Guds sinnelag och vad han har och är
Dagliga ord från Gud (Utdrag 232)
Jag är rättfärdig, jag är trovärdig och jag är den Gud som skärskådar människans innersta hjärta! Jag kommer genast att avslöja vem som är sann och vem som är falsk. Bli inte förskräckt; allting fungerar enligt min tid. Vem vill verkligen ha mig, och vem vill inte – jag ska tala om det för er, en efter en. Ni ska bara vara noga med att äta upp, dricka upp och komma tätt intill mig när ni kommer i min närhet, och jag ska själv utföra mitt verk. Var inte alltför ivriga att se snabba resultat; mitt verk är inget som kan genomföras allt på en gång. Mitt verk rymmer mina steg och min visdom, och det är därför min visdom kan uppenbaras. Jag ska låta er se vad mina händer gör – bestraffar det onda och belönar det goda. Jag gynnar absolut inte någon. Du som i sanning älskar mig, dig kommer jag i sanning att älska, och dessa som inte älskar mig i sanning kommer för evigt att ha min vrede över sig, så att de aldrig i evighet glömmer att jag är den sanne Guden, den Gud som skärskådar människans innersta hjärta. Handla inte på ett sätt framför människors ansikten och på ett annat sätt bakom deras ryggar; jag ser tydligt allt du gör och även om du må lura andra kan du inte lura mig. Jag ser alltsamman tydligt. Det är omöjligt för dig att dölja något; allt ligger i mina händer. Tro dig inte om att vara väldigt slipad för att du får dina futtiga små beräkningar att ge resultat som är till din fördel. Jag säger dig: Hur många planer människan än må tänka ut, de må vara tusen eller tiotusen, kan hon i sista änden inte fly från min hand. Alla ting och alla föremål kontrolleras av mina händer, för att inte tala om varenda människa! Försök inte undkomma mig eller gömma er, försök inte lirka eller förtiga. Är det möjligt att du fortfarande inte inser att mitt härliga anlete, min vrede och min dom har uppenbarats offentligt? Var och en som inte i sanning vill ha mig kommer jag att döma dem omedelbart och utan nåd. Min medömkan har nått sitt slut; det finns ingen mer kvar. Var inte skenheliga längre och sluta med er vilda och vårdslösa vandel.
Min son, ta dig i akt; tillbringa mer tid i min närvaro och jag ska ta hand om dig. Känn ingen fruktan, ta fram mitt skarpa tveeggade svärd och kämpa mot Satan till det bittra slutet, allt enligt min vilja. Jag ska skydda dig; känn ingen oro. Allt som är fördolt ska öppnas upp och uppenbaras. Jag är solen som sänder ljus och obarmhärtigt lyser upp allt mörkret. Min dom har fallit i sin helhet; kyrkan är ett slagfält. Ni måste alla göra er redo och ägna hela ert väsen åt det slutliga avgörande slaget; jag ska helt visst skydda er så att ni kan utkämpa den goda, segerrika kampen åt mig.
Ta er i akt – nuförtiden är människors hjärtan svekfulla och oförutsägbara, och de har ingen möjlighet att vinna andra människors tillit. Jag är den ende som stöder er fullt ut. I mig finns inget svek; bara luta er mot mig! Mina söner kommer med visshet att vinna seger i den slutliga avgörande kampen, och Satan kommer helt visst att komma ut för denna kamp till döds. Känn ingen fruktan! Jag är din styrka och jag är ditt allt. Grubbla inte över saker om och om igen, ni kan inte hantera så många tankar. Jag har sagt det tidigare att jag inte längre kommer att släpa er fram längs vägen, för det brådskar. Jag hinner inte längre hålla er i örat och varna er för varje steg – det är omöjligt! Gör dig bara klar för striden. Jag tar det fulla ansvaret för dig; allting vilar i mina händer. Detta är en kamp till döds och den ena eller andra sidan kommer med visshet att förgås. Men detta måste du vara klar över: Ja är för evigt segerrik och obesegrad och Satan kommer helt visst att förgås. Detta är mitt angreppssätt, mitt verk, min vilja och min plan.
Det är fullbordat! Allt är fullbordat! Var inte försagd eller rädd. Jag tillsammans med dig och du tillsammans med mig ska vara kungar i all evighet! När mina ord en gång är sagda ändras de aldrig, och snart ska saker hända er. Var på er vakt! Begrunda noga varje rad; var inte längre osäkra rörande mina ord. Ni måste vara klara över dem! Ni måste komma ihåg – tillbringa så mycket tid ni kan i min närvaro!
Utdrag ur ”Kapitel 44” i ”Kristi yttranden i begynnelsen” i ”Ordet framträder i köttet”
Dagliga ord från Gud (Utdrag 236)
Nu meddelar jag mina administrativa förordningar till er (som gäller från den dag de utfärdas och anger olika former av tuktan till olika människor):
Jag håller mina löften, och allting är i mina händer. De som tvivlar kommer att dö. Det finns inget utrymme för något övervägande; de kommer utrotas omedelbart så att mitt hjärta rensas från hat. (Från och med nu bekräftas det att den som dödas inte får vara medlem av mitt rike, utan måste vara en avkomma till Satan.)
Som förstfödda söner bör ni behålla era befattningar och noga uppfylla era skyldigheter, utan att vara förvetna. Hänge er åt min förvaltningsplan, och vittna om att jag är god och prisa mitt namn vart ni än går. Utför inga skamliga handlingar utan var förebilder för alla mina söner och mitt folk. Var inte utsvävande ens för ett ögonblick; ni måste alltid framträda inför alla som förstfödda söner och inte vara inställsamma. Gå istället vidare med huvudet högt. Jag ber er att prisa mitt namn och inte skända det. De som är förstfödda söner har alla sina individuella uppgifter och kan inte göra allt. Detta är ansvaret som jag har gett er och det får inte försummas. Ni måste engagera er helhjärtat, med hela er själ och all er styrka, för att fullfölja det som jag har anförtrott er.
Över hela världen kommer från och med denna dag mina förstfödda söner att få förtroendet att fullfölja plikten att leda alla mina söner och allt mitt folk, och jag kommer att tukta dem som inte kan ge hela sitt hjärta och sin själ åt att fullfölja den. Detta är min rättfärdighet. Jag kommer varken skona eller göra det lätt ens för mina förstfödda söner.
Om det finns någon bland mina söner eller bland mitt folk som hånar eller förolämpar en av mina förstfödda söner, kommer jag att straffa dem hårt, för mina förstfödda söner representerar mig själv; vad någon gör mot dem, gör den också mot mig. Detta är den strängaste av mina administrativa förordningar. Jag kommer att tillåta mina förstfödda söner att, enligt deras önskemål, verkställa min rättfärdighet mot dem bland mina söner och mitt folk som bryter mot min förordning.
Jag kommer stegvis överge dem som tittar lättsinnigt på mig och som bara fokuserar på min mat, klädsel och sömn och bara bryr sig om mina yttre angelägenheter utan hänsyn till min börda och inte har en tanke på att sköta sina egna uppgifter på tillbörligt vis. Detta riktar sig till alla som har öron.
Den som slutar att tjänstgöra åt mig måste lydigt dra sig undan utan att göra väsen av sig. Var försiktig, annars kommer jag att sortera ut dig. (Detta är en kompletterande förordning.)
Mina förstfödda söner ska härmed plocka upp järnstången och börja utöva min auktoritet för att styra alla nationer och folk, för att vandra bland alla nationer och folk och verkställa min dom, rättfärdighet och storhet bland alla nationer och folk. Mina söner och mitt folk ska frukta mig, prisa mig, hylla mig och lovorda mig utan uppehåll, för min förvaltningsplan är fullbordad och mina förstfödda söner kan regera med mig.
Detta är en del av mina administrativa förordningar och jag kommer att delge er mer av dem under arbetets gång. Från de administrativa förordningarna ovan kan ni se i vilken takt jag utför mitt arbete, såväl som vilket steg mitt arbete har nått. Detta är en bekräftelse.
