135. I sin tro på Gud, hur bör man lära känna Gud? Man bör lära känna Gud baserat på Guds ord och verk i dag, utan avvikelse eller villfarelse, och före allt annat bör man känna Guds verk. Detta är grundvalen för att känna Gud. Alla dessa olika villfarelser som saknar ett verkligt erkännande av Guds ord är religiösa föreställningar; de är ett erkännande som är avvikande och felaktigt. Religiösa figurers största skicklighet ligger i att ta Guds ord som accepterades i det förflutna och granska Guds ord i dag mot dem. Om man, när man tjänar Gud i dag, håller fast vid de saker som den Helige Ande upplyste i det förflutna, då kommer ens tjänst att orsaka ett avbrott, och ens utövande kommer att vara föråldrat och ingenting annat än religiös ceremoni. Om du tror att de som tjänar Gud utåt sett måste vara ödmjuka och tålmodiga ..., och om du idag omsätter denna typ av kunskap i praktiken, då utgör sådan kunskap religiös föreställning, och sådant utövande har blivit ett hycklande framförande. ”Religiösa föreställningar” refererar till saker som är otidsenliga och föråldrade (inklusive erkännandet av ord som tidigare talats av Gud och av ljus som direkt uppenbarades av den Helige Ande), och om de omsätts i praktiken idag, då utgör de ett avbrott i Guds verk, och de är inte av någon nytta för människan. Om människan inte kan rensa ut de saker inom henne som hör till religiösa föreställningar, då kommer de att bli ett stort hinder för människans tjänst inför Gud. Människor med religiösa föreställningar har inget sätt att hålla jämna steg med den Helige Andes verk; de hamnar ett steg bakom, sedan två, för dessa religiösa föreställningar gör människan utomordentligt självsäker och arrogant. Gud känner ingen nostalgi för vad han talade och gjorde i det förflutna; om det är föråldrat, då eliminerar han det. Visst kan väl du släppa taget om dina föreställningar? Om du håller fast vid de ord som Gud talade i det förflutna, bevisar det att du känner Guds verk? Om du inte kan acceptera den Helige Andes ljus i dag, och i stället håller fast vid det förflutnas ljus, kan det bevisa att du följer i Guds fotspår? Kan du fortfarande inte släppa taget om religiösa föreställningar? Om så är fallet, då kommer du att bli en person som motsätter sig Gud.

– Ordet, vol 1. Guds framträdande och verk. Endast de som känner till Guds verk i dag kan tjäna Gud

136. Eftersom det alltid sker nya framsteg i Guds verk, finns det verk som blir föråldrat och gammalt när nytt verk uppstår. De här olika typerna av verk, gamla och nya, står inte i strid mot varandra utan kompletterar varandra; varje steg följer på det förra. Eftersom det finns nytt verk, måste de gamla sakerna förstås elimineras. Till exempel har en del av människans sedan länge etablerade sedvänjor och vanemässiga ordspråk, i kombination med människans mångåriga erfarenhet och läror, bildat en rad olika föreställningar i människans sinne. Ännu mer gynnsam för människans bildande av sådana uppfattningar är att Gud ännu inte har fullständigt avslöjat sitt sanna ansikte och inneboende sinnelag för människan, tillsammans med den mångåriga spridningen av forna tiders traditionella teorier. Man kan säga att under loppet av människans tro på Gud har olika föreställningars påverkan lett till det ständiga bildandet och utvecklandet av alla sorters föreställningar om Gud hos folk, vilket har fått många religiösa människor som tjänar Gud att bli hans fiender. Ju starkare folkets religiösa föreställningar är, desto mer motsätter de sig därför Gud, och desto mer är de fiender till Gud. Guds verk är alltid nytt och aldrig gammalt, och det bildar aldrig dogmer utan förändras och förnyas istället ständigt i större eller mindre utsträckning. Detta verk är ett uttryck för det inneboende sinnelaget hos Gud själv. Det är också den inneboende principen för Guds verk, och ett av de medel med vilka Gud åstadkommer sin förvaltning. Om Gud inte verkade på det här sättet, skulle människan inte förändras eller kunna känna Gud och Satan skulle inte besegras. I hans verk sker det därför ständigt förändringar som framstår som oregelbundna, men som faktiskt är återkommande. Det sätt på vilket människan tror på Gud är däremot helt annorlunda. Hon klamrar sig fast vid gamla välbekanta dogmer och system, och ju äldre de är desto mer tilltalande är de för henne. Hur kan människans dåraktiga sinne, ett sinne som är lika omedgörligt som sten, acceptera så många ofattbara nya verk och ord från Gud? Människan avskyr den Gud som alltid är ny och aldrig gammal; hon tycker bara om den gamle Guden som är skröplig, vithårig och fast på ett ställe. Eftersom Gud och människan har sina egna preferenser har människan därmed blivit Guds fiende. Många av dessa motsägelser existerar ännu i dag, i en tid då Gud har gjort nya verk i nästan sex tusen år. Därför är de bortom räddning. Kanske beror det på människans envishet, eller på att Guds administrativa förordningar är okränkbara för varje människa, men dessa präster klamrar sig fortfarande fast vid mögliga gamla böcker och papper, medan Gud fortsätter med sitt ofullbordade förvaltningsverk som om han inte hade någon vid sin sida. Trots att dessa motsägelser gör Gud och människa till fiender, och till och med är oförsonliga, tar Gud ingen hänsyn till dem, som om de existerade ‒ och ändå inte. Människan håller däremot fortfarande fast vid sina åsikter och föreställningar, och släpper aldrig taget om dem. Men en sak är uppenbar: Trots att människan inte avviker från sin ståndpunkt, är Guds fötter hela tiden i rörelse och han ändrar hela tiden sin ståndpunkt utifrån situationen, och i slutändan är det människan som kommer att besegras utan strid. Under tiden är Gud den största fienden till de motståndare som har besegrats, och han är också en förkämpe för de människor som har besegrats och de som ännu inte har besegrats. Vem kan tävla med Gud och segra? Människans föreställningar verkar komma från Gud, eftersom många av dem uppstod i kölvattnet av Guds verk. Men Gud förlåter inte människan på grund av detta, och inte heller överöser han människan med beröm för att hon i kölvattnet av hans verk producerar parti efter parti med produkter ”för Gud” som är utanför hans verk. Tvärtom känner han en oerhörd vämjelse inför människans uppfattningar och gamla fromma trosåskådningar, och han har inte ens lust att erkänna vilken dag de här uppfattningarna först dök upp. Han accepterar över huvud taget inte att dessa föreställningar skulle ha orsakats av hans verk, för människans föreställningar sprids av människan; deras källa är människans tankar och sinne, och den är inte Gud, utan Satan. Guds avsikt har hela tiden varit att hans verk ska vara nytt och levande, inte gammalt och dött, och det han får människan att hålla fast vid varierar med tidsåldern och skedet, och det är inte evigt och oföränderligt. Det beror på att han är en Gud som får människan att leva och vara ny, snarare än en djävul som får människor att dö och bli gamla. Förstår ni fortfarande inte detta? Du har föreställningar om Gud och är oförmögen att släppa taget om dem eftersom du är trångsynt. Det beror inte på att det är för lite förnuft i Guds verk eller att Guds verk avviker från människans önskningar, och det beror inte heller på att Gud hela tiden är försumlig med sina plikter. Att du inte kan släppa taget om dina föreställningar beror på att du brister för mycket i lydnad, och på att du inte har den minsta likhet med en av Gud skapad varelse, och det beror inte på att Gud gör det svårt för dig. Allt detta har orsakats av dig, och har inget samband med Gud; allt lidande och all motgång orsakas av människan. Guds avsikter är alltid goda! Han vill inte få dig att fabricera föreställningar, utan önskar att du förändras och förnyas vartefter tidsåldrarna går. Men du kan inte skilja krita från ost och sysslar ständigt med att inspektera eller analysera. Det är inte så att Gud gör det svårt för dig, utan du saknar vördnad för Gud, och din olydnad är alltför stor. En liten skapad varelse som vågar ta en obetydlig del av det som tidigare gavs av Gud och sedan vänder sig om och använde den för att angripa Gud ‒ är inte det människans olydnad? Man kan med rätta säga att människorna är ytterst okvalificerade att uttrycka sina åsikter inför Gud, och än mindre är de kvalificerade att paradera omkring med sitt värdelösa, stinkande, ruttna och blomrika språk som de behagar – för att inte tala om de där mögliga uppfattningarna. Är de inte ännu mer värdelösa?

