Dagliga ord från Gud  (Utdrag 188)

Som en som tror på Gud bör du förstå att du i dag, genom att ta emot Guds verk under de sista dagarna och Guds plans hela verk i dig, verkligen har tagit emot stor upphöjelse och frälsning från Gud. Allt Guds verk i hela universum har fokuserats på denna grupp människor. Han har satt in alla sina ansträngningar för er och offrat allt för er; han har återvunnit och gett till er allt verk av Anden i hela universum. Det är därför som jag säger att det är ni som är de lyckliga. Dessutom har han flyttat sin härlighet från Israel, sitt utvalda folk, till er för att göra syftet med sin plan helt uppenbar genom den grupp av människor som ni är. Därför är det ni som ska ta emot Guds arv, och än mer vara arvtagare till Guds härlighet. Kanske ni alla minns dessa ord: ”För vårt ringa lidande, som bara är tillfälligt, utverkar en mycket mer överträffande och evig tyngd av härlighet åt oss.” Ni har alla hört detta ordspråk i det förflutna, och ändå förstod ingen ordens sanna mening. I dag känner ni väl till den verkliga innebörden i dem. Dessa ord är vad Gud ska uppfylla under de sista dagarna. Och de kommer att uppfyllas för dem som på ett grymt sätt är drabbade av den stora röda draken i det land där den ligger. Den stora röda draken förföljer Gud och är Guds fiende, så i detta land är de som tror på Gud underkastade förödmjukelse och förföljelse. Det är därför som dessa ord ska bli verklighet i den grupp av människor som ni är. När verket utförs i ett land som vänder sig mot Gud, möts allt hans verk av omåttligt hinder, och många av hans ord kan inte uppfyllas i god tid; därför förfinas människor på grund av Guds ord. Även detta är en form av lidande. Det är mycket mödosamt för Gud att utföra sitt verk i den stora röda drakens land, men det är genom en sådan svårighet som Gud gör ett stadium av sitt verk för att uppenbara sin visdom och sina underbara gärningar. Gud utnyttjar detta tillfälle till att fullända denna grupp människor. På grund av människors lidande, deras kaliber och allt det sataniska sinnelaget hos människor i detta orena land utför Gud sitt renings- och erövringsverk, så att han utifrån detta kan vinna ära och vinna dem som vittnar om hans gärningar. Detta är den fulla innebörden av alla de offer som Gud har gjort för denna grupp människor. Det vill säga, Gud utför erövringens verk just genom dem som vänder sig mot honom. Bara på detta sätt kan Guds stora makt manifesteras. Med andra ord, bara de som är i det orena landet är värda att ärva Guds härlighet, och bara detta kan sätta Guds stora makt i förgrunden. Det är därför som jag säger att Guds härlighet vinns i det orena landet och av dem som lever i det. Detta är Guds vilja. Detta är precis som under det stadium då Jesus verkade; han kunde bara bli förhärligad bland de fariséer som förföljde honom. Om det inte hade varit för sådan förföljelse och Judas förräderi skulle Jesus inte ha förlöjligats eller förtalats, än mindre korsfästs, och han kunde alltså aldrig ha vunnit ära. Varhelst Gud verkar i varje tidsålder och varhelst han utför sitt verk i köttet vinner han ära, och där vinner han dem som han avser att vinna. Detta är Guds verks plan och detta är hans förvaltning.

Utdrag ur ”Är Guds verk så enkelt som människan föreställer sig?” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 189)

I Guds plan över många tusen år är det verk som görs i köttet indelat i två delar: Först är det korsfästelsens verk, för vilket han äras; det andra är erövrandets och fullkomnandets verk i de sista dagarna, varigenom han kommer att vinna ära. Detta är Guds förvaltning. Betrakta därför inte Guds verk eller Guds uppdrag till er som för enkla. Ni är alla arvtagare till den mycket mer oerhörda och eviga tyngden som finns i Guds härlighet, och detta påbjöds särskilt av Gud. Av de två delarna i hans härlighet är en uppenbarad i er; en del av Guds härlighet är i sin helhet skänkt till er, så att den kan vara ert arv. Detta är upphöjelsen från Gud och hans plan som förutbestämts för länge sedan. Givet storheten i det verk som Gud har gjort i det land där den stora röda draken vistas hade ett sådant verk, om det flyttats någon annanstans, för länge sedan burit storslagen frukt och lätt accepterats av människan. Och ett sådant verk skulle vara alldeles för lätt att acceptera för de präster i Västerlandet som tror på Gud, för stadiet av Jesu verk tjänar som ett föregående exempel. Därför kan han inte uppnå detta stadium av förhärligandets verk någon annanstans; det vill säga eftersom det finns stöd av alla människor och erkännande av alla nationer, så finns det ingen plats för Guds härlighet att vila på. Och detta är exakt den enastående betydelse som detta stadium av verket har i detta land. Bland er finns det inte en människa som får skydd av lagen; det är snarare så, att ni straffas av lagen, och den större svårigheten är att ingen människa förstår er, vare sig det är era släktingar, era föräldrar, era vänner eller era kolleger. Inga förstår er. När Gud förkastar er, finns det inget sätt för er att fortsätta leva på jorden. Men ändå kan människor inte stå ut med att lämna Gud; detta är innebörden av Guds erövring av människor, och detta är Guds ära. Vad ni har ärvt denna dag överträffar det som alla tidigare apostlar och profeter har ärvt och är till och med större än Mose och Petrus arv. Välsignelser kan inte tas emot på en eller ett par dagar; de måste förtjänas genom mycket offer. Det vill säga, ni måste ha förfinad kärlek, stor tro och de många sanningar som Gud ber er att nå fram till; dessutom måste ni kunna vända ert ansikte mot rättvisan och aldrig bli skrämda eller underkasta er, och ni måste ha en ständig och oförtröttlig kärlek till Gud. Beslutsamhet krävs av er, liksom en förändring av ert livs sinnelag; ert fördärv måste botas, och ni måste acceptera Guds hela iscensättning utan klagomål, och till och med vara lydiga intill döden. Detta är vad ni bör åstadkomma. Detta är det slutliga målet för Guds verk och de krav som Gud ställer på denna grupp människor. Så som han ger till er, så måste han också begära av er i gengäld och ställa passande krav på er. Därför sker allt Guds verk inte utan orsak och utifrån detta kan man se varför Gud om och om igen utför sitt med höga normer och stränga krav försedda verk. Därför bör ni vara uppfyllda av tro på Gud. Kort sagt, allt Guds verk görs för er skull, så att ni blir värda att ta emot hans arv. Detta är inte så mycket för Guds egen äras skull utan för er frälsnings skull och för att göra denna grupp människor som är svårt drabbad i det orena landet fullkomlig. Ni måste förstå Guds vilja. Och därför uppmanar jag de många okunniga människor som saknar insyn eller förnuft: Sätt inte Gud på prov och gör inte motstånd längre. Gud har redan uthärdat allt lidande som människan aldrig har uthärdat och han har för länge sedan lidit mer förödmjukelse i människans ställe. Vad mer kan ni inte släppa? Vad skulle kunna vara viktigare än Guds vilja? Vad skulle kunna stå över Guds kärlek? Det är redan en dubbelt mödosam uppgift för Gud att utföra sitt verk i detta orena land. Om människan medvetet och självsvåldigt gör överträdelser, kommer Guds verk att behöva förlängas. I vilket fall som helst är detta inte i någons intresse och det är inte till nytta för någon. Gud är inte bunden av tiden; hans verk och hans härlighet kommer först. Hur lång tid det än tar kommer han därför inte att spara någon möda om det är hans verk. Detta är Guds sinnelag: Han kommer inte att vila förrän hans verk är utfört. Först när den tiden kommer att han erhåller den andra delen av sin ära kan hans verk avslutas. Om Gud inte skulle kunna avsluta verket med den andra delen av sin ära, så kommer aldrig hans dag att inträffa, hans hand kommer aldrig att avvika från hans utvalda, hans härlighet kommer aldrig att komma över Israel och hans plan kommer aldrig att slutföras. Ni bör se Guds vilja och se att Guds verk inte är så enkelt som skapelsen av himlarna och jorden och alla ting. För verket av i dag är att förvandla dem som har fördärvats, som blivit ytterst känslolösa, och att rena dem som skapades men sedan bearbetades av Satan. Det är inte skapelsen av Adam eller Eva, än mindre skapelsen av ljuset eller skapelsen av alla växter och djur. Hans verk nu är att rena alla som har fördärvats av Satan så att de kan vinnas tillbaka och komma att tillhöra honom och bli hans ära. Ett sådant verk är inte så enkelt som människan föreställer sig att skapelsen av himlarna och jorden och alla ting är, och det har ingen likhet med att fördöma Satan till den bottenlösa avgrunden, som människan föreställer sig. Det är snarare att förvandla människan, att vända negativt till positivt och att ta i besittning det som inte tillhör honom. Detta är den inre berättelsen om detta stadium i Guds verk. Ni måste inse det, och ni bör inte förenkla saker och ting på ett överdrivet sätt. Guds verk är olikt allt vanligt arbete. Dess under kan inte förstås av människans sinne, och dess visdom kan inte nås av detta. Under detta stadium av sitt verk skapar Gud inte alla ting, och han förstör dem inte. Det är snarare så, att han förändrar hela sin skapelse och renar allt som har orenats av Satan. Därför ska Gud påbörja ett verk av stor vikt, och detta är den fullständiga betydelsen av Guds verk. Tror du, utifrån dessa ord, att Guds verk är så enkelt?

Utdrag ur ”Är Guds verk så enkelt som människan föreställer sig?” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 190)

De 6 000 åren av Guds förvaltande verk är uppdelade i tre skeden: lagens tidsålder, nådens tidsålder och rikets tidsålder. Dessa tre skeden hos verket är alla till för mänsklighetens frälsnings skull, det vill säga de är till för frälsandet av en mänsklighet som har fördärvats allvarligt av Satan. Samtidigt är de emellertid också till för att Gud skall kunna strida med Satan. Precis som frälsningens verk är uppdelat i tre skeden, är därmed också striden med Satan uppdelad i tre skeden, och dessa två aspekter av Guds verk utförs samtidigt. Striden med Satan är i själva verket för mänsklighetens frälsnings skull, och eftersom mänsklighetens frälsningsverk inte är något som kan fulländas framgångsrikt i ett enda skede, så är striden med Satan också uppdelad i faser och perioder, och kriget utkämpas mot Satan i enlighet med människans behov och omfattningen av Satans fördärvande av henne. Kanske tror människan i sin fantasi att Gud i denna strid kommer att ta till vapen mot Satan, på samma sätt som två arméer skulle slåss mot varandra. Detta är bara något som människans intellekt är kapabelt att föreställa sig, och det är en ytterst vag och orealistisk idé, ändå är det vad människan tror. Och eftersom jag säger här att medlen för människans frälsning är genom striden med Satan, så tänker sig människan att det är så striden utförs. I människans frälsningsverk har tre skeden utförts, vilket innebär att striden med Satan har delats upp i tre skeden innan Satan fullständigt besegras. Men den inre sanningen hos hela verket med striden mot Satan är att dess effekter uppnås genom flera steg: genom att skänka nåd till människan, bli ett syndoffer för människan, förlåta människans synder, erövra människan och göra människan fullkomlig. Striden med Satan består faktiskt inte av att ta till vapen mot Satan, utan av människans frälsning, verkandet med människans liv och förändrandet av människans sinnelag så att hon kan bära vittnesbörd om Gud. Det är så Satan besegras. Satan besegras genom att människans fördärvade sinnelag förändras. När Satan har besegrats, det vill säga när människan har blivit fullständigt frälst, då kommer den utskämde Satan att vara fullständigt bunden, och på så sätt kommer människan att vara fullständigt frälst. Det väsentliga i människans frälsning är alltså striden med Satan, och kriget med Satan återspeglas i första hand i människans frälsning. De sista dagarnas skede, då människan skall erövras, är det sista skedet i striden med Satan, och även verket med människans fullständiga frälsning från Satans domän. Den inre meningen hos erövringen av människan är att förkroppsligandet av Satan, människan som har fördärvats av Satan, återvänder till Skaparen efter dennes erövring, genom vilket hon kommer att överge Satan och helt återvända till Gud. På det sättet kommer människan att ha blivit fullständigt frälst. Erövrandets verk är alltså det sista verket i striden mot Satan, och det slutgiltiga skedet i Guds förvaltning för Satans nederlags skull. Utan detta verk skulle människans fulla frälsning i slutändan vara omöjlig, Satans fullständiga nederlag skulle också vara omöjligt, och mänskligheten skulle aldrig kunna träda in i det underbara slutmålet, eller bli fri från Satans inflytande. Följaktligen kan inte människans frälsningsverk slutföras innan striden med Satan är slutförd, för kärnan i Guds förvaltande verk är till för människans frälsnings skull. Den tidigaste mänskligheten var i Guds händer, men på grund av Satans frestelse och fördärv, blev människan bunden av Satan och råkade i händerna på den onde. På så sätt blev Satan objektet som skulle besegras i Guds förvaltande verk. Eftersom Satan tog människan i besittning, och eftersom människan är underlaget i Guds hela förvaltning, måste människan, om hon skall kunna frälsas, ryckas tillbaka från Satans händer, det vill säga människan måste tas tillbaka efter att ha hållits fången av Satan. Satan måste således besegras genom förändringar i människans gamla sinnelag, förändringar som återställer hennes ursprungliga förnuft. På så sätt kan människan, som har tagits till fånga, ryckas tillbaka ur Satans händer. Om människan befrias från Satans inflytande och bojor, kommer Satan att stå med skammen, människan kommer till slut att tas tillbaka, och Satan kommer att besegras. Och eftersom människan har befriats från Satans mörka inflytande, kommer människan att bli krigsbytet från hela denna strid, och Satan kommer att bli det objekt som bestraffas så snart denna strid har avslutats, varefter hela människans frälsningsverk kommer att ha fulländats.

Utdrag ur ”Att återställa människans normala liv och ta henne till ett underbart slutmål” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 191)

Gud har inkarnerats på det kinesiska fastlandet eller, som våra landsmän från Hong Kong och Taiwan säger, ”det inre Kina”. När Gud kom ner på jorden från himlen där ovan var det ingen i himlen eller på jorden som märkte det, för detta är den sanna innebörden i att Gud återvänder fördold. Han har verkat och levt i köttet under lång tid, och ändå har ingen märkt det. Än idag är det ingen som märker det. Kanske kommer det här att förbli en evig gåta. Att Gud har kommit i köttet denna gång är någonting som människan omöjligen kan bli varse. Oavsett hur omfattande och kraftig påverkan av Andens verksamhet är, förblir Gud alltid oberörd och röjer aldrig någonting. Man kan säga att det här stadiet i hans verk är det samma som om det hade ägt rum i det himmelska riket. Även om det är uppenbart för alla som har ögon att se med, är det ingen som känner igen det. När Gud avslutar detta stadium i sitt verk kommer alla människor att bryta med sin vanliga attityd¹ och vakna upp ur sin långa dröm. Jag kommer ihåg att Gud en gång sade: ”Att komma i köttet denna gång är som att falla in i tigerns kula”. Vad detta betyder är att eftersom Gud i denna del av sitt verk kommer i köttet och dessutom föds i den stora röda drakens boning, möter han extrema faror när han kommer till jorden den här gången, långt värre än tidigare. Vad han möter är knivar och gevär, knölpåkar och klubbor; vad han möter är frestelse; vad han möter är skaror av människor vars ansikten är fyllda av mordiska avsikter. Han riskerar att dödas när som helst. Gud kom och förde med sig vrede. Men han kom för att utföra fullkomnandets verk, vilket innebär att han kom för att utföra den andra delen av sitt verk, det som fortsätter efter återlösningsverket. Gud har ägnat den yttersta tankeverksamhet och omsorg åt detta stadium i sitt verk, och han använder alla upptänkliga medel för att undvika attacker av frestelse, håller sig ödmjukt dold och visar aldrig upp sin identitet. När Jesus räddade människorna från korset fullbordade han bara återlösningsverket; han utförde inte fullkomnandets verk. Det var alltså bara hälften av Guds verk som utfördes, och att slutföra återlösningsverket var bara hälften av hela hans plan. När den nya tidsåldern var på väg att börja och den gamla var på väg att ta slut, började Gud Fader tänka över den andra delen av sitt verk och göra förberedelser för den. Denna inkarnation i de sista dagarna hade inte förutsagts tydligt tidigare, vilket lade grunden till den ökade hemlighetsfullhet som omgav Guds människoblivande denna gång. Utan att mänsklighetens massor märkte någonting kom Gud i gryningen till jorden och började sitt liv i köttet. Människor var omedvetna om att denna stund kom. Kanske sov de djupt allesamman; kanske väntade många som höll sig vakna och vakade, och kanske bad många tyst till Gud i himlen. Men bland alla dessa människor var det inte en enda som visste att Gud redan kommit till jorden. Gud arbetade på det här viset för att kunna genomföra sitt verk smidigare och nå bättre resultat, och även för att förebygga ännu fler frestelser. När människan vaknar ur sin vårliga slummer kommer Guds verk att ha avslutats för länge sedan och han kommer att ge sig iväg och avsluta sitt kringflackande liv på jorden. Eftersom Guds verk kräver att Gud handlar och talar i egen person och eftersom det inte finns någon möjlighet för människan att ingripa, har Gud utstått extremt lidande i syfte att komma till jorden och själv utföra verket. Människan är oförmögen att utföra Guds arbete åt honom. Därför utstod Gud faror, som var tusen gånger större än farorna under nådens tidsålder, för att komma ned till det land där den stora röda draken bor och själv utföra sitt verk med all sin tankekraft och omsorg för att återlösa denna skara utarmade människor, denna skara människor som satt fast i en dynghög. Ingen känner till Guds existens men det bekymrar honom inte eftersom det gagnar hans verk i högsta grad. Allesamman är avskyvärda och extremt ondskefulla, så hur skulle de kunna tolerera Guds existens? Detta är anledningen till att Gud alltid kommer till jorden i tystnad. Det spelar ingen roll om människan har sjunkit till grymhetens värsta excesser – Gud låter sig inte beröras av detta utan fortsätter att göra det arbete han måste för att fullgöra det större uppdrag som den himmelske Fadern har anförtrott honom. Vem av er har insett Guds ljuvlighet? Vem visar mer hänsyn till Gud Faders börda än hans son gör? Vem kan förstå Gud Faders vilja? Gud Faders ande i himlen är ofta bekymrad, och hans son på jorden ber ständigt för Gud Faders viljas skull och oroar sig så att hans hjärta är nära att brista. Finns det någon som vet vilken kärlek Gud Fader har till sin son? Finns det någon som känner det hjärta med vilket den älskade sonen saknar Gud Fader? Slitna mellan himmel och jord söker de båda ständigt varandra med blicken i fjärran och följer varandra i anden. O, mänsklighet! När ska du ta hänsyn till Guds hjärta? När ska du förstå Guds avsikt? Fadern och Sonen har alltid varit beroende av varandra. Varför skulle de då vara åtskilda med den ene i himlen därovan och den andre här nere på jorden? Fadern älskar sin son så som Sonen älskar sin fader. Varför måste då Fadern vänta på sin son med så djup och smärtsam längtan? De kanske inte har varit åtskilda länge, men vem vet hur många dagar och nätter Fadern har plågats och försmäktat av längtan efter sin sons snara återkomst? Han iakttar, han sitter i stillhet och han väntar; allt han gör, gör han för att hans älskade son snart ska komma tillbaka. Sonen, som har vandrat till världens ändar: när ska de återförenas? Även om de, när de väl har återförenats, kommer att vara tillsammans i evighet, hur ska han kunna uthärda de tusentals dagar och nätter de är skilda åt, en i himlen därovan och den andre här nere på jorden? Decennier på jorden känns som millennier i himlen. Hur skulle Gud Fader kunna undgå att vara orolig? När Gud kommer till jorden, upplever han den mänskliga världens oräkneliga skiften precis så som människan gör. Gud är oskyldig, så varför skulle han tvingas utstå samma lidande som människan? Inte undra på att Gud längtar så intensivt efter sin son; vem kan förstå Guds hjärta? Gud ger människan alltför mycket; hur kan människan på rätt sätt återgälda Guds hjärta? Men människan ger Gud alltför lite; så med tanke på det, hur skulle Gud kunna undgå att vara orolig?

Utdrag ur ”Arbete och inträde (4)” i ”Ordet framträder i köttet”

Fotnoter:

1. ”Bryta med sin vanliga attityd” syftar på hur människornas föreställningar och åsikter om Gud förändras så snart de har lärt känna Gud.

