Alla i mitt folk som gör tjänst inför mig bör tänka tillbaka på det förflutna: Var er kärlek till mig besudlad av orenhet? Var er lojalitet mot mig ren och helhjärtad? Var er kunskap om mig sann? Hur stort utrymme hade jag i era hjärtan? Fyllde jag era hjärtan helt? Hur mycket åstadkom mina ord i er? Tro inte att jag är en dåre! Detta står fullständigt klart för mig! Idag, när min frälsnings röst hörs, har det skett någon ökning av er kärlek till mig? Har någon del av er lojalitet mot mig blivit ren? Har er kunskap om mig fördjupats? Lade gångna tiders lovprisning en solid grund för er kunskap idag? Hur mycket av er är uppfyllt av min ande? Hur stort utrymme har min avbild i er? Har mina ord träffat rätt i er? Känner ni verkligen att ni inte kan gömma er skam någonstans? Tror ni verkligen att ni inte är kvalificerade att vara mitt folk? Om ni är fullständigt omedvetna om ovanstående frågor så visar det att ni fiskar i grumligt vatten, att ni är närvarande enbart för att ni ska vara tillräckligt många, och vid den tidpunkt som jag bestämt på förhand kommer ni med visshet att kastas ut och slås ner i den bottenlösa avgrunden en andra gång. Detta är mina varningsord, och den som tar lätt på dem kommer att träffas av min dom och vid den fastställda tiden drabbas av katastrof. Är det inte så? Måste jag fortfarande komma med exempel för att förtydliga detta? Måste jag uttrycka mig tydligare för att ge er ett typiskt exempel? Sedan skapelsen och fram till idag har många människor vägrat lyda mina ord och därför rensats bort och kastats ut ur min återhämtningsström; till slut förgås deras kroppar och deras andar kastas ner i Hades, och än idag utsätts de för plågsam bestraffning. Många människor har följt mina ord, men de har gått emot min upplysning och mitt ljus och därför har jag sparkat undan dem och de har fallit under Satans välde och blivit sådana som motarbetar mig. (Alla de som direkt motarbetar mig idag lyder mina ord enbart på ytan och bryter mot essensen i mina ord.) Det har även varit många som bara har lyssnat till de ord jag talade igår, som har hållit fast vid det förgångnas ”skräp” och inte satt värde på dagens ”frukt”. Dessa människor har inte bara blivit Satans fångar utan de har blivit eviga syndare och mina fiender, och de motarbetar mig direkt. Dessa människor drabbas av min dom när min vrede är som störst, och idag är de fortfarande blinda, kvar i de mörka fängelsehålorna (vilket betyder att sådana människor är ruttna, stela lik som styrs av Satan; eftersom jag har beslöjat deras ögon säger jag att de är blinda). Det kan vara bra att ge er ett exempel som referens, så att ni kan lära er av det:

Om jag nämner Paulus, kommer ni att tänka på hans historia och på några av de berättelser om honom som är felaktiga och inte stämmer med verkligheten. Han undervisades av sina föräldrar från tidig ålder och tog emot mitt liv, och som resultat av min förutbestämmelse var han av den kaliber som jag kräver. Vid 19 års ålder läste han olika böcker om livet; sålunda behöver jag inte gå in i detalj på hur han, tack vare sin kaliber och på grund av min upplysning och mitt ljus, inte bara kunde tala med viss insikt om andliga ting utan också kunde förstå mina avsikter. Detta utesluter naturligtvis inte kombinationen av inre och yttre faktorer. Icke desto mindre var hans enda brist att han, på grund av sina talanger, ofta var lättsinnig och skrytsam. Följden blev att han – på grund av sin olydnad som delvis direkt representerade ärkeängeln – gjorde allt för att trotsa mig första gången jag blev kött. Han var en av dessa som inte känner mina ord, och min plats i hans hjärta hade redan försvunnit. Sådana människor motarbetar direkt min gudomlighet och slås ned av mig, och först i själva slutet böjer de sig och bekänner sina synder. Så efter att jag hade utnyttjat hans starka sidor – det vill säga efter det att han hade arbetat för mig en tid – föll han tillbaka i sina gamla vanor igen, och även om han inte direkt bröt mot mina ord, bröt han mot min inre ledning och upplysning, och därmed var allt han hade gjort i det förflutna gagnlöst; den härlighetens krona han talade om hade följaktligen blivit tomma ord, en produkt av hans egen fantasi, för än idag är han underkastad min dom inom min fångenskaps bojor.