– Ordet, vol 1. Guds framträdande och verk. Endast de som känner till Guds verk i dag kan tjäna Gud

137. Guds verk fortsätter att framskrida, och fastän syftet med hans verk är oföränderligt, förändras hela tiden de sätt han verkar på, och därmed också de som följer Gud. Ju mer Guds verk, desto mer grundligt kommer människan att känna Gud, och människans sinnelag förändras därmed tillsammans med hans verk. Men det är på grund av att Guds verk ständigt förändras som de som inte känner till den Helige Andes verk och de befängda personer som inte känner sanningen har blivit motståndare till Gud. Guds verk överensstämmer aldrig med människans föreställningar, för hans verk är alltid nytt och aldrig gammalt. Han upprepar aldrig ett gammalt verk utan skyndar snarare vidare med verk som aldrig tidigare utförts. Eftersom Gud inte upprepar sitt verk och människan undantagslöst bedömer Guds verk av idag utifrån hans verk i det förflutna, är det ytterst svårt för Gud att utföra varje steg i den nya tidsålderns verk. Människan lägger ut alltför många hinder! Människans tänkande är alltför inskränkt! Ingen människa känner Guds verk, men alla definierar de sådant verk. Långt från Gud förlorar människan liv, sanning och Guds välsignelser, men människan accepterar varken liv eller sanning, än mindre de större välsignelser som Gud skänker till mänskligheten. Alla människor vill vinna Gud men kan ändå inte tolerera några förändringar i Guds verk. De som inte accepterar Guds nya verk tror att Gud är oföränderlig, och att Guds verk för alltid står stilla. Enligt deras övertygelse är allt som behövs för att få evig frälsning från Gud att hålla lagen, och så länge de ångrar sig och bekänner sina synder kommer Guds hjärta alltid att vara tillfredsställt. De är av åsikten att Gud bara kan vara Guden enligt lagen och Guden som spikades fast på korset för människan; de anser också att Gud inte borde och inte kan gå utöver Bibeln. Det är just dessa åsikter som har fjättrat dem ordentligt vid den gamla lagen och hållit dem fångna genom hårda regler. Ännu fler anser att oavsett vilket nytt verk Gud utför, måste det styrkas av profetior, och att i varje skede av ett sådant verk måste också alla de som följer honom med ett sant hjärta få se uppenbarelser, annars kan inte detta verk komma från Gud. Det är redan svårt för människan att lära känna Gud. När detta läggs till människans absurda hjärta och hennes upproriska natur, självhärlighet och inbilskhet, då är det desto svårare för människan att acceptera Guds nya verk. Människan varken studerar Guds nya verk med omsorg eller accepterar det med ödmjukhet; människan antar istället en föraktfull attityd och inväntar Guds uppenbarelser och vägledning. Är inte detta beteendet hos en människa som gör uppror mot och motsätter sig Gud? Hur kan sådana personer få Guds godkännande?

– Ordet, vol 1. Guds framträdande och verk. Hur kan människan som har begränsat Gud i sina uppfattningar få Guds uppenbarelser?

138. Om människan tror på Gud måste hon följa honom tätt i spåren, steg för steg; hon måste ”följa Lammet varthelst det går”. De människorna är de enda som söker den sanna vägen, de enda som känner till den helige Andes verk. Människor som är slaviskt bokstavstroende och slaviskt följer trossatser har eliminerats av den helige Andes verk. I varje tidsperiod kommer Gud att starta nytt verk, och i varje tidsperiod kommer det att bli en ny början bland människorna. Om det enda människan gör är att hålla fast vid sanningarna att ”Jehova är Gud” och ”Jesus är Kristus”, vilket är sanningar som endast gäller i sina respektive tidsåldrar, då kommer hon aldrig att hålla jämna steg den heliga Andes verk och kommer aldrig att kunna få den helige Andes verk. Oavsett hur Gud arbetar följer människan honom utan minsta tvekan, och hon följer tätt efter. Hur skulle människan då kunna elimineras av den helige Ande? Oavsett vad Gud gör, om bara människan är säker på att det är den helige Andes verk, och utan att tvivla samarbetar i den helige Andes verk och försöker uppfylla Guds krav, hur skulle hon då kunna straffas? Guds verk har aldrig upphört, hans fotsteg har aldrig stannat upp, och ända tills hans förvaltningsverk fullbordas kommer han alltid att vara verksam och aldrig stanna upp. Men människan är annorlunda: Redan efter att ha fått en aning av den helige Andes verk behandlar hon det som om det aldrig kommer att förändras; när hon har fått lite kunskap går hon inte vidare och följer spåren av Guds nya verk; redan efter att ha sett en smula av Guds verk bestämmer hon omedelbart att Gud är som en viss träfigur och tror att Gud alltid kommer att förbli i den form som hon ser framför sig, att det var på det viset förr och att det alltid kommer att vara så i framtiden. Redan efter att ha fått en ytlig kunskap är människan så stolt att hon glömmer sig själv och godtyckligt börjar förkunna ett Guds sinnelag och existens som helt enkelt inte existerar; och efter att ha blivit förvissade om ett stadium av den helige Andes verk accepterar hon inte Guds nya verk, oavsett vilken slags person et är som förkunnar det. Det här är människor som inte kan acceptera den helige Andes nya verk; de är alltför konservativa och oförmögna att acceptera nya saker. Det här är människor som tror på Gud men också förkastar honom. Människan anser att israeliterna gjorde fel som ”endast trodde på Jehova och inte trodde på Jesus”, men de flesta människor spelar en roll som innebär att de ”bara tror på Jehova och förkastar Jesus” och ”längtar efter Messias återkomst, men motsätter sig den Messias som heter Jesus.” Inte underligt att människor fortfarande lever under Satans styre efter att ha accepterat ett stadium av den helige Andes verk och ändå inte får ta emot Guds välsignelser. Är inte det här resultatet av människans upproriskhet? Kristna över hela världen som inte har hållit jämna steg med dagens nya verk klamrar sig fast vid hoppet att de ska bli lyckliga och utgår från att Gud kommer att uppfylla alla deras önskningar. Likväl kan de kan inte säga med säkerhet säga varför Gud kommer att ta dem upp till den tredje himlen, inte heller är de säkra på hur Jesus ska komma på ett vitt moln för att ta emot dem, och än mindre kan de med absolut säkerhet säga om Jesus verkligen kommer att anlända på ett vitt moln den dagen de föreställer sig. De är ängsliga och villrådiga allihop; de vet inte ens själva om Gud kommer att ta upp var och en av dem, dessa skiftande små grupper av människor som kommer från alla olika samfund. Det verk som Gud utför idag, den nuvarande tidsåldern och Guds vilja; de vet inget om något av detta och kan inte göra något annat än att räkna dagarna på sina fingrar. De enda som kan få den slutgiltiga välsignelsen är de som följer i Lammets fotspår ända till slutet, medan dessa ”smarta människor”, som är oförmögna att följa till det yttersta slutet och likväl tror att de har fått allt, är oförmögna att skåda Guds framträdande. De tror allesamman att de är den smartaste individen på jorden, och utan anledning stoppar de Guds verks fortsatta utveckling och verkar helt förvissade om att Gud kommer att ta upp dem till himlen, dessa som ”är fullkomligt lojala mot Gud, följer Gud och håller Guds ord.” Även om de är ”fullkomligt lojala” mot de ord som Gud talar, är deras ord och handlingar så motbjudande därför att de motarbetar den helige Andes verk och begår svek och ondska. De som inte följer till det yttersta slutet, de som inte håller jämna steg med den heliga Andes verk utan bara klamrar sig fast vid det gamla verket, har inte bara misslyckats med att vara lojala mot Gud, utan de har blivit sådana som motarbetar Gud, avvisas av den nya tidsåldern och kommer att straffas. Finns det några mer beklagansvärda än de? Många tror till och med att alla som förkastar den gamla lagen och acceptera det nya verket saknar samvete. Dessa människor, som bara talar om ”samvete” och inte känner till den helige Andes verk, kommer till slut att få sina framtidsutsikter omintetgjorda av sina egna samveten. Guds verk följer inga trossatser och Gud klamrar sig inte fast vid det fastän det är hans eget verk. Det som ska förnekas, förnekas, och det som ska elimineras, elimineras. Men människan gör sig till Guds fiende genom att hålla fast enbart vid en liten del av Guds förvaltningsverk. Är inte detta människans orimlighet? Är inte detta människans okunnighet? Ju mer ängsliga och överdrivet försiktiga folk är av rädsla för att inte vinna Guds välsignelser, desto mer oförmögna är de att vinna större välsignelser och att få ta emot den slutgiltiga välsignelsen. Alla de där människorna som slaviskt följer lagen visar alla den ytterst lojalitet gentemot lagen, och ju mer de visar denna lojalitet mot lagen, desto mer är de upprorsmän som motarbetar Gud. För det är nu rikets tidsålder och inte lagens tidsålder, och man kan inte nämna dagens verk och gårdagens verk i samma andetag, och inte heller kan gårdagens verk jämföras med dagens verk. Guds verk har förändrats och människans trosutövning har också förändrats; det handlar inte om att hålla fast vid lagen eller att ta på sig korset, så därför kommer inte folks lojalitet mot lagen och korset att vinna Guds gillande.

