Dagliga ord från Gud  (Utdrag 46)

Lovprisningar har kommit till Sion och Guds boning har visat sig. Det härliga heliga namnet, som prisas av alla folk, sprider sig. Åh, Allsmäktige Gud! Universums högste, de sista dagarnas Kristus – han är den strålande solen som har stigit upp på Sions berg som tornar upp sig i majestät och prakt över hela universum …

Allsmäktige Gud! Vi ropar till dig i segerjubel; vi dansar och sjunger! Du är i sanning vår förlossare, universums store konung! Du har skapat en grupp av segrare och fullbordat Guds förvaltningsplan. Alla folk ska strömma till detta berg. Alla folk ska falla på knä inför tronen! Du är den ende sanne Guden och du förtjänar ära och vördnad. All ära, pris och makt åt tronen! Livets källa strömmar ut från tronen och vattnar och ger näring åt Guds folk väldiga hop. Förändringar uppstår dagligen i livet; nytt ljus och nya uppenbarelser följer oss och skänker ständigt nya insikter om Gud. Genom erfarenhet når man visshet om Gud. Hans ord manifesteras ständigt, manifesteras i dem som har rätt. Vi är verkligen alltför välsignade som dagligen får möta Gud ansikte mot ansikte, samtala med Gud om allt och ge Gud överhöghet över allt! Vi begrundar noga Guds ord, våra hjärtan blir lugna i Gud och på detta sätt kommer vi in i Guds närvaro där vi tar emot hans ljus. Varje dag i vårt liv, i handlingar, ord, tankar och åsikter, lever vi i Guds ord och har alltid omdömesförmåga. Guds ord leder tråden genom nålen; de ting som varit dolda i vårt inre kommer oväntat fram i ljuset, det ena efter det andra. Gemenskap med Gud tål inget velande. Gud blottlägger våra tankar och åsikter. I varje ögonblick lever vi inför Kristi domarsäte där vi blir bedömda. Fortfarande besitter Satan varenda del av vår kropp. I dag måste Guds tempel renas så att Gud kan återställa sin suveränitet. För att bli fullständigt ägda av Gud måste vi ge oss in i en kamp på liv och död. Först när vårt gamla jag har blivit korsfäst kan Kristi uppståndna liv härska oinskränkt.

Nu inleder den Helige Ande ett stormanfall in i varenda vrå av oss för att kämpa för vår återerövring! Så länge vi är redo att förneka oss själva och villiga att samarbeta med Gud, kommer Gud helt visst alltid att upplysa och rena oss inifrån och återerövra det som Satan tagit i besittning, så att vi ska kunna fulländas av Gud så snart som möjligt. Ödsla ingen tid, utan lev varje ögonblick i Guds ord. Låt er uppbyggas tillsammans med de heliga, låt er föras in i riket och träd in i härlighet tillsammans med Gud.

Ur ”Kapitel 1” i ”Kristi yttranden i begynnelsen” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 47)

Denna filadelfiakyrka har tagit form, vilket är helt och hållet tack vare Guds nåd och barmhärtighet. Kärlek till Gud uppstår i hjärtat hos de otaliga heliga som inte vacklar på sin andliga resa. De håller fast vid sin trosuppfattning att den ende sanne Guden har blivit kött, att han är universums överhuvud som är herre över allt skapat: Det här bekräftas av den helige Ande, det är lika orubbligt som bergen! Och det ska aldrig förändras!

O, Allsmäktige Gud! I dag är det du som har öppnat våra andliga ögon, låtit de blinda se, de lama gå och de spetälska bli botade. Det är du som har öppnat himlens fönster, låtit oss förnimma den andliga sfärens hemligheter, bli genomsyrade av dina heliga ord och räddade från vår mänsklighet, som fördärvades av Satan – detta är ditt oändligt stora verk och din oändligt stora nåd. Vi är dina vittnen!

Länge har du varit dold, i ödmjukhet och i stillhet. Du har gått igenom uppståndelsen från döden, lidandet på korset, människolivets glädje och sorg liksom förföljelse och motgång; du har upplevt och smakat människovärldens smärta och du har övergetts av generationer. Den inkarnerade Guden är Gud själv. För Guds viljas skull har du räddat oss från gödselstacken, hållit oss upprätta med din högra hand och frikostigt gett oss din nåd. Utan att bespara dig någon möda har du ingjutit ditt liv i oss; priset som du har betalat med ditt blod, din svett och dina tårar utkristalliserar sig i de heliga. Vi är resultatet av^a dina omsorgsfulla ansträngningar; vi är det pris du har betalat.

O, Allsmäktige Gud! Det är tack vare din underbara nåd och barmhärtighet, din rättfärdighet och ditt majestät, din helighet och ödmjukhet som alla folk ska böja knä för dig och dyrka dig i all evighet.

I dag har du fullkomnat alla kyrkor – filadelfiakyrkan – och därmed uppfyllt din sextusenåriga förvaltningsplan. De heliga kan komma till dig i ödmjuk underkastelse och förenade i ande följa dig i kärlek, anslutna till springbrunnens källa. Livets levande vatten strömmar fram utan uppehåll, tvättar bort och rensar bort all gyttja och allt smutsvatten ur kyrkan och renar återigen ditt tempel. Vi har lärt känna den sanne praktiske Guden, vandrat i hans ord, insett våra egna uppgifter och plikter och gjort allt vi kan för att uppoffra oss för kyrkans skull. Vi måste hörsamma den helige Andes verk i ständig stillhet inför dig, så att inte din Ande blir blockerad i oss. Bland de heliga finns ömsesidig kärlek och styrkan hos en del kommer att kompensera bristerna hos andra. De kan alltid vandra i anden, upplysta och belysta av den helige Ande. De omsätter genast sin tro i praktiken när de förstår den. De håller jämna steg med det nya ljuset och följer Guds fotspår.

Samarbeta aktivt med Gud; att låta honom ta kontrollen är att vandra med honom. Alla våra egna idéer, uppfattningar, åsikter och världsliga förvecklingar går upp i rök. Vi låter Gud härska allenarådande i vår ande, vandrar med honom och uppnår på så vis transcendens, vi övervinner världen och vår ande flyger fritt och uppnår befrielse: Det här blir utfallet när Allsmäktige Gud blir kung. Hur kan vi låta bli att dansa och sjunga lovsånger, uppsända vårt pris och sjunga nya psalmer?

Det finns verkligen många sätt att prisa Gud: ropa hans namn, närma sig honom, tänka på honom, läsa böner, engagera sig i gemenskap, betrakta och begrunda, bedja och lovsjunga. I de här formerna för lovpris finns glädje och smörjelse; det finns kraft i lovprisning och det finns också en börda. Det finns tro i lovprisning och det finns ny insikt.

Samarbeta aktivt med Gud, samverka i tjänande och bli ett, uppfyll Allsmäktige Guds avsikter, skynda att bli en helig, andlig kropp, trampa Satan under fötterna och gör slut på Satans öde. Filadelfiakyrkan har ryckts upp till Guds närhet och manifesteras i hans härlighet.

Ur ”Kapitel 2” i ”Kristi yttranden i begynnelsen” i ”Ordet framträder i köttet”

Fotnoter:

a. Den ursprungliga texten innehåller inte orden ”resultatet av”.

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 48)

Den segerrike kungen sitter på sin härlighets tron. Han har fullbordat återlösningen och lett allt sitt folk till att träda fram i härlighet. Han håller universum i sina händer och med sin gudomliga visdom och makt har han byggt och befäst Sion. Med sitt majestät dömer han den onda världen; han dömer alla nationer och alla folk, marken och haven och allt levande som finns där, liksom dem som är berusade av lösaktighetens vin. Gud ska sannerligen döma dem och han ska sannerligen vredgas på dem och däri ska Guds majestät bli uppenbarad. Denna dom ska vara ögonblicklig och verkställas utan dröjsmål. Guds vredes eld ska förbränna deras avskyvärda brott och när som helst ska de drabbas av katastrof; de ska inte veta av någon flyktväg och inte ha någonstans att gömma sig, de ska gråta och gnissla tänder och de ska dra förstörelse över sig själva.

Guds älskade segerrika söner kommer helt visst att stanna i Sion för att aldrig lämna berget. Massorna ska lyssna uppmärksamt till Guds röst, de ska beakta hans handlingar noggrant och deras lovsång till honom ska aldrig upphöra. Den ende sanne Guden har framträtt! Vi kommer att vara säkra på honom i anden, följa honom noga och göra vårt bästa för att skynda framåt utan att tveka. Världens undergång utspelas inför våra ögon; ett riktigt kyrkligt liv liksom människorna, angelägenheterna och tingen runt omkring oss förstärker vår träning. Låt oss skynda oss att ta tillbaka våra hjärtan som älskar världen så! Låt oss skynda oss att ta tillbaka vår syn som är så dunkel! Vi ska inte vandra vidare så att vi inte överträder gränserna, vi ska tiga så att vi kan leva efter Guds ord, och vi ska inte längre käbbla om våra vinster och förluster. Gör dig av med din förkärlek för den sekulära världen och rikedomar! Ack, frigör er från detta – era hårt fästa band till make och döttrar och söner! Ta avstånd från dina åsikter och fördomar! Vakna, för tiden är kort! Låt din ande blicka upp, blicka upp och låt Gud ta kontroll. Låt dig inte bli som Lots hustru. Det är så ömkligt att bli förkastad! Ja, verkligen ömkligt! Vakna!

Ur ”Kapitel 3” i ”Kristi yttranden i begynnelsen” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 49)

Berg och floder förändras, strömmande vatten följer sitt lopp och människans liv är långt ifrån att kunna bestå så som jorden och himlen gör. Endast Allsmäktige Gud är det evigt uppståndna livet som fortsätter generation efter generation i all evighet! Alla ting och händelser är i hans händer och Satan är under hans fot.

I dag är det tack vare Guds förutbestämda urval som han har räddat oss ur Satans grepp. Han är verkligen vår återlösare. Kristi eviga, uppståndna liv har verkligen åstadkommits inom oss, ämnat oss att förenas med Guds liv så att vi verkligen kan möta honom ansikte mot ansikte, äta honom, dricka honom och åtnjuta honom. Det här är den osjälviska offergåva som Gud har burit fram genom att betala priset med sitt hjärtas blod.

Allteftersom årstiderna kommer och går, passerar genom vind och frost, förminskas varken Guds tro eller beslutsamhet oavsett hur mycket lidande i livet, förföljelse, prövning, förkastande och förtal i världen eller hur många falska anklagelser från regeringar han möter. Gud sätter sitt eget liv åt sidan, helhjärtat hängiven sin vilja, sin förvaltning och sin plan, för att dessa ska kunna utföras. Han besparar sig ingen möda när han omsorgsfullt livnär och vattnar sitt folks väldiga hop. Det spelar ingen roll hur oupplysta eller besvärliga vi är – vi behöver bara böja oss inför honom så kommer Kristi uppståndna liv att förändra vår gamla natur. … Han arbetar outtröttligt och försakar mat och vila för alla dessa förstfödda söner. Han vakar helhjärtat i Sion under otaliga dagar och nätter, i brännande hetta och isande kyla.

Världen, hemmet, arbetet och allt annat försakar han helt och hållet, glatt och villigt; och världsliga nöjen berör honom inte. … Orden från hans mun borrar sig in i oss och blottlägger sådant som är gömt djupt i våra hjärtan. Hur kan vi undgå att övertygas? Varenda mening som kommer ur hans mun kan besannas i oss när som helst. Vad vi än gör, i hans närvaro eller dolt för honom, finns det ändå inget som han inte vet, inget som han inte förstår, utan allt kommer i själva verket att vara synligt för honom, trots våra egna planer och arrangemang.

Att sitta framför honom, njuta i vår ande, obesvärade och lugna, men med en ständig tomhetskänsla inombords och verklig tacksamhetsskuld till Gud: Detta är ett under som är ofattbart och omöjligt att uppnå. Den helige Ande är bevis nog på att Allsmäktige Gud är den ende sanne Guden! Det är obestridligt bevisat! Vår grupp är obeskrivligt välsignad! Om det inte vore för Guds nåd och barmhärtighet skulle vi bara kunna bli förtappade och följa Satan. Endast Allsmäktige Gud kan frälsa oss!

O! Allsmäktige Gud, den praktiske Guden! Det är du som har öppnat våra andliga ögon och låtit oss skåda den andliga världens hemligheter. Rikets framtidsutsikter är gränslösa. Låt oss vara vaksamma medan vi väntar. Dagen kan inte vara alltför långt borta.

Krigets lågor virvlar omkring, röken från kanoneld fyller luften, vädret blir varmt, klimatet växlar, en farsot kommer att sprida sig och människorna kan bara dö utan hopp om att kunna överleva.

O! Allsmäktige Gud, den praktiske Guden! Du är vår ointagliga borg. Du är vår tillflykt. Vi kurar ihop oss under dina vingar och olyckorna kan inte nå oss. Sådant är ditt gudomliga beskydd och din gudomliga omvårdnad.

Vi höjer alla våra röster i sång, vi lovprisar med sång och ljudet av vår lovsång skallar genom hela Sion! Allsmäktige Gud, den praktiske Guden, har berett detta underbara slutmål åt oss. Var vaksamma – o, var vaksamma! Ty timmen är ännu inte alltför sen.

Ur ”Kapitel 5” i ”Kristi yttranden i begynnelsen” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 50)

Alltsedan tiden då Allsmäktige Gud – rikets kung – bevittnades har omfattningen av hans förvaltning utvecklats i sin fullhet genom hela universum. Inte nog med att Guds framträdande omvittnats i Kina, utan namnet Allsmäktige Gud har omvittnats i alla länder och på alla platser. De ropar alla hans heliga namn, söker gemenskap med honom på alla sätt, förstår Allsmäktige Guds vilja och hjälps åt att tjäna honom i kyrkan. Det här är det förunderliga sättet varpå den helige Ande fungerar.