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 192)

Knappast någon människa förstår envisheten i Guds sinnesstämning, för människornas kaliber är alltför underlägsen och deras ande helt okänslig, så de varken bryr sig om eller fäster något avseende vid vad Gud gör. Därför är Gud ständigt illa till mods när det gäller människan, som om hennes djuriska natur skulle kunna bryta fram när som helst. Härav kan man se ännu tydligare att Guds ankomst till jorden åtföljs av synnerligen stora frestelser. Men för att göra en skara människor fulltalig har Gud, fylld av härlighet, berättat för människan om alla sina avsikter utan att dölja någonting för henne. Han har fattat ett orubbligt beslut att göra denna skara människor fulltalig, så oavsett vilka umbäranden och frestelser han möter vänder han bort blicken och ignorerar alltsamman. Han utför bara sitt verk tyst och stilla, fast förvissad om att när han en dag har iklätt sig sin härlighet, kommer människan att lära känna honom, och i övertygelsen om att när människan väl har fullkomnats av Gud kommer att förstå Guds hjärta. Just nu kanske det finns människor som frestar Gud, missförstår honom eller klandrar honom; Gud tar inte illa vid sig av detta. När han stiger ned i härlighet kommer alla människor att förstå att allting Gud gör, gör han för mänsklighetens lycka, och de kommer alla att förstå att allt Gud gör, gör han för att mänskligheten ska överleva och få det bättre. Gud kommer med frestelse, och han kommer med majestät och vrede. När Gud lämnar människan, har han redan för länge sedan iklätt sig sin härlighet, och han ger sig av uppfylld av härlighet och i glädje över att återvända. Den Gud som verkar på jorden tar inte illa vid sig oavsett hur mycket människorna avvisar honom. Han fortsätter bara med sitt arbete. Guds skapelse av världen ägde rum för tusentals år sedan. Han har kommit till jorden för att utföra ett omätligt stort verk, och han har upplevt mänsklighetens förkastelse och förtal till fullo. Ingen välkomnar Guds ankomst; han hälsas med kyla. Under dessa tusentals år av svåra pärser har människans beteende för länge sedan sårat Gud djupt. Han bryr sig inte längre om människornas uppror utan har i stället utarbetat en annan plan för att förvandla och rena människan. Allt hån, förtal, förföljelse, motgångar, lidandet på korset, människornas utfrysning och så vidare, som Gud har mött sedan han kom i köttet: Gud har upplevt nog av detta, och när det gäller umbärandena i människornas värld, har den inkarnerade Guden genomlidit alla dessa till fullo. Gud Faders ande i himlen har för länge sedan funnit allt sådant outhärdligt och han lutar huvudet bakåt, sluter ögonen och väntar på att hans älskade son ska återvända. Allt han önskar är att mänskligheten ska lyssna och lyda och, efter att ha känt den största skam inför hans kött, kunna sluta att göra uppror mot honom. Allt han önskar är att mänskligheten ska kunna tro på Guds existens. Han har för länge sedan slutat ställa större krav på människan, för Gud har betalat ett alltför högt pris och ändå är människan liknöjd¹ och tar inte Guds verk på det minsta allvar.

Utdrag ur ”Arbete och inträde (4)” i ”Ordet framträder i köttet”

Fotnoter:

1. ”Liknöjd” betyder att människorna nonchalerar Guds verk och inte betraktar det som viktigt.

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 193)

När Gud i nådens tidsålder återvände till den tredje himlen hade hans arbete med att återlösa hela mänskligheten faktiskt redan börjat närma sig slutet. Allt som fanns kvar på jorden var det kors som Jesus bar på sin rygg, det fina tyget som Jesus sveptes i och törnekransen och den röda manteln som Jesus bar (det här var saker som judarna använde för att håna honom). Efter det att Jesus korsfästelse hade gjort starkt intryck, lugnade situationen ned sig igen. Nu började Jesus lärjungar fortsätta hans verk och valla och vattna människorna i kyrkorna överallt. Deras verksamhet bestod av följande: De uppmanade alla människor att ångra sig, bekänna sina synder och låta döpa sig; och alla apostlarna gav sig ut för att sprida den inre historien, den ofernissade redogörelsen, för Jesus korsfästelse, och ingen kunde göra annat än att falla ned inför Jesus och bekänna sina synder; och dessutom begav sig apostlarna åt alla håll och förmedlade de ord som Jesus hade talat. Därmed började byggandet av kyrkor i nådens tidsålder. Vad Jesus gjorde under denna tidsålder var också att tala om människans liv och den himmelske Faderns vilja, men eftersom det var en annan tidsålder var det många av dessa utsagor och handlingar som skilde sig avsevärt från dagens utsagor och handlingar. Men till sin kärna är de desamma: Båda är ett verk av Guds ande i köttet, just precis så. Detta slags verksamhet och yttranden har pågått ända till idag och därför är det något som fortfarande lever inom de religiösa institutionerna av idag, och det har inte förändrats det minsta. När Jesu verk var avslutat och kyrkorna redan hade slagit in på rätt spår, Jesu Kristi spår, påbörjade Gud ändå sin plan för ännu ett stadium i sitt verk, nämligen hans återkomst i köttet i de sista dagarna. Som människan ser det, hade korsfästelsen av Gud redan avslutat Guds inkarnations verksamhet, återlöst hela mänskligheten och gett honom möjligheten att gripa nyckeln till Hades. Alla tror att Guds verk har genomförts helt och fullt, men faktum är att sett ur Guds perspektiv var det bara en liten del av hans verk som hade slutförts. Det enda han hade gjort var att återlösa mänskligheten; han hade inte erövrat mänskligheten, och än mindre hade han förändrat människans sataniska ansikte. Det är därför Gud säger: ”Även om mitt inkarnerade kött utstod dödens smärta, var detta inte hela syftet med min inkarnation. Jesus är min älskade son och spikades fast på korset för min skull, men han fullbordade inte mitt verk helt och hållet. Han utförde bara en del av det.” Därför inledde Gud den andra omgången av sin för att fortsätta inkarnationens verk. Guds yttersta avsikt var att fullkomna och vinna alla de människor som räddats ur Satans klor, och därför Gud gjorde sig redo att än en gång trotsa faran med att komma i köttet. Ordet ”inkarnation” syftar på honom som inte bringar härlighet (eftersom Guds verk inte är avslutat än) utan framträder i den älskade sonens gestalt och är Kristus, till vilken Gud har behag. Det är därför detta sägs vara att ”trotsa faran”. Det inkarnerade köttet har minimal makt och måste visa stor försiktighet¹, och hans makt skiljer sig oerhört från den himmelske Faderns myndighet; han utför bara köttets verksamhet och fullbordar därigenom Gud Faders verk och sitt uppdrag utan att engagera sig i någon annan verksamhet, och han fullbordar bara en del av verket. Detta är anledningen till att Gud kallades ”Kristus” så snart han kom till jorden – det här är namnets inneboende betydelse. Anledningen till att man säger att ankomsten åtföljs av frestelser beror på att bara en del av verket fullbordas. Skälet till att Gud Fader bara kallar honom ”Kristus” och ”älskad son” och inte har gett honom hela härligheten är just att det inkarnerade köttet kommer för att utföra en del av verket, inte för att representera Fadern i himlen utan för att fullborda den älskade sonens verksamhet. När den älskade sonen slutför hela det uppdrag han tagit på sina axlar, då kommer Fadern att ge honom fullkomlig härlighet och Faderns identitet. Man skulle kunna säga att detta är ”himlens lag”. Eftersom han som har kommit i köttet och Fadern i himlen befinner sig i två olika världar kan de bara se varandra i Anden – Fadern håller ett öga på den älskade sonen, men Sonen kan inte se Fadern i fjärran. Det är just därför att köttets funktioner är alltför begränsade och han löper risk att dödas när som helst som man kan säga att denna ankomst är förbunden med yttersta fara. Det är samma sak som att Gud än en gång släpper sin älskade son i tigerns käftar, där hans liv är i fara, och placerar honom på en plats där Satan är som mest koncentrerad. Även under dessa hemska förhållanden lämnade Gud över sin älskade son till människorna på ett ställe som var fullt av orenhet och tygellöshet för att han skulle ”växa upp” bland dem. Det här är nämligen enda sättet att få Guds verk att framstå som lämpligt och naturligt, och det är enda sättet att uppfylla Gud Faders önskningar och fullborda den sista delen av hans verk bland människorna. Allt Jesus gjorde var att genomföra ett stadium i Gud Faderns verk. På grund av de hinder som det inkarnerade köttet utgjorde och skillnaderna i det verk som skulle fullbordas, visste Jesus själv inte att det skulle bli en andra återkomst i köttet. Därför vågade ingen bibelutläggare eller profet förutsäga klart och tydligt att Gud skulle inkarneras igen i de sista dagarna, det vill säga att han skulle komma i köttet igen för att utföra den andra delen av sitt verk i köttet. Därför insåg ingen att Gud redan länge hade dolt sig i köttet. Och det är inte undra på, eftersom det var först sedan Jesus hade uppstått och stigit upp till himlen som han accepterade detta uppdrag; därför finns det inte någon tydlig profetia om Guds andra inkarnation och det är ingen människorna kan föreställa sig. Inte i någon av Bibelns många profetiska böcker finns det några ord som nämner detta tydligt. Men när Jesus kom för att verka hade det redan funnits en tydlig profetia om att en jungfru skulle bli gravid och föda en son, vilket innebar att han avlades genom den helige Ande. Men Gud sade ändå att detta skedde med risk att bli dödad, så hur mycket större skulle inte risken vara idag? Det är inte underligt att Gud säger att denna inkarnation är utsatt för tusen gånger större faror än farorna under nådens tidsålder. Gud har på många ställen förutsagt att han kommer att vinna en skara övervinnare i Sinims land. Eftersom det är i Östern övervinnarna ska vinnas, är den plats där Gud sätter sin fot i sin andra inkarnation utan tvivel Sinims land, exakt den plats där den stora röda draken ligger hoprullad. Där kommer Gud att vinna den stora röda drakens ättlingar så att den blir grundligt besegrad och vanärad. Gud kommer att väcka upp dessa människor som är tyngda av lidande tills de är klarvakna och få dem att vandra ut ur dimman och avvisa den stora röda draken. De kommer att vakna upp ur sin dröm, inse vad den stora röda draken verkligen är, bli i stånd att ge hela sitt hjärta till Gud, resa sig från de mörka krafternas förtryck, stå upp i Östern och bli bevis för Guds seger. Endast på detta sätt kommer Gud att vinna härlighet. Det var enbart av den anledningen Gud tog det verk som avslutades i Israel till det land där den stora röda draken ligger hoprullad, och nästan två tusen år efter det att han lämnade jorden har han än en gång kommit i köttet för att fortsätta nådens tidsålders verk. Sett med människornas ögon inleder Gud ett nytt verk i köttet. Men sett ur Guds synvinkel fortsätter han nådens tidsålders verk efter ett uppehåll på några tusen år och efter att ha bytt plats och ändrat programmet för sitt verk. Även om den skepnad som den köttsliga kroppen antagit i dagens verk förefaller vara helt olik Jesus, härstammar de båda från samma substans och rot och kommer från samma källa. De må vara väldigt olika till det yttre, men de inre sanningarna i deras verk är fullständigt identiska. Tidsåldrarna är trots allt lika olika som natt och dag. Så hur skulle Guds verk kunna följa ett oföränderligt mönster? Eller hur skulle olika stadier i hans verk kunna komma i vägen för varandra?

Utdrag ur ”Arbete och inträde (6)” i ”Ordet framträder i köttet”

Fotnoter:

1. ”Har begränsad makt och måste utöva stor försiktighet” antyder att köttets svårigheter är alltför många och det verk som utförs alltför begränsat.

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 195)

Jag har sagt så många gånger att Guds verk i de sista dagarna har till syfte att förändra varje människa ande, förändra varje människas själ, så att hennes hjärta som har lidit svår skada omdanas och därmed räddar själen som har blivit så i grunden skadad av ondska; det har till syfte att väcka människors andar, tina upp deras frusna hjärtan och låta dem få liv igen. Detta är vad Gud vill mest av allt. Lägg bort allt prat om hur högtsträvande eller djupgående människans liv och hennes erfarenheter är; när människornas hjärtan har väckts, när de har väckts ur sina drömmar och inser vilken skada den stora röda draken åstadkommit, då kommer Guds verksamhet att ha fullbordats. Den dagen då Guds verk är avslutat är också den dagen då människan officiellt börjar vandra den rätta vägen av tro på Gud. Den dagen kommer Guds verksamhet att ha nått sitt slut: Den inkarnerade Gudens verk kommer att vara fullständigt avslutat och människan kommer officiellt att börja göra den plikt som åligger henne – hon kommer att utföra sin verksamhet. Det här är stegen i Guds verk. Därför måste ni treva efter er väg till inträde med kunskapen om dessa ting som grundval. Allt det här är sådant ni måste förstå. Människans inträde kan inte förbättras förrän det har skett förändringar i hennes hjärtas innersta djup, för Guds verk är människans fullständiga frälsning – människan som har blivit återlöst, som fortfarande lever under mörkrets makter och som aldrig har väckt sig själv – undan denna demonernas samlingsplats; dess syfte är att människan ska befrias från årtusenden av synd och bli älskad av Gud, slå ner den stora röda draken fullständigt, upprätta Guds rike och snarare ge Guds hjärta vila; det är att ge fritt utlopp åt det hat som fyller ert bröst, att utrota dessa mögliga mikrober, att låta er lämna detta liv som inte är annorlunda än livet för en oxe eller häst, att inte längre vara en slav, att inte längre förtrampas eller kuschas obehindrat av den stora röda draken; ni kommer inte längre att tillhöra denna misslyckade nation, inte längre tillhöra den vidriga stora röda draken, och ni kommer inte längre att vara förslavade av den. Gud kommer sannerligen att slita demonens bo i stycken och ni kommer att stå vid Guds sida – ni tillhör Gud och inte detta slavarnas rike. Gud har för länge sedan avskytt det här mörka samhället ända in i märgen. Han skär tänder, ivrig att trampa ner denna vidriga och ondskefulla gamla orm så att den aldrig mer kan resa sig och aldrig mer kommer att förgripa sig på människan; han kommer inte att ursäkta dess handlingar i det förflutna, han kommer inte att tolerera dess svek mot människan, och han kommer att ge igen för alla dess synder genom tiderna. Gud kommer inte att låta denne ledare för all ondska¹ slippa av kroken, utan han kommer att förgöra honom helt och hållet.

Utdrag ur ”Arbete och inträde (8)” i ”Ordet framträder i köttet”

Fotnoter:

1. ”Ledare för all ondska” syftar på den gamle djävulen. Denna fras uttrycker extremt ogillande.

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 196)

Många är de sömnlösa nätter som Gud har fått utstå för mänsklighetens verks skull. Han har stigit ner från sin höga höjd till det lägsta djup, till det levande helvete där människan lever, för att tillbringa sina dagar med henne; han har aldrig klagat över de sjabbiga förhållandena bland människorna och aldrig klandrat dem för deras olydnad, utan han uthärdar den största förödmjukelse när han personligen utför sitt verk. Hur skulle Gud kunna tillhöra helvetet? Hur skulle han kunna leva sitt liv i helvetet? Men för hela mänsklighetens skull, för att hela mänskligheten tidigare ska kunna finna vila, har han uthärdat förödmjukelse och lidit orätt och kommit till jorden och personligen trätt in i ”helvetet” och ”Hades”, in i lejonets kula, för att frälsa människan. Vilken rätt har människan att sätta sig upp mot Gud? Vilket skäl har hon att klaga över Gud? Hur kan hon ha fräckheten att se på Gud? Himmelens Gud har kommit till detta synnerligen smutsiga och syndfulla land och har aldrig gett uttryck åt sitt missnöje eller beklagat sig över människan, utan han accepterar tvärtom lugnt människans härjningar¹ och förtryck. Han har aldrig slagit tillbaka när människan ställt orimliga krav och han har aldrig ställt överdrivna eller orimliga krav på människan; han gör bara allt det arbete som människan begär utan att klaga: undervisar, upplyser, förebrår, förädlar med ord, påminner, förmanar, tröstar, dömer och uppenbarar. Vilket av sina steg har han inte tagit för att främja människans liv? Vilket av de steg som Gud har tagit har inte haft människans öde som mål, även om han undanröjt hennes framtidsutsikter och skickelse? Vilket av dem har inte haft människans överlevnad som syfte? Vilket av dem har inte haft som syfte att befria människan från detta lidande och från nattsvarta mörka krafters förtryck? Vilket av dem är inte till för människans skull? Vem kan förstå Guds hjärta, som är som en älskande moders hjärta? Vem kan fatta Guds otåliga hjärta? Guds passionerade hjärta och brinnande förväntningar har återgäldats med kalla hjärtan, med okänsliga, likgiltiga ögon och människans upprepade tillrättavisningar och förolämpningar; de har återgäldats med bitande kommentarer, sarkasmer och nedsättande omdömen; de har återgäldats med människans förlöjliganden, med hennes förtrampande och förkastande, med hennes missförstånd, med jämmer, fjärmande och undflyende och vad som bara är svek, angrepp och bitterhet. Varmhjärtade ord har besvarats med ilskna miner och kallsinnigt trots från tusen höttande fingrar. Gud kan inte annat än stå ut och med böjt huvud tjäna folk som en villig oxe.² Så många solar och månar, så många gånger har han mött stjärnorna, så många gånger har han gett sig av i gryningen och återvänt i skymningen, vridit och vänt sig och uthärdat kval tusen gånger svårare än den smärta han kände när han lämnade sin far, uthärdat att angripas och brytas av människan, att hanteras och beskäras av människan. Guds ödmjukhet i det fördolda har återgäldats med människans fördomar³, med människans orättvisa åsikter och orättvisa behandling; Guds sätt att verka tyst i det fördolda, hans tålamod och fördragsamhet, har återgäldats med människans giriga blickar; utan samvetskval försöker människan stampa ihjäl Gud och trampa ner honom i marken. Människans inställning när hon behandlar Gud är ”sällsynt smart”, och Gud, som trakasseras och föraktas av människan, krossas under tusentals människors fötter medan människan själv ställer sig högst upp som om hon vore herre på täppan, som om hon vill ge sig själv oinskränkt makt,⁴ hålla hov bakom en skärm och göra Gud till en samvetsgrann och laglydig regissör bakom scenen som inte får slå tillbaka eller ställa till med besvär. Gud måste spela den siste kejsarens roll, han måste vara en marionett⁵ utan någon som helst frihet. Människans gärningar är onämnbara, så vad har hon för rätt att kräva det ena eller det andra av Gud? Vad har hon för rätt att lämna förslag till Gud? Vad har hon för rätt att kräva att Gud ska ha förståelse för hennes svagheter? Hur kan hon vara lämplig att ta emot Guds nåd? Hur kan hon vara lämplig att gång på gång ta emot Guds storsinthet? Hur kan hon vara lämplig att gång på gång ta emot Guds förlåtelse? Var är hennes samvete? Hon krossade Guds hjärta för länge sedan och har för länge sedan lämnat det i spillror. Gud kom ned till människorna med glädje och entusiasm i hopp om att människan skulle vara välvillig mot honom, om än blott med lite värme. Men Guds hjärta har svårt att få tröst av människan, allt han har fått är snöbollsattacker⁶ och pina. Människans hjärta är alltför girigt, hennes begär är för stort, hon kan aldrig bli mättad, hon är alltid illvillig och dumdristig, hon ger aldrig Gud någon frihet eller rätt att tala utan ger honom inget annat val än att låta sig förödmjukas och bli manipulerad av människan efter hennes behag.

Utdrag ur ”Arbete och inträde (9)” i ”Ordet framträder i köttet”

Fotnoter:

1. ”Härjningar” används för att peka på mänsklighetens olydnad.

2. ”Besvarad med ilskna miner och kallsinnigt trots från tusen höttande fingrar tjänar Gud folk med böjt huvud som en villig oxe” är ursprungligen en enda mening, men här är den uppdelad på två för att göra saker och ting tydligare. Den första meningen syftar på människans handlingar, medan den andra pekar på det lidande som Gud går igenom och att Gud är ödmjuk och fördold.

3. ”Fördomar” syftar på människors olydiga uppförande.

4. ”Ge sig själv oinskränkt makt” syftar på människors olydiga uppförande. De ställer sig högst upp, klavbinder andra, som de får att lyda och lida under sitt herravälde. De är de krafter som är fientliga mot Gud.

5. ”Marionett” används för att förlöjliga dem som inte känner Gud.

6. ”Snöbollsattacker” används för att framhäva människornas småaktiga beteende.