– Ordet, vol 1. Guds framträdande och verk. Guds verk och människans trosutövning

139. Människan har blivit fördärvad och lever i Satans fälla. Alla människor lever i köttet, lever med själviska begär, och det finns inte en enda en som är förenlig med mig. Det finns de som säger att de är förenliga med mig, men de tillber vaga avgudar allesamman. Trots att de erkänner mitt namn som heligt följer de en stig som leder bort från mig och deras ord är fulla av arrogans och självsäkerhet. Det beror på att de alla i grund och botten är motståndare till mig och oförenliga med mig. Varje dag söker de spår av mig i Bibeln och hittar slumpmässigt ”lämpliga” avsnitt som de läser i det oändliga och läser högt som heliga skrifter. De vet inte hur de ska vara förenliga med mig eller vad det innebär att vara emot mig. De läser bara skrifterna i blindo. Mellan Bibelns pärmar stänger de in en vag Gud som de aldrig har sett och inte kan se, och tar fram honom och tittar på honom när det passar. De tror på min existens enbart inom Bibelns ramar och de jämställer mig med Bibeln; utan Bibeln finns jag inte och utan mig finns ingen Bibel. De bryr sig inte om min existens eller mina handlingar, utan ägnar istället extrem och särskild uppmärksamhet åt vartenda ord i Skriften. Ännu fler tror till och med att jag inte skulle göra något jag vill göra utan att det finns förutsagt i Skriften. De lägger alltför stor vikt vid Skriften. Man kan säga att de betraktar ord och uttryck som alltför viktiga, i så hög grad att de använder verser ur Bibeln för att bedöma vartenda ord jag säger och för att fördöma mig. Vad de söker är inte den väg som innebär förenlighet med mig eller förenlighet med sanningen, utan förenlighet med Bibelns ord, och de tror att allt utan undantag som inte stämmer med Bibeln inte är mitt verk. Är inte dessa människor fariséernas plikttrogna ättlingar? De judiska fariséerna använde Mose lag till att döma Jesus. De sökte inte förenlighet med Jesus den gången, utan följde lagens bokstav till punkt och pricka, så till den grad att de efter att ha anklagat honom för att inte följa lagen i Gamla testamentet och inte vara Messias slutligen spikade upp den oskyldige Jesus på korset. Vad var deras innersta väsen? Var det inte att de inte sökte vägen som innebär förenlighet med sanningen? De var helt besatta av vartenda ord i Skriften, samtidigt som de inte brydde sig om vare sig min vilja eller stegen och metoderna i mitt verk. De var inte människor som sökte sanningen, utan människor som stelbent klamrade sig fast vid ord; de var inte människor som trodde på Gud, utan människor som trodde på Bibeln. I själva verket var de Bibelns vakthundar. För att värna om Bibelns intressen, bevara Bibelns värdighet och försvara Bibelns rykte gick de så långt att de spikade upp den barmhärtige Jesus på korset. Detta gjorde de enbart i syfte att försvara Bibeln och i syfte att bevara ställningen för varje enskilt ord i Bibeln i människors hjärtan. Så de föredrog att ge upp sin framtid och syndoffret för att döma Jesus, som inte rättade sig efter skriftens dogmer, till döden. Var de inte allesamman lakejer åt vartenda ord i skriften?

Och hur är det med människorna idag? Kristus har kommit för att sprida sanningen, men de skulle hellre driva bort honom från den här världen för att själva kunna vinna inträde i himlen och få nåd. De skulle hellre förneka sanningens ankomst helt och hållet för att skydda Bibelns intressen, och de skulle hellre spika fast den Kristus som återkommit i köttet på korset igen för att säkra Bibelns eviga existens. Hur kan människan ta emot min frälsning när hennes hjärta är så ont och hennes natur är så fientligt inställd mig? Jag lever bland människorna, men människan vet inte om min existens. Även när jag låter mitt ljus skina över människan fortsätter hon att vara ovetande om min existens. När jag släpper lös min vrede över människan förnekar hon ännu mer nitiskt min existens. Människan söker efter förenlighet med ord och förenlighet med Bibeln, men inte en enda individ kommer till mig för att söka den väg som innebär förenlighet med sanningen. Människan blickar upp mot mig i himlen och engagerar sig särskilt i min existens i himlen, men ingen bryr sig om mig i köttet, för jag som lever bland människorna är helt enkelt alltför oansenlig. De som endast söker förenlighet med orden i Bibeln och med en vag Gud är en bedrövlig syn för mig. Det de tillber är nämligen döda ord och en Gud som kan ge dem oräkneliga skatter; vad de dyrkar är en Gud som skulle överlämna sig i människans våld – en Gud som inte finns. Vad kan då dessa människor vinna från mig? Människan är helt enkelt så usel att det saknas ord. De som är emot mig, som ställer gränslösa krav på mig, som inte älskar sanningen och som är rebelliska mot mig – hur skulle de kunna vara förenliga med mig?

– Ordet, vol 1. Guds framträdande och verk. Du måste söka vägen som innebär förenlighet med Kristus

140. Om ni använder er av era egna uppfattningar för att bedöma och begränsa Gud, som om han var en oföränderlig staty av lera, och om ni begränsar Gud helt och hållet till Bibelns parametrar och håller honom inom begränsade handlingsramar, då visar det att ni har fördömt Gud. Eftersom judarna gjorde Gud till en avgud med fast form som de höll i sina hjärtan, som om Gud endast kunde heta Messias och bara han som hette Messias kunde vara Gud, och eftersom mänskligheten tjänade och tillbad Gud som om han var en (livlös) lerstaty, spikade de fast den tidens Jesus på korset och dömde honom till döden – den oskyldige Jesus dömdes därför till döden. Gud hade inte begått något brott, men människan vägrade ändå skona honom och insisterade på att döma honom till döden, och så korsfästes Jesus. Människan tror alltid att God är oföränderlig och definierar honom på basis av en enda bok, Bibeln, som om människan har en perfekt förståelse av Guds förvaltning, som om hon håller allt Gud gör i sin hand. Folk är extremt absurda, extremt arroganta, och de har alla en svaghet för överdrifter. Oavsett hur stor din kunskap om Gud är, så hävdar jag ändå att du inte känner honom, att du är en person som motsätter sig Gud i högsta grad och att du har fördömt Gud, för du är fullständigt oförmögen att lyda Guds verk och följa den väg som leder till att du fullkomnas av Gud. Varför är Gud aldrig nöjd med människans handlingar? Därför att människan inte känner Gud, därför att hon har alltför många uppfattningar och därför att hennes kunskap om Gud inte överensstämmer med verkligheten, utan tvärtom monotont upprepar samma tema utan variation och nalkas alla situationer på samma sätt. Så efter att ha kommit till jorden i dag, spikas Gud än en gång upp på korset av människan.

– Ordet, vol 1. Guds framträdande och verk. De onda måste bli bestraffade

141. I flera millennier har människan längtat efter att få bevittna Frälsarens ankomst. Hon har längtat efter att få skåda Frälsaren Jesus komma på ett vitt moln när han personligen stiger ner bland dem som har längtat och väntat på honom i tusentals år. Människan har också längtat efter att Frälsaren ska återvända och återförenas med dem; det vill säga, längtat efter att Frälsaren Jesus, som varit skild från människorna i tusentals år, ska komma tillbaka och än en gång utföra det återlösningsverk som han gjorde bland judarna, vara medkännande och kärleksfull mot människan, förlåta människans synder, bära hennes synder och även bära alla hennes överträdelser och befria henne från synd. Vad människan längtar efter är att Frälsaren Jesus ska vara den samme som förr – en Frälsare som är älskvärd, god och vördnadsfull, som aldrig är vred på människan och aldrig klandrar henne utan förlåter och tar på sig alla människans synder och till och med, liksom tidigare, kommer att dö på korset för människans skull. Sedan Jesus gav sig av har de lärjungar som följde honom, liksom alla de heliga som blev frälsta i hans namn, längtat förtvivlat efter honom och väntat på honom. Alla de som blev frälsta av Jesus Kristi nåd under nådens tidsålder har längtat efter den triumfens dag i ändens tid då Frälsaren Jesus stiger ner på ett vitt moln för att framträda inför alla människor. Det är naturligtvis också den gemensamma önskan hos alla dem som accepterar Frälsaren Jesu namn idag. Alla i universum som känner till Frälsaren Jesu frälsning har längtat förtvivlat efter att Jesus Kristus plötsligt ska komma för att fullborda vad Jesus sa när han var på jorden: ”Jag ska komma på samma sätt som jag gav mig av”. Människan tror att Jesus, efter korsfästelsen och uppståndelsen, återvände till himlen på ett vitt moln för att inta sin plats på den Högstes högra sida. På samma sätt ska Jesus stiga ner, återigen på ett vitt moln (det molnet syftar på det moln som Jesus färdades på när han återvände till himlen), bland dem som i tusentals år har längtat förtvivlat efter honom, och han ska se ut och vara klädd som en jude. Efter att ha framträtt för människorna ska han skänka dem mat, göra så att levande vatten strömmar fram åt dem och leva bland människorna, full av nåd och full av kärlek, livfull och verklig. Alla det här är vad folk tror. Men Frälsaren Jesus gjorde inte det. Han gjorde motsatsen till det som människan föreställde sig. Han kom inte till dem som hade längtat efter hans återkomst och han framträdde inte för alla människor när han färdades på det vita molnet. Han har redan kommit, men människan känner honom inte och är fortfarande ovetande om honom. Människan väntar bara planlöst på honom, omedveten om att han redan har nedstigit på ett ”vitt moln” (det moln som är hans ande, hans ord, hela hans sinnelag och allt han är) och nu finns hos en skara övervinnare som han kommer att skapa i de sista dagarna. Människan vet inte följande: Hur ska den helige Frälsaren Jesus, trots all den tillgivenhet och kärlek han hyser för människan, kunna verka i dessa ”tempel” som bebos av smuts och orena andar? Fastän människan har väntat på hans ankomst – hur skulle han kunna visa sig för dem som äter de orättfärdigas kött, dricker de orättfärdigas blod och bär de orättfärdigas kläder, som tror på honom men inte känner honom och som ständigt utpressar honom? Människan vet bara att Frälsaren Jesus är full av kärlek och överfull av medkänsla och att han är syndoffret, fyllt av återlösning. Hon har ingen aning om att han är Gud själv som flödar över av rättfärdighet, majestät, vrede och dom, äger auktoritet och är full av värdighet. Så även om människan ivrigt väntar på och längtar efter Återlösarens återkomst, och även om himlen grips av hennes böner, framträder inte Frälsaren Jesus för dem som tror på honom men inte känner honom.