Språken i olika länder skiljer sig från varandra, men det finns bara en Ande. Den här Anden förenar kyrkor i hela universum och är fullständigt ett med Gud, utan minsta avvikelse. Det här är något som står utom all tvekan. Nu kallar den helige Ande på dem och hans röst väcker dem. Det är Guds barmhärtighets röst. De ropar alla Allsmäktige Guds heliga namn! De lovprisar och sjunger också. Det får aldrig finnas någon avvikelse i den helige Andes verk; de här personerna gör vad som helst för att gå framåt på den rätta vägen, de backar inte ur – underverk hopas på underverk. Det här är något som folk tycker är svårt att föreställa sig och omöjligt att spekulera om.

Allsmäktige Gud är kung över livet i universum! Han sitter på sin härlighets tron och dömer världen, härskar över allt och regerar över alla länder; alla folk böjer knä inför honom, tillber honom, närmar sig honom och kommunicerar med honom. Oavsett hur länge ni har trott på Gud, hur hög status eller tjänsteålder ni har, om ni går emot Gud i era hjärtan måste ni bli dömda och lägga er raklånga på marken inför honom och utstöta ljud av smärtsam, enträgen bön; det här är sannerligen att skörda frukterna av sina egna gärningar. Det här klagoljudet är ljudet av pina i sjön av eld och svavel och det är skriket när man tuktas av Guds järnspira: det här är domen inför Kristi domarsäte.

Utdrag ur ”Kapitel 8” i ”Kristi yttranden i begynnelsen” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 53)

Allsmäktige Gud, Evige fader, Fridsfurste, vår Gud härskar! Allsmäktige Gud sätter ner sina fötter på Olivberget. Så underbart det är! Lyssna! Vi väktare höjer våra röster och sjunger tillsammans, för Gud har återvänt till Sion. Med egna ögon ser vi Jerusalems ödeläggelse. Brist ut i glädje och sjung tillsammans, för Gud har gett oss tröst och återlöst Jerusalem. Gud har visat sin heliga arm inför alla folkens ögon, Guds verkliga person har framträtt! Alla jordens ändar har sett frälsningen från vår Gud.

O Allsmäktige Gud! De sju andarna har sänts ut från din tron till alla församlingar för att uppenbara alla dina hemligheter. Där du sitter på din härlighets tron har du förvaltat ditt rike och gjort det fast och stabilt med rätt och rättfärdighet, och du har lagt alla folk under dig. O Allsmäktige Gud! Du har lossat kungarnas bälten, du har fått stadens portar att öppnas inför dig och de ska aldrig mer stängas. För ditt ljus har kommit och din härlighet höjer sig och strålar klart. Mörker täcker jorden och töcken omger folken. O Gud! Men du har framträtt för oss, du har låtit ditt ljus lysa över oss och din härlighet visar sig över oss; alla folk ska komma till ditt ljus och kungar till din glans. Du lyfter din blick och ser dig omkring: Dina söner kommer från fjärran och samlas inför dig, dina döttrar bärs fram på armen. O Allsmäktige Gud! Din stora kärlek griper oss; det är du som leder vår vandring framåt på vägen till ditt rike och det är dina heliga ord som genomsyrar oss.

O Allsmäktige Gud! Vi tackar och vi prisar dig! Låt oss se upp till dig, bevittna dig, upphöja dig och sjunga för dig med ett uppriktigt, stilla och hängivet hjärta. Låt oss ha ett enda sinne och byggas upp tillsammans, och må du snart göra oss till sådana som är efter ditt hjärta, sådana som tas i bruk av dig. Vi önskar att din vilja ska genomföras obehindrad över hela jorden.

Ur ”Kapitel 25” i ”Kristi yttranden i begynnelsen” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 54)

Allsmäktige Gud är allsmäktig, åstadkommer allt och är den fullständige, sanne Guden! Han inte bara bär de sju stjärnorna, bär de sju andarna, har sju ögon, bryter de sju sigillen och öppnar skriftrullen, utan dessutom utdelar han de sju plågorna och de sju skålarna och öppnar de sju åskorna; för länge sedan lät han de sju basunerna ljuda! Allt som skapats och fulländats av honom bör prisa honom, ära honom och upphöja hans tron. O, Allsmäktige Gud! Du är allt, du har åstadkommit allt och med dig är alla fulländade, alla strålande, alla befriade, alla fria, alla starka och kraftfulla! Det finns inget dolt eller förborgat, med dig uppenbaras alla hemligheter. Dessutom dömer du dina fienders skaror, du visar ditt majestät, visar din rasande eld, visar din vrede och än mer visar du din exempellösa, eviga, helt oändliga härlighet! Alla folk bör vakna och med jubel och sång utan förbehåll lovprisa den allsmäktige, den alltigenom sanne, alltigenom levande, överflödande, härlige och sanne Guden som är från evighet till evighet. Hans tron bör hela tiden upphöjas, hans heliga namn prisas och förhärligas. Detta är min — Guds — eviga vilja och de oändliga välsignelser som han uppenbarar för och skänker till oss! Vem av oss ärver inte detta? För att ärva Guds välsignelser måst man upphöja Guds heliga namn och komma för att tillbe genom att omsluta tronen. Alla de som kommer inför honom med andra motiv och andra avsikter ska förvandlas till rök av hans rasande eld. Idag är den dag då hans fiender ska dömas och denna dag ska de också förgås. Än mer är detta den dag då jag, Allsmäktige Gud, ska uppenbaras och motta ära och härlighet. O, alla folk! Res er snabbt för att lovprisa och välkomna Allsmäktige Gud som i evigheters evighet ger oss kärlek och frälsning, skänker välsignelser till oss, gör sina söner fullkomliga och framgångsrikt åstadkommer sitt rike! Detta är Guds underbara gärning! Detta är Guds eviga förutbestämmelse och arrangemang, att han själv kommer för att frälsa oss, för att fullända oss och föra oss in i härligheten.

Alla som inte står upp och vittnar är de blindas förfäder, okunnighetens kungar, och de ska bli de evigt okunniga, de eviga dårarna och de evigt blinda döda. Därför måste våra andar vakna! Alla människor måste stå upp! Jubla, prisa och lovsjung evinnerligen härlighetens Konung, barmhärtighetens Fader, återlösningens Son, de överflödande sju andarna och den Allsmäktige Gud som kommer med majestätisk rasande eld och rättfärdig dom, som är alltillräcklig, överflödande, allsmäktig och fullständig. Hans tron ska upphöjas för evigt! Alla människor bör se att detta är Guds visdom, hans underbara sätt att frälsa och fullbordandet av hans härliga vilja. Om vi inte står upp och vittnar så finns det ingen återvändo när ögonblicket väl är förbi. Huruvida vi får välsignelser eller olycka avgörs på denna nuvarande etapp av vår resa, utifrån vad vi gör, tänker och lever ut just nu. Så hur bör ni agera? Vittna om och upphöj Gud för evigt; upphöj Allsmäktige Gud, de sista dagarnas Kristus — den evige, unike, sanne Guden!

Från och med nu bör ni tydligt se att alla de som inte vittnar om Gud, som inte vittnar om den unike, sanne Guden, som hyser tvivel om honom, allesamman är sjuka, döda och sådana som trotsar Gud! Guds ord har redan bevisats ända sedan antiken: alla de som inte samlar med mig skingrar och de som inte är med mig är emot mig; det är en oföränderlig sanning huggen i sten! De som inte vittnar för Gud är Satans lakejer. Dessa människor kommer för att störa och vilseleda Guds barn, för att avbryta Guds förvaltning, och de måste överlämnas åt svärdet! Vem som än visar dem goda avsikter söker sin egen förgörelse. Ni måste höra och tro Guds Andes tal, vandra Guds Andes väg och leva efter Guds Andes ord och än mer upphöja den allsmäktige Gudens tron för evigt!

Allsmäktige Gud är de sju andarnas Gud! Han är också de sju ögonens och sju stjärnornas Gud och hela skriftrullen har öppnats av honom! Han har låtit de sju basunerna ljuda och han håller de sju skålarna och sju plågorna i sin hand, redo att släppas lösa efter hans vilja. O, de sju åskorna som alltid har varit förseglade! Tiden är inne för att öppna dem! Han som kommer att öppna de sju åskorna har redan framträtt inför våra ögon!

Allsmäktige Gud! Med dig är alla befriade och fria, det finns inga svårigheter och allt flyter på smidigt! Inget vågar blockera eller hindra dig, alla underkastar sig dig. Alla som inte underkastar sig dör!

Allsmäktige Gud, Guden med sju ögon! Allt är fullkomligt klart, allt är strålande och blottlagt, allt är uppenbarat och avtäckt. Med honom är allt kristallklart och det är inte bara Gud själv som är sådan utan även hans söner. Inför honom och hans söner kan inte någon människa, något föremål eller någon företeelse döljas!

Allsmäktige Guds sju stjärnor är strålande! Kyrkan har fullkomnats av honom, han fastställer sina kyrkosändebud och hela kyrkan är inom hans försorg. Han bryter alla de sju sigillen och han fullbordar själv sin förvaltningsplan och sin vilja. Skriftrullen är hans förvaltnings fördolda andliga språk och han har öppnat och uppenbarat det!

Alla människor ska höra hans sju ljudande basuner. Med honom tillkännages allt för att aldrig mer vara dolt, och det finns ingen sorg mer. Allt är uppenbarat och allt är segerrikt!

Allsmäktige Guds sju basuner är öppna, härliga och segerrika basuner! De är också de basuner som dömer hans fiender! Mitt i hans seger är hans horn upphöjt! Han härskar över hela universum!

Han har förberett de sju skålarna med plågor och de töms till fullo över hans fiender till den yttersta gränsen, och dessa kommer att förtäras i lågorna av hans rasande eldar. Allsmäktige Gud visar sin myndighets makt och alla hans fiender förgås. De sista sju åskorna är inte längre förseglade inför Allsmäktige Gud, utan alla är öppna! Alla är öppna! Han dödar sina fiender med de sju åskorna, stabiliserar jorden och får den att tjäna honom, för att aldrig mer läggas öde!

Rättfärdige Allsmäktige Gud! Vi upphöjer dig för evigt! Du förtjänar ändlös pris, ändlös hyllning och upphöjelse! Dina sju åskor är inte bara till för din dom, utan är mer till för din härlighet och myndighet, för att fullända allting!

Alla folk firar framför tronen, upphöjer och prisar Allsmäktige Gud, de sista dagarnas Kristus! Deras röster skakar hela universum likt åska! Absolut allting existerar tack vare honom och uppstår tack vare honom. Vem vågar låta bli att helt tillskriva honom all härlighet, ära, myndighet, visdom, helighet, seger och alla uppenbarelser? Detta är verkställandet av hans vilja och det slutliga fullbordandet av hans förvaltnings uppbyggnad!

Ur ”Kapitel 34” i ”Kristi yttranden i begynnelsen” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 57)

Kristus av de sista dagarna för med sig liv och för med sig den varaktiga och eviga sanningens väg. Denna sanning är den stig genom vilken människan ska vinna liv och den enda stig på vilken människan ska lära känna Gud och bli godkänd av Gud. Om du inte söker den livets väg som Kristus av de sista dagarna ger ska du aldrig vinna Jesu godkännande och aldrig kvalificera dig för att träda in genom porten till himmelriket, för du är både historiens marionett och fånge. De som kontrolleras av regler, av ord, och är fjättrade av historien kommer aldrig att kunna vinna liv och aldrig att kunna vinna det oändliga livets väg. Det beror på att de endast har grumligt vatten som klibbat sig fast i tusentals år istället för det livets vatten som flödar från tronen. De som inte blir försedda med livets vatten kommer för alltid att förbli lik, Satans leksaker och helvetets söner. Hur kan de då skåda Gud? Om du bara försöker hålla fast vid det förflutna, bara försöker låta allting vara som det är genom att stå still och inte försöker förändra den nuvarande situationen och överge historien, kommer du då inte alltid att vara emot Gud? Stegen i Guds verk är väldiga och mäktiga, som svallande vågor och mullrande åska – ändå sitter du passivt och väntar på förstörelse, håller fast vid din dårskap och gör ingenting. Hur kan du på det viset bli betraktad som någon som följer Lammets steg? Hur kan du rättfärdiga den Gud du håller fast vid som en Gud som alltid är ny och aldrig gammal? Och hur kan orden i dina gulnade böcker föra dig över till en ny tidsålder? Hur kan de leda dig till att söka stegen i Guds verk? Och hur kan de ta dig upp till himlen? Det du håller i dina händer är de ord som endast kan ge tillfällig lindring, inte de sanningar som kan ge liv. De skrifter du läser är sådana som endast kan berika ditt språk, inte visdomsord som kan hjälpa dig att förstå mänskligt liv, än mindre de vägar som kan leda dig till fullkomlighet. Ger inte den motsägelsen dig anledning att reflektera? Låter den dig inte förstå vilka mysterier som den rymmer? Är du i stånd att överlåta dig själv till himlen för att möta Gud på egen hand? Kan du, utan att Gud kommer, ta dig in i himlen själv för att njuta familjelyckan med Gud? Drömmer du fortfarande? Jag föreslår i sådant fall att du slutar drömma och ser på den som verkar nu, på den som nu uträttar verket med att rädda människan i de sista dagarna. Om du inte gör det ska du aldrig vinna sanningen och ska aldrig vinna liv.