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 198)

Idag är jag verksam i Guds utvalda folk i Kina för att avslöja alla deras upproriska sinnelag och demaskera all deras fulhet, och detta förser mig med inramningen för att säga allt jag behöver säga. När jag sedan genomför nästa steg i arbetet med att erövra hela universum, kommer jag att använda min dom av er för att döma orättfärdigheten hos alla i hela universum, för ni representerar de upproriska bland människorna. De som inte kan göra framsteg kommer att bli enbart kontraster och tjänande objekt, medan de som kan göra framsteg kommer att användas. Varför säger jag att dessa som inte kan göra framsteg kommer att fungera enbart som kontraster? Det beror på att mina ord och mitt verk idag siktar in sig på er bakgrund, och på att ni har blivit representativa och sinnebilden för de upproriska i hela människosläktet. Längre fram kommer jag att ta dessa ord, som erövrar er, till främmande länder och använda dem för att erövra människorna där, men du kommer ändå inte att ha vunnit dem. Skulle inte det göra dig till en kontrast? Hela människosläktets fördärvade sinnelag, människans upproriska handlingar och hennes fula skepnader och ansikten – allt detta dokumenteras i dag i de ord som används för att erövra er. Jag kommer sedan att använda dessa ord för att erövra människorna i varje land och varje kyrkosamfund, för ni är arketypen, prejudikatet. Men det var inte min ursprungliga avsikt att överge er; om du inte lyckas bra med din strävan utan det visar sig att du är oförbätterlig, vill du då inte helt enkelt vara ett tjänande objekt och en kontrast? Jag sa en gång att jag utövar min visdom på grundval av Satans intriger. Varför sa jag det? Är det inte sanningen bakom det jag säger och gör just nu? Om du inte kan utvecklas, om du inte blir fullkomliggjord utan i stället straffas, vill du då inte bli en kontrast? Du har kanske lidit mycket i dina dagar men förstår fortfarande ingenting; du är okunnig om allt som gäller livet. Fastän du har blivit tuktad och dömd har du inte förändrats över huvud taget och innerst inne har du inte vunnit liv. När det är dags att pröva ditt verk kommer du att uppleva en prövning lika våldsam som eld och en ännu värre vedermöda. Denna eld kommer att förvandla hela ditt väsen till aska. Som en människa utan liv, en människa som inte har ett uns rent guld inombords, en människa som fortfarande inte blivit fri från det gamla fördärvade sinnelaget och inte ens kan göra bra ifrån sig som kontrast – hur skulle du kunna undgå att elimineras? Kan en person som är värd mindre än ett öre och som inte äger liv vara till någon användning för erövringsverket? När stunden är inne kommer dina dagar att bli värre än Noas och Sodoms dagar! Då kommer inte dina böner att tjäna någonting till. Hur skulle du kunna komma tillbaka senare och börja omvända dig på nytt när frälsningsverket redan är avslutat? När frälsningsverket har utförts kommer det inte att upprepas; vad som då följer är arbetet med att straffa de onda. Du gör motstånd, du gör uppror och du gör sådant du vet är ont. Ska du då inte få ett hårt straff? Jag säger det här till dig i klartext i dag. Om du väljer att inte lyssna och du sedan drabbas av katastrof, kommer det då inte att vara för sent för dig att känna ånger och börja tro? Jag ger dig en chans att omvända dig i dag, men du vill inte göra det. Hur länge vill du vänta? Till tuktans dag? I dag minns jag inte dina gamla överträdelser i dag; jag förlåter dig om och om igen och vänder bort blicken från din negativa sida och ser bara på din positiva sida, för alla mina nuvarande ord och verk syftar till att frälsa dig och jag har inga onda avsikter mot dig. Ändå vägrar du träda in; du kan inte skilja gott från ont och vet inte att uppskatta godhet. Väntar inte sådana människor bara på att straffet och den rättfärdiga vedergällningen ska infinna sig?

Utdrag ur ”Den inre sanningen om erövrandets verk (1)” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 199)

När Mose slog på klippan och det vatten som Jehova skänkte rann fram, var det på grund av hans tro. ‌När David med hjärtat fyllt av glädje spelade på lyran och prisade mig, Jehova, var det på grund av hans tro. ‌När Job förlorade sin boskap som fyllde bergen och sina outsägliga rikedomar och hans kropp blev full av ömma bölder, var det på grund av hans tro. ‌När han kunde höra min, Jehovas, röst och se min, Jehovas, härlighet, var det på grund av hans tro. ‌Att Petrus kunde följa Jesus Kristus berodde på hans tro. ‌Att han kunde spikas fast på korset för min skull och avge ett härligt vittnesbörd berodde också på hans tro. ‌När Johannes såg Människosonens härliga gestalt berodde det på hans tro. ‌När han såg visionen av de yttersta dagarna berodde det än mer på hans tro. Att de så kallade massorna från de hedniska folken har fått min uppenbarelse och fått veta att jag har återvänt i köttet för att utföra mitt verk bland människorna beror också på deras tro. ‌Alla dessa som slagits ner av mina hårda ord och ändå tröstas av dem och är frälsta – har de inte blivit det på grund av sin tro? Folk har fått så mycket på grund av sin tro och det är inte alltid en välsignelse. De får kanske inte ta emot den glädje och fröjd som David kände eller få vatten skänkt av Jehova som Mose fick. Job välsignades till exempel av Jehova på grund av sin tro, men han drabbades också av katastrofer. Oavsett om du blir välsignad eller drabbas av olycka så är båda delarna välsignade händelser. Utan tro skulle du inte kunna ta emot detta erövringsverk, än mindre se Jehovas gärningar förevisade inför dina ögon i dag. Du skulle inte kunna se, än mindre skulle du kunna ta emot. Skulle du kunna se Jehovas gärningar i dag om inte dessa gissel, olyckor och domar drabbade dig? I dag är det tro som gör att du kan bli erövrad, och det är genom att bli erövrad som du kan tro på alla Jehovas gärningar. Det är enbart på grund av tro som du mottar denna tuktan och dom. Genom denna tuktan och dom blir du erövrad och fullkomliggjord. Utan den sortens tuktan och dom som du mottar i dag skulle din tro vara förgäves, för du skulle inte lära känna Gud; oavsett hur mycket du trodde på honom skulle din tro bara vara ett tomt uttryck utan grund i verkligheten. Det är först när du har tagit emot detta erövringsverk, detta verk som gör dig fullkomligt lydig, som din tro blir sann och pålitlig och ditt hjärta vänder sig till Gud. Även om du drabbas av allvarlig dom och förbannelse på grund av detta ord, ”tro”, har du likväl sann tro och du tar emot det sannaste, det verkligaste och det dyrbaraste. Det beror på att det endast är under pågående dom som du ser slutmålet för Guds skapelser; det är i denna dom som du inser att Skaparen ska älskas; det är i detta erövringsverk som du skådar Guds arm; det är i denna erövring som du lär dig förstå människolivet till fullo; det är i denna erövring som du vinner människolivets rätta väg och inser den sanna innebörden i begreppet ”människa”; det är endast i denna erövring som du ser den Allsmäktiges rättfärdiga sinnelag och hans underbara, härliga anlete; det är i detta erövringsverk som du får kunskap om människans ursprung och förstår hela mänsklighetens ”odödliga historia”; det är i denna erövring du kommer att förstå mänsklighetens förfäder och ursprunget till mänsklighetens fördärv; det är i denna erövring som du mottar glädje och tröst liksom oändlig tuktan, fostran och tillrättavisande ord från Skaparen till den mänsklighet han skapade; det är i detta erövringsverk som du mottar såväl välsignelser såväl som de olyckor som är människans lott … Beror inte allt detta på att du hade en liten gnutta tro? Och växte inte din tro efter det att du vunnit dessa ting? Har du inte vunnit oerhört mycket? Inte nog med att du har hört Guds ord och sett Guds visdom, utan du har dessutom personligen upplevt varje steg i hans verk. Du kanske invänder att om du inte haft tro så skulle du inte drabbats av denna sorts tuktan eller denna sorts dom. Men då ska du veta att utan tro skulle du inte bara varit oförmögen att ta emot denna sorts tuktan eller denna sorts omsorg från den Allsmäktige, utan du skulle också för evigt ha gått miste om möjligheten att möta Skaparen. Du skulle aldrig ha känt till mänsklighetens ursprung och aldrig förstått meningen med människans liv. Även om din kropp dog och din själ lämnade den, skulle du inte förstå alla Skaparens gärningar, och än mindre skulle du veta vilket stort verk Skaparen utförde på jorden efter det att han skapat mänskligheten. Som medlem av denna mänsklighet som han skapade, är du villig att okunnig falla ner i mörkret på det här viset och drabbas av evigt straff? Vad är det du kommer att möta om du separerar dig från dagens tuktan och dom? Tror du att du kommer att kunna fly från detta svåra liv bara du kommit bort från dagens tuktan? Är det inte så att vad du kommer att möta om du lämnar ”denna plats” är plågsam tortyr eller grym misshandel från djävulens sida? Är det inte outhärdliga dagar och nätter som väntar? Tror du att bara för att du lyckas undkomma denna dom i dag så kan du undgå den där framtida plågan för alltid? Vad kommer att dyka upp? Kommer det verkligen att vara det Shangri-La som du hopps på? Tror du att du kan undkomma den där framtida eviga tuktan bara genom att fly från verkligheten som du gör nu? Kommer du någonsin mer att få den här sortens tillfälle och den här sortens välsignelse? Kommer du att kunna finna dem när du drabbas av olycka? Kommer du att kunna finna dem när hela mänskligheten träder in i vila? Ditt nuvarande lyckliga liv och den där lilla harmoniska familjen du har – kan de ersätta ditt framtida eviga slutmål? Om du verkligen tror, och om denna tro ger dig riktigt mycket, då är allt det vad du – en skapad varelse – har att vinna och även vad du i första hand borde ha haft. Ingenting är till mer nytta för din tro och ditt liv än denna strävan.

Utdrag ur ”Den inre sanningen om erövrandets verk (1)” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 200)

Idag bör ni känna till hur man blir erövrad, och hur människor uppför sig när de har blivit erövrade. Du kanske säger att du har blivit erövrad, men kan du lyda intill döden? Du måste kunna följa ända till slutet även om det inte finns några utsikter, och du måste förtrösta på Gud oavsett vad som sker runtomkring. I slutändan måste du uppnå två former av vittnesbörd: Jobs vittnesbörd – lydnad intill döden – och Petrus vittnesbörd – den högsta kärleken till Gud. På ett sätt måste du vara som Job: han hade inga materiella ägodelar och var ansatt av köttets pina, men han övergav inte Jehovas namn. Detta var Jobs vittnesbörd. Petrus kunde älska Gud intill döden. När han dog – när han hängdes upp på korset – älskade han ännu Gud; han tänkte inte på sina egna utsikter, han strävade inte efter ärofulla förhoppningar eller extravaganta idéer, han ville bara älska Gud och lyda allt som Gud hade ordnat. Det är vad du måste leva upp till innan du kan sägas ha burit vittnesbörd, innan du blir någon som har gjorts fullkomlig efter att ha erövrats. Om människor idag verkligen kände sitt eget virke och sin status, skulle de fortfarande eftersträva utsikter och förhoppningar? Vad ni bör veta är detta: Oavsett om Gud gör mig fullkomlig måste jag följa Gud; allt han gör nu är gott, och för vår skull, och så att vårt sinnelag kan förändras och vi kan skaka av oss Satans inflytande, så att vi kan leva i smutsens land och ändå skaka av oss orenhet, skaka av oss smutsen och Satans inflytande, så att vi kan lämna Satans inflytande bakom oss. Det här är förstås vad som krävs av er, men för Gud är det endast erövring, så att människor har viljan att lyda och kan underkasta sig alla Guds iscensättningar. På detta sätt blir saker uträttade. Idag har de flesta människor redan erövrats, men inom dem finns fortfarande mycket som är rebelliskt och olydigt. Människors sanna mognad är ännu otillräcklig, och de blir fulla av vigör om det finns förhoppningar och utsikter, men om det inte finns blir de negativa och tänker till och med på att lämna Gud. Och människor har ingen stark önskan att söka de levande ur den vanliga mänskligheten. Det duger inte. Därför måste jag fortfarande tala om erövring. Faktum är att fullkomlighet sker samtidigt som erövring; när du erövras uppnås också de första effekterna av att göras fullkomlig. När det finns en skillnad mellan att bli erövrad och att göras fullkomlig, ligger det i graden av förändring hos människor. Att erövras är första steget i att göras fullkomlig. Det betyder inte att man har gjorts helt fullkomlig och det bevisar inte heller att man har blivit helt vunnen av Gud. Sinnelaget förändras en del hos människor som har erövrats, men långt mindre än hos människor som har blivit helt vunna av Gud. Det som sker idag är det inledande verket med att göra människor fullkomliga, nämligen att erövra dem, och om du inte kan uppnå att bli erövrad, så finns det inget sätt för dig att göras fullkomlig och bli helt vunnen av Gud. Du vinner bara några ord av tuktan och dom, men de kommer inte att kunna helt förändra ditt hjärta. Därför blir du en av dem som elimineras; det blir precis som att se en underbar måltid på bordet utan att äta den. Är inte det tragiskt? Alltså måste du söka förändringar. Både att erövras och att göras fullkomlig handlar om ifall det sker förändringar inom dig, och ifall du är lydig eller inte – och detta avgör om du kan bli vunnen av Gud eller inte. Detta ska du veta: Att ”bli erövrad” och att ”göras fullkomlig” baseras bara på graden av förändring och lydnad, såväl som hur ren din kärlek till Gud är. Vad som krävs idag är att du kan göras helt fullkomlig, men till att börja med måste du erövras – du måste ha tillräcklig kunskap om Guds tuktan och dom, du måste ha förtröstan att följa, du måste vara någon som söker förändringar och det måste bli resultat. Bara då blir du någon som strävar efter att göras fullkomlig. Ni bör förstå att ni kommer att erövras när ni görs fullkomliga, och under det att erövras görs ni fullkomliga. Idag kan ni sträva efter att göras fullkomliga eller söka förändringar i er yttre mänsklighet och förbättringar av er kaliber, men det är av högsta vikt att ni kan förstå att allt som Gud gör idag har betydelse och är till nytta: det gör det möjligt för er som lever i ett land av smuts att undfly smutsen och skaka av den, det gör det möjligt för er att övervinna Satans inflytande och att lämna bakom er Satans mörka inflytande – och genom att fokusera på dessa saker är ni skyddade i detta land av smuts. Vilket vittnesbörd kommer ni att uppmanas att ge i slutändan? Ni lever i ett land av smuts men har förmågan att bli heliga och inte längre vara smutsiga och orena, ni lever under Satans styre men befriar er från Satans inflytande, ni tillhör inte Satan och trakasseras inte av Satan, och ni lever i den Allsmäktiges händer. Detta är vittnesbördet, och beviset på seger i kampen mot Satan. Ni har förmåga att överge Satan, vad ni lever ut uppenbarar inte Satan utan det som Gud begärde att människan skulle uppnå när han skapade människan: vanlig mänsklighet, vanligt förnuft, vanlig insikt, vanlig beslutsamhet att älska Gud, samt lojalitet mot Gud. Sådant är vittnesbördet som lämnas av en Guds skapelse. Ni säger: ”Vi lever i ett land av smuts, men tack vare Guds skydd, tack vare hans ledarskap och eftersom han har erövrat oss, har vi skakat av oss Satans inflytande. Att vi kan lyda idag är också effekten av att ha erövrats av Gud, och det är inte för att vi är goda eller för att vi naturligt älskade Gud. Det är därför att Gud valde oss och förutbestämde oss, som vi har blivit erövrade idag och kan vittna om honom och tjäna honom; på samma sätt är det därför att han valde oss och skyddade oss som vi har blivit räddade och frälsta från Satans styre och kan lämna smutsen bakom oss och bli renade i den stora röda drakens nation.”

Utdrag ur ”Den inre sanningen om erövrandets verk (2)” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 201)

De sista dagarnas verk bryter mot alla regler och den vederbörliga effekten kommer att uppnås oavsett om du förbannas eller straffas, bara du hjälper till med mitt arbete och är till gagn för dagens erövringsverk, oavsett om du är en ättling till Moab eller avkomma av den stora röda draken, bara du kan göra en Guds skapade varelses plikt på detta stadium i verket och göra det bästa du kan. Du är den stora röda drakens avkomma och du är en ättling till Moab; kort sagt, alla som är av kött och blod är Guds skapade varelser och gjordes av Skaparen. Du är en varelse Gud skapat, du har inte något att välja på, och detta är din plikt. I dag är Skaparens verk naturligtvis riktat till hela universum. Oavsett vem du härstammar från är du framför allt en av Guds skapade varelser, ni – Moabs avkomlingar – tillhör Guds skapade varelser och enda skillnaden är att ni är mindre värda. Eftersom Guds verk i dag utförs bland alla varelser och riktar sig till hela universum står det Skaparen fritt att välja vilka människor, företeelser eller ting som helst i syfte att utföra sitt verk. Han bryr sig inte om vem du har härstammat från; bara du är en av hans skapade varelser och bara du är till nytta för hans verk – erövrings- och vittnesverket – så kommer han att utföra sitt verk i dig utan någon tvekan. Det här skingrar folks traditionella uppfattningar som säger att Gud aldrig kommer att verka bland hedningarna, i synnerhet inte bland dem som förbannats och är ringa; när det gäller dessa som har förbannats så kommer alla framtida generationer som stammar från dem att också vara förbannade för evigt och aldrig ha någon chans att bli frälsta; Gud kommer aldrig att stiga ner och verka i ett hedniskt land och han kommer aldrig att sätta sin fot i ett land av smuts, för han är helig. Alla de här uppfattningarna har splittrats av Guds verk i de sista dagarna. Kom ihåg att Gud är alla skapade varelsers Gud, han har herraväldet över himlarna och jorden och alla ting och är inte bara Israels folks Gud. Därför är det här arbetet i Kina av yttersta betydelse, och kommer inte det att sprida sig till alla länder? Framtidens väldiga vittnesbörd kommer inte att vara begränsat till Kina; skulle demonerna kunna övertygas om Gud endast erövrade er? De förstår inte Guds väldiga makt eller vad det innebär att erövras, och först när Guds utvalda folk i hela universum skådar de slutliga effekterna av detta verk kommer alla skapade varelser att ha erövrats. Inga är mer efterblivna eller fördärvade än Moabs ättlingar. Endast om dessa människor kan erövras – de som är de mest fördärvade, som inte erkände Gud eller trodde att det finns en Gud har erövrats, och bekänner Gud med sina munnar, lovprisar honom och är i stånd att älska honom – kommer detta att bli vittnesbördet om erövring. Även om ni inte är Petrus lever ni ut Petrus avbild, ni är i stånd att äga Petrus vittnesbörd, och av Job, och detta är det största vittnesbördet. Till slut kommer du att säga: ”Vi är inte israeliterna utan de övergivna ättlingarna till Moab, vi är inte Petrus vars kaliber vi är oförmögna att uppnå, inte heller Job och vi kan inte ens jämföra oss med Paulus beslutsamhet att lida för Gud och viga sig helt åt honom, och vi är så efterblivna och därför är vi okvalificerade att åtnjuta Guds välsignelser. Ändå har Gud lyft oss upp i dag; så vi måste behaga Gud, och även om vi är av otillräcklig kaliber eller har otillräckliga kvalifikationer är vi villiga att behaga Gud – den beslutsamheten har vi. Vi är Moabs ättlingar och vi var förbannade. Detta har Gud bestämt och vi är oförmögna att ändra det, men vårt utlevande och vår kunskap kan förändras och vi är fast beslutna att behaga Gud.” När du har denna beslutsamhet kommer det att visa att du har vittnat om att ha blivit erövrad.