– Ordet, vol 1. Guds framträdande och verk. Frälsaren har redan återvänt på ett ”vitt moln”

142. Om Jesus, som människan inbillar sig det, skulle komma tillbaka i de sista dagarna och fortfarande heta Jesus, fortfarande komma på ett vitt moln och stiga ned bland människor i Jesu gestalt, skulle inte det vara en upprepning av hans verk? Är den helige Ande i stånd att klamra sig fast vid det gamla? Allt som människan tror på är uppfattningar, och allt som människan förstår är enligt bokstavstolkning och även enligt hennes fantasi. Detta strider mot principerna för den helige Andes verk och överensstämmer inte med Guds avsikter. Gud skulle inte verka på det sättet. Så dåraktig och enfaldig är inte Gud, och hans verk är inte så banalt som du inbillar dig. Baserat på allt vad människan inbillar sig så ska Jesus komma på ett moln och stiga ned mitt ibland er. Ni ska få se honom som från sitt moln berättar för er att han är Jesus. Ni ska få se sårmärkena i hans händer, och ni ska känna igen honom som Jesus. Och han ska frälsa er igen, och han ska vare er väldige Gud. Han ska frälsa er, skänka er ett nytt namn och ge var och en av er en vit sten. Därefter ska ni få träda in i himmelriket och mottas i paradiset. Är inte dessa trosåskådningar mänskliga uppfattningar? Verkar Gud enligt människans uppfattningar, eller verkar han tvärtemot människans uppfattningar? Härrör inte alla mänskliga föreställningar från Satan? Har inte hela mänskligheten fördärvats av Satan? Om Gud utförde sitt verk enligt mänskliga uppfattningar, skulle han då inte bli Satan? Skulle han då inte vara av samma slag som sina skapelser? När nu hans skapelser har fördärvats så mycket av Satan att människan har blivit Satan förkroppsligad, skulle då inte Gud vara i förbund med Satan om han verkade i enlighet med det som hör Satan till? Hur kan människan fatta Guds verk? Därför skulle Gud aldrig verka enligt mänskliga uppfattningar och han skulle aldrig verka på de sätt du inbillar dig. Det finns de som säger att Gud själv sagt att han ska komma på ett moln. Det är sant att Gud själv sagt så, men vet du inte att ingen människa kan fatta Guds hemligheter? Vet du inte att ingen människa kan förklara Guds ord? Är du säker, utan skuggan av ett tvivel, att du fått insikt och upplysning av den helige Ande? Det var säkerligen inte så att den helige Ande visade dig detta så direkt. Var det den helige Ande som undervisade dig, eller fick dina egna uppfattningar dig att tänka så? Du sade: ”Detta har Gud själv sagt.” Men vi kan inte använda våra egna uppfattningar och tankar för att mäta Guds ord. Vad gäller de ord Jesaja talat, kan du med fullständig visshet förklara hans ord? Vågar du förklara hans ord? När du inte vågar förklara Jesajas ord, varför vågar du förklara de ord Jesus talade? Vem är mest upphöjd, Jesus eller Jesaja? Eftersom svaret är Jesus, varför förklarar du de ord Jesus talat? Skulle Gud berätta för dig om sitt verk i förväg? Inte någon enda skapad varelse känner till det, inte ens budbärarna i himlen, inte ens Människosonen, så hur skulle du kunna känna till det?

– Ordet, vol 1. Guds framträdande och verk. Visionen av Guds verk (3)

143. Vill ni veta roten till att fariséerna motsatte sig Jesus? Vill ni veta fariséernas väsen? De var fulla av fantasier om Messias. Dessutom trodde de bara att Messias skulle komma men de sökte ändå inte livets sanning. Och därför väntar de än idag på Messias, för de har ingen kunskap om livets väg och vet inte vad sanningens väg är. Hur skulle ni säga att sådana dåraktiga, envisa och okunniga människor kan vinna Guds välsignelse? Hur skulle de kunna se Messias? De motsatte sig Jesus för att de inte kände riktningen för den Helige Andes verk, för att de inte kände sanningens väg som Jesus talade om och dessutom för att de inte förstod Messias. Och eftersom de aldrig hade sett Messias och aldrig hade varit i Messias sällskap gjorde de misstaget att fåfängt klamra sig fast vid namnet Messias samtidigt som de motsatte sig Messias väsen med alla tillgängliga medel. Dessa fariséer var till sitt väsen envisa och arroganta och hörsammade inte sanningen. Principen för deras tro på Gud är: Oavsett hur djup din förkunnelse är, oavsett hur hög din auktoritet är så är du inte Kristus om du inte kallas för Messias. Är det inte absurda och löjliga synpunkter? Jag frågar er igen: Är det inte extremt lätt för er att begå de första fariséernas misstag, med tanke på att ni inte har den ringaste förståelse av Jesus? Kan du urskilja sanningens väg? Kan du uppriktigt garantera att du inte kommer att motsätta dig Kristus? Har du förmåga att följa den Helige Andes verk? Om du inte vet om du kommer att motsätta dig Kristus så säger jag att du redan lever på dödens rand. De som inte kände Messias kunde alla motsätta sig Jesus, avvisa Jesus och baktala honom. Människor som inte förstår Jesus kan alla förneka honom och skymfa honom. Dessutom kan de se Jesu återkomst som Satans bedrägeri och fler människor ska fördöma Jesus som har återvänt till köttet. Blir ni inte rädda av allt det här? Det ni möter ska vara en hädelse av den Helige Ande, ödeläggelse av den Helige Andes ord till kyrkorna och avvisandet av allt som uttrycks av Jesus. Vad kan ni vinna från Jesus om ni är så förvirrade? Hur kan ni förstå Jesu verk när han återvänder till köttet på ett vitt moln, om ni envist vägrar inse era fel? Jag säger följande: Människor som inte accepterar sanningen utan blint väntar på Jesu ankomst på vita moln kommer säkert att häda den Helige Ande och de är den kategori som ska förgöras. Ni vill bara ha Jesu nåd och bara njuta av den lycksaliga himmelska världen men har aldrig hörsammat de ord som Jesus har talat och aldrig tagit emot den sanning som uttrycks av Jesus när han återvänder till köttet. Vad kommer ni att lyfta fram i utbyte mot Jesu återkomst på ett vitt moln? Är det er uppriktighet med vilken ni gång på gång begår synder och sedan bekänner dem, om och om igen? Vad kommer ni att erbjuda som offer till Jesus som återvänder på ett vitt moln? Är det åren av arbete som ni berömmer er av? Vad kommer ni att lyfta fram för att få den Jesus som återvänt att lita på er? Är det er arroganta natur som inte hörsammar någon sanning?