De som vill vinna liv utan att förlita sig på den sanning som talas av Kristus är de mest löjeväckande människorna på jorden, och de som inte accepterar livets väg som Kristus för med sig har förlorat sig i fantasier. Och därför säger jag att de som inte accepterar Kristus av de sista dagarna ska för alltid föraktas av Gud. Kristus är människans ingång till riket under de sista dagarna, som ingen kan kringgå. Ingen kan bli fullkomnad av Gud utom genom Kristus. Du tror på Gud och därmed måste du acceptera hans ord och lyda hans väg. Du får inte bara tänka på att vinna välsignelser utan att ta emot sanningen eller acceptera livets försörjning. Kristus kommer under de sista dagarna, så att alla de som uppriktigt tror på honom kan förses med liv. Hans verk är till för att avsluta den gamla tidsåldern och träda in i den nya och utgör den väg som måste följas av alla de som vill träda in i den nya tidsåldern. Om du inte är i stånd att erkänna honom utan istället fördömer, hädar eller till och med förföljer honom ska du nödvändigt brinna i all evighet och kommer aldrig att träda in i Guds rike. För denne Kristus är själv den Helige Andes uttryck, Guds uttryck, den ende som Gud har anförtrott att uträtta hans verk på jorden. Och därför säger jag, att om du inte kan acceptera allt som Kristus av de sista dagarna gör, då hädar du mot den Helige Ande. Den vedergällning som ska drabba den som hädar mot den Helige Ande är uppenbar för alla. Jag säger också till dig att om du motsätter dig Kristus av de sista dagarna och förnekar honom, finns det ingen som kan bära konsekvenserna åt dig. Vidare kommer du från och med den dagen inte att få en ny möjlighet att vinna Guds godkännande; även om du försöker friköpa dig själv kommer du aldrig mer att skåda Guds ansikte. För det du motsätter dig är inte en människa, det du förnekar är inte någon ynklig varelse, utan Kristus. Är du medveten om denna konsekvens? Du har inte gjort ett litet misstag, utan begått ett avskyvärt brott. Och därför råder jag alla att inte visa tänderna inför sanningen eller komma med omdömeslös kritik, för endast sanningen kan ge dig liv och inget annat än sanningen kan låta dig födas på nytt och skåda Guds ansikte.

Utdrag ur ”Endast de sista dagarnas Kristus kan ge människan det eviga livets väg” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 59)

Människorna hyllar mig, människorna prisar mig. Allas munnar uttalar den ende sanne Gudens namn, alla människor lyfter blicken för att skåda mina gärningar. Riket sänker sig ned över världen; min person är rik och överflödande. Vem skulle inte jubla över detta? Vem skulle inte dansa av glädje över detta? O Sion! Höj ditt segerbanér för att hylla mig! Sjung din triumferande segersång och sprid mitt heliga namn! Alla ting på jorden! Rena nu er själva som offer till mig! Stjärnor i skyn! Skynda tillbaka till era platser och visa min väldiga makt på himlafästet! Jag lyssnar till rösterna från människorna på jorden som utgjuter oändlig kärlek och vördnad för mig i sång! Denna dag, när hela skapelsen får liv igen, kommer jag ner i människornas värld. I denna stund slår blommorna ut, fåglarna sjunger och alla ting är fyllda av jubel! Till ljudet av rikets salut störtar Satans rike samman, förintat till den genljudande refrängen i rikets hymn. Och det kommer aldrig mer att uppstå!

Vem på jorden vågar stå upp och göra motstånd? När jag stiger ned till jorden kommer jag med brand, med vrede, med alla katastrofer. Nu är de jordiska rikena mitt rike! Uppe på himlen störtar och väller molnen fram; under himlen svallar sjöar och floder och piskar fram en gripande melodi. Vilande djur kommer fram ur sina hålor och alla folk som sover väcks av mig. Den dag alla folk har väntat på är äntligen här! De sänder upp de vackraste sånger till mig!

I denna underbara stund, i denna gripande tid,

prisar nu himlarna ovan och allt under himlen. Vem skulle inte vara entusiastisk över detta?

Vem skulle inte glädjas över detta? Vem skulle inte gråta vid denna tilldragelse?

Himlen är inte samma himmel, nu är den rikets himmel.

Jorden är inte den jord som var, utan är nu helig jord.

Sedan ett kraftigt regn dragit förbi är den smutsiga gamla världen fullständigt förvandlad.

Bergen förändras … vattnen förändras …

också människorna förändras … allting förändras …

Tysta berg! Dansa för mig!

Stillastående vatten! Strömma fritt!

Sovande människor! Stå upp i era strävanden!

Jag har kommit … och jag härskar …

Alla kommer att med egna ögon se mitt ansikte, alla kommer att med egna öron höra min röst,

och själva uppleva livet i riket …

Så ljuvt … så underbart …

Oförglömligt … oförglömligt …

I min vredes lågor kämpar den stora röda draken;

i min majestätiska dom visar djävlar sina sanna skepnader;

vid mina stränga ord skäms alla och vågar inte visa sina ansikten.

De minns det förflutna, hur de hånade mig,

hur de alltid framhävde sig själva och alltid trotsade mig.

Vem kommer inte att gråta i dag? Vem känner ingen ånger?

Hela universum är fullt av tårar …

fullt av fröjdeljud … fullt av skratt …

Ojämförlig glädje … ojämförlig glädje …

Lätt regn som smattrar … tung snö som dalar ner …

Människor som blandar sorg och glädje … somliga skrattar …

somliga gråter … och somliga jublar …

Som om människor har glömt … om det är en mulen och regnig vår,

en sommar med utslagna blommor, en höst med riklig skörd

eller en vinter kall som is och frost, ingen vet …

I skyn driver molnen, på jorden rörs haven upp.

Sönerna viftar med armarna … människorna rör på fötterna i dans …

Änglarna är verksamma … änglarna vakar och vallar …

Jordens människor skyndar omkring, allting på jorden förökar sig.

Ur ”Rikets hymn” i ”Guds ord till hela universum” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 60)

Varenda mänsklig individ borde acceptera min andes skärskådning, granska alla sina ord och handlingar ingående och dessutom se på mina förunderliga gärningar. Hur känner ni er när riket anländer på jorden? När mina söner och mitt folk strömmar till min tron påbörjar jag formellt domen inför den stora vita tronen. Det vill säga, när jag personligen inleder min verksamhet på jorden och domens era närmar sig sitt slut, börjar jag rikta mina ord till hela universum och släppa fri min andes röst till hela universum. Med mina ord kommer jag att tvätta alla människor och ting bland allt som finns i himlen och på jorden rena, så att landet inte längre är smutsigt och tygellöst utan ett heligt rike. Jag kommer att förnya alla ting så att de är beredda för mitt bruk, så att de inte längre bär den jordiska andedräkten och inte längre är fläckade av markens smak. På jorden har människan famlat efter mina ords mål och ursprung, och hon har iakttagit mina gärningar, men ingen har någonsin verkligen känt till mina ords ursprung och ingen har någonsin verkligen skådat det förunderliga i mina gärningar. Det är först i dag, när jag personligen kommer bland människorna och talar mina ord, som människan har lite kunskap om mig, tar bort platsen för sin ”Gud” ur sina tankar och i stället skapar en plats för den praktiske Guden i sitt medvetande. Människan har föreställningar och är full av nyfikenhet — vem skulle inte vilja se Gud? Vem skulle inte vilja möta Gud? Ändå är det enda som upptar en bestämd plats i människans hjärta en Gud som människan känner är diffus och abstrakt. Vem skulle inse detta om jag inte sa det till dem rent ut? Vem skulle på allvar tro, med all säkerhet och utan minsta antydan till tvivel, att jag verkligen existerar? Det är en väldig skillnad mellan den ”Gud” som finns i människans hjärta och verklighetens Gud, och det går inte att jämföra dem. Om jag inte blev kött skulle människan aldrig lära känna mig, och även om hon lärde känna mig, skulle inte denna kunskap ändå vara en föreställning? Varje dag går jag mitt i en aldrig sinande ström av människor, och varje dag är jag verksam i varje människas inre. När människan verkligen ser mig kommer hon att kunna känna igen mig i mina ord och begripa genom vilka medel jag talar, liksom vilka mina avsikter är.

Vad, bland alla ting, är inte tyst när riket formellt anländer till jorden? Vem bland alla människor är inte rädd? Jag vandrar överallt i hela universums värld och jag arrangerar personligen allting. Vem vet inte nu att mina gärningar är underbara? Mina händer upprätthåller allt och ändå är jag samtidigt över allting. Är inte min inkarnation och min personliga närvaro bland människorna i dag det sanna syftet med min ödmjukhet och doldhet? Utåt sett applåderar många människor mig som god och prisar mig som vacker, men vem känner mig verkligen? Varför begär jag i dag att ni ska känna mig? Är inte mitt mål att få den stora röda draken att skämmas? Jag vill inte tvinga människan att prisa mig, utan få henne att känna mig, och därigenom kommer hon att älska mig och därmed prisa mig. En sådan lovprisning är värd sitt namn och är inte tomt prat; den sortens lovprisning är den enda som kan nå min tron och stiga upp i skyarna. Eftersom människan har frestats och fördärvats av Satan, eftersom hon har tagits över av föreställningar och tankar, har jag blivit kött i syfte att personligen erövra hela mänskligheten, avslöja alla människans föreställningar och slita sönder hennes tankegångar. Resultatet har blivit att människan inte längre stoltserar framför mig och inte längre tjänar mig efter sina egna föreställningar, och därmed är den ”Gud” som människan föreställt sig fullkomligt fördriven. När riket kommer börjar jag först av allt det här stadiet av mitt verk och det gör jag bland mitt folk. Eftersom ni är mitt folk och ni är födda i den stora röda drakens land, finns det självklart inte bara lite, eller en del, av den stora röda drakens gift i er. Därför är detta stadium av mitt verk i första hand fokuserat på er och detta är en viktig aspekt av min inkarnation i Kina. De flesta människor är oförmögna att fatta ens en bråkdel av de ord jag talar, och när de gör det är deras förståelse dunkel och rörig. Det här är en vändpunkt i den metod jag talar med. Vilken människa skulle kunna bli frälst och undgå att kastas ner i Hades om alla var i stånd att läsa mina ord och förstå deras innebörd? Det är när människan väl känner mig och lyder mig som jag kommer att vila, och det är just då som människan är i stånd att fatta innebörden i mina ord. I dag är er mognad alltför liten – den är nästan ömkansvärt liten, inte ens värdig att lyftas upp — för att inte tala om er kunskap om mig.

Utdrag ur ”Kapitel 11” i ”Guds ord till hela universum” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 61)

När blixten ljungar från Östern, vilket också är exakt det ögonblick då jag börjar yttra mina ord – när blixten ljungar lyses hela himlavalvet upp och alla stjärnorna förvandlas. Det är som om hela människosläktet hade blivit uppsorterad. I skenet från denna ljusstråle från Östern blottas hela mänskligheten i sin ursprungliga form, förblindad och hämmad av förvirring; än mindre är de i stånd att dölja sina fula anletsdrag. Än en gång är de som djur som flyr bort från mitt ljus för att ta sin tillflykt i bergsgrottor; men inte en enda bland dem kan undkomma mitt ljus. Alla människor är förbluffade, alla väntar, alla iakttar; vid mitt ljus ankomst fröjdar sig alla över den dag de föddes, och likaså förbannar alla den dag de föddes. Motstridiga känslor är omöjliga att uttrycka i ord; tårar av självkritik bildar floder som förs bort med den svepande forsen och försvinner på ett ögonblick utan spår. Än en gång tränger sig min dag på människosläktet, väcker det på nytt och ger det en punkt att göra en nystart från. Mitt hjärta bultar och bergen hoppar och vattnen dansar av glädje i takt med mitt hjärtas slag, och vågorna håller takten där slår mot de steniga reven. Det är svårt att uttrycka vad som finns i mitt hjärta. Jag vill att allt orent ska brinna upp och bli till aska under min blick, jag vill att alla olydnadens söner ska försvinna ur min åsyn för att inte längre fortleva. Jag har inte bara skapat en ny början i den stora röda drakens boning, utan jag har även påbörjat nytt verk i universum. Snart kommer jordens riken att bli mitt rike; snart kommer jordens riken att för evigt upphöra att existera på grund av mitt rike, på grund av att jag redan har segrat, på grund av att jag har återvänt i triumf. Den stora röda draken har uttömt alla upptänkliga metoder för att rubba min plan i hopp om att radera ut mitt verk på jorden, men kan dess bedrägliga lister få mig att tappa modet? Kan dess hot skrämma mig att förlora min tillförsikt? Det har aldrig funnits en enda varelse varken i himlen eller på jorden som jag inte håller i min hand; hur mycket mer gäller inte detta den stora röda draken, denna figur som tjänar som kontrast till mig? Är den inte också ett föremål som ska hanteras av mina händer?

Vid tiden för min inkarnation i mänsklighetens värld, nådde människan ovetande fram till denna dag med hjälp av min vägledande hand och kom omedvetet att lära känna mig. Men när det gäller hur hon ska gå den väg som ligger framför henne har ingen någon aning, ingen vet, och än mindre har någon ett hum om i vilken riktning vägen kommer att föra henne. Endast med den Allsmäktige vakande över sig kommer någon att kunna vandra vägen till slutet; endast vägledda av blixten i Östern kommer någon att kunna stiga över tröskeln som leder till mitt rike. Bland människor har det aldrig funnits någon som har sett mitt ansikte, sett blixten i Östern; än mindre finns det väl då någon som har hört den röst som utgår från min tron? Faktum är att sedan forna tider har inte en enda människa kommit i direkt kontakt med min person; först i dag när jag har kommit in i världen har människor möjlighet att se mig. Men de känner mig fortfarande inte; de ser bara mitt ansikte och hör bara min röst, men utan att förstå vad jag menar. Alla människor är på det viset. Som en av mitt folk – känner du inte djup stolthet när du ser mitt ansikte? Och känner du inte eländig skam över att du inte känner mig? Jag vandrar bland människor och jag lever bland människor, för jag har blivit kött och jag har kommit in i människans värld. Mitt mål är inte bara att göra det möjligt för mänskligheten att se på mitt kött, utan att göra det möjligt för mänskligheten att känna mig, vilket är viktigare. Genom mitt inkarnerade kött kommer jag dessutom att döma mänskligheten för dess synder; genom mitt inkarnerade kött kommer jag att besegra den stora röda draken och förinta dess håla.