Jag har redan dömt Satan. Eftersom min vilja är obehindrad och eftersom mina förstfödda söner har förhärligats tillsammans med mig, så har jag redan utövat min rättfärdighet och storhet över världen och allt som tillhör Satan. Jag lyfter inte ett finger och fäster ingen uppmärksamhet vid Satan alls (för han förtjänar inte ens att prata med mig). Jag fortsätter bara att göra det jag vill göra. Mitt arbete fortsätter smidigt, steg för steg, och min vilja är obehindrad över hela jorden. Detta har fått Satan att stå med skam till en grad, och han har blivit fullständigt förstörd, men detta i sig har inte uppfyllt min vilja. Jag tillåter också mina förstfödda söner att verkställa mina administrativa förordningar. Å ena sidan låter jag Satan se min vrede mot honom, å andra sidan låter jag honom se min härlighet (se att mina förstfödda söner är de mest genljudande vittnena av Satans förnedring). Jag straffar inte honom själv, i stället låter jag mina förstfödda söner verkställa min rättfärdighet och storhet. Eftersom Satan brukade skymfa mina söner, förfölja mina söner, och förtrycka mina söner, ska jag idag låta mina mogna förstfödda söner ställa saker till rätta efter att hans tjänst är slut. Satan har varit maktlös mot fallet. Att alla nationer i världen har förlamats är det bästa vittnesbördet; folk som slåss och länder som krigar är tydliga yttringar av att Satans rike har fallit. Anledningen till att jag inte visade några tecken eller underverk i det förflutna är att Satan steg för steg skulle förödmjukas och att mitt namn skulle hedras. När Satan är helt tillintetgjord ska jag börja visa min makt. Det jag säger ska framstå och de övernaturliga sakerna som inte överensstämmer med mänskliga föreställningar kommer att förverkligas (dessa hänvisar till de välsignelser som snart kommer). Eftersom jag är den praktiske Guden själv och inte har några regler, och eftersom jag talar enligt förändringar i min förvaltningsplan, är det som jag tidigare har sagt inte nödvändigtvis applicerbart på nuet. Håll inte fast vid era egna föreställningar! Jag är inte en gud som följer regler. Hos mig är allt fritt och transcendent och fullständigt obehindrat. Det som sades igår är kanske föråldrat idag och borde kanske upphävas (mina administrativa förordningar kommer dock aldrig förändras när de har utfärdats). Detta är stegen i min förvaltningsplan. Håll inte fast vid regler. Varje dag kommer nytt ljus och nya uppenbarelser, och det är min plan. Varje dag uppenbaras mitt ljus i dig och min röst släpps ut i världen. Förstår du? Det här är din skyldighet, det ansvar som jag har anförtrott dig. Du får inte försumma det ens för en stund. Jag kommer att använda de människor som jag godkänner ända till slutet, och detta kommer aldrig förändras. Eftersom jag är den allsmäktige Guden, så vet jag vilka slags personer som ska göra olika saker och vilka som kan göra dem. Detta är min allmakt.
Utdrag ur ”Kapitel 88” i ”Kristi yttranden i begynnelsen” i ”Ordet framträder i köttet”
Dagliga ord från Gud (Utdrag 237)
Varje mening jag yttrar bär på myndighet och dom och ingen kan förändra mina ord. Så snart mina ord uttalas kommer saker och ting med visshet att verkställas i enlighet med mina ord; detta är mitt sinnelag. Mina ord är myndighet och de som ändrar dem kränker min tuktan och jag måste slå dem till marken. I allvarliga fall bringar de fördärv över sitt liv och de hamnar i Hades eller i den bottenlösa avgrunden. Det här är enda sättet jag hanterar människan på, och hon har ingen möjlighet att ändra det – detta är min administrativa förordning. Kom ihåg detta! Ingen tillåts bryta mot min förordning; allt måste ske i enlighet med min vilja! Förr var jag alltför mild mot er och ni kom bara i kontakt med mina ord. Det jag sa om att slå folk till marken har ännu inte blivit verklighet. Men från och med idag kommer alla katastroferna (de som har samband med mina administrativa förordningar) att inträffa, en efter en, för att straffa alla dessa som inte följer min vilja. Det måste komma något påtagligt – annars kan inte folk se min vrede utan kommer att upprepa sina lösaktiga handlingar om och om igen. Det här är ett steg i min förvaltningsplan och det är på det här sättet jag utför nästa steg i mitt verk. Jag säger detta till er i förväg så att ni kan undvika att begå överträdelser och drabbas av evigt fördärv. Från och med idag kommer jag alltså att se till att alla människor utom mina förstfödda söner intar sina vederbörliga platser i enlighet med min vilja, och jag ska tukta dem en efter en. Jag ska inte låta ens en enda en av dem slippa av kroken. Ni skulle bara våga vara lösaktiga igen! Ni skulle bara våga vara upproriska igen! Jag har sagt förut att jag är rättfärdig mot alla, att jag saknar varje tillstymmelse till sentimentalitet, och det här kommer att visa att mitt sinnelag inte får kränkas. Det här är min person. Ingen kan ändra detta. Alla människor hör mina ord och alla människor ser mitt härliga anlete. Alla människor måste lyda mig fullständigt och absolut – detta är min administrativa förordning. Alla människor i hela universum och till jordens ändar ska lovprisa och förhärliga mig, för jag är den unike Gud själv, jag är Guds person. Ingen kan ändra mina ord och yttranden, mitt tal och mitt uppträdande, eftersom detta är sådant som bara berör mig, och det är sådant jag ägt sedan urminnes tider och som ska vara för evigt.
Utdrag ur ”Kapitel 100” i ”Kristi yttranden i begynnelsen” i ”Ordet framträder i köttet”
Dagliga ord från Gud (Utdrag 238)
Mitt planerade verk fortskrider framåt utan ett ögonblicks avbrott. Efter att ha kommit in i rikets tidsålder och fört er in i mitt rike som mitt folk kommer jag att ställa andra krav på er; det vill säga, jag kommer att börja kungöra för er den konstitution som jag ska styra denna era med:
Eftersom ni kallas mitt folk, ska ni kunna förhärliga mitt namn, alltså vittna mitt uppe i prövningar. Om några försöker föra lura mig och dölja sanningen för mig eller ägnar sig åt vanhedrande affärer bakom min rygg, kommer de utan undantag att jagas ut och avlägsnas från mitt hus för att vänta till dess jag tar itu med dem. De som varit otrogna och hädiska mot mig i gångna tider och som nu reser sig upp igen och kritiserar mig offentligt – även de kommer att jagas ut ur mitt hus. De som är mitt folk måste ständigt ta hänsyn till mina bördor och söka kunskap om mina ord. Endast sådan människor kommer jag att upplysa, och de kommer helt visst att leva under min vägledning och upplysning och aldrig utsättas för tuktan. De som inte tar hänsyn till mina bördor utan koncentrerar sig på att planera för sin egen framtid – alltså de som inte siktar på att behaga mitt hjärta med sina handlingar utan tvärtom väntar sig nådegåvor – dessa tiggarliknande krakar vägrar jag absolut använda, för sedan de föddes har de inte vetat något om vad det innebär att ta hänsyn till mina bördor. De är människor som saknar normalt förnuft; sådana människor lider av ”näringsbrist” i hjärnan och behöver gå hem och få lite ”näring” i sig. Jag har ingen användning för sådana människor. Bland mitt folk, kommer alla att vara skyldiga att betrakta kunskap om mig som en obligatorisk plikt som ska följas fram till slutet, precis som att äta, klä sig och sova, något man inte glömmer för ett ögonblick, så att det slutligen blir lika välbekant att känna mig som att äta — något man gör utan ansträngning med van hand. När det gäller de ord jag talar, måste vartenda ett intas med största möjliga tro och tas upp helt och hållet; det duger inte med några oengagerade halvmesyrer. Om någon inte bryr sig om mina ord kommer det att betraktas direkt motstånd mot mig; om någon inte äter av mina ord eller försöker lära känna dem kommer att betraktas som någon som inte bryr sig om mig och kommer omedelbart att sopas ut genom dörren från mitt hus. Som jag har sagt tidigare är skälet att vad jag vill ha inte är en massa människor utan ett fåtal utvalda. Om så inte mer än en av hundra klarar av att lära känna mig genom mina ord, så kastar jag villigt bort alla de andra för att fokusera på att ge denna enda människa upplysning och insikt. Av detta förstår ni att det inte nödvändigtvis är så att enbart större antal kan uppenbara mig och leva ut mig. Vad jag vill ha är vete (även om axen kanske inte är fulla av korn) och inte ogräs (även om axen är fulla nog att väcka beundran). När det gäller dem som inte bryr sig om att söka utan beter sig slött och slappt så bör de ge sig iväg självmant. Jag vill inte se dem mer, för i så fall är risken att de fortsätter att bringa skam över mitt namn.
