4. Den fördärvade mänskligheten är i större behov av den inkarnerade Gudens frälsning

Relevanta ord från Gud:

Guds frälsning av människan genomförs inte direkt med Andens metod och Andens identitet, för människan kan varken röra eller se Guds ande och inte heller kan hon komma nära den. Om Gud försökte frälsa människan direkt på Andens vis skulle hon inte kunna ta emot hans frälsning. Om inte Gud antog en skapad människas yttre gestalt skulle människan inte ha någon möjlighet att ta emot denna frälsning. Människan har nämligen ingen möjlighet att nalkas honom, ungefär som ingen kunde gå nära Jehovas moln. Endast genom att bli en skapad varelse, alltså endast genom att lägga sitt ord i den köttsliga kropp som han ska bli, kan Gud personligen arbeta in ordet i alla som följer honom. Endast då kan människan personligen se och höra hans ord och dessutom komma i besittning av hans ord och på så sätt bli fullständigt frälst. Om inte Gud blev kött skulle ingen människa av kött och blod kunna ta emot denna stora frälsning och då skulle inte heller en enda människa bli räddad. Om Guds ande verkade direkt i mänsklighetens mitt skulle alla människor slås till marken, eller också skulle de alla — utan någon möjlighet att komma i kontakt med Gud — föras bort helt och hållet fjättrade av Satan. Den första inkarnationen syftade till att återlösa människan från synden, att återlösa henne med hjälp av Jesu fysiska kropp; han räddade alltså människan från korset, men det fördärvade sataniska sinnelaget förblev inuti henne. Den andra inkarnationen ska inte längre tjäna som syndoffer utan syftar snarare till att frälsa dem som blev återlösta från synden helt och hållet. Detta sker för att de som har blivit förlåtna ska kunna bli räddade från sina synder och bli fullkomligt rena och genom att uppnå ett förändrat sinnelag kunna bryta sig fria från Satans mörka inflytande och återvända inför Guds tron. Endast på detta sätt kan människan bli till fullo helgad.

– Ordet, vol 1. Guds framträdande och verk. Inkarnationens hemlighet (4)

(Ett utvalt kapitel ur Guds ord)

Den fördärvade mänskligheten är i större behov av den inkarnerade Gudens frälsning

Gud blev kött för att föremålet för hans verk inte är Satans ande eller någonting okroppsligt utan människan, som är av köttet och har fördärvats av Satan. Det är just på grund av att människans kött har fördärvats som Gud har gjort den köttsliga människan till föremålet för sitt verk; eftersom människan är föremålet för fördärv, har han dessutom gjort människan till det enda föremålet för sitt verk genom alla stadierna av sitt frälsningsverk. Människan är en dödlig varelse av kött och blod, och Gud är den ende som kan frälsa henne. Därför måste Gud bli kött med samma egenskaper som människan för att utföra sitt verk, så att hans verk kan uppnå bättre effekter. Gud måste bli kött för att utföra sitt verk, just på grund av att människan är köttslig och oförmögen att övervinna synden eller frigöra sig från köttet. Trots att den inkarnerade Gudens väsen och identitet skiljer sig mycket från människans väsen och identitet, är hans utseende ändå identiskt med människans. Han ser ut som en normal person och lever som en normal person, och de som ser honom kan inte se någon skillnad mot en normal person. Detta normala utseende och denna normala mänsklighet är tillräckligt för att han ska kunna utföra sitt gudomliga verk i normal mänsklighet. Hans kött låter honom utföra sitt verk i normal mänsklighet och hjälper honom att utföra sitt verk bland människor; hans normala mänsklighet hjälper honom dessutom att utföra frälsningens verk bland människor. Trots att hans normala mänsklighet har orsakat mycket tumult bland människor, har inte detta tumult påverkat de normala effekterna av hans verk. Kort sagt är det verk hans normala kött utför av största nytta för människan. Trots att de flesta människor inte accepterar hans normala mänsklighet, kan hans verk ändå vara effektivt och de här effekterna uppnås tack vare hans normala mänsklighet. Den saken råder det inget tvivel om. Hans verk i köttet ger människan tio eller tolv gånger mer än de uppfattningar som människor har om hans normala mänsklighet, och alla sådana uppfattningar kommer till sist att uppslukas av hans verk. Och den effekt som hans verk har uppnått, alltså den kunskap som människan har om honom, övergår vida människans uppfattningar om honom. Det finns ingen möjlighet att föreställa sig eller mäta det verk han utför i köttet, för hans kött är olikt varje köttslig människas; även om det yttre skalet är identiskt är inte innehållet detsamma. Hans kött ger upphov till många uppfattningar om Gud bland människor, men hans kött kan också låta människan erhålla mycket kunskap och kan även erövra varje människa som har ett liknande yttre skal. För han är inte bara en människa, utan Gud med en människas yttre skal och ingen kan helt utgrunda eller förstå honom. En osynlig och ogripbar Gud älskas och välkomnas av alla. Om Gud bara är en ande som är osynlig för människan är det så lätt för människan att tro på honom. Människan kan ge fantasin fria tyglar och välja vilken bild hon vill som Guds bild för att behaga och glädja sig själv. På så sätt kan människan utan några skrupler göra vadhelst hennes egen Gud tycker mest om och vill att hon ska göra. Dessutom anser människan att ingen är mer lojal och hängiven gentemot Gud än hon och att alla andra är hedniska hundar och illojala mot Gud. Man kan säga att detta är vad som eftersträvas av dem vars tro på Gud är vag och grundad på lärosatser; allesamman söker i stort sett samma sak, utan större variation. Det är bara bilderna av Gud i deras fantasier som skiljer sig åt, men innehållet är faktiskt detsamma.

