Tidigare fanns det en hel del avvikelser och till och med absurditeter i människors upplevelse av sin situation. De förstod helt enkelt inte vilken måttstock som gäller för Guds krav, så det fanns många områden där människors upplevelser gick fel. Vad Gud kräver av människan är att hon ska kunna leva som en normala mänsklig varelse. Det finns till exempel inga hinder för folk att följa moderna konventioner när det gäller mat och kläder, bära kostym och slips, lära sig lite om modern konst och njuta av konst, kultur och underhållning på fritiden. De kan ta minnesvärda foton, de kan läsa och skaffa sig nyttig kunskap och ha en relativt god livsmiljö. Allt det här är saker som tillhör normala människors liv, och ändå menar folk att det här är sådant som Gud avskyr och därför avhåller man sig från att göra dem. Deras trosutövning består av att enbart följa regler, vilket leder till ett liv som är tråkigt och urvattnat och helt saknar mening. Faktum är att Gud aldrig har krävt att människor ska göra saker på detta sätt. Alla människor vill inskränka sitt sinnelag och ber oavbrutet i sitt inre för att komma närmare Gud. De grubblar ständigt över vad Gud avser, deras ögon iakttar ständigt det ena och det andra, livrädda för att deras anknytning till Gud på något sätt ska avbrytas. Allt det här är slutsatser som folk har kommit fram till på egen hand; det är regler som människor har skapat åt sig själva. Om du inte känner din egen natur och ditt eget väsen och inte förstår vilken nivå din egen trosutövning kan uppnå, då är det omöjligt för dig att veta exakt vilken standard Gud kräver av människan, och då har du inte heller en korrekt väg för din trosutövning. Eftersom du inte kan förstå exakt vad Gud kräver av människan, mal dina tankar ständigt, du bryr din hjärna med att analysera Guds avsikter och trevar dig fram i ditt sökande efter ett sätt att bli rörd och upplyst av den helige Ande. Resultatet blir att du utvecklar olika sätt att utöva din tro som du tror är passande. Du har helt enkelt ingen aning om exakt vad det är som Gud fordrar av människan; du utför bara glatt din egen uppsättning handlingar och bryr dig inte mycket om resultatet och än mindre om huruvida det finns avvikelser eller fel i din trosutövning. På så sätt saknar din trosutövning naturligtvis skärpa och riktlinjer. Vad som framför allt saknas är ordentligt mänskligt förnuft och samvete, liksom Guds lovord och den helige Andes bekräftelse. Det blir alldeles för lätt att helt enkelt gå sin egen väg. Den här sortens trosutövning handlar bara om att följa regler eller att avsiktligt ta på sig ett större ansvar för att begränsa och kontrollera sig själv. Ändå tror du att du utövar din tro helt perfekt och fattar inte att det mesta av din trosutövning består av onödiga procedurer eller ritualer. Det finns många som utövar sin tro på det här viset i åratal utan att det sker någon egentlig förändring i deras sinnelag, ingen ny förståelse och ingen ny ingång. De upprepar omedvetet samma gamla misstag och ger fullt utlopp för sin barbariska natur, till och med i så hög grad att de många gånger begår orimliga, omänskliga handlingar och beter sig på sätt som gör att människor kliar sig i huvudet och är helt förbryllade. Kan sådana människor sägas ha erfarit en förvandling i sitt sinnelag?

