Ni har alla med egna ögon sett det verk som jag har utfört bland er, ni har själva lyssnat till de ord som jag har talat, och ni har alla känt till min inställning till er, så ni måste veta varför jag gör det här verket bland er. Jag säger er helt ärligt att ni inte är annat än redskap för mitt erövringsverk i de sista dagarna, verktyg för att utbreda mitt verk bland de hedniska nationerna. Jag talar genom er orättfärdighet, er smutsighet, ert motstånd och er upproriskhet för att utbreda mitt verk bättre och sprida mitt namn bland de hedniska nationerna, alltså sprida det bland länder utanför Israel. Syftet är att mitt namn, mina gärningar och min röst ska spridas i de hedniska nationerna så att alla dessa nationer som inte tillhör Israel ska kunna erövras av mig, börja dyrka mig, och bli mina heliga länder utanför Israels och Egyptens länder. Att utbreda mitt verk är i själva verket detsamma som att utbreda mitt erövringsverk och att utbreda mitt heliga land; det är att utbreda mitt fotfäste på jorden. Ni måste vara på det klara med att ni bara är de skapade varelserna i de hedniska länder som jag erövrar. Ursprungligen hade ni varken status eller bruksvärde och ni var inte till någon användning alls. Det är enbart tack vare att jag tog upp maskarna ur gödselstacken och lät dem bli provexemplar för min erövring av hela landet – det enda ”referensmaterialet” för min erövring av hela landet – som ni hade turen att komma i kontakt med mig och samlas med mig nu. Det är på grund av er låga ställning som jag har utvalt er att vara provexemplar och förebilder för mitt erövringsverk. Det är den enda anledningen till att jag verkar och talar bland er, och att jag lever och vistas bland er. Ni ska veta att det enbart är på grund av min förvaltning och min extrema avsky för maskarna i gödselstacken som jag talar bland er – det har gått så långt att jag är rasande. Mitt arbete bland er är inte alls likadant som Jehovas verk i Israel, och det är i synnerhet inte detsamma som den verksamhet Jesus bedrev i Judéen. Det är med stort överseende som jag talar och verkar, och det är med vrede såväl som med dom som jag erövrar dessa degenererade individer. Det är inte alls som när Jehova ledde sitt folk i Israel. Hans verk i Israel gick ut på att skänka föda och levande vatten, och han var fylld av medlidande och kärlek till sitt folk medan han försörjde dem. Dagens verk utförs i en fördömd nation av folk som inte är utvalda. Där finns inget överflöd av föda eller levande vatten som törstsläckande näring, och än mindre finns det något rikligt förråd av materiella varor; där finns bara ett rikligt förråd av dom, förbannelse och tuktan. Dessa maskar som lever i gödselstacken är absolut ovärdiga att erhålla berg fyllda av nötkreatur och får, väldig rikedom och de vackraste barnen i hela landet, likt det jag skänkte Israel. Vår tids Israel offrar på altaret den nötboskap, de får och de guld- och silverföremål som jag föder dess folk med, långt mer än det tionde som Jehova krävde under lagen, och därför har jag gett dem ännu mer – mer än hundra gånger det som Israel fick under lagen. Det som jag föder Israel med överstiger allt som Abraham fick och allt som Isak fick. Jag kommer att göra så att Israels familj blir fruktbar och förökar sig, och jag kommer att göra så att mitt folk Israel sprider sig över hela jorden. De människor som jag välsignar och bryr mig om – det vill säga, de människor som tillägnar mig allting och som har fått allting av mig – är fortfarande Israels utvalda folk. Det är tack vare att de inte glömmer mig som de offrar sina nyfödda kalvar och lamm på mitt heliga altare och bär fram allt de har till mig, och de offrar till och med sina nyfödda förstfödda söner i väntan på min återkomst. Men hur är det med er? Ni väcker min vrede, ställer krav på mig och stjäl offergåvorna från dem som bär fram offer till mig, och ni inser inte att ni kränker mig; därför är gråt och bestraffning i mörkret allt ni får. Ni har väckt min vrede många gånger och jag har låtit mina brinnande eldar regna ner så att åtskilliga människor har mött ett tragiskt slut och lyckliga hem har blivit till ödsliga gravar. Allt jag känner gentemot dessa maskar är en oändlig ilska och jag har ingen avsikt att välsigna dem. Det är enbart för mitt verks skull som jag har gjort ett undantag och upphöjt er, utstått stor förödmjukelse och arbetat bland er. Skulle jag ha kunnat leva i samma hus som maskarna som krälar omkring i gödselstacken om det inte varit för min Faders viljas skull? Jag känner extrem vämjelse över alla era handlingar och ord, men eftersom jag har ett visst ”intresse” av er smutsighet och upproriskhet har detta blivit en stor samling av mina ord. Annars skulle jag absolut inte ha blivit kvar så länge bland er. Så ni ska veta att min inställning till er bara är medkänsla och beklagan; jag känner inte det minsta uns av