Människan är obesvärad av sin bekymmerslösa tro på Gud och tror på Gud så som hon behagar. Detta är en av de ”mänskliga rättigheter och friheter” som ingen kan lägga sig i, för människan tror på sin egen Gud och inte på någon annans Gud; denna tro är hennes privata egendom och nästan alla har denna typ av privategendom. Människan betraktar denna egendom som en dyrbar skatt, men för Gud finns det inget mer futtigt eller värdelöst, för det finns inget tydligare tecken på motstånd mot Gud än denna människans privata egendom. Det är på grund av den inkarnerade Gudens verk som Gud blir ett kött som har en påtaglig form och människan kan se och röra vid. Han är inte någon formlös ande, utan kött som människan kan se och kontakta. De flesta gudar som människor tror på är emellertid okroppsliga gudomar som är formlösa och även har en fri form. Därför har den inkarnerade Guden blivit en fiende till de flesta av dem som tror på Gud och likaså har de som inte kan acceptera det faktum att Gud har inkarnerats blivit Guds motståndare. Människan besitter inte uppfattningar på grund av sitt sätt att tänka eller på grund av sin upproriskhet, utan på grund av denna hennes privata egendom. Det är på grund av denna egendom som de flesta människor dör och det är denna vaga Gud som inte kan röras, inte ses och som i själva verket inte existerar, som ödelägger människans liv. Människans liv förverkas inte av den inkarnerade Guden, än mindre av himlens Gud, utan av Guden som människans egen fantasi har skapat. Den enda anledningen till att den inkarnerade Guden har kommit i köttet är på grund av den fördärvade människans behov. Det är på grund av människans behov, inte Guds, och alla hans uppoffringar och lidanden sker för mänsklighetens skull, inte till förmån för Gud själv. Det finns inga fördelar och nackdelar eller belöningar för Gud; han ska inte bärga någon framtida skörd, förutom den han ursprungligen hade att fordra. Inget han gör och uppoffrar för mänskligheten är till för att han ska få stora belöningar, utan det är enbart till för mänsklighetens skull. Guds verk i köttet innefattar många ofattbara svårigheter, men de effekter som verket i slutändan åstadkommer överstiger vida effekterna av det verk som utförs direkt av Anden. Köttets verk medför mycket umbäranden och köttet kan inte besitta samma väldiga identitet som Anden och utföra samma övernaturliga gärningar som Anden; än mindre kan Gud i köttet ha samma myndighet som Anden. Men innehållet i det verk som utförs av detta oansenliga kött är vida överlägset innehållet i det verk som utförs direkt av Anden och själva detta kött är svaret på alla människans behov. För dem som ska bli frälsta, är värdet av att använda Anden långt sämre än av att använda köttet. Andens verk kan täcka hela universum, alla berg, floder, sjöar och hav, men köttets verk knyter an mer effektivt till varje person som han har kontakt med. Dessutom kan människan bättre förstå och lita på Guds kött som har påtaglig form och det kan fördjupa människans kunskap om Gud och göra att hans faktiska gärningar gör ett djupare intryck på människan. Andens verk är höljt i dunkel, det är svårt för dödliga varelser att begripa och ännu svårare för dem att se, så därför kan de bara förlita sig på ihåliga föreställningar. Köttets verk är däremot normalt och baserat på verkligheten, äger en rik visdom och är ett faktum som kan beskådas av människans fysiska öga; människan kan personligen uppleva visdomen i Guds verk och har inget behov av att använda sin rikliga fantasi. Detta är riktigheten hos och det verkliga värdet av det verk som Gud i köttet utför. Anden kan bara göra sådant som är osynligt för människan och svårt för henne att föreställa sig, exempelvis Andens upplysning, Andens beröring och Andens vägledning, och för människan som har ett intellekt har inte dessa någon tydlig innebörd. De ger bara en flyktig eller övergripande mening och kan inte instruera med ord. Det verk som utförs av Gud i köttet är däremot helt annorlunda: det har ord som ger noggrann vägledning, en tydlig vilja och tydliga krävda mål. Därför behöver människan inte famla runt eller använda sin fantasi, än mindre gissa sig fram. Detta är tydligheten hos köttets verk och vad som skiljer det så mycket från Andens verk. Andens verk lämpar sig bara för en begränsad omfattning och kan inte ersätta köttets verk. Köttets verk ger människan mycket mer exakta och nödvändiga mål och långt mer verklig, värdefull kunskap än Andens verk. Det verk som är av störst värde för den fördärvade människan är det som förser henne med precisa ord, tydliga mål att eftersträva och som kan ses och röras. Realistiskt verk och läglig vägledning är det enda som är anpassat till människans smaker, och endast riktigt verk kan frälsa människan från hennes fördärvade och depraverade sinnelag. Detta kan endast den inkarnerade Guden åstadkomma; den inkarnerade Guden är den ende som kan frälsa människan från hennes fördärvade och depraverade sinnelag. Även om Anden är Guds naturliga väsen kan den här sortens verk bara utföras av hans kött. Om Anden verkade på egen hand skulle inte hans verk kunna få någon effekt ‒ det är den enkla sanningen. Fastän de flesta människor har blivit Guds fiender på grund av detta kött, kommer de som är emot honom inte bara att sluta vara hans fiender när han avslutar sitt verk, utan de kommer till och med att bli hans vittnen. De kommer att bli de vittnen som har erövrats av honom, vittnen som är förenliga med honom och oskiljbara från honom. Han ska låta människan inse hur mycket hans verk i köttet betyder för henne och människan ska inse hur mycket detta kött betyder för syftet med hennes existens. Hon ska inse Guds verkliga värde för hennes tillväxt i livet och dessutom inse att detta kött kommer att bli en levande källa till liv som människan inte kan stå ut med att skiljas från. Fastän Guds inkarnerade kött inte på långt när går upp mot Guds identitet och position, och i människans ögon är oförenligt med hans verkliga status, kan det här köttet som varken äger Guds sanna avbild eller hans verkliga identitet utföra det verk som Guds Ande inte kan utföra direkt. Sådan är den verkliga betydelsen och det verkliga värdet av Guds inkarnation, och det är denna betydelse och detta värde som människan är oförmögen att förstå och erkänna. Alla människor ser upp till Guds Ande och ser ned på Guds kött, men oavsett hur de ser eller tänker överstiger köttets verkliga betydelse och värde vida Andens. Detta gäller naturligtvis bara den fördärvade mänskligheten. För alla som söker sanningen och längtar efter Guds framträdande kan Andens verk endast skänka påverkan eller inspiration, en känsla av förundran som är oförklarlig och ofattbar, och en känsla av att det är storartat, transcendent och beundransvärt men samtidigt ouppnåeligt och oåtkomligt för alla. Människan och Guds Ande kan bara betrakta varandra på avstånd, som om det är långt mellan dem, och de kan aldrig vara likadana, som om människan och Gud skiljs åt av ett osynligt gap. Detta är i själva verket en illusion som Anden gett människan och därför att Anden och människan inte är av samma slag, därför att Anden och människan aldrig ska existera i samma värld och därför att Anden inte besitter något av människan. Människan har alltså inget behov av Anden, för Anden kan inte direkt utföra det verk som människan är i störst behov av. Köttets verk erbjuder människan konkreta mål att sträva efter, tydliga ord och en känsla av att Gud är verklig och normal, att han är ödmjuk och vanlig. Även om människan må frukta honom har de flesta lätt att relatera till honom. Människan kan skåda hans ansikte och höra hans röst, och behöver inte se på honom på avstånd. Detta kött känns åtkomligt för människan, inte avlägset eller ofattbart utan synligt och påtagligt, för detta kött finns i samma värld som människan.

