födseln. Han får människan att födas på nytt och gör det möjligt för henne att leva ihärdigt i alla sina roller. Tack vare hans makt och hans aldrig sinande livskraft har människan levt generation efter generation, under vilka makten hos Guds liv har varit stöttepelaren i människans existens, och för vilken Gud har betalat ett pris som ingen vanlig människa någonsin har betalat. Guds livskraft kan förhärska över all annan makt; den överträffar dessutom all annan makt. Hans liv är evigt, hans makt är enastående och hans livskraft kan inte besegras av någon skapad varelse eller fientlig kraft. Guds livskraft existerar och lyser med sin skinande strålglans, oberoende av tid och plats. Himmel och jord må genomgå stora förändringar, men Guds liv är för evigt detsamma. Allting må försvinna men Guds liv kommer att bestå, för Gud är upphovet till alltings existens och roten till dess existens. Människans liv härstammar från Gud, och himlens existens beror på Gud och jordens existens har sitt ursprung i Guds livs makt. Inget föremål som äger livskraft kan överträffa Guds suveränitet och inget ting med energi kan frigöra sig från Guds auktoritets räckvidd. På det viset måste alla, oavsett vilka de är, underkasta sig Guds herravälde, alla måste leva under Guds befäl och ingen kan undkomma hans kontroll.

– Ordet, vol 1. Guds framträdande och verk. Endast de sista dagarnas Kristus kan ge människan det eviga livets väg

Alltsedan Gud skapade alla ting har de fungerat och fortsatt att utvecklas på ett välordnat sätt och enligt de lagar han föreskrev. Under hans överinseende, under hans regler, har mänskligheten fortlevt och hela tiden har alla ting utvecklats på ett välordnat sätt. Det finns ingenting som kan ändra eller förstöra dessa lagar. Det är på grund av Guds lagar som allt levande kan fortplanta sig, och det är på grund av hans lagar och hans förvaltning som allt levande kan fortsätta att leva. Det innebär att det är enligt Guds lagar som allt levande existerar, blomstrar, försvinner och återföds på ett välordnat sätt. När våren kommer bringar det lätta regnet känslan av en ny årstid och fuktar jorden. Marken börjar tina och gräset bryter igenom jorden och skjuter nya skott medan träden gradvis skiftar till grönt. Alla dessa levande ting ger jorden ny livskraft. Det är så det ser ut när allt levande börjar väckas till liv och blomstra. Alla slags djur kommer ur sina hålor och gryt för att känna vårens värme och börja det nya året. Allt levande solar sig i sommarens hetta och njuter av värmen som kommer med årstiden. De växer snabbt. Träd, gräs och alla slags växter växer snabbt tills de slutligen blommar och bär frukt. Allt levande har fullt upp under sommaren, även människorna. På hösten kommer regnen med svalka och allt levande börjar känna av att skördetiden snart är inne. Allt levande bär frukt och människan börjar också skörda allt möjligt som dessa levande varelser producerar om hösten för att ha föda under vintern. På vintern drar sig allt levande gradvis tillbaka i stillhet och vilar medan kylan sätter in, och människorna tar också paus under denna årstid. Från årstid till årstid, från vår till sommar, till höst, till vinter – dessa förändringar sker alla enligt de lagar som instiftats av Gud. Han styr alla ting och mänskligheten enligt dessa lagar och har för mänskligheten utarbetat ett rikt liv i mångfald och berett oss en miljö för överlevnad med varierande temperaturer och årstider. I denna välordnade miljö för överlevnad kan mänskligheten därför fortleva och fortplanta sig på ett välordnat sätt. Människor kan inte ändra dessa lagar och ingen människa eller varelse kan bryta mot dem. Trots att oräkneliga förändringar har skett – hav har blivit till slätter, medan slätter har blivit till hav – fortsätter dessa lagar att råda. De finns för att Gud finns, och på grund av hans ledning och hans förvaltning. Med denna typ av välordnad storskalig miljö fortlöper människornas liv inom ramen för dessa lagar och regler. Under dessa lagar har generation efter generation vuxit upp, och generation efter generation har fortlevt under dem. I generation efter generation har människorna åtnjutit denna välordnade miljö för överlevnad, liksom de många ting som Gud skapat. Även om människorna tänker sig att denna typ av lagar är naturbundna och föraktfullt tar dem för givna, och även om de inte kan känna att det är Gud som iscensätter dessa lagar, så är Gud alltid, oavsett vad, engagerad i detta oföränderliga verk. Hans syfte med detta oföränderliga verk är människans fortlevnad, och att mänskligheten ska leva vidare.