Utdrag ur ”Den inre sanningen om erövrandets verk (2)” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 204)

Idag tillrättavisar jag er för er egen överlevnads skull, för att mitt verk ska framskrida smidigt och så att mitt inledande verk i hela universum kan verkställas mer lämpligt och fullkomligt och uppenbara mina ord, min auktoritet, mitt majestät och min dom för alla länders och nationers folk. Det verk jag utför bland er är början på mitt verk över hela universum. Även om vi redan är inne i de sista dagarna ska ni veta att de ”sista dagarna” bara är en benämning på en tidsålder. Den hänvisar till en tidsålder, precis som lagens tidsålder och nådens tidsålder gör, och den betecknar en hel tidsålder, inte bara de sista åren eller månaderna. Men de sista dagarna skiljer sig mycket från nådens tidsålder och lagens tidsålder. De sista dagarnas verk utförs inte i Israel utan bland hedningarna; det är erövringen inför min tron av människor från alla nationer och stammar utanför Israel, så att min härlighet i hela universum ska kunna uppfylla hela kosmos och himlavalvet. Den sker för att jag ska kunna vinna större härlighet, så att alla varelser på jorden kan föra min härlighet vidare till alla folk i alla kommande generationer i evighet, och så at alla varelser i himlen och på jorden ska kunna se all den härlighet jag vunnit på jorden. Det verk som utförs i de sista dagarna är erövrandets verk. Det handlar inte om att vägleda alla människors liv på jorden, utan att avsluta mänsklighetens oförgängliga, tusentals år långa liv av lidande på jorden. Därmed kan inte de sista dagarnas verk likna de flera tusen åren av verk i Israel, och inte heller kan det likna de långt färre årens verk i Judéen som fortsatte i tvåtusen år fram till Guds andra inkarnation. De sista dagarnas människor möter bara Förlossarens förnyade framträdande i köttet och mottar Guds personliga verk och ord. Det kommer inte att dröja två tusen år tills de sista dagarna är över; de är korta, precis som tiden då Jesus utförde nådens tidsålders verk i Judéen. Det beror på att de sista dagarna är avslutningen på hela eran. De är fullbordan och slutet på Guds sextusenåriga förvaltningsplan och de avslutar mänsklighetens livsresa av lidande. De leder inte in hela mänskligheten i en ny tidsålder eller låter mänsklighetens liv fortsätta; det skulle inte vara till någon nytta för min förvaltningsplan eller människans tillvaro. Om mänskligheten fortsatte på det här viset skulle den förr eller senare bli helt uppslukad av djävulen och de själar som tillhör mig skulle i slutänden fördärvas av hans händer. Mitt verk varar endast i sextusen år, och jag lovade att den ondes kontroll över hela mänskligheten inte heller skulle vara mer än sextusen år. Nu är alltså tiden ute. Jag kommer varken att fortsätta eller fördröja mer: Under de sista dagarna kommer jag att besegra Satan. Jag kommer att ta tillbaka hela min härlighet och återkräva alla de själar som tillhör mig på jorden, så att dessa bedrövade själar ska kunna fly bort från lidandets hav, och därmed kommer hela mitt verk på jorden att vara avslutat. Från och med denna dag kommer jag aldrig mer att bli kött på jorden, och min Ande som styr allt kommer aldrig mer att vara verksam på jorden. Jag kommer bara att göra en enda sak på jorden: Jag kommer att återskapa mänskligheten, en mänsklighet som är helig och som är min trogna stad på jorden. Men ni ska veta att jag inte kommer att utplåna hela världen, och jag kommer inte heller att utplåna hela mänskligheten. Jag kommer att behålla den där återstående tredjedelen – den tredjedel som älskar mig och som har erövrats grundligt av mig, och jag ska göra så att denna tredjedel blir fruktsam och föröka sig på jorden, precis som israeliterna under lagen, och jag ska livnära dem med otaliga får och kreatur och all jordens rikedomar. Denna mänsklighet ska förbli hos mig för evigt, men det är inte dagens bedrövliga, smutsiga mänsklighet utan en mänsklighet som består av alla dem som jag har vunnit. Denna mänsklighet kommer inte att skadas, störas eller belägras av Satan, och den kommer att vara den enda mänsklighet som existerar på jorden efter att jag har besegrat Satan. Det är den mänsklighet som jag har erövrat i dag och som har fått mitt löfte. Den mänsklighet som har erövrats under de sista dagarna är därmed också den mänsklighet som kommer att skonas och vinna mina eviga välsignelser. Det kommer att vara det enda beviset på min seger över Satan och de enda krigsbytena från min strid mot Satan. Jag räddar dessa krigsbyten från Satans domän och de utgör min sextusenåriga förvaltningsplans enda kristallisering och frukt. De kommer från alla folk och samfund, från alla platser och länder i hela universum. De är av olika raser, har olika språk, sedvänjor och hudfärger, och de är utspridda i alla nationer och samfund på jordklotet och i alla världens hörn. Till slut kommer de att församlas och bilda en fullständig mänsklighet, en mänsklig församling som inte Satans styrkor kan komma åt. De människor som inte har frälsts och erövrats av mig kommer att sjunka tyst i havets djup och brännas av mina förtärande lågor i evighet. Jag kommer att utplåna denna gamla och ytterst smutsiga mänsklighet precis som jag utplånade egyptiernas förstfödda söner och kreatur och bara skonade de israeliter som åt lammkött, drack lammblod och märkte sina dörrars tvärbjälkar med lammblod. Är inte de människor som har erövrats av mig och tillhör min familj också de människor som äter köttet av Lammet som är jag och dricker blodet från Lammet som är jag, de människor som har återlösts av mig och tillber mig? Följer inte min härlighet alltid dessa människor? Har inte dessa som saknar köttet från Lammet som är jag redan sjunkit tyst ner i havets djup? I dag sätter ni er upp mot mig och i dag är mina ord precis som de ord Jehova talade till Israels söner och sonsöner. Men hårdheten i era hjärtans djup får min vrede att växa allt starkare och bringar mer lidande över ert kött, mer dom över era synder och mer vrede över er orättfärdighet. Vem skulle kunna skonas på min vredes dag när ni behandlar mig så här i dag? Vems orättfärdighet skulle kunna undgå min tuktans ögon? Vems synder skulle kunna undkomma mina, den Allsmäktiges, händer? Vems trots skulle kunna undfly min, den Allsmäktiges, dom? Jag, Jehova, talar så till er, den hedniska släktens ättlingar, och de ord jag talar till er överträffar alla yttranden under lagens och nådens tidsåldrar, men ändå är ni hårdare än alla människor i Egypten. Samlar ni inte på er min vrede medan jag utför mitt verk i lugn och ro? Hur skulle ni kunna undkomma min, den Allsmäktiges, dag oskadda?

Utdrag ur ”Ingen som är av köttet kan undkomma vredens dag” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 205)

Ni borde erbjuda allt ni har för mitt verk. Ni borde utföra arbete som gynnar mig. Jag vill berätta för er om allt som ni inte har klart för er så att ni kan vinna allt ni saknar från mig. Även om era brister är oräkneliga, är jag beredd att fortsätta utföra det verk som jag borde göra på er och bevilja er min sista barmhärtighet, så att ni kan dra nytta av mig och vinna den ära som är frånvarande i er och som världen aldrig har sett. Jag har arbetat i så många år, men ändå har ingen bland människorna någonsin känt mig. Jag vill berätta hemligheter för er som jag aldrig har berättat för någon annan.

Bland människorna var jag Anden som de inte kunde se, Anden som de aldrig kunde komma i kontakt med. Tack vare de tre stadierna av mitt verk på jorden (världens skapelse, försoning och förstörelse), uppenbarar jag mig i deras mitt vid olika tillfällen (aldrig offentligt) för att utföra mitt verk bland människorna. Den första gången jag uppträdde bland människorna var under Försoningens Tidsålder. Naturligtvis uppträdde jag i den judiska familjen; därför var det judiska folket de som fick se Gud komma till jorden. Anledningen till att jag utförde det här verket personligen var att jag ville använda mitt inkarnerade kött som ett syndoffer i mitt försonande verk. Så de första som såg mig var judarna under Nådens Tidsålder. Det var första gången jag verkade i köttet. Under Rikets Tidsålder är mitt verk att erövra och göra fullkomlig, så än en gång utför jag herdearbete i köttet. Det här är andra gången som jag verkar i köttet. Under de sista två stadierna av verket är det som folk kommer i kontakt med inte längre den osynliga, oåtkomliga Anden, utan en person som är Anden aktualiserad som kött. I människans ögon blir jag därmed än en gång en person som inte ser ut eller känns som Gud. Dessutom är den Gud som folk ser inte bara manlig, utan även kvinnlig, vilket är det som förbluffar och förbryllar dem mest. Gång på gång river mitt enastående verk upp gamla uppfattningar som har funnits i många, många år. Folk är chockade! Gud är inte bara den Helige Ande, den Anden, den sjufalt intensifierade Anden, den allomfattande Anden, utan också en person, en vanlig person, en exceptionellt vanlig person. Han är inte bara manlig, utan också kvinnlig. De liknar varandra på så vis att de båda är födda av människor, och skiljer sig på så vis att den ena är avlad av den Helige Ande och den andra är född av en människa men direkt härstammar från Anden. De liknar varandra på så vis att båda Guds inkarnerade kött utför Gud Faders verk, och skiljer sig från varandra på det viset att den ena utför försoningens verk och den andra utför erövrandets verk. Båda representerar Gud Fadern, men den ena är försoningens Herre fylld med kärleksfull vänlighet och nåd, medan den andra är rättfärdighetens Gud fylld med vrede och dom. Den ena är den högsta befälhavaren som inleder det försonande verket och den andra är den rättfärdige Guden som åstadkommer det erövrande verket. Den ena är början, den andra är slutet. Den ena är kött utan synd, den andra är kött som slutför försoningen, fortsätter verket och aldrig tillhör synden. Båda är samma Ande, men de vistas i olika kött och är födda på olika platser. Och flera tusen år skiljer dem åt. Samtidigt kompletterar deras verk varandra och står aldrig i konflikt med varandra och det går att tala om dem i samma andetag. Båda är personer, men den ena är en nyfödd gosse och den andra är en liten flicka. I alla dessa år har folk sett inte bara Anden och inte bara en människa, en man, utan också många saker som inte passar ihop med mänskliga föreställningar och därför kan de aldrig riktigt förstå mig. De fortsätter att tro på mig till hälften och tvivla på mig till hälften, som om jag existerar samtidigt som jag också är en illusorisk dröm. Det är därför som folk fortfarande, fram till denna dag, inte vet vad Gud är. Kan du verkligen sammanfatta mig i en enda mening? Vågar du på riktigt säga ”Jesus är ingen annan än Gud och Gud är ingen annan än Jesus”? Är du verkligen så djärv att du kan säga ”Gud är ingen annan än Anden och Anden är ingen annan än Gud”? Är du bekväm med att säga ”Gud är bara en person som iklätt sig kött”? Har du verkligen modet att hävda att ”Jesu avbild är helt enkelt Guds stora avbild?” Klarar du av att grundligt förklara Guds sinnelag och avbild med hjälp av din gåva för ord? Vågar du verkligen säga ”Gud skapade endast män, inte kvinnor, efter sin egen avbild”? Om du säger det, då skulle ingen kvinna vara bland mina utvalda och kvinnor skulle absolut inte vara en del av människosläktet. Vet du nu verkligen vad Gud är? Är Gud en människa? Är Gud en Ande? Är Gud verkligen en man? Kan enbart Jesus slutföra det verk som jag vill göra? Om du väljer endast en av ovanstående för att sammanfatta mitt väsen, då vore du en synnerligen okunnig trofast troende. Om jag verkar som inkarnerat kött en gång, och endast en gång, får du då begränsa mig? Kan du verkligen förstå mig helt med en enda blick? Kan du verkligen sammanfatta mig fullständigt enbart tack vare vad du har exponerats för under din livstid? Och om jag i mina två inkarnationer utför liknande verk, hur skulle du då uppfatta mig? Skulle du kunna lämna mig uppspikad på korset för evigt? Kan Gud vara så enkel som du säger?

Utdrag ur ”Vad förstår du när det gäller Gud?” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 206)

Ett stadium av verket under de två föregående tidsåldrarna ägde rum i Israel och ett annat ägde rum i Judeen. Generellt sett lämnade inget stadium av detta verk Israel. De var stadierna av verket som utfördes bland det ursprungliga utvalda folket. Ur israeliternas synvinkel är Jehova Gud alltså endast israeliternas Gud. Tack vare Jesu verk i Judeen, och tack vare att han slutförde korsfästelsens verk, är Jesus från judarnas perspektiv det judiska folkets friköpare. Han är bara judarnas kung, inget annat folks kung. Han är inte Herren som friköper engelsmännen eller Herren som friköper amerikanerna, utan Herren som friköper israeliterna och i Israel är det judarna som han friköper. Faktum är att Gud är härskare över alla ting. Han är Gud över hela skapelsen. Han är inte bara israeliternas Gud och han är inte bara judarnas Gud, han är hela skapelsens Gud. De föregående två stadierna av hans verk ägde rum i Israel, och därmed har vissa uppfattningar tagit form hos människor. Folk tror att Jehova verkade i Israel och att Jesus själv utförde sitt verk i Judeen – dessutom var det genom inkarnation som han verkade i Judeen – och i vilket fall som helst sträckte sig det verket inte utanför Israel. Han verkade inte med egyptierna, han verkade inte med indierna, han verkade bara med israeliterna. Folk bildar då olika uppfattningar och de planerar även Guds verk inom en viss omfattning. De säger att när Gud verkar måste det ske bland det utvalda folket och i Israel. Gud har inga andra mottagare för sitt verk än israeliterna och hans verk har inte heller någon annan omfattning. De är särskilt strikta i att ”kuva” den inkarnerade Guden och låter honom inte röra sig utanför omfattningen av Israel. Är inte allt det här bara mänskliga föreställningar? Gud skapade hela himlen och jorden och alla ting och gjorde hela skapelsen; hur skulle han då kunna begränsa sitt verk till enbart Israel? Om så var fallet, vilken nytta skulle han då ha av att göra hela sin skapelse? Han skapade hela världen. Han har genomfört sin sextusenåriga förvaltningsplan inte bara i Israel utan också med varje person i hela universum. Varje människa är en av Adams ättlingar, oberoende av om hon bor i Kina, USA, Storbritannien eller Ryssland; alla har skapats av Gud. Inte en enda person kan bryta sig fri från Guds skapelses omfattning och inte en enda person kan komma undan beteckningen ”Adams ättling”. De är alla Guds skapelse och de är alla Adams ättlingar. De är också Adam och Evas fördärvade ättlingar. Det är inte bara israeliterna som är Guds skapelser, utan alla folk. Samtidigt är det några ur skapelsen som har blivit förbannade och andra som har blivit välsignade. Det finns många eftersträvansvärda saker med israeliterna. Gud verkade hos dem först eftersom de var det minst fördärvade folket. Kineserna bleknar i jämförelse med dem och kan inte ens hoppas på att kunna motsvara dem. Följaktligen verkade Gud inledningsvis bland Israels folk och det andra stadiet av hans verk genomfördes enbart i Judeen. Som en följd av detta skapar människor många förställningar och många regler. Faktum är att om Gud skulle agera i enlighet med mänskliga uppfattningar skulle han bara vara israeliternas Gud. På det här viset skulle han inte kunna expandera sitt verk till hedniska nationer eftersom han bara skulle vara israeliternas Gud och inte hela skapelsens Gud. Profetiorna sa att Jehovas namn skulle bli stort bland de hedniska nationerna och att Jehovas namn skulle spridas till de hedniska nationerna – varför skulle de säga så? Om Gud bara var israeliternas Gud skulle han bara verka i Israel. Dessutom skulle han inte expandera detta verk och han skulle inte göra den här profetian. Eftersom han gjorde den här profetian skulle han bli tvungen att expandera sitt verk till de hedniska nationerna och till varje nation och plats. Eftersom han hävdade detta skulle han också göra det. Det här är hans plan, för han är Herren som skapade himlen och jorden och alla ting, och hela skapelsens Gud. Vare sig han verkar med israeliterna eller i hela Judeen är verket han utför för hela universum och hela mänskligheten. Det verk han utför i dag i den stora röda drakens nation – i en hednisk nation – är fortfarande verket för hela mänskligheten. Israel kan utgöra basen för hans verk på jorden. På samma sätt kan Kina också bli basen för hans verk bland de hedniska nationerna. Har han nu inte uppfyllt profetian om att ”Jehovas namn ska vara stort bland de hedniska nationerna”? Det första steget av hans verk bland de hedniska nationerna gäller det här verket han utför i den stora röda drakens nation. Att den inkarnerade Guden verkar i det här landet och bland dessa förbannade människor står i skarp motsats till människors uppfattningar. Dessa är de uslaste människorna utan något värde. Dessa är alla människor som Jehova till en början övergav. Människor kan överges av andra människor, men om de blir övergivna av Gud kommer dessa människor inte att ha någon status och de kommer att ha minsta möjliga värde. Att som en del av skapelsen ha Satan som härskare eller vara övergiven av andra människor är båda smärtsamma ting, men om en del av skapelsen är övergiven av skapelsens Herre betecknar det att hans eller hennes status är lägsta möjliga. Moabs ättlingar förbannades och de föddes i detta underutvecklade land. Moabs ättlingar är utan tvekan folket med den lägsta statusen under mörkrets inflytande. Eftersom dessa människor besatt den lägsta statusen tidigare, har det verk som utförs bland dem störst möjlighet att krossa mänskliga uppfattningar och det är också det verk som är mest fördelaktigt för hans sextusenåriga ledningsplan. Hans verk bland dessa folk är den handling som har störst kapacitet att krossa människors uppfattningar. På detta sätt inleder han en ny era; på detta sätt krossar han alla mänskliga föreställningar; på detta sätt avslutar han hela nådens tidsålders verk. Hans inledande verk utfördes i Judeen, inom ramen för Israel. Bland de hedniska nationerna utförde han inte något verk alls för att inleda en ny era. Det sista stadiet av hans verk utförs inte bara bland de hedniska nationernas folk, det utförs än mer bland dessa förbannade folk. Denna enda punkt är beviset som har störst förmåga att förödmjuka Satan. På så vis ”blir” Gud Guden över hela universums skapelse och Herren över alla ting, det som allt med liv inom sig ska tillbe.

Utdrag ur ”Gud är hela skapelsens Herre” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 207)

För närvarande finns det några människor som fortfarande inte förstår vilken typ av nytt verk som Gud har inlett. Gud har skapat en ny början i de hedniska nationerna och har påbörjat en annan era och inlett ett annat verk, och han verkar bland Moabs ättlingar. Är inte det här hans nyaste verk? Genom tidsåldrarna har ingen upplevt detta verk, inte heller har något hört talas om det och absolut inte uppfattat det. Guds visdom, Guds under, Guds ofattbarhet, Guds storhet och Guds helighet beror på det här stadiet av hans verk under den sista tiden för att framträda tydligt. Är det här inte ett nytt verk som krossar mänskliga uppfattningar? Det finns fortfarande människor som tänker på följande sätt: ”Eftersom Gud har förbannat Moab och sagt att han skulle överge Moabs ättlingar, hur skulle han då kunna rädda dem nu?” Det är sådana människor från de hedniska nationerna som förbannades och tvingades ut ur Israel. Israeliterna kallade dem för ”hedniska hundar”. I allas ögon är det inte bara hedniska hundar, utan ännu värre, förstörelsens söner. Med andra ord, de är inte Guds utvalda folk. Även om de ursprungligen föddes inom Israels gränser utgör de inte en del av Israels folk; de fördrevs också till hedniska nationer. De är de lägsta av människor. Det är precis för att de är de lägsta bland mänskligheten som Gud utför sitt verk och inleder en ny tidsålder bland dem, för de representerar den fördärvade mänskligheten och Guds verk saknar inte särskiljning eller syfte. Det verk han utför bland dessa människor i dag är också det verk som utförs bland skapelsen. Noa var en del av skapelsen, precis som hans ättlingar. Alla i den här världen av kött och blod är en del av skapelsen. Guds verk är riktat mot hela skapelsen; det utförs inte beroende på om någon har blivit förbannad efter att ha blivit skapad. Hans förvaltningsverk är riktat mot hela skapelsen, inte mot de utvalda människor som inte har blivit förbannade. Eftersom Gud önskar att utföra sitt verk bland sin skapelse kommer han naturligtvis att slutföra det på ett framgångsrikt sätt. Han kommer att verka bland de människor som är gynnsamma för hans verk. Därför krossar han alla konventioner när han verkar bland folk. För honom är orden ”förbannad”, ”tuktad” och ”välsignad” meningslösa! Det judiska folket är ganska bra och Israels utvalda folk är inte heller dåligt. De är folk av hög kvalitet och mänsklighet. Jehova inledde ursprungligen sitt verk bland dem och utförde sitt ursprungliga verk, men det skulle vara meningslöst om han skulle använda dem som mottagare av hans erövringsverk nu. Även om de också är en del av skapelsen och har många positiva aspekter, skulle det vara meningslöst att utföra det här stadiet av verket bland dem. Han skulle inte kunna erövra någon och inte heller kunna övertyga hela skapelsen. Det här är betydelsen av överföringen av hans verk till dessa människor i den stora röda drakens nation. Den djupaste meningen här ligger i hans inledande av en era, i hans krossande av alla regler och alla mänskliga uppfattningar och även i hans avslutande av hela nådens tidsålders verk. Om hans aktuella verk utfördes bland israeliterna skulle alla, när hans sextusenåriga ledningsplan väl når sitt slut, tro att Gud bara är israeliternas Gud, att bara israeliterna är Guds utvalda folk och att bara israeliterna förtjänar att få ärva Guds välsignelse och löfte. Under den sista tiden är Gud inkarnerad i den stora röda drakens hedniska nation. Han har åstadkommit Guds verk som hela skapelsens Gud. Han har slutfört hela sitt ledningsverk och han kommer att avsluta den centrala delen av sitt verk i den stora röda drakens nation. Kärnan i dessa tre stadier av verk är människans frälsning – det vill säga att få hela skapelsen att tillbe skapelsens Herre. Av den anledningen är varje stadium av detta verk väldigt betydelsefullt. Gud kommer absolut inte att göra något som saknar mening eller värde. Å ena sidan består det här stadiet av verket av att inleda en era och avsluta de två föregående tidsåldrarna. Å andra sidan består det av att krossa alla mänskliga uppfattningar och alla gamla sätt hos mänsklig tro och kunskap. Verket under de föregående två tidsåldrarna utfördes i enlighet med olika mänskliga uppfattningar. Det här stadiet eliminerar emellertid mänskliga uppfattningar fullständigt och erövrar därmed mänskligheten fullständigt. Genom att använda sig av erövringen av Moabs ättlingar och verket som utfördes bland Moabs ättlingar kommer Gud att erövra hela mänskligheten i hela universum. Det här är den djupaste betydelsen av det här stadiet av hans verk, och det är den mest värdefulla aspekten av det här stadiet av hans verk. Även om du nu vet att din egen status är låg och att du har lågt värde, kommer du ändå att känna du har påträffat den mest glädjande sak: Du har ärvt en stor välsignelse, fått ett stort löfte och du kan slutföra Guds stora verk och se Guds sanna ansikte, lära känna Guds inneboende sinnelag och göra Guds vilja. De föregående två stadierna av Guds verk utfördes i Israel. Om det här stadiet av hans verk under den sista tiden också utfördes bland israeliterna skulle hela skapelsen tro att bara israeliterna var Guds utvalda folk, och som om det inte vore nog skulle Guds hela förvaltningsplan inte heller uppnå önskad effekt. Under perioden när de två stadierna av hans verk utfördes i Israel hade inget nytt verk någonsin utförts och inget verk med att inleda en era hade någonsin utförts i de hedniska nationerna. Detta stadium av verket med att inleda en era utförs först i hedniska nationer och dessutom utförs det först bland Moabs ättlingar. Detta har inlett hela eran. Gud har krossat all kunskap som innefattas i mänskliga uppfattningar och har inte tillåtit något av den att fortsätta existera. I sitt erövringsverk har han krossat mänskliga uppfattningar, de gamla mänskliga sätten för kunskap som förekom tidigare. Han låter människorna se att med Gud finns det inga regler, att det inte finns något gammalt hos Gud, att det verk han utför är helt befriat, helt fritt, och att han har rätt i allt han gör. Du måste fullständigt underkasta dig varje verk han utför i skapelsen. Allt verk han utför är meningsfullt och det utförs i enlighet med hans egen vilja och visdom och inte i enlighet med mänskliga val och uppfattningar. Han gör de saker som är fördelaktiga för hans verk. Om något inte är till fördel för hans verk kommer han inte att göra det, oberoende av hur bra det är! Han verkar och väljer mottagaren och platsen för sitt verk i enlighet med meningen och målet med hans verk. Han håller inte fast vid tidigare regler och följer inte heller gamla formler. I stället planerar han sitt verk i enlighet med verkets betydelse. I slutändan vill han uppnå dess sanna effekt och dess förväntade mål. Om du inte förstår de här sakerna nu, kommer verket inte att ha någon effekt på dig.

