Trots att många människor tror på Gud är det få som förstår vad förtröstan på Gud innebär och vad de måste göra för att följa Guds vilja. Det beror på att fastän folk är väl bekanta med ordet ”Gud” och uttryck som ”Guds verk” känner de inte Gud och än mindre känner de till hans verk. Det är alltså inte undra på att alla dessa som inte känner Gud är virriga i sin tro på honom. Folk tar inte tron på Gud på allvar och det beror helt och hållet på att Gud är alltför obekant, alltför främmande för dem. På så sätt uppfyller de inte Guds krav. Om folk inte känner Gud och inte känner hans verk, är de med andra ord inte lämpliga att användas av Gud och än mindre i stånd att lyda hans vilja. Att ”tro på Gud” innebär att tro att det finns en Gud; det här är den mest elementära innebörden av begreppet gudstro. Dessutom är inte tron att det finns en Gud detsamma som att verkligen tro på honom; snarare är det en sorts enkel förtröstan med starka religiösa övertoner. Sann förtröstan på Gud innebär följande: Med utgångspunkt från tron på att Gud härskar över allting upplever man hans ord och hans verk, renar sitt fördärvade sinnelag, följer Guds vilja och lär känna honom. Endast en resa av det här slaget kan kallas att ”förtrösta på Gud”. Likväl ser folk ofta tro på Gud som någonting enkelt och ytligt. Människor som tror på Gud på det viset har tappat bort vad det betyder att tro på Gud, och även om de fortsätter att tro ända till slutet kommer de aldrig att vinna Guds gillande, för de befinner sig på fel väg. Än i dag finns det de vars tro på Gud baserar sig på bokstavstro och tomma lärosatser. De vet inte att de saknar gudstrons innersta kärna och de kan inte få Guds gillande. Likväl ber de Gud välsigna dem med trygghet och tillräcklig nåd. Låt oss stanna upp, stilla vårt hjärta och fråga oss själva: Är det så att tro på Gud verkligen är det enklaste i världen? Är det så att tro på Gud inte handlar om mer än att ta emot mycket nåd från Gud? Är människor som tror på Gud utan att känna honom eller som tror på Gud och ändå går emot honom verkligen i stånd att tillfredsställa Guds vilja?

Det går inte att tala om Gud och människan som jämbördiga. Guds väsen och hans verk är fullständigt ofattbara och obegripliga för människan. Om inte Gud personligen utförde sitt verk och talade sitt ord i människans värld skulle hon aldrig kunna förstå Guds vilja. Och då skulle inte ens de som gett hela sitt liv åt Gud kunna vinna hans gillande. Om inte Gud skred till verket skulle allt vara förgäves – oavsett hur bra människan skötte sig – eftersom Guds tankar alltid kommer att vara högre än människans tankar och Guds visdom övergår människans förstånd. Och därför säger jag att de som påstår sig ”till fullo förstå” Gud och hans verk är en oduglig samling; de är förmätna och okunniga allihop. Det är inte människans sak att definiera Guds verk, och för övrigt kan hon inte göra det. I Guds ögon är människan obetydlig som en myra, så hur skulle hon kunna förstå Guds verk? De som gärna hasplar ur sig att ”Gud verkar inte på det eller det viset” eller att ”Gud är si eller så” – talar de inte i övermod? Vi ska alla veta att människan, som är av köttet, har fördärvats av Satan. Det ligger i mänsklighetens natur att opponera sig mot Gud. Människan kan inte jämställas med Gud, än mindre kan hon hoppas på att ge Gud råd angående hans verk. När det gäller Guds vägledning av människan så är det ett verk som Gud själv utför. Det är lämpligt att människan underkastar sig utan att komma med den ena eller andra synpunkten, för människan är bara stoft. Eftersom det är vår avsikt att söka Gud ska vi inte häva våra föreställningar på hans verk och mena att Gud ska ta dem i beaktande, än mindre ska vi anstränga vårt fördärvade sinnelag till det yttersta för att medvetet gå emot Guds verk. Skulle inte det göra oss till antikrister? Hur skulle sådana människor kunna tro på Gud? Eftersom vi tror att det finns en Gud och eftersom vi vill behaga honom och se honom, måste vi söka sanningens väg och söka efter ett sätt att vara i samklang med Gud. Vi får inte stå i styvnackad opposition mot honom. Vad skulle det rimligen kunna komma för gott ur ett sådant agerande?

