Den frid och glädje jag talar om i dag är inte densamma som den du tror på och förstår. Du trodde tidigare att frid och glädje innebar att vara lycklig hela dagen lång, frånvaron av sjukdom och olycka i din familj, att alltid vara nöjd i ditt hjärta utan den minsta känsla av sorg samt att ha en obeskrivbar känsla av glädje oavsett hur ditt liv har utvecklats. Detta utöver att du får en löneförhöjning och att din son just har blivit antagen till universitetet. Med dessa saker i åtanke bad du till Gud, och då du såg att Guds nåd var så stor blev du överlycklig, log från öra till öra och kunde inte sluta att tacka Gud. Sådan frid och glädje är inte den sanna frid och glädje som kommer från att vara i besittning av den Helige Andes närvaro. Snarare är det den frid och glädje som kommer från köttets tillfredsställelse. Du borde förstå vilken tidsålder vi befinner oss i; det är inte nådens tidsålder, och inte heller är det den tidsålder då du strävar efter att fylla din mage med bröd. Du kanske är överlycklig över att allting går bra för din familj, men ditt liv kippar efter sitt sista andetag – och på så vis, oavsett hur stor din glädje är, så är den Helige Ande inte med dig. Att vinna den Helige Andes närvaro är lätt: gör det du skall ordentligt, utför väl det en människa är förpliktigad till och skickad för, och var förmögen att utrusta dig med vad du behöver för att kompensera för dina tillkortakommanden. Om ditt liv alltid är en börda och du är lycklig över att du har uppfattat en sanning eller förstått Guds nuvarande verk, är detta sannerligen att besitta den Helige Andes närvaro. Eller om du ibland grips av oro för att du stöter på ett problem som du inte vet hur du skall lösa eller för att du inte förstår en sanning som vi har samlats kring, då bevisar detta att den Helige Ande är med dig. Dessa är vanliga tillstånd av livserfarenhet. Du måste förstå skillnaden mellan att besitta och att sakna den Helige Andes närvaro, och kan inte vara alltför enkelspårig i din syn på detta.

Tidigare sades det att besitta den Helige Andes närvaro och att besitta den Helige Andes verk inte var samma sak. Det vanliga tillstånd där man har den Helige Andes närvaro yttrar sig i att man har normala tankar, normalt förnuft och normal mänsklighet. En persons karaktär kommer att förbli som den var, men inom henne råder frid och utvändigt uppför hon sig med ett helgons värdighet. Så är människor när den Helige Ande är med dem. När någon upplever den Helige Andes närvaro, är hennes tankar normala. När hon är hungrig vill hon äta, när hon är törstig vill hon dricka vatten ... Sådana yttringar av normal mänsklighet är inte den Helige Andes upplysning; de är folks normala tankar och det normala tillståndet av att besitta den Helige Andes närvaro. Vissa personer tror felaktigt att de som besitter den Helige Andes närvaro inte känner någon hunger, att de inte känner någon trötthet, och de tycks inte tänka på familjen, eftersom de nästan helt har avskilt sig från köttet. Faktum är att ju mer den Helige Ande finns hos människor, desto mer normala är de. De vet att lida och ge upp saker för Gud, anstränga sig till det yttersta för Gud och vara lojala mot Gud; dessutom tänker de på mat och kläder. De har med andra ord inte förlorat något av den normala mänsklighet som människor borde ha, istället är de särskilt uppfyllda av förnuft. Ibland läser de Guds ord och kontemplerar Guds verk; det finns tro i deras hjärtan och de är villiga att sträva efter sanningen. Självklart baseras den Helige Andes verk på denna grundval. Om människor saknar normalt tänkande, så har de inget förnuft – detta är inget normalt tillstånd. När människor har normalt tänkande och den Helige Ande är med dem, besitter de förvisso en normal persons förnuft och befinner sig därför i ett normalt tillstånd. När man upplever Guds verk händer det emellanåt att man besitter den Helige Andes verk, medan man däremot besitter den Helige Andes närvaro närapå konstant. Så länge som människors förnuft och tänkande är normalt och så länge som deras tillstånd är normala, är den Helige Ande förvisso med dem. När människors förnuft och tänkande inte är normalt, då är deras mänsklighet inte normal. Om den Helige Andes verk är med dig i detta ögonblick, då är säkert också den Helige Ande med dig. Men om den Helige Ande är med dig, är det inte givet att den Helige Ande definitivt verkar inom dig, för den Helige Ande verkar vid speciella tidpunkter. Att besitta den Helige Andes närvaro kan bara upprätthålla människors normala tillvaro, men den Helige Ande verkar bara vid vissa tidpunkter. Om man till exempel är en ledare eller arbetare och vattnar och ger livsuppehälle åt kyrkan kommer den Helige Ande att upplysa en om vissa ord som är uppbyggliga för andra och kan lösa vissa av ens bröders och systrars praktiska problem – vid sådana tillfällen verkar den Helige Ande. När du äter och dricker Guds ord, upplyser den Helige Ande dig ibland med vissa ord som är särskilt relevanta för dina egna