Utdrag ur ”Gud är hela skapelsens Herre” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 208)

Hur stora är hindren för Guds verk? Har någon någonsin vetat det? Vem kan lära känna Guds sanna ansikte när människorna är instängda i djupt rotade vidskepliga färgningar? Hur skulle människor med denna efterblivna kulturella kunskap som är så ytlig och bisarr verkligen kunna förstå de ord som Gud talar? Hur skulle de kunna förstå ens när orden uttalas öga mot öga och ges från mun till mun? Ibland är det som om Guds ord talas för döva öron: Folk reagerar inte det allra minsta, de skakar på huvudet och begriper ingenting. Hur kan detta annat än väcka ängslan? Denna ”avlägsna¹ forntida kulturhistoria och kulturkunskap” har fostrat denna värdelösa samling människor. Denna forntida kultur – detta dyrbara arv – är en skräphög! Den blev för länge sedan en evig skam och är inte värd att nämnas! Den har lärt folk knepen och sätten att motarbeta Gud, och den statliga undervisningens ”välordnade, varliga vägledning”² har gjort folk ännu mer olydiga mot Gud. Varje del av Guds verk är extremt besvärlig, och varje steg i hans verk på jorden har varit smärtsamt för Gud. Hans verk på jorden är så svårt! Stegen i Guds verk på jorden innebär väldiga umbäranden: Gud utarbetar minutiösa planer och gör noga genomtänkta överväganden med tanke på människans svaghet, bristfälligheter, barnslighet, okunnighet och allt annat hos människan. Människan är som en papperstiger som man inte vågar mata eller reta; hon biter tillbaka vid minsta beröring eller också faller hon ner och går vilse, och det är som om det bara behövs den minsta koncentrationsförlust för att hon ska återfalla, ignorera Gud eller springa till sina gris- och hundlika föräldrar för att hänge sig åt deras kroppars orenheter. Vilket stort hinder! Gud utsätts för frestelser i praktiskt taget varje steg i sitt verk, och han riskerar stora faror i nästan varje steg. Hans ord är allvarliga och ärliga och utan ont uppsåt, men vem är villig att acceptera dem? Vem är villig att underkasta sig helt och hållet? Det krossar Guds hjärta. Han sliter dag och natt för människan. Han är fylld av oro för människans liv och han har medkänsla med människan svaghet. Han har uthärdat många vändningar hit och dit i vartenda steg av sitt verk och för varje ord han talar; han befinner sig i en ständig knipa och grubblar över människans svaghet, olydnad, barnslighet och sårbarhet … dygnet runt, om och om igen. Vem har någonsin vetat detta? Vem kan han anförtro sig till? Vem skulle kunna förstå? Han avskyr alltid människans synder och brist på karaktär, hennes ryggradslöshet, och begrundar den väg som ligger framför henne. När han betraktar människans ord och gärningar är han alltid fylld av barmhärtighet och vrede, och åsynen av detta får det alltid att värka i hans hjärta. De oskyldiga har trots allt blivit känslolösa; varför måste Gud alltid göra allting svårt för dem? Den klena människan har ingen uthållighet; varför ska Gud alltid hysa denna våldsamma ilska mot henne? Den svaga och vanmäktiga människan har inte den minsta livskraft kvar; varför ska Gud alltid skälla på henne för hennes olydnad? Vem kan stå emot hoten från Gud i himlen? Människan är trots allt bräcklig, och i förtvivlade situationer har Gud pressat tillbaka sin ilska djupt i sitt hjärta så att människan sakta ska kunna fundera över sig själv. Men människan, som är i allvarlig knipa, har inte den minsta insikt om Guds vilja; människan har förtrampats av den gamle djävulskungen och likväl är hon helt omedveten, hon sätter sig alltid upp mot Gud eller också är hon varken varm eller kall gentemot Gud. Gud har talat så många ord, men vem har någonsin tagit dem på allvar? Människan förstår inte Guds ord, och hon förblir oberörd och utan längtan och har aldrig verkligen känt den gamle djävulens väsen. Folk lever i Hades, i helvetet, men tror att de lever i palatset på havets botten; de förföljs av den stora röda draken men tror sig själva vara ”gynnade”³ av landet: de förlöjligas av djävulen men tror att de åtnjuter köttets enastående artisteri. Vilken samling smutsiga, usla kräk de är! Människan har mött motgångar, men hon vet det inte, och i detta mörka samhälle drabbas hon av missöde efter missöde,⁴ men hon har aldrig insett detta. När ska hon göra sig av med sin självömkan och sitt slaviska sinnelag? Varför bryr hon sig inte om Guds hjärta? Accepterar hon tyst detta förtryck och dessa umbäranden? Längtar hon inte till den dagen då hon kan byta mörker mot ljus? Önskar hon inte än en gång ersätta orättvisorna med rättfärdighet och sanning? Är hon villig att se på utan att göra någonting när folk överger sanningen och förvränger fakta? Är hon glad att tvingas uthärda denna omilda behandling? Vill hon vara en slav? Vill hon förgås för Guds händer tillsammans med detta misslyckade lands slavar? Var finns din beslutsamhet? Var finns din integritet? Var finns din frihet? Vill du ge hela ditt liv⁵ åt den stora röda draken, djävlarnas kung? Gläds du åt att låta den tortera dig till dödes? Djupet är kaotiskt och mörkt och de vanliga människorna som utstår detta lidande ropar till himlen och klagar till jorden. När ska människan kunna hålla huvudet högt? Människan är tanig och utmärglad, hur kan hon vara nöjd med denna grymma och tyranniska djävul? Varför ger hon inte sitt liv till Gud så fort hon kan? Varför tvekar hon fortfarande? När kan hon avsluta Guds verk? Om hon fortsätter att leva på det här viset, utan mål, misshandlad och förtryckt, kommer hela hennes liv slutligen att ha varit förgäves; varför har hon så bråttom att komma hit och så bråttom att ge sig av? Varför behåller hon inte någonting dyrbart att ge till Gud? Har hon glömt årtusendena av hat?

Utdrag ur ”Arbete och inträde (8)” i ”Ordet framträder i köttet”

Fotnoter:

1. ”Avlägsna” används sarkastiskt.

2. ”Välordnade, varliga vägledning” används ironiskt.

3. ”Gynnade” används för att håna folk som tycks träaktiga och inte har någon självinsikt.

4. ”Drabbas hon av missöde efter missöde” syftar på att människorna föddes i den stora röda drakens land och att de är oförmögna att hålla huvudet högt.

5. ”Ge hela ditt liv” har här en negativ innebörd.

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 209)

Vägen av i dag är inte lätt att vandra. Man kan säga att den är svår att finna och att den genom alla tider varit ytterst sällsynt. Men vem hade kunnat ana att enbart människans kött skulle vara nog för att förinta henne? Verket i dag är sannerligen lika värdefullt som regn på våren och lika dyrbart som Guds godhet mot människan. Men om människan inte känner till syftet med hans verk i dag eller inte förstår mänsklighetens innersta väsen, hur kan man då tala om hur dyrbart och värdefullt det är? Köttet tillhör inte människorna själva, så ingen kan se klart var dess slutmål egentligen kommer att vara. Trots det bör du vara väl medveten om att skapelsens Herre kommer att återföra den mänsklighet som skapades till dess ursprungliga ställning och återställa dess ursprungliga avbild från tiden för dess skapelse. Han kommer att fullständigt ta tillbaka den livsande som han blåste in i människan och ta tillbaka hennes ben och kött och återbörda allt till skapelsens Herre. Han kommer att förvandla och förnya människosläktet helt och hållet och ta tillbaka från människan hela det arv som ursprungligen inte tillhörde mänskligheten utan tillhörde Gud. Han kommer inte längre att överlåta det till mänskligheten. Inget av detta tillhörde nämligen mänskligheten från början. Han kommer att ta tillbaka allt — det är inte någon orättvis plundring, utan hans syfte är att återställa himmel och jord till deras ursprungliga tillstånd och att förvandla och förnya människan. Detta är det rimliga slutmålet för människan, även om Gud kanske inte tar tillbaka köttet efter att ha tuktat det, som människorna föreställer sig. Gud vill inte ha skeletten som återstår sedan köttet förstörts, utan människans ursprungliga beståndsdelar som tillhörde Gud i begynnelsen. Följaktligen kommer han inte att förinta mänskligheten eller utplåna människans kött helt och hållet, för människans kött är inte någon privat egendom som tillhör människan. Snarare är det underordnat Gud som förvaltar mänskligheten. Hur skulle han kunna utplåna människans kött ”för nöjes skull”? Har du vid det här laget verkligen släppt taget om allt i ditt kött som inte ens är värt ett rött öre? Om du kunde förstå trettio procent av de sista dagarnas verk (bara trettio procent, alltså förstå den Helige Andes verk i dag och det ordets verk som Gud utför i de sista dagarna), då skulle du inte fortsätta som du gör just nu med att ”tjäna” eller vara ”lojal” mot ditt kött, som har varit fördärvat i många år. Du borde grundligt förstå att nu har människorna avancerat till ett tillstånd utan motstycke och kommer inte längre att fortsätta att framskrida i linje med historiens utveckling. Ditt mögliga kött har länge varit täckt av flugor, så hur skulle det kunna ha kraft att vrida tillbaka historiens hjul som Gud har låtit fortsätta snurra fram till i dag? Hur kan det få de sista dagarnas klocka, som är tyst som en stum, att börja ticka igen och fortsätta röra sina visare medurs? Hur kan det återvandla världen som tycks insvept i en tät dimma? Kan ditt kött ge nytt liv åt bergen och floderna? Kan ditt kött, som bara har en ringa funktion, verkligen återställa den slags mänskliga värld som du har längtat efter? Kan du verkligen lära dina ättlingar att bli ”mänskliga varelser”? Fattar du nu? Exakt vad tillhör ditt kött? Guds ursprungliga syfte med att frälsa människan, göra henne fullkomlig och förvandla henne, var inte att ge dig ett vackert hemland eller att komma med en fridfull vila till människans kött. I stället var det för hans äras och vittnesbörds skull, för att mänskligheten ska få åtnjuta mer glädje i framtiden, och så att människorna snart ska kunna få åtnjuta vila. Men det är likväl inte för ditt kötts skull, för människan är Guds förvaltnings kapital och hennes kött är bara ett komplement. (En människa är ett objekt med både ande och kropp, medan köttet bara är något som bryts ner. Det här innebär att köttet är ett redskap för förvaltningsplanen.) Du bör veta att när Gud gjort människorna fullkomliga och fullständiga och vunnit dem, har detta inte medfört något annat än svärd och hugg för deras kött och bringat oändligt lidande, brännande eld, skoningslös dom, tuktan och förbannelse samt gränslösa prövningar. Sådan är historien från insidan och sanningen om arbetet med att förvalta människan. Men allt detta är riktat mot människans kött, och alla fientliga spjutspetsar riktas skoningslöst mot människans kött (för ursprungligen var människan oskyldig). Allt detta är för Guds äras och vittnesbörds skull, och för hans förvaltning. Skälet är att hans verk inte enbart är till för mänsklighetens skull utan för hela planen och för att fullborda det som var hans ursprungliga vilja när han skapade mänskligheten. Därför utgörs kanske nittio procent av människans upplevelser av lidanden och eldprov, och de ljuva och lyckliga dagar som hennes kött har längtat efter är väldigt få eller inga alls. Än mindre kan hon njuta av lyckliga stunder i köttet eller av att tillbringa underbara stunder med Gud. Köttet är smutsigt, så vad människans kött ser eller njuter av är inget annat än Guds tuktan som människan inte uppskattar och som tycks sakna normalt förnuft. Det beror på att han kommer att visa sitt rättfärdiga sinnelag som inte gillas av människan, inte tolererar människans överträdelser och avskyr fiender. Gud uppenbarar öppet hela sitt sinnelag med alla nödvändiga medel och avslutar därmed verket som är hans sextusenåriga kamp mot Satan – det verk som syftar till hela mänsklighetens frälsning och den gamle Satans förintelse.

Utdrag ur ”Syftet med att förvalta mänskligheten” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 210)

De sista dagarna har kommit och i länder över hela världen råder turbulens. Politiken är i oordning, och överallt finns hungersnöd, farsoter, översvämningar och torka. I människans värld råder katastrof. Himlen har också skickat ner elände. Detta är tecken på de sista dagarna. Men för människorna verkar det som en värld av glädje och prakt; den blir mer och mer sådan, alla människors hjärtan dras till den, och många är fängslade och oförmögna att dra sig ut ur den; många kommer att förledas av dem som ägnar sig åt bedrägerier och trolldom. Om du inte strävar efter framsteg, saknar ideal och inte har förankrat dig på det sanna sättet kommer du att sopas bort av syndens svallande tidvatten. Kina är det mest bakåtsträvande av alla länder; det är landet där den stora röda draken ligger ihopringlad. Det har flest människor som dyrkar avgudar och bedriver trolldom, och det har flest tempel. Det är en plats där smutsiga demoner bor. Du är född i det, du har utbildats i det och genomsyrats av dess inflytande; du har blivit korrupt och torterad av det, men efter att du har vaknat har du övergivit det och vunnits av Gud. Detta är Guds härlighet, och det är därför det här stadiet av verket har stor betydelse. Gud har verkat i så stor skala och har talat så många ord, och han kommer slutligen att vinna er. Detta är en del av verket i Guds förvaltning, och ni är ”segerns krigsbyte” i Guds kamp mot Satan. Ju mer ni förstår sanningen och desto bättre ert liv i kyrkan är, desto mer kommer den stora röda draken att tas ner på knä. Dessa saker tillhör den andliga världen – de är strider som pågår i den andliga världen – och när Gud vinner, skall Satan vanäras och falla. Detta steg i Guds verk har en enorm betydelse. Gud verkar i så stor skala och frälser fullständigt denna grupp människor så att ni kan undfly Satans inflytande, bo i det heliga landet, leva i Guds ljus under ljusets ledarskap och vägledning. Då finns det en mening med ditt liv. Vad ni äter och har på er är annorlunda; ni njuter av Guds ord och lever ett liv med mening, och vad finner de glädje i? De finner bara glädje i sina ”förfäders arv” och sin ”nationella anda”. De har inte den minsta mänsklighet! Alla era kläder, ord och handlingar skiljer sig från deras. Till sist kommer ni att helt undfly smutsen, ni kommer inte längre att vara förankrade i Satans frestelse utan vinna Guds dagliga tillhandahållande. Ni skall alltid vara försiktiga. Även om ni bor på en smutsig plats, är ni oskadda av smutsen och kan leva nära Gud och få hans stora beskydd. Gud har valt ut er bland alla i detta gula land. Är ni inte de mest välsignade människorna? Du är en skapad varelse – du borde naturligtvis tillbe Gud och sträva efter ett liv med mening. Om du inte tillber Gud utan lever i ditt smutsiga kött, är du då inte bara ett djur i mänsklig klädnad? Eftersom du är en människa bör du göra dig tillgänglig för Gud och uthärda allt lidande! Du bör bestämt och med glädje acceptera det lilla lidande som du är utsatt för i dag och leva ett meningsfullt liv, som Job, och som Petrus. I den här världen bär människan djävulens kläder, äter mat från djävulen och arbetar och tjänar under djävulens tumme och blir fullständigt nedtrampad i hans smuts. Om du inte förstår meningen med livet eller det sanna levnadssättet, vilken betydelse har då ditt liv? Ni är människor som följer den rätta vägen och söker förbättring. Ni är människor som reser er upp i den stora röda drakens nation, de som Gud kallar rättfärdiga. Är det inte det mest meningsfulla livet?

Utdrag ur ”Trosutövning (2)” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 213)

Huvudsyftet med erövrandets verk är att rentvå mänskligheten från skuld så att människan kan besitta sanningen, eftersom människan nu förstår alltför lite sanning! Att göra erövrande verk på dessa människor är av djupaste vikt. Ni har alla hamnat under mörkrets påverkan och blivit allvarligt sårade. Målet med detta verk är då att låta er lära känna den mänskliga naturen och på så vis leva ut sanningen. Att göras fullkomliga är något som alla skapade varelser borde acceptera. Om detta stadiums verk enbart handlar om att göra människor fullkomliga, då skulle det kunna göras i England eller Amerika eller Israel. Det skulle kunna göras med folket i vilken nation som helst. Erövrandets verk är emellertid selektivt. Det första steget av erövrande verk är kortsiktigt; det kommer också att användas för att förödmjuka Satan och erövra hela universum. Det här är det inledande erövrande verket. Man kan säga att varje skapad varelse som tror på Gud kan göras fullkomlig eftersom att göras fullkomlig är något som bara kan uppnås efter en långsiktig förändring. Men att erövras är något annat. Typexemplaret och modellen för erövring måste vara den som släpar efter mest, lever i det djupaste mörkret och även är den mest nedbrutna, mest ovilliga att acceptera Gud och mest olydiga mot Gud. Det här är den sortens person som kan vittna om att ha blivit erövrad. Huvudmålet med det erövrande verket är att besegra Satan. Huvudmålet med att göra människor fullkomliga, å andra sidan, är att vinna människor. Det är att göra det möjligt för människor att bära vittnesbörd när de har blivit erövrade om att detta erövrande verk har placerats här, på människor som ni. Syftet är att människor ska bära vittnesbörd efter att ha blivit erövrade. Dessa erövrade människor kommer att användas för att uppnå målet att förödmjuka Satan. Så vilken är den huvudsakliga erövringsmetoden? Tuktan, dom, att kasta förbannelser och avslöja – att använda det rättfärdiga sinnelaget för att erövra människor så att de är fullständigt övertygade på grund av Guds rättfärdiga sinnelag. Att använda ordets verklighet och att använda ordets auktoritet för att erövra människor och övertyga dem fullständigt – det här är vad det innebär att bli erövrad. De som har gjorts fullkomliga klarar inte bara av att uppnå lydnad efter att ha blivit erövrade, utan de klarar också av att ha kunskap om domens verk, ändra sitt sinnelag och känna Gud. De upplever vägen till att älska Gud och är fyllda med sanningen. De vet hur man upplever Guds verk, klarar av att lida för Guds skull och har sina egna viljor. De fullkomliga är de som har en faktisk förståelse för sanningen tack vare att de har upplevt Guds ord. De erövrade är de som känner till sanningen men inte har accepterat sanningens verkliga betydelse. När de har blivit erövrade lyder de, men deras lydnad är helt och hållet resultatet av domen de har fått. De har ingen som helst förståelse för den verkliga betydelsen bakom många sanningar. De erkänner sanningen verbalt, men de har inte trätt in i sanningen; de förstår sanningen, men de har inte upplevt sanningen. Det verk som utförs mot dem som görs fullkomliga inkluderar tuktan och domar, tillsammans med tillhandahållandet av liv. En person som värdesätter att träda in i sanningen är en person som ska göras fullkomlig. Skillnaden mellan de som ska göras fullkomliga och de erövrade består i huruvida de träder in i sanningen. De som förstår sanningen, har trätt in i sanningen och lever ut sanningen är de som fullkomnats. De som inte förstår sanningen och inte träder in i sanningen, det vill säga de som inte lever ut sanningen, är människor som inte kan göras fullkomliga. Om sådana människor nu klarar av att lyda fullständigt så är de erövrade. Om de erövrade inte söker sanningen – om de följer men inte lever ut sanningen, om de får syn på och hör om sanningen men inte värdesätter att leva ut sanningen – då kan de inte göras fullkomliga. Folk som ska göras fullkomliga utövar sanningen i enlighet med Guds krav längs vägen till fullkomlighet. På det här sättet uppfyller de Guds vilja och de görs fullkomliga. Var och en som följer ända till slutet innan det erövrande verket avslutas är erövrad, men kan inte påstås vara en som fullkomnats. De som fullkomnats refererar till dem som, efter att det erövrande verket är avslutat, kan sträva efter sanningen och vinnas av Gud. Det refererar till dem som, när erövringsverket är över, står stadigt i motgång och lever ut sanningen. Det som skiljer att bli erövrad från att göras fullkomlig är skillnader i verkandets steg och skillnader i graden till vilken människor förstår och träder in i sanningen. Alla som inte har gett sig in på vägen till fullkomlighet, det vill säga de som inte äger sanningen, kommer i slutändan fortfarande att elimineras. Bara de som äger sanningen och som lever ut sanningen kan vinnas helt av Gud. Det vill säga, de som lever ut Petrus avbild är de som fullkomnats, medan alla andra är de erövrade. Verket som utförs mot alla de som erövras består helt enkelt av att kasta av förbannelser, tukta och uppvisa vrede, och det som drabbar dem är helt enkelt rättfärdighet och förbannelser. Att verka på en sådan person är att rakt på sak avslöja – att avslöja det fördärvade sinnelaget inom honom så att han känner igen det i sig själv och är fullkomligt övertygad. När människan väl är helt lydig avslutas det erövrande verket. Även om de flesta fortfarande inte försöker förstå sanningen, kommer det erövrande verket att vara över.