– Ordet, vol 1. Guds framträdande och verk. När du skådar Jesu andliga kropp har Gud förnyat himmel och jord

144. Er lojalitet är bara ord, er kunskap är endast intellektuell och begreppsmässig, ert arbete sker i syfte att vinna himlens välsignelser, så hurdan må er tro då vara? Än idag vägrar ni fortfarande lyssna till varje enskilt ord av sanning. Ni vet inte vad Gud är, ni vet inte vad Kristus är, ni vet inte hur ni ska vörda Jehova, ni vet inte hur ni ska träda in i den Helige Andes verk och ni vet inte hur ni ska skilja mellan verket av Gud själv och människans bedrägerier. Du vet bara att fördöma varje sant ord som uttalas av Gud som inte överensstämmer med dina tankar. Var finns din ödmjukhet? Var finns din lydnad? Var finns din lojalitet? Var finns din önskan att söka sanningen? Var finns din vördnad till Gud? Jag säger er att de som tror på Gud på grund av tecknen säkert är den kategori som ska drabbas av förstörelse. De som är oförmögna att acceptera orden från Jesus som har återvänt till köttet är säkert helvetets avkommor, ärkeängelns ättlingar, den kategori som ska bli föremål för evig förstörelse. Många kanske inte bryr sig om vad jag säger, men jag vill ändå säga till alla så kallade helgon som följer Jesus att när ni med egna ögon ser Jesus stiga ner från himlen på ett vitt moln kommer det att vara det offentliga framträdandet av rättfärdighetens sol. Det kanske ska komma en tid av stark upprymdhet för dig, men då ska du veta att den tid då du bevittnar hur Jesus stiger ner från himlen också är den tid när du går ner till helvetet för att bli straffad. Det kommer att vara slutet på Guds förvaltningsplan och det är då Gud kommer att belöna de goda och straffa de onda. För Guds dom kommer att ha upphört innan människan ser tecken, då sanningens uttryck är allt som finns. De som accepterar sanningen och inte söker tecken och följaktligen har blivit renade ska ha kommit tillbaka inför Guds tron och låtit sig omfamnas av Skaparen. Endast de som framhärdar i tron att ”den Jesus som inte rider på ett vitt moln är en falsk Kristus” ska bli föremål för evig bestraffning, för de tror bara på den Jesus som visar tecken men erkänner inte den Jesus som förkunnar allvarlig dom och kungör livets sanna väg. Och därmed kan det bara vara så att Jesus tar itu med dem när han öppet återvänder på ett vitt moln. De är för envisa, för självsäkra, för arroganta. Hur kan sådana vanartade personer belönas av Jesus? Jesu återkomst är en stor frälsning för dem som har förmåga att acceptera sanningen, men för dem som är oförmögna att acceptera sanningen är den ett tecken på fördömelse. Ni ska söka er egen väg och inte häda den Helige Ande och förkasta sanningen. Ni ska inte vara okunniga och arroganta utan sådana som följer den Helige Andes ledning och längtar efter och söker sanningen; endast på det sättet kommer ni att dra nytta. Jag råder er att vandra på Gudstrons väg med omsorg. Dra inga förhastade slutsatser; och var inte heller flyktiga och tanklösa i er tro på Gud. Ni ska veta att de som tror på Gud åtminstone ska vara ödmjuka och vördnadsfulla. De som har hört sanningen och ändå rynkar på näsan åt den är dåraktiga och okunniga. De som har hört sanningen och ändå sorglöst drar förhastade slutsatser eller fördömer den är överöst med arrogans. Ingen som tror på Jesus är kvalificerad att förbanna eller fördöma andra. Ni ska alla vara personer som är rationella och accepterar sanningen. Kanske tror du, efter att ha hört sanningens väg och läst livets ord, att bara ett av 10 000 av dessa ord stämmer överens med dina övertygelser och Bibeln och då bör du fortsätta söka i det tiotusende ordet av dessa. Jag råder dig ändå att vara ödmjuk, att inte vara för självsäker och inte upphöja dig själv för mycket. Om du har en så ringa vördnad för Gud i ditt hjärta kommer du att vinna större upplysning. Om du ingående granskar och upprepade gånger begrundar dessa ord ska du förstå om de är sanningen eller inte, och om de är liv eller inte. Kanske kommer vissa människor blint att fördöma dessa ord efter bara att ha läst några få meningar och säga: ”Det här är inget annat än någon slags upplysning från den Helige Ande” eller ”Det här är en falsk Kristus som har kommit för att bedra människor”. De som säger sådana saker är förblindade av okunskap! Du förstår för lite av Guds verk och visdom och jag råder dig att börja om från början! Ni får inte blint fördöma de ord som uttalas av Gud på grund av framträdandet av några falska Kristusfigurer i de sista dagarna, och ni får inte bli sådana som hädar den Helige Ande för att ni fruktar bedrägeri. Skulle inte det vara mycket beklagligt? Om du efter omfattande granskning fortfarande tror att dessa ord inte är sanningen, inte är vägen, inte är uttryckta av Gud, ska du slutligen bli straffad och utan välsignelser.

– Ordet, vol 1. Guds framträdande och verk. När du skådar Jesu andliga kropp har Gud förnyat himmel och jord

146. Endast genom att lägga undan dina gamla uppfattningar kan du vinna ny kunskap, men gammal kunskap är inte nödvändigtvis gamla uppfattningar. ”Uppfattningar” syftar på de saker människor föreställer sig som står i motsats till verkligheten. Om den gamla kunskapen redan var föråldrad i den gamla tidsåldern och det hindrade människan från att träda in i det nya verket, då är sådan kunskap också en uppfattning. Om människan förmår ha rätt inställning till sådan kunskap och kan lära känna Gud från flera olika infallsvinklar, genom att kombinera det gamla och det nya, då blir den gamla kunskapen till ett stöd för människan och den förutsättning med vilken hon träder in i den nya tidsåldern. Lärdomen av att känna Gud kräver att du behärskar många principer: hur du ska slå in på vägen till att känna Gud, vilka sanningar du måste förstå för att känna Gud och hur du ska göra dig av med dina gamla uppfattningar och din gamla natur så att du kan underkasta dig Guds nya verks alla åtgärder. Om du använder dessa principer som grundvalen för att träda in i lärdomen av att känna Gud, då kommer dina kunskaper att bli djupare och djupare. Om du har en tydlig kunskap om verkets tre stadier – det vill säga om Guds hela förvaltningsplan – och om du fullständigt kan sätta de två föregående stadierna i Guds verk i relation till det nuvarande stadiet och se att det är verk som gjorts av en enda Gud, då har du den fastaste grund du kan ha. … Om människan kan se i verkets tre stadier att de utfördes av Gud själv vid olika tidpunkter, på olika platser och i olika människor, om de kan se att även om verket är annorlunda så utförs alltsamman av en enda Gud, att eftersom det är ett verk utfört av en enda Gud så måste det vara rätt och utan fel, och att det inte går att förneka att det är en enda Guds verk trots att det strider mot människans uppfattningar – om människan med säkerhet kan säga att det är en enda Guds verk, då blir hennes uppfattningar bara petitesser som inte värda att nämnas. Eftersom människans visioner är oklara och människan bara känner Jehova som Gud och Jesus som Herren och är kluven när det gäller den inkarnerade Guden av idag, förblir många människor hängivna Jehovas och Jesu verk och är ansatta av uppfattningar om dagens verk. De flesta människor är alltid villrådiga och tar inte dagens verk på allvar. Människan har inga uppfattningar om verkets två senaste stadier som var osynliga. Det beror på att människan inte förstår verkligheten hos verkets två senaste stadier och inte personligen bevittnade dem. Det är för att de inte kan ses som människan fantiserar som hon vill; oavsett vad hon hittar på, finns det inga fakta som bevisar det och ingen som korrigerar det. Människan ger sin naturliga instinkt fria tyglar, kastar försiktigheten överbord och låter fantasin få löpa fritt, för det finns inga fakta som kan bekräfta den, så människans fantasier blir ”fakta” oavsett om det finns några bevis för dem eller inte. Därför tror människan på sin egen inbillade Gud i sitt sinne och söker inte verklighetens Gud. Om en person har en sorts tro, så finns det hundra sorters tro bland hundra människor. Människan hyser sådana övertygelser eftersom hon inte har sett verkligheten i Guds verk, eftersom hon bara har hört det med sina öron och inte skådat det med sina ögon. Människan har hört legender och historier, men sällan har hon lyssnat till kunskapen om fakta i Guds verk. Det är alltså genom sina egna uppfattningar som personer som bara har varit troende i ett år tror på Gud, och detsamma gäller för dem som har trott på Gud hela sitt liv. De som inte kan se fakta kommer aldrig att kunna fly från en tro där de har uppfattningar om Gud. Människan tror att hon har befriat sig från sina gamla uppfattningars bojor och trätt in på nytt territorium. Vet hon inte att kunskapen hos dem som inte kan se Guds sanna ansikte inte är något annat än uppfattningar och hörsägen? Människan tror att hennes uppfattningar är riktiga och felfria och att dessa uppfattningar kommer från Gud. När människan idag bevittnar Guds verk, släpper hon lös uppfattningar som har byggts upp under många år. Gångna tiders fantasier och idéer blev ett hinder för detta stadiums verk och det blir svårt för människan att släppa taget om sådana uppfattningar och vederlägga sådana idéer. Hos många av dem som har följt Gud fram till idag har uppfattningarna om detta stegvisa verk blivit allt mer sorgliga och dessa människor har successivt utvecklat en envis fientlighet mot den inkarnerade Guden och källan till detta hat är människans uppfattningar och fantasier. Det är just för att fakta inte låter människan ge fria tyglar åt sin fantasi och dessutom inte med lätthet kan vederläggas av människan, för att människans uppfattningar och fantasier inte tål förekomsten av fakta och dessutom för att människan inte reflekterar över riktigheten och sanningshalten hos fakta utan bara hängivet släpper lös sina föreställningar och använder sin egen fantasi, som människans uppfattningar och fantasier har blivit en fiende till dagens verk, ett verk som står i strid med människans föreställningar. Detta kan endast skyllas på människans uppfattningar och inte på Guds verk.