kärlek till er. Vad jag känner för er är bara överseende, för jag gör det här uteslutande för mitt verks skull. Och att ni har sett mina gärningar beror enbart på att jag har valt ut smutsighet och upproriskhet som ”råmaterial”; annars skulle jag absolut inte uppenbara mina gärningar för dessa maskar. Jag verkar enbart motvilligt bland er, inte raskt och villigt som då jag utförde mitt verk i Israel. Jag uthärdar min ilska medan jag tvingar mig själv att tala bland er. Skulle jag acceptera att fortsätta se dessa maskar om det inte var för mitt större verks skull? Om det inte var för mitt namns skull, skulle jag för länge sedan ha stigit upp till de högsta höjder och förbränt dessa maskar fullständigt tillsammans med deras gödselstack! Skulle jag låta dessa onda demoner öppet göra motstånd mot mig och vagga med huvudet mitt framför mina ögon om det inte var för min härlighets skull? Skulle jag låta dessa maskliknande människor smäda mig efter behag om det inte var för att mitt verk ska kunna utföras smidigt utan minsta hinder? Om hundra människor i en by i Israel reste sig och motarbetade mig så här, skulle jag förinta dem även om de offrade till mig, och sedan skulle jag kasta ner dem i sprickor i marken för att förhindra att människor i andra städer någonsin mer gjorde uppror. Jag är en allt förtärande eld och tolererar inga kränkningar. Eftersom jag skapade alla människor ska de lyda allt jag säger och gör och de får inte göra uppror. Människor har ingen rätt att lägga sig i mitt verk, och än mindre är de kvalificerade att analysera vad som är rätt eller fel i mitt verk och i mina ord. Jag är skapelsens Herre och de skapade varelserna ska åstadkomma allt jag kräver med vördnad för mig i hjärtat; de ska inte försöka resonera med mig och de ska i synnerhet inte göra motstånd. Jag styr mitt folk med min auktoritet, och alla dessa som ingår i min skapelse ska underkasta sig min auktoritet. I dag möter jag er upproriskhet enbart med överseende även om ni är djärva och övermodiga inför mig, även om ni inte lyder de ord jag undervisar er och inte känner någon fruktan; jag kommer inte att tappa humöret och att små obetydliga maskar har rört upp jorden i gödselstacken påverkar inte mitt verk. För min Faders viljas skull tolererar jag att allt jag avskyr och föraktar fortsätter att existera, och det kommer jag att fortsätta göra tills mina yttranden är fullbordade, ända till min sista stund. Oroa er inte. Jag kan inte sjunka till samma nivå som en namnlös mask och jag kommer inte att jämföra min färdighet med er. Ni äcklar mig, men jag kan härda ut. Ni lyder mig inte, men ni kan inte undfly den dagen då jag kommer att tukta er, vilket min Fader lovade mig. Kan en skapad mask jämställas med skapelsens Herre? På hösten faller löven och återvänder till sina rötter; ni kommer att återvända till er ”faders” hem och jag kommer att återvända till min Faders sida. Jag kommer att åtföljas av hans ömsinta tillgivenhet och du kommer att följas av din fars trampande. Jag kommer att ha min Faders härlighet och du kommer att ha din faders skam. Jag kommer att låta dig åtföljas av den tuktan som jag länge har hållit tillbaka, och ditt stinkande kött som har varit fördärvat i tiotusentals år kommer att möta min tuktan. Jag kommer att ha avslutat mitt verk av ord i dig, min tolerans är också slut, och du börjar fylla funktionen som offer för de katastrofer mina ord bringar. Jag kommer att glädjas storligen och verka i Israel; du kommer att gråta och gnissla tänder, leva och dö i gyttjan. Jag kommer att återta min ursprungliga form och inte längre vara kvar i smutsen hos dig, medan du kommer att återta din ursprungliga fulhet och fortsätta att gräva runt i gödselstacken. När mitt verk och mina ord är över kommer det att bli en glädjens dag för mig och en gråtens dag dig. Jag kommer inte att känna medlidande med dig och du kommer aldrig att se mig mer. Jag kommer inte längre att ägna mig åt några samtal med dig och du kommer aldrig att möta mig mer. Jag kommer att avsky din upproriskhet och du kommer att sakna min ljuvlighet. Jag kommer att slå dig och du kommer att längta efter mig. Jag kommer med glädje att lämna dig och du kommer att vara medveten om din skuld till mig. Jag kommer aldrig att se dig mer, men du kommer alltid att hoppas på mig. Jag kommer att hata dig därför att du gör motstånd mot mig i dag, och du kommer att sakna mig därför att jag tuktar dig i dag, men du kommer att längta bittert efter det och gråta in i evigheten, för du kommer att ångra allt du har gjort mig. Du kommer att känna ånger över din upproriskhet och ditt motstånd, du kommer till och med att ligga utsträckt på marken i ånger och falla på knä framför mig och svära att aldrig mer vägra lyda mig. I ditt hjärta kommer du aldrig att älska någon mer än mig, men du kommer aldrig att kunna höra min röst. Jag ska få dig att skämmas över dig själv.