Utdrag ur ”Kapitel 5” i ”Guds ord till hela universum” i ”Ordet framträder i köttet”
Dagliga ord från Gud (Utdrag 239)
Då du är en av personerna i min familj och då du är trofast i mitt rike måste allt du gör uppfylla den standard som jag kräver. Jag begär inte att du inte ska vara mer än ett svävande moln, utan att du ska vara skimrande snö och äga dess substans och än mer dess värde. Eftersom jag kommer från det heliga landet är jag inte som lotusblomman som bara har ett namn och ingen essens, för den kommer från träsket och inte det heliga landet. Den tid då en ny himmel sänker sig över jorden och en ny jord sprider sig över skyn är också just den tid då jag officiellt verkar bland människor. Vem bland människorna känner mig? Vem uppmärksammade stunden för min ankomst? Vem har sett att jag inte bara har ett namn utan att jag dessutom äger en substans? Jag sveper undan de vita molnen med min hand och betraktar ingående skyn; i rymden finns det inget som inte är tillrättalagt av min hand och nedanför rymden finns det ingen människa som inte med sin ringa ansträngning bidrar till utförandet av mitt mäktiga företag. Jag ställer inga betungande krav på jordens folk, eftersom jag alltid har varit den praktiske Guden och för att jag är den Allsmäktige som skapade människan och känner henne väl. Alla människor står inför den Allsmäktiges ögon. Hur skulle ens de i jordens mest avlägsna hörn kunna undgå granskningen av min Ande? Trots att människan ”känner” min Ande förolämpar hon min Ande. Mina ord blottlägger alla människors fula ansikten liksom deras innersta tankar och får alla på jorden att tydliggöras i mitt ljus och falla ner mitt under min granskning. Men trots att människan faller ner vågar inte hennes hjärta ströva långt bort från mig. Vem i hela skapelsen kommer inte att älska mig på grund av mina gärningar? Vem längtar inte efter mig som ett resultat av mina ord? I vem väcks inte hängivna känslor till följd av min kärlek? Det är bara på grund av Satans fördärv som människan inte kan nå riket så som jag kräver. Även den lägsta standard som jag kräver väcker betänkligheter hos henne, för att inte tala om idag, den tidsperiod då Satan löper amok och är galet despotisk, eller den tid då människan har blivit så nertrampad av Satan att hela hennes kropp är täckt med smuts. När har inte människans brist på omsorg för mitt hjärta till följd av hennes lastbarhet vållat mig sorg? Kan det vara så att jag tycker synd om Satan? Kan det vara så att jag tar miste i min kärlek? När folk inte lyder mig gråter mitt hjärta i hemlighet; när de motarbetar mig tuktar jag dem; när de blir frälsta av mig och uppstår från de döda livnär jag dem med den största omsorg; när de underkastar sig mig känner mitt hjärta ro och jag upplever genast stora förändringar i himlen och på jorden och i alla ting. Hur kan jag annat än glädjas när människor prisar mig? Hur skulle jag inte kunna bli ärad när människan åser mig och blir vunnen av mig? Skulle det kunna vara så att allt som människan gör inte styrs och tillhandahålls av mig? När jag inte ger vägledning är människor lättjefulla och overksamma och ägnar sig åt dessa ”berömvärda” smutsiga affärer bakom min rygg. Tror du att det kött jag iklär mig inte vet något om dina handlingar, ditt beteende och dina ord? I många år har jag utstått vinden och regnet och jag har också upplevt bitterheten i människornas värld; men vid närmare eftertanke kan inget mått av lidande få den köttsliga människan att förlora sitt hopp till mig, än mindre kan någon mildhet få köttsliga människor att bli kyliga, missmodiga eller avfärdande mot mig. Är deras kärlek till mig verkligen begränsad till antingen avsaknad av lidande eller avsaknad av mildhet?
Utdrag ur ”Kapitel 9” i ”Guds ord till hela universum” i ”Ordet framträder i köttet”
Dagliga ord från Gud (Utdrag 240)
Eftersom jag har lett er till denna punkt har jag i dag gjort lämpliga arrangemang och har mina egna målsättningar. Om jag skulle berätta för er om dem i dag, skulle ni då verkligen kunna förstå dem? Jag är väl bekant med människosinnets tankar och människohjärtats önskningar: Vem har aldrig letat efter en lösning åt sig själv? Vem har aldrig tänkt på sina egna framtidsmöjligheter? Men trots att människan besitter ett rikt och bländande intellekt — vem kunde förutspå att denna tid, efter de tidsåldrar som varit, skulle bli så som den blivit? Är det här verkligen frukten av dina egna subjektiva ansträngningar? Är det här lönen för din oförtröttliga idoghet? Är det här den vackra tablå som ditt sinne föreställt sig? Om jag inte vägledde hela mänskligheten, vem skulle då kunna frigöra sig själv från mina arrangemang och finna en annan utväg? Är det människans fantasier och önskningar som har fört henne fram till denna dag? Många människor går ett helt liv utan att få sina önskningar uppfyllda. Beror det verkligen på ett fel i deras tänkande? Många människors liv är fyllda av oväntad lycka och tillfredsställelse. Beror det verkligen på att de förväntar sig alltför lite? Vem i hela mänskligheten är inte omvårdad i den Allsmäktiges ögon? Vem lever inte mitt i den Allsmäktiges förutbestämmelse? Kommer människans liv och död av hennes eget val? Kontrollerar människan sitt eget öde? Många människor ropar efter att få dö, men döden är långt borta; många vill vara sådana som är starka i livet och fruktar döden, men utan att de vet det närmar sig dagen för deras bortgång då de kastas ner i dödens avgrund; många människor blickar upp mot himlen och suckar djupt; många storgråter med klagande snyftningar; många faller mitt under prövningar och många blir frestelsers fångar. Även om jag inte framträder personligen för att människan ska kunna se mig tydligt, fruktar många att se mitt ansikte, livrädda för att jag ska slå ner dem, att jag ska släcka deras liv. Känner människan mig verkligen eller gör hon inte det? Ingen kan säga säkert. Är det inte så? Ni fruktar både mig och min tuktan, men samtidigt står ni upp och motarbetar mig öppet och dömer mig. Visst är det på det viset? Att människan aldrig har känt mig beror på att hon aldrig har sett mitt ansikte eller hört min röst. Så fastän jag finns i människans hjärta, finns det någon i vars hjärta jag inte är diffus och otydlig? Finns det någon i vars hjärta jag är fullkomligt tydlig? Jag vill inte att de som är mitt folk också ska se mig diffust och dunkelt, och därför sätter jag i gång detta stora verk.
Jag kommer stilla bland människorna och jag ger mig av i tysthet. Har någon någonsin sett mig? Är solen kapabel att se mig på grund av sina brinnande lågor? Är månen kapabel att se mig på grund av sin strålande klarhet? Kan stjärnbilderna se mig på grund av sina platser på himlavalvet? När jag kommer vet inte människan det och alla ting förblir ovetande, och när jag ger mig av är människan fortfarande omedveten. Vem kan vittna om mig? Skulle det kunna vara de jordiska människornas lovprisning? Kan det vara liljorna som blommar i vildmarken? Är det fåglarna som flyger i luften? Är det lejonen som ryter i bergen? Ingen kan tillfullo vittna om mig! Ingen kan göra det arbete som jag kommer att göra! Även om de gjorde det – vilken effekt skulle det få? Varje dag iakttar jag varenda handling som många människor utför, och varje dag söker jag många människors hjärtan och sinnen; ingen har någonsin undgått min dom, och ingen har någonsin frigjort sig själv från min doms verklighet. Jag står över skyarna och blickar bort i fjärran: Oräkneliga människor har slagits ner av mig, men otaliga människor lever också mitt i min barmhärtighet och kärlek. Lever inte ni också under sådana villkor?