Alla de som lever i köttet måste ha mål att sträva mot för att förändra sitt sinnelag, och för att kunna lära känna Gud måste de bevittna Guds verkliga gärningar och verkliga ansikte. Båda kan bara uppnås genom Guds inkarnerade kött och båda kan bara åstadkommas av det normala och verkliga köttet. Det är därför inkarnationen är nödvändig och det är därför hela den fördärvade mänskligheten behöver den. Eftersom människor är skyldiga att känna Gud, måste bilderna av de vaga och övernaturliga gudarna förjagas från deras hjärtan, och eftersom de är skyldiga att göra sig av med sitt fördärvade sinnelag måste de först bli medvetna om sitt fördärvade sinnelag. Om människan enbart arbetar med att få bort bilderna av de vaga gudarna ur folks hjärtan, kommer hon inte att uppnå rätt effekt. Bilderna av de vaga gudarna i människors hjärtan kan inte blottas, kastas bort eller fördrivas helt och hållet enbart med hjälp av ord. Om man gör så, skulle det i slutändan ändå inte vara möjligt att röja bort dessa djupt rotade företeelser ur människorna. Endast genom att ersätta dessa vaga och övernaturliga företeelser med den praktiske Guden och den sanna bilden av Gud och få människor att gradvis lära känna dem kan den avsedda effekten uppnås. Människan inser att den Gud hon sökte i gångna tider är vag och övernaturlig. Det som kan åstadkomma denna effekt är inte Andens direkta ledarskap, än mindre en viss individs undervisning, utan den inkarnerade Guden. Människans föreställningar blottläggs när den inkarnerade Guden officiellt utför sitt verk, eftersom den inkarnerade Gudens normalitet och verklighet är motsatsen till den vaga och övernaturliga Guden i människans fantasi. Människans ursprungliga uppfattningar kan bara avslöjas genom att kontrasteras mot den inkarnerade Guden. Utan jämförelsen med den inkarnerade Guden skulle inte människans uppfattningar kunna avslöjas; utan verkligheten som kontrast skulle med andra ord inte de vaga företeelserna kunna avslöjas. Ingen är kapabel att utföra detta verk med hjälp av ord, och ingen är kapabel att uttrycka detta verk med hjälp av ord. Endast Gud själv kan utföra sitt eget verk och ingen annan kan utföra detta verk å hans vägnar. Oavsett hur rikt människan språk än må vara, är hon oförmögen att uttrycka Guds normalitet och verklighet i ord. Endast om Gud personligen verkar bland människor och visar fram sin gestalt och sitt väsen helt och hållet kan människan lära känna honom mer praktiskt och se honom tydligare. Denna effekt kan ingen köttslig människa åstadkomma. Guds Ande kan naturligtvis inte heller åstadkomma denna effekt. Gud kan rädda den fördärvade människan från Satans inflytande, men det verket kan inte åstadkommas direkt av Guds Ande, utan bara av det kött som Guds Ande bär, av Guds inkarnerade kött. Detta kött är både människa och Gud; en människa som äger normal mänsklighet och samtidigt Gud som äger full gudomlighet. Så fastän detta kött inte är Guds Ande och skiljer sig mycket från Anden, är det ändå den inkarnerade Guden själv — som är Anden och även köttet — som räddar människan. Oavsett vad han kallas är det i slutänden ändå Gud själv som frälser mänskligheten. För Guds Ande är oskiljaktig från köttet och köttets verk är också Guds Andes verk; det är bara det att detta verk inte utförs med hjälp av Andens identitet, utan görs i köttets identitet. Verk som måste utföras direkt av Anden kräver ingen inkarnation och verk som måste utföras av köttet kan inte utföras direkt av Anden, utan kan endast göras av den inkarnerade Guden. Detta är vad som krävs för detta verk och det är vad den fördärvade mänskligheten kräver. I de tre stadierna av Guds verk utfördes bara ett stadium direkt av Anden och de två återstående stadierna utförs av den inkarnerade Guden och inte direkt av Anden. Det verk som utfördes av Anden under lagens tidsålder inbegrep inte att förändra människans fördärvade sinnelag och det hade inte heller något med människans kunskap om Gud att göra. Guds kötts verk under nådens tidsålder och rikets tidsålder innefattar däremot människans fördärvade sinnelag och hennes kunskap om Gud och är en viktig och avgörande del i frälsningsverket. Därför är den fördärvade mänskligheten i större behov av den inkarnerade Gudens frälsning och i större behov av den inkarnerade Gudens direkta verk. Mänskligheten behöver den inkarnerade Guden till att vara en herde för henne, stötta henne, ge henne vatten och föda, döma och tukta henne, och hon behöver mer nåd och större försoning från den inkarnerade Guden. Endast Gud i köttet kan vara människans förtrogne, människans herde, människans ständigt närvarande hjälp — och därför är inkarnationen en nödvändighet idag liksom i gångna tider.