– Ordet, vol 1. Guds framträdande och verk. Att känna till de tre stadierna i Guds verk är vägen till att känna Gud

147. Folk säger att Gud är en rättfärdig Gud, och att så länge människan följer honom ända till slutet, kommer han helt säkert att vara opartisk mot människan, för han är ytterst rättfärdig. Om människan följer honom ända till slutet, kunde han då kasta människan åt sidan? Jag är opartisk mot alla människor, och dömer alla människor med mitt rättfärdiga sinnelag, ändå finns det lämpliga villkor för de krav jag ställer på människan, och det jag kräver måste alla människor åstadkomma, oavsett vilka de är. Jag bryr mig inte om hur omfattande eller vördnadsvärda dina kvalifikationer är; jag bryr mig bara om huruvida du vandrar min väg, och huruvida du älskar och törstar efter sanningen eller inte. Om du saknar sanningen, och istället drar skam över mitt namn, och inte handlar efter min väg, utan bara följer utan omsorg eller omtanke, då kommer jag vid den tiden att slå ner dig och straffa dig för din ondska, och vad kommer du att ha att säga då? Kommer du att kunna säga att Gud inte är rättfärdig? Om du har rättat dig efter de ord jag har talat, då är du idag den sorts person som jag godkänner. Du säger att du alltid har lidit medan du följt Gud, att du har följt honom i vått och torrt, och har delat de goda tiderna och de dåliga med honom, men du har inte levt ut de ord som Gud har talat; du önskar bara att ränna omkring för Gud och utge dig själv för Gud varje dag, och har aldrig tänkt på att leva ut ett meningsfullt liv. Du säger också: ”Jag tror i varje fall att Gud är rättfärdig. Jag har lidit för honom, flängt omkring för honom, och hängivit mig själv åt honom, och jag har arbetat hårt trots att jag inte fått något erkännande; han kommer säkerligen att minnas mig.” Det är sant att Gud är rättfärdig, men denna rättfärdighet är obefläckad av alla orenheter: Den innehåller ingen mänsklig vilja, och den är inte befläckad av köttet, eller mänskliga transaktioner. Alla som är upproriska och motsatta, och inte följer hans väg, kommer att straffas; ingen blir förlåten och ingen skonas! Vissa människor säger: ”Idag flänger jag omkring för dig; när slutet kommer, kan du då ge mig en liten välsignelse?” Så jag frågar dig: ”Har du rättat dig efter mina ord?” Den rättfärdighet du talar om bygger på en transaktion. Du tror bara att jag är rättfärdig, och opartisk mot alla människor, och att alla de som följer mig ända till slutet helt säkert blir räddade och vinner mina välsignelser. Det finns en inre mening med mina ord att ”alla de som följer mig ända till slutet skall helt säkert bli räddade”: De som följer mig ända till slutet är de som kommer att vinnas helt och hållet av mig, de är de som efter att ha erövrats av mig söker sanningen och görs fullkomliga. Vilka villkor har du uppnått? Du har bara uppnått att följa mig ända till slutet, men vad mer? Har du rättat dig efter mina ord? Du har åstadkommit ett av mina fem krav, ändå har du ingen avsikt att åstadkomma de återstående fyra. Du har helt enkelt funnit den enklaste, lättaste vägen, och följt den med inställningen att du förhoppningsvis ska ha tur. Mot en sådan person som du är mitt rättfärdiga sinnelag ett sinnelag av tuktan och dom, det är ett sinnelag av rättfärdig vedergällning, och det är det rättfärdiga straffet för alla missdådare; alla de som inte vandrar min väg kommer helt säkert att straffas, även om de följer ända till slutet. Detta är Guds rättfärdighet. När detta rättfärdiga sinnelag uttrycks i straffet av människan, kommer människan att bli mållös, och ångra att hon medan hon följde Gud inte vandrade hans väg. ”Vid den tiden led jag bara lite medan jag följde Gud, men jag vandrade inte Guds väg. Vad finns det för ursäkter? Det finns inget annat val än att bli tuktad!” Ändå tänker hon i sitt sinne: ”Jag har i alla fall följt ända till slutet, så även om du tuktar mig, kan det inte vara en alltför svår tuktan, och efter att ha utkrävt denna tuktan kommer du fortfarande att vilja ha mig. Jag vet att du är rättfärdig, och inte kommer att behandla mig på det sättet för alltid. Trots allt är jag inte som dem som kommer att utplånas; de som utplånas kommer att få en svår tuktan, medan min tuktan blir lättare.” Guds rättfärdiga sinnelag är inte som du säger. Det stämmer inte att de som är bra på att bekänna sina synder hanteras milt. Rättfärdighet är helighet, och det är ett sinnelag som är intolerant mot människans brott, och allt som är smutsigt och inte har förändrats är mål för Guds vämjelse. Guds rättfärdiga sinnelag är inte lag, utan administrativ förordning: Det är administrativ förordning inom riket, och denna administrativa förordning är det rättfärdiga straffet för var och en som inte besitter sanningen och inte har förändrats, och det finns ingen marginal för frälsning. För när varje människa delas upp efter sitt slag, kommer de goda att belönas och de onda kommer att straffas. Det är när människans slutmål kommer att göras klart, det är den tid då frälsningens verk kommer att nå sitt slut, varefter verket att frälsa människan inte längre kommer att utföras och vedergällning kommer att komma över alla dem som uträttar ont. Vissa människor säger: ”Gud kommer ihåg alla dem som ofta är vid hans sida. Han kommer inte glömma någon av oss. Vi är garanterade att göras fullkomliga av Gud. Han kommer inte komma ihåg någon av dem nedanför, de bland dem som kommer att göras fullkomliga är garanterat mindre än vi, som ofta möter Gud; bland oss har ingen blivit glömd av Gud, vi har alla blivit godkända av Gud, och är garanterade att göras fullkomliga av Gud.” Ni har alla sådana föreställningar. Är detta rättfärdighet? Har ni omsatt sanningen i praktiken eller inte? Du spred faktiskt sådana här rykten – du har ingen skam i kroppen!

– Ordet, vol 1. Guds framträdande och verk. Petrus upplevelser: hans kunskap om tuktan och dom

148. Vet att ni motsätter er Guds verk eller använder era egna uppfattningar för att bedöma dagens verk, eftersom ni inte känner till principerna för Guds verk och inte heller tar den helige Andes verk på tillräckligt stort allvar. Ert motstånd mot Gud och förhindrande av den helige Andes verk orsakas av era uppfattningar och er medfödda arrogans. Det beror inte på att Guds verk är fel, utan på att ni är av naturen alltför olydiga. Efter att ha funnit sin tro på Gud kan vissa människor inte ens säga med säkerhet varifrån människan kom, men de vågar ändå uttala sig offentligt och värdera rätt och fel i den helige Andes verk. Och de tillrättavisar till och med apostlarna som har den helige Andes nya verk, de kommenterar och avbryter; deras mänskliga natur är alltför ringa och det finns inte det minsta vett i dem. Ska inte den dagen komma då sådana människor förkastas av den helige Andes verk och bränns av helvetets eldar? De känner inte Guds verk, utan i stället kritiserar de det och försöker också lära Gud hur han ska verka. Hur kan sådana oförnuftiga människor känna Gud? Människan lär känna Gud under processen att söka och uppleva honom; det är inte genom att godtyckligt kritisera honom som människan lär känna Gud genom den helige Andes upplysning. Ju mer korrekt människors kunskap om Gud är, desto mindre motsätter de sig honom. Å andra sidan, ju mindre människor vet om Gud, desto mer sannolikt är det att de motsätter sig honom. Dina uppfattningar, din gamla natur och din mänsklighet, karaktär och moraliska inställning är det ”kapital” med vilket du motstår Gud, och ju mer fördärvad, förfallen och usel du är, desto mer fiende är du till Gud. De som är besatta av sorgliga uppfattningar och har ett självrättfärdigt sinnelag är ännu mer fientligt inställda till den inkarnerade Guden och sådana människor är antikristerna. Om dina uppfattningar inte rättas till kommer de alltid att vara emot Gud; du kommer aldrig att vara förenlig med Gud och du förblir åtskild från honom för alltid.