Utdrag ur ”Kapitel 11” i ”Guds ord till hela universum” i ”Ordet framträder i köttet”
Dagliga ord från Gud (Utdrag 241)
På jorden är jag den praktiske guden själv som bor i människornas hjärtan; i himlen är jag hela skapelsens herre. Jag har klättrat upp på berg och vadat genom floder, och jag har strövat ut och in bland människorna. Vem vågar öppet göra motstånd mot den praktiske guden själv? Vem vågar bryta sig loss från den Allsmäktiges överhöghet? Vem vågar påstå att jag, utan skuggan av tvivel, befinner mig i himlen? Och dessutom, vem vågar påstå att jag är på jorden oåterkalleligen? Det finns ingen i hela mänskligheten som kan redogöra i detalj för de platser där jag bor. Kan det vara så att närhelst jag är i himlen, så är jag den övernaturlige guden själv, och att närhelst jag är på jorden, så är jag den praktiske guden själv? Om jag är den praktiske guden själv eller inte kan inte avgöras av att jag är hela skapelsens härskare eller av att jag upplever mänsklighetens lidanden, eller hur? Om det vore så, skulle människorna då inte vara hopplöst okunniga? Jag är i himlen, men jag är också på jorden; jag är bland skapelsens myriad av föremål, men också bland massorna. Människorna kan röra vid mig varje dag; dessutom kan de se mig varje dag. När det gäller mänskligheten, verkar jag ibland vara dold och ibland synlig; det verkar som jag faktiskt existerar, ändå verkar det också som jag inte existerar. I mig finns mysterier som är obegripliga för mänskligheten. Det är som om alla människor kikar på mig genom mikroskop för att upptäcka ännu fler mysterier i mig och därigenom hoppas bli kvitt denna obehagliga känsla i sina hjärtan. Men hur skulle människorna kunna upptäcka några av mina hemligheter ens om de använde röntgen?
I samma stund som mitt folk, som ett resultat av mitt verk, förhärligas jämsides med mig, kommer den stora röda drakens gömställe att avslöjas, all gyttja och smuts kommer att röjas undan, och allt det förorenade vatten som har ansamlats under otaliga år kommer att torka bort i mina brinnande eldar så att det inte längre finns. Sedan kommer den stora röda draken att förintas i sjön av eld och svavel. Är ni uppriktigt villiga att stå kvar i min kärleksfulla vård så att ni inte rycks bort av draken? Hatar ni verkligen drakens bedrägliga knep? Vem kan vara pålitlig och vittna om mig? För mitt namns skull, för min andes skull och för hela min förvaltningsplans skull, vem kan erbjuda all sin styrka? Idag, när riket är i människornas värld, är det den tid då jag själv har kommit in bland människorna. Om det inte vore så, finns det någon som skulle våga sig ut på slagfältet för min skull utan att darra? Så att riket kan ta form, så att mitt hjärta kan vara nöjt, och dessutom så att min dag kan komma, så att den tid kan komma då skapelsens myriad av föremål återföds och växer i överflöd, så att människorna kan räddas från sitt hav av lidande, så att morgondagen kan komma och så att den kan vara underbar och blomstra och frodas, och dessutom så att framtidens njutningar kan förverkligas, så att alla människor strävar av allt de förmår och inte sparar någon möda när de offrar sig för mig. Är inte detta ett tecken på att segern redan är min? Är det inte ett bevis för att min plan har fullbordats?
Ju längre människorna existerar i de sista dagarna, desto mer kommer de att känna av världens tomhet och desto mindre levnadsmod kommer de att ha. Därför har otaliga människor dött i besvikelse, otaliga andra har blivit besvikna i sina strävanden och otaliga andra lider själva av att manipuleras av Satans hand. Jag har räddat så många människor och stött så många av dem, och mycket ofta, när människor har förlorat ljuset, har jag flyttat tillbaka dem till en ljus plats, så att de kan känna mig i ljuset och njuta av min närvaro mitt uppe i sin lycka. På grund av mitt ljus ankomst växer tillbedjan i hjärtat hos de människor som bor i mitt rike, för jag är en Gud som människorna ska älska – en Gud som människorna håller fast vid med innerlig hängivenhet – och de uppfylls av ett orubbligt intryck av min gestalt. Icke desto mindre, när allt har sagts och gjorts, finns det ingen som förstår om detta är Andens verk eller om det härrör från köttet. Det skulle krävas en hel livstid för att människor skulle kunna uppleva detta enda i detalj. Människorna har aldrig föraktat mig i djupet av sitt hjärta; snarare håller de fast vid mig i djupet av sin själ. Min vishet väcker deras beundran, de under jag gör är en fest för deras ögon. De skyggar för mina ord, ändå älskar de dem innerligt. Min verklighet gör människorna villrådiga, mållösa och förvirrade, och ändå är de villiga att acceptera den. Är inte detta just ett mått på människorna som de verkligen är?
Utdrag ur ”Kapitel 15” i ”Guds ord till hela universum” i ”Ordet framträder i köttet”
Dagliga ord från Gud (Utdrag 242)
1. Människan ska inte prisa sig själv eller upphöja sig själv. Hon ska tillbe och upphöja Gud.
2. Gör allt som gynnar Guds verk och inget som är till skada för Guds verks intressen. Försvara Guds namn, Guds vittnesbörd och Guds verk.
3. Pengarna, materiella föremål och all egendom i Guds hushåll är de offergåvor som människan ska ge. Dessa offergåvor får inte åtnjutas av någon annan än prästen och Gud, för människans offergåvor är avsedda att åtnjutas av Gud. Dessa offergåvor delar Gud endast med prästen; ingen annan är kvalificerad eller berättigad att åtnjuta någon del av dem. Alla människans offergåvor (inklusive pengar och materiella ting som kan åtnjutas) ges till Gud, inte till människan, och ska därför inte åtnjutas av människan; om människan skulle ta del av dem vore det att stjäla offergåvor. Den som gör det är en Judas, för förutom att han var en förrädare tog han det som lagts i penningpungen.
4. Människan har ett fördärvat sinnelag och dessutom är hon i besittning av känslor. Därför är det absolut förbjudet för två medlemmar av motsatta kön att arbeta tillsammans ensamma när de tjänar Gud. De som upptäcks göra det kommer utan undantag att uteslutas.
5. Kritisera inte Gud och diskutera inte heller i förbigående sådant som berör Gud. Handla så som människan bör handla, tala så som människan bör tala, överskrid inte begränsningar och överträd inte gränser. Vakta din tunga och tänk dig för var du går, så undviker du att göra något som sårar Guds sinnelag.
6. Gör det som människan bör göra, utför dina åligganden, uppfyll dina förpliktelser och håll fast vid din uppgift. Eftersom du tror på Gud ska du ge ditt bidrag till Guds verk; om du inte gör det är du inte lämpad att äta och dricka Guds ord och inte lämpad att leva i Guds hushåll.
7. Förutom att lyda Gud ska du i arbete och ärenden som rör kyrkan följa anvisningarna från den person som används av den helige Ande i allt. Även minsta överträdelse är oacceptabel. Var absolut i din lydnad och analysera inte rätt eller fel; vad som är rätt och fel har ingenting med dig att göra. Det enda du ska bry dig om är total lydnad.
8. De som tror på Gud ska lyda honom och tillbe honom. Du ska inte upphöja eller se upp till någon människa; sätt inte Gud främst, de människor du ser upp till på andra plats och dig själv på tredje. Ingen individ ska ha en plats i ditt hjärta, och du ska inte betrakta människor – särskilt inte dem du hyser stor vördnad för – som jämställda med Gud eller som hans likar. Detta är något Gud inte tolererar.
9. Ha alltid kyrkans verksamhet i tankarna. Lägg ditt kötts framtidsutsikter åt sidan, var bestämd i familjefrågor, ägna dig helhjärtat åt Guds verk och låt Guds verk komma först och ditt eget dagliga liv i andra hand. Det är vad som anstår en helig.
10. Anhöriga som inte delar tron (dina barn, din make eller maka, dina systrar eller dina föräldrar etc) får inte tvingas in i kyrkan. Guds hushåll lider inte brist på medlemmar, och det finns inget behov av att öka dess antal med människor som inte är till nytta. Ingen som inte tror med glädje får föras in i kyrkan. Denna förordning avser alla människor. Detta ska ni kontrollera, övervaka och påminna varandra om; ingen får bryta mot den. Även när anhöriga som inte delar tron motvilligt kommer in i kyrkan, får de inte förses böcker eller ges ett nytt namn; sådana människor tillhör inte Guds hushåll, och de måste med alla nödvändiga medel förhindras att komma in i kyrkan. Om kyrkan får bekymmer på grund av inkräktande demoner kommer ni själva att uteslutas eller bli förelagda restriktioner. Kort sagt, när det gäller denna förordning har alla ett ansvar, men du får inte vara obetänksam eller använda den för att hämnas personliga oförrätter.