Utdrag ur ”Kapitel 12” i ”Guds ord till hela universum” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 62)

Runtom i hela universum firar människor min dags ankomst och änglar vandrar bland mitt folk. Genom sin tjänst i himlen hjälper änglarna alltid mitt folk när Satan ställer till bekymmer. De låter sig inte bedras av djävulen på grund av någon mänsklig svaghet, utan mörkrets makters angrepp får dem att anstränga sig ännu mer för att uppleva människans liv genom dimman. Hela mitt folk underkastar sig mitt namn och aldrig någonsin reser sig någon upp för att öppet motarbeta mig. Tack vare änglarnas arbete accepterar människorna mitt namn och alla befinner sig mitt i mitt verks ström. Världen störtar samman! Babylon är förlamat! O, denna religiösa värld! Hur skulle den kunna undgå att förstöras av min auktoritet på jorden? Vem vågar fortsätta att göra motstånd mot mig och vägra lyda? De skriftlärda? Alla religiösa tjänstemän? Jordens härskare och myndigheter? Änglarna? Finns det någon som inte hyllar min kropps fullkomlighet och fullständighet? Finns det någon bland alla folk som inte oupphörligt sjunger min lov och är ständigt lycklig? Jag lever i det land där den stora röda draken har sin håla, men det får mig varken att darra eller fly min väg, för hela dess folk har redan börjat avsky den. Aldrig har någonting gjort sin ”plikt” inför draken för drakens skull: tvärtom agerar alla ting som de behagar och vart och ett går sin egen väg. Hur kan jordens länder undgå att förgöras? Hur kan jordens länder undgå att falla? Hur kan mitt folk annat än jubla? Hur kan de annat än sjunga av glädje? Är det här människans förtjänst? Jag gav människan roten till hennes existens och försåg henne med materiella ting, men hon är inte nöjd med sina nuvarande förhållanden utan ber att få träda in i mitt rike. Men hur skulle hon kunna träda in i mitt rike så lätt, utan att behöva betala något pris och utan att vilja erbjuda sin osjälviska kärlek? I stället för att fordra något av människan, ställer jag krav på henne så att mitt rike på jorden ska kunna fyllas av härlighet. Jag har väglett människan in i den nuvarande tidsåldern, hon existerar i detta tillstånd och hon lever vägledd och omsluten av mitt ljus. Vem bland människorna på jorden skulle annars känna till sina framtidsutsikter? Vem skulle förstå min vilja? Jag fogar mina villkor till kraven på människan; är inte detta i linje med naturens lagar?

Utdrag ur ”Kapitel 22” i ”Guds ord till hela universum” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 63)

I riket börjar skapelsens otaliga ting att återupplivas och återfå sin livskraft. På grund av ändringar i jordens tillstånd, börjar även gränserna mellan ett land och ett annat att flyttas. Tidigare har jag profeterat: När land delas från land, och land förenas med land, kommer det att vara den tid då jag kommer att slå sönder nationerna i småbitar. Vid denna tid kommer jag att förnya hela skapelsen och åter dela upp hela universum, och därmed ordna upp universum och förvandla dess gamla tillstånd till ett nytt. Detta är min plan. Dessa är mina verk. När världens alla nationer och folk återvänder inför min tron, kommer jag därefter att ta himlens hela rikedom och dela ut den över den mänskliga världen, så att den, tack vare mig, blir fylld till brädden med makalös rikedom. Men så länge som den gamla världen fortsätter att existera, kommer jag att slunga ut min ilska över dess nationer, öppet förkunna mina administrativa förordningar i hela universum, och sända tuktan till vemhelst som kränker dem:

När jag vänder mitt ansikte mot universum för att tala, hör hela mänskligheten min röst, och ser därefter alla de verk som jag har format i hela universum. De som går emot min vilja, det vill säga som motsätter sig mig med mänskliga gärningar, kommer att falla under min tuktan. Jag kommer att ta de talrika stjärnorna på himlen och skapa dem på nytt, och tack vare mig kommer solen och månen att förnyas – skyarna är inte längre som de var; jordens otaliga ting kommer att förnyas. Alla kommer att bli fullkomnade genom mina ord. Universums många nationer kommer att delas upp på nytt och ersättas av min nation, så att nationerna på jorden försvinner för evigt och blir till en nation som tillber mig; alla jordens nationer kommer att förstöras, och upphöra att existera. Av människorna i universum kommer alla de som tillhör djävulen att utrotas; alla som tillber Satan kommer att slås ned av min brinnande eld, det vill säga alla förutom de som nu befinner sig i strömmen, resten kommer att förvandlas till aska. När jag tuktar de många folken, kommer de i den religiösa världen i varierande utsträckning att återvända till mitt rike, erövrade av mina verk, eftersom de kommer att ha sett ankomsten av den Helige som kommer på ett vitt moln. Hela mänskligheten kommer att följa sin egen sort, och kommer att tuktas utifrån vad de har gjort. De som har tagit ställning mot mig kommer alla att förgås; vad gäller de vars gärningar på jorden inte har involverat mig, kommer de, på grund av hur de har klarat sig, att fortsätta existera på jorden under mina söners och mitt folks styre. Jag kommer att uppenbara mig för de otaliga folken och de otaliga nationerna, låta min egen röst ljuda ut över jorden för att tillkännage fullbordandet av mitt fantastiska verk, så att hela mänskligheten kan se det med egna ögon.

Medan min röst fördjupas i intensitet, iakttar jag samtidigt universums tillstånd. Genom mina ord görs skapelsens otaliga saker på nytt. Himlen förändras och även jorden förändras. Mänskligheten är utsatt i sin ursprungliga form och, långsamt, var och en enligt sitt slag, hittar människor omedvetet sin väg tillbaka in i sina familjers famn. Jag kommer att vara mycket nöjd med detta. Jag är fri från avbrott, och helt omärkligt fullbordas mitt stora verk, och skapelsens otaliga ting förvandlas helt omedvetet. När jag skapade världen, formade jag allt efter vart och ens slag, och placerade allt med former tillsammans med sitt slag. Medan slutet på min förvaltningsplan närmar sig, kommer jag att återställa skapelsens tidigare tillstånd; jag kommer att återställa allt som det ursprungligen var, genom att förändra allt på djupet, så att allt kommer att återvända till min plans famn. Tiden har kommit! Det sista skedet av min plan håller på att uppfyllas. Å, orena gamla värld! Du skall helt säkert falla ihop under mitt ord! Du skall helt säkert brytas ned till intet av min plan! Å, skapelsens otaliga ting! Ni kommer alla att få nytt liv genom mina ord, ni ska få er enväldige Herre! Å, rena och fläckfria nya värld! Du skall helt säkert återupplivas genom min härlighet! Å, berget Sion! Tig inte längre. Jag har återvänt i triumf! Jag granskar hela jorden från skapelsens mittpunkt. Människan har börjat ett nytt liv på jorden, har fått nytt hopp. Å, mitt folk! Hur kan du inte återvända till livet i mitt ljus? Hur kan du inte hoppa av glädje under min vägledning? Länderna ropar i glädjeyra, vattnen bullrar av förtjusta skratt! Å, det uppståndna Israel! Hur kan du inte känna stolthet över min förutbestämmelse? Vem har gråtit? Vem har jämrat sig? Det gamla Israel har upphört att existera, och dagens Israel har rest sig i världen, upprätt och reslig, har rätat upp sig i hela mänsklighetens hjärta. Dagens Israel skall helt säkert nå existensens källa genom mitt folk! Å, hatiska Egypten! Ni tar väl inte fortfarande ställning mot mig? Hur kan ni utnyttja min nåd och försöka undfly min tuktan? Hur kan ni inte existera inom min tuktan? Alla de som jag älskar kommer helt säkert att leva för evigt, och alla de som tar ställning mot mig kommer helt säkert att tuktas av mig i evighet. Jag är en nitälskande Gud, jag kommer inte lättvindigt att skona människor för allt de har gjort. Jag kommer att vaka över hela jorden, och när jag framträder i de östra delarna av världen med rättfärdighet, majestät, vrede och tuktan, kommer jag att uppenbara mig själv för mänskligheten otaliga härskaror!

Utdrag ur ”Kapitel 26” i ”Guds ord till hela universum” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 64)

När änglarna spelar för att lovprisa mig kan det inte annat än väcka min sympati för människan. Ögonblickligen fylls mitt hjärta med vemod, och det är omöjligt för mig att bli av med denna plågsamma sinnesstämning. I glädjen och sorgen över att ha blivit avskilda från och sedan återförenade med människan kan vi inte utbyta känslor. Åtskilda uppe i himlen och nere på jorden kan människan och jag inte mötas regelbundet. Vem kan frigöra sig från nostalgin över tidigare förnimmelser? Vem kan sluta minnas det förflutna? Vem skulle inte hoppas på att känslorna från förr bestod? Vem skulle inte längta hett efter min återkomst? Vem skulle inte längta efter min återförening med människan? I mitt hjärta är jag djupt bekymrad, och människans ande är djupt orolig. Även om vi är lika i anden kan vi sällan vara tillsammans, och vi kan sällan mötas. Därför är hela mänsklighetens liv fyllt av sorg och saknar vitalitet, för människan har alltid längtat efter mig. Det är som om människorna vore föremål som auktioneras bort ur himlen. De ropar ut mitt namn över jorden och lyfter sina blickar mot mig från marken – men hur kan de undkomma den glupska vargens käftar? Hur kan de befria sig från dess hot och frestelser? Hur kan människor låta bli att offra sig genom att lyda åtgärderna i min plan? När de högljutt ber vänder jag bort mitt ansikte från dem, jag står inte ut med att titta längre; men hur kan jag undgå deras tårfyllda klagan? Jag ska korrigera orättvisorna i människornas värld. Jag ska uträtta mitt verk med egna händer i hela världen och förbjuda Satan att skada mitt folk igen, förbjuda fienderna att göra som de vill igen. Jag ska bli kung på jorden och flytta dit min tron, och få alla mina fiender att falla till marken och bekänna sina brott inför mig. Min sorg är blandad med ilska och jag ska trampa hela universum platt, inte skona någon, och sätta skräck i hjärtat på mina fiender. Jag ska lägga hela jorden i ruiner och få mina fiender att falla ner i ruinerna så att de därefter inte kan fördärva mänskligheten längre. Min plan är redan fastlagd och ingen, oavsett vem, kommer att kunna ändra på den. När jag far i majestätisk prakt över universum kommer hela mänskligheten att bli ny och allting kommer att återupplivas. Människan ska inte längre gråta och hon ska inte längre ropa på mig om hjälp. Då ska mitt hjärta fröjdas och människor återvända i lovprisning av mig. Hela universum, från ena änden till den andra, ska röras upp i jubel …

Idag uträttar jag, bland alla världens nationer, det verk som jag har planerat att utföra. Jag tar mig runt bland alla människor och uträttar allt arbete i min plan, och hela mänskligheten upplöser de olika nationerna i enlighet med min vilja. Människorna på jorden har uppmärksamheten riktad mot sitt eget slutmål, för dagen närmar sig och änglarna blåser i sina trumpeter. Det kommer inte att bli några fler fördröjningar, och hela skapelsen ska därpå börja dansa i jubel. Vem kan förlänga min dag efter eget godtycke? En jordvarelse? Eller stjärnorna på himlen? Eller änglarna? När jag kommer med ett yttrande för att inleda frälsningen av Israels folk, tränger sig min dag närmare hela mänskligheten. Varje människa fruktar Israels återkomst. När Israel återvänder blir det en härlighetens dag för mig, och det kommer också att vara den dag då allting förändras och blir nytt. När en rättfärdig dom är nära förestående och närmar sig hela universum blir alla människor blyga och rädda, för i människornas värld har man inte hört talas om rättfärdighet. När rättfärdighetens sol träder fram kommer östern att lysas upp, och sedan kommer den i sin tur att lysa upp hela universum och nå ut till alla. Om människan verkligen kan utföra min rättfärdighet, vad skulle det då finnas att frukta? Mitt folk väntar alla på ankomsten av min dag, de längtar alla efter att min dag ska komma. De väntar på att jag ska komma med vedergällning till hela mänskligheten och organisera människans slutmål i min roll som rättfärdighetens sol. Mitt rike håller på att ta form över hela universum, och min tron har herraväldet i hundratals miljoner människors hjärtan. Med bistånd från änglarna kommer min stora insats snart att förverkligas. Alla mina söner och mitt folk ser fram emot min återkomst i andlös förväntan, och längtar efter att jag ska återförenas med dem och aldrig skiljas från dem igen. Hur kan de oändliga massorna i mitt rike undgå att rusa varandra till mötes i ett glädjefullt firande av att jag finns hos dem? Kan det vara så att det inte behöver betalas något pris för denna återförening? Jag är ärofull i alla människors ögon, de förkunnar mig alla med sina ord. När jag återvänder ska jag dessutom erövra alla fiendens styrkor. Tiden är inne! Jag ska sätta mitt verk i rörelse, jag ska regera som kung bland människor! Jag är på gränsen till att återvända! Och jag är på väg att ge mig av! Det här är vad alla hoppas på, det är vad de önskar. Jag ska låta hela mänskligheten få se ankomsten av min dag och låta dem välkomna med glädje att den kommer!