– Ordet, vol 1. Guds framträdande och verk. Att känna till de tre stadierna i Guds verk är vägen till att känna Gud

149. Efter det att Jesus hade blivit kött trodde människan sålunda: Det är inte bara Fadern som finns i himlen, utan också Sonen och Anden. Det här är människans konventionella uppfattning, att det finns en Gud av följande slag i himlen: en treenig Gud som består av Fadern, Sonen och den helige Ande. Hela mänskligheten har den här åsikten: Gud är en Gud men består av tre delar, som alla dessa svårt inrotade i konventionella uppfattningar som säger att de är Fadern, Sonen och den helige Ande. Endast dessa tre delar tillsammans är hela Gud. Utan den heliga Fadern skulle Gud inte vara komplett. Likaså skulle Gud inte vara komplett utan Sonen eller den helige Ande. De menar att varken Fadern ensam eller Sonen ensam kunna sägas vara Gud. Endast Fadern, Sonen och den helige Ande tillsammans kan sägas vara Gud själv. Alla religiösa troende, och även alla följare bland er, hyser denna tro. Men vad som säger att denna tro är korrekt kan ingen förklara, för ni befinner er alltid i en dimma av förvirring när det gäller sådant som berör Gud själv. Även om det är era åsikter vet ni inte huruvida de är rätt eller fel, för ni har blivit alltför svårt smittade av religiösa föreställningar. Ni har tagit till er dessa konventionella religiösa uppfattningar alltför grundligt, och detta gift har trängt in alltför djupt i er. Därför har ni även i denna fråga gett efter för deras skadliga påverkan, för den treeniga Guden existerar helt enkelt inte. Allt det här är människans konventionella uppfattningar och falska mänskliga trosföreställningar. Under många århundraden har människan trott på denna treenighet, som trollades fram i människans sinne, konstruerades av människan och aldrig tidigare har skådats av människan. Under alla dessa år har många andliga giganter förklarat treenighetens ”sanna innebörd”, men dessa förklaringar av den treeniga Guden som tre distinkta personer med samma substans har varit vaga och oklara, och alla människor är förvirrade när det gäller Guds uppbyggnad. Ingen stor tänkare har någonsin kunnat erbjuda en ordentlig förklaring; de flesta förklaringar presenteras i form av resonemang och på papper, men inte en enda människa har en fullständigt klar förståelse av dess innebörd. Det beror på att denna väldiga treenighet som människan hyser i sitt hjärta helt enkelt inte finns. …

Om man analyserar de tre arbetsetapperna utifrån detta treenighetsbegrepp, då måste det finnas tre Gudar eftersom det arbete som var och en utför inte är detsamma. Om någon bland er säger att treenigheten faktiskt existerar, förklara då vad exakt denna Gud i tre personer är. Vad är den helige Fadern? Vad är Sonen? Vad är den helige Ande? Är Jehova den heliga Fadern? Är Jesus Sonen? Hur är det då med den helige Ande? Är inte Fadern en ande? Är inte Sonens väsen också en ande? Var inte Jesu gärning den helige Andes verk Utfördes inte Jehovas verk på den tiden av en ande som var samma som Jesu ande? Hur många andar kan Gud ha? Enligt din förklaring är de tre personerna – Fadern, Sonen och den helige Ande – ett; om det är på det viset finns det alltså tre andar, men det finns tre andar så innebär det att det finns tre Gudar. Det innebär att det inte finns någon sann Gud; hur skulle denna typ av Gud fortfarande kunna ha Guds naturliga substans? Om du accepterar att det bara finns en Gud, hur kan han då ha en son och vara en far? Är inte allt det här bara dina åsikter? Det finns bara en Gud, endast en person i denna Gud och endast en Guds ande, precis som det står i Bibeln: ”Det finns bara en helig Ande och bara en Gud.” Oavsett om Fadern och Sonen som ni pratar om existerar, finns det trots allt bara en Gud, och substansen i Fadern, Sonen och den helige Ande som ni tror på är den helige Andes substans. Gud är med andra ord en ande, men han kan bli kött och både leva bland människor och vara över allting. Hans ande är allomfattande och närvarande överallt. Han kan samtidigt vara i köttet och i och över universum på en och samma gång. Eftersom alla människor säger att Gud är den enda sanna Guden, finns det en enda Gud som ingen kan dela upp efter behag! Gud är bara en enda ande och bara en enda person; och det är Guds ande. Om det är som du säger, är då inte Fadern, Sonen och den helige Ande tre Gudar? Den helige Ande är en sak, Sonen en annan och Fadern ytterligare en annan. Deras personer är olika och deras substanser är olika, så hur skulle de var och en kunna vara delar av en enda Gud? Den helige Ande är en enda ande; det är lätt för människan att förstå. Om det är så, då är Fadern i ännu högre grad en ande. Han har aldrig stigit ner på jorden och har aldrig blivit kött; han är Jehova Gud i människans hjärta, och han är förvisso även en ande. Vad är då förhållandet mellan honom och den helige Ande? Är det förhållandet mellan Fader och Son? Eller är det förhållandet mellan den helige Ande och Faderns ande? Är alla andarnas substans densamma? Eller är den helige Ande ett Faderns redskap? Hur kan man förklara detta? Och vad är då förhållandet mellan Sonen och den helige Ande? Är det ett förhållande mellan två andar eller ett förhållande mellan en människa och en ande? Allt det här är frågor som ingen kan svara på! Om de allesamman är en ande, då kan det inte vara något tal om tre personer eftersom de har en enda ande. Om de var distinkta personer skulle deras andar variera i styrka och de skulle helt enkelt inte kunna vara en enda ande. Denna uppfattning om Fadern, Sonen och den helige Ande är fullkomligt absurd! Det här delar upp Gud och splittrar honom i tre personer, var och en med en ställning och en ande; hur kan han då fortfarande vara en ande och en Gud? Säg mig, skapades himlarna och jorden och allt liv av Fadern, Sonen eller den helige Ande? Somliga säger att de skapade alltihop tillsammans. Vem var det då som återlöste mänskligheten? Var det den helige Ande, Sonen eller Fadern? Somliga säger att det var Sonen som återlöste mänskligheten. Vem är då Sonen i fråga om substans? Är han inte inkarnationen av Guds ande? Inkarnationen kallar Gud i himlen för Fader utifrån en skapad människas perspektiv. Vet du inte att Jesus föddes genom den helige Andes avlelse? Inom honom finns den helige Ande; vad du än säger är han fortfarande ett med Gud i himlen eftersom han är inkarnationen av Guds ande. Den här idén rörande Sonen är helt enkelt inte sann. Det är en ande som utför allt arbete; endast Gud själv, det vill säga den helige Ande, utför sitt arbete. Vem är Guds ande? Är det inte den helige Ande? Är det inte den helige Ande som är verksam i Jesus? Kunde Jesu verksamhet ha representerat Gud om inte arbetet hade utförts av den helige Ande (alltså Guds ande)? När Jesus bad och kallade Gud i himlen för Fader gjorde han det bara ur den skapade människans perspektiv, enbart därför att Guds ande hade iklätt sig ett vanligt och normalt kött och hade en skapade varelses yttre. Även om han hade Guds ande inom sig var han fortfarande en vanlig människa till det yttre; han hade med andra ord blivit ”Människosonen” som alla människor, inklusive Jesus själv, talade om. Eftersom han kallades Människosonen är han en individ (antingen man eller kvinna, i vilket fall en individ med ett yttre skal av en mänsklig varelse) född i en normal familj av vanliga människor. Att Jesus kallade Gud i himlen för Fader var alltså samma sak som att ni till en början kallade honom Fader; han gjorde det utifrån den skapade människans perspektiv. Kommer ni fortfarande ihåg Herrens bön som Jesus uppmanade er att lägga på minnet? ”Fader vår som är i himlen …” Han uppmanade alla människor att kalla Gud i himlen för Fader. Och eftersom han också själv kallade honom Fader, gjorde han det utifrån perspektivet hos en person som står på jämlik fot med er alla. Eftersom ni kallade Gud i himlen Fader, visar det att Jesus såg sig själv som er jämlike och som en människa på jorden som utvalts av Gud (alltså Guds son). Om ni kallar Gud Fader, beror inte det på att ni är skapade varelser? Hur mycket makt Jesus än hade på jorden före korsfästelsen var han bara en Människoson, styrd av den helige Ande (alltså Gud), och en av jordens skapade varelser, för han hade ännu inte fullbordat sitt verk. Att han kallade Gud i himlen Fader var således enbart ett uttryck för ödmjukhet och lydnad. Men att han tilltalade Gud (alltså Anden i himlen) på detta sätt innebär inte att han var Son till Guds ande i himlen. I stället innebär det helt enkelt att hans perspektiv var annorlunda, inte att han var en annorlunda person. Att det skulle existera distinkta personer är en villfarelse! Innan Jesus korsfästes var han en Människoson som var bunden av köttets begränsningar och han ägde inte Andens makt fullt ut. Det var därför han bara kunde söka Gud Faderns vilja ur en skapad varelses perspektiv. Det är så som han bad tre gånger i Getsemane: ”Inte som jag vill, utan som du vill.” Innan han lades på korset var han bara judarnas konung; han var Kristus, Människosonen och inte en härlighetskropp. Det var därför som han, ur en skapad varelses utgångspunkt, kallade Gud Fader. Nu kan man inte säga att alla som kallar Gud Fader är Sonen. I så fall skulle ni ha blivit Sonen allihop så snart Jesus lärt er Herrens bön, eller hur? Om ni fortfarande inte är övertygade, säg mig då vem den är som ni kallar Fader? Om ni syftar på Jesus, vem är då Jesu Fader för er? När Jesus gett sig av fanns inte den här idén om Fadern och Sonen längre. Denna idé var bara passande under de år då Jesus var kött; under alla andra omständigheter handlar det om förhållandet mellan skapelsens Herre och en skapad varelse när ni kallar Gud Fader. Det finns ingen tid då denna idé om en treenighet bestående av Fader, Son och helig Ande är hållbar; den är en villfarelse som sällan skådats genom tiderna och den existerar inte.

– Ordet, vol 1. Guds framträdande och verk. Existerar treenigheten?