Ur ”De tio administrativa förordningar som Guds utvalda folk i rikets tidsålder måste lyda” i ”Ordet framträder i köttet”
Dagliga ord från Gud (Utdrag 243)
Människor måste hålla fast vid alla plikter de ska uträtta. Det är det som människor bör hålla fast vid och det som de måste utföra. Låt den Helige Ande göra vad den Helige Ande måste göra, det kan ingen människa vara delaktig i. Människan bör hålla fast vid det som människan ska göra, vilket inte har någon koppling till den Helige Anden. Det är inget annat än vad människan ska göra, och hon bör hålla fast vid det som bud, precis som man håller fast vid lagen i Gamla testamentet. Även om inte Lagens Tidsålder är nu är det fortfarande många ord som man bör hålla fast vid som överensstämmer med Lagens Tidsålder, och de tillämpas inte bara genom att man förlitar sig på att bli vidrörd av den Helige Anden, utan utgör det som människan bör hålla fast vid. Till exempel: Du ska inte döma den praktiska Gudens verk. Du ska inte motsätta dig den människa som är omvittnad av Gud. Inför Gud ska du hålla dig på din plats och inte ägna dig åt utsvävningar. Du ska tala med måtta och dina ord och handlingar ska överensstämma med planerna hos den människa som är omvittnad av Gud. Du ska vörda Guds vittnesbörd. Du ska inte ignorera Guds verk och orden från hans mun. Du ska inte härma tonen och syftet i Guds yttranden. Utåt sett ska du inte göra något som uppenbarligen strider mot den människa som är omvittnad av Gud. Och så vidare. Detta är vad varje människa bör hålla fast vid. I varje tidsålder anger Gud många regler som är besläktade med lagarna och som människan ska hålla fast vid. Genom detta stävjar han människans sinnelag och ser om hon är uppriktig. Ta till exempel orden ”Hedra din far och din mor” från Gamla testamentets tid. De orden gäller inte idag. På den tiden stävjade de bara en del av människans yttre sinnelag, användes för att visa allvaret i människans tro på Gud och var ett kännetecken på de som trodde på Gud. Även om det nu är Rikets Tidsålder finns det fortfarande många regler som människan måste hålla fast vid. Reglerna från förr gäller inte längre; idag finns det många, mer lämpliga, tillämpningar som människan ska följa och som är nödvändiga. De involverar inte den Helige Andes verk, utan ska tillämpas av människan.
Under Nådens Tidsålder övergavs många av tillämpningarna från Lagens Tidsålder, för dessa lagar var inte särskilt effektiva för arbetet på den tiden. När de hade övergivits infördes flera tillämpningar som ägnade sig väl för den tidsåldern, och som har blivit till dagens många regler. När dagens Gud kom kunde man undvara dessa regler och behövde inte längre hålla fast vid dem, och många tillämpningar infördes som ägnade sig väl för arbetet idag. Dessa tillämpningar är inte regler idag, men är till för att uppnå en effekt: de är lämpade för idag – och imorgon blir de kanske regler. Kort sagt bör du hålla fast vid det som är fruktbart för arbetet idag. Fäst inget avseende vid morgondagen. Det som görs idag är till för idag. Kanske finns det bättre tillämpningar i morgon som du kommer att vara tvungen att följa – men fundera inte för mycket över det, håll fast vid det som bör hållas fast vid idag för att undgå att sätta dig upp mot Gud. Idag finns det inget mer avgörande för människan att hålla fast vid än detta: Du får inte försöka lura den Gud som står inför dina ögon eller dölja något för honom. Du ska inte tala oanständigt eller arrogant inför Gud som står inför dig. Du ska inte bedra den Gud som du står inför med vackra ord och fagert tal för att vinna hans förtroende. Du ska inte agera respektlöst inför Gud. Du ska lyda allt som kommer från Guds mun och inte motsätta dig, opponera dig mot eller bestrida hans ord. Du ska inte tolka, på det vis som du anser lämpligt, orden som kommer från Guds mun. Du bör vakta din tunga så att den inte gör dig till ett byte för de ogudaktigas svekfulla intriger. Du bör vakta dina steg så att du inte överträder de gränser som Gud har utstakat för dig. Om du gör det kommer du att tala ord som i Guds perspektiv är inbilska och uppblåsta och följaktligen bli avskydd av Gud. Du ska inte sprida orden som kommer från Guds mun vårdslöst, för att inte andra ska håna dig och djävlarna gör sig lustiga över dig. Du ska lyda allt som dagens Gud gör. Även om det är något du inte förstår ska du inte fälla ditt omdöme om det, det enda du kan göra är att söka och skapa gemenskap. Ingen ska inkräkta på Guds ursprungliga position. Du kan inte göra annat än att tjäna dagens Gud utifrån människans ställning. Du kan inte undervisa om dagens Gud från människans ställning – att göra det är omdömeslöst. Ingen får ställa sig på det plats som hör till den människa som omvittnas av Gud. Med dina ord, handlingar och innersta tankar står du i människans ställning. Det bör man stå fast vid, det är människans ansvar, det kan ingen ändra på och gör man det så bryter man mot de administrativa förordningarna. Det bör alla hålla i minnet.
Utdrag ur ”Den nya tidsålderns bud” i ”Ordet framträder i köttet”
Dagliga ord från Gud (Utdrag 244)
Det är många saker som jag hoppas att ni skall åstadkomma. Men era handlingar och era liv är oförmögna att uppfylla mina krav helt och hållet, så jag har inget annat val än att gå rakt på sak och förklara min vilja för er. Med tanke på att ert omdöme är dåligt och er uppskattning också är ringa, är ni nästan fullständigt ovetande om både mitt sinnelag och min substans, och det är därför särskilt angeläget att jag informerar er om dem. Oavsett hur mycket du tidigare förstod eller om du är villig att försöka förstå dessa frågor, måste jag ändå förklara dem för dig i detalj. Dessa frågor är inte helt främmande för er, men ni verkar inte förstå eller vara bekanta med den mening de innehåller. Många av er har bara en svag förståelse och, dessutom, bara en partiell och ofullständig sådan. För att hjälpa er att bättre praktisera sanningen, det vill säga att bättre omsätta mina ord i praktiken, tror jag att det är frågor som dessa som ni först måste lära känna. Annars kommer er tro att förbli vag, hycklande och full av religionens yttre tecken. Om du inte förstår Guds sinnelag, då kommer det att vara omöjligt för dig för att utföra det arbete du borde göra för honom. Om du inte känner till Guds substans, då kommer det att vara omöjligt för dig att visa honom vördnad och fruktan, utan istället kommer du bara att visa honom tanklös försumlighet och undanflykter, och därtill ohjälplig hädelse. Även om det verkligen är viktigt att förstå Guds sinnelag och kunskap om Guds substans inte får ignoreras, har ingen någonsin noggrant undersökt eller fördjupat sig i dessa frågor. Det är tydligt att ni alla har avfärdat de administrativa förordningar jag har offentliggjort. Om ni inte förstår Guds sinnelag, så kommer ni lätt att kränka hans sinnelag. Ett sådant brott är detsamma som att reta upp Gud själv, och den oundvikliga frukten av din handling blir en överträdelse mot de administrativa förordningarna. Nu bör du inse att förståelsen av Guds sinnelag för med sig kunskap om hans substans, och att med förståelsen av Guds sinnelag följer förståelsen av de administrativa förordningarna. Visserligen berör många av de administrativa förordningarna Guds sinnelag, men hans sinnelag har inte uttryckts i sin helhet i dem. Därför måste ni ta ytterligare ett steg mot att utveckla er förståelse av Guds sinnelag.