Utdrag ur ”Kapitel 27” i ”Guds ord till hela universum” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 65)

Den dagen då allting återuppstod kom jag bland människorna, och jag har tillbringat underbara dagar och nätter bland dem. Först nu anar människan lite av hur tillmötesgående jag är och när hennes samspel med mig blir mer frekvent ser hon en del av vad jag har och är – och resultatet blir att hon får en viss kunskap om mig. Jag höjer mitt huvud bland alla människor och tittar, och allesamman ser mig. Men när världen drabbas av katastrofer blir de genast ängsliga och min bild försvinner ur deras hjärtan; när katastrofen är ett faktum grips de av panik och struntar i mina förmaningar. Jag har vandrat bland människorna i många år, men de har förblivit omedvetna och har aldrig lärt känna mig. I dag säger jag henne detta med min egen mun, och jag får alla människor att komma inför mig för att få någonting av mig, men de håller sig ändå på avstånd och därför känner de mig inte. När mina fötter vandrar genom universum och till jordens ändar kommer människan att börja fundera över sig själv, och då kommer alla att komma till mig och böja knä framför mig och tillbe mig. Detta blir dagen för mitt förhärligande, dagen för min återkomst och även dagen för min avfärd. Nu har jag inlett mitt arbete bland människorna och formellt gett mig ut i hela universum för att avsluta min förvaltningsplan. Från och med nu kan alla som inte är försiktiga komma att slungas in i obarmhärtig tuktan, och det kan hända vilket ögonblick som helst. Det beror inte på att jag är hjärtlös, utan tvärtom är det ett steg i min förvaltningsplan; allt måste fortsätta i enlighet med stegen i min plan och det kan ingen människa ändra på. När jag formellt inleder mitt verk, rör sig alla människor så som jag rör mig, så att folk runtom i hela universum agerar i takt med mig, det hörs ”segerjubel” överallt i universum och jag sporrar människan framåt. Som en följd av detta piskar jag den stora röda draken till vanvett och förvirring, och den tjänar mitt verk, och fastän den inte vill är den oförmögen att följa sina egna önskemål och har inget annat val än att underkasta sig min kontroll. I alla mina planer är den stora röda draken min kontrast, min fiende och även min tjänare; därför har jag aldrig mildrat mina ”fordringar” på den. Därför fullbordas det avslutande stadiet av min inkarnations verk i dess boning, där den stora röda draken är mer kapabel att tjäna mig ordentligt, och därigenom kommer jag att besegra den och fullborda min plan. Medan jag verkar ger sig alla änglar ut till den avgörande striden med mig, fast beslutna att uppfylla mina önskemål i det slutliga stadiet så att människorna på jorden ger efter för min vilja likt änglarna och inte har någon önskan att sätta sig upp mot mig och inte gör någonting som innebär uppror mot mig. Det här är mitt verks dynamik överallt i hela universum.

Syftet och meningen med min ankomst bland människorna är att frälsa hela mänskligheten, att återföra hela mänskligheten till mitt hus, att återförena himmel och jord och få människan att överföra ”signalerna” mellan himmel och jord, eftersom detta är människans medfödda funktion. När jag skapade människan hade jag förberett allting för henne, och senare lät jag henne ta emot de rikedomar jag gav henne i enlighet med mina krav. Därför säger jag att det är under min vägledning som hela mänskligheten har nått fram till denna dag. Och allt det här är min plan. Oräkneliga människor lever beskyddade av min kärlek och oräkneliga människor lever tuktade av mitt hat. Även om alla människor ber till mig kan de inte förändra sin nuvarande situation; när de väl har förlorat hoppet kan de bara låta naturen ha sin gång och sluta att bryta mot min vilja, för det är allt som människan kan åstadkomma. När det gäller människans liv återstår det fortfarande för människan att finna det verkliga livet, hon har fortfarande inte genomskådat orättvisan, förtvivlan och de eländiga förhållandena i världen – så om inte katastrofen infunnit sig skulle de flesta människor fortfarande omfamna Moder natur och skulle fortfarande fördjupa sig i ”livets” smaker. Är inte detta verkligheten i världen? Är inte detta frälsningens röst som jag talar till människan? Varför har ingen i mänskligheten någonsin verkligen älskat mig? Varför älskar människorna mig bara när de utsätts för tuktan och prövningar, men aldrig när de befinner sig under mitt beskydd? Jag har skänkt mänskligheten min tuktan många gånger. De tar de en titt på den men sedan struntar de i den, och de varken studerar eller begrundar den, så det enda som kommer över människan är skoningslös dom. Det här är bara en av mina arbetsmetoder, men syftet är fortfarande att förändra människan och få henne att älska mig.

Utdrag ur ”Kapitel 29” i ”Guds ord till hela universum” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 66)

Jag härskar i riket och dessutom härskar jag i hela universum; jag är både rikets kung och universums överhuvud. Från och med nu kommer jag att samla alla dessa som inte tillhör de utvalda och börja mitt verk bland hedningarna, och jag kommer att tillkännage mina administrativa förordningar till hela universum så att jag kan inleda nästa steg i mitt verk med framgång. Jag kommer att sprida mitt verk bland hedningarna med hjälp av tuktan, vilket innebär att jag kommer att använda makt mot alla dessa som är hedningar. Det här arbetet kommer naturligtvis att utföras samtidigt som mitt verk bland de utvalda. Den dag då mitt folk härskar och utövar sin makt på jorden, det är också den dag då alla människor på jorden har blivit erövrade och det kommer dessutom att vara då jag vilar – och först då kommer jag att framträda för alla dessa som har blivit erövrade. Jag framträder för det heliga riket och döljer mig för smutsens land. Alla som har erövrats och blivit lydiga inför mig kommer att kunna se mitt ansikte med sina egna ögon och höra min röst med sina egna öron Detta är välsignelsen för dessa som föds i de sista dagarna, detta är välsignelsen som förutbestämts av mig, och detta kan ingen människa ändra på. I dag verkar jag på detta sätt för det framtida verkets skull. Hela mitt verk hänger ihop, i hela verket finns en kallelse och ett gensvar: Inget steg har någonsin plötsligt stannat upp, och inget steg har någonsin genomförts oberoende av något annat. Är det inte så? Utgör inte det förgångnas verk grundvalen för verket i dag? Är inte det förgångnas ord föregångare till dagens ord? Är inte det förgångnas steg ursprunget till dagens steg? När jag formellt öppnar skriftrullen, det är när folk i hela universum tuktas, när människor i hela världen drabbas av prövningar, och det är mitt verks höjdpunkt; alla människor lever i ett land utan ljus, och alla människor lever omgivna av de hot som deras miljö utgör. Det här är med andra ord ett liv som människan aldrig har upplevt sedan skapelsen fram till i dag, och ingen har någonsin ”åtnjutit” denna sorts liv, och därför säger jag att jag har utfört verk som aldrig utförts tidigare. Detta är det verkliga förhållandet och detta är den inre innebörden. Vem kan undgå att känna rädsla när min dag närmar sig hela mänskligheten och inte bara syns i fjärran utan mitt framför människans ögon? Och vem kan undgå att glädjas över detta? Äntligen är det slut med den smutsiga staden Babylon; människan har mött en splitter ny värld igen och himmel och jord har förvandlats och förnyats.

När jag framträder för alla nationer och alla människor böljar de vita molnen i skyn och sveper mig. Fåglarna på jorden sjunger ut och dansar för mig av glädje, lyser upp atmosfären på jorden och får på så sätt alla ting att börja leva och inte längre ”sakta dala ner” utan i stället leva i en livfull atmosfär. När jag är bland molnen anar människan svagt mitt ansikte och mina ögon, och då känner hon sig lite rädd. Hon har hört berättas historiska legender om mig, och därför är hon bara till hälften troende och till hälften tvivlande gentemot mig. Hon vet inte var jag är eller exakt hur stort mitt ansikte är – är det lika brett som havet eller lika gränslöst som de gröna betesmarkerna? Ingen vet. Det är först när människan i dag ser mitt ansikte bland molnen som hon känner att den som legenden talar om är verklig, och därmed blir hon lite mer positivt inställd till mig, och det är bara på grund av mina gärningar som hennes beundran av mig blir lite större. Men människan känner mig fortfarande inte och hon ser bara en del av mig bland molnen. Därefter sträcker jag ut mina armar och visar dem för människan. Människan slår häpen händerna för munnen, rädd att slås till marken av min hand, och så fogar hon lite vördnad till sin beundran. Människan följer min minsta rörelse med blicken, livrädd att jag ska slå henne till marken när hon inte är uppmärksam – men jag hämmas inte av att människan iakttar mig, utan jag fortsätter att göra det verk jag har för händer. Det är endast på grund av alla de gärningar jag gör som människan blir lite välvilligt inställd till mig och därför successivt kommer allt närmare mig för att förena sig med mig. När jag uppenbaras för människan i min helhet kommer hon att se mitt ansikte och från den stunden kommer jag inte längre att gömma eller dölja mig själv för människan. Jag kommer att framträda öppet för alla människor i hela universum, och alla dessa som är av kött och blod kommer att skåda alla mina gärningar. Alla dessa som är av anden kommer sannerligen att leva i frid i mitt hus och kommer med säkerhet att åtnjuta underbara välsignelser tillsammans med mig. Alla dessa som jag månar om kommer garanterat att undfly tuktan och kommer med säkerhet att undvika andens smärta och köttets pina. Jag kommer att framträda offentligt för alla folk och härska och utöva makt, så att stanken av lik inte längre kommer att fylla universum; i stället kommer min friska vällukt att sprida sig i hela världen, för min dag nalkas, människan håller på att vakna, allting på jorden är i ordning och jordens överlevnads dagar är förbi, för jag har kommit!

Utdrag ur ”Kapitel 29” i ”Guds ord till hela universum” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 68)

Jag sprider mitt verk bland de hedniska nationerna. Min härlighet blixtrar genom hela universum; min vilja är förkroppsligad i stjärna-stjärna-prick-prick-folket, som alla styrs av min hand och tar itu med de uppgifter jag har gett dem. Från och med nu har jag trätt in i en ny tidsålder, och för alla människor in i en annan värld. När jag återvände till mitt ”hemland”, påbörjade jag ännu en del av verket i min ursprungliga plan, så att människan skulle lära känna mig djupare. Jag betraktar universum i dess helhet och ser att^a det är en lämplig tidpunkt för mitt verk, så jag skyndar fram och tillbaka, och utför mitt nya verk på människan. Detta är en ny tidsålder, trots allt, och jag har fört med mig ett nytt verk för att leda fler människor in i den nya tidsåldern och förkasta fler av dem jag skall göra slut på. I den stora röda drakens nation har jag genomfört en fas i verket som är obegriplig för människor, vilket får dem att vaja i vinden, varefter många stillsamt driver bort med vinden. Detta är sannerligen den ”tröskplats” som jag håller på att röja; det är vad jag längtar efter och det är också min plan. För många ogudaktiga har smugit sig in medan jag utför mitt verk, men jag har inte bråttom att driva bort dem. Istället skall jag skingra dem när tiden är mogen. Först efter det skall jag vara livets källa, och låta dem som verkligen älskar mig ta emot fikonträdets frukt och liljans doft från mig. I det land där Satan vistas, stoftets land, finns inget rent guld kvar, bara sand, och därmed, i mötet med dessa omständigheter, utför jag en fas i verket. Du ska veta att det jag vinner är äkta, förfinat guld, inte sand. Hur kan de ogudaktiga stanna kvar i mitt hus? Hur kan jag låta rävar vara parasiter i mitt paradis? Jag använder alla tänkbara medel för att driva ut dessa ting. Innan min vilja avslöjas, vet ingen vad jag skall göra. Jag tar detta tillfälle i akt och driver ut dessa ogudaktiga, och de tvingas lämna min närvaro. Detta är vad jag gör med de ogudaktiga, men det kommer fortfarande att komma en dag då de kan tjäna mig. Människans begär efter välsignelser är alltför stark; därför vänder jag på min kropp och visar mitt strålande anlete för hedningarna, så att alla människor kan leva i sin egen värld och döma sig själva, medan jag fortsätter att säga de ord jag vill säga, och förser människor med vad de behöver. När människorna kommer till sans, kommer jag för länge sedan att ha spritt mitt verk. Jag skall därefter uttrycka min vilja för människorna och påbörja den andra delen av mitt verk på människan, att låta alla människor följa mig noga för att samordnas med mitt verk, och låta människorna göra allt de kan för att tillsammans med mig utföra det verk som jag måste göra.

Utdrag ur ”De sju åskorna mullrar – profeterar att evangeliet om riket skall spridas över hela universum” i ”Ordet framträder i köttet”

Fotnoter:

a. Den ursprungliga texten utelämnar ”ser att”.

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 69)

Ingen har en sådan tro att de kommer att få se min härlighet, och jag tvingar dem inte, utan avlägsnar snarare min härlighet från mänsklighetens mitt och för den till en annan värld. När människan åter igen ångrar sig, så skall jag ta min härlighet och visa den för ännu fler av dem som tillhör tron. Det är utifrån denna princip jag verkar. För det finns en tid då min härlighet lämnar Kanaan, och det finns också en tid då min härlighet lämnar de utvalda. Det finns dessutom en tid då min härlighet lämnar hela jorden, får den att mattas av och störtar den i mörkret. Inte ens Kanaans land kommer att se solljuset; alla människor kommer att förlora sin tro, men ingen kan uthärda att överge doften av Kanaans land. Först när jag träder in i den nya himlen och jorden skall jag ta den andra delen av min härlighet och först uppenbara den i Kanaans land, och få en strimma av ljus att lysa över hela jorden, som är försjunken i nattens becksvarta mörker, för att låta hela jorden komma till ljuset. Låt människor över hela jorden komma för att hämta kraft i ljusets styrka, så att min ära växer till och visas på nytt för varje nation. Låt hela mänskligheten inse att jag för länge sedan har kommit till den mänskliga världen och för länge sedan förde min härlighet från Israel till östern, för min härlighet lyser från öster, dit den fördes från Nådens Tidsålder till denna dag. Men det var från Israel som jag gav mig av och därifrån kom jag till östern. Först när ljuset från öster gradvis blir vitt kommer mörkret över jorden att börja förvandlas till ljus, och först då kommer människan att upptäcka att jag för länge sedan har lämnat Israel och att jag på nytt träder fram i öster. Eftersom jag har nedstigit till Israel en gång och senare lämnat det, kan jag inte födas på nytt i Israel, för mitt verk leder hela universum, och dessutom far blixten rakt från öster till väster. Av denna anledning har jag nedstigit i öster och fört Kanaan till folken i öst. Jag vill föra människor från hela jorden till Kanaans land, och därför fortsätter jag att sända ut yttranden i Kanaans land för att styra hela universum. Vid denna tid finns det inget ljus på hela jorden förutom Kanaan, och alla människor hotas av hunger och kyla. Jag gav min härlighet till Israel och tog sedan bort den, och därefter förde jag israeliterna till östern, och hela mänskligheten till östern. Jag har fört dem alla till ljuset så att de kan återförenas med det och vara förbundna med det, och inte längre behöva söka efter det. Jag skall låta alla som söker se ljuset igen och se den härlighet som jag hade i Israel; jag skall låta dem se att jag för länge sedan kom ned på ett vitt moln till mänsklighetens mitt, låta dem se otaliga vita moln och frukter i överflödande klasar, och, än mer, låta dem se Jehova, Israels Gud. Jag skall låta dem skåda judarnas Herre, den länge efterlängtade Messias, och det fulla framträdandet av mig, som har förföljts av kungar genom tiderna. Jag skall verka över hela universum och jag skall utföra ett stort verk, uppenbara all min härlighet och alla mina gärningar för människan under de sista dagarna. Jag skall visa mitt strålande ansikte i sin fullhet för dem som har väntat i många år på mig, för dem som har längtat efter att jag skall komma på ett vitt moln, för Israel som har längtat efter att jag än en gång skall framträda, och för hela den mänsklighet som förföljer mig, så att alla skall veta att jag för länge sedan tagit bort min härlighet och fört den till östern, så att den inte längre finns i Judeen. För de sista dagarna har redan kommit!

