Dagliga ord från Gud  (Utdrag 77)

Innan människan blev återlöst hade många av Satans gifter redan lagts i hennes inre, och efter att under tusentals år ha fördärvats av Satan har hon inom sig en djupt rotad natur som gör motstånd mot Gud. Att människan blivit återlöst innebär alltså bara att hon räddats genom att friköpas till ett högt pris, men den giftiga naturen i hennes inre har inte avlägsnats. Människan som är så besudlad måste genomgå en förändring innan hon är värdig att tjäna Gud. Genom detta verk av dom och tuktan kommer hon att lära känna sitt eget smutsiga och fördärvade väsen till fullo, och hon kommer att kunna ändra sig fullständigt och bli ren. Endast på detta sätt kan människan bli värdig att återvända inför Guds tron. Allt det arbete som utförs i dag sker för att människan ska kunna renas och förvandlas; genom ordets dom och tuktan såväl som genom förädling kan människan göra sig av med allt fördärvligt och bli renad. Det vore mer träffande att säga att detta stadium i verket är reningens verk än att det är frälsningens stadium. Faktum är att det här stadiet både är erövrandets stadium och frälsningsverkets andra stadium. Det är genom ordets dom och tuktan som människan slutligen blir vunnen av Gud, och det är genom att ordet används till att förädla, döma och avslöja som alla orenheter, uppfattningar, motiv och individuella begär i människans hjärta blir fullständigt uppenbarade. Även om människan må ha blivit återlöst och förlåten sina synder, så innebär det bara att Gud inte längre minns hennes överträdelser och inte behandlar henne i enlighet med hennes överträdelser. Men eftersom människan, som lever i en köttslig kropp, inte har blivit befriad från synd, kan hon bara fortsätta att synda och blotta sitt fördärvade sataniska sinnelag i all oändlighet. Det här är det liv människan lever — en oändlig kretsgång av att synda och bli förlåten. De flesta människor syndar på dagen bara för att sedan bekänna sina synder på kvällen. Så även om syndoffret är evigt verksamt för människan kan det inte rädda henne från synden. Endast halva frälsningsverket har genomförts, för människan har fortfarande ett fördärvat sinnelag. När folk till exempel insåg att de härstammade från Moab började de klaga, slutade att söka efter livet och blev ytterst negativa. Visar inte detta att mänskligheten fortfarande är oförmögen att underkasta sig Guds herravälde helt och hållet? Är inte det här just deras fördärvade sataniska sinnelag? När du inte blev utsatt för tuktan sträckte du upp händerna högre än alla andra, till och med högre än Jesu händer. Och du ropade ut med hög röst: ”Var en Guds älskade son! Var en Guds förtrogne! Hellre dör vi än böjer oss för Satan! Gör uppror mot den gamle Satan! Gör uppror mot den stora röda draken! Må den stora röda draken falla från makten i förnedring! Må Gud göra oss fullkomliga!” Dina rop ljöd högre än alla andras. Men så kom tuktans tid och mänsklighetens fördärvade sinnelag uppenbarades än en gång. Deras rop upphörde och deras beslutsamhet svek. Det här är människans fördärv; det är något som Satan planterat och som är djupt rotat i människan, något som löper djupare än synd. Det är inte lätt för människan att bli medveten om sina synder; hon har ingen möjlighet att upptäcka sin egen djupt rotade natur, utan för att uppnå det resultatet måste hon förlita sig på ordets dom. Endast på så sätt kan människan förändras successivt från denna punkt och framåt.

Utdrag ur ”Inkarnationens hemlighet (4)” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 78)

När det gäller ordet ”dom” kommer du att tänka på de ord som Jehova talade överallt och de tillrättavisande ord som Jesus sade till fariséerna. Hur stränga de än är, utgör de orden inte Guds dom över människan, endast ord som Gud har talat i olika sammanhang, det vill säga olika miljöer. De orden skiljer sig från de ord som Kristus talar när han dömer människan de sista dagarna. Under de sista dagarna använder Kristus många olika sanningar för att undervisa människan, blotta människans väsen och dissekera hennes ord och gärningar. De orden inkluderar olika sanningar såsom människans plikt, hur människan ska lyda Gud, hur människan ska vara lojal mot Gud, hur människan bör leva ut den vanliga mänskligheten, liksom Guds visdom och sinnelag och så vidare. Alla de orden är riktade mot människans väsen och hennes fördärvade sinnelag. I synnerhet talas de ord som blottar hur människan avvisar Gud om hur människan är ett förkroppsligande av Satan och en fientlig kraft mot Gud. När Gud tar sig an domens verk klarlägger han inte bara människans natur med ett fåtal ord, utan han blottar, åtgärdar och beskär den under en längre tid. Sådana metoder för blottläggande, åtgärd och beskärning kan inte ersättas med vanliga ord, utan med den sanning som människan inte alls besitter. Endast den sortens metoder kan kallas dom, endast genom dom av det slaget kan människan kuvas och grundligt övertygas att underkasta sig under Gud och dessutom vinna sann kunskap om Gud. Vad domens verk ger upphov till är människans förståelse av Guds sanna ansikte och sanningen om sin egen upproriskhet. Domens verk låter människan vinna stor förståelse av Guds vilja, syftet med Guds verk och de hemligheter som är obegripliga för henne. Det låter också människan känna igen och bli medveten om sitt eget fördärvade inre väsen och rötterna till detta fördärv och även upptäcka människans uselhet. Domens verk ger upphov till alla dessa effekter, för substansen i detta verk är i själva verket arbetet med att öppna upp Guds sanning, väg och liv för alla dem som tror på honom. Detta arbete är domens verk som utförs av Gud. Om du inte betraktar dessa sanningar som viktiga utan ständigt tänker på att undvika dem eller hitta en ny väg ut, vid sidan av dem, då säger jag att du är en bedrövlig syndare. Om du tror på Gud men varken söker sanningen eller Guds vilja och inte heller älskar den väg som för dig närmare Gud, då säger jag att du är en som vill försöka undvika domen och att du är en marionett och förrädare som flyr från den stora vita tronen. Gud kommer inte att skona några av de upproriska som undviker hans blick. Sådana människor ska få ett ännu strängare straff. De som kommer inför Gud för att bli dömda och dessutom har blivit renade ska leva för alltid i Guds rike. Detta är givetvis något som hör framtiden till.

Utdrag ur ”Kristus utför domens verk med sanningen” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 79)

Domens verk är Guds eget verk, så det bör naturligtvis utföras av Gud själv; det kan inte utföras av människan i hans ställe. Eftersom domen är erövrandet av människosläktet med hjälp av sanningen, är det utan tvekan så att Gud fortfarande framträder som den inkarnerade avbilden för att utföra sitt verk bland människor. Det innebär att Kristus i de sista dagarna ska använda sanningen till att undervisa människor runt om på jorden och göra alla sanningar kända för dem. Det är domens verk av Gud. Många känner en oro inför den andra inkarnationen av Gud, för människan har svårt att tro att Gud skulle bli kött för att utföra domens verk. Jag måste ändå berätta för er att Guds verk ofta vida överskrider människans förväntningar och är svårt att acceptera för människans sinnen. För människor är endast maskar på jorden, medan Gud är den Allrahögste som uppfyller universum. Människans sinne är likt ett hål med stinkande vatten som bara ger upphov till maskar, medan varje stadium av verket som styrs av Guds tankar är ett destillat av Guds visdom. Människan vill ständigt strida med Gud, om vilket jag säger att det är självklart vem som kommer att lida en förlust i slutändan. Jag uppmanar er alla att inte betrakta er själva som värda mer än guld. Om andra kan acceptera Guds dom, varför kan då inte du göra det? Hur mycket högre står du än andra? Om andra kan böja sina huvuden inför sanningen, varför kan inte du också göra det? Guds verk har en inneboende drivkraft som inte går att hejda. Han kommer inte att upprepa domens verk än en gång enbart på grund av den ”insats” du har gjort, och du kommer att bli överväldigad av ånger över att du låtit en sådan bra möjlighet gå dig förbi. Om du inte tror på mina ord, vänta då bara tills den stora vita tronen i skyn fäller dom över dig! Du måste känna till att alla israeliter försmådde och förnekade Jesus, och ändå fortsätter faktumet med Jesu försoning av mänskligheten att spridas till universums gräns. Är inte detta en verklighet som Gud skapade för länge sedan? Om du fortfarande väntar på att Jesus ska ta dig upp till himlen, då säger jag att du är en trotsig bit dött trä.^a Jesus kommer inte att erkänna en falsk troende som du, som är illojal mot sanningen och endast söker välsignelser. Tvärtom kommer han, utan barmhärtighet, att kastar dig i eldsjön för att du ska brinna i tiotusentals år.

Utdrag ur ”Kristus utför domens verk med sanningen” i ”Ordet framträder i köttet”

Fotnoter:

a. En bit dött trä: ett kinesiskt talesätt som betyder ”bortom all hjälp”.