Nu har tron ​​på Gud trätt in i Guds ords tidsålder. Relativt sett ber människor inte så mycket som de en gång gjorde; Guds ord har uttryckligen kommunicerat alla sidor av sanningen och alla sätt att utöva tron, så det finns inte längre något behov för människor att söka och famla. I rikets tidsålder leder Guds ord människor framåt, och det är ett liv där allt har gjorts tydligt för dem att se, för Gud har lagt fram allting klart och tydligt, och människan är inte längre lämnad att känna sig fram genom livet. När det gäller äktenskap, världsliga angelägenheter, livet, kläder, mat och husrum, mänskliga relationer, hur man kan tjäna på ett sätt som uppfyller Guds vilja, hur man ska försaka köttet och så vidare — vad av detta har Gud inte förklarat för er? Behöver ni fortfarande be och söka? Det finns verkligen inget behov! Om du fortfarande gör dessa saker, handlar du bara överflödigt. Det är okunnigt, dumt och helt onödigt! Endast de som har för svag kaliber och inte kan förstå Guds ord ber dumma böner oavbrutet. Nyckeln till att utöva sanningen är huruvida du äger beslutsamhet eller inte. Vissa människor insisterar på att följa sina köttsliga preferenser i sina handlingar även om de vet att det inte är i linje med sanningen. Detta förhindrar sedan deras egna framsteg i livet, och även efter att ha bett och sökt vill de fortfarande handla i lydnad mot köttet. Genom att göra detta, begår de då inte medvetet synd? Liksom de som traktar efter köttets nöjen och längtar efter pengar och sedan ber till Gud och säger: ”Gud! Låter du mig längta efter köttets nöjen och rikedom? Är det din vilja att jag ska tjäna pengar på det här sättet?” Är det här ett lämpligt sätt att be? Människor som gör det vet mycket väl att Gud inte finner någon glädje i dessa saker och att de borde avstå från dem, men de har redan bestämt sig för de saker de bär i sitt hjärta och när de ber och söker försöker de tvinga Gud att låta dem bete sig på det här viset. I hjärtat kanske de till och med kräver att Gud ska säga något som bekräftar det — det är vad som kallas upproriskhet. Det finns också de som tar med sig bröder och systrar från kyrkan över till sin sida och upprättar sina egna oberoende riken. Du vet mycket väl att den sortens agerande strider mot Gud, men när du väl har bestämt dig för att göra något i den stilen fortsätter du att söka och be till Gud, lugnt och obekymrat. Så skamlös och fräck du är! När det gäller att lämna världsliga ting bakom sig är det något det talats om för länge sedan. Det finns en del som mycket väl vet att Gud avskyr världsliga ting, men som ändå ber och säger: ”Gud! Jag förstår att du inte vill att jag ska ägna mig åt världsliga ting, men jag gör det för att det inte ska komma skam över ditt namn; jag gör det för att världsliga människor ska kunna se din härlighet i mig.” Vad för sorts bön är det? Förstår ni? Det är en bön som är avsedd att tvinga och sätta press på Gud. Skäms du inte för att be på detta sätt? Folk som ber på det här viset sätter sig medvetet upp mot Gud, och den här sortens bön handlar helt och hållet om tvivelaktiga motiv; det är verkligen ett uttryck för ett sataniskt sinnelag. Guds ord är kristallklara, särskilt de som beskriver om hans vilja, hans sinnelag och hur han behandlar olika slags människor. Om du inte förstår sanningen bör du läsa Guds ord mer — det ger mycket bättre resultat än att be och söka blint. Det finns många fall då sökande och bön bör ersättas med att läsa Guds ord mer och delta i samkväm kring sanningen. I dina regelbundna böner bör du reflektera över och försöka lära känna dig själv bättre utifrån Guds ord. Det är mer gynnsamt för dina framsteg i livet. Om du fortfarande söker