Genom alla Petrus upplevelser möttes han av hundratals prövningar. Även om dagens människor är medvetna om begreppet ”prövning”, så är de förvirrade när det gäller dess verkliga mening och omständigheter. Gud härdar människors beslutsamhet, förfinar deras självförtroende, och fulländar varje del av dem – och detta åstadkoms främst genom prövningar, vilket även är den Helige Andes dolda verk. Det verkar som att Gud har övergett människorna, och om de inte är försiktiga, så kommer de därför att se dessa prövningar som Satans frestelser. Många prövningar kan faktiskt anses vara frestelser, och det är den principen och den regeln som Gud verkar efter. Om människor verkligen lever i Guds närvaro, så kommer de att se sådana ting som prövningar från Gud, och kommer inte att låta dem komma undan. Om någon säger att eftersom Gud är med dem så kommer Satan säkerligen inte att närma sig dem, så är detta är inte helt rätt; hur kan man i sådana fall förklara varför Jesus ställdes inför frestelser i vildmarken när han hade fastat i fyrtio dagar? Så om människor verkligen rättar till sin syn på tron på Gud så kommer de att se många saker mycket tydligare, och deras förståelse kommer inte att vara förvrängd och felaktig. Om någon är fast besluten om att fulländas av Gud så måste hon bemöta de frågor som hon ställs inför från många olika vinklar, och varken svänga till vänster eller höger. Om du inte har någon kunskap om Guds verk så kommer du inte att veta hur man samverkar med Gud. Om du inte har kunskap om Guds verks principer, och är ovetande om hur Satan verkar i människorna, så kommer du inte ha någon väg till praktiken. Endast nitisk strävan kommer inte att låta dig att uppnå de resultat som krävs av Gud. Ett sådant upplevelsesätt liknar det som Laurentius hade: gör ingen som helst skillnad och fokuserar bara på upplevelse, ytterst ovetande om vad Satans verk är, om vad den Helige Andes verk är, hurdan människan är utan Guds närvaro, och vilken sorts människor som Gud vill fullända. Hur man uppför sig gentemot olika typer av människor, hur man får grepp om Guds vilja i nuet, hur man kan veta Guds sinnelag, och mot vilken sorts människor, omständigheter och ålder som Guds nåd, majestät och rättfärdighet är riktade – han har ingen urskillning med någon av dessa. Om människor inte har ett flertal visioner som grund, som ett fundament för sina upplevelser, så är liv uteslutet, och upplevelse ännu mer; de kan dåraktigt fortsätta att underkasta sig och uthärda allt. Sådana människor är väldigt svåra att fullända. Man kan säga att om du inte har någon av de visioner som nämns ovan, så är det övertygande bevis på att du är en kretin, du är som en saltstod som alltid står i Israel. Sådana människor är till ingen nytta, odugliga! Somliga människor underkastar sig bara helt blint, de känner alltid sig själva och använder sig alltid av sina egna sätt att föra sig när de hanterar nya frågor, eller så använder de sig av ”visdom” för att ta itu med triviala frågor som är ovärdiga att nämnas. Sådana människor saknar urskillningsförmåga, det är som om det ligger i deras natur att ge upp och låta sig bli retade, och de är alltid desamma, de ändras aldrig. Människor som dessa är dårar som saknar det minsta urskillning. De försöker aldrig vidta lämpliga åtgärder mot omständigheterna eller mot olika människor. Sådana människor har ingen upplevelse. Jag har sett några människor som är så bundna i sin kunskap om sig själva att när de konfronteras av människor som är besatta av onda andars verk, så sänker de sina huvuden och bekänner sina synder, de vågar inte ställa sig upp och fördöma dem. Och när de sedan möts av den Helige Andes uppenbara verk så vågar de inte lyda. De tror att även dessa onda andar också är i Guds händer och har inte det minsta mod att ställa sig upp och göra motstånd. Dessa människor drar vanära över Gud och är fullkomligt oförmögna att kunna bära en tung börda för honom. Sådana dumskallar gör inga som helst sorters skillnader. Ett sådant upplevelsesätt bör därför rensas bort, för det är ohållbart i Guds ögon.