Över hela universum utför jag mitt verk, och i öster väller dundrande skrällar oavbrutet fram, som ruskar om alla nationer och samfund. Det är min röst som har lett alla människor in i nuet. Jag skall låta alla människor erövras av min röst, falla in i denna ström och underkasta sig mig, för jag har sedan länge återtagit min härlighet från hela jorden och sänt ut den på nytt i öster. Vem längtar inte efter att se min härlighet? Vem väntar inte spänt på min återkomst? Vem törstar inte efter att jag ska visa mig igen? Vem längtar inte efter min ljuvlighet? Vem skulle inte vilja komma till ljuset? Vem skulle inte vilja skåda Kanaans rikedomar? Vem längtar inte efter Försonarens återkomst? Vem dyrkar inte den store Allsmäktige? Min röst skall spridas över hela jorden; jag vill, vänd mot mitt utvalda folk, tala fler ord till dem. Likt de mäktiga åskor som skakar berg och floder, säger jag mina ord till hela universum och till mänskligheten. Därför har orden i min mun blivit människans skatt, och alla människor vårdar mina ord. Blixten far från östern hela vägen till väst. Mina ord är sådana att människan ogärna vill ge upp dem och samtidigt tycker hon att de är obegripliga, men gläds desto mer åt dem alla. Alla människor är glada och upprymda och firar min ankomst, som om ett litet barn just har fötts. Genom min röst skall jag föra alla människor till mig. Därefter skall jag formellt träda in i människorasen, så att de kommer att tillbe mig. Med den härlighet som jag utstrålar och orden i min mun, skall jag göra så att alla människor kommer inför mig och ser att blixten far från öster och att jag också har nedstigit till ”Olivberget” i öster. De kommer att se att jag redan har varit på jorden under en lång tid, inte längre som judarnas Son utan som österns blixt. Jag har för länge sedan uppstått, lämnat mänsklighetens mitt och sedan framträtt igen med ära bland människorna. Jag är den som tillbads under otaliga tidsåldrar före denna, och jag är också det spädbarn som övergavs av israeliterna för otaliga tidsåldrar sedan. Jag är dessutom denna tidsålders Allsmäktige Gud, full av härlighet! Låt alla komma inför min tron och se mitt härliga ansikte, höra min röst, och skåda mina gärningar. Det här är hela min vilja; det är slutet och höjdpunkten i min plan, liksom syftet med min förvaltning. Låt varje nation tillbe mig, varje tunga erkänna mig, varje människa sätta sin tro till mig, och varje folk underkasta sig mig!

Utdrag ur ”De sju åskorna mullrar – profeterar att evangeliet om riket skall spridas över hela universum” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 70)

I flera millennier har människan längtat efter att få bevittna Frälsarens ankomst. Hon har längtat efter att få skåda Frälsaren Jesus komma på ett vitt moln när han personligen stiger ner bland dem som har längtat och väntat på honom i tusentals år. Människan har också längtat efter att Frälsaren ska återvända och återförenas med dem; det vill säga, längtat efter att Frälsaren Jesus, som varit skild från människorna i tusentals år, ska komma tillbaka och än en gång utföra det återlösningsverk som han gjorde bland judarna, vara medkännande och kärleksfull mot människan, förlåta människans synder, bära hennes synder och även bära alla hennes överträdelser och befria henne från synd. Vad människan längtar efter är att Frälsaren Jesus ska vara den samme som förr – en Frälsare som är älskvärd, god och vördnadsfull, som aldrig är vred på människan och aldrig klandrar henne utan förlåter och tar på sig alla människans synder och till och med, liksom tidigare, kommer att dö på korset för människans skull. Sedan Jesus gav sig av har de lärjungar som följde honom, liksom alla de heliga som blev frälsta i hans namn, längtat förtvivlat efter honom och väntat på honom. Alla de som blev frälsta av Jesus Kristi nåd under nådens tidsålder har längtat efter den triumfens dag i ändens tid då Frälsaren Jesus stiger ner på ett vitt moln för att framträda inför alla människor. Det är naturligtvis också den gemensamma önskan hos alla dem som accepterar Frälsaren Jesu namn idag. Alla i universum som känner till Frälsaren Jesu frälsning har längtat förtvivlat efter att Jesus Kristus plötsligt ska komma för att fullborda vad Jesus sa när han var på jorden: ”Jag ska komma på samma sätt som jag gav mig av”. Människan tror att Jesus, efter korsfästelsen och uppståndelsen, återvände till himlen på ett vitt moln för att inta sin plats på den Högstes högra sida. På samma sätt ska Jesus stiga ner, återigen på ett vitt moln (det molnet syftar på det moln som Jesus färdades på när han återvände till himlen), bland dem som i tusentals år har längtat förtvivlat efter honom, och han ska se ut och vara klädd som en jude. Efter att ha framträtt för människorna ska han skänka dem mat, göra så att levande vatten strömmar fram åt dem och leva bland människorna, full av nåd och full av kärlek, livfull och verklig. Alla det här är vad folk tror. Men Frälsaren Jesus gjorde inte det. Han gjorde motsatsen till det som människan föreställde sig. Han kom inte till dem som hade längtat efter hans återkomst och han framträdde inte för alla människor när han färdades på det vita molnet. Han har redan kommit, men människan känner honom inte och är fortfarande ovetande om honom. Människan väntar bara planlöst på honom, omedveten om att han redan har nedstigit på ett ”vitt moln” (det moln som är hans ande, hans ord, hela hans sinnelag och allt han är) och nu finns hos en skara övervinnare som han kommer att skapa i de sista dagarna. Människan vet inte följande: Hur ska den helige Frälsaren Jesus, trots all den tillgivenhet och kärlek han hyser för människan, kunna verka i dessa ”tempel” som bebos av smuts och orena andar? Fastän människan har väntat på hans ankomst – hur skulle han kunna visa sig för dem som äter de orättfärdigas kött, dricker de orättfärdigas blod och bär de orättfärdigas kläder, som tror på honom men inte känner honom och som ständigt utpressar honom? Människan vet bara att Frälsaren Jesus är full av kärlek och överfull av medkänsla och att han är syndoffret, fyllt av återlösning. Hon har ingen aning om att han är Gud själv som flödar över av rättfärdighet, majestät, vrede och dom, äger auktoritet och är full av värdighet. Så även om människan ivrigt väntar på och längtar efter Återlösarens återkomst, och även om himlen grips av hennes böner, framträder inte Frälsaren Jesus för dem som tror på honom men inte känner honom.

Utdrag ur ”Frälsaren har redan återvänt på ett ’vitt moln’” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 71)

Guds sextusenåriga förvaltningsplan lider mot sitt slut, och porten till riket har redan öppnats för alla som söker hans framträdande. Kära bröder och systrar, vad väntar ni på? Vad är det ni söker? Väntar ni på att Gud ska framträda? Söker ni efter hans fotspår? Hur man längtar efter Guds framträdande! Och hur svårt det är att finna Guds fotspår! Vad måste vi göra i en tidsålder som denna, i en värld som denna, för att få bevittna den dag då Gud visar sig? Vad behöver vi göra för att hålla jämna steg med Gud? Den sortens frågor möter alla dem som väntar på att Gud ska framträda. Ni har alla funderat på dem mer än en gång – men med vilket resultat? Var framträder Gud? Var är Guds fotspår? Har ni fått svaren? Många människor skulle svara på det här viset: Gud framträder bland alla dem som följer honom och hans fotspår finns mitt ibland oss; så enkelt är det! Vem som helst kan ge ett standardsvar, men förstår ni vad som menas med Guds framträdande och hans fotspår? Guds framträdande syftar på hans ankomst till jorden för att personligen utföra sitt verk. Med sin egen identitet, med sitt eget sinnelag och på det sätt som är inneboende i honom stiger han ner bland människorna för att börja en tidsålder och avsluta en tidsålder. Ett sådant framträdande är inte någon form av ceremoni. Det är inte ett tecken, en bild, ett mirakel eller någon sorts storslagen vision, och än mindre är det någon form av religiös process. Det är ett verkligt och påtagligt faktum som vem som helst kan se och ta på. Den här sortens framträdande äger inte rum bara för att det ska äga rum eller som ett tillfälligt åtagande; nej, det är tvärtom ett av stadierna i hans förvaltningsplan. Guds framträdande är alltid betydelsefullt och har alltid något samband med hans förvaltningsplan. Det som här kallas ”framträdande” skiljer sig helt från det ”framträdande” då Guds vägleder, leder och upplyser människan. Gud genomför ett stadium i sitt stora verk varje gång han uppenbarar sig. Det här verket skiljer sig från det som skett i alla andra tidsåldrar. Människan kan inte föreställa sig det och hon har aldrig upplevt det. Det är ett verk som påbörjar en ny tidsålder och avslutar den gamla, och det är ett nytt och bättre slags verk för mänsklighetens frälsning; dessutom är det ett verk som för in mänskligheten i den nya tidsåldern. Detta är vad Guds framträdande innebär.

Hur ska ni då söka Guds fotspår när ni väl har förstått vad Guds framträdande innebär? Den frågan är inte svår att svara på: Varhelst Gud framträder kommer ni att finna hans fotspår. Den här förklaringen låter väldigt enkel, men den är inte så enkel i praktiken eftersom många människor inte vet var Gud framträder, än mindre var han vill eller bör framträda. Somliga tror impulsivt att varhelst den helige Ande är verksam, där framträder Gud. Eller också tror de att där det finns andliga människor, där framträder Gud. Eller också tror de att varhelst det finns människor med högt anseende, där framträder Gud. Låt oss för ögonblicket bortse från om den sortens uppfattningar är rätt eller fel. För att finna svaret på vår fråga måste vi först ha en klar målsättning: Vi söker efter Guds fotspår. Vi söker inte efter andliga gestalter och än mindre letar vi efter berömda personer; vi letar efter Guds fotspår. Eftersom vi söker efter Guds fotspår måste vi söka efter Guds vilja, efter Guds ord, efter Guds yttranden – för där Gud uttalar nya ord, där finns Guds röst, och där Guds fotspår finns, där finns Guds gärningar. Där Guds uttryck finns, där framträder Gud, och där Gud framträder, där finns sanningen, vägen och livet. När ni har sökt efter Guds fotspår har ni ignorerat orden: ”Gud är sanningen, vägen och livet.” Och därför tror många människor inte att de har funnit Guds fotspår ens när de tar emot sanningen, och ännu mindre erkänner de Guds framträdande. Vilket allvarligt misstag! Guds framträdande kan inte fås att gå ihop med människans föreställningar, och än mindre kan Gud framträda på människans begäran. Gud gör sina egna val och har sina egna planer när han utför sitt verk; därtill har han sina egna syften och sina egna metoder. Oavsett vilket verk han utför har han inget behov av att diskutera det med människan eller söka hennes råd, än mindre behöver han underrätta varenda människa om sitt verk. Detta är Guds sinnelag, något som dessutom alla måste inse. Om ni vill bevittna Guds framträdande, om ni vill följa Guds fotspår, då måste ni först lämna era egna föreställningar bakom er. Ni kan inte kräva att Gud ska göra si eller så, och än mindre kan ni sätta upp era egna ramar för honom och anpassa honom efter era egna föreställningar. Istället ska ni fråga hur ni ska söka efter Guds fotspår, hur ni skall ta emot Guds framträdande och hur ni skall underkasta er Guds nya verk: Det här är vad människan ska göra. Eftersom människan inte är sanningen och inte äger sanningen, måste hon söka, acceptera och lyda.

Utdrag ur ”Guds framträdande har inlett en ny tidsålder” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 72)

Oavsett om du är amerikan, britt eller av någon annan nationalitet, måste du gå utanför nationalitetens begränsningar, överträffa dig själv och se på Guds verk ur en skapad varelses perspektiv. På så sätt kommer du inte att begränsa Guds fotspår. I dag ser nämligen många människor det som omöjligt att Gud kommer att framträda i ett visst land eller bland ett visst folk. Hur oerhörd är inte betydelsen av Guds verk och hur viktigt är inte Guds framträdande! Hur skulle det över huvud taget kunna bedömas med människans föreställningar och tankar som måttstock? Därför säger jag att du måste bryta igenom dina uppfattningar om nationalitet och etnicitet för att kunna söka Guds framträdande. Endast på det viset blir du inte begränsad av dina egna uppfattningar; endast då kommer du att vara kvalificerad att välkomna Guds framträdande. I annat fall kommer du att förbli i mörkret och aldrig vinna Guds gillande.