genom att rikta blicken mot himlen, visar då inte det att du fortfarande tror på en diffus Gud? Tidigare såg du hur ditt sökande och dina böner gav resultat, och den helige Ande rörde din ande lite grand eftersom det då var nådens tidsålder. Du kunde inte se Gud, så du hade inget annat val än att känna dig fram och söka på det sättet. Nu har Gud kommit bland människorna, Ordet har framträtt i köttet, och du har sett Gud; därmed verkar inte den helige Ande som han gjorde tidigare. Tiden har förändrats och det har också den helige Andes sätt att arbeta. Folk kanske inte ber så mycket som de gjorde förr, men nu har människan möjlighet att älska Gud eftersom Gud är på jorden. Mänskligheten har gått in i gudskärlekens tidsålder och kan närma sig Gud inom sig så som hon bör: ”Gud! Du är verkligen så god och jag vill älska dig!” Bara några tydliga och enkla ord ger röst åt kärleken till Gud i människors hjärtan; denna bön uttalas bara för att fördjupa kärleken mellan människa och Gud. Ibland kan du se dig själv visa prov på en viss upproriskhet och du säger: ”Åh, Gud! Varför är jag så fördärvad?” Du har god lust att slå till dig själv några gånger och ögonen fylls av tårar. Vid sådana tillfällen känner du ånger och bedrövelse i hjärtat, men du har inget sätt att ge uttryck för de här känslorna. Detta är den helige Andes verk i dag, men bara de som strävar efter livet kan ta emot det. Du känner att Gud hyser stor kärlek till dig och du upplever en speciell sorts känsla. Även om du inte har ord att be tydligt känner du alltid att Guds kärlek är lika djup som havet. Det finns inga lämpliga ord för att uttrycka det här tillståndet, och det är ett tillstånd som ofta uppstår i anden. Den här sortens bön och gemenskap som syftar till att dra människan närmare Gud i hennes hjärta är normal och helt rätt.

Även om det nu tillhör det förflutna att leva livet genom att famla och söka, betyder det inte att människor aldrig ska be, och det är inte heller så att människor inte behöver vänta på att Guds vilja ska uppenbara sig innan de fortsätter med arbetet; det är bara mänskliga missuppfattningar. Gud har kommit bland människorna för att leva tillsammans med dem, vara deras ljus, deras liv och deras väg: Det här är ett faktum. Genom att komma till jorden ger Gud förvisso mänskligheten ett praktiskt sätt och ett liv att njuta av som passar deras mognad — han har inte kommit för att omintetgöra alla människans sätt att leva. Människan lever inte längre genom att famla och söka eftersom det har ersatts av Guds ankomst till jorden för att verka och tala sitt ord. Han har kommit för att befria människan från det liv i mörker och oklarhet som hon levt och göra det möjligt för henne att få ett liv fyllt av ljus. Det nuvarande verket går ut på att påpeka saker tydligt, att tala tydligt, informera direkt och att definiera saker uttryckligen, så att människor kan omsätta detta i praktiken, precis så som Jehova Gud ledde Israels folk och berättade för dem hur de skulle offra och hur de skulle bygga templet. Därför behöver ni inte längre leva ett liv av flitigt sökande som ni gjorde när Herren Jesus lämnat jorden. Ska ni behöva treva er fram i arbetet med att sprida evangeliet i framtiden? Ska ni behöva fumla er fram i ert försök att hitta ett anständigt sätt att leva? Måste ni famla för att urskilja hur ni ska utföra era egna uppgifter? Är det nödvändigt för er att kasta er ner på marken och söka för att veta hur ni ska vittna? Måste ni fasta och be för att veta hur ni ska klä er eller leva? Måste ni be oavbrutet till Gud i himlen för att veta hur ni ska acceptera att erövras av Gud? Måste ni be oavbrutet, dag och natt, för att veta hur ni ska lyda Gud? Det