Utdrag ur ”Endast de som fullkomnats kan leva ett meningsfullt liv” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 214)

Hur gör Gud människan fullkomlig? Vilket är Guds sinnelag? Och vad rymmer hans sinnelag? För att klargöra allt detta: man kallar det att sprida Guds namn, man kallar det att vittna om Gud, och man kallar det att upphöja Gud. Människan kommer slutligen, grundat på sin kunskap om Gud, att få ett förvandlat sinnelag i livet. Ju mer människan utstår att bli behandlad och förfinad, desto mer fylls hon av kraft, och ju fler stegen är i Guds verk, desto mer fullkomlig blir människan. Idag visar människans erfarenhet att varje enskilt steg i Guds verk slår tillbaka mot hennes föreställningar, och allt ligger bortom människans fattningsförmåga och förväntningar. Gud förser människan med allt hon behöver, och det strider i alla avseenden mot hennes föreställningar. Gud yttrar sina ord i din tid av svaghet; endast på det sättet kan han berika ditt liv. Genom att slå tillbaka mot dina föreställningar får Gud dig att godta hans behandling. Bara på det sättet kan du göra dig av med ditt fördärv. Idag verkar den inkarnerade Guden i ett tillstånd av gudomlighet i ett avseende, men i ett annat verkar han i ett tillstånd av vanlig mänsklighet. När du inte längre kan förneka något av Guds verk, när du kan underkasta dig vad än Gud säger eller gör i ett tillstånd av vanlig mänsklighet, när du kan underkasta dig och förstå vilken form av normalitet han än visar och när du har vunnit erfarenhet i praktiken: först då kan du vara säker på att han är Gud, först då kan du sluta skapa dig föreställningar, och först då kommer du att kunna följa honom till slutet. Guds verk rymmer visdom. Han vet hur människan kan stå trofast i sitt vittnesbörd om honom. Han vet var människans ödesdigra svaghet finns. Orden han talar kan slå mot din ödesdigra svaghet, men han använder också sina majestätiska och visa ord för att få dig att stå stadigt i ditt vittnesbörd om honom. Sådana är Guds sällsamma gärningar. Det mänskliga intellektet kan inte föreställa sig det verk som Gud gör. Vilket slags fördärv som människan, som kött, är präglad av och vad som utgör människans väsen, allt detta avslöjas i Guds dom som gör att människan inte kan dölja sig någonstans från sin skam.

Gud gör sitt verk med tuktan och dom för att människan ska få kunskap om honom och för hans vittnesbörds skull. Utan hans fördömande av människans fördärvade sinnelag skulle människan omöjligt känna till hans rättfärdiga sinnelag som inte tål några överträdelser, inte heller skulle hon kunna omvandla sin gamla kunskap om Gud till ny. För sitt vittnesbörds skull och för sin förvaltnings skull visar han sin helhet offentligt, så att människans genom hans offentliga framträdande får möjlighet att nå kunskap om Gud, bli förvandlad till sitt sinnelag och bära ett genljudande vittnesbörd om Gud. Förvandlingen av människans sinnelag uppnås genom Guds verk av allehanda slag; utan sådana förändringar av sitt sinnelag skulle människan inte kunna vittna om Gud och vara i enlighet med Guds hjärta. Förvandlingen av människans sinnelag innebär att hon befriar sig själv från Satans tvång och mörkrets inflytande och i sanning blir en förebild och ett exempel på Guds verk, ett vittne om Gud, och en som är i enlighet med Guds hjärta. Idag har den inkarnerade Guden kommit för att uträtta sitt verk på jorden, och av människan begär han kunskap om honom, lydnad mot honom, vittnesbörd om honom – att hon känner till hans praktiska och ordinära arbete, lyder alla hans ord och verk som inte stämmer överens med människans föreställningar och vittnar om allt det arbete han uträttar för att frälsa människan så väl som alla de gärningar han åstadkommer för att erövra människan. De som vittnar om Gud måste ha kunskap om Gud; endast ett sådant vittnesbörd är korrekt och verkligt, och endast ett sådant vittnesbörd kan få Satan att skämmas. Gud använder de som har lärt känna honom genom att utstå hans tuktan och dom, hantering och beskärning, till att vittna om honom. Han använder de som har blivit fördärvade av Satan till att vittna om honom, och han använder också dem som har ett förändrat sinnelag och därmed har fått hans välsignelser, till att vittna om honom. Han har inget behov av att människan prisar honom med sina läppar, inte heller lovprisning och vittnesbörd från folk av Satans slag som inte har blivit frälsta av honom. Endast de som känner Gud är meriterade att vittna om honom, och endast de som har blivit förvandlade till sitt sinnelag är meriterade att vittna om honom. Gud kommer inte att tillåta människan att avsiktligen bringa skam över hans namn.

Utdrag ur ”Endast de som känner Gud kan vittna om Gud” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 215)

Tänk på scenen i Bibeln där Gud förstörde Sodom, och tänk också på hur Lots hustru blev till en saltstod. Tänk tillbaka på hur Nineves folk bad om förlåtelse för sina synder i säckväv och aska och minns vad som hände efter att judarna spikat upp Jesus på korset för två tusen år sedan. Judarna fördrevs från Israel och flydde till länder runt om i världen. Många blev dödade och hela den judiska nationen utsattes för en förstörelse utan motstycke. De hade spikat upp Gud på korset – begått ett fruktansvärt brott – och provocerat Guds sinnelag. De fick betala för vad de hade gjort, fick ta konsekvenserna av sina handlingar. De fördömde Gud och förkastade Gud. Därför fanns det bara ett öde för dem: att bli bestraffade av Gud. Det här är den bittra konsekvensen och katastrofen som deras härskare orsakade deras land och deras nation.

I dag har Gud återvänt till världen för att utföra sitt verk. Hans första stopp är den stora samlingen av diktatoriska härskare: Kina, ateismens ståndaktiga bastion. Gud har vunnit en grupp av människor genom sin visdom och sin makt. Under perioden jagas han av Kinas styrande parti på alla upptänkliga sätt och utsätts för stort lidande, utan någon plats där han kan vila sitt huvud och oförmögen att finna skydd. Trots detta fortsätter Gud ändå med det verk som han tänker utföra: han använder sin röst och sprider evangeliet. Ingen kan fatta Guds allsmäktighet. I Kina, ett land som betraktar Gud som en fiende, har Gud aldrig upphört med sitt verk. I stället har fler människor accepterat hans verk och hans ord, för Gud gör allt han kan för att rädda varje medlem av hela mänskligheten. Vi litar på att inget land och ingen makt kan stå i vägen för det som Gud vill uppnå. De som försvårar Guds verk, motsätter sig Guds ord samt stör och skadar Guds plan ska i slutändan bestraffas av Gud. Den som trotsar Guds verk kommer att skickas till helvetet. Varje land som trotsar Guds verk skall förstöras. Varje nation som reser sig för att motsätta sig Guds verk ska rensas bort från den här jorden och upphöra att existera. Jag uppmanar folket i alla nationer, länder och till och med industrier att lyssna på Guds röst, betrakta Guds verk, vara uppmärksam på människosläktets öde och att därmed göra Gud till det heligaste, mest hedervärda, högsta och enda föremålet för tillbedjan bland mänskligheten och låta hela mänskligheten leva under Guds välsignelse, precis som Abrahams ättlingar levde under Jehovas löfte och precis som Adam och Eva, som ursprungligen skapades av Gud, levde i Edens lustgård.

Guds verk är likt mäktigt böljande vågor. Ingen kan hindra honom och ingen kan stoppa hans steg. Bara de som lyssnar uppmärksamt på hans ord, och som söker och törstar efter honom, kan följa i hans fotspår och ta emot hans löfte. De som inte gör det skall utsättas för överväldigande katastrof och välförtjänt bestraffning.

Utdrag ur ”Gud styr över hela mänsklighetens öde” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 216)

Guds förvaltningsverk började när världen skapades, och människan finns i kärnan av detta verk. Guds skapelse av allting kan sägas vara för människans skull. Eftersom hans förvaltningsverk sträcker sig över tusentals år och inte utförs bara på minuter eller sekunder eller ett ögonblick, eller på ett eller två år, tvingades han skapa fler saker som behövdes för människans överlevnad, så som solen, månen, alla slags levande varelser och mat och en levande miljö för mänskligheten. Det var början på Guds förvaltning.

Efter det överlät Gud mänskligheten till Satan, människan levde under Satans domän och det ledde gradvis till Guds verk i den första tidsåldern: berättelsen om lagens tidsålder… Under flera tusen år av lagens tidsålder vande sig mänskligheten vid vägledning under lagens tidsålder, och de började ta lätt på det hela och lämnade gradvis Guds omvårdnad. Och samtidigt som de höll sig till lagen dyrkade de därmed också avgudar och begick onda handlingar. De var utan Jehovas skydd och levde bara sina liv inför altaret i templet. Faktum var att Guds verk hade lämnat dem för länge sedan och trots att israeliterna fortfarande höll sig till lagen och uttalade Jehovas namn och till och med stolt trodde att endast de var Jehovas folk och Jehovas utvalda, så övergav Guds härlighet dem i tysthet…

När Gud utför sitt verk lämnar han alltid en plats i tysthet samtidigt som han stilla utför det nya verk som han påbörjar på en annan plats. Det här är ofattbart för människorna som blir som bedövade. Människor har alltid satt värde på det gamla och hyst en aversion mot det nya och obekanta eller sett det som ett problem. Därför är människan, från början till slut, den sista av alla ting som får vetskap om vilket nytt verk Gud utför.

Som det alltid har varit efter Jehovas verk i lagens tidsålder påbörjade Gud sitt nya verk i det andra skedet: genom att ta på sig köttet och inkarnerad som människa i tio, tjugo år och tala och uträtta sitt verk bland troende. Ändå var det, utan undantag, ingen som visste och bara ett fåtal som accepterade att han var Gud som blivit kött, efter att Herren Jesus hade spikats upp på korset och uppstått. … Så snart det andra skedet av Guds verk var fullbordat – efter korsfästelsen – uträttades Guds verk med att rädda människan från synden (vilket innebär att rädda människan ur Satans grepp). Från den stunden behövde mänskligheten bara erkänna Herren Jesus som sin frälsare för att hennes synder skulle bli förlåtna. Teoretiskt sett var människans synder inte längre ett hinder för att hon skulle uppnå frälsning och komma inför Gud, och de var inte längre det övertag med vilket Satan anklagade människan. Det beror på att Gud själv hade utfört riktigt verk, hade blivit lik, och en försmak av, syndigt kött och Gud själv var syndoffret. På det viset steg människan ner från korset, blev friköpt och frälst tack vare Guds kött, likt detta syndiga kött. Och då kom människan, efter att ha blivit tillfångatagen av Satan, ett steg närmare att acceptera frälsningen inför Gud. Det skedet av verket var givetvis Guds förvaltning som var ett steg vidare från lagens tidsålder, på en djupare nivå än lagens tidsålder.

Sådan är Guds förvaltning: att överlåta mänskligheten till Satan – en mänsklighet som inte vet vad Gud är, vad Skaparen är, hur man tillber Gud och varför det är nödvändigt att underkasta sig Gud – och ge Satans fördärv fritt spelrum. Steg för steg återvinner Gud sedan människan ur Satans grepp, tills människan tillber Gud helt och avvisar Satan. Det är Guds förvaltning. Det hela låter som en mytisk berättelse och det verkar förvirrande. Människor tycker att det är som en mytisk berättelse och det beror på att de inte har en aning om hur mycket människan har varit med om de senaste flera tusen åren, än mindre vet de hur många historier som har utspelats i kosmos och på himlavalvet. Det beror också på att de inte kan greppa den mer häpnadsväckande, mer skrämmande värld som existerar bortom den materiella världen men som deras dödliga ögon hindrar dem från att se. Den ter sig obegriplig för människan och det beror på att människan saknar insikt i betydelsen av Guds frälsning av mänskligheten och betydelsen av Guds förvaltningsverk och inte förstår hur Gud slutligen vill att människosläktet ska vara. Är det en mänsklighet besläktad med Adam och Eva, ofördärvad av Satan? Nej! Syftet med Guds förvaltning är att vinna en grupp människor som tillber Gud och underkastar sig honom. Denna mänsklighet har blivit fördärvat av Satan men ser inte längre Satan som sin far. Den känner igen Satans fula tryne och avvisar det och kommer inför Gud för att godta hans dom och tuktan. Den vet vad som är fult och hur det står i kontrast till det som är heligt, och den känner igen Guds storhet och Satans ondska. En sådan mänsklighet kommer inte längre att arbeta för Satan, eller tillbe Satan, eller avguda Satan. Det beror på att det är en grupp människor som verkligen har vunnits av Gud. Detta är innebörden av Guds förvaltning av mänskligheten. Under Guds förvaltningsverk i denna tid är mänskligheten föremål för Satans fördärv och samtidigt föremål för Guds frälsning, liksom föremålet för Guds och Satans kamp. Samtidigt som Gud uträttar sitt verk återvinner han gradvis människan ur Satans grepp och människan kommer därmed ständigt närmre Gud …

Och sedan följde rikets tidsålder som är ett mer praktiskt skede av verket och samtidigt det svåraste för människan att acceptera. Det beror på att ju närmre människan kommer Gud, desto närmre kommer Guds stav människan och desto tydligare framträder Guds ansikte för människan. Efter friköpandet av mänskligheten återvänder människan nu officiellt till Guds familj. Människan trodde att det nu var njutningens tid, men hon blir utsatt för ett frontalangrepp från Gud vars like ingen kunnat föreställa sig. Det visar sig att det är ett dop som Guds folk måste ”åtnjuta”. Vid en sådan behandling har människor inget val utan måste stanna upp och tänka inom sig: jag är lammet som har varit borta i många år och som Gud har betalat så mycket för att köpa tillbaka, så varför behandlar Gud mig såhär? Är det Guds sätt att skratta åt mig och avslöja mig? … När åren har gått har människan blivit härdad, efter att ha upplevt svårigheter i form av förfining och tuktan. Även om människan har gått miste om ”härligheten” och ”romantiken” från svunna tider, har hon utan att själv veta det kommit att förstå principerna för mänskligt beteende och kommit att uppskatta de år som Gud har ägnat åt att rädda mänskligheten. Människan börjar så sakteliga avsky sitt eget barbariska sätt. Hon börjar hata sin djuriskhet och alla missförstånd med Gud och de orimliga krav hon har ställt på honom. Det går inte att vrida klockan tillbaka. Tidigare händelser blir till ångerfyllda minnen hos människan och Guds ord och kärlek blir drivkraften i människans nya liv. Människans sår läker dag för dag, hennes styrka kommer tillbaka och hon står upp och ser på den Allsmäktiges ansikte … bara för att upptäcka att han alltid har funnits vid min sida och att hans leende och vackra anlete fortfarande är lika rörande. I hjärtat bryr han sig fortfarande om den mänsklighet som han har skapat och hans händer är lika hjärtliga och mäktiga som de var i början. Det är som om människan har återvänt till Edens lustgård, men den här gången lyssnar hon inte längre på ormens lockelser och vänder sig inte längre bort från Jehovas ansikte. Människan knäböjer inför Gud, ser upp mot Guds leende ansikte och bär fram sitt mest värdefulla offer – Å, min Herre, min Gud!

Guds kärlek och medlidande genomsyrar hans förvaltningsverk in i minsta detalj och Gud fortsätter outtröttligt, oberoende av om människor kan förstå hans goda intentioner, att utföra det verk som han avser att åstadkomma. Oavsett hur mycket människor förstår av Guds förvaltning kan alla inse fördelarna och den hjälp som kommer av det verk som Gud utför. Kanske har du inte känt något av den kärlek eller det liv som Gud ger idag, men så länge du inte överger Gud och inte ger upp din föresats att sträva efter sanningen kommer det alltid en dag då Guds leende uppenbaras för dig. För syftet med Guds förvaltningsverk är att återvinna den mänsklighet som är under Satans domän, inte att överge den mänsklighet som har blivit fördärvad av Satan och motsätter sig Gud.

Utdrag ur ”Människan kan endast bli räddad under Guds pågående förvaltning” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 217)

Alla människor behöver förstå syftet med mitt verk på jorden, det vill säga det slutliga målet med mitt verk och vilken nivå jag måste uppnå i det här verket innan det kan slutföras. Om folk, efter att ha gått runt med mig ända fram till denna dag, inte förstår vad mitt verk handlar om, har de då inte gått med mig förgäves? Folk som följer mig bör känna till min vilja. Jag har verkat på jorden i tusentals år och fram till denna dag utför jag fortfarande mitt verk på det här sättet. Även om mitt verk består av exceptionellt många saker förblir syftet med detta verk alltid detsamma. Precis som det jag gör, trots att jag till exempel är fylld av dom och tuktan gentemot människan, ändå är för att rädda henne, och för att bättre sprida mitt evangelium och expandera mitt verk ytterligare bland alla de hedniska nationerna, när människan väl har fulländats. Så i dag, vid en tidpunkt då många människor sedan länge har levt i stor besvikelse över sina förhoppningar, fortsätter jag ändå med mitt verk. Jag fortsätter med det verk jag måste göra för att döma och tukta människan. Trots det faktum att människan är trött på vad jag har att säga och oberoende av det faktum att hon inte har någon önskan att bry sig om mitt verk, gör jag fortfarande min plikt eftersom syftet med mitt verk förblir oförändrat och min ursprungliga plan inte kommer att förstöras. Syftet med min dom är att göra det möjligt för människan att lyda mig bättre och syftet med min tukt är att låta människan förändras på ett mer effektivt sätt. Även om det jag gör är för min förvaltnings skull, har jag aldrig gjort något som inte har varit till människans fördel. Det beror på att jag vill göra alla nationer utanför Israel lika lydiga som israeliterna, och göra dem till riktiga människor, så att jag kommer att ha ett fäste i länderna utanför Israel. Det här är min förvaltning, det här är det verk jag åstadkommer bland de hedniska nationerna. Det finns fortfarande många människor som inte förstår min förvaltning, eftersom de inte har något intresse för sådana saker, utan bara bryr sig om sin egen framtid och sina egna slutmål. Vad jag än säger är människor fortfarande likgiltiga inför det verk jag utför och fokuserar i stället enbart på sina framtida slutmål. Hur ska mitt verk kunna expandera om saker och ting fortsätter på det här viset? Hur kan mitt evangelium då spridas över världen? Ni bör veta att när mitt verk expanderar kommer jag att sprida ut er och jag kommer att slå till mot er, precis som Jehova slog till mot var och en av Israels stammar. Allt detta kommer att göras för att sprida mitt evangelium över jorden och för att sprida mitt verk till de hedniska nationerna så att mitt namn upphöjs av både vuxna och barn, och mitt heliga namn kan upphöjas av munnar som tillhör folk från alla stammar och nationer. I denna sista era kommer jag göra så att mitt namn upphöjs bland de hedniska nationerna, göra så att mina gärningar ses av hedningarna för att de ska kalla mig den Allsmäktige för mina gärningars skull, och göra så att mina ord snart förverkligas. Jag kommer att låta alla människor veta att jag inte bara är israeliternas Gud, utan även Gud över alla de hedniska nationerna, till och med dem som jag har förbannat. Jag kommer att låta alla människor se att jag är hela skapelsens Gud. Detta är mitt största verk, syftet med min verkningsplan för de sista dagarna och det enda verk som ska fullbordas under de sista dagarna.