Människan har fördärvats av Satan och hon är den högste av alla Guds skapade varelser, så människan behöver Guds frälsning. Det är människan, inte Satan, som är föremålet för Guds frälsning, och det som skall frälsas är människans kött och människans själ, inte djävulen. Satan är föremålet för Guds förintelse, människan är föremålet för Guds frälsning och människans kött har fördärvats av Satan, så det första som ska frälsas måste vara människans kött. Människans kött har blivit grundligt fördärvat och det har blivit något som sätter sig upp mot Gud och till och med öppet motsätter sig och förnekar Guds existens. Detta fördärvade kött är helt enkelt alltför hårdnackat och det finns inget som är svårare att åtgärda eller förändra än köttets fördärvade sinnelag. Satan kommer in i människans kött för att ställa till oreda och han använder människans kött för att störa Guds verk och skada Guds plan, och på så sätt har människan blivit Satan och fiende till Gud. För att människan ska bli frälst måste hon först erövras. Det är därför Gud antar utmaningen och kommer i köttet för att utföra det verk han har för avsikt att göra och för att strida mot Satan. Hans mål är att rädda den fördärvade mänskligheten och att besegra och förinta Satan, som gör uppror mot honom. Han besegrar Satan genom sitt verk med att erövra människan medan han samtidigt räddar den fördärvade mänskligheten. På så sätt är det ett verk som löser två problem på en gång. Han verkar i köttet, talar i köttet och företar sig allt verk i köttet för att få bättre kontakt med människan och bättre kunna erövra henne. Den sista gången Gud blir kött kommer hans verk under de sista dagarna att avslutas i köttet. Han kommer att dela in alla människor efter deras slag, avsluta hela sin förvaltning och även avsluta hela sitt verk i köttet. När hela hans verk på jorden når sitt slut, kommer han att ha vunnit en total seger. Genom att verka i köttet kommer Gud att ha erövrat och vunnit mänskligheten helt och hållet. Innebär inte det att hela hans förvaltning kommer att ha nått sitt slut? När Gud avslutar sitt verk i köttet efter att fullständigt ha övervunnit Satan och segrat, kommer Satan inte längre att ha någon ytterligare möjlighet att fördärva människan. Det verk som Gud utförde i sin första inkarnation var att återlösa och förlåta människans synder. I dag utgörs verket av att erövra och vinna mänskligheten helt och hållet så att Satan inte längre kommer att ha någon möjlighet att utföra sitt värv utan har förlorat fullständigt och Gud kommer att vara fullkomligt segerrik. Detta är köttets verk och det verk som Gud själv utför. Den inledande delen av Guds verks tre stadier utfördes direkt av Anden och inte av köttet. Den avslutande delen av Guds verks tre stadier utförs emellertid av den inkarnerade Guden och inte direkt av Anden. Det mellanliggande stadiets återlösningsverk utfördes även det av Gud i köttet. Det viktigaste i hela det förvaltande verket är att rädda människan undan Satans inflytande. Det viktigaste verket är att erövra den fördärvade människan helt och hållet och därmed återställa den ursprungliga vördnaden för Gud i den erövrade människans hjärta och låta henne uppnå ett normalt liv, alltså det normala livet för en av Guds skapade varelser. Detta verk är helt avgörande och utgör kärnan i det förvaltande verket. Av frälsningsverkets tre stadier var det första stadiet under lagens tidsålder långt från det förvaltande verkets kärna. Det påminde bara lite svagt om frälsningsverket och utgjorde inte början på Guds verk med att rädda människor undan Satans herravälde. Verkets första stadium utfördes direkt av Anden, dels därför att när människan stod under lagen visste hon bara att följa lagen och hade inte mer sanning, och dels därför att verket under lagens tidsålder knappast inbegrep några förändringar av människans sinnelag och än mindre rörde verket att rädda människor från Satans styre. På så sätt avslutade Guds Ande detta ytterst enkla stadium av verket som inte berörde människans fördärvade sinnelag. Detta stadium av verket hade inte mycket med förvaltningens kärna att göra och hade ingen större samband med det officiella verket med människans frälsning, så Gud behövde inte bli kött för att utföra sitt verk personligen. Det verk som utförs av Anden är underförstått och outgrundligt, och det är oerhört skrämmande och oåtkomligt för människan; Anden är inte lämpad för att direkt utföra frälsningsverket och inte lämpad för att direkt förse människan med liv. Det mest lämpliga för människan är att förvandla Andens verk till ett förhållningssätt som ligger nära människan. Vad som är mest lämpligt för människan är alltså att Gud blir en vanlig, normal person för att utföra sitt verk. Detta kräver att Gud blir inkarnerad för att ersätta Andens verk, och för människan finns det inget mer lämpligt sätt för Gud att verka på. Av dessa verkets tre stadier utförs två av köttet och dessa två stadier är de viktigaste faserna i det förvaltande verket. De två inkarnationerna kompletterar och fullkomnar varandra. Det första stadiet av Guds inkarnation lade grunden för det andra stadiet och man kan säga att Guds två inkarnationer inte är oförenliga med varandra utan utgör en helhet. Dessa två stadier av Guds verk utförs av Gud i hans inkarnerade identitet därför att de är så viktiga för hela det förvaltande verket. Man skulle nästan kunna säga att utan det verk som Guds två inkarnationer utförde skulle hela det förvaltande verket ha stannat upp och verket med att frälsa mänskligheten skulle inte vara annat än tomt prat. Huruvida detta verk är viktigt eller inte beror på mänsklighetens behov, realiteten i mänsklighetens förfall och allvaret i Satans olydnad och störande av verket. Vem som är den rätte för uppgiften beror på vilken karaktär verket arbetaren utför har och hur viktigt det är. När det gäller vikten av detta verk och frågan om vilken arbetsmetod som ska användas — verk som utförs direkt av Guds Ande, verk som utförs av den inkarnerade Guden eller verk som utförs genom människan — är verk som utförs genom människan det första som ska elimineras. Med utgångspunkt från verkets natur och naturen hos Andens verk kontra köttets verk beslutas det slutligen att verk som utförs av köttet är bättre för människan och erbjuder fler fördelar än verk som utförs direkt av Anden. Detta är Guds tanke då det är dags att avgöra om verket ska utföras av Anden eller av köttet. Vart och ett av verkets stadier har en betydelse och en grund. De är inte grundlösa idéer och de utförs inte heller godtyckligt; det finns en klar visdom i dem. Sådan är sanningen bakom hela Guds verk. Det finns framför allt ännu mer av Guds plan i ett så stort verk som då den inkarnerade Guden är personligen verksam bland människor. Guds visdom och hela hans vara återspeglas således i alla hans handlingar, tankar och idéer när han verkar; detta är Guds vara som är mer konkret och systematiskt. Det är svårt för människan att få en uppfattning om dessa subtila tankar och idéer, det är svårt för henne att tro på dem och dessutom svårt för henne att känna till dem. Verk som utförs av människan följer generella principer, vilket är mycket tillfredsställande för människan. Men jämfört med Guds verk är skillnaden helt enkelt alltför stor; även om Guds gärningar är stora och Guds verk är av storartade mått, finns det bakom dem många små och exakta planer och arrangemang som människan inte kan föreställa sig. Vartenda stadium av hans verk följer inte bara bestämda principer utan innehåller också mycket som inte kan uttryckas med människors språk och det är sådant som är osynligt för människan. Oavsett om det är Andens eller den inkarnerade Gudens verk, innefattar vart och ett planerna för hans verk. Han verkar inte ogrundat och utför inte något oviktigt verk. När Anden verkar direkt är det utifrån hans målsättningar och när han blir människa (det vill säga när han förvandlar sitt yttre skal) för att verka är det ännu mer utifrån hans syfte. Varför skulle han annars gärna byta identitet? Varför skulle han annars gärna bli en person som betraktas som ringa och är förföljd?