finns många bland er som säger att ni inte kan utöva er tro därför att ni inte förstår. Människor bryr sig helt enkelt inte om Guds arbete i dag! Många ord har jag sagt för länge sedan, men ni ägnade aldrig minsta intresse åt att läsa dem, så det är inte konstigt att ni inte vet hur ni ska omsätta er tro i praktisk handling. Naturligtvis rör den heliga Ande fortfarande i denna tidsålder människor så att de ska känna glädje, och han lever tillsammans med människan. Det här är källan till dessa^[a] speciella, behagliga känslor som du ofta upplever. Emellanåt kommer det dagar då man känner att Gud är så underbar att man bara inte kan låta bli att be till honom: ”Gud! Din kärlek är så underbar och din skepnad så fantastisk. Jag vill älska dig ännu mer än jag gör. Jag vill göra allt för att ge hela mitt liv åt dig. Jag ska tillägna dig allt, så länge det är för dig, så länge jag kan ge dig min kärlek genom att göra detta …” Det här är en lyckokänsla som du får av den helige Ande. Det handlar inte om insikt eller upplysning, utan det är upplevelsen av att bli rörd. Du kommer att ha liknande upplevelser då och då: Ibland kommer du att be och komma nära Gud när du är på väg till jobbet, och du blir så rörd att tårarna rinner nedför ditt ansikte och du inte kan behärska dig längre; du letar febrilt efter en lämplig plats där du kan uttrycka all den glöd du känner i ditt hjärta … Det kan komma stunder då du är på någon allmän plats och du känner inte bara att du får så mycket kärlek av Gud att det är långt mer än din beskärda del, utan i än högre grad att ingen lever ett mer meningsfullt liv än du. Djupt inom dig vet du att Gud har upphöjt dig och att detta är Guds stora kärlek till dig. I ditt hjärtas djupaste gömslen kommer du att känna att det finns en kärlek hos Gud som är outsäglig och outgrundlig för människan; det är som om du förstår den men omöjligt kan beskriva den. Den väcker alltid till eftertanke men du är oförmögen att uttrycka den tillfullo. Vid sådana tillfällen glömmer du till och med var du är och utropar: ”Gud! Du är så outgrundlig och så älskad!” Ibland kanske du till och med beter dig underligt eller excentriskt på ett sätt som andra finner oförklarligt. Allt det här är sådant som kan hända då och då och ni kommer att uppleva så många liknande saker under ert liv. Det här är det liv den helige Ande har gett dig i dag och det liv som du nu bör leva. Syftet är inte att hindra dig från att leva ditt liv utan snarare att förändra ditt sätt att leva ditt liv. Det är en känsla som inte går att beskriva eller uttrycka. Det är också människans sanna känsla och i ännu högre grad den helige Andes verk. Du kanske förstår det i hjärtat men du har inget sätt att uttrycka det klart på till någon alls. Det beror inte på att du har svårt för att prata eller att du stammar utan på att det är en sorts känsla som inte kan beskrivas i ord. Du tillåts åtnjuta dessa saker idag och det här är det liv du bör leva. Naturligtvis är inte de övriga sidorna av ditt liv innehållslösa, utan det är bara det att denna upplevelse av att bli rörd blir till en sorts glädje i ditt liv som gör att du alltid är villig att åtnjuta sådana upplevelser från den helige Ande. Men du ska vara medveten om att du inte blir rörd på det här viset för att du ska kunna överskrida köttets begränsningar och stiga upp till den tredje himlen eller färdas över hela världen. Syftet är snarare att du ska kunna känna och smaka den Guds kärlek du åtnjuter i dag, uppleva betydelsen av Guds arbete idag och bli bekant med Guds omsorg och beskydd på nytt. Syftet med allt detta är att du ska få mer kunskap om det arbete Gud utför idag – det är Guds ändamål med detta arbete.