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 80)

Förstår du nu vad som är dom och vad som är sanning? Om du har förstått uppmanar jag dig att lydigt underkasta dig att bli dömd, annars ska du aldrig få möjlighet att bli prisad av Gud eller förd av honom in i hans rike. De som bara accepterar domen men aldrig kan bli renade, det vill säga de som flyr mitt under domens verk, ska för alltid bli avskydda och förkastade av Gud. Deras synder är fler och svårare än fariseernas, för de har förrått Gud och är upproriska mot Gud. Sådana människor som inte ens är värdiga att tjänstgöra ska få strängare straff, ett straff som dessutom är evigt. Gud ska inte skona någon förrädare som en gång visade lojalitet med orden men sedan förrådde honom. Sådana människor ska få vedergällning genom bestraffning av anden, själen och kroppen. Är det inte just en uppenbarelse av Guds rättfärdiga sinnelag? Är inte det Guds syfte med att döma människan och blotta henne? Gud sänder alla dem som utför alla slags onda gärningar under domens tid till en plats som hemsöks av onda andar och låter dessa onda andar förgöra deras köttsliga kroppar efter behag. Deras kroppar stinker som lik och sådan är deras lämpliga vedergällning. I dessa illojala falska troende, falska apostlar och falska arbetares loggböcker skriver Gud ner varenda en av deras synder. Sedan, när tiden är inne, kastar han in dem bland de orena andarna och låter dessa orena andar besmitta deras kroppar efter behag, så att de aldrig kan bli återfödda och aldrig får se ljuset igen. Dessa hycklare som en gång tjänstgjorde men inte kan förbli lojala till slutet räknas av Gud till de onda, så de följer de ondas råd och får ingå i deras oregerliga patrask. I slutändan ska Gud förinta dem. Gud kastar dem åt sidan och tar ingen notis om dem som aldrig har varit lojala mot Kristus eller har gjort någon ansträngning och skall förinta dem alla vid övergången mellan tidsåldrar. De kommer inte längre att finnas på jorden, än mindre vinna inträde i Guds rike. De som aldrig har varit uppriktiga mot Gud men av omständigheterna tvingas att ha med honom att göra på ett oengagerat sätt räknas till dem som tjänstgör för hans folk. Endast ett mindre antal sådana människor kan överleva, medan majoriteten ska förgås tillsammans med dem som inte ens är kvalificerade nog att tjänstgöra. Slutligen ska Gud föra in alla dem är av samma sinne som Gud i sitt rike, Guds folk och Guds söner liksom de som är förutbestämda av Gud att bli präster. Sådant är det destillat som Gud har fått genom sitt verk. Vad gäller de som inte kan hamna i någon av de kategorier som Gud har ställt upp, ska de räknas till de icke-troende. Och ni kan säkert föreställa er vad resultatet blir för dem. Jag har redan sagt allt jag skulle säga till er. Det är ni som beslutar vilken väg ni ska ta. Det ni bör förstå är följande: Guds verk väntar aldrig på någon som inte håller jämna steg med honom, och Guds rättfärdiga sinnelag visar inget förbarmande med någon människa.

Utdrag ur ”Kristus utför domens verk med sanningen” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 81)

Gud upprepar inte sitt verk i någon tidsålder. Eftersom de sista dagarna nu är inne, kommer han att utföra det verk han utför i de sista dagarna, och uppenbara hela det sinnelag som är hans i de sista dagarna. Talet om de sista dagarna avser en särskild tidsålder, om vilken Jesus sagt att ni med visshet kommer att möta katastrofer, möta jordbävningar, hungersnöd och pest, vilket kommer att visa att detta är en ny tidsålder och inte längre nådens tidsålder som förut. Ponera att Gud, som folk säger, är evigt oföränderlig, att hans sinnelag alltid är medkännande och kärleksfullt, att han älskar människan som sig själv och erbjuder varje människa frälsning och aldrig hatar henne – skulle då hans verk någonsin kunna slutföras? När Jesus kom och spikades upp på korset, när han offrade sig själv för alla syndare och offrade sig själv på altaret, hade han redan fullbordat återlösningsverket och fört nådens tidsålder till dess slut. Så vad skulle vara poängen med att upprepa den tidsålderns verk i de sista dagarna? Att göra samma sak igen, vore inte det att förneka Jesu verk? Om Gud inte utförde korsfästelsens verk när han kom i detta skede, utan förblev kärleksfull och medkännande, skulle han då kunna föra tidsåldern till dess slut? Skulle en kärleksfull och medkännande Gud kunna föra tidsåldern till dess slut? I hans sista verk som avslutar tidsåldern kommer Guds sinnelag att präglas av tuktan och dom. Där kommer han att avslöja allt som är orättfärdigt, för att offentligt döma alla folk och fullkomna dem som älskar honom med ett uppriktigt hjärta. Bara ett sådant sinnelag kan föra tidsåldern till dess slut. De sista dagarna är redan inne. Allt skapat kommer att klassas efter sin sort och delas in i olika kategorier beroende på sin natur. Det här är stunden då Gud uppenbarar vad utfallet och det slutliga målet för människan blir. Om hon inte genomgår tuktan och dom så finns det inget sätt att blotta hennes olydnad och orättfärdighet. Det är enbart genom tuktan och dom som utfallet för hela skapelsen kan uppenbaras. Människan visar sitt verkliga jag enbart när hon tuktas och döms. Ont ska föras till ont, gott till gott, och alla människor ska föras till sin sort. Genom tuktan och dom ska utfallet för hela skapelsen uppenbaras, så att de onda kan straffas och de goda belönas och alla människor underkastas Guds herravälde. Hela detta verk måste uppnås genom rättfärdig tuktan och dom. Eftersom människans fördärv har nått sin kulmen och hennes olydnad blivit oöverstigligt svår, är det bara Guds rättfärdiga sinnelag – som främst består av tuktan och dom och uppenbaras i de sista dagarna – som helt kan förvandla och fullända människan. Bara detta sinnelag kan avslöja det onda och så straffa alla de orättfärdiga strängt. Därför är ett sådant sinnelag fyllt av tidsålderns innebörd, och hur hans sinnelag uppenbarar sig och visar sig blir tydligt för hans verks skull i varje ny tidsålder. Gud uppenbarar inte sitt sinnelag godtyckligt och utan betydelse. Om Gud, då han i de sista dagarna uppenbarar människans slutmål, fortfarande skulle skänka människan gränslös medkänsla och kärlek och fortsätta att vara kärleksfull mot henne, om han inte skulle underkasta henne en rättfärdig dom utan snarare visa fördragsamhet, tålamod och överseende samt förlåta henne hur svåra hennes synder än är, utan ett uns av rättfärdig dom – hur skulle då all Guds förvaltning någonsin kunna slutföras? När skulle ett sådant sinnelag kunna leda människor till mänsklighetens tillbörliga slutmål? Ta till exempel en domare som alltid är kärleksfull, en domare med vänligt ansikte och milt hjärta. Han älskar människor oavsett vad de må ha begått för brott, och är kärleksfull och fördragsam mot dem oavsett vilka de är. När skulle han någonsin kunna fälla en rättvis dom? I de sista dagarna kan enbart en rättfärdig dom dela upp människorna alltefter deras sort och föra in människan i en ny värld. På det här sättet slutförs hela tidsåldern genom Guds rättfärdiga sinnelag av dom och tuktan.

Utdrag ur ”Visionen av Guds verk (3)” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 82)

Hans verk i köttet är av den största betydelse, vilket sägs med syfte på verket, och den som slutligen avslutar verket är den inkarnerade Guden och inte Anden. Vissa tror att Gud en dag kanske ska komma till jorden och visa sig för människan för att sedan personligen döma hela mänskligheten och pröva människorna en efter en utan att utelämna någon. De som tänker på det viset känner inte till det här stadiet av inkarnationens verk. Gud dömer inte människorna en och en, och prövar inte människorna en och en; det vore inte domens verk att göra så. Är inte hela mänsklighetens fördärv av samma slag? Är inte alla människors väsen likadana? Vad som döms är mänsklighetens fördärvade väsen ‒ människans väsen som fördärvats av Satan ‒ och alla människans synder. Gud dömer inte människans futtiga och obetydliga fel. Domens verk är representativt och utförs inte särskilt för en viss person. Snarare är det ett verk som innebär att en grupp människor döms i syfte att representera domen över hela mänskligheten. Genom att personligen utföra sitt verk på en grupp människor använder den inkarnerade Guden sitt verk för att representera verket med hela mänskligheten, varefter det gradvis sprider sig. Det är likadant med domens verk. Gud dömer inte en viss sorts individ eller en viss grupp människor, utan han dömer hela mänsklighetens orättfärdighet, exempelvis människans motstånd mot Gud, hennes vanvördnad mot honom eller störande av hans verk och så vidare. Vad som döms är mänsklighetens väsen av motstånd mot Gud och det här verket är de sista dagarnas erövrande verk. Det verk och det ord av den inkarnerade Guden som människan bevittnar är domens verk inför den stora vita tronen under de sista dagarna, något som människan förr i tiden begrep. Det verk som i dag utförs av den inkarnerade Guden är just domen inför den stora vita tronen. Den inkarnerade Guden av idag är den Gud som dömer hela mänskligheten under de sista dagarna. Detta kött och hans verk, ord och hela sinnelag utgör Gud i hans helhet. Trots att hans verks har begränsad omfattning och inte direkt berör hela universum, är kärnan i domsverket den direkta domen av hela mänskligheten – inte bara för Kinas utvalda folks skull eller för ett litet antal människors skull. Fastän det verk som Gud i köttet utför inte omfattar och berör hela universum, representerar det verket med hela universum. Och när han avslutat det verk som hans kötts verk omfattar kommer han genast att utvidga detta verk till hela universum, på samma sätt som Jesu evangelium spreds genom hela universum efter hans uppståndelse och himmelsfärd. Oavsett om det är Andens verk eller köttets verk har det begränsad omfattning men representerar verket med hela universum. I de sista dagarna framträder Gud för att utföra sitt verk under sin inkarnerade identitet, och den inkarnerade Guden är den Gud som dömer människan inför den stora vita tronen. Oavsett om han är Anden eller köttet, är den Gud som utför domens verk samme Gud som dömer mänskligheten i de sista dagarna. Den definitionen baseras på hans verk och inte på hans yttre framträdande eller flera andra faktorer. Fastän människan har olika uppfattningar om dessa ord, kan ingen förneka det faktum att den inkarnerade Guden dömer och erövrar hela mänskligheten. Oavsett vad människan tycker om det, talar fakta trots allt för sig själva. Ingen kan säga att ”verket utförs av Gud, men köttet är inte Gud”. Det vore nonsens, för detta verk kan inte utföras av någon annan än Gud i köttet. Eftersom detta verk redan har fullbordats ska Guds verk med att döma människan inte utföras en andra gång efter detta verk. Gud i sin andra inkarnation har redan avslutat hela det förvaltande verket och det kommer inte att finnas något fjärde stadium av Guds verk. Eftersom den som döms är människan, som är kött och har fördärvats och det inte är Satans ande som döms direkt, utförs inte domens verk i den andliga världen utan bland människorna.