Gud är hela människosläktets Gud. Han betraktar sig inte som något lands eller folks privata egendom, utan utför sitt verk så som han planerat utan att begränsas av någon form, något land eller något folk. Kanske har du aldrig föreställt dig denna form, kanske har du en förnekande inställning till den, eller kanske är det bara så att det land där Gud uppenbarar sig och det folk han uppenbarar sig bland bara är diskriminerat av alla och bara råkar vara det mest efterblivna på jorden. Men Gud har sin visdom. Med sin makt och genom sin sanning och sitt sinnelag har han verkligen vunnit en skara människor som är av samma sinne som han, och en skara människor som han ville göra fulltalig: en grupp som han erövrat och som efter att ha uthärdat alla sorters prövningar och förföljelser kan följa honom ända till slutet. Målsättningen med Guds framträdande är att gör det möjligt för honom att fullborda sitt verk så som han planerat, utan några begränsningar på grund av form eller nation. Det är precis som när Gud blev kött i Judéen: Hans syfte var att genomföra korsfästelsens verk för att återlösa hela människosläktet. Judarna trodde emellertid att det var omöjligt för Gud att göra detta, och de trodde att det var omöjligt att Gud skulle kunna bli kött och anta Herren Jesu gestalt. Deras ”omöjligt” var grunden till att de fördömde Gud och gjorde uppror mot honom, vilket i slutänden ledde till Israels förstörelse. Idag har många människor begått ett liknande misstag. De förkunnar med all sin kraft att Gud skall framträda inom kort, samtidigt som de fördömer hans framträdande; deras ”omöjligt” begränsar återigen Guds framträdande till ramarna för vad de själva kan föreställa sig. Därför har jag sett många människor brista ut i gapskratt när de har träffat på Guds ord. Men är det någon skillnad mellan detta skratt och judarnas fördömande och hädande? Ni visar ingen vördnad i sanningens närvaro, än mindre har ni en längtande attityd. Ni bara studerar utan urskillning och väntar med bekymmerslös likgiltighet. Vad kan ni vinna med att studera och vänta på det viset? Tror ni att ni kommer att få personlig vägledning från Gud? Hur skulle ni kunna vara kvalificerade att bevittna Guds framträdande om ni inte kan urskilja vad som är Guds yttranden? Varhelst Gud framträder kommer sanningen till uttryck, och där kommer Guds röst att vara. Endast de som kan godta sanningen kommer att kunna höra Guds röst, och endast dessa människor är kvalificerade att bevittna Guds framträdande. Släpp taget om era uppfattningar! Tysta dig själv och läs dessa ord noggrant. Om ni längtar efter sanningen kommer Gud att upplysa er och ni kommer att förstå hans vilja och hans ord. Släpp taget om era åsikter om vad som är ”omöjligt”! Ju mer folk tror att något är omöjligt, desto troligare är det att det händer, för Guds visdom når högre än himlarna, Guds tankar är högre än människors tankar, och Guds verk övergår gränserna för människans tankar och föreställningar. Ju mer omöjligt något är, desto mer rymmer det sanning som kan sökas; ju mer något går bortom människans uppfattningar och föreställningar, desto mer rymmer det Guds vilja. Det beror på att oavsett var Gud uppenbarar sig så är han fortfarande Gud, och hans väsen kommer aldrig att förändras beroende på var eller hur han framträder. Guds sinnelag förblir detsamma oavsett var hans fotspår är, och oavsett var Guds fotspår är så är han hela mänsklighetens Gud, precis som Herren Jesus inte bara är israeliternas Gud utan också Gud för alla folk i Asien, Europa och Amerika, och mer ändå, han är den ende Guden i hela universum. Så låt oss söka Guds vilja, upptäcka hans framträdande i hans yttranden och hålla jämna steg med honom! Gud är sanningen, vägen och livet. Hans ord och hans framträdande existerar samtidigt, och hans sinnelag och fotspår är alltid öppna för mänskligheten. Kära bröder och systrar, jag hoppas att ni kan se Guds framträdande i dessa ord, börja följa hans fotspår då ni vandrar framåt in i en ny tidsålder och träder in i den underbara nya himmel och jord som Gud har förberett för dem som väntar på hans framträdande.

Utdrag ur ”Guds framträdande har inlett en ny tidsålder” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 73)

Gud tiger och har aldrig visat sig för oss, men hans verk har aldrig upphört. Han ser på alla länder och styr över allt och lägger märke till människans alla ord och gärningar. Han utför sin förvaltning stegvis enligt sin plan. Den fortskrider stilla, utan dramatiska effekter, men hans fotsteg kommer ständigt närmare mänskligheten och hans domarsäte breds ut i universum med ljusets hastighet och följs direkt av att hans tron sänks ner till oss. En sådan majestätisk scen det är, en sådan storslagen och högtidlig tablå. Som en duva och ett rytande lejon kommer Anden till oss alla. Han är vis, han är rättfärdig och majestätisk, han kommer till oss stilla, i besittning av auktoritet och fylld med kärlek och medlidande. Ingen lägger märke till hans ankomst, ingen välkomnar hans ankomst och ingen vet heller allt som han kommer att göra. Människans liv förblir oförändrat, hennes hjärta är det samma och dagarna fortlöper som vanligt. Gud lever bland oss som en vanlig människa, som en mycket oansenlig efterföljare och en vanlig troende. Han har sina egna förehavanden, sina egna mål och han har dessutom en gudomlighet som vanliga människor inte besitter. Ingen har upptäckt hans gudomlighet och ingen har uppfattat skillnaden mellan hans substans och människans. Vi lever tillsammans med honom, otvungna och orädda, för vi ser honom inte som någonting annat än en oansenlig troende. Han följer alla våra rörelser, och alla våra tankar och idéer är blottlagda inför honom. Ingen intresserar sig för hans existens, ingen har någon uppfattning om hans funktion och ingen har heller några misstankar om vem han är. Vi fortsätter helt enkelt med våra förehavanden, som om han inte hade något med oss att göra…

Som av en händelse uttalar den Helige Ande ett textavsnitt ”genom” honom och även om det känns väldigt oväntat så erkänner vi det som ett yttrande av Gud och accepterar det villigt från Gud. Det beror på att vi bör acceptera dessa ord och inte kan förneka dem, oavsett vem som uttalar dem, så länge de kommer från den Helige Ande. Nästa yttrande skulle kunna komma genom mig, det skulle kunna komma genom dig eller det skulle kunna komma genom honom. Oavsett vem det är, så är allting Guds nåd. Men oavsett vem den personen är bör vi inte tillbe denna, för oavsett allt annat kan den personen omöjligen vara Gud. Vi kan på inga villkor utse en vanlig människa som denna till att vara vår Gud. Vår Gud är så stor och ärofull. Hur skulle han kunna representeras av någon så oansenlig? Dessutom väntar vi alla på Guds ankomst som ska föra oss tillbaka till himmelriket, och hur kan då någon så oansenlig vara kvalificerad för en så viktig och krävande uppgift? Om Herren kommer tillbaka måste det vara på ett vitt moln, synlig för alla. Så ärofullt det kommer att bli! Hur skulle han stilla kunna dölja sig bland en vanlig grupp människor?

Och ändå är det denna vanliga person, dold bland människor, som uträttar det nya verket med att frälsa oss. Han klargör inget för oss och berättar inte heller för oss varför han har kommit. Han uträttar bara det verk han avser att göra, stegvis och enligt sin plan. Hans ord och yttranden blir allt mer frekventa. Från att trösta, förmana, påminna och varna till att förebrå och fostra. Från en ton som är vänlig och mild till ord som är häftiga och majestätiska – alla ingjuter de medlidande och bävan i människan. Allt han säger når in till de hemligheter som är dolda djupt inom oss, hans ord plågar våra hjärtan, plågar vår ande och gör oss skamsna och förödmjukade. Vi börjar undra om Gud i den personens hjärta verkligen älskar oss och vad exakt han har för avsikt att göra. Kanske vi bara kan bli uppryckta efter att ha genomlidit en sådan smärta? I våra huvuden gör vi beräkningar … om det slutmål som skall komma och om vårt framtida öde. Ändå är det ingen av oss som tror att Gud har antagit kött och verkar bland oss. Trots att han har varit med oss så länge, trots att han redan har talat så många ord till oss, ansikte mot ansikte, är vi fortfarande ovilliga att acceptera någon så vanlig som vår framtids Gud, än mindre är vi villiga att överlåta kontrollen över vår framtid och vårt öde till någon så oansenlig. Av honom åtnjuter vi en evig tillgång till levande vatten och tack vare honom lever vi ansikte mot ansikte med Gud. Vi är bara tacksamma för nåden från Herren Jesus i himlen och har aldrig lagt märke till känslorna hos denna vanliga person som besitter gudomlighet. Han fortsätter ödmjukt att utföra sitt verk, dold i köttet, och ger uttryck för sitt hjärtas röst, till synes opåverkad av mänsklighetens avvisande av honom, och han förlåter tydligen alltid människans barnslighet och okunnighet, och är evigt tålmodig med människans vanvördighet gentemot honom.

Utan vår vetskap har denna oansenliga man steg för steg lett oss in i Guds verk. Vi genomgår otaliga prövningar, är underkastade oräkneliga tillrättavisningar och prövas av döden. Vi lär om Guds rättfärdiga och majestätiska sinnelag, åtnjuter också hans kärlek och medlidande, börjar uppskatta Guds väldiga makt och vishet, bevittna Guds skönhet och skåda Guds ivriga önskan att frälsa människan. Genom orden från denna vanliga människa börjar vi lära känna Guds sinnelag och substans, börjar vi förstå Guds vilja, börjar vi lära känna människans natur och substans och se frälsningens och fulländningens väg. Hans ord får oss att ”dö” och får oss att återigen ”födas på nytt”. Hans ord ger oss tröst men gör oss också förkrossade av skuld med en känsla av tacksamhetsskuld. Hans ord skänker oss glädje och frid, men även stor smärta. Ibland är vi som lamm till slakt i hans händer, ibland är vi som hans ögonsten och får åtnjuta hans kärlek och tillgivenhet, ibland är vi som hans fiende, brända till aska av vreden i hans blick. Vi är den mänsklighet som räddats av honom, vi är maskar inför hans blick och vi är de förlorade fåren som han tänker på att återfinna dag och natt. Han är barmhärtig mot oss, han föraktar oss, han upphöjer oss, han tröstar och förmanar oss, han vägleder oss, han upplyser oss, han tillrättavisar och fostrar oss och han till och med förbannar oss. Han oroar sig för oss natt och dag, han skyddar och värnar om oss natt och dag, han viker aldrig från vår sida och han ägnar oss all sin omsorg och betalar vilket pris som helst för oss. Bland orden från detta lilla och oansenliga kött har vi åtnjutit Gud i sin helhet och skådat den slutmål som Gud har skänkt åt oss. Ändå smyger sig fåfänga in i våra hjärtan och vi är fortfarande ovilliga att aktivt godta en person som denna som vår Gud. Även om han har gett oss så mycket manna, så mycket att glädjas åt kan inget av detta ta över Herrens plats i våra hjärtan. Det är bara med stor ovilja som vi visar vår aktning för den personens särskilda identitet och status. Om han inte talar tydligt för att få oss att inse att han är Gud så kommer vi aldrig själva att erkänna honom som den Gud som snart ska komma och ändå har verkat bland oss så länge.

Gud fortsätter att yttra sig och använder olika metoder och perspektiv för att förmana oss till vad vi ska göra och han ger uttryck åt sitt hjärtas röst. Hans ord bär livskraft och visar vilken väg vi ska gå och låter oss förstå vad sanningen är. Vi börjar lockas av hans ord, vi kommer att fokusera på hans ton och sätt att tala och börjar undermedvetet intressera oss för hjärtats röst hos denna oansenliga person. Han gör gedigna ansträngningar för oss, mister sömn och aptit för oss, gråter för oss, suckar för oss, stönar i sjukdom för oss, utstår förödmjukelser för vårt slutmål och vår frälsnings skull, och hans hjärta blöder och fäller tårar för vår känslolöshet och upproriskhet. Ett sådant vara och sådana ägodelar som hans är bortom en vanlig person och det kan inte besittas eller uppnås av någon av de fördärvade. Han har en tolerans och ett tålamod som ingen vanlig människa besitter, och ingen skapad varelse besitter hans kärlek. Ingen förutom honom kan känna till alla våra tankar, ha ett sådant grepp om vår natur och substans, döma mänsklighetens upproriskhet och fördärv eller tala till oss och verka bland oss på det viset å Gud i himlens vägnar. Ingen förutom han kan besitta Guds auktoritet, vishet och värdighet. Guds sinnelag och det han har och är utgår i sin helhet från honom. Ingen utom honom kan visa oss vägen och ge oss ljus. Ingen utom honom kan avslöja de mysterier som inte Gud har röjt från skapelsen fram till idag. Ingen utom honom kan rädda oss från Satans slaveri och vårt fördärvade sinnelag. Han representerar Gud och ger uttryck åt Guds hjärtas röst, Guds förmaningar och Guds dömande ord till hela mänskligheten. Han har inlett en ny tidsålder, en ny era och kommit med en ny himmel och jord, ett nytt verk och han har fört med sig hopp till oss och avslutat det liv vi levde i vaghet och låtit oss att fullt ut skåda frälsningens väg. Han har erövrat hela vår varelse och vunnit våra hjärtan. Från den stunden har våra sinnen blivit medvetna och vår ande tycks bli upplivas: Denna vanliga, oansenliga person som lever bland oss och som sedan länge har blivit avvisad av oss – är han inte den Herre Jesus som ständigt finns i våra tankar och som vi längtar efter dag och natt? Det är han! Det är verkligen han! Han är vår Gud! Han är vägen, sanningen och livet! Han har låtit oss leva igen, se ljuset och har hindrat våra hjärtan från att komma på villovägar. Vi har återvänt till Guds hem, vi har återvänt inför hans tron, vi befinner oss ansikte mot ansikte med honom, vi har bevittnat hans anlete och har sett vägen framåt. Då har våra hjärtan varit fullständigt erövrade av honom. Vi tvekar inte längre om vem han är och motsätter oss inte längre hans verk och ord, utan faller fullständigt ner inför honom. Vi vill inget hellre än att följa Guds fotspår under resten av våra liv och bli fulländade av honom och återgälda hans nåd och återgälda hans kärlek till oss och lyda hans iscensättningar och arrangemang, och samarbeta med hans verk och göra allt vi kan för att fullfölja det han anförtror oss.