Gud verkar sannerligen mycket i människor, prövar dem ibland, skapar ibland miljöer för att härda dem och uttalar ibland ord för att leda dem och ändra deras tillkortakommanden. Ibland leder den Helige Ande människor till miljöer som är förberedda av Gud så att de ovetande kan upptäcka många saker som de saknar. Genom vad människor säger och gör, sättet som människor behandlar andra och hur de hanterar saker, utan deras vetskap, upplyser den Helige Ande dem om många saker som de tidigare inte förstod, så att de kan se många ting och människor klarare, och kan se in i mycket av det som de tidigare var omedvetna om. När du engagerar dig med världen börjar du gradvis urskilja tingen från världen, och innan du går döden till mötes, kan du dra slutsatsen: ”Det är verkligen svårt att vara en person.” Om du tillbringar lite tid med att uppleva inför Gud, och förstår Guds verk och hans sinnelag, kommer du omedvetet att erhålla mycket insikt, och din mognad kommer gradvis att växa. Du kommer att förstå många andliga ting bättre, och du kommer ha större klarhet om Guds verk i synnerhet. Du kommer att acceptera Guds ord, Guds verk, alla Guds handlingar, Guds sinnelag och vad Gud är och har som ditt eget liv. Om allt du gör är att vandra runt i världen, så kommer dina vingar att växa sig hårdare och ditt motstånd mot Gud kommer bli ännu större; hur kan då Gud använda dig? Eftersom det finns alldeles för mycket ”enligt min åsikt” i dig så använder Gud dig inte. Ju mer du är i Guds närvaro, desto fler upplevelser kommer du att ha. Om du fortfarande är som ett odjur i världen, och din mun bekänner tro på Gud men ditt hjärta är någon annanstans, och fortfarande lär dig världsliga livsfilosofier, har då inte alla dina tidigare mödor varit förgäves? Det betyder att ju mer människorna är i Guds närvaro, desto lättare är de att fulländas av Gud. Det här är vägen genom vilken den Helige Ande utför sitt verk. Om du inte förstår detta, så kommer det vara omöjligt för dig att komma in på rätt spår, och att fulländas av Gud kommer att vara uteslutet. Du kommer inte att kunna ha ett vanligt andligt liv, det kommer att vara som om du är handikappad, du kommer bara att ha ditt eget hårda verk och inget av Guds verk. Är inte detta ett misstag i din upplevelse? Du behöver nödvändigtvis inte be för att vara i Guds närvaro; ibland är det när du funderar över Gud eller begrundar hans verk, ibland när du tar itu med något, och ibland genom att din varelse uppenbaras i en händelse kommer du in i Guds närvaro. Det är många som säger: ”Jag ber ofta, betyder inte det att jag är i Guds närvaro?” Många människor ber ändlöst ”i Guds närvaro”. Bönerna kanske alltid finns på deras läppar, men de lever inte i Guds närvaro på riktigt. Det här är det enda sättet som sådana människor kan behålla sin beskaffenhet i Guds närvaro; de är fullkomligt oförmögna att använda sina hjärtan för att alltid engagera sig med Gud, de är inte heller förmögna att ställa sig framför Gud genom upplevande, oavsett genom att begrunda, att tyst betänka, eller genom att använda sitt förstånd för att engagera sig med Gud i sina hjärtan genom att vara medvetna om Guds börda. De ber upp till himlen med sina munnar. De flesta människors hjärtan är berövade Gud, Gud är bara där när de börjar närma sig honom; för det mesta är Gud inte där alls. Är inte detta uttrycket för att inte ha Gud i sitt hjärta? Om de verkligen hade Gud, skulle de kunna göra de saker som tjuvar och odjur gör? Om någon verkligen vördar Gud, så kommer hon att föra sitt sanna hjärta i kontakt med Gud, och hennes tankar och idéer kommer alltid att besittas av Guds ord. De kommer inte att göra några misstag varken i ord eller handling, och de kommer inte att göra något som uppenbart motsätter sig Gud. Sådan är normen för att vara en troende.