Utdrag ur ”Den fördärvade mänskligheten är i större behov av den inkarnerade Gudens frälsning” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 83)

Ingen är mer lämpad och kvalificerad för verket att döma fördärvet av människans kött än den inkarnerade Guden. Om domen verkställdes direkt av Guds Ande skulle den inte vara allomfattande. Dessutom skulle ett sådant verk vara svårt för människor att acceptera eftersom Anden inte kan komma ansikte mot ansikte med människan och på grund av det skulle inte effekterna vara omedelbara, än mindre skulle människan kunna skåda Guds oantastliga sinnelag mer klart. Satan kan bara besegras helt om Gud i köttet dömer mänsklighetens fördärv. Eftersom Gud i köttet är likadan som människan som äger en normal mänsklighet, kan han direkt döma människans orättfärdighet; detta är tecknet på hans inneboende helighet och hans utomordentlighet. Gud är den ende som är kvalificerad och i stånd att döma människan, för han besitter sanningen och rättfärdigheten och därmed kan han döma henne. De som saknar sanningen och rättfärdigheten är inte lämpade att döma andra. Om det här verket utfördes av Guds Ande skulle det inte vara en seger över Satan. Anden är till sin natur mer upphöjd än dödliga varelser och Guds Ande är av naturen helig och segrar över köttet. Om Anden utförde detta verk direkt, skulle han inte kunna döma all människans olydnad och avslöja all människans orättfärdighet. Domens verk utförs nämligen också genom människans föreställningar om Gud och människan har aldrig haft några föreställningar om Anden, så därför kan inte Anden uppenbara människans orättfärdighet bättre, än mindre avslöja denna orättfärdighet fullständigt. Den inkarnerade Guden är fienden för alla dem som inte känner honom. Genom att döma människans föreställningar och motstånd mot honom blottar han all mänsklighetens olydnad. Effekterna av hans verk i köttet är mer uppenbara än effekterna av Andens verk. Därför verkställs inte domen över hela mänskligheten direkt av Anden utan är den inkarnerade Gudens verk. Gud i köttet kan ses och beröras av människan och Gud i köttet kan erövra henne helt och hållet. I sitt förhållande till den inkarnerade Guden går människan från motstånd till lydnad, från förföljelse till acceptans, från uppfattning till kunskap och från avvisande till kärlek. Det här är effekterna av den inkarnerade Gudens verk. Människan kan bara bli frälst genom att acceptera hans dom, lär bara gradvis känna honom genom orden från hans mun, erövras av honom medan hon motsätter sig honom och tar emot livsförsörjningen från honom under det att hon accepterar hans tuktan. Allt detta är den inkarnerade Gudens verk och inte verk av Gud under hans identitet som Anden. Det verk som den inkarnerade Guden utför är det största och mest djupgående verket, och de två stadierna av inkarnationens verk är den avgörande delen av de tre stadierna i Guds verk. Människans djupgående fördärv är ett stort hinder för den inkarnerade Gudens verk. I synnerhet är det verk som utförs på de sista dagarnas människor oerhört svårt, omgivningen är fientlig och alla sorters människor är av usel kaliber. Men vid slutet av detta verk kommer det ändå att uppnå verklig effekt, utan några brister; det här är effekten av köttets verk och denna effekt är mer övertygande än effekten av Andens verk. Guds verks tre stadier ska avslutas i köttet och måste avslutas av den inkarnerade Guden. Det viktigaste och mest avgörande verket utförs i köttet och människans frälsning måste utföras personligen av Gud i köttet. Även om hela mänskligheten anser att Gud i köttet inte har något samband med människan, påverkar detta kött i själva verket hela mänsklighetens öde och existens.

Utdrag ur ”Den fördärvade mänskligheten är i större behov av den inkarnerade Gudens frälsning” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 84)

Gud dömer er idag, han tuktar er och fördömer er, men du måste vara medveten om att syftet med fördömandet är att du ska lära känna dig själv. Han fördömer, förbannar, dömer och tuktar dig så att du ska lära känna dig själv, så att ditt sinnelag ska kunna förändras. Han gör det för att du ska inse ditt värde och förstå att alla hans handlingar är rättfärdiga och i överensstämmelse med hans sinnelag och de krav hans verk ställer, att han verkar i överensstämmelse med sin plan för människans frälsning och att han är den rättfärdige Guden som älskar, frälser, dömer och tuktar människan. Om du bara vet att din status är oansenlig, att du är fördärvad och olydig, men inte vet att Gud önskar klargöra sin frälsning genom den dom och tuktan han utför i dig i dag, då finns det ingen möjlighet för dig att få erfarenhet, och än mindre är du kapabel att fortsätta framåt. Gud har inte kommit för att döda eller förstöra utan för att döma, förbanna, tukta och frälsa. Fram till dess att hans sextusenåriga förvaltningsplan når sitt slut – och han uppenbarar utfallet för varje kategori av människor – kommer målet med Guds verk på jorden att vara frälsning; dess enda syfte är att i grunden fullända dem som älskar honom och föra in dem i underkastelse under hans herravälde. Oavsett hur Gud frälser människor sker alltsamman genom att han får dem att göra sig fria från sin gamla sataniska natur; det vill säga, han räddar dem genom att få dem att söka livet. Om de inte gör det, kommer det inte att finnas något sätt för dem att ta emot Guds frälsning. Frälsningen är Guds eget verk, och att söka efter liv är något som människan måste åta sig för att kunna ta emot frälsningen. I människans ögon är frälsning lika med Guds kärlek, och Guds kärlek kan inte vara tuktan, dom och förbannelser; frälsning måste rymma kärlek, medkänsla och dessutom trösterika ord och gränslösa välsignelser. Folk tror att när Gud frälser människor så gör han det genom att beröra dem med sina välsignelser och sin nåd så att de kan ge sitt hjärta till Gud. Han frälser alltså människor genom att röra vid dem. Den sortens frälsning innebär att man ingår ett avtal. Inte förrän Gud lovar människorna hundrafalt tillbaka underkastar de sig hans namn och strävar efter att för hans skull göra det som är gott och förhärliga honom. Det är inte vad Gud har tänkt sig för människan. Gud har kommit för att verka på jorden för att rädda den fördärvade mänskligheten; det är absolut sant. Om det inte vore så, skulle han definitivt inte ha kommit för att utföra sitt verk personligen. Förr innefattade hans frälsningsmetod att han visade den största kärlek och medkänsla, i så hög grad att han gav sitt allt till Satan i utbyte mot hela mänskligheten. Vår tid är inte alls som gångna tider: Den frälsning som skänks er i dag äger rum i de sista dagarna, samtidigt som alla klassificeras efter sin sort; de medel som används för er frälsning är inte kärlek eller medkänsla utan tuktan och dom så att människan ska bli mer grundligt frälst. Det enda ni får ta emot är följaktligen tuktan, dom och obarmhärtiga slag, men ni ska veta att det inte finns ett uns av bestraffning i dessa hjärtlösa slag. Oavsett hur stränga mina ord må vara, så är det enda som drabbar er några få ord som ni kanske uppfattar som extremt hjärtlösa, och oavsett hur arg jag må vara är det fortfarande ord av undervisning som regnar över er och jag har inte för avsikt att skada eller döda er. Är inte allt detta fakta? Ni ska veta att idag syftar allt till er frälsning, oavsett om det handlar om rättfärdigt dömande eller hjärtlös förädling och tuktan. Oavsett om var och en idag klassificeras efter sitt slag eller människans kategorier blottläggs, så är syftet med alla Guds ord och allt han gör att rädda dem som verkligen älskar honom. Den rättfärdiga domen syftar till att luttra människan, och den hjärtlösa förädlingen syftar till att rena henne; de stränga orden och tuktan syftar båda till att luttra henne och sker för frälsningens skull. Dagens frälsningsmetod skiljer sig följaktligen från gångna tiders. I dag bringas ni frälsning genom rättfärdigt dömande och det är ett bra redskap för att klassificera var och en av er efter sitt slag. Obarmhärtig tuktan tjänar dessutom som er största frälsning – och vad har ni att säga när ni står inför denna tuktan och dom? Har ni inte alltid åtnjutit frälsning, från början till slut? Ni har sett Gud i köttet och insett hans allmakt och visdom; därtill har ni gång på gång upplevt slag och fostran. Men har ni inte också mottagit enastående nåd? Är ni inte mer välsignade än alla andra? Den nåd ni erfarit är till och med rikligare än den härlighet och de rikedomar som Salomo njöt av! Tänk efter: Skulle era dagar ha kunnat vara så länge om jag inte hade kommit i avsikt att frälsa er utan för att fördöma och straffa er? Skulle ni syndfulla varelser av kött och blod ha kunnat överleva till idag? Om mitt mål bara hade varit att straffa er, varför skulle jag då ha blivit kött och gett mig in på ett så stort projekt? Skulle jag inte ha kunnat straffa er dödliga varelser bara genom att säga ett enda ord? Hade jag fortfarande varit tvungen att förgöra er efter att avsiktligt ha fördömt er? Tror ni fortfarande inte på dessa mina ord? Hade jag kunnat rädda människan enbart genom kärlek och medlidande? Eller hade jag kunnat använda enbart korsfästelsen för att frälsa människan? Bidrar inte mitt rättfärdiga sinnelag ytterligare till att göra människan fullständigt lydig? Är inte det mer i stånd att frälsa människan helt och hållet?