150. I Gamla testamentet i Bibeln nämns inte Fadern, Sonen och den helige Ande, utan bara den ende sanne Guden, Jehova som var verksam i Israel. Han kallas vid olika namn under olika tidsåldrar, men det kan inte tolkas som bevis för att namnen syftar på olika personer. Skulle det inte i så fall finnas oräkneliga personer i Gud? Det som berättas i Gamla testamentet är Jehovas verk, ett steg i arbetet som Gud själv utförde för att inleda lagens tidsålder. Det var Guds verk och när han sade, då blev det, och som han befallde, så skedde det. Aldrig någonsin sa Jehova att han var Fadern som kommit för att verka, och inte heller profeterade han någonsin om att Sonen skulle komma för att återlösa mänskligheten. När Jesu tid var inne sas det bara att Gud hade blivit kött för att återlösa hela mänskligheten, inte att det var Sonen som hade kommit. Eftersom tidsåldrarna inte är likadana och även Guds egen verksamhet skiljer sig åt, måste han utföra sitt arbete i olika världar. På så sätt skiljer sig också den identitet han representerar åt. Människan tror att Jehova är Jesu Fader, men det bekräftades faktiskt inte av Jesus som sa: ”Vi var aldrig uppdelade som Fader och Son; jag och Fadern i himlen är ett. Fadern är i mig och jag är i Fadern; när människan ser mig ser hon den himmelske Fadern.” När allt har sagts, det må vara Fadern eller Sonen, så är de en ande, inte uppdelade i separata personer. När människan försöker förklara detta kompliceras saken av idén om distinkta personer, liksom av förhållandet mellan Fader, Son och Ande. Materialiserar inte människan Gud när hon talar om separata personer? Hon rankar till och med dessa personer som första, andra och tredje; allt det här är bara människans fantasier som inte är värda att nämna och dessutom ytterst orealistiska! Om du frågade honom: ”Hur många Gudar finns det?” skulle han säga att Gud är treenigheten som består av Fadern, Sonen och den helige Ande: den ende sanne Guden. Om du frågade igen: ”Vem är Fadern?” skulle han säga: ”Fadern är Guds ande i himlen; han är herre över allt och är himlens herre.” ”Då är Jehova Anden?” Han skulle säga: ”Ja!” Om du sedan frågade honom: ”Vem är Sonen?” skulle han säga att Jesus självklart är Sonen. ”Vad är då Jesu bakgrundshistoria? Varifrån kom han?” Han skulle säga: ”Jesus föddes av Maria och avlades av den helige Ande.” Är då inte hans substans Anden också? Är inte hans verk också representativt för den helige Ande? Jehova är Anden och det är även Jesu substans. Det behöver knappast sägas att Anden fortfarande är i verksamhet nu i den yttersta tiden; hur kan de vara olika personer? Är det inte helt enkelt Guds ande som utför Andens verk ur olika perspektiv? Då är det ingen distinktion mellan personer. Jesus avlades av den helige Ande och hans verksamhet var otvivelaktigt just den helige Andes verksamhet. I den första arbetsetappen som Jehova utförde blev Gud varken kött eller visade sig för människan, så hon såg aldrig hans skepnad. Det spelar ingen roll hur stor och hög han var så var han ändå Anden, Gud själv, som skapade människan. Han var alltså Guds ande. När han talade till människan ur molnen var han bara en ande. Ingen såg hans gestalt; det var först i nådens tidsålder när Guds ande kom i köttet och inkarnerades i Judéen som människan för första gången såg inkarnationen som en jude. Någon känsla av Jehova kunde man inte ana. Men han avlades av den helige Ande, alltså avlades av Jehovas ande, och Jesus föddes som förkroppsligandet av Guds ande. Vad människor först såg var hur den helige Ande sänkte sig ner som en duva över Jesus; det var inte Jesu exklusiva ande utan den helige Ande. Kan då Jesu ande vara separat från den helige Ande? Om Jesus är Jesus Sonen och den helige Ande är den helige Ande, hur kan de då vara ett? Arbetet skulle inte kunna utföras om det var så. Anden i Jesus, Anden i himlen och Jehovas ande är alla ett. Den kan kallas den helige Ande, Guds ande, den sjufaldigt intensifierade Anden och den allomfattande Anden. Guds ande kan åstadkomma mycket. Han kan skapa världen och förstöra den genom att översvämma jorden; han kan återlösa hela mänskligheten och han kan även erövra och förgöra hela mänskligheten. Allt arbetet utförs av Gud själv och kan inte ha utförts av någon annan av personerna i Gud i hans ställe. Hans ande kan benämnas Jehova och Jesus såväl som den Allsmäktige. Han är Herren och Kristus. Han kan också bli Människosonen. Han finns i himlarna och även på jorden; han är högt ovan universum och mitt ibland människorna. Han är den ende Herren över himlarna och jorden! Sedan skapelsen och fram till idag har detta arbete utförts av Guds egen ande. Oavsett om det är verk i himlarna eller på jorden, så utförs allt av hans egen ande. Alla levande varelser, vare sig de är i himlen eller på jorden, finns i hans allsmäktiga hand; allt detta är Guds eget verk och kan inte göras av någon annan i hans ställe. I himlarna är han Anden men också Gud själv; bland människorna är han kött men förblir Gud själv. Även om han må benämnas med hundratusen namn är han fortfarande sig själv, och allt arbetet är det direkta uttrycket för hans ande. Alla människors återlösning genom hans korsfästelse var det direkta verket av hans ande, och det gäller även förkunnelsen till alla folk och länder i den yttersta tiden. Gud kan alltid bara kallas den allsmäktige och enda sanna Guden, den allomfattande Gud själv. De distinkta personerna existerar inte, än mindre idén med Fader, Son och helig Ande. Det finns bara en Gud i himlen och på jorden.

– Ordet, vol 1. Guds framträdande och verk. Existerar treenigheten?

151. Likväl kanske somliga säger: ”Fadern är Fadern, Sonen är Sonen och den helige Ande är den helige Ande, och till slut kommer de att bli ett.” Hur ska man då kunna göra dem till ett? Hur kan Fadern och den helige Ande bli ett? Om de var två till sin natur så spelar det ingen roll hur de fogas samman, de skulle väl ändå förbli två delar? När man pratar om att göra dem till ett, är det inte bara att förena två separata delar så att de bildar en helhet? Men var de inte två delar innan de gjordes till en helhet? Varje ande har en distinkt substans och två andar kan inte förenas till en enda. Anden är inget materiellt objekt och är olikt allt i den materiella världen. Enligt folks uppfattning är Fadern en ande, Sonen en ande och den helige Ande ytterligare en, och sedan blandas de här tre andarna likt tre glas vatten till en helhet. Innebär då inte det att de tre blivit en? Det här är en totalt felaktig förklaring! Det här är väl att dela upp Gud? Hur kan Fadern, Sonen och den helige Ande göras till en? Är de inte tre delar med olika naturer? Det finns fortfarande de som säger: ”Sa inte Gud uttryckligen att Jesus var hans älskade Son?” Jesus är Guds älskade Son som han finner stort behag i – detta sa mycket riktigt Gud själv. Det var Gud som vittnade om sig själv men bara ur ett annat perspektiv, det var Anden i himlen som vittnade om sin egen inkarnation. Jesus är hans inkarnation, inte hans Son i himlen. Förstår du? Tyder inte Jesu ord – ”Jag är i Fadern, och Fadern i mig” – på att de är en enda ande? Och är det inte på grund av inkarnationen som de skildes mellan himlen och jorden? I verkligen är de fortfarande ett; oavsett allt är det helt enkelt Gud som vittnar om sig själv. På grund av tidsåldrarnas växling, hans arbetes krav och de olika stegen i hans förvaltningsplan, varierar också de namn som människorna benämner honom med. När han kom för att utföra den första arbetsetappen kunde han bara kallas Jehova, israeliternas herde. I det andra steget kunde den inkarnerade Guden bara kallas Herren och Kristus. Men vad Anden i himlen sa var bara att han var Guds älskade son och han nämnde ingenting om att han var Guds ende son. Det var helt enkelt inte så. Hur skulle Gud kunna ha ett barn? Skulle då inte Gud ha blivit människa? Eftersom han var inkarnationen kallades han Guds älskade son och av detta kom relationen mellan Fader och Son. Det var helt enkelt på grund av separationen mellan himmel och jord. Jesus bad ur köttets perspektiv. Eftersom han hade iklätt sig köttet av denna normala människa var det ur köttets perspektiv som han sa: ”Mitt yttre skal är en skapad varelses. Eftersom jag tog på ett kött för att komma till denna jord är jag nu långt, långt bort från himlen.” Därför kunde han bara be till Gud Fadern ur köttets perspektiv. Detta var hans plikt, och det var det som den inkarnerade Guds ande skulle utrustas med. Man kan inte säga att han inte var Gud bara därför att han bad till Fadern ur köttets perspektiv. Fastän han kallades Guds älskade son var han fortfarande Gud själv, för han var bara Andens inkarnation och hans substans var fortfarande Anden.

– Ordet, vol 1. Guds framträdande och verk. Existerar treenigheten?