Idag har Gud utfört nytt verk. Du kanske inte kan acceptera dessa ord, och de kanske verkar underliga, men jag skulle råda dig att inte blotta din naturlighet, för det är bara de som verkligen hungrar och törstar efter rättfärdighet inför Gud som kan vinna sanningen, och det är bara de som är verkligt gudfruktiga som kan bli upplysta och vägledda av honom. Resultat når man genom att söka sanningen med allvarsamt lugn, inte genom gräl och strider. När jag säger att ”idag har Gud gjort nytt verk” syftar jag på att Gud har återvänt till köttet. De här orden kanske inte bekymrar dig, du kanske avskyr dem eller också är de kanske av stort intresse för dig. Oavsett vilket hoppas jag att alla dessa som verkligen längtar efter att Gud ska framträda kan ta emot detta faktum och inte drar förhastade slutsatser om det utan ägnar det sin omsorgsfulla granskning. Det är vad en vis människa bör göra.

Det är inte svårt att undersöka en sådan sak, men det kräver att var och en av oss är medveten om denna enda sanning: Han som är Gud inkarnerad måste besitta Guds väsen, och han som är Gud inkarnerad måste besitta Guds uttryck. Eftersom Gud blir kött måste han frambringa det verk han avser att frambringa, och eftersom Gud blir kött måste han uttrycka vad han är och kunna skänka människan sanningen, ge henne liv och visa henne vägen. Kött som inte har Guds väsen är absolut inte den inkarnerade Guden; den saken råder det inget tvivel om. Om människan har för avsikt att undersöka huruvida någon är Guds inkarnerade kött måste hon avgöra detta utifrån det sinnelag han uttrycker och de ord han talar. För att avgöra huruvida det är Guds inkarnerade kött eller inte, och huruvida det är den sanna vägen eller inte, måste man alltså göra bedömningen med utgångspunkt från hans väsen. När man ska fastställa huruvida det är den inkarnerade Gudens kött, ligger således nyckeln i hans väsen (hans verk, hans uttalanden, hans sinnelag och många andra aspekter) snarare än hans yttre skepnad. Om människan bara granskar hans yttre och därmed förbiser hans väsen, visar det att hon är oupplyst och okunnig. Den yttre skepnaden kan inte säga något om någons väsen, och vad mer är – Guds verk kan aldrig anpassa sig efter människans föreställningar. Stred inte Jesu yttre helt mot människans föreställningar? Gav hans ansikte och kläder några som helst ledtrådar angående hans verkliga identitet? Opponerade sig inte de tidigaste fariséerna mot Jesus just därför att de bara såg till hans yttre och inte tog hans ord till sitt hjärta? Det är min förhoppning att varje broder och syster som söker Guds framträdande inte ska upprepa historiens tragedi. Ni får inte bli den moderna tidens fariséer och spika upp Gud på korset igen. Ni måste noga begrunda hur ni ska välkomna Guds återkomst och ni ska vara helt på det klara med hur man blir någon som underkastar sig sanningen. Det här är något som alla som väntar på att Jesus ska återvända på ett moln måste göra. Vi måste gnugga våra andliga ögon så vi ser klart och inte fastnar i överdrivna fantasier. Vi ska tänka på Guds praktiska arbete och ta en titt på Guds praktiska sida. Låt er inte ryckas med eller förlora er själva i dagdrömmar och ständigt längta efter den dag då Herren Jesus plötsligt kommer på ett moln, stiger ner bland er och tar till sig er som aldrig känt eller sett honom och som inte vet hur ni ska göra hans vilja. Det är bättre att tänka på mer praktiska saker!