Utdrag ur ”Du bör lägga bort statusens välsignelser och förstå Guds vilja att skänka människan frälsning” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 85)

Mina ord må vara stränga men alla sägs för människans frälsnings skull, eftersom jag bara talar ord och inte straffar människans kött. De här orden får människan att leva i ljuset, att inse att ljuset existerar, att inse att ljuset är dyrbart och att verkligen inse hur gynnsamma dessa ord är för dem liksom att inse att Gud är frälsning. Jag har yttrat många ord av tuktan och dom, men jag har inte låtit er drabbas av det som orden står för. Jag har kommit för att utföra mitt verk och tala mina ord, och mina ord må vara hårda men de är domsord över ert fördärv och er upproriskhet. Mitt syfte med detta är och förblir att rädda människan från Satans domän; jag använder mina ord för att rädda henne. Mitt syfte är inte att skada människan med mina ord. Mina ord är stränga för att mitt verk ska ge resultat. Endast genom detta verk kan människan lära känna sig själv och göra sig fri från sitt upproriska sinnelag. Det viktigaste med ordens verk är att göra det möjligt för människor att omsätta sanningen i praktisk handling när de förstått den, förändra sitt sinnelag och få kunskap om sig själva och om Guds verk. Verket måste utföras med talade ord för att möjliggöra kommunikationen mellan Gud och människa, och endast ord kan förklara sanningen. Att arbeta på det viset är bästa sättet att erövra människan; ingen annan metod än det talade ordet kan ge människan en klarare förståelse av sanningen och Guds verk. I det sista stadiet av sitt verk talar Gud således till människan i syfte att uppenbara för henne alla de sanningar och hemligheter som hon ännu inte förstår och låta henne ta emot den sanna vägen och livet från Gud och därigenom göra hans vilja. Syftet med Guds verk i människan är att göra det möjligt för henne att uppfylla hans vilja och det sker för att hon ska bli frälst. Under den tid då Gud frälser människan utför han därför inte verket med att straffa henne. Medan Gud skänker människan frälsning straffar han inte ondska eller belönar godhet, och inte heller uppenbarar han slutmålet för de olika kategorierna av människor. Det är först när det sista stadiet av hans verk är fullbordat som han utför arbetet med att straffa ondska och belöna godhet, och först då kommer han att avslöja vad slutet blir för alla olika sorters människor. De som straffas kommer att vara dessa som är bokstavligen omöjliga att rädda, medan de som räddas kommer att vara de som har vunnit Guds frälsning under tiden för hans frälsning av människan. Medan Guds frälsningsverk pågår kommer varje människa som kan bli frälst att bli frälst så långt som möjligt, och ingen av dem kommer att förkastas, för syftet med Guds verk är att rädda människan. Alla dessa som är oförmögna att förändra sitt sinnelag under den tid då Gud frälser människan – liksom alla dessa som är oförmögna att underkasta sig Gud helt och hållet – kommer att bli föremål för straff. Detta stadium av verket – ordens verk – kommer att uppenbara för människorna alla de möjligheter och hemligheter som de inte förstår, så att de kan förstå Guds vilja och vad Gud kräver av dem, och så att de kan ha de förutsättningar som krävs för att omsätta Guds ord i handling och förändra sitt sinnelag. Gud utför sitt verk enbart med hjälp av ord och straffar inte folk för att de är lite upproriska; nu är nämligen frälsningsverkets tid. Om alla som agerar upproriskt straffades skulle ingen ha möjlighet att bli frälst; alla skulle straffas och falla ner i Hades. Syftet med att döma människorna med ord är att låta dem lära känna sig själva och underkasta sig Gud, inte att straffa dem med denna dom. Under den tid då ordens verk pågår kommer många människor att blotta sin upproriskhet och sitt trots liksom sin olydnad mot den inkarnerade Guden. Likväl kommer Gud inte att straffa alla dessa människor, utan han kommer bara att kasta bort dem som är alltigenom fördärvade och inte kan räddas. Han kommer att överlämna deras kött till Satan och, i några få fall, göra slut på deras kött. De som återstår kommer att fortsätta att följa och uppleva hur de blir åtgärdade och beskurna. Om dessa människor, medan de följer, fortfarande inte kan acceptera att bli åtgärdade och beskurna utan blir mer och mer degenererade, kommer de att ha förlorat sin möjlighet till frälsning. Varje människa som har accepterat att erövras av ord kommer att ha rikliga tillfällen att bli frälst; Guds frälsning av var och en av dessa människor kommer att visa hans oerhörda mildhet. De kommer med andra ord att visas den största tolerans. Så länge människor vänder tillbaka från den felaktiga vägen, och så länge de kan ångra sig, kommer Gud att ge dem möjligheter att vinna hans frälsning. Första gången människor gör uppror mot Gud har han ingen åstundan att döda dem, utan tvärtom gör han allt han kan för att rädda dem. Om någon verkligen inte har något utrymme för frälsning kommer Gud att förkasta honom. Skälet till att Gud dröjer med att straffa vissa människor är att han önskar rädda alla som kan räddas. Han dömer, upplyser och vägleder människor enbart med ord och använder inte en spira för att slå ihjäl dem. Syftet och meningen med verkets sista stadium är att skänka människor frälsning med hjälp av ord.

Utdrag ur ”Du bör lägga bort statusens välsignelser och förstå Guds vilja att skänka människan frälsning” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 86)

Gud gör sitt verk med tuktan och dom för att människan ska få kunskap om honom och för hans vittnesbörds skull. Utan hans fördömande av människans fördärvade sinnelag skulle människan omöjligt känna till hans rättfärdiga sinnelag som inte tål några överträdelser, inte heller skulle hon kunna omvandla sin gamla kunskap om Gud till ny. För sitt vittnesbörds skull och för sin förvaltnings skull visar han sin helhet offentligt, så att människans genom hans offentliga framträdande får möjlighet att nå kunskap om Gud, bli förvandlad till sitt sinnelag och bära ett genljudande vittnesbörd om Gud. Förvandlingen av människans sinnelag uppnås genom Guds verk av allehanda slag; utan sådana förändringar av sitt sinnelag skulle människan inte kunna vittna om Gud och vara i enlighet med Guds hjärta. Förvandlingen av människans sinnelag innebär att hon befriar sig själv från Satans tvång och mörkrets inflytande och i sanning blir en förebild och ett exempel på Guds verk, ett vittne om Gud, och en som är i enlighet med Guds hjärta. Idag har den inkarnerade Guden kommit för att uträtta sitt verk på jorden, och av människan begär han kunskap om honom, lydnad mot honom, vittnesbörd om honom – att hon känner till hans praktiska och ordinära arbete, lyder alla hans ord och verk som inte stämmer överens med människans föreställningar och vittnar om allt det arbete han uträttar för att frälsa människan så väl som alla de gärningar han åstadkommer för att erövra människan. De som vittnar om Gud måste ha kunskap om Gud; endast ett sådant vittnesbörd är korrekt och verkligt, och endast ett sådant vittnesbörd kan få Satan att skämmas. Gud använder de som har lärt känna honom genom att utstå hans tuktan och dom, hantering och beskärning, till att vittna om honom. Han använder de som har blivit fördärvade av Satan till att vittna om honom, och han använder också dem som har ett förändrat sinnelag och därmed har fått hans välsignelser, till att vittna om honom. Han har inget behov av att människan prisar honom med sina läppar, inte heller lovprisning och vittnesbörd från folk av Satans slag som inte har blivit frälsta av honom. Endast de som känner Gud är meriterade att vittna om honom, och endast de som har blivit förvandlade till sitt sinnelag är meriterade att vittna om honom. Gud kommer inte att tillåta människan att avsiktligen bringa skam över hans namn.

Utdrag ur ”Endast de som känner Gud kan vittna om Gud” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 87)

På vilket sätt gör Gud människan fullkomlig? Genom sitt rättfärdiga sinnelag. Guds sinnelag består främst av rättfärdighet, vrede, majestät, dom och förbannelse, och hans fullkomnande av människan sker främst genom dom. En del människor förstår inte och frågar varför det endast är genom dom och förbannelse som Gud kan göra människan fullkomlig. De säger: ”Om Gud förbannade människan, skulle hon inte dö då? Om Gud dömde människan, skulle hon inte bli fördömd då? Hur skulle hon då kunna bli fullkomlig?” Så talar människor som inte känner till Guds verk. Vad Gud förbannar är människans olydnad, och vad han dömer är människans synder. Fastän han talar skarpt, och utan minsta finkänslighet, uppenbarar han allt det som finns i människan, och genom dessa stränga ord uppenbarar han det som är grundläggande i människan. Men genom en sådan dom ger han också människan en djup kunskap om köttets innersta väsen, och på så sätt underkastar sig människan i lydnad inför Gud. Människans kött är av synd och av Satan, det är ohörsamt och föremålet för Guds tuktan. Så för att låta människan lära känna sig själv måste Guds fördömande ord drabba henne och varje form av förädling användas. Endast då kan Guds verk ge resultat.