Utdrag ur ”Arbetet med att sprida evangeliet är också arbetet med att frälsa människorna” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 218)

Det verk som jag har förvaltat i tusentals år uppenbaras inte fullständigt för människan förrän under de sista dagarna. Det är först nu som jag har öppnat upp hela mysteriet med min förvaltning för människan. Människan känner till syftet med mitt verk och har också fått en förståelse för alla mina mysterier. Och jag har berättat allt för människan om det slutmålet som hon bryr sig om. Jag har redan avslöjat för människan alla mina mysterier som var dolda i över 5 900 år. Vem är Jehova? Vem är Messias? Vem är Jesus? Ni bör veta allt detta. Mitt verk har dessa namn som sin vändpunkt. Har ni förstått det? Hur bör mitt heliga namn förkunnas? Hur bör mitt namn spridas till någon av de nationer som har kallat på mig med något av mina namn? Mitt verk är redan på väg att expandera och jag kommer att sprida det i sin helhet till allehanda nationer. Eftersom mitt verk har utförts i er kommer jag att slå till mot er precis som Jehova slog till mot herdarna från Davids hus i Israel, så att ni sprids ut bland alla nationer. Under de sista dagarna kommer jag nämligen att krossa alla nationer i småbitar, så att deras folk delas upp på nytt. När jag kommer tillbaka igen kommer nationerna redan att ha delats upp utifrån gränser som skapats av mina brinnande lågor. Vid den tidpunkten kommer jag att än en gång manifestera mig själv för mänskligheten som den brännheta solen, visa mig själv öppet för dem som den Heligas avbild, som de aldrig har sett, och gå runt bland de talrika nationerna precis som jag, Jehova, en gång i tiden gick runt bland de judiska stammarna. Från och med då kommer jag att leda mänskligheten i deras liv på jorden. Där kommer de helt säkert att se min härlighet och de kommer också helt säkert att se en molnstod i luften som leder dem i deras liv, för jag ska framträda på heliga platser. Människan kommer att se min rättfärdighets dag och även min underbara manifestation. Det kommer att hända när jag regerar på hela jorden och för mina många söner in i härligheten. Över hela jorden kommer människor att böja sig ner och mitt tabernakel kommer att vara stadigt upprest mitt bland mänskligheten, på klippan av det verk som jag utför i dag. Människor kommer också att tjäna mig i templet. Altaret, täckt av smutsiga och förhatliga ting, kommer jag att slå i stycken och bygga upp på nytt. Nyfödda lamm och kalvar kommer att läggas på det heliga altaret. Jag kommer att riva ner dagens tempel och bygga ett nytt. Templet som finns nu, och är fullt av avskyvärda människor, kommer att kollapsa och det som jag bygger kommer att vara fyllt av tjänare som är lojala mot mig. De kommer än en gång att stå upp och tjäna mig för mitt tempels härlighets skull. Ni kommer säkerligen att se dagen då jag kommer att ta emot stor ära och ni kommer också att säkerligen se dagen när jag river ner templet och bygger ett nytt. Ni kommer också säkerligen se när mitt tabernakel kommer in i människornas värld. När jag slår sönder templet kommer jag också att föra in mitt tabernakel i människornas värld, liksom de ser mig nedstiga. När jag har krossat alla nationer kommer jag att samla dem på nytt och sedan bygga mitt tempel och sätta upp mitt altare så att alla kan offra till mig, tjäna mig i mitt tempel och troget hänge sig åt mitt verk i de hedniska nationerna. De kommer att vara som israeliterna fast i nutid, utsmyckade i prästdräkt och krona, med min, Jehovas, härlighet mitt ibland dem och mitt majestät som tornar upp sig över dem och stannar hos dem. Mitt verk i de hedniska nationerna kommer också att utföras på samma sätt. Mitt verk i de hedniska nationerna kommer att vara som mitt verk i Israel eftersom jag kommer att expandera mitt verk i Israel och sprida det till de hedniska nationerna.

Utdrag ur ”Arbetet med att sprida evangeliet är också arbetet med att frälsa människorna” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 219)

Nu är den tid då min Ande gör stora ting och jag påbörjar mitt verk bland de hedniska nationerna. Det är också den tid då jag klassificerar alla skapade varelser, och sätter var och en i sin respektive kategori, så att mitt verk kan fortskrida snabbare och mer effektivt. Det jag därmed ber dig om är fortfarande att du offrar hela din varelse för allt mitt verk och dessutom att du tydligt urskiljer och är säker på allt det verk jag har gjort i dig och lägger all din styrka på mitt verk så att det kan bli mer effektivt. Det här är vad du måste förstå. Upphör med att kämpa mot varandra, söka efter en väg tillbaka eller leta efter köttsliga bekvämligheter, vilket skulle försena mitt verk och förstöra din underbara framtid. Att göra så skulle inte alls ge dig något skydd utan enbart förstörelse. Vore inte det väldigt dumt av dig? Det som du så girigt njuter av i dag är samma sak som förstör din framtid, medan smärtan som du lider av i dag är just det som kommer att skydda dig. Du måste vara ytterst medveten om dessa saker, så att du kan undvika att falla offer för de lockelser från vilka du kommer att få svårt att frigöra dig och undvika att hamna i den täta dimman och inte kunna hitta solen. När den täta dimman skingras kommer du att befinna dig vid den stora dagens dom. Vid den tiden kommer min dag att ha nått fram till mänskligheten. Hur ska du komma undan min dom? Hur ska du kunna stå ut med solens brännande hetta? När jag ger människan av mitt överflöd vårdar hon det inte vid sitt bröst. I stället kastar hon det åt sidan på en plats där ingen kommer att lägga märke till det. När min dag sänker sig över människan kommer hon inte längre att kunna hitta mitt överflöd eller den bittra sanningens ord som jag sade till henne för länge sedan. Hon kommer att gråta och jämra sig, eftersom hon har förlorat ljusets klara sken och fallit ner i mörker. Det ni ser i dag är bara min muns vassa svärd. Ni har inte sett staven i min hand eller lågan med vilken jag bränner människan, och det där därför ni fortfarande är högfärdiga och hårda i min närvaro. Det är därför ni fortfarande kämpar med mig i mitt hem och med den mänskliga tungan invänder mot det som jag har talat med min mun. Människan fruktar mig inte och trots att hon har fortsatt vara min fiende ända fram till i dag, fruktar hon mig inte över huvud taget. Ni har de orättfärdigas tungor och tänder i era munnar. Era ord och gärningar påminner om ormen som lockade Eva att synda. Av varandra begär ni öga för öga och tand för tand, och i min närvaro kämpar ni för att få ställning, berömmelse och vinst för er själva, samtidigt som ni inte vet att jag i hemlighet ser era ord och gärningar. Innan ni ens kommer inför mig har jag lodat era hjärtans djup. Människan vill alltid komma undan min hands grepp och undvika mina ögons betraktelse, men jag har aldrig flytt undan hennes ord eller gärningar. I stället låter jag medvetet de orden och gärningarna nå mina ögon så att jag kan tukta människan för hennes orättfärdighet och verkställa en dom över hennes uppror. Människans hemliga ord och gärningar förblir alltså alltid inför mitt domarsäte, och mitt domarsäte har aldrig lämnat människan eftersom hennes uppror är för mycket. Mitt verk är att bränna och rena alla människans ord och gärningar som yttrades och utfördes i närvaro av min Ande. På så vis^a kommer människor förbli lojala mot mig när jag lämnar jorden och fortsätta tjäna mig som mina heliga tjänare gör i mitt verk och låta mitt verk på jorden fortsätta ända till den dag då det är slutfört.

Utdrag ur ”Arbetet med att sprida evangeliet är också arbetet med att frälsa människorna” i ”Ordet framträder i köttet”

Fotnoter:

a. Ursprungstexten innehåller inte frasen ”på så vis”.

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 220)

Har ni sett vilket verk Gud kommer att genomföra bland dessa människor? Gud sade en gång att folk måste följa hans ord även i tusenårsriket, och i framtiden kommer Guds ord att direkt vägleda människans liv i Kanaans goda land. När Mose befann sig i vildmarken undervisade Gud honom och talade direkt till honom. Gud sände människorna mat, vatten och manna från himlen, och så är det än i dag: Gud har personligen sänt ner mat och dryck till folk, och han har personligen sänt förbannelser för att tukta människor. Varje enskilt steg i hans verk utförs alltså personligen av Gud. I dag söker människor efter att fakta ska inträffa, de söker tecken och under, och det är möjligt att alla dessa människor kommer att förkastas eftersom Guds verk blir mer och mer praktiskt. Ingen vet att Gud har stigit ner från himlen eller att Gud har skickat ner mat och stärkande drycker från himlen – men Gud finns faktiskt, och de översvallande scener från tusenårsriket som människor föreställer sig är också Guds egna ord. Detta är faktum, och endast detta är vad som kallas att regera med Gud på jorden. Att regera med Gud på jorden handlar om köttet. Det som inte är av köttet existerar inte på jorden, och därför gör alla de som fokuserar på att komma till den tredje himlen det förgäves. En dag, när hela universum återvänder till Gud, kommer centrum för hans verk i hela kosmos att följa hans yttranden; på andra håll kommer en del människor att använda telefonen, några kommer att ta flyg, somliga kommer att ta en båt över havet medan andra kommer att använda lasrar för att ta emot Guds yttranden. Alla kommer att tillbe, längtansfulla, alla kommer att närma sig Gud och samlas kring Gud; och alla kommer att tillbe Gud – och allt detta kommer att vara Guds gärningar. Kom ihåg detta! Gud kommer garanterat aldrig att börja på nytt någon annanstans. Gud kommer att förverkliga detta: han kommer att se till att alla människor i universum kommer inför honom och tillber Gud på jorden, och hans verk på andra platser kommer att upphöra och människorna kommer att tvingas söka den sanna vägen. Det kommer att vara som för Josef: Alla kom till honom för att få mat, och bugade sig inför honom, för han hade mat att äta. Folk kommer att tvingas söka den sanna vägen för att undvika svält. Hela det religiösa samhället kommer att drabbas av svår hungersnöd och dagens Gud är den enda källan till levande vatten och besitter den ständigt flödande källan som finns där till människans glädje, och folk kommer att komma och förlita sig på honom. Den dagen kommer Guds gärningar att uppenbaras och Gud blir förhärligad; alla människor i hela universum kommer att dyrka denna helt vanliga ”människa”. Kommer inte detta att vara Guds härlighets dag? En dag kommer gamla pastorer att skicka telegram och söka vatten från det levande vattnets källa. De kommer att vara åldriga, men de kommer ändå för att tillbe denna person som de såg ner på. De kommer att erkänna honom med sina läppar och förtrösta på honom med sina hjärtan – är inte det här ett tecken och ett under? På Guds härlighets dag kommer hela riket att fröjdas och var och en som kommer till er och tar emot Guds goda nyheter kommer att välsignas av Gud, och de länder och människor som gör det kommer att välsignas och tas om hand av Gud. Det här kommer att vara den framtida inriktningen: De som tar emot yttrandena från Guds mun kommer att ha en väg att vandra på jorden, medan de som inte har Guds ord – de må vara affärsmän eller vetenskapsmän, pedagoger eller industrimagnater – kommer att få det svårt att ta ens ett enda steg och tvingas söka den sanna vägen. Det är innebörden i orden: ”Med sanningen kommer du att färdas över hela världen; utan sanningen kommer du ingenstans.” Detta är fakta: Gud kommer att använda Vägen (det vill säga alla sina ord) för att styra hela universum och för att råda över och erövra mänskligheten. Folk hoppas alltid på en stor förändring av Guds arbetsmetoder. För att tala klarspråk – det är med hjälp av ord som Gud styr människorna, och du måste göra vad han säger vare sig du vill eller inte; det här är ett objektivt faktum och något som alla måste lyda, det är dessutom ofrånkomligt och något som alla känner till.

Utdrag ur ”Tusenårsriket har anlänt” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 221)

Guds ord kommer att spridas i otaliga hem, alla kommer att känna till dem, och först då kommer hans verk att spridas i hela universum. Med andra ord måste Guds ord spridas om hans verk skall kunna spridas i hela universum. På Guds härlighets dag kommer Guds ord att visa sin kraft och auktoritet. Vartenda ett av hans ord sedan urminnes tider och fram till i dag kommer att genomföras och kommer att bli verklighet. På så sätt kommer Gud att förhärligas på jorden – det vill säga, hans ord kommer att härska på jorden. Alla onda kommer att tuktas av orden som utgår från Guds mun, alla rättfärdiga kommer att välsignas av orden som utgår från hans mun, och allt kommer att upprättas och fullbordas av orden som utgår från hans mun. Han kommer inte heller att göra några tecken eller under; allt kommer att uträttas av hans ord, och hans ord kommer att frambringa fakta. Alla på jorden kommer att prisa Guds ord, vare sig de är vuxna eller barn, män eller kvinnor, gamla eller unga kommer alla att foga sig efter Guds ord. Guds ord framträder i köttet så att folk kan se dem på jorden, livs levande. Det här är vad det innebär att Ordet blir kött. Gud har kommit till jorden i första hand för att uppnå det faktum att ”Ordet blir kött”, det vill säga, han har kommit för att hans ord ska kunna utgå ur köttet (och inte som på Mose tid i Gamla testamentet då Guds röst talade direkt från skyn). Därefter kommer alla hans ord att gå i uppfyllelse under tusenårsrikets tidsålder, de kommer att bli till synliga realiteter inför människans ögon, och folk kommer att se dem med egna ögon, klart och tydligt. Detta är den främsta meningen med Guds inkarnation. Nämligen att Andens verk utförs genom köttet och med hjälp av ord. Detta är den sanna innebörden i ”Ordet blir kött” och ”Ordets framträdande i köttet”. Endast Gud kan uttrycka Andens vilja, och endast den inkarnerade Guden kan tala å Andens vägnar; Guds ord tydliggörs i den inkarnerade Guden och alla andra får vägledning av dem. Ingen är undantagen, alla existerar inom dessa ramar. Endast genom dessa yttranden kan människor bli medvetna; de som inte vinner något på detta sätt dagdrömmer om de tror att de kan vinna yttrandena från himlen. Detta är den auktoritet som demonstreras i Guds inkarnerade kött och får alla att tro på den med absolut övertygelse. Inte ens de mest ärevördiga experter och religiösa pastorer kan yttra dessa ord. Allesamman måste de underkasta sig dem, och ingen kommer att kunna börja från början igen. Gud kommer att använda ord för att erövra universum. Han kommer inte att göra det genom sitt inkarnerade kött, utan genom att använda yttrandena från den inkarnerade Gudens mun för att erövra alla människor i hela universum; endast detta är Ordet som blivit kött, och endast detta är Ordets framträdande i köttet. I människans ögon kanske det verkar som om Gud inte har gjort mycket – men Gud behöver bara yttra sina ord så kommer de att bli fullkomligt övertygade och fyllda av vördnad. Utan fakta gapar och skriker folk; med Guds ord tystnar de. Gud kommer garanterat att genomföra detta faktum, för det är Guds plan sedan länge: att förverkliga Ordets ankomst till jorden. Egentligen behöver jag inte förklara – när tusenårsriket kommer till jorden, kommer Guds ord till jorden. När det nya Jerusalem stiger ner från himlen är det Guds ord som kommer för att leva bland människorna, för att följa alla deras handlingar och alla deras innersta tankar. Detta är också en realitet som Gud kommer att åstadkomma; detta är det underbara med tusenårsriket. Det här är den plan som Gud har bestämt: Hans ord ska framträda på jorden i tusen år, och de kommer att manifestera alla hans gärningar och avsluta hela hans verk på jorden, varefter detta stadium av mänskligheten skall nå sitt slut.

Utdrag ur ”Tusenårsriket har anlänt” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 223)

I världen är jordbävningar början på katastrofen. Först får jag världen – det vill säga jorden – att förändras och därefter kommer plågor och svält. Det här är min plan och det här är mina steg och jag ska få allting att tjäna mig så att min förvaltningsplan fullbordas. Hela universums värld kommer alltså att förstöras, till och med utan mitt direkta ingripande. Första gången jag blev kött och spikades fast på korset skakade jorden väldigt, och det kommer att vara likadant när slutet kommer. Jorden kommer att börja skälva i den stund då jag lämnar köttet och träder in i den andliga sfären. Följaktligen kommer de förstfödda sönerna inte att drabbas av någon katastrof alls, medan de som inte är förstfödda söner kommer att lämnas att lida i katastrofernas mitt. Ur ett mänskligt perspektiv är därför alla villiga att vara förstfödda söner – inte för att åtnjuta välsignelser utan för att slippa drabbas av katastrofer. Detta är den stora röda drakens plan. Men jag kommer aldrig att låta den komma undan; jag ska låta den lida mitt hårda straff och därefter få den att stå upp och betjäna mig (detta syftar på att göra mina söner och mitt folk fullständiga) och göra så att den för evigt luras av sina egna planer, tvingas att acceptera min dom för evigt och blir bränd av mig i evighet. Detta är den sanna innebörden i att få tjänsteutövare att prisa mig (det vill säga, använda dem till att uppenbara min stora makt). Jag kommer inte att tillåta den stora röda draken att smyga sig in i mitt rike eller ge den rätten att lovprisa mig! (Eftersom den inte är värdig; den kommer aldrig att bli värdig!) Jag kommer bara att tvinga den stora röda draken att betjäna mig in i evigheten! Jag kommer bara att låta den besegrad kasta sig till marken framför mig. (De som tillintetgörs får det bättre än de som är förtappade; tillintetgörelse är bara en typ av tillfällig hård bestraffning, medan de som är förtappade kommer att lida hårda straff i all evighet. Därför använder jag uttrycket ”kasta sig till marken”. Eftersom de här individerna smyger sig in i mitt hus och åtnjuter en stor del av min nåd och besitter viss kunskap om mig, så tillämpar jag hårda straff. Vad gäller dem som är utanför mitt hus kan man säga att de okunniga inte kommer att lida.) Folk föreställer sig att de människor som tillintetgörs drabbas hårdare än de som är förtappade, men tvärtom måste de senare straffas i all evighet medan de som tillintetgörs återvänder till intet för all evighet.

Utdrag ur ”Kapitel 108” i ”Kristi yttranden i begynnelsen” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 224)

När fanfaren för riket ljuder – vilket också är när de sju åskorna mullrar – skakar detta ljud om himmel och jord, skakar om himlavalvet och sätter varje människas innersta strängar i dallring. Hymnen till riket ljuder högtidligt i den stora röda drakens land och visar att jag har tillintetgjort den nationen och upprättat mitt rike. Ännu viktigare är att mitt rike har upprättats på jorden. I detta ögonblick börjar jag sända ut mina änglar till varenda en av världens nationer så att de kan leda mina söner, mitt folk; detta sker också för att uppylla kraven i nästa steg av mitt verk. Själv beger jag mig emellertid till den plats där den stora röda draken ligger hopringlad och tar upp kampen med den. När väl hela mänskligheten lär känna mig i köttet och kan se mina gärningar i köttet kommer den stora röda drakens håla att förvandlas till aska och försvinna utan minsta spår. Eftersom ni, i egenskap av mitt rikes folk, hatar den stora röda draken som pesten, måste ni handla så att ni behagar mitt hjärta och därmed bringar skam över draken. Känner ni genuint att den stora röda draken är förhatlig? Känner ni verkligen att den är fiende till rikets konung? Har ni verkligen tro, så att ni kan bära underbart vittnesbörd om mig? Är ni faktiskt säkra på att ni kan besegra den stora röda draken? Detta är vad jag begär av er; allt jag behöver är att ni ska kunna nå detta steg. Kommer ni att kunna göra detta? Har ni tro, så att ni kan åstadkomma detta? Exakt vad är människor kapabla att göra? Är det inte snarare så, att jag gör det själv? Varför säger jag att jag personligen stiger ner på den plats där slaget står? Vad jag vill ha är er tro, inte era gärningar. Alla människor är oförmögna att ta emot mina ord på ett rättframt sätt utan sneglar bara på dem. Har detta hjälpt er att nå era mål? Har ni lärt känna mig på detta sätt? Uppriktigt sagt, det finns inte en enda människa på jorden som kan se mig rakt i ansiktet, och inte en enda kan ta emot den rena och oförvanskade innebörden i mina ord. Därför har jag startat ett förut aldrig skådat projekt på jorden för att nå mina mål och skapa den sanna bilden av mig i människors hjärtan. På det här sättet kommer jag att avsluta den epok där föreställningar utövar makt över människorna.