Nu ser jag på ditt släpphänta kött som skulle lirka med mig, och jag har bara en liten varning till dig, för jag kommer inte att ”stå till tjänst” med att tukta dig. Du ska inse vilken uppgift du har i mitt verk och sedan kommer jag att vara nöjd. Vad gäller andra saker – om du motarbetar mig, slösar bort mina pengar eller äter vad som offrats till mig, Jehova, eller om ni maskar biter varandra eller ni hundliknande varelser slåss eller kränker varandra – så bryr jag mig inte om någonting av det. Om ni bara vet vad ni är för någonting så är jag nöjd. Om ni sedan önskar dra vapen mot varandra eller strida mot varandra med ord, så varsågoda; jag har ingen åstundan att lägga mig i dessa saker och jag är inte det minsta engagerad i mänskliga angelägenheter. Det är inte så att jag inte bryr mig om era inbördes konflikter, men jag är inte en av er och därför lägger jag mig inte i sådant som är er emellan. Jag är själv inte en skapad varelse och jag är inte av världen, så jag avskyr människors jäktiga liv och deras röriga och otillständiga relationer. I synnerhet avskyr jag de skränande folkmassorna. Men jag har stor kunskap om orenheterna i alla skapade varelsers hjärtan, och redan innan jag skapade er visste jag om den orättfärdighet som fanns djupt inne i människohjärtat, och jag kände till allt svek och all oärlighet som fanns i människohjärtat. Så även om människors orättfärdiga handlingar inte lämnar några spår över huvud taget, vet jag att den orättfärdighet som finns i era hjärtan övergår rikedomen hos allt jag skapade. Varenda en av er har stigit upp till massornas högsta tinnar; ni har upphöjt er till att vara massornas förfäder. Ni är ytterst egenmäktiga, ni löper amok bland alla maskarna och söker en plats av välbehag och försöker sluka de maskar som är mindre än ni. Ni är elaka och ondskefulla i era hjärtan, till och med värre än spökena som har sjunkit till havets botten. Ni bor längst ner i gödselstacken och stör maskarna från topp till botten tills de inte har någon frid, bekämpar varandra ett tag och lugnar sedan ner er. Ni vet inte er plats men ändå slåss ni mot varandra i gödseln. Vad kan ni vinna med denna kamp? Skulle ni slåss mot varandra bakom min rygg om ni verkligen vördade mig i era hjärtan? Oavsett hur hög position du har så är du ändå bara en stinkande liten mask i dyngan! Kommer du att kunna få vingar och bli en duva i skyn? Ni stinkande små maskar stjäl offergåvorna från mitt, Jehovas, altare; kan ni rädda ert förstörda, dåliga rykte och bli Israels utvalda folk när ni gör på det viset? Ni är skamlösa kräk! Altarnas offergåvor bars fram till mig av människor, som ett uttryck för välvilja från dessa som vördar mig. De ska styras och användas av mig, så hur kan du råna mig på de små turturduvor som folk har gett mig? Är du inte rädd att bli en Judas? Är du inte rädd att ditt land ska bli ett fält av blod? Du skamlösa ting! Tror du att turturduvorna som folk offrar är till för att fylla buken på dig, din mask? Jag har gett dig vad jag är nöjd och villig att ge dig; det jag inte har gett dig tillhör mig. Du får helt enkelt inte stjäla mina offergåvor. Den som verkar är jag, Jehova – skapelsens Herre – och folk bär fram offergåvor för min skull. Tänker du att det här är ersättning för allt jobb du gör? Du är verkligen skamlös! Vem sliter du för? Är det inte för din egen skull? Varför stjäl du mina offergåvor? Varför stjäl du pengar från min penningpung? Är du Judas Iskariots son? Offren till mig, Jehova, ska prästerna ha. Är du en präst? Du vågar självbelåtet äta mina offergåvor och till och med duka fram dem på bordet; du har inget värde över huvud taget! Ditt värdelösa kräk! Min eld, Jehovas eld, kommer att förtära dig!