Utifrån de ord som Gud har talat kan vi se att han redan har fördömt människans kött. Är då dessa ord förbannelsens ord? De ord som Gud talar uppenbarar människans sanna natur, och genom sådan uppenbarelse blir hon dömd. När hon ser att hon är oförmögen att uppfylla Guds vilja känner hon sorg och ånger i sitt inre och känner att hon står i stor skuld till Gud och är otillräcklig för Guds vilja. Det händer att den Helige Ande tillrättavisar dig inifrån – denna tillrättavisning kommer från Guds dom. Det händer att Gud förebrår dig och gömmer sitt ansikte för dig, att han inte lyssnar till dig och inte utför något verk i dig, utan ljudlöst tuktar dig så att du kan förfinas. Guds verk i människan sker främst så att hans rättfärdiga sinnelag kan bli tydligt. Hur vittnar människan i slutändan om Gud? Hon vittnar om att Gud är den rättfärdige Guden, att hans sinnelag är rättfärdighet, vrede, tuktan och dom. Människan vittnar om Guds rättfärdiga sinnelag. Gud använder sin dom för att fullända människan. Han har älskat människan och räddat människan – men hur mycket ryms i hans kärlek? Där finns dom, majestät, vrede och förbannelse. Även om Gud tidigare har förbannat människan så kastade han inte ner henne helt och hållet i den bottenlösa avgrunden utan använde den metoden för att förfina människans tro. Han dödade inte människan utan agerade för att fullkomna henne. Köttets sanna natur är det som kommer från Satan – Gud sa det helt korrekt – men de fakta som utförs av Gud fullbordas inte i enlighet med hans ord. Han förbannar dig så att du kan älska honom och så att du kan förstå köttets sanna natur. Han tuktar dig så att du kan bli väckt och så att du kan inse dina egna inre brister och människans totala ovärdighet. Således är Guds förbannelser, hans dom och hans majestät och vrede, alla till för att göra människan fullkomlig. Allt som Gud gör idag, och det rättfärdiga sinnelag som han gör tydligt i ert inre – allt är till för att fullkomna människan. Sådan är Guds kärlek.

Utdrag ur ”Endast genom att uppleva smärtsamma prövningar kan ni lära känna Guds skönhet” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 88)

Människans traditionella uppfattning är att Guds kärlek består av hans nåd, barmhärtighet och förståelse för hennes svaghet. Även om de här sakerna också är Guds kärlek, är de alltför ensidiga och inte de metoder Gud i huvudsak använder för att göra människan fullkomlig. När somliga människor just har börjat tro på Gud beror det på sjukdom. Denna sjukdom är Guds nåd för dig; utan den skulle du inte tro på Gud, och om du inte trodde på Gud så skulle du inte ha kommit så här långt – och följaktligen är även denna nåd Guds kärlek. På Jesustrons tid gjorde folk mycket som Gud ogillade därför att de inte förstod sanningen, men Gud hyser ändå kärlek och barmhärtighet och han har fört människan så här långt. Även om människan inte förstår någonting, tillåter Gud henne ändå att följa honom och har dessutom lett henne fram till denna dag. Är detta inte Guds kärlek? Det som manifesteras i Guds sinnelag är hans kärlek – det är helt riktigt! När byggandet av kyrkan nådde sin höjdpunkt genomförde Gud det steg som utgjordes av tjänsteutövarnas arbete och kastade människan i den bottenlösa avgrunden. På tjänsteutövarnas tid var orden uteslutande förbannelser: förbannelser av ert kött, förbannelser av ert sataniska fördärvade sinnelag och förbannelser av allt hos er som inte uppfyller Guds vilja. Det verk som Gud gjorde i det steget manifesterades som storhet och tätt därefter utförde Gud steget med tuktans verk och sedan följde dödsprövningen. I det verket såg människan Guds vrede, storhet, dom och tuktan, men hon såg också Guds nåd liksom hans kärlek och barmhärtighet; allt Gud gjorde och allt som manifesterades som hans sinnelag var kärleken till människan, och allt som Gud gjorde kunde tillgodose människans behov. Han gjorde det för att fullkomna människan och han gav henne vad hon behövde i enlighet med hennes mognad. Om Gud inte hade gjort detta, skulle människan inte kunna komma inför honom och inte ha någon möjlighet att lära känna hans verkliga ansikte. Ända sedan människan först började tro på Gud och fram till idag har han successivt gett henne vad hon behövt, alltefter hennes mognad, så att hon successivt kommit att lära känna honom i sitt inre. Först efter att ha nått fram till denna dag inser människan hur underbar Guds dom är. I det steg som utgjordes av tjänsteutövarnas arbete förekom förbannelsens verk för första och enda gången sedan skapelsen. Människan förbannades till den bottenlösa avgrunden. Om Gud inte hade gjort det skulle hon inte haft någon verklig kunskap om Gud i dag; det var bara genom Guds förbannelse som hon officiellt mötte hans sinnelag. Människan avslöjades genom prövningen av tjänstgörarna. Hon insåg att hennes lojalitet var oacceptabel, att hennes mognad var alltför ringa, att hon var oförmögen att fullgöra Guds vilja och att hennes påståenden om att hon alltid gjorde Gud till lags inte var annat än ord. Även om Gud förbannade människan i det steg som utgjordes av tjänsteutövarnas arbete, så var det steget i Guds verk underbart när man i dag blickar tillbaka på det. Det innebar en stor vändpunkt för människan och åstadkom en stor förändring i hennes livssinnelag. Innan tjänsteutövarnas tid förstod hon ingenting om livets mening, vad det innebär att tro på Gud eller visdomen i Guds verk, och inte heller förstod hon att Guds arbete kan pröva människan. Ända sedan tjänsteutövarnas tid har människan sett hur förunderligt Guds verk är. Det är outgrundligt för människan, hennes hjärna kan inte ge henne någon föreställning om hur Gud fungerar och hon ser också hur ringa hennes mognad är och att alltför mycket hos henne är olydigt. När Gud förbannade människan var det för att uppnå ett resultat, och han dödade inte människan. Visserligen förbannade han människan, men han gjorde det med ord och hans förbannelser drabbade egentligen inte människan, utan det som Gud förbannade var hennes olydnad och följaktligen syftade även hans förbannelser till att göra människan fullkomlig. Oavsett om Gud dömer eller förbannar människan, gör det henne fullkomlig. Båda delarna syftar till att fullkomna det som är orent i människan. På detta sätt förädlas människan, och det som saknas i henne fullkomnas genom Guds ord och verk. Vartenda steg i Guds verk – oavsett om det är hårda ord, domar eller tuktan – fullkomnar människan och är absolut ändamålsenligt. Aldrig i någon tidigare tidsålder har Gud utfört ett verk som detta; idag är han verksam i ert inre och därför har ni insett hans visdom. Även om ni har lidit en del smärta inombords, känns ert hjärta orubbligt och fridfullt; det är en välsignelse för er att kunna njuta av det här stadiet av Guds verk. Oavsett vad ni kan vinna i framtiden är allt som ni ser av Guds verk i er idag kärlek. Om inte människan genomgår Guds dom och förädling kommer hennes handlande och engagemang att förbli obetydligt, och hennes sinnelag kommer att förbli oförändrat för alltid. Räknas det som att ha vunnits av Gud? Även om det fortfarande finns mycket arrogans och högmod i människan, är hennes sinnelag mycket stabilare i dag än tidigare. Guds åtgärder med dig syftar till att frälsa dig, och även om du må känna lite smärta just när det sker kommer det en dag då ditt sinnelag förändras. Då kommer du att blicka tillbaka och inse hur vist Guds verk är, och då kommer du att förstå Guds vilja tillfullo. Det finns en del människor i dag som säger att de förstår Guds vilja, men det är inte alltför realistiskt. Faktum är att de ljuger, för de har fortfarande inte begripit om Gud vill frälsa människan eller fördöma henne. Du kanske inte kan se det tydligt nu, men den dagen kommer då du inser att dagen för Guds förhärligande är inne, och du inser hur meningsfullt det är att älska Gud så att du lär känna det mänskliga livet. Ditt kött kommer att leva i en värld av kärlek till Gud, din ande kommer att befrias, ditt liv kommer att vara fyllt av glädje och du kommer alltid att vara nära Gud och alltid se till Gud. Den dagen kommer du verkligen att inse hur värdefullt Guds verk i dag är.

Utdrag ur ”Endast genom att uppleva smärtsamma prövningar kan ni lära känna Guds skönhet” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 89)

Syftet med det verk som utförs nu är att få människor att överge Satan, överge sin gamla förfader. Alla domar efter ordet syftar till att avslöja mänsklighetens fördärvade sinnelag och göra det möjligt för folk att förstå livets väsen. Dessa upprepade domar genomtränger folks hjärtan. Varje dom påverkar deras öde direkt och är menad att såra deras hjärtan så att de kan släppa taget om alla dessa saker och på så vis lära känna livet, lära känna denna smutsiga värld och även lära känna Guds visdom och allmakt samt lära känna denna av Satan fördärvade mänsklighet. Ju mer av den här sortens tuktan och dom, desto mer kan människans hjärta såras och desto mer kan hennes ande väckas till liv. Att väcka andarna hos dessa extremt fördärvade och allra djupast bedragna människor till liv är målet med den här sortens dom. Människan har ingen ande, hennes ande dog för länge sedan och hon vet inte att det finns en himmel, vet inte att det finns en Gud och vet absolut inte att hon kämpar i dödens avgrund. Hur skulle det då vara möjligt för henne att veta att hon lever i det här onda helvetet på jorden? Hur skulle hon möjligtvis kunna veta att hennes ruttna lik, genom Satans fördärv, har fallit ner till dödens Hades? Hur skulle hon möjligtvis kunna veta att allt på jorden sedan länge förstörs av mänskligheten bortom all räddning? Och hur skulle hon möjligtvis kunna veta att Skaparen har kommit till jorden i dag och letar efter en grupp fördärvade människor som han kan rädda? Till och med när människan har upplevt varje möjlig förfining och dom är hennes slöa medvetande fortfarande knappt vaket och praktiskt taget likgiltigt. Mänskligheten är så förfallen! Även om den här sortens dom är som det grymma haglet som faller ner från himlen, är den av största nytta för människan. Om människor inte dömdes på det här sättet skulle inga resultat uppnås och det skulle vara fullständigt omöjligt att rädda människor från misärens avgrund. Om det inte vore för det här verket skulle det vara väldigt svårt för folk att stiga upp ur Hades eftersom deras hjärtan har varit döda länge och deras andar har trampats ner av Satan för länge sedan. Det som krävs för att rädda er som har sjunkit ner till förfallets bottenlösa djup är att ihärdigt ropa till er och ihärdigt döma er, och först då kommer era iskalla hjärtan att väckas till liv.