I dag stiger jag inte bara ner till den stora drakens nation, utan jag vänder mig också om för att möta hela universum och får hela universum att skaka. Finns det en enda plats någonstans som inte är föremål för min dom? Finns det en enda plats som inte träffas av olyckor som jag låter regna ner över den? Vart jag än begett mig har jag spridit ut alla slags ”frön till katastrofer”. Detta är ett av de sätt jag arbetar på, och det är utan tvivel en frälsningshandling för mänskligheten och vad jag ger dem är ändå en slags kärlek. Jag vill låta ännu fler människor lära känna mig och kunna se mig och på detta sätt komma att vörda en Gud som de inte har kunnat se under så många år, men som just nu är verklig. Av vilken anledning skapade jag världen? Varför tillintetgjorde jag inte människorna fullständigt när de hade blivit fördärvade? Av vilken anledning lever hela den mänskliga rasen mitt uppe i katastrofer? Vad var mitt syfte med att ikläda mig köttet? När jag utför mitt verk lär sig mänskligheten inte bara hur det bittra smakar utan även det söta. Vem av alla människor i världen lever inte i min nåd? Om jag inte hade försett människorna med materiella välsignelser, vem i hela världen skulle då kunna åtnjuta välstånd? Kan det vara så, att det är en välsignelse att låta er inta platsen som mitt folk? Om ni inte var mitt folk, utan tjänstgörare, skulle ni då inte leva i mina välsignelser? Inte en enda av er är kapabel att fatta vidden av mina ord. Långt från att uppskatta de benämningar som jag har gett människorna hyser många av dem harm i sina hjärtan på grund av titeln ”tjänstgörare”, samtidigt som så många odlar kärlek till mig i sina hjärtan på grund av benämningen ”mitt folk”. Ingen ska försöka lura mig; mina ögon ser allt! Vem av er tar villigt emot, vem av ger fullständig lydnad? Skulle ni verkligen kunna underkasta er till slutet om inte saluten till riket ljöd? Vad människor är kapabla att göra och tänka och hur långt de kan gå – allt detta har jag förutbestämt för länge sedan.

Utdrag ur ”Kapitel 10” i ”Guds ord till hela universum” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 225)

Trots att byggandet av riket har börjat officiellt, har fanfaren till riket ännu inte uttryckligen ljudit; än så länge är den bara en profetia om vad som ska komma. När alla människor har fullkomnats och alla jordens nationer blir Kristi rike, då är det dags för de sju åskorna att mullra. I dag tas ett stort steg mot det stadiet; framryckningen mot den dagen har inletts. Detta är Guds plan och i en nära framtid kommer den att förverkligas. Men Gud har redan åstadkommit allt han har yttrat. Således är det uppenbart att jordens nationer inte är annat än sandslott som skakar när högvattnet närmar sig: Den sista dagen är nära och den stora röda draken kommer att falla över ända under Guds ord. Himlens änglar har stigit ner på jorden för att se till att Guds plan utförs med framgång, och de gör sitt yttersta för att behaga Gud. Den inkarnerade Guden själv har tagit plats på slagfältet för att strida mot fienden. Överallt där inkarnationen framträder kommer fienden att tillintetgöras. Kina blir det första landet som förintas; det kommer att ödeläggas av Guds hand. Gud kommer inte att ge någon som helst pardon där. Beviset på den stora röda drakens successiva sammanbrott kan ses i folkets fortsatta mognad; detta är uppenbart och synligt för vem som helst. Folkets mognad är ett tecken på fiendens fall. Detta är en del av förklaringen till vad som menas med ”tar upp kampen med den.”. Därför har Gud vid åtskilliga tillfällen påmint folket om att ge vackra vittnesbörd om honom för att omintetgöra den status som föreställningar – vilket är den stora röda drakens fulhet – har i människors hjärtan. Gud använder dessa påminnelser för att ge nytt liv åt människors tro och uppnår på så sätt kunskap om sitt verk. Det är därför Gud har sagt: ”Exakt vad är människor kapabla att göra? Är det inte snarare så, att jag gör det själv?” Alla människor är sådana; inte nog med att de saknar förmåga utan dessutom blir de lätt modfällda och besvikna. Därför kan de inte lära känna Gud. Gud inte bara återupplivar mänsklighetens tro; i hemlighet ingjuter han också ständigt styrka i människorna.

Därefter började Gud tala till hela universum. Gud har inte påbörjat sitt nya verk enbart i Kina utan han har börjat utföra vår tids nya verk i hela universum. Eftersom Gud vill uppenbara alla sina gärningar i hela världen så att alla människor som har svikit honom åter ska komma och underkasta sig inför hans tron, kommer Guds dom i det här stadiet av verket fortfarande att rymma hans barmhärtighet och omtanke. Gud använder aktuella händelser världen över som tillfällen att få människor att känna panik och sporras att söka Gud, så att de kan strömma tillbaka för att vara inför honom. Därför säger Gud: ”Detta är ett av de sätt jag arbetar på, och det är utan tvivel en frälsningshandling för mänskligheten och vad jag ger dem är ändå en slags kärlek. ”

Utdrag ur ”Kapitel 10” i ”Tolkningar av hemligheterna i Guds ord till hela universum” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 226)

Jag brukar min myndighet på jorden och utvecklar mitt verk i dess helhet. Allt som finns i mitt verk återspeglas på jordens yta; människosläktet på jorden har aldrig kunnat begripa mina rörelser i himlen eller fullständigt begrunda min Andes kretslopp och banor. De flesta människor börjar bara begripa de minsta detaljerna som ligger utanför anden, oförmögna att förstå andens faktiska tillstånd. De krav jag ställer på mänskligheten kommer varken från mitt vaga jag som finns i himlen eller från mitt obestämbara jag på jorden; jag ställer passande krav utifrån människans mognad på jorden. Jag har aldrig försatt någon i svårigheter eller bett någon att ”pressa fram sitt blod” för mitt nöjes skull – skulle mina krav kunna vara begränsade enbart till sådana villkor? Vilken av alla myriader varelser på jorden är det som inte underkastar sig min muns ords sinnelag? Vilken av dessa varelser som kommer inför mig förbränns inte till aska av mina ord och min brännande eld? Vilken av dessa varelser vågar ”spatsera omkring” framför mig i stolt triumf? Vilken av dessa varelser bugar sig inte inför mig? Är jag den Gud som bara tvingar skapelsen till tystnad? Av skapelsens myriader väljer jag dem som tillfredsställer min avsikt; av människosläktets myriader människor väljer jag dem som bryr sig om mitt hjärta. Jag väljer de bästa av alla stjärnorna och fogar därmed ett svagt ljussken till mitt rike. Jag beger mig ut på vandring på jorden, sprider min väldoft överallt och lämnar kvar min skepnad på varje plats. Överallt ekar ljudet av min röst. Överallt dröjer sig folk kvar vid gårdagens vackra scener, för hela mänskligheten minns den tid som var …

Hela människosläktet längtar efter att se mitt ansikte, men när jag personligen stiger ner på jorden är allesamman avogt inställda till min ankomst, och de förvisar ljusets ankomst som om jag vore människans fiende i himlen. Människan hälsar mig med en defensiv blick och är ständigt på sin vakt, livrädd att jag ska hysa andra planer för henne. Eftersom människorna ser på mig som en främmande vän har de känslan av att jag har för avsikt att döda dem urskillningslöst. I människans ögon är jag en livsfarlig motståndare. Fastän människan har fått smaka min värme mitt under katastroferna är hon omedveten om min kärlek och fortfarande fast besluten att hålla mig borta och trotsa mig. I stället för att utnyttja hennes tillstånd för att ingripa emot henne, omsluter jag henne i en varm omfamning, fyller hennes mun med sötma och hennes mage med nödvändig föda. Men när mitt vredesfyllda raseri får bergen och floderna att skälva kommer jag, på grund av människans feghet, inte längre att skänka henne dessa olika sorters stöd. I det här ögonblicket kommer jag att bli rasande och vägra allt levande en möjlighet att omvända sig. Jag kommer att överge alla mina förhoppningar om människan och utmäta den vedergällning hon så rikligt förtjänar. Nu ljungar blixtarna och åskan dånar som när havets vågor rasar vredgade, som när tiotusentals berg störtar samman. Människan slås till marken av åskan och blixtarna för sin upproriskhet, andra varelser sopas bort av tryckvågorna från åskan och blixtarna, hela universum sjunker plötsligt ner i kaos och skapelsen kan inte återhämta den ursprungliga livsandan. De myriader skarorna av människor kan inte undfly åskans rytande; omgivna av blixtar störtar de i horder ner i den strida strömmen för att svepas bort av störtfloderna som forsar ner från bergen. Plötsligt löper ”människans” värld samman på platsen för människans ”slutmål”. Kroppar driver omkring på havets yta. Hela mänskligheten beger sig långt bort från mig på grund av min vrede, för människan har syndat mot min Andes innersta väsen och hennes uppror har kränkt mig. Men på de platser som är tomma på vatten njuter andra människor skrattande och sjungande av de löften jag har förunnat dem.

När alla människor är tysta sänder jag ut en stråle av ljus framför deras ögon. Det gör dem klartänkta och klarsynta, och de vill inte längre hålla tyst; på så sätt framkallas omedelbart andliga känslor i deras hjärtan. När det händer uppstår hela mänskligheten. Alla människor kastar undan sina outtalade klagomål och kommer inför mig; de har vunnit en ny möjlighet att överleva genom de ord jag förkunnar. Det här beror på att alla människor önskar leva på jordens yta. Men vem av dem har någonsin haft för avsikt att leva för min skull? Vem av dem har någonsin blottat storslagna ting inom sig själv och erbjudit mig dem till mitt behag? Vem av dem har någonsin känt min lockande doft? Alla människor är grova och oslipade varelser: På ytan verkar de bländande, men deras inre väsen älskar mig inte uppriktigt, för i människohjärtats djup har det aldrig funnits någonting av mig. Människan saknar alltför mycket: Att jämföra henne med mig tycks blotta en klyfta lika vid som den mellan himmel och jord. Trots det slår jag inte mot människans svaga och sårbara punkter, och inte heller hånar jag henne för hennes ofullkomligheter. Mina händer har varit verksamma på jorden i tusentals år och hela tiden har mina ögon vakat över hela mänskligheten. Ändå har jag aldrig i förbigående tagit upp ett enda människoliv för att leka med det som om det vore en leksak. Jag iakttar den möda människan har lagt ner och jag förstår det pris hon har betalat. När hon står inför mig vill jag inte överrumpla henne för att kunna tukta henne, jag vill inte heller skänka henne oönskade ting. I stället har jag hela tiden bara sörjt för människan och gett till henne. Så allt människan åtnjuter är min nåd, det är hela den lön som kommer ur min hand. Eftersom jag är på jorden har människan aldrig behövt plågas av hunger. Tvärtom låter jag människan få de ting i mina händer som hon kan njuta av, och jag låter människosläktet leva i mina välsignelser. Lever inte hela människosläktet under min tuktan? På samma sätt som det finns rikedom i bergens djup och ett överflöd av ting att njuta av i vattnen, har inte de människor som lever i mina ord i dag så mycket mer föda att uppskatta och smaka? Jag är på jorden och människosläktet åtnjuter mina välsignelser på jorden. När mitt verk är slutfört och jag lämnar jorden bakom mig, kommer jag inte längre att ha överseende med människosläktet på grund av dess svagheter.

Utdrag ur ”Kapitel 17” i ”Guds ord till hela universum” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 227)

Hatar du verkligen den stora röda draken? Hatar du den verkligen, uppriktigt? Varför har jag frågat dig så många gånger? Varför fortsätter jag att ställa dig den här frågan om och om igen? Vad har du för bild av den stora röda draken i ditt hjärta? Har den verkligen tagits bort? Betraktar du den verkligen inte som din fader? Alla människor bör uppfatta min avsikt i mina frågor. Den är inte att provocera fram folkets ilska, inte att egga till uppror bland människor och inte heller att människan ska kunna hitta sin egen väg ut, utan att ge alla människor möjligheten att befria sig själva från den stora röda drakens slaveri. Men ingen ska känna oro. Allt kommer att åstadkommas genom mina ord; ingen människa kan delta, och ingen människa kan göra det arbete som jag ska utföra. Jag ska rensa luften i alla länder och utplåna alla spår av demonerna på jorden. Jag har redan börjat, och jag ska inleda det första steget av mitt tuktans verk i den stora röda drakens boning. Därmed kan man se att min tuktan har drabbat hela universum, och att den stora röda draken och alla sorters orena andar kommer att vara maktlösa att undkomma min tuktan, för jag ser på alla länder. När mitt verk på jorden är fullbordat, det vill säga när domens era kommer till ett slut, ska jag tukta den stora röda draken i allas åsyn. Mitt folk ska se min rättfärdiga tuktan av den stora röda draken, utgjuta lovord på grund av min rättfärdighet och för alltid upphöja mitt heliga namn på grund av min rättfärdighet. Sedan ska ni utföra er plikt officiellt, och lovorda mig officiellt i alla länder, i evigheters evighet!

När domens era når sin höjdpunkt, ska jag inte skynda att avsluta mitt verk, utan jag ska integrera beviset på tuktans era med det och låta detta bevis ses av hela mitt folk; och i detta ska större frukt födas fram. Detta bevis är det sätt genom vilket jag tuktar den stora röda draken, och jag ska få mitt folk att skåda det med egna ögon, så att de ska lära känna mer av mitt sinnelag. Den tid som mitt folk gläds åt mig är när den stora röda draken är tuktad. Att få den stora röda drakens folk att resa sig och revoltera mot den är min plan och den metod genom vilken jag gör mitt folk fullkomligt, och det är ett utmärkt tillfälle för hela mitt folk att växa till i livet.

Utdrag ur ”Kapitel 28” i ”Guds ord till hela universum” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 228)

När den klara månen går upp splittras med ens den lugna natten. Trots att månen är i spillror, är människan på gott humör och sitter fridfullt i månskenet och beundrar den vackra scenen i ljuset. Människan kan inte beskriva sina känslor; det är som om hon vill slunga sina tankar tillbaka till det förflutna, som om hon vill se in i framtiden, som om hon njuter av nutiden. Ett leende dyker upp i hennes ansikte, och i den behagliga luften sprider sig en frisk doft; när en stilla bris börjar blåsa upptäcker människan den rika vällukten, och hon tycks som berusad av den, oförmögen att väcka sig själv. Detta är just den tidpunkt då jag personligen har kommit bland människor, och människan har en förstärkt förnimmelse av den rika aromen, och därmed lever alla människor mitt i denna väldoft. Jag har fred med människan; hon lever i harmoni med mig, är inte längre avvikande i sin aktning för mig; jag beskär inte längre människans brister, det finns inte längre en dyster uppsyn i människans ansikte, och döden hotar inte längre hela mänskligheten. I dag rycker jag fram tillsammans med människan, in i tuktans era, och går framåt sida vid sida med henne. Jag gör mitt verk, det vill säga, jag slår ner min stav bland människorna och den faller över det som är upproriskt i människan. I människans ögon tycks min stav ha särskilda krafter: Den drabbar alla dem som är mina fiender och skonar dem inte lättvindigt; bland alla som motsätter sig mig, utför staven sin inneboende funktion; alla de som är i mina händer gör sin plikt enligt min avsikt, och de har aldrig trotsat mina önskemål eller ändrat sin substans. Som ett resultat ska vattnen dåna, bergen störta samman och de stora floderna upplösas. Människan ska för evigt vara hemfallen åt förändring. Solen ska fördunklas och månen mörkna, människan ska inte ha fler dagar då hon lever i fred, det ska vara slut på tider av lugn i landet, himlarna ska aldrig igen förbli lugna och tysta, och ska aldrig igen bestå. Allting ska förnyas och återfå sitt ursprungliga utseende. Alla hushåll på jorden ska splittras och alla jordens nationer slitas i stycken. De dagar då man och hustru återförenades ska vara över, mor och son ska aldrig träffas igen, far och dotter ska aldrig komma samman igen. Allt som brukade finnas på jorden ska krossas av mig. Jag ger inte människor möjlighet att släppa ut sina känslor, för jag saknar känslor och har kommit att i högsta grad avsky människors känslor. Det är på grund av känslorna mellan människor som jag har kastats åt sidan och på så sätt har jag blivit ” en annan” i deras ögon. Det är på grund av känslorna mellan människor som jag har blivit glömd. Det är på grund av sina känslor som människan tar tillfället i akt att plocka fram sitt ”samvete”. Det är på grund av sina känslor som hon alltid är trött på min tuktan. Det är på grund av sina känslor som hon kallar mig orättvis och orättfärdig och säger att jag är likgiltig för människans känslor i min hantering av ting. Har jag också släktingar på jorden? Vem har någonsin, som jag, arbetat dag och natt utan tanke på mat eller sömn för hela min förvaltningsplans skull? Hur skulle människan kunna vara jämförbar med Gud? Hur skulle hon kunna vara förenlig med Gud? Hur skulle Gud, som skapar, kunna vara av samma slag som människan, som är skapad? Hur skulle jag alltid kunna leva och agera tillsammans med människan på jorden? Vem bekymrar sig för mitt hjärta? Gör människans böner det? Jag samtyckte en gång till att ansluta mig till människan och vandra tillsammans med henne – och ja, ända till denna dag har människan levt under min omsorg och mitt beskydd, men kommer det någonsin en dag då människan kan skilja sig från min omsorg? Trots att människan aldrig har tyngt sig med omsorg om mitt hjärta – vem kan fortsätta leva i ett land utan ljus? Det är bara på grund av mina välsignelser som människan har levt till idag.

Utdrag ur ”Kapitel 28” i ”Guds ord till hela universum” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 231)

Man kan säga att alla dagens yttranden är profetior om framtida saker; de här yttrandena är Guds sätt att förbereda nästa steg i sitt verk. Gud har nästan avslutat sitt verk i kyrkans folk och därefter ska han framträda i raseri inför alla människor. Som Gud säger: ”Jag ska få jordens folk att erkänna mina handlingar, och mina gärningar ska bevisas inför ’domarsätet’ så att de kan erkännas bland folk över hela jorden, som alla ska lyda.” Såg du någonting i dessa ord? Häri finns sammanfattningen av nästa del av Guds verk. Först ska Gud se till att alla vakthundarna som utövar politisk makt blir uppriktigt övertygade, och han ska få dem att frivilligt stiga ner från historiens scen och aldrig mer kämpa om status och aldrig mer ägna sig åt listiga planer och intriger. Det här arbetet måste utföras av Gud genom att han skapar olika katastrofer på jorden. Men det är inte alls så att Gud kommer att framträda. När det här sker kommer den stora röda drakens land fortfarande att vara ett smutsens land och därför kommer Gud inte att framträda utan bara visa sig genom tuktan. Sådant är Guds rättfärdiga sinnelag som ingen kan komma undan. Under den här tiden kommer alla som lever i den stora röda drakens land att drabbas av olycka, vilket naturligtvis också inbegriper riket på jorden (kyrkan). Det här är den stund då fakta kommer fram och därför är det något som alla människor upplever och ingen kan undfly. Detta har Gud förutbestämt. Det är just på grund av detta steg i verket som Gud säger: ”Nu är tiden inne att genomföra storslagna planer.” I framtiden kommer det nämligen inte att finnas någon kyrka på jorden och katastroferna gör att folk bara kan tänka på vad de har för ögonen och struntar i allt annat, och det kommer att bli svårt för dem att glädjas åt Gud mitt i förödelsen. Därför uppmanas folk att älska Gud av hela sitt hjärta under denna underbara tid, så att de inte missar chansen. När detta faktum har passerat kommer Gud att ha besegrat den stora röda draken i grunden, och därmed kommer Guds folks arbete med att vittna att ha nått sitt slut; efteråt kommer Gud att inleda nästa steg i sitt verk, ödelägga den stora röda drakens land och slutligen spika fast människor i hela universum upp och ner på korset, varefter han kommer att förinta hela mänskligheten – detta är de kommande stegen i Guds verk. Därför måste ni sträva efter att göra ert bästa för att älska Gud i denna fridfulla miljö. Ni kommer inte att få några fler tillfällen att älska Gud i framtiden, för folk har bara tillfälle att älska Gud i köttet; när de lever i en annan värld kommer ingen att tala om att älska Gud. Är inte detta vad en skapad varelse är skyldig att göra? Så hur ska ni då älska Gud under ert livs dagar? Har du någonsin funderat över det? Väntar du med att älska Gud tills du har dött? Är inte det tomt prat? Varför strävar du inte efter att älska Gud i dag? Att älska Gud samtidigt som man fortsätter att vara fullt sysselsatt, kan det vara sann kärlek till Gud? Att det sägs att detta steg i Guds verk snart ska nå sitt slut beror på att Gud redan har vittnesbörd inför Satan. Därför finns det inget behov av att människan gör någonting; människan ombeds bara sträva efter att älska Gud de år hon lever – det är nyckeln. Eftersom Guds krav inte är höga och eftersom det finns en brinnande iver i hans hjärta, har han uppenbarat en sammanfattning av nästa steg i verket innan det nuvarande steget har avslutats, och det visar tydligt hur mycket tid som återstår; skulle Gud tala dessa ord så tidigt om han inte var ivrig i sitt hjärta? Att Gud arbetar på detta sätt beror på att tiden är kort. Förhoppningen är att ni ska kunna älska Gud av hela ert hjärta, av hela er själ och av all er kraft, precis så som ni älskar ert eget liv. Är inte detta ett ytterst meningsfullt liv? Var annars skulle du kunna finna livets mening?

Utdrag ur ”Kapitel 42” i ”Tolkningar av hemligheterna i Guds ord till hela universum” i ”Ordet framträder i köttet”