Av ovanstående exempel framgår det att den som motarbetar mig (genom att inte bara motarbeta mitt köttsliga jag utan, än viktigare, mina ord och min ande – alltså min gudomlighet), drabbas av min dom i sitt kött. När min ande lämnar dig, sjunker du och stiger direkt ned i Hades. Och även om din köttsliga kropp är på jorden är du som en psykiskt sjuk: Du har mist ditt förnuft och känner dig genast som om du var ett lik, och du bönfaller mig att göra slut på ditt kött utan dröjsmål. De flesta av er som är i besittning av anden känner väl till denna situation, så jag behöver inte beskriva det mer detaljerat. Förr när jag var verksam i en normal mänsklig gestalt hade de flesta människor redan mätt sina krafter mot min vrede och mitt majestät och visste redan lite om min vishet och mitt sinnelag. Idag talar och handlar jag direkt i gudomlighet, och det finns fortfarande en del människor som kommer att få se min vrede och dom med egna ögon; vidare är det viktigaste verket i den andra delen av domens era att få hela mitt folk att direkt känna mina gärningar i köttet och att få er alla att direkt skåda mitt sinnelag. Men eftersom jag är i köttet, tar jag hänsyn till era svagheter. Min förhoppning är att ni inte behandlar er ande, själ och kropp som leksaker och tanklöst ägnar dem åt Satan. Det är bättre att värdesätta allt ni har och inte behandla det som en lek, för det har med ert slutliga öde att göra. Kan ni verkligen förstå den sanna innebörden i mina ord? Är ni verkligen i stånd till att ta hänsyn till mina sanna känslor?

Är ni villiga att åtnjuta mina välsignelser på jorden, välsignelser som är besläktade med dem i himlen? Är ni villiga att sätta värde på att förstå mig, att njuta av mina ord och att känna mig som det mest värdefulla och meningsfulla i era liv? Är ni verkligen i stånd till att helt underkasta er mig utan tanke på era egna framtidsutsikter? Kan ni verkligen låta er dödas av mig och ledas av mig som ett får? Finns det några bland er som klarar detta? Kan det vara så att alla som jag accepterar och som tar emot mina löften är de som får mina välsignelser? Har ni förstått något av dessa ord? Om jag prövar er, kan ni verkligen överlämna er åt min barmhärtighet och under dessa prövningar söka efter mina avsikter och förnimma mitt hjärta? Jag vill inte att ni ska kunna tala en massa gripande ord eller berätta många spännande historier; nej, jag vill att ni ska kunna bära gott vittnesbörd om mig och att ni ska kunna träda in i verkligheten helt och fullt. Skulle ni kunna försaka allt omkring er och låta mig använda er om jag inte talade direkt? Är inte detta den verklighet jag begär? Vem kan förstå innebörden i mina ord? Ändå ber jag att ni inte längre ska tyngas av farhågor, att ni ska vara förutseende i ert inträde och fatta essensen i mina ord. Det kommer att förhindra att ni missförstår mina ord och är osäkra om min avsikt och därigenom bryter mot mina administrativa påbud. Jag hoppas att ni förstår mina avsikter med er i mina ord. Tänk inte mer på era egna framtidsutsikter, utan handla som om ni har beslutat inför mig att underkasta er Guds iscensättning i allt. Alla de som hör till mitt hus bör göra så mycket de överhuvudtaget kan; ni bör offra det bästa av er själva för den sista delen av mitt verk på jorden. Är ni verkligen villiga att göra något sådant?

23 februari 1992