Utdrag ur ”Endast de som fullkomnats kan leva ett meningsfullt liv” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 90)

Gud blev kött på den mest efterblivna och smutsiga platsen av alla, och det är bara på det viset som han tydligt kan visa sitt heliga och rättfärdiga sinnelag i dess helhet. Och hur visas hans rättfärdiga sinnelag? Det visas när han dömer människans synder, när han dömer Satan, när han avskyr synden och när han föraktar de fiender som motsätter sig och gör uppror mot honom. De ord jag talar i dag är ämnade att döma människans synder, döma hennes orättfärdighet och förbanna hennes olydnad. Människans oärlighet och svekfullhet, hennes ord och gärningar – allt som strider mot Guds vilja måste dömas och människans olydnad måste fördömas som synd. Hans ord kretsar kring domens principer; han använder domen över människans orättfärdighet, förbannandet av människans upproriskhet och avslöjandet av människans fula ansikten till att visa sitt eget rättfärdiga sinnelag. Helighet är en symbol för Guds rättfärdiga sinnelag, och hans helighet är faktiskt hans rättfärdiga sinnelag. Era fördärvade sinnelag är vad dagens ord handlar om – jag använder dem för att tala och döma och utföra erövrandets verk. Endast detta är det verkliga arbetet, och endast detta får Guds helighet att stråla helt och fullt. Om det inte finns ett spår av fördärvat sinnelag hos dig kommer Gud inte att döma dig och han kommer inte heller att visa dig sitt rättfärdiga sinnelag. Eftersom du har ett fördärvat sinnelag kommer Gud inte att låta dig slippa undan, och det är därigenom som hans helighet visas. Om Gud skulle se att människans orenhet och upproriskhet var för stora men att han varken talade eller dömde dig, eller tuktade dig för din orättfärdighet, skulle det bevisa att han inte är Gud, för han skulle inte hata synden; han skulle vara lika smutsig som människan. I dag är det på grund av din smuts som jag dömer dig och på grund av ditt fördärv och din upproriskhet som jag tuktar dig. Jag visar inte upp min makt för er eller förtrycker er avsiktligt; jag gör de här sakerna därför att ni, som har blivit födda i detta smutsens land, har blivit så kraftigt förorenade av smuts. Ni har helt enkelt förlorat er integritet och mänsklighet och har blivit som grisar, födda i världens smutsigaste avkrok, och det är därför som ni blir dömda och som jag släpper lös min vrede över er. Det är just på grund av den här domen som ni har kunnat se att Gud är den rättfärdige Guden, och att Gud är den helige Guden; det är just på grund av sin helighet och rättfärdighet som han dömer er och släpper lös sin vrede över er. Eftersom han kan uppenbara sitt rättfärdiga sinnelag när han ser människans upproriskhet och eftersom han kan uppenbara sin helighet när han ser människans smuts, är detta tillräckligt för att visa att han är Gud själv som är helig och ofördärvad fastän han bor i smutsens land. Om en person vältrar sig i gyttjan tillsammans med andra och det inte finns något heligt över honom och han inte har något rättfärdigt sinnelag, då är han inte kvalificerad att döma människans orättfärdighet och kan inte heller utföra domen över människan. Om en person skulle döma en annan, vore inte det som att ge sig själv en örfil? Hur skulle människor som är lika smutsiga kunna vara kvalificerade att döma dem som är dem själva lika? Endast den helige Gud själv kan döma hela den smutsiga mänskligheten. Hur skulle människan kunna döma människans synder? Hur skulle människan kunna se människans synder och hur skulle hon kunna vara kvalificerad nog att fördöma dessa synder? Om inte Gud var kvalificerad att döma människans synder, hur skulle han då kunna vara den rättfärdige Guden själv? När folks fördärvade sinnelag avslöjas talar Gud i syfte att döma dem, och först då inser de att han är helig. När han dömer och tuktar människan för hennes synder, samtidigt som han hela tiden blottar hennes synder, kan ingen person eller sak undfly denna dom; han dömer allt som är smutsigt och det är bara på det viset som hans sinnelag kan sägas vara rättfärdigt. Om det inte var så, hur skulle man då kunna säga att ni är kontraster i fråga om både namn och sak?

Utdrag ur ”Hur effekterna av det andra steget i erövringsverket uppnås” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 91)

Det är stor skillnad mellan verket som utfördes i Israel och dagens verk. Jehova vägledde israeliternas liv och det förekom inte så mycket tuktan och dom, för på den tiden förstod folk alltför lite av världen och hade få fördärvade sinnelag. På den tiden lydde israeliterna Jehova blint. När han sa att de skulle bygga altare, byggde de snabbt altare; när han sa att de skulle klä sig i prästdräkter, lydde de. På den tiden var Jehova som en herde som skötte om en flock får, där fåren följde herdens vägledning och betade gräs på betesmarken; Jehova vägledde deras liv, talade om hur de skulle äta, klä sig, bo och färdas. Det var inte dags att tydliggöra Guds sinnelag, för den tidens mänsklighet var nyfödd; det var få som var upproriska och antagonistiska, det fanns inte mycket smuts bland människorna, så folk kunde inte utgöra en kontrast till Guds sinnelag. Det är genom folk som kommer från smutsens land som Guds helighet visas; i dag använder han den smuts som demonstreras i dessa människor från smutsens land, och han dömer, och på så vis uppenbaras den han är i domen. Varför dömer han? Han kan tala domens ord därför att han föraktar synden; hur skulle han annars kunna vara så arg om han inte avskydde mänsklighetens upproriskhet? Om det inte fanns någon avsky i honom, om han inte brydde sig om folks upproriskhet, då skulle det bevisa att han var lika smutsig som människan. Att han kan döma och tukta människan beror på att han avskyr smuts, och det han avskyr finns inte i honom. Om det fanns motstånd och upproriskhet i honom skulle han inte avsky dem som är antagonistiska och upproriska. Om de sista dagarnas verk hade utförts i Israel skulle det inte varit någon mening med det. Varför utförs de sista dagarnas verk i Kina, den mörkaste och mest efterblivna platsen av alla? Det är för att kunna visa hans helighet och rättfärdighet. Kort sagt, ju mörkare ställe desto tydligare kan Guds helighet visas. Faktum är att allt detta sker för Guds verks skull. Först i dag inser ni att Gud har stigit ner från himlen för att stå bland er, ådagalagd genom er smuts och upproriskhet, och det är först nu ni känner igen Gud. Är inte detta den största upphöjelsen? Faktum är att ni är en grupp personer i Kina som blivit utvalda. Och eftersom ni blivit utvalda och har fått åtnjuta Guds nåd och eftersom ni inte är värda att åtnjuta en sådan stor nåd, bevisar det att allt det här är den enastående upphöjelsen av er. Gud har visat sig för er och visat er hela sitt heliga sinnelag och han har gett er allt detta och fått er att åtnjuta alla tänkbara välsignelser. Ni har inte bara smakat Guds rättfärdiga sinnelag, utan ni har dessutom smakat Guds frälsning, Guds återlösning och Guds gränslösa, oändliga kärlek. Ni, de smutsigaste av alla, har åtnjutit denna stora nåd – är ni inte välsignade? Är inte det här Gud som lyfter upp er? Ni har den lägsta statusen av alla; ni är av födseln ovärdiga att åtnjuta en så stor välsignelse, men ändå har Gud gjort ett undantag genom att lyfta upp dig. Skäms du inte? Om du inte kan göra din plikt kommer du slutligen att skämmas och du kommer att straffa dig själv. I dag blir du varken fostrad eller straffad; ditt kött är välbehållet – men slutligen kommer de här orden att få dig att skämmas. Hittills har jag inte tuktat någon öppet; mina ord är kanske hårda, men hur agerar jag mot folk? Jag tröstar dem och uppmanar dem och påminner dem. Den enda anledningen till att jag gör det här är för att rädda er. Förstår ni verkligen inte min vilja? Ni borde förstå vad jag säger och bli inspirerade av det. Först nu är det många som förstår. Är inte det välsignelsen med att vara en kontrast? Är det inte den mest välsignade sak att vara en kontrast? När ni till sist går för att sprida evangeliet kommer ni att säga följande: ”Vi är typiska kontraster.” De kommer att fråga er: ” Vad betyder det att ni är typiska kontraster?” Och ni kommer att säga: ”Vi är en kontrast till Guds verk och hans stora makt. Hela Guds rättfärdiga sinnelag bringas i dagen av vår upproriskhet; vi är Guds verks tjänande objekt i de sista dagarna, vi är hans verks bihang och även dess verktyg.” När de får höra det kommer de att bli intresserade. Sedan kommer du att säga: ”Vi är provexemplaren och förlagorna till Guds fullbordan av hela universums verk och hans erövring av hela mänskligheten. Vare sig vi är heliga eller smutsiga är vi fortfarande mer välsignade än vad ni är, för vi har sett Gud och genom chansen att bli erövrade av honom visas hans stora makt, och det är bara på grund av att vi är smutsiga och fördärvade som hans rättfärdiga sinnelag har framhävts. Har ni förmågan att vittna så om Guds verk i de sista dagarna? Ni är inte kvalificerade! Detta är inget annat än Guds upphöjelse av oss! Även om vi inte får vara arroganta kan vi med stolthet prisa Gud, för ingen kan ärva ett sådant stort löfte, och ingen kan åtnjuta en så stor välsignelse. Vi är så tacksamma att vi, som är så smutsiga, kan verka som kontraster under Guds förvaltning.” Och när de frågar: ”Vad är provexemplar och förlagor?” säger du: ”Vi är de mest upproriska och smutsiga av alla människor; vi har blivit fullständigt fördärvade av Satan och vi är de mest efterblivna och lägst stående av allt kött. Vi är klassiska exempel på dem som har blivit utnyttjade av Satan. I dag har vi blivit utvalda av Gud som de första av människorna som ska erövras och vi har skådat Guds rättfärdiga sinnelag och ärvt hans löfte; vi används till att erövra fler människor och på så vis är vi provexemplar och förlagor till dem som erövras bland mänskligheten.” Det finns inget bättre vittnesbörd än de här orden, och det här är din bästa erfarenhet.