Hans verk i köttet är av den största betydelse, vilket sägs med syfte på verket, och den som slutligen avslutar verket är den inkarnerade Guden och inte Anden. Vissa tror att Gud en dag kanske ska komma till jorden och visa sig för människan för att sedan personligen döma hela mänskligheten och pröva människorna en efter en utan att utelämna någon. De som tänker på det viset känner inte till det här stadiet av inkarnationens verk. Gud dömer inte människorna en och en, och prövar inte människorna en och en; det vore inte domens verk att göra så. Är inte hela mänsklighetens fördärv av samma slag? Är inte alla människors väsen likadana? Vad som döms är mänsklighetens fördärvade väsen ‒ människans väsen som fördärvats av Satan ‒ och alla människans synder. Gud dömer inte människans futtiga och obetydliga fel. Domens verk är representativt och utförs inte särskilt för en viss person. Snarare är det ett verk som innebär att en grupp människor döms i syfte att representera domen över hela mänskligheten. Genom att personligen utföra sitt verk på en grupp människor använder den inkarnerade Guden sitt verk för att representera verket med hela mänskligheten, varefter det gradvis sprider sig. Det är likadant med domens verk. Gud dömer inte en viss sorts individ eller en viss grupp människor, utan han dömer hela mänsklighetens orättfärdighet, exempelvis människans motstånd mot Gud, hennes vanvördnad mot honom eller störande av hans verk och så vidare. Vad som döms är mänsklighetens väsen av motstånd mot Gud och det här verket är de sista dagarnas erövrande verk. Det verk och det ord av den inkarnerade Guden som människan bevittnar är domens verk inför den stora vita tronen under de sista dagarna, något som människan förr i tiden begrep. Det verk som i dag utförs av den inkarnerade Guden är just domen inför den stora vita tronen. Den inkarnerade Guden av idag är den Gud som dömer hela mänskligheten under de sista dagarna. Detta kött och hans verk, ord och hela sinnelag utgör Gud i hans helhet. Trots att hans verks har begränsad omfattning och inte direkt berör hela universum, är kärnan i domsverket den direkta domen av hela mänskligheten – inte bara för Kinas utvalda folks skull eller för ett litet antal människors skull. Fastän det verk som Gud i köttet utför inte omfattar och berör hela universum, representerar det verket med hela universum. Och när han avslutat det verk som hans kötts verk omfattar kommer han genast att utvidga detta verk till hela universum, på samma sätt som Jesu evangelium spreds genom hela universum efter hans uppståndelse och himmelsfärd. Oavsett om det är Andens verk eller köttets verk har det begränsad omfattning men representerar verket med hela universum. I de sista dagarna framträder Gud för att utföra sitt verk under sin inkarnerade identitet, och den inkarnerade Guden är den Gud som dömer människan inför den stora vita tronen. Oavsett om han är Anden eller köttet, är den Gud som utför domens verk samme Gud som dömer mänskligheten i de sista dagarna. Den definitionen baseras på hans verk och inte på hans yttre framträdande eller flera andra faktorer. Fastän människan har olika uppfattningar om dessa ord, kan ingen förneka det faktum att den inkarnerade Guden dömer och erövrar hela mänskligheten. Oavsett vad människan tycker om det, talar fakta trots allt för sig själva. Ingen kan säga att ”verket utförs av Gud, men köttet är inte Gud”. Det vore nonsens, för detta verk kan inte utföras av någon annan än Gud i köttet. Eftersom detta verk redan har fullbordats ska Guds verk med att döma människan inte utföras en andra gång efter detta verk. Gud i sin andra inkarnation har redan avslutat hela det förvaltande verket och det kommer inte att finnas något fjärde stadium av Guds verk. Eftersom den som döms är människan, som är kött och har fördärvats och det inte är Satans ande som döms direkt, utförs inte domens verk i den andliga världen utan bland människorna. Ingen är mer lämpad och kvalificerad för verket att döma fördärvet av människans kött än den inkarnerade Guden. Om domen verkställdes direkt av Guds Ande skulle den inte vara allomfattande. Dessutom skulle ett sådant verk vara svårt för människor att acceptera eftersom Anden inte kan komma ansikte mot ansikte med människan och på grund av det skulle inte effekterna vara omedelbara, än mindre skulle människan kunna skåda Guds oantastliga sinnelag mer klart. Satan kan bara besegras helt om Gud i köttet dömer mänsklighetens fördärv. Eftersom Gud i köttet är likadan som människan som äger en normal mänsklighet, kan han direkt döma människans orättfärdighet; detta är tecknet på hans inneboende helighet och hans utomordentlighet. Gud är den ende som är kvalificerad och i stånd att döma människan, för han besitter sanningen och rättfärdigheten och därmed kan han döma henne. De som saknar sanningen och rättfärdigheten är inte lämpade att döma andra. Om det här verket utfördes av Guds Ande skulle det inte vara en seger över Satan. Anden är till sin natur mer upphöjd än dödliga varelser och Guds Ande är av naturen helig och segrar över köttet. Om Anden utförde detta verk direkt, skulle han inte kunna döma all människans olydnad och avslöja all människans orättfärdighet. Domens verk utförs nämligen också genom människans föreställningar om Gud och människan har aldrig haft några föreställningar om Anden, så därför kan inte Anden uppenbara människans orättfärdighet bättre, än mindre avslöja denna orättfärdighet fullständigt. Den inkarnerade Guden är fienden för alla dem som inte känner honom. Genom att döma människans föreställningar och motstånd mot honom blottar han all mänsklighetens olydnad. Effekterna av hans verk i köttet är mer uppenbara än effekterna av Andens verk. Därför verkställs inte domen över hela mänskligheten direkt av Anden utan är den inkarnerade Gudens verk. Gud i köttet kan ses och beröras av människan och Gud i köttet kan erövra henne helt och hållet. I sitt förhållande till den inkarnerade Guden går människan från motstånd till lydnad, från förföljelse till acceptans, från uppfattning till kunskap och från avvisande till kärlek. Det här är effekterna av den inkarnerade Gudens verk. Människan kan bara bli frälst genom att acceptera hans dom, lär bara gradvis känna honom genom orden från hans mun, erövras av honom medan hon motsätter sig honom och tar emot livsförsörjningen från honom under det att hon accepterar hans tuktan. Allt detta är den inkarnerade Gudens verk och inte verk av Gud under hans identitet som Anden. Det verk som den inkarnerade Guden utför är det största och mest djupgående verket, och de två stadierna av inkarnationens verk är den avgörande delen av de tre stadierna i Guds verk. Människans djupgående fördärv är ett stort hinder för den inkarnerade Gudens verk. I synnerhet är det verk som utförs på de sista dagarnas människor oerhört svårt, omgivningen är fientlig och alla sorters människor är av usel kaliber. Men vid slutet av detta verk kommer det ändå att uppnå verklig effekt, utan några brister; det här är effekten av köttets verk och denna effekt är mer övertygande än effekten av Andens verk. Guds verks tre stadier ska avslutas i köttet och måste avslutas av den inkarnerade Guden. Det viktigaste och mest avgörande verket utförs i köttet och människans frälsning måste utföras personligen av Gud i köttet. Även om hela mänskligheten anser att Gud i köttet inte har något samband med människan, påverkar detta kött i själva verket hela mänsklighetens öde och existens.