Utdrag ur ”Det är väldigt viktigt att förstå Guds sinnelag” i ”Ordet framträder i köttet”
Dagliga ord från Gud (Utdrag 245)
Guds sinnelag är ett ämne som förefaller alla väldigt abstrakt och som dessutom är något som inte är lätt för alla att acceptera, för hans sinnelag är olikt en människas personlighet. Gud har också hans egna känslor av glädje, ilska, sorg och lycka, men dessa känslor skiljer sig från människans. Gud är vad han är och han har vad han har. Allt han uttrycker och uppenbarar är uttryck för hans substans och hans identitet. Vad han är och vad han har, liksom hans substans och identitet, är saker som inte kan ersättas av någon människa. Hans sinnelag omfattar hans kärlek till mänskligheten, tröst av mänskligheten, hat mot mänskligheten, och än mer, en grundlig förståelse för mänskligheten. Människans personlighet kan däremot vara optimistisk, livfull eller likgiltig. Guds sinnelag är något som hör till alla tings och levande varelsers Härskare, till hela skapelsens Herre. Hans sinnelag representerar ära, makt, upphöjdhet, storhet, och mest av allt, överhöghet. Hans sinnelag är symbolen för auktoritet, symbolen för allt som är rättfärdigt, symbolen för allt som är vackert och gott. Mer än så, det är en symbol för honom som inte kan blia besegrad eller invaderad av mörker och varje fiendemakt, liksom en symbol för honom som inte kan bli förolämpad (och han kommer inte heller att tolerera att bli förolämpad)b av någon skapad varelse. Hans sinnelag är symbolen för den högsta makten. Ingen person eller personer kan eller får störa hans verk eller hans sinnelag. Men människans personlighet är inget annat än en symbol för människans obetydliga överlägsenhet över djuren. Människan har ingen myndighet av och för sig själv, ingen självständighet, och ingen förmåga att gå utöver sig själv, men är i sin substans som en som hukar sig, utlämnad åt alla slags personer, händelser och ting. Guds glädje beror på förekomsten och framträdandet av rättfärdighet och ljus; på förstörelsen av mörker och ondska. Han gläder sig eftersom han har kommit med ljuset och ett gott liv till mänskligheten; hans glädje är en rättfärdig glädje, en symbol för förekomsten av allt det som är positivt och, än mer, en symbol för gynnsamhet. Guds ilska beror på förekomsten av orättvisa och den oreda som den orsakar som skadar hans mänsklighet; på grund av förekomsten av ondska och mörker, på grund av förekomsten av sådant som tränger ut sanningen, och än mer på grund av förekomsten av sådant som motsätter sig det som är gott och vackert. Hans ilska är en symbol för att allt det negativa inte längre existerar, och är dessutom en symbol för hans helighet. Hans sorg beror på mänskligheten, som han har förhoppningar för men som har fallit i mörker, eftersom det verk han utför med människan inte når upp till hans förväntningar, och eftersom inte hela den mänsklighet han älskar kan leva i ljuset. Han känner sorg för den oskyldiga mänskligheten, för den ärliga men okunniga människan, och för den människa som är god men bristfällig i sina egna uppfattningar. Hans sorg är en symbol för hans godhet och för hans barmhärtighet, en symbol för skönhet och vänlighet. Hans lycka kommer, naturligtvis, från att besegra sina fiender och få människans tilltro. Mer än så, den uppstår ur fördrivningen och förstörelsen av alla fiendekrafter, och eftersom mänskligheten får ett gott och fridfullt liv. Guds lycka är olik människans glädje; den är snarare känslan av att samla goda frukter, en känsla ännu större än glädje. Hans lycka är en symbol för hur mänskligheten bryter sig loss från lidande från denna tid och framåt, och en symbol för hur mänskligheten träder in i en värld av ljus. Mänsklighetens känslor, å andra sidan, uppstår alla med tanke på hennes egna intressen, inte för rättfärdighet, ljus eller det som är vackert, och allra minst för den nåd som himlen skänker. Mänsklighetens känslor är själviska och tillhör mörkrets värld. De existerar inte för viljans skull, än mindre för Guds plan, och därför kan människan och Gud aldrig omtalas i samma andetag. Gud är för evigt oöverträfflig och evigt ärofull, medan människan för evigt är ringa, för evigt värdelös. Det beror på att Gud ständigt gör uppoffringar och ägnar sig åt mänskligheten; människan roffar dock alltid åt sig och strävar endast för sig själv. Gud anstränger sig alltid för mänsklighetens överlevnad, men människan bidrar aldrig med något för ljusets eller rättfärdighetens skull. Även om människan anstränger sig en tid, är det så svagt att det inte tål ett enda slag, för människans ansträngning sker alltid för hennes egen skull och inte för andra. Människan är alltid självisk, medan Gud är evigt osjälvisk. Gud är källan till allt som är rättvist, gott och vackert, medan människan är den som kommer efter och ger uttryck för all slags fulhet och ondska. Gud kommer aldrig att ändra sin substans av rättfärdighet och skönhet, men människan är fullständigt kapabel att, när som helst och i alla situationer, förråda rättfärdigheten och förirra sig långt bort från Gud.
Utdrag ur ”Det är väldigt viktigt att förstå Guds sinnelag” i ”Ordet framträder i köttet”
Fotnoter:
a. Den ursprungliga texten lyder ”det är en symbol för att vara oförmögen att vara”.
b. Den ursprungliga texten lyder ”liksom en symbol för att vara oförmögen att bli förolämpad (och inte tolerera att bli förolämpad)”.
Dagliga ord från Gud (Utdrag 246)
Varje mening jag har talat innefattar Guds sinnelag. Ni gör klokt i att noga fundera över mina ord, och ni kommer säkerligen att ha stor nytta av dem. Guds substans är mycket svår att förstå, men jag hoppas att ni alla åtminstone har en idé om Guds sinnelag. Jag hoppas därmed att ni kommer att visa mig och göra mer av det som inte förolämpar Guds sinnelag. Då kommer jag att bli uppmuntrad. Till exempel, bevara i alla lägen Gud i ditt hjärta. När du handlar, gör det i enlighet med hans ord. Sök hans avsikter i allt du gör, och avstå från att göra det som förolämpar och vanhedrar Gud. Än mindre bör du lägga Gud åt sidan för att fylla det framtida tomrummet i ditt hjärta. Om du gör det, kommer du att ha förolämpat Guds sinnelag. Återigen, förutsatt att du aldrig har gjort hädiska uttalanden eller klagomål mot Gud, i hela ditt liv, och förutsatt att du kan uppfylla ordentligt allt som han har anförtrott dig och dessutom kan underkasta dig alla hans ord, i hela ditt liv, så kommer du att ha undvikit att bryta mot de administrativa förordningarna. Till exempel, om du någonsin har sagt ”Varför tror jag inte att han är Gud?”, ”Jag tror inte att dessa ord är mer än en upplysning från den Helige Ande”, ”Enligt min åsikt är inte allt som Gud gör nödvändigtvis rätt”, ”Guds mänsklighet är inte överlägsen min”, ”Guds ord är helt enkelt inte trovärdigt”, eller andra sådana dömande kommentarer, då uppmanar jag dig att oftare bekänna och ångra dina synder. Annars kommer du aldrig att ha en chans att få förlåtelse, för du förolämpar inte en människa, utan Gud själv. Du kanske tror att du dömer en människa, men Guds Ande ser inte på det på det sättet. Din brist på respekt för hans kött är samma sak som att inte respektera honom. Eftersom det är så, har du inte förolämpat Guds sinnelag? Du måste komma ihåg att allt som är gjort av Guds Ande är gjort för att skydda hans verk i köttet och för att detta verk skall göras väl. Om du försummar detta, då säger jag att du är någon som aldrig kommer att kunna lyckas med att tro på Gud. För du har provocerat fram Guds vrede, så han skall använda ett passande straff för att lära dig en läxa.
Att lära känna Guds substans är ingen bagatell. Du måste förstå hans sinnelag. På detta sätt kommer du, gradvis och omedvetet, att lära känna Guds substans. När du har kommit till denna kunskap, kommer du att upptäcka att du rör dig framåt, in i ett högre och vackrare tillstånd. Till sist kommer du att skämmas så mycket över din vedervärdiga själ, att du känner att det inte finns någonstans där du kan gömma dig. Vid den tidpunkten kommer det att finnas mindre och mindre i ditt uppträdande som förolämpar Guds sinnelag, ditt hjärta kommer närmare och närmare Gud, och gradvis växer en kärlek till honom i ditt hjärta. Detta är ett tecken hur mänsklighetens träder in i ett vackert tillstånd. Men ni har ännu inte uppnått det. När ni stressar fram och tillbaka för ert ödes skull, vem skulle kunna ha lust att försöka förstå Guds substans? Om detta fortsätter kommer ni omedvetet att bryta mot de administrativa förordningarna, för ni förstår alltför lite av Gud sinnelag. Är det därmed inte så att det som ni nu gör lägger grunden för era brott mot Guds sinnelag? Att jag ber er att förstå Guds sinnelag står inte i strid med mitt verk. För om du ofta bryter mot de administrativa förordningarna, vem av er kan då undkomma straff? Skulle mitt verk då inte ha varit helt förgäves? Därför ber jag er fortfarande, förutom att ni skall rannsaka ert beteende, att ni skall vara försiktiga med de steg ni tar. Detta är det högre krav som jag ställer på er, och jag hoppas att ni alla kommer att noggrant överväga det och ägna det er uppriktiga uppmärksamhet. Om det skulle komma en dag då era handlingar provocerar mig till en stormande vrede, då är det bara ni som får överväga konsekvenserna, och det kommer inte att finnas någon annan som bär straffet i ert ställe.