– Ordet, vol 2. Om att känna Gud. Gud själv, den unike IX

Gud håller i de regler som styr hur allt fungerar; han håller i de regler som styr alltings överlevnad; han kontrollerar allting och gör så att de både stärker varandra och är beroende av varandra, så att de inte förgås eller försvinner. Endast på så sätt kan mänskligheten leva vidare; endast på så sätt kan den leva under Guds ledning i denna miljö. Gud är herre över dessa funktionsregler och ingen kan rubba dem eller förändra dem. Endast Gud själv känner dessa regler och endast Gud själv förvaltar dem. När träden ska få skott, när det ska regna, hur mycket vatten och hur mycket näring som jorden ska ge växterna, vilken årstid som löven ska falla, vilken årstid som träden ska bära frukt, hur många näringsämnen solljuset ska ge till träden; vad träden ska andas ut efter att ha fått näring av solljuset – allt detta hade Gud redan beslutat när han skapade alla ting, som regler som ingen kan bryta mot. De ting som Gud skapade – antingen de är levande eller i människans ögon inte är levande – är alla i hans händer där han kontrollerar och härskar över dem. Ingen människa kan förändra eller bryta mot den regeln. Det vill säga att Gud, när han skapade alla ting, formulerade hur de skulle vara. Trädet kunde inte rota sig, skjuta skott och växa utan jord. Om inte jorden hade några träd skulle den torka. Trädet är också hem för sångfåglarna, det är en plats där de tar skydd från vinden. Skulle det vara okej om trädet var utan solljus? (Det skulle inte vara okej.) Om trädet bara hade jorden skulle det inte fungera. Allt detta är till för mänskligheten och för mänsklighetens överlevnad. Människan får frisk luft från trädet och lever på marken som det skyddar. Människan kan inte leva utan solljus, människan kan inte leva utan alla olika levande varelser. Även om förhållandena mellan dessa ting är komplexa måste du komma ihåg att Gud skapade de regler som styr alla ting så att de kan stärka varandra, vara beroende av varandra och existera tillsammans. Vartenda ting han skapade har med andra ord värde och betydelse. Om Gud skapade något utan betydelse skulle han låta det försvinna. Det är en av de metoder han använde då han sörjde för alla ting.

– Ordet, vol 2. Om att känna Gud. Gud själv, den unike VII

”Gud sörjer för alla ting” är en fras med mycket vid betydelse och vitt omfång. Gud sörjer inte bara för människors dagliga behov av mat och dryck, han sörjer för allt som mänskligheten behöver, inklusive allt som människor ser och ting som inte går att se. Gud upprätthåller, förvaltar och styr den levande miljö som mänskligheten behöver. Oavsett vilken miljö mänskligheten behöver och oavsett vilken årstid så har Gud förberett det. Oavsett vilket klimat eller vilken temperatur som är lämplig för människans existens så är det under Guds kontroll och inga av dessa regler uppstår av sig själva eller av en slump; de är resultatet av Guds styre och hans gärningar. Gud själv är källan till alla dessa regler och han är livets källa för alla ting. Det är ett vedertaget och obestridligt faktum, antingen du tror det eller inte, antingen du kan se det eller inte och antingen du kan förstå det eller inte.