Varje stadium av Guds verk är till för hela mänskligheten och vänder sig till hela mänskligheten. Även om det är hans verk i köttet, är det ändå riktat till hela mänskligheten; han är hela mänsklighetens Gud och alla skapade och icke skapade varelsers Gud. Hans verk i köttet har ett begränsat omfång och även föremålet för detta verk är begränsat, men varje gång han blir kött för att utföra sitt verk väljer han ett föremål för detta verk som är maximalt representativt. Han väljer inte en grupp enkla och oansenliga människor att bearbeta, utan som föremålet för sitt verk plockar han i stället ut en grupp personer som är i stånd att vara representanter för hans verk i köttet. Den här gruppen väljs ut därför att omfattningen av hans verk i köttet är begränsad och den förbereds särskilt för hans inkarnerade kött och väljs ut speciellt för hans verk i köttet. Guds urval av föremål för sitt verk är inte ogrundat, utan följer en bestämd princip: Föremålet för verket måste vara till gagn för den inkarnerade Gudens verk och måste kunna representera hela mänskligheten. Judarna kunde till exempel representera hela mänskligheten då det gällde att acceptera Jesu personliga återlösning och kineserna kan representera hela mänskligheten då det gäller att acceptera den inkarnerade Gudens personliga erövring. Det finns en grund till att judarna fick representera hela mänskligheten och det finns också en grund till att det kinesiska folket får representera hela mänskligheten i fråga om att acceptera Guds personliga erövring. Ingenting uppenbarar återlösningens betydelse mer än det återlösande verk som utfördes bland judarna, och ingenting uppenbarar det erövrande verkets grundlighet och framgång mer än det erövrande verket bland det kinesiska folket. Den inkarnerade Gudens verk och ord tycks bara rikta sig till en liten grupp människor, men i själva verket är hans verk inom denna lilla grupp verket i hela universum och hans ord riktas till hela mänskligheten. När hans verk i köttet når sitt slut kommer de som följer honom att börja sprida det verk han har utfört bland dem. Det bästa med hans verk i köttet är att han kan lämna exakta ord och uppmaningar liksom sin precisa vilja för mänskligheten till dem som följer honom, så att hans anhängare efteråt mer noggrant och konkret kan förmedla hela hans verk i köttet och hans vilja för hela mänskligheten till dem som accepterar denna väg. Det är bara det verk Gud i köttet utför bland människor som verkligen åstadkommer det faktum att Gud är och lever tillsammans med människan. Det är bara detta verk som uppfyller människans önskan att skåda Guds ansikte, bevittna Guds verk och höra Guds personliga ord. Den inkarnerade Guden avslutar den tidsålder då endast Jehovas ryggtavla var synlig för mänskligheten och han avslutar också den tidsålder då mänskligheten trodde på den vaga Guden. Framför allt för Guds verk i hans sista inkarnation hela mänskligheten in i en tidsålder som är mer realistisk, mer praktisk och mer behaglig. Han inte bara avslutar lagens och dogmernas tidsålder, utan vad som är viktigare är att han låter mänskligheten se en Gud som är verklig och normal, som är rättfärdig och helig, som öppnar upp förvaltningsplanens verk och förevisar mänsklighetens hemligheter och slutmål, som skapade mänskligheten och slutför det förvaltande verket — och som har varit gömd i tusentals år. Han för vaghetens tidsålder till ett fullständigt slut, han avslutar den tidsålder då hela mänskligheten ville söka Guds ansikte men inte kunde, han avslutar den tidsålder då hela mänskligheten tjänade Satan och leder hela mänskligheten ända in i en fullkomligt ny era. Allt detta är resultatet av det verk som den inkarnerade Guden utför istället för Guds Ande. När Gud verkar i sitt kött, söker och famlar inte längre de som följer honom efter dessa ting som både tycks existera och inte existera, och de upphör att gissa vad den vaga Guden vill. När Gud sprider sitt verk i köttet, kommer de som följer honom att vidarebefordra det verk han har utfört i köttet till alla religioner och samfund, och de kommer att förmedla alla hans ord till hela mänsklighetens öron. Allt de som tar emot hans evangelium hör kommer att vara hans verks fakta, sådant som människan personligen sett och hört, och det kommer att vara fakta och inte hörsägen. Dessa fakta är de bevis som han sprider verket med och samtidigt de verktyg han använder för att sprida verket. Om inte fakta existerade skulle hans evangelium inte spridas över alla länder och till alla platser; utan fakta och med enbart människans fantasier skulle han aldrig kunna utföra verket med att erövra hela universum. Anden är ogripbar och osynlig för människan och Andens verk kan inte ge människan några ytterligare bevis eller fakta om Guds verk. Människan kommer aldrig att skåda Guds verkliga ansikte och kommer alltid att tro på en vag Gud som inte existerar. Människan kommer aldrig att skåda Guds ansikte och kommer heller aldrig att höra ord uttalas personligen av Gud. Människans föreställningar är trots allt tomma och kan inte ersätta Guds verkliga ansikte; Guds inneboende sinnelag och Guds eget verk kan inte imiteras av människan. Den osynlige Guden i himlen och hans verk kan bara föras till jorden av den inkarnerade Guden som personligen utför sitt verk bland människor. Det här är det mest perfekta sättet som Gud framträder för människan på — människan ser Gud och lär känna hans verkliga ansikte, och det kan inte åstadkommas av en Gud som inte inkarnerats. När Gud nu har utfört sitt verk till detta stadium har det redan uppnått optimal effekt och varit en fullständig framgång. Den inkarnerade Gudens personliga verk har redan fullbordat nittio procent av hela hans förvaltningsverk. Detta kött har gett hela hans verk en bättre början och sammanfattat hela hans verk, och det har offentliggjort hela hans verk och gett hela detta verk en sista grundlig påfyllning. Hädanefter kommer det inte att finnas någon annan inkarnerad Gud som utför det fjärde stadiet av Guds verk och den tredje inkarnationen av Gud kommer inte att utföra något ytterligare underbart verk.