Utdrag ur ”Det är väldigt viktigt att förstå Guds sinnelag” i ”Ordet framträder i köttet”
Dagliga ord från Gud (Utdrag 247)
Folk säger att Gud är en rättfärdig Gud, och att så länge människan följer honom ända till slutet, kommer han helt säkert att vara opartisk mot människan, för han är ytterst rättfärdig. Om människan följer honom ända till slutet, kunde han då kasta människan åt sidan? Jag är opartisk mot alla människor, och dömer alla människor med mitt rättfärdiga sinnelag, ändå finns det lämpliga villkor för de krav jag ställer på människan, och det jag kräver måste alla människor åstadkomma, oavsett vilka de är. Jag bryr mig inte om hur omfattande eller vördnadsvärda dina kvalifikationer är; jag bryr mig bara om huruvida du vandrar min väg, och huruvida du älskar och törstar efter sanningen eller inte. Om du saknar sanningen, och istället drar skam över mitt namn, och inte handlar efter min väg, utan bara följer utan omsorg eller omtanke, då kommer jag vid den tiden att slå ner dig och straffa dig för din ondska, och vad kommer du att ha att säga då? Kommer du att kunna säga att Gud inte är rättfärdig? Om du har rättat dig efter de ord jag har talat, då är du idag den sorts person som jag godkänner. Du säger att du alltid har lidit medan du följt Gud, att du har följt honom i vått och torrt, och har delat de goda tiderna och de dåliga med honom, men du har inte levt ut de ord som Gud har talat; du önskar bara att ränna omkring för Gud och utge dig själv för Gud varje dag, och har aldrig tänkt på att leva ut ett meningsfullt liv. Du säger också: ”Jag tror i varje fall att Gud är rättfärdig. Jag har lidit för honom, flängt omkring för honom, och hängivit mig själv åt honom, och jag har arbetat hårt trots att jag inte fått något erkännande; han kommer säkerligen att minnas mig.” Det är sant att Gud är rättfärdig, men denna rättfärdighet är obefläckad av alla orenheter: Den innehåller ingen mänsklig vilja, och den är inte befläckad av köttet, eller mänskliga transaktioner. Alla som är upproriska och motsatta, och inte följer hans väg, kommer att straffas; ingen blir förlåten och ingen skonas! Vissa människor säger: ”Idag flänger jag omkring för dig; när slutet kommer, kan du då ge mig en liten välsignelse?” Så jag frågar dig: ”Har du rättat dig efter mina ord?” Den rättfärdighet du talar om bygger på en transaktion. Du tror bara att jag är rättfärdig, och opartisk mot alla människor, och att alla de som följer mig ända till slutet helt säkert blir räddade och vinner mina välsignelser. Det finns en inre mening med mina ord att ”alla de som följer mig ända till slutet skall helt säkert bli räddade”: De som följer mig ända till slutet är de som kommer att vinnas helt och hållet av mig, de är de som efter att ha erövrats av mig söker sanningen och görs fullkomliga. Vilka villkor har du uppnått? Du har bara uppnått att följa mig ända till slutet, men vad mer? Har du rättat dig efter mina ord? Du har åstadkommit ett av mina fem krav, ändå har du ingen avsikt att åstadkomma de återstående fyra. Du har helt enkelt funnit den enklaste, lättaste vägen, och följt den med inställningen att du förhoppningsvis ska ha tur. Mot en sådan person som du är mitt rättfärdiga sinnelag ett sinnelag av tuktan och dom, det är ett sinnelag av rättfärdig vedergällning, och det är det rättfärdiga straffet för alla missdådare; alla de som inte vandrar min väg kommer helt säkert att straffas, även om de följer ända till slutet. Detta är Guds rättfärdighet. När detta rättfärdiga sinnelag uttrycks i straffet av människan, kommer människan att bli mållös, och ångra att hon medan hon följde Gud inte vandrade hans väg. ”Vid den tiden led jag bara lite medan jag följde Gud, men jag vandrade inte Guds väg. Vad finns det för ursäkter? Det finns inget annat val än att bli tuktad!” Ändå tänker hon i sitt sinne: ”Jag har i alla fall följt ända till slutet, så även om du tuktar mig, kan det inte vara en alltför svår tuktan, och efter att ha utkrävt denna tuktan kommer du fortfarande att vilja ha mig. Jag vet att du är rättfärdig, och inte kommer att behandla mig på det sättet för alltid. Trots allt är jag inte som dem som kommer att utplånas; de som utplånas kommer att få en svår tuktan, medan min tuktan blir lättare.” Guds rättfärdiga sinnelag är inte som du säger. Det stämmer inte att de som är bra på att bekänna sina synder hanteras milt. Rättfärdighet är helighet, och det är ett sinnelag som är intolerant mot människans brott, och allt som är smutsigt och inte har förändrats är mål för Guds vämjelse. Guds rättfärdiga sinnelag är inte lag, utan administrativ förordning: Det är administrativ förordning inom riket, och denna administrativa förordning är det rättfärdiga straffet för var och en som inte besitter sanningen och inte har förändrats, och det finns ingen marginal för frälsning. För när varje människa delas upp efter sitt slag, kommer de goda att belönas och de onda kommer att straffas. Det är när människans slutmål kommer att göras klart, det är den tid då frälsningens verk kommer att nå sitt slut, varefter verket att frälsa människan inte längre kommer att utföras och vedergällning kommer att komma över alla dem som uträttar ont.
Utdrag ur ”Petrus upplevelser: hans kunskap om tuktan och dom” i ”Ordet framträder i köttet”
Dagliga ord från Gud (Utdrag 248)
Jag är en allt förtärande eld och tolererar inga kränkningar. Eftersom jag skapade alla människor ska de lyda allt jag säger och gör och de får inte göra uppror. Människor har ingen rätt att lägga sig i mitt verk, och än mindre är de kvalificerade att analysera vad som är rätt eller fel i mitt verk och i mina ord. Jag är skapelsens Herre och de skapade varelserna ska åstadkomma allt jag kräver med vördnad för mig i hjärtat; de ska inte försöka resonera med mig och de ska i synnerhet inte göra motstånd. Jag styr mitt folk med min auktoritet, och alla dessa som ingår i min skapelse ska underkasta sig min auktoritet. I dag möter jag er upproriskhet enbart med överseende även om ni är djärva och övermodiga inför mig, även om ni inte lyder de ord jag undervisar er och inte känner någon fruktan; jag kommer inte att tappa humöret och att små obetydliga maskar har rört upp jorden i gödselstacken påverkar inte mitt verk. För min Faders viljas skull tolererar jag att allt jag avskyr och föraktar fortsätter att existera, och det kommer jag att fortsätta göra tills mina yttranden är fullbordade, ända till min sista stund. Oroa er inte. Jag kan inte sjunka till samma nivå som en namnlös mask och jag kommer inte att jämföra min färdighet med er. Ni äcklar mig, men jag kan härda ut. Ni lyder mig inte, men ni kan inte undfly den dagen då jag kommer att tukta er, vilket min Fader lovade mig. Kan en skapad mask jämställas med skapelsens Herre? På hösten faller löven och återvänder till sina rötter; ni kommer att återvända till er ”faders” hem och jag kommer att återvända till min Faders sida. Jag kommer att åtföljas av hans ömsinta tillgivenhet och du kommer att följas av din fars trampande. Jag kommer att ha min Faders härlighet och du kommer att ha din faders skam. Jag kommer att låta dig åtföljas av den tuktan som jag länge har hållit tillbaka, och ditt stinkande kött som har varit fördärvat i tiotusentals år kommer att möta min tuktan. Jag kommer att ha avslutat mitt verk av ord i dig, min tolerans är också slut, och du börjar fylla funktionen som offer för de katastrofer mina ord bringar. Jag kommer att glädjas storligen och verka i Israel; du kommer att gråta och gnissla tänder, leva och dö i gyttjan. Jag kommer att återta min ursprungliga form och inte längre vara kvar i smutsen hos dig, medan du kommer att återta din ursprungliga fulhet och fortsätta att gräva runt i gödselstacken. När mitt verk och mina ord är över kommer det att bli en glädjens dag för mig och en gråtens dag dig. Jag kommer inte att känna medlidande med dig och du kommer aldrig att se mig mer. Jag kommer inte längre att ägna mig åt några samtal med dig och du kommer aldrig att möta mig mer. Jag kommer att avsky din upproriskhet och du kommer att sakna min ljuvlighet. Jag kommer att slå dig och du kommer att längta efter mig. Jag kommer med glädje att lämna dig och du kommer att vara medveten om din skuld till mig. Jag kommer aldrig att se dig mer, men du kommer alltid att hoppas på mig. Jag kommer att hata dig därför att du gör motstånd mot mig i dag, och du kommer att sakna mig därför att jag tuktar dig i dag, men du kommer att längta bittert efter det och gråta in i evigheten, för du kommer att ångra allt du har gjort mig. Du kommer att känna ånger över din upproriskhet och ditt motstånd, du kommer till och med att ligga utsträckt på marken i ånger och falla på knä framför mig och svära att aldrig mer vägra lyda mig. I ditt hjärta kommer du aldrig att älska någon mer än mig, men du kommer aldrig att kunna höra min röst. Jag ska få dig att skämmas över dig själv.