upplevelser och låter dig nå större kunskap om dina egna tillstånd; och då är också detta den Helige Andes verk. Ibland när jag talar lyssnar ni och kan mäta era egna tillstånd gentemot mina ord och ibland berörs ni och inspireras; allt detta är den Helige Andes verk. Vissa människor säger att den Helige Ande alltid verkar i dem. Detta är omöjligt. Om de skulle säga att den Helige Ande alltid är med dem, så skulle det vara realistiskt. Om de skulle säga att deras tänkande och förnuft alltid är normalt så skulle det också vara realistiskt, och det skulle visa att den Helige Ande är med dem. Om de säger att den Helige Ande alltid verkar inom dem, att de är upplysta av Gud och berörda av den Helige Ande i varje ögonblick och att de förvärvar ny kunskap hela tiden, då är detta på intet vis normalt! Det är helt och hållet övernaturligt! Utan skuggan av ett tvivel är sådana människor onda andar! Till och med när Guds Ande blir kött, finns det tillfällen när han måste äta och vila – för att inte tala om människor. De som har varit besatta av onda andar verkar sakna köttets svaghet. De kan avstå och ge upp allting, de är fria från känslan, de kan uthärda plåga och känner inte den minsta trötthet, som om de har överskridit köttets gränser. Är inte detta extremt övernaturligt? Onda andars verk är övernaturligt – ingen människa kan åstadkomma sådana ting! De som saknar urskillning är avundsjuka när de ser sådana människor: De säger att de har sådan kraft i sin tro på Gud, har en väldig tro och aldrig visar det minsta tecken på svaghet! Faktum är att allt detta är manifestationer av en ond andes verk. För normala människor har oundvikligen mänskliga svagheter; detta är det normala tillståndet hos dem som besitter den Helige Andes närvaro.

Vad innebär det att vara fast förankrad i sitt vittnesbörd? Vissa människor säger att de bara följer som de gör nu utan att bekymra sig om huruvida de har förmåga att vinna liv; de strävar inte efter liv, men de drar sig heller inte undan. De erkänner bara att det här stadiet av verket utförs av Gud. Brister inte deras vittnesbörd då? Sådana människor vittnar inte ens om att ha blivit erövrade. De som har erövrats följer, oavsett allt annat, och har förmågan att sträva efter liv. Deras tro handlar inte bara om den praktiska guden, men också om hur de skall följa Guds planer. Sådana är de som vittnar. De som inte vittnar har aldrig strävat efter liv, och följer genom att hanka sig fram. Du kan följa, men det innebär inte att du erövrats, för du har ingen insikt i Guds verk just nu. Vissa villkor måste uppfyllas för att man skall bli erövrad. Att följa behöver inte betyda att ha erövrats, för i ditt hjärta förstår du inget om varför du måste följa Gud just nu, inte heller hur du har klarat dig hittills, inte heller vem som har stöttat dig fram tills idag. Vissa människors praktiserande av sin gudstro är alltid luddig och förvirrad; att följa innebär därför inte nödvändigtvis att bära vittnesbörd. Vad är egentligen ett sant vittnesbörd? Det vittnesbörd som avses här har två delar: den ena delen avser att bli erövrad och den andra att göras fullkomlig (vilket naturligt blir det vittnesbörd som följer på de större prövningarna i framtiden). Med andra ord, om du klarar av att stå fast under prövningar och vedermödor så kommer du att ha genomgått vittnesbördets andra steg. Det avgörande idag är det första steget: att stå fast under varje prövning av tuktan och dom. Detta är vittnesbördet om att bli erövrad, för nu är erövringens tid. (Du skall veta att nu är tiden för Guds verk på jorden; den inkarnerade gudens huvudsakliga verk på jorden är att erövra denna grupp människor som följer honom genom dom och tuktan.) Din förmåga att vittna om att ha blivit erövrad eller inte beror inte bara på om du kan följa honom ända till slutet, utan än viktigare är om du kan få en verklig förståelse av Guds tuktan och dom och om du verkligen förnimmer hela hans verk allteftersom du genomgår varje steg av hans verk. Du kommer inte undan med att bara följa med till slutet. Du måste vara villig att underkasta dig all tuktan och dom, måste verkligen kunna förstå varje steg av verket som du upplever och måste kunna uppnå kunskap om och lydnad inför Guds sinnelag. Detta är det slutgiltiga vittnesbördet om att bli erövrad som du måste bära fram; detta vittnesbörd hänvisar främst till din kunskap om Guds inkarnation. Avgörande för detta steg av vittnesbördet är att det avser Guds inkarnation. Det spelar ingen roll vad du gör eller säger inför världens folk eller dem som har makt; det allra viktigaste är att du kan lyda alla ord från Guds mun och hela hans verk. Därför är denna del av vittnesbördet riktat mot Satan och alla Guds fiender – demonerna och de fientliga som inte tror att Gud kommer att komma hit en andra gång i köttet för att uträtta ännu större verk, och dessutom inte tror på att Gud återkommit i köttet. Med andra ord riktar det sig till alla antikrister – alla fiender som inte tror på Guds inkarnation.