Sökande och famlande — så såg livet ut innan Guds inkarnation. På den tiden kunde människor inte se Gud och därför hade man inget annat val än att söka och famla. I dag har du sett Gud och han talar om för dig direkt hur du ska utöva sanningen; det är därför du inte behöver treva omkring och leta. Den stig han leder människan på är sanningens väg och det han berättar för människan och som människan tar emot är livet och sanningen. Du har vägen, livet och sanningen, så vad finns det för behov att leta överallt? Den helige Ande kommer inte att utföra två arbetsetapper samtidigt. Om folk, när jag har slutat tala mitt ord, inte äter och dricker Guds ord med omsorg och strävar efter sanningen på rätt sätt utan fortsätter att uppföra sig som de gjorde under nådens tidsålder, treva sig fram som om de vore blinda alltmedan de ber och söker oavbrutet, betyder inte det då att den här etappen av mitt verk — ordens verk – är bortkastad? Fastän jag har slutat att tala mitt ord förstår folk förstår ändå inte allt och det beror på att de inte har tillräcklig kaliber. Det problemet kan lösas genom att man lever med i kyrkans liv och delar gemenskap med varandra. Tidigare, under nådens tidsålder, utförde Gud inte ordets verk trots att han var inkarnerad, vilket är orsaken till att den helige Ande vid den tiden arbetade på det viset för att upprätthålla verket. På den tiden var det huvudsakligen den helige Ande som var verksam, men nu är det Gud själv i köttet som är verksam eftersom han övertagit arbetet från den helige Ande. Förr kände människor frid och glädje bara de bad titt som tätt; det förekom såväl klander som fostran. Allt detta var den helige Andes verk. Numera är det sällan man upplever de här tillstånden. Den helige Ande kan bara bedriva en sorts verksamhet i en och samma tidsålder. Om han utförde två sorters arbete samtidigt, så att köttet gjorde en sort och den helige Ande gjorde en annan sorts arbete i människors inre, och om det som köttet sa inte räknades utan bara det som Anden gjorde räknades, då skulle Kristus inte ha haft någon sanning, någon väg eller något liv att tala om. Det skulle ha varit en självmotsägelse och ett misstag från första början.

Det fanns alltför mycket avvikelser och misstag i människors tidigare upplevelser. Det kunde handla om saker som människor normalt förväntades ha eller göra, eller också handlade det om misstag som är svåra att undvika i livet som människa. När folk misslyckades med de här sakerna, lade de ansvaret för detta på Gud. En syster hade gäster i sitt hem. Hennes ångkokta degknyten var inte tillagade på rätt sätt. ”Det här är nog Guds sätt att fostra mig”, tänkte hon. ”Gud tar itu med mitt fåfänga hjärta igen; jag är verkligen alldeles för fåfäng.” I själva verket — om man ser till hur människor normalt fungerar — så blir man ivrig och ruschar omkring när man får gäster, man stökar till det i allt man gör, så det är bara naturligt att riset bränns vid eller att rätterna blir för salta. Det händer därför att man blir för uppstressad, men det slutar med att folk menar att det är ”Guds fostran.” Men i själva verket är allt det här bara misstag som människor gör. Skulle du inte råka ut för sådana här saker allt som oftast även om du inte trodde på Gud? De problem som uppstår beror ofta på människors misstag – det är helt enkelt inte så att den här sortens misstag är den helige Andes verk. Sådana misstag har inget med Gud att göra. Om du till exempel biter dig i tungan när du äter – kan det vara Guds fostran? Guds fostran har sina grundprinciper och sker vanligtvis när du begår någon orätt med avsikt. Det är bara när du gör saker som inbegriper Guds namn eller berör hans verk eller vittnesbördet om honom som han kommer att fostra dig. Numera förstår folk tillräckligt av sanningen för att inombords