– Ordet, vol 2. Om att känna Gud. Gud själv, den unike VII

Vilka är de grundläggande villkoren för dessa olika livsstilar hos människan? Är det inte absolut nödvändigt att de miljöer där de kan överleva bevaras på en grundläggande nivå? Det innebär att om jägarna skulle förlora bergens skogar eller fåglarna och djuren, skulle de inte längre ha sitt uppehälle. Så om en typ av människor eller en folkgrupp som lever på jakt skulle förlora bergens skogar och inte längre ha fåglarna och djuren och därmed inte ha någon källa för sitt uppehälle, så skulle deras framtid bli oviss. De skulle till och med kunna försvinna från jordens yta. Och de som lever på att driva boskap? Vad förlitar de sig på? Det som de i grunden förlitar sig på är inte boskapen, utan den miljö där boskapen kan leva – gräsmarkerna. Om det inte fanns några gräsmarker, var skulle herdarna låta sin boskap beta? Vad skulle korna och fåren äta? Utan boskapen skulle dessa nomadfolk inte ha någon försörjning. Vart skulle dessa människor ta vägen utan källa till sin försörjning? Det skulle bli mycket svårt för dem att fortsätta leva – de skulle inte ha någon framtid. Om det inte fanns några vattenkällor, och vattendragen och sjöarna torkade ut fullständigt, skulle då alla dessa fiskar, som är beroende av vatten för att leva, fortfarande finnas till? Det skulle de inte. Skulle dessa människor som är beroende av vattnet och fisken för sitt uppehälle kunna fortsätta leva? När de inte längre har någon mat, när de mist sin försörjningskälla, kommer dessa folk inte att kunna överleva. Det innebär att om någon folkgrupp skulle få problem med sin försörjning eller sin överlevnad, skulle den folkgruppen inte kunna fortleva och den skulle kunna försvinna från jordens yta och bli utdöd. Och om de som odlar marken för sitt uppehälle förlorade sin mark, om de inte kunde odla alla slags växter och göra föda av dessa växter, vad skulle då hända? Skulle inte dessa människor svälta ihjäl utan föda? Om människor svälter ihjäl, innebär inte det att denna grupp av människor utrotas? Detta är alltså Guds syfte med att upprätthålla olika slags miljöer. Gud har bara ett syfte med att upprätthålla olika miljöer och ekosystem och alla de levande varelserna inom dessa – det är att livnära alla slags människor, att livnära människorna som lever i olika geografiska miljöer.

Om alla skapelsens ting förlorade sina egna lagar, skulle de inte längre finnas till. Om lagarna för alla ting gick förlorade skulle de varelser som lever bland alla ting inte kunna fortsätta. Mänskligheten skulle också förlora sina miljöer som den är beroende av för sin fortlevnad. Om mänskligheten förlorade allt detta skulle den inte kunna fortsätta som den har gjort och blomstra och föröka sig i generation efter generation. Anledningen till att människorna har fortlevt fram till våra dagar är att Gud har försett dem med alla ting i sin skapelse för att nära dem, för att vårda mänskligheten på olika sätt. Det är bara på grund av att Gud vårdar mänskligheten på olika sätt som människorna kunnat fortleva fram till nu, till våra dagar. Med en fastställd livsmiljö som är gynnsam och där naturlagarna är i god ordning kan alla slags människor i världen, alla olika raser, fortleva inom sina egna fastställda områden. Ingen kan gå utanför dessa områden eller överskrida gränserna mellan dem eftersom det är Gud som har fastställt dem.

– Ordet, vol 2. Om att känna Gud. Gud själv, den unike IX

Gud skapade denna värld och i den placerade han människan, en levande varelse som han skänkte liv. Därnäst kom människan att få föräldrar och släktingar och var inte längre ensam. Ända sedan människan först fick syn på denna materiella värld var hon ämnad att existera inom Guds förutbestämmelse. Livsanden från Gud stödjer varenda levande varelse under hela uppväxten till mogen ålder. Under denna process känner ingen att människan växer upp under Guds omvårdnad; snarare tror man att människan gör det under sina föräldrars kärleksfulla omvårdnad och att det är hennes egen livsinstinkt som styr hennes uppväxt. Det beror på att människan inte vet vem som skänkte henne livet eller varifrån det kom, och än mindre hur livsinstinkten åstadkommer mirakel. Hon vet bara att föda är förutsättningen för att hon ska leva vidare, att uthållighet är källan till hennes existens och att övertygelserna i hennes sinne är det kapital som hennes överlevnad hänger på. Människan är fullständigt omedveten om Guds nåd och försörjning, och därför slösar hon bort det liv som Gud skänkt henne … Inte en enda individ i denna mänsklighet som Gud drar försorg om dag och natt tar sig för att tillbe honom. Gud fortsätter bara att arbeta med människan, för vars del han inte hyser några förväntningar, så som han planerat. Han gör det i hopp om att människan en dag ska vakna ur sin dröm och plötsligt inse livets värde och mening, vilket pris Gud betalade för allt han har gett henne, och hur Gud med ivrig oro väntar på att människan ska vända tillbaka till honom. Ingen har någonsin blickat in i de hemligheter som styr människolivets uppkomst och fortsättning. Endast Gud, som förstår allt detta, uthärdar tyst den smärta och de slag som människan – som har fått allt av Gud men inte är tacksam – ger honom. Människan tar allt som livet ger för givet, och på samma sätt är det ”självklart” att Gud sviks av människan, glöms av människan och blir utpressad av människan. Kan det vara så att Guds plan verkligen är av sådan betydelse? Kan det vara så att människan, denna levande varelse som kom ur Guds hand, verkligen är av sådan betydelse? Guds plan är förvisso betydelsefull, men denna levande varelse som skapats av Guds hand existerar för hans plans skull. Därför kan Gud inte göra sin plan om intet av hat mot detta människosläkte. Det är för hans plans skull och för den andedräkt han utandades som Gud uthärdar alla plågor, inte för människans kött utan för människans liv. Han gör det inte i syfte att ta tillbaka människans kött utan det liv han andades ut. Detta är hans plan.