Utdrag ur ”Hur effekterna av det andra steget i erövringsverket uppnås” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 93)

De som kan stå stadigt under Guds verk av dom och tuktan de sista dagarna – det vill säga under det slutliga renande verket – är de som kommer att träda in i den slutliga vilan med Gud. Därför kommer alla de som träder in i vila att ha brutit sig loss från Satans inflytande och blivit vunna av Gud efter att först ha genomgått hans slutliga renande verk. De människor som slutligen har blivit vunna av Gud kommer att träda in i den slutliga vilan. Essensen av Guds verk av tuktan och dom är att rena mänskligheten, och det är inför dagen för den slutliga vilan. I annat fall kommer inte mänskligheten i sin helhet att kunna följa sina egna gelikar eller träda in i vila. Detta verk är mänsklighetens enda väg till att träda in i vila. Endast Guds renande verk kommer att rena mänskligheten från orättfärdighet, och endast hans verk av tuktan och dom kommer att föra fram mänsklighetens olydnad i ljuset och därmed skilja dem som kan bli frälsta från dem som inte kan det och dem som kommer att bli kvar från de som inte blir det. När detta verk avslutas kommer alla de människor som tillåts stanna kvar att renas och träda in i ett högre mänskligt tillstånd där de kommer att njuta av ett mer underbart andra liv som människor på jorden; de kommer med andra ord att inleda sin mänskliga vilodag och existera tillsammans med Gud. När de som inte kan bli kvar har genomgått tuktan och dom kommer deras ursprungliga form av blottas helt, sedan kommer de alla att tillintetgöras och, som Satan, inte längre ha rätt att finnas kvar på jorden. Framtidens mänsklighet kommer inte längre att omfatta några människor av det slaget; dessa människor är inte redo att träda in i landet för den slutgiltiga vilan, inte heller är de redo att träda in i den dag av vila som Gud och människan kommer att dela, för de är föremål för bestraffning och de är onda, inte rättfärdiga människor. De hade en gång blivit friköpta och de hade också blivit dömda och tuktade; de hade en gång även tjänat Gud, men när den sista dagen kommer ska de ändå bli utplånade och tillintetgjorda på grund av sin egen ondska och på grund av sin egen olydnad och oförbätterlighet. De kommer inte längre att existera i framtidens värld, och de kommer inte längre att existera i framtidens människosläkte. Varenda ogärningsman och varenda en som inte har blivit frälst kommer att tillintetgöras när de heliga bland mänskligheten träder in i vila, oberoende av om de är de dödas andar eller de som fortfarande lever i köttet. Oberoende av vilken tidsepok dessa syndiga andar och syndiga människor tillhör, eller andarna hos rättfärdiga människor samt de människor som handlar rättfärdigt, så kommer alla ogärningsmän att tillintetgöras och alla rättfärdiga människor att överleva. Om en individ eller ande mottar frälsning avgörs inte helt på grundval av den sista tidsålderns verk, utan bestäms snarare på grundval av om de har motsatt sig eller varit olydiga mot Gud. Om människor i den föregående tidsepoken begick onda handlingar och inte kunde bli frälsta, skulle de utan tvekan bli föremål för bestraffning. Om människor i den här tidsepoken begår onda handlingar och inte kan bli frälsta, blir de säkert också föremål för bestraffning. Människor skiljs åt på grundval av gott och ont, inte på grundval av tidsepoker. När de väl har blivit åtskilda på grundval av gott och ont blir de inte genast bestraffade eller belönade; Gud kommer istället att utföra sitt verk med att bestraffa det onda och belöna det goda först när han avslutat sitt erövringsverk de sista dagarna. Faktum är att han har använt sig av gott och ont för att särskilja mänskligheten ända sedan han började verka bland mänskligheten. Han kommer först att belöna de rättfärdiga och straffa de onda när han har fullbordat sitt verk, istället för att skilja de onda och de rättfärdiga åt medan han fullbordar sitt verk i slutet och sedan genast ta sig an sitt verk med att bestraffa det onda och belöna det goda. Han slutgiltiga verk med att bestraffa det onda och belöna det goda utförs enbart för att rena mänskligheten helt, så att han kan föra en allt igenom helig mänsklighet till evig vila. Detta stadium av hans verk är hans mest avgörande verk. Det är det slutliga stadiet i hela hans förvaltningsverk. Om inte Gud tillintetgjorde de onda och istället lät dem vara kvar skulle inte hela mänskligheten kunna träda in i vila än och Gud skulle inte kunna föra mänskligheten i sin helhet in i ett bättre rike. Ett sådant verk skulle inte bli fullständigt avslutat. När han avslutar sitt verk kommer hela mänskligheten att vara allt igenom helig. Endast på det sättet kan Gud leva fridfullt i vila.

Utdrag ur ”Gud och människan ska träda in i vila tillsammans” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 95)

De sista dagarna är när alla ting kommer att klassificeras efter sitt slag genom erövring. Erövring är de sista dagarnas verk; att bedöma varje individs synder är med andra ord de sista dagarnas verk. Hur skulle folk annars kunna klassificeras? Klassificeringsverket som sker bland er är inledningen till en sådan verksamhet i hela universum. När det är genomfört kommer människorna i alla länder och av alla folk att bli föremål för erövringens verk. Det innebär att varje individ i skapelsen kommer att klassificeras efter sitt slag och ställas inför domstolen för att dömas. Ingen människa och inget ting kan undgå att drabbas av denna tuktan och dom, och inte heller finns det någon människa eller något ting som inte kommer att klassificeras efter sitt slag; varenda människa kommer att klassificeras, för alltings slut närmar sig och allt som finns i himlarna och på jorden har nått sin avslutning. Hur skulle människan kunna undkomma den mänskliga tillvarons sista dagar? Och hur mycket länge till kan er olydnad fortsätta? Inser ni inte att era sista dagar är nära förestående? Hur är det möjligt att de som vördar Gud och längtar efter att han ska framträda inte ser den dag då Guds rättfärdighet framträder? Hur kan de annat än motta godhetens slutliga lön? Är du en som gör gott eller en som gör ont? Är du en som accepterar en rättvis dom och sedan lyder, eller är du en som accepterar en rättvis dom och sedan blir fördömd? Lever du i ljus inför domstolen eller lever du i mörker i Hades? Är inte du själv den som vet bäst huruvida du slutligen kommer att bli belönad eller straffad? Är inte du den som vet allra bäst och förstår allra bäst att Gud är rättfärdig? Hur är då ditt uppträdande och ditt hjärta? När jag erövrar dig i dag, måste jag då verkligen tala om för dig huruvida ditt beteende är gott eller ont? Hur mycket har du offrat för min skull? Hur djupt tillber du mig? Vet du inte själv mycket väl hur du uppträder mot mig? Du måste veta bättre än någon annan vad som kommer att bli ditt slutliga öde! Sannerligen säger jag dig: Jag bara skapade mänskligheten och skapade dig, men jag lämnade inte över er till Satan; inte heller fick jag avsiktligt er att göra uppror mot mig eller motarbeta mig och därför straffas av mig. Beror inte alla dessa olyckor och lidanden på att era hjärtan är för hårda och ert uppträdande mot mig för avskyvärt? Är det då inte ni själva som avgör vad som blir ert slutliga öde? Vet inte ni innerst inne bättre än någon annan hur ni kommer att sluta? Mitt syfte med att erövra människor är att uppenbara dem och bättre ge dig frälsning. Mitt syfte är inte att få dig att begå onda handlingar eller att avsiktligt få dig att vandra in i förgörelsens helvete. När den stunden kommer, kommer då inte allt ditt lidande, din gråt och tandagnisslan, att bero på dina synder? Är då inte din egen godhet eller din egen ondska det som dömer dig bäst? Är det inte det bästa beviset på vad ditt slutliga öde kommer att bli?