vara medvetna om det de gör. Är det exempelvis möjligt att du inte skulle känna något om du förskingrade kyrkans pengar eller spenderade dem vårdslöst? Om du gjorde något sådant skulle du känna något! Det är omöjligt att inte känna något förrän efter det att handlingen är fullbordad. I ditt hjärta är du fullt medveten om de saker du gör som går emot ditt samvete. Eftersom människor har sitt eget tycke och smak och egna preferenser, tillfredsställer de helt enkelt dessa trots att de mycket väl vet hur de ska omsätta sanningen i praktisk handling. Därför känner de inte någon påtaglig förebråelse eller genomgår någon uppenbar fostran när de gjort någonting. Det beror på att de har begått en orätt fullt medvetet, och därför fostrar Gud dem inte, utan när tiden är inne för en rättfärdig dom kommer Guds vedergällning att drabba var och en efter deras gärningar. Det finns i dag vissa människor i kyrkan som förskingrar pengar, vissa som inte håller klara gränser mellan män och kvinnor samt vissa som dömer, trotsar och i hemlighet försöker förstöra Guds verk. Hur kommer det sig att allt ändå är väl med dem? När de gör sådana saker är de medvetna och känner förebråelse i hjärtat och på grund av det utstår de ibland tuktan och förädling, men de är helt enkelt alltför skamlösa! Det är precis som när folk ägnar sig åt promiskuitet – när det sker är de väl medvetna om vad de gör, men lusten är för stor och de kan inte behärska sig. Även om den helige Ande skulle fostra dem, vore det inte till någon nytta, så den helige Ande förrättar ingen fostran. Om den helige Ande inte fostrar dem då, om de inte märker av något klander och ingenting händer med deras kött, på vilket sätt skulle de då kunna klandras i efterhand? Handlingen är gjord – på vilket sätt skulle de kunna fostras? Det bevisar bara att de är alltför skamlösa och brister i fråga om mänsklighet och att de förtjänar förbannelser och straff! Den helige Ande arbetar inte i onödan. Om du är väl medveten om sanningen men inte omsätter den i praktiken, om du är i stånd att begå vilka onda handlingar som helst, då kan du bara vänta på den dagen då du blir straffad tillsammans med den onde. Det är det bästa slutet för dig! Nu har jag gång på gång predikat om samvetet vilket är ett minimikrav. Om folk saknar samvete har de gått miste om den helige Andes fostran; de kan göra precis vad de vill och Gud struntar i dem. De som verkligen har samvete och förnuft kommer att vara medvetna om när de gör något som är fel. De kommer att känna sig illa till mods när de upplever lite förebråelse i samvetet; de kommer att gå igenom en inre kamp och slutligen försaka köttet. De kommer inte att nå den punkt där de gör något som strider alltför allvarligt mot Gud. Oavsett om den helige Ande fostrar och tuktar dem eller ej, känner alla människor när de gör något orätt. Därför förstår folk i dag alla sorters sanningar och om de inte utövar dem så är det ett mänskligt problem. Jag reagerar inte alls mot sådana människor, men jag hyser inte heller något hopp för dem. Du kan göra som du behagar!

När en del människor samlas, lägger de Guds ord åt sidan och pratar hela tiden om hurdan den ena eller den andra personen är. Det är naturligtvis bra att ha lite urskillningsförmåga så att man, oavsett vart man tar vägen, inte lätt blir bedragen och inte heller lätt blir vilseledd eller lurad – och det här är också en egenskap som folk bör besitta. Men du får inte fokusera enbart på denna aspekt. Det här gäller den negativa sidan av saker och ting och du kan inte alltid bara stirra på andra människor. Idag har du för lite kunskap om hur den helige Ande arbetar, din tro på Gud är alltför ytlig och du besitter för lite som är positivt. Det är Gud du tror på och det är Gud du behöver förstå, inte Satan. Om du bara känner igen hur Satan