Alla som kommer till denna värld måste passera genom liv och död, och de flesta av dem har genomgått kretsloppet av död och återfödelse. De som lever kommer snart att dö, och de döda kommer snart att återvända. Allt detta är det levnadslopp som Gud har fastställt för varje levande varelse. Ändå är detta förlopp och denna kretsgång just den sanning som Gud önskar att människan ska skåda: att det liv som Gud skänkt människan är gränslöst, obundet av fysikalitet, tid eller rum. Detta är det livsmysterium som Gud skänkt människan, och bevis för att livet kom från honom. Även om många kanske inte tror att livet kom från Gud, njuter människan oundvikligen av allt som kommer från Gud oavsett om de tror på honom eller förnekar hans existens. Skulle Gud en dag plötsligt ändra sig och vilja återkräva allt som finns i världen och ta tillbaka det liv han har gett, då kommer allt att upphöra att finnas till. Gud använder sitt liv för att försörja alla ting, både levande och livlösa, och bringa allt i god ordning i kraft av sin makt och auktoritet. Detta är en sanning som ingen kan föreställa sig eller begripa, och dessa obegripliga sanningar är själva manifestationen av, och bevis för, Guds livskraft. Låt mig nu berätta en hemlighet för dig: Guds livs storhet och kraften i hans liv är ofattbara för alla varelser. Så är det nu, liksom det var i forna dagar, och så kommer det att vara i kommande tider. Den andra hemligheten jag ska avslöja är denna: Livets källa kommer från Gud, för alla skapade varelser, oavsett hur olika de må vara i form eller uppbyggnad. Oavsett vilken sorts levande varelse du är, kan du inte gå emot den livsbana som Gud har bestämt. I vilket fall som helst är min enda önskan att människan ska förstå detta: Utan Guds omsorg, vård och försörjning kan inte människan få allt hon var ämnad att få, oavsett hur ihärdigt hon försöker eller hur mödosamt hon kämpar. Utan tillförsel av liv från Gud förlorar människan känslan för värdet i att leva och känslan för livets mening. Hur skulle Gud kunna låta människan, som tanklöst slösar bort värdet av hans liv, vara så lättsinnig? Som jag har sagt tidigare: Glöm inte att Gud är källan till ditt liv. Om människan försummar att vårda allt som Gud har skänkt, kommer Gud inte bara att ta tillbaka vad han gav i begynnelsen, utan han kommer att utkräva dubbla priset på allt han har gett som kompensation från människan.

– Ordet, vol 1. Guds framträdande och verk. Gud är källan till människans liv

Guds förvaltningsverk började när världen skapades, och människan finns i kärnan av detta verk. Guds skapelse av allting kan sägas vara för människans skull. Eftersom hans förvaltningsverk sträcker sig över tusentals år och inte utförs bara på minuter eller sekunder eller ett ögonblick, eller på ett eller två år, tvingades han skapa fler saker som behövdes för människans överlevnad, så som solen, månen, alla slags levande varelser och mat och en levande miljö för mänskligheten. Det var början på Guds förvaltning.