Varje stadium av verk som Gud i köttet utför representerar hans verk för hela tidsåldern och representerar inte som människans verk en viss tidsperiod. Slutet på hans sista inkarnations verk innebär sålunda inte att hans verk har nått ett fullständigt slut, för hans verk i köttet representerar hela tidsåldern och inte bara den tidsperiod då han utför sitt verk i köttet. Det är bara det att han avslutar sitt verk för hela tidsåldern under den tid då han är i köttet, varefter det sprider sig till alla platser. När den inkarnerade Guden har fullbordat sin verksamhet kommer han att anförtro sitt framtida verk åt dem som följer honom. På så sätt kommer hans verk under hela tidsåldern att fortsätta utföras utan avbrott. Verket under hela inkarnationens tidsålder ska inte anses vara helt avslutat förrän det har spridit sig genom hela universum. Den inkarnerade Gudens verk inleder en ny era och de som fortsätter hans verk är de människor som används av honom. Det verk som människan utför sker helt inom ramen för den inkarnerade Gudens verksamhet och kan inte gå utöver denna omfattning. Om den inkarnerade Guden inte kommer för att utföra sitt verk, är inte människan i stånd att avsluta den gamla tidsåldern och starta en ny era. Det verk som människan utför ligger enbart inom hennes mänskligt genomförbara pliktområde och representerar inte Guds verk. Endast den inkarnerade Guden kan komma och fullborda det verk som han har att utföra och ingen kan göra detta å hans vägnar. Vad jag talar om handlar naturligtvis om inkarnationens verk. Denna inkarnerade Gud utför först ett steg av verk som inte överensstämmer med människans föreställningar, och sedan utför han mer verk som inte överensstämmer med människans föreställningar. Syftet med verket är att erövra människan. Dels stämmer inte Guds inkarnation med människans föreställningar, dels utför han mer verk som inte stämmer med människans föreställningar, och det gör att människan utvecklar ännu mer kritiska åsikter om honom. Han utför bara erövringens verk bland människor som har otaliga uppfattningar om honom. Oavsett hur de behandlar honom kommer alla människor att ha underkastats hans herravälde när han har fullbordat sin verksamhet. Detta verks faktum återspeglas inte bara bland kineser utan representerar hur hela mänskligheten ska erövras. De effekter som uppnås på dessa människor förebådar de effekter som ska uppnås på hela mänskligheten, och effekterna av det verk han utför i framtiden kommer till och med att mer och mer överstiga effekterna på dessa människor. Det verk som Gud i köttet utför omges inte av väldiga fanfarer och är inte heller höljt i dunkel. Det är påtagligt och verkligt, och det är verk där ett och ett är lika med två. Det är inte dolt för någon och vilseleder inte heller någon. Vad folk ser är verkligt och äkta och vad människan vinner är verklig sanning och kunskap. När verket avslutas kommer människan att ha en ny kunskap om honom och de som verkligen söker Gud kommer inte längre att ha några föreställningar om honom. Det här är inte bara hans verks effekt på kineser, utan det representerar effekten av hans verk med att erövra hela mänskligheten. Ingenting är nämligen till mer nytta för verket med att erövra hela mänskligheten än detta kött, detta kötts verk och allt som rör detta kött. Allt detta är till nytta för hans verk i dag liksom för hans framtida verk. Detta kött ska erövra hela mänskligheten och vinna hela mänskligheten. Det finns inget bättre verk genom vilket hela mänskligheten ska få skåda Gud, lyda Gud och lära känna Gud. Det verk som människan utför representerar bara en begränsad utsträckning, men när Gud utför sitt verk talar han inte till en viss person utan till hela mänskligheten och alla dessa som accepterar hans ord. Det slut han förkunnar är slutet för alla människor, inte bara slutet för en viss person. Han favoriserar inte någon och missgynnar inte heller någon utan han verkar för och talar till hela mänskligheten. Denna inkarnerade Gud har därmed redan delat in hela mänskligheten efter deras slag, dömt hela mänskligheten och ordnat ett lämpligt slutmål för hela mänskligheten. Fastän Gud bara utför sitt verk i Kina har han i själva verket redan beslutat om hela universums verk. Han kan inte vänta tills hans verk har spridit sig till hela mänskligheten innan han gör sina uttalanden och åtgärder steg för steg. Vore det inte för sent då? Nu är han fullt kapabel att fullborda det framtida verket i förväg. Eftersom den som verkar är Gud i köttet, utför han gränslöst verk med en begränsad omfattning, och därefter ska han se till att människan fullgör den plikt som hon har att fullgöra; det här är principen för hans verk. Han kan bara leva tillsammans med människan en tid och kan inte följa med henne tills hela erans verk är avslutat. Det är för att han är Gud som han förutsäger sitt framtida verk. Sedan ska han med sina ord dela in hela mänskligheten efter dess slag och mänskligheten kommer att träda in i hans stegvisa verk i enlighet med hans ord. Ingen ska komma undan och alla måste praktisera i enlighet med detta. I framtiden ska tidsåldern följaktligen vägledas av hans ord och inte av Anden.