Du må ha öppnat den här boken i forskningssyfte eller i avsikt att acceptera den; oavsett vilken inställning du har hoppas jag att du ska läsa den till slutet och inte lättvindigt lägga den åt sidan. Efter att ha läst de här orden kanske din inställning förändras, men det beror på din motivation och graden av din förståelse. En sak ska du emellertid veta: Guds ord kan inte göras till människans ord, och än mindre kan man göra människans ord till Guds ord. En människa som används av Gud är inte den inkarnerade Guden, och den inkarnerade Guden är inte en människa som används av Gud. Det är en väsentlig skillnad. Efter att ha läst dessa ord kanske du inte accepterar dem som Guds ord utan bara som den upplysning som människan har vunnit. I så fall är du förblindad av okunnighet. Hur skulle Guds ord kunna vara desamma som upplysning som människan har vunnit? Den inkarnerade Gudens ord inleder en ny tidsålder, vägleder hela mänskligheten, uppenbarar hemligheter och visar människan den riktning hon ska gå i den nya tidsåldern. Den upplysning människan fått är inget mer än enkla praktiska instruktioner eller kunskaper. De kan inte vägleda hela mänskligheten in i en ny tidsålder eller uppenbara Guds egna hemligheter. Till syvende och sidst är Gud Gud och människan människa. Gud har Guds väsen och människan har människans väsen. Om människan betraktar de ord Gud talar som enkla upplysningar från den helige Ande och tar apostlarnas och profeternas ord som om de vore Guds egna, så misstar hon sig. Vad du än gör så ska du aldrig förväxla rätt och fel, göra högt till lågt eller missta det djupa för det grunda; vad du än gör så ska du aldrig medvetet vederlägga vad du vet är sanningen. Alla som tror att det finns en Gud bör undersöka problem från rätt utgångspunkt och acceptera Guds nya verk och nya ord ur hans skapade varelses perspektiv; i annat fall kommer du att förkastas av Gud.

Efter Jehovas verk blev Jesus kött för att utföra sitt verk bland människorna. Han utförde inte sitt verk som någonting isolerat utan det baserade sig på Jehovas verk. Det var ett verk för en ny tidsålder som Gud utförde sedan han avslutat lagens tidsålder. När Jesu verk avslutats fortsatte Gud på samma sätt med sitt verk för den följande tidsåldern, eftersom hela Guds förvaltning alltid fortskrider framåt. När den gamla tidsåldern är förbi ersätts den av en ny tidsålder, och så snart det gamla verket är fullbordat följer nytt verk som fortsätter Guds förvaltning. Den här inkarnationen är Guds andra inkarnation och den följer på Jesu verk. Naturligtvis är inte denna inkarnation helt fristående; den utgör verkets tredje etapp som följer på lagens tidsålder och nådens tidsålder. Varje gång Gud initierar en ny etapp av sitt verk måste det bli en ny början och den måste alltid föra med sig en ny tidsålder. Likaså finns det motsvarande förändringar i Guds sinnelag, i hans sätt att arbeta, i platsen för hans verk och i hans namn. Det är alltså inte undra på att det är svårt för människan att acceptera Guds verk i den nya tidsåldern. Men oavsett människans motstånd utför Gud alltid sitt verk och leder alltid hela mänskligheten framåt. När Jesus kom in i människans värld, inledde han nådens tidsålder och avslutade lagens tidsålder. I de sista dagarna tog Gud kroppslig gestalt än en gång, och med denna inkarnation avslutade han nådens tidsålder och inledde rikets tidsålder. Alla dessa som är i stånd att accceptera Guds andra inkarnation kommer att ledas in i rikets tidsålder och kommer dessutom att bli i stånd att personligen ta emot Guds vägledning. Även om Jesus utförde mycket arbete bland människorna, fullbordade han bara hela mänsklighetens återlösning och blev människans syndoffer; han befriade inte människan från hela hennes fördärvade sinnelag. Att rädda människan helt och hållet från Satans inflytande krävde inte bara att Jesus blev syndoffret och tog på sig människans synder, utan det krävde också att Gud utförde ännu större verk för att befria människan fullständigt från hennes sataniskt fördärvade sinnelag. Därför har Gud nu, när människan fått sina synders förlåtelse, återvänt i köttet för att leda henne in i den nya tidsåldern och påbörjat arbetet med tuktan och dom. Det här arbetet har fört människan in i en högre sfär. Alla dessa som underkastar sig Guds herravälde kommer att få åtnjuta högre sanningar och motta större välsignelser. De kommer verkligen att leva i ljuset och de kommer att vinna sanningen, vägen och livet.