Efter det överlät Gud mänskligheten till Satan, människan levde under Satans domän och det ledde gradvis till Guds verk i den första tidsåldern: berättelsen om lagens tidsålder… Under flera tusen år av lagens tidsålder vande sig mänskligheten vid vägledning under lagens tidsålder, och de började ta lätt på det hela och lämnade gradvis Guds omvårdnad. Och samtidigt som de höll sig till lagen dyrkade de därmed också avgudar och begick onda handlingar. De var utan Jehovas skydd och levde bara sina liv inför altaret i templet. Faktum var att Guds verk hade lämnat dem för länge sedan och trots att israeliterna fortfarande höll sig till lagen och uttalade Jehovas namn och till och med stolt trodde att endast de var Jehovas folk och Jehovas utvalda, så övergav Guds härlighet dem i tysthet…

När Gud utför sitt verk lämnar han alltid en plats i tysthet samtidigt som han stilla utför det nya verk som han påbörjar på en annan plats. Det här är ofattbart för människorna som blir som bedövade. Människor har alltid satt värde på det gamla och hyst en aversion mot det nya och obekanta eller sett det som ett problem. Därför är människan, från början till slut, den sista av alla ting som får vetskap om vilket nytt verk Gud utför.

Som det alltid har varit efter Jehovas verk i lagens tidsålder påbörjade Gud sitt nya verk i det andra skedet: genom att ta på sig köttet och inkarnerad som människa i tio, tjugo år och tala och uträtta sitt verk bland troende. Ändå var det, utan undantag, ingen som visste och bara ett fåtal som accepterade att han var Gud som blivit kött, efter att Herren Jesus hade spikats upp på korset och uppstått. … Så snart det andra skedet av Guds verk var fullbordat – efter korsfästelsen – uträttades Guds verk med att rädda människan från synden (vilket innebär att rädda människan ur Satans grepp). Från den stunden behövde mänskligheten bara erkänna Herren Jesus som sin frälsare för att hennes synder skulle bli förlåtna. Teoretiskt sett var människans synder inte längre ett hinder för att hon skulle uppnå frälsning och komma inför Gud, och de var inte längre det övertag med vilket Satan anklagade människan. Det beror på att Gud själv hade utfört riktigt verk, hade blivit lik, och en försmak av, syndigt kött och Gud själv var syndoffret. På det viset steg människan ner från korset, blev friköpt och frälst tack vare Guds kött, likt detta syndiga kött. Och då kom människan, efter att ha blivit tillfångatagen av Satan, ett steg närmare att acceptera frälsningen inför Gud. Det skedet av verket var givetvis Guds förvaltning som var ett steg vidare från lagens tidsålder, på en djupare nivå än lagens tidsålder.

Sådan är Guds förvaltning: att överlåta mänskligheten till Satan – en mänsklighet som inte vet vad Gud är, vad Skaparen är, hur man tillber Gud och varför det är nödvändigt att underkasta sig Gud – och ge Satans fördärv fritt spelrum. Steg för steg återvinner Gud sedan människan ur Satans grepp, tills människan tillber Gud helt och avvisar Satan. Det är Guds förvaltning. Det hela låter som en mytisk berättelse och det verkar förvirrande. Människor tycker att det är som en mytisk berättelse och det beror på att de inte har en aning om hur mycket människan har varit med om de senaste flera tusen åren, än mindre vet de hur många historier som har utspelats i kosmos och på himlavalvet. Det beror också på att de inte kan greppa den mer häpnadsväckande, mer skrämmande värld som existerar bortom den materiella världen men som deras dödliga ögon hindrar dem från att se. Den ter sig obegriplig för människan och det beror på att människan saknar insikt i betydelsen av Guds frälsning av mänskligheten och betydelsen av Guds förvaltningsverk och inte förstår hur Gud slutligen vill att människosläktet ska vara. Är det en mänsklighet besläktad med Adam och Eva, ofördärvad av Satan? Nej! Syftet med Guds förvaltning är att vinna en grupp människor som tillber Gud och underkastar sig honom. Denna mänsklighet har blivit fördärvat av Satan men ser inte längre Satan som sin far. Den känner igen Satans fula tryne och avvisar det och kommer inför Gud för att godta hans dom och tuktan. Den vet vad som är fult och hur det står i kontrast till det som är heligt, och den känner igen Guds storhet och Satans ondska. En sådan mänsklighet kommer inte längre att arbeta för Satan, eller tillbe Satan, eller avguda Satan. Det beror på att det är en grupp människor som verkligen har vunnits av Gud. Detta är innebörden av Guds förvaltning av mänskligheten. Under Guds förvaltningsverk i denna tid är mänskligheten föremål för Satans fördärv och samtidigt föremål för Guds frälsning, liksom föremålet för Guds och Satans kamp. Samtidigt som Gud uträttar sitt verk återvinner han gradvis människan ur Satans grepp och människan kommer därmed ständigt närmre Gud…