Utdrag ur ”Att skåda Guds framträdande i hans dom och tuktan” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 74)

Det går inte att tala om Gud och människan som jämbördiga. Guds väsen och hans verk är fullständigt ofattbara och obegripliga för människan. Om inte Gud personligen utförde sitt verk och talade sitt ord i människans värld skulle hon aldrig kunna förstå Guds vilja. Och då skulle inte ens de som gett hela sitt liv åt Gud kunna vinna hans gillande. Om inte Gud skred till verket skulle allt vara förgäves – oavsett hur bra människan skötte sig – eftersom Guds tankar alltid kommer att vara högre än människans tankar och Guds visdom övergår människans förstånd. Och därför säger jag att de som påstår sig ”till fullo förstå” Gud och hans verk är en oduglig samling; de är förmätna och okunniga allihop. Det är inte människans sak att definiera Guds verk, och för övrigt kan hon inte göra det. I Guds ögon är människan obetydlig som en myra, så hur skulle hon kunna förstå Guds verk? De som gärna hasplar ur sig att ”Gud verkar inte på det eller det viset” eller att ”Gud är si eller så” — talar de inte i övermod? Vi ska alla veta att människan, som är av köttet, har fördärvats av Satan. Det ligger i mänsklighetens natur att opponera sig mot Gud. Människan kan inte jämställas med Gud, än mindre kan hon hoppas på att ge Gud råd angående hans verk. När det gäller Guds vägledning av människan så är det ett verk som Gud själv utför. Det är lämpligt att människan underkastar sig utan att komma med den ena eller andra synpunkten, för människan är bara stoft. Eftersom det är vår avsikt att söka Gud ska vi inte häva våra föreställningar på hans verk och mena att Gud ska ta dem i beaktande, än mindre ska vi anstränga vårt fördärvade sinnelag till det yttersta för att medvetet gå emot Guds verk. Skulle inte det göra oss till antikrister? Hur skulle sådana människor kunna tro på Gud? Eftersom vi tror att det finns en Gud och eftersom vi vill behaga honom och se honom, måste vi söka sanningens väg och söka efter ett sätt att vara i samklang med Gud. Vi får inte stå i styvnackad opposition mot honom. Vad skulle det rimligen kunna komma för gott ur ett sådant agerande?

Idag har Gud utfört nytt verk. Du kanske inte kan acceptera dessa ord, och de kanske verkar underliga, men jag skulle råda dig att inte blotta din naturlighet, för det är bara de som verkligen hungrar och törstar efter rättfärdighet inför Gud som kan vinna sanningen, och det är bara de som är verkligt gudfruktiga som kan bli upplysta och vägledda av honom. Resultat når man genom att söka sanningen med allvarsamt lugn, inte genom gräl och strider. När jag säger att ”idag har Gud gjort nytt verk” syftar jag på att Gud har återvänt till köttet. De här orden kanske inte bekymrar dig, du kanske avskyr dem eller också är de kanske av stort intresse för dig. Oavsett vilket hoppas jag att alla dessa som verkligen längtar efter att Gud ska framträda kan ta emot detta faktum och inte drar förhastade slutsatser om det utan ägnar det sin omsorgsfulla granskning. Det är vad en vis människa bör göra.

Det är inte svårt att undersöka en sådan sak, men det kräver att var och en av oss är medveten om denna enda sanning: Han som är Gud inkarnerad måste besitta Guds väsen, och han som är Gud inkarnerad måste besitta Guds uttryck. Eftersom Gud blir kött måste han frambringa det verk han avser att frambringa, och eftersom Gud blir kött måste han uttrycka vad han är och kunna skänka människan sanningen, ge henne liv och visa henne vägen. Kött som inte har Guds väsen är absolut inte den inkarnerade Guden; den saken råder det inget tvivel om. Om människan har för avsikt att undersöka huruvida någon är Guds inkarnerade kött måste hon avgöra detta utifrån det sinnelag han uttrycker och de ord han talar. För att avgöra huruvida det är Guds inkarnerade kött eller inte, och huruvida det är den sanna vägen eller inte, måste man alltså göra bedömningen med utgångspunkt från hans väsen. När man ska fastställa huruvida det är den inkarnerade Gudens kött, ligger således nyckeln i hans väsen (hans verk, hans uttalanden, hans sinnelag och många andra aspekter) snarare än hans yttre skepnad. Om människan bara granskar hans yttre och därmed förbiser hans väsen, visar det att hon är oupplyst och okunnig. Den yttre skepnaden kan inte säga något om någons väsen, och vad mer är — Guds verk kan aldrig anpassa sig efter människans föreställningar. Stred inte Jesu yttre helt mot människans föreställningar? Gav hans ansikte och kläder några som helst ledtrådar angående hans verkliga identitet? Opponerade sig inte de tidigaste fariséerna mot Jesus just därför att de bara såg till hans yttre och inte tog hans ord till sitt hjärta? Det är min förhoppning att varje broder och syster som söker Guds framträdande inte ska upprepa historiens tragedi. Ni får inte bli den moderna tidens fariséer och spika upp Gud på korset igen. Ni måste noga begrunda hur ni ska välkomna Guds återkomst och ni ska vara helt på det klara med hur man blir någon som underkastar sig sanningen. Det här är något som alla som väntar på att Jesus ska återvända på ett moln måste göra. Vi måste gnugga våra andliga ögon så vi ser klart och inte fastnar i överdrivna fantasier. Vi ska tänka på Guds praktiska arbete och ta en titt på Guds praktiska sida. Låt er inte ryckas med eller förlora er själva i dagdrömmar och ständigt längta efter den dag då Herren Jesus plötsligt kommer på ett moln, stiger ner bland er och tar till sig er som aldrig känt eller sett honom och som inte vet hur ni ska göra hans vilja. Det är bättre att tänka på mer praktiska saker!

Utdrag ur förordet till ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 75)

Vill ni veta roten till att fariséerna motsatte sig Jesus? Vill ni veta fariséernas väsen? De var fulla av fantasier om Messias. Dessutom trodde de bara att Messias skulle komma men de sökte ändå inte livets sanning. Och därför väntar de än idag på Messias, för de har ingen kunskap om livets väg och vet inte vad sanningens väg är. Hur skulle ni säga att sådana dåraktiga, envisa och okunniga människor kan vinna Guds välsignelse? Hur skulle de kunna se Messias? De motsatte sig Jesus för att de inte kände riktningen för den Helige Andes verk, för att de inte kände sanningens väg som Jesus talade om och dessutom för att de inte förstod Messias. Och eftersom de aldrig hade sett Messias och aldrig hade varit i Messias sällskap gjorde de misstaget att fåfängt klamra sig fast vid namnet Messias samtidigt som de motsatte sig Messias väsen med alla tillgängliga medel. Dessa fariséer var till sitt väsen envisa och arroganta och hörsammade inte sanningen. Principen för deras tro på Gud är: Oavsett hur djup din förkunnelse är, oavsett hur hög din auktoritet är så är du inte Kristus om du inte kallas för Messias. Är det inte absurda och löjliga synpunkter? Jag frågar er igen: Är det inte extremt lätt för er att begå de första fariséernas misstag, med tanke på att ni inte har den ringaste förståelse av Jesus? Kan du urskilja sanningens väg? Kan du uppriktigt garantera att du inte kommer att motsätta dig Kristus? Har du förmåga att följa den Helige Andes verk? Om du inte vet om du kommer att motsätta dig Kristus så säger jag att du redan lever på dödens rand. De som inte kände Messias kunde alla motsätta sig Jesus, avvisa Jesus och baktala honom. Människor som inte förstår Jesus kan alla förneka honom och skymfa honom. Dessutom kan de se Jesu återkomst som Satans bedrägeri och fler människor ska fördöma Jesus som har återvänt till köttet. Blir ni inte rädda av allt det här? Det ni möter ska vara en hädelse av den Helige Ande, ödeläggelse av den Helige Andes ord till kyrkorna och avvisandet av allt som uttrycks av Jesus. Vad kan ni vinna från Jesus om ni är så förvirrade? Hur kan ni förstå Jesu verk när han återvänder till köttet på ett vitt moln, om ni envist vägrar inse era fel? Jag säger följande: Människor som inte accepterar sanningen utan blint väntar på Jesu ankomst på vita moln kommer säkert att häda den Helige Ande och de är den kategori som ska förgöras. Ni vill bara ha Jesu nåd och bara njuta av den lycksaliga himmelska världen men har aldrig hörsammat de ord som Jesus har talat och aldrig tagit emot den sanning som uttrycks av Jesus när han återvänder till köttet. Vad kommer ni att lyfta fram i utbyte mot Jesu återkomst på ett vitt moln? Är det er uppriktighet med vilken ni gång på gång begår synder och sedan bekänner dem, om och om igen? Vad kommer ni att erbjuda som offer till Jesus som återvänder på ett vitt moln? Är det åren av arbete som ni berömmer er av? Vad kommer ni att lyfta fram för att få den Jesus som återvänt att lita på er? Är det er arroganta natur som inte hörsammar någon sanning?

Utdrag ur ”När du skådar Jesu andliga kropp har Gud förnyat himmel och jord” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 76)

Er lojalitet är bara ord, er kunskap är endast intellektuell och begreppsmässig, ert arbete sker i syfte att vinna himlens välsignelser, så hurdan må er tro då vara? Än idag vägrar ni fortfarande lyssna till varje enskilt ord av sanning. Ni vet inte vad Gud är, ni vet inte vad Kristus är, ni vet inte hur ni ska vörda Jehova, ni vet inte hur ni ska träda in i den Helige Andes verk och ni vet inte hur ni ska skilja mellan verket av Gud själv och människans bedrägerier. Du vet bara att fördöma varje sant ord som uttalas av Gud som inte överensstämmer med dina tankar. Var finns din ödmjukhet? Var finns din lydnad? Var finns din lojalitet? Var finns din önskan att söka sanningen? Var finns din vördnad till Gud? Jag säger er att de som tror på Gud på grund av tecknen säkert är den kategori som ska drabbas av förstörelse. De som är oförmögna att acceptera orden från Jesus som har återvänt till köttet är säkert helvetets avkommor, ärkeängelns ättlingar, den kategori som ska bli föremål för evig förstörelse. Många kanske inte bryr sig om vad jag säger, men jag vill ändå säga till alla så kallade helgon som följer Jesus att när ni med egna ögon ser Jesus stiga ner från himlen på ett vitt moln kommer det att vara det offentliga framträdandet av rättfärdighetens sol. Det kanske ska komma en tid av stark upprymdhet för dig, men då ska du veta att den tid då du bevittnar hur Jesus stiger ner från himlen också är den tid när du går ner till helvetet för att bli straffad. Det kommer att vara slutet på Guds förvaltningsplan och det är då Gud kommer att belöna de goda och straffa de onda. För Guds dom kommer att ha upphört innan människan ser tecken, då sanningens uttryck är allt som finns. De som accepterar sanningen och inte söker tecken och följaktligen har blivit renade ska ha kommit tillbaka inför Guds tron och låtit sig omfamnas av Skaparen. Endast de som framhärdar i tron att ”den Jesus som inte rider på ett vitt moln är en falsk Kristus” ska bli föremål för evig bestraffning, för de tror bara på den Jesus som visar tecken men erkänner inte den Jesus som förkunnar allvarlig dom och kungör livets sanna väg. Och därmed kan det bara vara så att Jesus tar itu med dem när han öppet återvänder på ett vitt moln. De är för envisa, för självsäkra, för arroganta. Hur kan sådana vanartade personer belönas av Jesus? Jesu återkomst är en stor frälsning för dem som har förmåga att acceptera sanningen, men för dem som är oförmögna att acceptera sanningen är den ett tecken på fördömelse. Ni ska söka er egen väg och inte häda den Helige Ande och förkasta sanningen. Ni ska inte vara okunniga och arroganta utan sådana som följer den Helige Andes ledning och längtar efter och söker sanningen; endast på det sättet kommer ni att dra nytta. Jag råder er att vandra på Gudstrons väg med omsorg. Dra inga förhastade slutsatser; och var inte heller flyktiga och tanklösa i er tro på Gud. Ni ska veta att de som tror på Gud åtminstone ska vara ödmjuka och vördnadsfulla. De som har hört sanningen och ändå rynkar på näsan åt den är dåraktiga och okunniga. De som har hört sanningen och ändå sorglöst drar förhastade slutsatser eller fördömer den är överöst med arrogans. Ingen som tror på Jesus är kvalificerad att förbanna eller fördöma andra. Ni ska alla vara personer som är rationella och accepterar sanningen. Kanske tror du, efter att ha hört sanningens väg och läst livets ord, att bara ett av 10 000 av dessa ord stämmer överens med dina övertygelser och Bibeln och då bör du fortsätta söka i det tiotusende ordet av dessa. Jag råder dig ändå att vara ödmjuk, att inte vara för självsäker och inte upphöja dig själv för mycket. Om du har en så ringa vördnad för Gud i ditt hjärta kommer du att vinna större upplysning. Om du ingående granskar och upprepade gånger begrundar dessa ord ska du förstå om de är sanningen eller inte, och om de är liv eller inte. Kanske kommer vissa människor blint att fördöma dessa ord efter bara att ha läst några få meningar och säga: ”Det här är inget annat än någon slags upplysning från den Helige Ande” eller ”Det här är en falsk Kristus som har kommit för att bedra människor”. De som säger sådana saker är förblindade av okunskap! Du förstår för lite av Guds verk och visdom och jag råder dig att börja om från början! Ni får inte blint fördöma de ord som uttalas av Gud på grund av framträdandet av några falska Kristusfigurer i de sista dagarna, och ni får inte bli sådana som hädar den Helige Ande för att ni fruktar bedrägeri. Skulle inte det vara mycket beklagligt? Om du efter omfattande granskning fortfarande tror att dessa ord inte är sanningen, inte är vägen, inte är uttryckta av Gud, ska du slutligen bli straffad och utan välsignelser. Om du inte kan acceptera en sådan sanning som framförs så enkelt och så tydligt, är du då inte olämplig för Guds frälsning? Är du inte någon som inte är lycklig nog att komma tillbaka inför Guds tron? Fundera över det! Var inte obetänksam och impulsiv och behandla inte tron på Gud som en lek. Tänk för ditt slutmåls skull, för dina framtidsutsikters skull, för ditt livs skull och ta dig själv på allvar. Kan du acceptera dessa ord?

Utdrag ur ”När du skådar Jesu andliga kropp har Gud förnyat himmel och jord” i ”Ordet framträder i köttet”