Den inkarnerade Gudens verk måste utföras i köttet. Om det utfördes direkt av Guds Ande skulle det inte ge några effekter. Även om verket utfördes av Anden skulle det inte vara av någon större betydelse och i slutänden skulle det inte vara övertygande. Alla varelser vill veta om Skaparens verk har betydelse, vad det representerar, vad det är till för, huruvida Guds verk är fullt av auktoritet och visdom och huruvida det är av yttersta vikt och betydelse. Det verk han utför är till för hela mänsklighetens frälsning, för att besegra Satan och för att vittna om honom själv bland alla ting. På så sätt måste alltså det verk han utför vara av stor betydelse. Människans kött har fördärvats av Satan och blivit kraftigt förblindat och skadat i grunden. Den främsta orsaken till att Gud verkar personligen i köttet är att föremålet för hans frälsning är människan som är köttslig, och att Satan också använder sig av människans kött för att störa Guds verk. Striden med Satan är egentligen verket med att erövra människan och samtidigt är människan föremålet för Guds frälsning. På så sätt är den inkarnerade Gudens verk en nödvändighet. Satan fördärvade människans kött och människan blev Satan förkroppsligad och det som Gud ska besegra. Därför äger verket med att strida mot Satan och rädda mänskligheten rum på jorden, och för att strida mot Satan måste Gud bli människa. Det här är ett ytterst praktiskt verk. När Gud verkar i köttet, strider han egentligen mot Satan i köttet. När han verkar i köttet, utför han sitt verk i den andliga världen och gör hela sitt verk i den andliga världen verkligt på jorden. Den som erövras är människan som är olydig mot honom, den som besegras är förkroppsligandet av Satan (det är naturligtvis också människan) som är hans fiende, och den som i slutändan blir frälst är också människan. Därför är det ännu mer nödvändigt för honom att bli en människa som har det yttre skalet av en skapad varelse, så att han verkligen kan strida mot Satan, erövra människan, som är olydig mot honom och har samma yttre skal som han, och frälsa människan som har samma yttre skal som han och har skadats av Satan. Hans fiende är människan, föremålet för hans erövring är människan och föremålet för hans frälsning är människan, som skapades av honom. Därför måste han bli människa, och därmed blir hans verk mycket lättare. Han kan besegra Satan och erövra mänskligheten, och dessutom kan han frälsa mänskligheten. Trots att det här köttet är normalt och verkligt, är han inget vanligt kött: Han är inte kött som bara är mänskligt, utan kött som är både mänskligt och gudomligt. Det är så han skiljer sig från människan och det är detta som är tecknet på Guds identitet. Endast kött som detta kan utföra det verk han avser att göra, fullgöra den inkarnerade Gudens verksamhet och fullborda hans verk bland människorna. Om det inte vore på det viset skulle hans verk bland människorna alltid vara tomt och bristfälligt. Även om Gud kan kämpa mot Satans ande och komma segrande ur striden, kan den fördärvade människans gamla natur aldrig lösas upp, och de som är olydiga mot Gud och motsätter sig honom kan aldrig verkligen komma under hans herravälde. Han kan alltså aldrig erövra mänskligheten och aldrig vinna hela mänskligheten. Om inte hans verk på jorden kan lösas, kommer hans förvaltning aldrig att ta slut och hela mänskligheten kommer inte att kunna träda in i vilan. Om Gud inte kan träda in i vilan tillsammans med alla sina skapade varelser kommer detta förvaltningsverk aldrig att nå någon framgång och följden blir att Guds härlighet försvinner. Trots att hans kött inte har någon auktoritet, kommer det verk han utför att ha åstadkommit sin effekt. Detta är hans verks oundvikliga riktning. Oavsett om hans kött besitter auktoritet eller inte, är han Gud själv så länge som han är kapabel att utföra Guds eget verk. Oavsett hur normalt och vanligt detta kött är, kan han utföra det verk han har att göra, för detta kött är Gud och inte bara en människa. Anledningen till att detta kött kan utföra det verk som inte människan kan utföra är att hans inre väsen är olikt alla människors, och anledningen till att han kan frälsa människan är att hans identitet skiljer sig från alla människors. Detta kött är så viktigt för mänskligheten, därför att han är människa och i ännu högre grad Gud, därför att han kan utföra det verk som ingen vanlig köttslig människa kan utföra och därför att han kan frälsa den fördärvade människan som lever tillsammans med honom på jorden. Trots att den inkarnerade Guden är identisk med människan, är han viktigare för mänskligheten än någon aktad person för han kan utföra det verk som inte Guds Ande kan utföra, han är mer kapabel än Guds Ande att vittna om Gud själv och han är mer kapabel än Guds Ande att vinna mänskligheten helt och hållet. Även om detta kött är normalt och vanligt gör hans bidrag till mänskligheten och hans betydelse för mänsklighetens existens honom synnerligen värdefull, och detta kötts verkliga värde och betydelse är omätligt för varje människa. Även om det här köttet inte kan förgöra Satan direkt, kan han använda sitt verk till att erövra mänskligheten och besegra Satan och få honom att helt underkasta sig hans herravälde. Det är tack vare att Gud är inkarnerad som han kan besegra Satan och rädda mänskligheten. Han förgör inte Satan direkt, utan blir kött för att utföra verket med att erövra mänskligheten som har fördärvats av Satan. På så sätt är han bättre i stånd att vittna om sig själv bland de skapade varelserna och bättre i stånd att rädda den fördärvade människan. Den inkarnerade Gudens seger över Satan bär starkare vittnesbörd och är mer övertygande än om Guds Ande förintat Satan direkt. Gud i köttet är bättre i stånd att hjälpa människan lära känna Skaparen och bättre i stånd att vittna om sig själv bland de skapade varelserna.

– Ordet, vol 1. Guds framträdande och verk

Föregående: 3. Skillnaden mellan den inkarnerade Gudens verk och Andens verk

Nästa: 5.De två inkarnationerna fullbordar inkarnationens betydelse

Om du har några svårigheter eller frågor som rör din tro, kontakta oss när du vill.

Inställningar

  • Text
  • Teman

Rena bakgrundsfärger

Teman

Stil

Stilstorlek

Radavstånd

Radavstånd

Sidbredd

Innehåll

Sök

  • Sök i denna text
  • Sök i denna bok

Kontakta oss via Messenger