Och sedan följde rikets tidsålder som är ett mer praktiskt skede av verket och samtidigt det svåraste för människan att acceptera. Det beror på att ju närmre människan kommer Gud, desto närmre kommer Guds stav människan och desto tydligare framträder Guds ansikte för människan. Efter friköpandet av mänskligheten återvänder människan nu officiellt till Guds familj. Människan trodde att det nu var njutningens tid, men hon blir utsatt för ett frontalangrepp från Gud vars like ingen kunnat föreställa sig. Det visar sig att det är ett dop som Guds folk måste ”åtnjuta”. Vid en sådan behandling har människor inget val utan måste stanna upp och tänka inom sig: jag är lammet som har varit borta i många år och som Gud har betalat så mycket för att köpa tillbaka, så varför behandlar Gud mig såhär? Är det Guds sätt att skratta åt mig och avslöja mig? … När åren har gått har människan blivit härdad, efter att ha upplevt svårigheter i form av förfining och tuktan. Även om människan har gått miste om ”härligheten” och ”romantiken” från svunna tider, har hon utan att själv veta det kommit att förstå principerna för mänskligt beteende och kommit att uppskatta de år som Gud har ägnat åt att rädda mänskligheten. Människan börjar så sakteliga avsky sitt eget barbariska sätt. Hon börjar hata sin djuriskhet och alla missförstånd med Gud och de orimliga krav hon har ställt på honom. Det går inte att vrida klockan tillbaka. Tidigare händelser blir till ångerfyllda minnen hos människan och Guds ord och kärlek blir drivkraften i människans nya liv. Människans sår läker dag för dag, hennes styrka kommer tillbaka och hon står upp och ser på den Allsmäktiges ansikte … bara för att upptäcka att han alltid har funnits vid min sida och att hans leende och vackra anlete fortfarande är lika rörande. I hjärtat bryr han sig fortfarande om den mänsklighet som han har skapat och hans händer är lika hjärtliga och mäktiga som de var i början. Det är som om människan har återvänt till Edens lustgård, men den här gången lyssnar hon inte längre på ormens lockelser och vänder sig inte längre bort från Jehovas ansikte. Människan knäböjer inför Gud, ser upp mot Guds leende ansikte och bär fram sitt mest värdefulla offer – Å, min Herre, min Gud!

– Ordet, vol 1. Guds framträdande och verk. Bilaga 3: Människan kan endast bli räddad under Guds pågående förvaltning

Så länge Guds förvaltning existerat har han varit fullt engagerad i att utföra sitt verk. Trots att han dolt sin person för människan har han alltid funnits vid hennes sida, arbetat med henne, uttryckt sitt sinnelag, väglett hela mänskligheten med sitt väsen och utfört sitt verk på varenda individ med hjälp av sin kraft, sin vishet, och sin auktoritet, och på så sätt skapat lagens tidsålder, nådens tidsålder och nu rikets tidsålder. Trots att Gud döljer sin person för människan, uppenbarar han utan förbehåll sitt sinnelag, sitt väsen och allt han äger liksom sin vilja med mänskligheten så att människan ska kunna se och uppleva det. Även om människor inte kan se eller röra Gud är det Guds sinnelag och väsen, som mänskligheten möter, absoluta uttryck för Gud själv. Inte sant? Oavsett vilket sätt eller vilken infallsvinkel Gud väljer för sitt verk, behandlar han alltid folk genom sin sanna identitet, gör det arbete som åligger honom och säger de ord han måste säga. Oavsett varifrån Gud talar – han kan vara i tredje himlen, på jorden i köttet eller till och med en vanlig person – talar han alltid till människan med hela sitt hjärta och hela sitt sinne, utan någon svekfullhet eller något hemlighållande. När Gud utför sitt verk uttrycker han sitt ord och sitt sinnelag, och han uttrycker vad han har och är, utan någon som helst reservation. Han vägleder mänskligheten med sitt liv och sitt väsen och allt han har.