Att tänka på Gud och längta efter Gud bevisar inte att du har erövrats av Gud; det beror på om du tror att han är ordet som har blivit kött, om du tror att ordet har blivit kött och om du tror att anden har blivit ordet och att ordet har framträtt i köttet. Det är det avgörande vittnesbördet. Det spelar ingen roll hur du följer, inte heller hur du anstränger dig; det avgörande är om du kan upptäcka att ur denna normala mänsklighet har ordet blivit kött och sanningens ande har förverkligats i köttet – att hela sanningen, vägen och livet har framträtt i köttet, att Guds ande verkligen har anlänt till jorden och att anden har framträtt i köttet. Även om detta ytligt sett tycks annorlunda än avlelsen genom den Helige Ande, kan du tydligare se i det här verket att anden redan har förverkligats i köttet och, vidare, att ordet har blivit kött och att ordet har framträtt i köttet. Du förstår den sanna betydelsen av orden: ”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud.” Dessutom måste du förstå att Ordet av i dag är Gud och se att ordet blir kött. Detta är det bästa vittnesbörd du kan ge. Det visar att du besitter verklig kunskap om att Gud blir kött – du känner honom inte bara, utan du är också medveten om att vägen du går idag är livets och sanningens väg. Det skede av verket som Jesus utförde uppfyllde bara andemeningen av ”Ordet var hos Gud”: Guds sanning var hos Gud och Guds ande var hos köttet och var oskiljaktigt från detta kött. Det vill säga, den inkarnerade gudens kött kom med Guds ande, vilket är ett större bevis för att Guds första inkarnation var att Jesus blev människa. Detta stadium av verket uppfyller exakt den inre betydelsen av ”Ordet blir kött”, ger en djupare mening till ”Ordet var hos Gud och ordet var Gud” och låter dig stadfast tro på orden ”I begynnelsen var ordet”. Vilket vill säga att vid tiden för skapelsen var Gud uppfylld av ord, hans ord var med honom och oskiljaktiga från honom, och i den sista tidsåldern visar han kraften och auktoriteten i sina ord ännu tydligare och låter människan se alla hans vägar – höra alla hans ord. Sådant är verket i den sista tidsåldern. Du måste få en grundlig förståelse av alla dessa saker. Det är inte fråga om att känna köttet, utan om hur du förstår köttet och ordet. Det här det vittnesbörd du måste bära, det som alla måste få veta. Eftersom detta är den andra inkarnationens verk – och den sista gången som Gud blir kött – fullbordar den inkarnationens betydelse, utfärdar och grundligen genomför Guds verk i köttet och avslutar eran av Guds tillvaro i köttet. Därför måste du känna till inkarnationens betydelse. Det spelar ingen roll hur mycket du springer omkring eller hur bra du utför andra externa frågor; det som spelar roll är om du klarar av att verkligen underkasta dig den inkarnerade guden och hänge hela ditt väsen åt Gud och lyda alla ord som kommer ur hans mun. Det här är vad du skall göra och vad du skall rätta dig efter.

Det sista steget av vittnesbördet vittnar om huruvida du kan fullkomnas – det vill säga, efter att du har förstått alla ord som kommer från den inkarnerade gudens mun får du kunskap om Gud och blir säker på honom, lever ut alla ord som kommer ur Guds mun och uppnår de tillstånd som Gud ber dig om – Petrus stil och Jobs tro – så att du kan lyda intill döden, ge dig själv åt honom helt och hållet och slutligen åstadkomma en avbild av en person av rätt standard, vilket innebär en avbild av någon som har erövrats och fullkomnats efter att ha upplevt Guds dom och tuktan. Detta är det slutgiltiga vittnesbördet – det vittnesbörd som skall bäras fram av någon som har fullkomnats. Dessa är de två stegen i vittnesbördet du måste bära fram och de är sammankopplade, vart och ett oundgängligt. Men det finns en sak du måste veta: det vittnesbörd jag kräver av dig idag riktar sig inte mot världens människor, eller en enskild individ, utan åt det jag ber dig om. Måttstocken gäller huruvida du kan tillfredsställa mig och om du helt och hållet kan uppfylla de krav jag ställer på var och en av er. Det är vad ni måste förstå.