Utdrag ur ”Den inre sanningen om erövrandets verk (1)” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 97)

Sion! Fröjdas! Sion! Sjung ut! Jag har återvänt i triumf, jag har återvänt segerrik! Alla folk! Skynda att ställa upp er i ordning! Allt skapat! Stanna nu upp, för min person står inför hela universum och framträder i världens Öster! Vem vågar låta bli att böja knä i tillbedjan? Vem vågar låta bli att kalla mig den sanne Guden? Vem vågar låta bli att blicka upp i vördnad? Vem vågar låta bli att lovprisa? Vem vågar låta bli att glädjas? Mitt folk kommer att höra min röst och mina söner kommer att överleva i mitt rike! Berg, floder och alla ting kommer att jubla i oändlighet och oupphörligt hoppa omkring. Nu kommer ingen att våga retirera och ingen kommer att våga resa sig och göra motstånd. Detta är min underbara gärning och ännu mer än så, det är min stora styrka! Jag ska få allt att dyrka mig i sitt hjärta och långt mer än så, jag ska få allt att lovprisa mig! Detta är det yttersta målet för min sextusenåriga förvaltningsplan och det är vad jag har föreskrivit. Inte en enda människa, ett enda ting eller en enda händelse vågar resa sig för att motarbeta mig eller göra motstånd mot mig. Hela mitt folk kommer att strömma till mitt berg (alltså den värld jag senare ska skapa) och de kommer att underkasta sig inför mig, för jag har majestät och urskillningsförmåga och jag har auktoritet. (Här åsyftas då jag är i kroppen. Jag har auktoritet i köttet också, men eftersom tidens och rummets begränsningar inte kan överskridas i köttet, kan man inte säga att jag har uppnått fullständig härlighet. Fastän jag vinner de förstfödda sönerna i köttet, kan man inte säga att jag har uppnått härlighet. Det är först när jag återvänder till Sion och förändrar mitt utseende som jag kan sägas ha auktoritet – alltså att jag har uppnått härlighet.) Inget kommer att vara svårt för mig. Genom min muns ord ska allt förintas, och genom min muns ord ska allt bli till och fulländas. Sådan är min stora makt och sådan är min auktoritet. Eftersom jag är full av makt och full av myndighet skulle ingen människa våga stå i vägen för mig. Jag har redan triumferat över allt och jag har redan vunnit seger över alla upprorets söner. Jag tar med mig mina förstfödda söner för att återvända till Sion. Jag återvänder inte till Sion ensam. Därför kommer alla att se mina förstfödda söner och sålunda utveckla ett hjärta av aktning för mig. Det här är min målsättning med att vinna de förstfödda sönerna, och det har varit min plan sedan världens skapelse.

När allt är klart, den dagen återvänder jag till Sion, och den dagen kommer alla folk att fira minnet av. När jag återvänder till Sion kommer allt på jorden att vara tyst och alla på jorden kommer att leva i fred. När jag återvänder till Sion kommer allt att återta sitt ursprungliga utseende. Då ska jag inleda mitt arbete i Sion. Jag ska straffa de onda och belöna de goda, jag ska låta min rättfärdighet träda i kraft och jag ska verkställa min dom. Jag kommer att använda mina ord för att genomföra allt och få alla människor och alla ting att erfara min tuktande hand, och jag ska få alla människor att se min fulla härlighet, min fulla visdom och min fulla rikedom. Ingen människa kommer att våga resa sig upp till doms, för i mig är allting fullbordat; och här, må varje människa se min fulla värdighet och smaka min fulla seger, för i mig är allting manifesterat. Av detta är det möjligt att se min stora makt och min myndighet. Ingen kommer att våga kränka mig och ingen kommer att våga hindra mig. I mig sker allting öppet. Vem skulle våga dölja något? Jag kommer med visshet inte att visa den personen någon nåd! Sådana uslingar måste få mitt hårda straff och sådant avskum måste rensas bort ur min åsyn. Jag ska styra dem med en stav av järn och använda min myndighet för att döma dem, utan ett uns barmhärtighet och utan att skona deras känslor det minsta, för jag är Gud själv som är känslolös och majestätisk och inte får kränkas. Alla måste förstå och inse detta för att inte slås till marken och utplånas av mig ”utan orsak eller skäl”, för min stav kommer att slå ner alla som kränker mig. Jag bryr mig inte om huruvida de känner till mina administrativa förordningar; det har ingen betydelse för mig eftersom min person inte tolererar att kränkas av någon. Det här är skälet till att jag sa att jag är ett lejon; vemhelst jag rör vid, slår jag ner. Det är därför det sägs att det nu är hädelse att säga att jag är medkänslans och godhetens Gud. Jag är inget lamm utan ett lejon till mitt väsen. Ingen vågar kränka mig; den som kränker mig bestraffar jag med döden, omedelbart och utan förbarmande. Detta är nog för att visa mitt sinnelag. Därför kommer en stor skara människor att dra sig tillbaka i den sista tidsåldern, och detta kommer att bli svårt för folk att uthärda, men själv är jag avslappnad och glad och jag ser inte detta som någon svår uppgift alls. Detta är mitt sinnelag.

Utdrag ur ”Kapitel 120” i ”Kristi yttranden i begynnelsen” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 98)

I riket börjar skapelsens otaliga ting att återupplivas och återfå sin livskraft. På grund av ändringar i jordens tillstånd, börjar även gränserna mellan ett land och ett annat att flyttas. Tidigare har jag profeterat: När land delas från land, och land förenas med land, kommer det att vara den tid då jag kommer att slå sönder nationerna i småbitar. Vid denna tid kommer jag att förnya hela skapelsen och åter dela upp hela universum, och därmed ordna upp universum och förvandla dess gamla tillstånd till ett nytt. Detta är min plan. Dessa är mina verk. När världens alla nationer och folk återvänder inför min tron, kommer jag därefter att ta himlens hela rikedom och dela ut den över den mänskliga världen, så att den, tack vare mig, blir fylld till brädden med makalös rikedom. Men så länge som den gamla världen fortsätter att existera, kommer jag att slunga ut min ilska över dess nationer, öppet förkunna mina administrativa förordningar i hela universum, och sända tuktan till vemhelst som kränker dem:

När jag vänder mitt ansikte mot universum för att tala, hör hela mänskligheten min röst, och ser därefter alla de verk som jag har format i hela universum. De som går emot min vilja, det vill säga som motsätter sig mig med mänskliga gärningar, kommer att falla under min tuktan. Jag kommer att ta de talrika stjärnorna på himlen och skapa dem på nytt, och tack vare mig kommer solen och månen att förnyas – skyarna är inte längre som de var; jordens otaliga ting kommer att förnyas. Alla kommer att bli fullkomnade genom mina ord. Universums många nationer kommer att delas upp på nytt och ersättas av min nation, så att nationerna på jorden försvinner för evigt och blir till en nation som tillber mig; alla jordens nationer kommer att förstöras, och upphöra att existera. Av människorna i universum kommer alla de som tillhör djävulen att utrotas; alla som tillber Satan kommer att slås ned av min brinnande eld, det vill säga alla förutom de som nu befinner sig i strömmen, resten kommer att förvandlas till aska. När jag tuktar de många folken, kommer de i den religiösa världen i varierande utsträckning att återvända till mitt rike, erövrade av mina verk, eftersom de kommer att ha sett ankomsten av den Helige som kommer på ett vitt moln. Hela mänskligheten kommer att följa sin egen sort, och kommer att tuktas utifrån vad de har gjort. De som har tagit ställning mot mig kommer alla att förgås; vad gäller de vars gärningar på jorden inte har involverat mig, kommer de, på grund av hur de har klarat sig, att fortsätta existera på jorden under mina söners och mitt folks styre. Jag kommer att uppenbara mig för de otaliga folken och de otaliga nationerna, låta min egen röst ljuda ut över jorden för att tillkännage fullbordandet av mitt fantastiska verk, så att hela mänskligheten kan se det med egna ögon.

Medan min röst fördjupas i intensitet, iakttar jag samtidigt universums tillstånd. Genom mina ord görs skapelsens otaliga saker på nytt. Himlen förändras och även jorden förändras. Mänskligheten är utsatt i sin ursprungliga form och, långsamt, var och en enligt sitt slag, hittar människor omedvetet sin väg tillbaka in i sina familjers famn. Jag kommer att vara mycket nöjd med detta. Jag är fri från avbrott, och helt omärkligt fullbordas mitt stora verk, och skapelsens otaliga ting förvandlas helt omedvetet. När jag skapade världen, formade jag allt efter vart och ens slag, och placerade allt med former tillsammans med sitt slag. Medan slutet på min förvaltningsplan närmar sig, kommer jag att återställa skapelsens tidigare tillstånd; jag kommer att återställa allt som det ursprungligen var, genom att förändra allt på djupet, så att allt kommer att återvända till min plans famn. Tiden har kommit! Det sista skedet av min plan håller på att uppfyllas. Å, orena gamla värld! Du skall helt säkert falla ihop under mitt ord! Du skall helt säkert brytas ned till intet av min plan! Å, skapelsens otaliga ting! Ni kommer alla att få nytt liv genom mina ord, ni ska få er enväldige Herre! Å, rena och fläckfria nya värld! Du skall helt säkert återupplivas genom min härlighet! Å, berget Sion! Tig inte längre. Jag har återvänt i triumf! Jag granskar hela jorden från skapelsens mittpunkt. Människan har börjat ett nytt liv på jorden, har fått nytt hopp. Å, mitt folk! Hur kan du inte återvända till livet i mitt ljus? Hur kan du inte hoppa av glädje under min vägledning? Länderna ropar i glädjeyra, vattnen bullrar av förtjusta skratt! Å, det uppståndna Israel! Hur kan du inte känna stolthet över min förutbestämmelse? Vem har gråtit? Vem har jämrat sig? Det gamla Israel har upphört att existera, och dagens Israel har rest sig i världen, upprätt och reslig, har rätat upp sig i hela mänsklighetens hjärta. Dagens Israel skall helt säkert nå existensens källa genom mitt folk! Å, hatiska Egypten! Ni tar väl inte fortfarande ställning mot mig? Hur kan ni utnyttja min nåd och försöka undfly min tuktan? Hur kan ni inte existera inom min tuktan? Alla de som jag älskar kommer helt säkert att leva för evigt, och alla de som tar ställning mot mig kommer helt säkert att tuktas av mig i evighet. Jag är en nitälskande Gud, jag kommer inte lättvindigt att skona människor för allt de har gjort. Jag kommer att vaka över hela jorden, och när jag framträder i de östra delarna av världen med rättfärdighet, majestät, vrede och tuktan, kommer jag att uppenbara mig själv för mänskligheten otaliga härskaror!

Utdrag ur ”Kapitel 26” i ”Guds ord till hela universum” i ”Ordet framträder i köttet”