Om folk förblir fast i nådens tidsålder kommer de aldrig att bli fria från sitt fördärvade sinnelag, än mindre lära känna Guds inneboende sinnelag. Om folk alltid lever mitt i ett överflöd av nåd, men inte känner till den livsväg som låter dem lära känna Gud eller behaga honom, kommer de aldrig att verkligen vinna honom i sin tro på honom. Den sortens tro är sannerligen beklagansvärd. När du har läst ut den här boken, när du har erfarit alla steg i den inkarnerade Gudens verk i rikets tidsålder, kommer du att känna att den längtan du burit på i många år äntligen har förverkligats. Du kommer att känna att du först nu verkligen har skådat Gud ansikte mot ansikte; först nu har du sett hans anlete, hört hans personliga uttalanden, insett visheten i hans verk och på allvar känt hur verklig och allsmäktig han är. Du kommer att känna att du har fått mycket som folk i gångna tider aldrig sett eller ägt. Nu kommer du att veta precis vad det är att tro på Gud och vad det är att följa Guds vilja. Om du klamrar dig fast vid gamla föreställningar och avvisar eller förnekar Guds andra inkarnations realitet, kommer du naturligtvis att förbli tomhänt, du kommer inte att uppnå någonting och i sista änden kommer du att förklaras skyldig till att ha satt dig upp emot Gud. De som är i stånd att lyda sanningen och underkasta sig Guds verk kommer att infordras i Guds andra inkarnations namn – den Allsmäktige. De kommer att kunna ta emot Guds personliga vägledning, vinna fler och högre sanningar såväl som verkligt liv. De kommer att skåda den vision som gångna tiders människor aldrig sett: ”Jag vände mig om för att se den röst som talade med mig och när jag vände mig såg jag sju gyllene lamphållare, och mitt bland de sju lamphållarna en som liknade en människoson, klädd i en fotsid klädnad och omgjordad kring bröstet med ett gyllene bälte. Hans huvud och hår var vitt som vit ull, som snö, hans ögon var som eldslågor och hans fötter liknade skinande brons, som om det glödgades i en smältugn, och hans röst var som dånet av stora vatten. I sin högra hand hade han sju stjärnor, från hans mun kom ett skarpt tveeggat svärd och hans ansikte var som solen, när den skiner med all sin kraft” (Upp 1:12–16). Denna vision är uttrycket för Guds hela sinnelag, och uttrycket för hela hans sinnelag är också uttrycket för Guds verk i hans nuvarande inkarnation. I strömmarna av tuktan och domar ger Människosonen uttryck för sitt inneboende sinnelag med hjälp av yttranden, och han låter alla dessa som accepterar hans tuktan och domar se Människosonens sanna ansikte som är en trogen framställning av det Människosonens ansikte som Johannes såg. (Allt detta kommer naturligtvis att vara osynligt för dem som inte accepterar Guds verk i rikets tidsålder.) Guds sanna ansikte kan inte beskrivas fullt ut med mänskligt språk, och därför visar han sitt sanna ansikte för människan genom att använda de metoder han uttrycker sitt inneboende sinnelag med. Alla dessa som har förstått Människosonens inneboende sinnelag har alltså sett hans sanna ansikte, för Gud är alltför stor och kan inte beskrivas helt och hållet med hjälp av människans språk. När människan väl har upplevt alla steg i Guds verk i rikets tidsålder kommer hon att förstå den sanna innebörden i Johannes ord då han talade om Människosonen bland lamphållarna: ”Hans huvud och hår var vitt som vit ull, som snö, hans ögon var som eldslågor och hans fötter liknade skinande brons, som om det glödgades i en smältugn, och hans röst var som dånet av stora vatten. I sin högra hand hade han sju stjärnor, från hans mun kom ett skarpt tveeggat svärd och hans ansikte var som solen, när den skiner med all sin kraft.” Den dagen kommer du att veta bortom allt tvivel att detta ordinära kött som har sagt så mycket obestridligen är Guds andra inkarnation. Dessutom kommer du verkligen att känna hur välsignad du är och uppleva dig själv som världens lyckligaste. Vill du inte ta emot denna välsignelse?