– Ordet, vol 2. Om att känna Gud. Guds verk, Guds sinnelag och Gud själv I

Många tusen år har gått och mänskligheten åtnjuter fortfarande det ljus och den luft som Gud har skänkt, andas fortfarande den andedräkt som Gud själv har utandats, gläder sig fortfarande åt de blommor, fåglar, fiskar och insekter som Gud har skapat och åtnjuter fortfarande alla de saker som Gud har gett; dag och natt avlöser fortfarande ständigt varandra; de fyra årstiderna växlar som vanligt; gässen som flyger på himlen lämnar oss nu på vintern och återvänder fortfarande till våren; fiskarna i vattnet lämnar aldrig floderna och sjöarna – de är deras hem; cikadorna på marken sjunger av hjärtans lust under sommarens dagar; syrsorna i gräset nynnar stilla mot vinden på hösten; gässen samlas i flockar medan örnarna fortsätter att leva i ensamhet; lejonflockarna upprätthåller livet genom att jaga; älgen strövar inte bort från gräs och blommor … Varje slags levande varelse bland alla ting förgås och återvänder och förgås sedan igen, en miljon förändringar inträffar på ett ögonblick – men vad som inte förändras är varelsernas instinkter och lagarna om överlevnad. De lever och blir försörjda och får näring av Gud och ingen kan ändra deras instinkter, ej heller kan någon göra intrång på deras överlevnadsregler. Fastän mänskligheten, som lever bland alla ting, har fördärvats och vilseletts av Satan, kan människan ändå inte vara utan det vatten som Gud har skapat, den luft som Gud har skapat och allt som Gud har skapat; människan lever och förökar sig i detta rum som skapats av Gud. Mänsklighetens instinkter har inte förändrats. Människan är fortfarande beroende av sina ögon för att se, sina öron för att höra, sin hjärna för att tänka, sitt hjärta för att förstå, sina ben och fötter för att gå, sina händer för att arbeta och så vidare; alla de instinkter som Gud skänkte människan för att hon skulle kunna ta emot Guds försörjning förblir oförändrade, de förmågor genom vilka människan samarbetar med Gud har inte förändrats, människans förmåga att utföra en skapad varelses plikt har inte förändrats, människans andliga behov har inte förändrats, människans önskan att finna sitt ursprung har inte förändrats, människans längtan att frälsas av Skaparen har inte förändrats. Sådana är de rådande omständigheterna för mänskligheten som lever under Guds auktoritet och som har uthärdat den blodiga förstörelse som Satan genomfört. Fastän mänskligheten har utsatts för Satans förtryck och inte längre är Adam och Eva från skapelsens begynnelse utan i stället är full av sådant som är fientligt mot Gud, såsom kunskap, fantasi, föreställningar och så vidare, och full av ett fördärvat sataniskt sinnelag, är mänskligheten i Guds ögon fortfarande samma mänsklighet som han skapade. Mänskligheten styrs och orkestreras fortfarande av Gud, så i Guds ögon är människan, som har fördärvats av Satan, endast täckt i smuts; hon lever med knorrande mage, reaktioner som är lite långsamma och ett minne som inte är så bra som förr samt är något äldre – men alla människans funktioner och instinkter är fullständigt oförstörda. Detta är den mänsklighet som Gud avser att rädda. Denna mänsklighet behöver bara höra Skaparens kallelse och höra Skaparens röst för att stå upp och rusa för att lokalisera källan till denna röst. Denna mänsklighet behöver bara se konturerna av Skaparen för att bli obekymrad om allt annat och lämna allt för att hänge sig åt Gud, den kommer till och med att offra sitt liv för honom. När mänsklighetens hjärta förstår Skaparens innerliga ord, kommer den att avvisa Satan och ställa sig på Skaparens sida; när mänskligheten har tvättat bort smutsen från sin kropp och än en gång fått försörjning och näring av Skaparen, kommer mänsklighetens minne att återställas, och då kommer mänskligheten i sanning att ha återvänt till Skaparens herravälde.

– Ordet, vol 2. Om att känna Gud. Gud själv, den unike I