verkar och alla sätt som onda andar är verksamma på men inte har någon kunskap om Gud över huvud taget — vad är det för mening med det? Är det inte Gud du tror på idag? Varför omfattar inte din kunskap de här positiva aspekterna? Du ägnar helt enkelt inte någon uppmärksamhet åt inträdets positiva aspekt, och du har inte heller något grepp om den, så vad i hela friden är det du vill få ut av din tro? Vet du inte hur du ska gå tillväga? Du vet en massa om de negativa aspekterna men du har ingen aning om inträdets positiva aspekt. Hur ska du då någonsin kunna mogna? Vilka utsikter att utvecklas i framtiden har en människa som du, som inte pratar om annat än kampen mot Satan? Skulle inte ditt inträde bli alltför inaktuellt? Vad kan du få ut av det nuvarande arbetet genom att göra detta? Det som är viktigt för dig nu är att förstå vad Gud vill göra nu, hur människan bör samarbeta, hur hon skall älska Gud, hur hon ska förstå den helige Andes verk, hur hon bör ta till sig alla de ord som Gud uttalar idag, hur hon bör äta och dricka, uppleva och förstå dem, hur hon skall leva upp till Guds vilja, bli fullständigt erövrad av Gud och underkasta sig Gud … Det är de här sakerna du bör fokusera på och träda in i nu. Förstår du? Vad är det för nytta med att fokusera enbart på att bedöma andra människor? Man kan urskilja Satan här och urskilja onda andar där – man kan ha fullständig kunskap om onda andar, men om man inte kan säga någonting om Guds verk, kan då detta prövande av andar fungera som ersättning för att förstå Gud? Jag har i tidigare samkväm talat om hur de onda andarnas verksamhet kommer till uttryck, men det har inte varit det huvudsakliga innehållet. Naturligtvis ska folk ha ett visst omdöme och det är något de som tjänar Gud bör äga för att undvika att göra dåraktiga saker och störa Guds verk. Men det viktigaste är att ha kunskap om Guds verk och att förstå Guds vilja. Vad har du för kunskaper om det här stadiet av Guds verk? Kan du uttala dig om vad det är Gud gör, vad som är Guds vilja, vilka brister du själv har och vad du bör utrusta dig med. Kan du nämna vilket ditt senaste inträde är? Du bör kunna skörda frukt och vinna förståelse i det nya inträdet. Spela inte förvirrad; du måste anstränga dig mer i det nya inträdet för att fördjupa din egen upplevelse och kunskap, och vad som är ännu viktigare är att du får grepp om de senaste inträdena och det mest korrekta sättet att uppleva på. Genom det nya arbetet och de nya inträdena bör du dessutom besitta omdömesförmåga vad gäller din tidigare, förlegade och avvikande trosutövning och försöka göra dig fri från den för att kunna träda in i nya upplevelser. Det här är sådant som du snarast behöver förstå och träda in i. Du måste förstå skillnaderna och förhållandet mellan de gamla och de nya inträdandena. Om du inte förstår de här sakerna kommer du inte att ha någon möjlighet att utvecklas eftersom du inte kommer att kunna hålla jämna steg med den helige Andes verk. Du måste kunna ta det rätta ätandet och drickandet av Guds ord och den rätta gemenskapen och använda det för att förändra dina gamla traditionella föreställningar och ditt tidigare förlegade sätt att utöva din tro, så att du kan träda in i ett nytt sätt att utöva din tro och träda in i Guds nya verk. Det här är saker du bör uppnå. Jag ber dig inte bara att nu tänka ut exakt i vilken mån du håller måttet; det är inte målet. Istället ber jag dig att ta ditt praktiserande av sanningen och din förståelse for inträdet i livet på allvar. Din förmåga att känna dig själv betecknar inte din sanna mognad. Om du kan uppleva Guds arbete, erfara och förstå sanningen i Guds ord och är kapabel att bedöma dina tidigare personliga föreställningar och felsteg, då visar det din sanna mognad och det är någonting som var och en av er bör uppnå.

Det finns många situationer där du helt enkelt inte vet hur du ska agera och än mindre hur den helige Ande arbetar. Ibland gör du något som helt klart är olydigt gentemot den helige Ande. Genom att du ätit och druckit Guds ord har du redan förstått vilken princip som gäller i frågan, så du upplever en inre känsla av förebråelse och oro; den här känslan får man naturligtvis bara om man har en viss kunskap om sanningen. Om folk inte samarbetar eller utövar sin tro i enlighet med Guds ord från idag så hindrar de den helige Andes arbete och de kommer garanterat att känna oro inombords. Anta att du förstår principen i en speciell fråga men att du inte agerar i enlighet med denna kunskap, då kommer du att drabbas av en känsla av klander i ditt inre. Om du inte förstår principen och inte känner till denna aspekt av sanningen över huvud taget, då kommer du inte nödvändigtvis att få någon känsla av förebråelse alls i den här frågan. Den helige Andes förebråelse hör alltid samman med handlingen. Du tror att du har försenat den helige Andes verk genom att du inte har bett och inte samarbetat med detta verk. I själva verket kan det inte bli försenat. Den helige Ande kommer att väcka någon annan; ingen kan hindra den helige Andes verksamhet. Du känner att du svikit Gud och det är en känsla du bör ha i ditt samvete. Huruvida du kan tillägna dig sanningen eller inte är din angelägenhet och har inget med Gud att göra. Ibland är det ditt eget samvete som känner sig anklagat men detta är inte någon insikt eller upplysning som härrör från den helige Ande. Inte heller är det den helige Andes som förebrår dig. Det är istället en känsla i det mänskliga samvetet. Om du handlar lättsinnigt i frågor som rör Guds namn, vittnesbördet om Gud eller Guds verk, då kommer inte Gud att låta dig komma undan. Men det finns en gräns – Gud bryr sig inte om dig när det gäller enklare, mindre frågor. Han kommer att strunta i dig. Om du bryter mot principer och avbryter och stör Guds arbete, då kommer han att släppa lös sin vrede över dig och låter dig absolut inte komma undan. En del av de misstag du gör är oundvikliga under en människas liv. Du lagar till exempel inte till dina degknyten på rätt sätt och menar att det är Gud som fostrar dig – att säga på det viset är ytterst oförnuftigt. Hände inte sådana här saker ofta innan du kom till tro på Gud? Du tycker att det verkar vara den helige Ande som fostrar dig, men det är det faktiskt inte alls (utom under vissa exceptionella omständigheter), för det här verket kommer inte uteslutande från den helige Ande utan snarare från mänskliga känslor. Men det är normalt för troende människor att tänka i de här banorna. När du inte trodde på Gud kunde du inte tänka på det viset. Men när du kom till tro på Gud, började du ägna mer tid åt att fundera på dessa saker och så kom du naturligt att tänka i dessa banor. Det beror på att normala människor tänker på det viset och det har att göra med deras mentalitet. Låt mig dock säga dig en sak, den sortens tankar ligger inte inom ramarna för den helige Andes verksamhet. Det här är ett exempel på hur den helige Ande ger människor en normal reaktion genom deras tankar; men du måste förstå att denna reaktion inte är den helige Andes verk. Att du har denna typ av ”kunskap” bevisar inte att du har den helige Andes verk. Din kunskap kommer inte av den helige Andes upplysning, och än mindre är den den helige Andes verk. Den är bara en produkt av normala mänskliga tankar och har absolut inte någon koppling till den helige Andes insikt eller upplysning som är kategoriskt specifika fenomen. De här normala mänskliga tankarna har inte sitt ursprung helt i den helige Ande. När den helige Ande arbetar för att upplysa människor, ger han dem vanligtvis kunskap om Guds verk och om deras sanna inträde och sanna tillstånd. Han låter dem också förstå Guds brådskande avsikter och krav på mänskligheten idag, så att de är fast beslutna att offra allt för att behaga Gud, älska honom även om de möter förföljelse och fientlighet och vittna om Gud även om det betyder att de måste utgjuta sitt blod eller ge sitt liv — och göra det utan ånger. Om du besitter den här sortens beslutsamhet så betyder det att du besitter den helige Andes temperament och verk – men du ska veta att du inte ständigt har den sortens temperament. Ibland under möten när du ber och äter och dricker Guds ord kan du känna dig oerhört gripen och inspirerad. Det känns så nytt och fräscht när någon delar med sig av sin erfarenhet och förståelse av Guds ord. Då känns ditt hjärta alldeles klart och ljust. Allt detta är den helige Andes verk. Om du är en ledare och den helige Ande ger dig en sällsam insikt och upplysning när du går till kyrkan för att arbeta, ger dig förståelse av de problem som finns inom kyrkan och låter dig veta hur du kan dela med dig av sanningen för att lösa dem och gör dig otroligt ivrig, ansvarsfull och allvarlig i ditt arbete, allt detta är då den helige Andes verk.

Fotnoter:

a. Originaltexten lyder: ”Detta är några.”