Utdrag ur ”När fallande löv återvänder till sina rötter kommer du att ångra allt ont du gjort” i ”Ordet framträder i köttet”
Dagliga ord från Gud (Utdrag 249)
Min barmhärtighet uttrycks över dem som älskar mig och förnekar sig själva. Och det straff som hemsöker de ondskefulla är just ett bevis på mitt rättfärdiga sinnelag, och ännu mer ett vittnesbörd om min vrede. När katastrofen kommer, skall hungersnöd och pest drabba alla dem som motsätter sig mig, och de kommer att gråta. De som har begått all slags ondska, men som har följt mig i många år, kommer inte att undkomma att betala för sina synder; även dessa, som drabbas av en katastrof vars like sällan har setts genom miljoner år, kommer att leva i ett ständigt tillstånd av panik och rädsla. Och de av mina följeslagare som enbart har varit lojala mot mig skall fröjda sig och klappa i händerna över min makt. De kommer att uppleva obeskrivlig belåtenhet och leva i en glädje som jag aldrig förut har skänkt åt mänskligheten. För jag värdesätter människornas goda gärningar och avskyr deras onda gärningar. Sedan jag först började leda mänskligheten har jag ivrigt hoppats på att vinna en grupp människor med samma sinne som jag. Jag har aldrig glömt dem som inte är av samma sinne som jag; jag har med vämjelse bevarat dem i mitt hjärta, och bara väntat på tillfället att hemsöka dem med min vedergällning, som jag kommer att njuta av att se. Min dag har slutligen kommit idag, och jag behöver inte vänta längre!
Mitt slutliga verk är inte bara till för att straffa människan utan också för att ställa i ordning människans slutmål. Dessutom är det för att få erkännande från alla för allt som jag har gjort. Jag vill att varje människa skall se att allt jag har gjort är rätt, och att allt jag har gjort är ett uttryck för mitt sinnelag; det är inte människans gärning, och minst av allt naturens, som har frambringat mänskligheten. Tvärtom är det jag som livnär varje levande varelse i skapelsen. Utan min existens kommer mänskligheten bara att förgås och utsättas för olyckornas gissel. Ingen människa kommer någonsin mer att se den fagra solen och månen eller den gröna världen; mänskligheten skall endast möta den kyliga natten och den ostoppbara dödsskuggans dal. Jag är mänsklighetens enda frälsning. Jag är mänsklighetens enda hopp, och dessutom är jag han som hela mänsklighetens existens vilar på. Utan mig kommer mänskligheten omedelbart att bli helt stillastående. Utan mig kommer mänskligheten att drabbas av katastrofer och bli nedtrampade av alla slags spöken, fastän ingen fäster avseende vid mig. Jag har gjort verk som inte kan göras av någon annan, och mitt enda hopp är att människan kan återbetala mig med några goda gärningar. Fastän de som kan återbetala mig är mycket få, kommer jag fortfarande att slutföra min resa i den mänskliga världen och påbörja nästa steg i mitt verk som breder ut sig, för allt mitt rusande fram och tillbaka mitt bland människorna under de här många åren har burit frukt, och jag är mycket belåten. Det jag bryr mig om är inte antalet människor utan snarare deras goda gärningar. I varje fall hoppas jag att ni bereder tillräckligt många goda gärningar för ert eget slutmål. Då kommer jag att bli tillfredsställd; i annat fall kommer ingen av er att undkomma den katastrof som drabbar er. Katastrofen har sitt ursprung i mig och iscensätts naturligtvis av mig. Om ni inte kan framstå som goda i mina ögon, kommer ni inte att kunna undgå att drabbas av katastrofen. Mitt i motgångarna ansågs inte era handlingar och gärningar helt lämpliga, för er tro och kärlek var ihåliga, och ni visade er bara vara antingen skygga eller hårdhudade. Angående detta kommer jag bara att utfärda en dom om huruvida det var gott eller dåligt. Det jag bekymrar mig för är fortfarande hur var och en av er handlar och uttrycker sig, och utifrån detta skall jag fastställa ert slut. Emellertid måste jag klargöra detta: Jag skall inte visa någon mer barmhärtighet till dem som inte visade mig minsta lojalitet i tider av motgång, för min barmhärtighet sträcker sig bara så långt. Dessutom tycker jag inte om någon som en gång har förrått mig, och än mindre tycker jag om att umgås med dem som säljer ut sina vänners intressen. Detta är mitt sinnelag, oavsett vem den personen må vara. Jag måste berätta detta för er: Var och en som krossar mitt hjärta skall inte få något förbarmande från mig en andra gång, och var och en som har varit trogen mot mig skall för alltid förbli i mitt hjärta.
Utdrag ur ”Du bör bereda goda gärningar så det räcker för ditt slutmål” i ”Ordet framträder i köttet”
Dagliga ord från Gud (Utdrag 250)
När Gud kom till jorden var han inte av världen, och han blev inte kött i syfte att njuta av världen. Han föddes på den plats där hans verksamhet skulle uppenbara hans sinnelag och vara mest meningsfull. Oavsett om det är en helig eller smutsig plats, och oavsett var han verkar, så är han helig. Allting i världen skapades av honom, även om alltsamman har fördärvats av Satan. Alla ting tillhör emellertid fortfarande honom; allesamman är i hans händer. Han kommer till ett smutsigt land och verkar där i syfte att uppenbara sin helighet; han gör det enbart för sitt verks skull, vilket innebär att han utstår svår förödmjukelse för att kunna utföra detta verk i syfte att frälsa folket i detta orena land. Det här sker som ett vittnesbörd för hela människosläktets skull. Vad det här verket visar människorna är Guds rättfärdighet och i än högre grad Guds överhöghet. Hans storhet och rättrådighet yttrar sig i frälsandet av en skara ringa människor som andra föraktar. Att han är född i ett orent land innebär inte alls att han själv är ringa, men det låter hela skapelsen se hans storhet och hans sanna kärlek till mänskligheten. Ju mer han gör det, desto mer uppenbarar det hans rena kärlek, hans fulländade kärlek till människan. Gud är helig och rättfärdig. Även om han föddes i ett smutsigt land, och även om han lever bland dessa människor som är fulla av orenhet precis som Jesus levde bland syndare i nådens tidsålder – är inte syftet med varenda liten bit av hans verk att hela människosläktet ska överleva? Är inte syftet med alltsamman att människan ska kunna vinna stor frälsning? För tvåtusen år sedan levde han bland syndare i ett antal år. Det var för återlösningen skull. I dag lever han med en skara orena, ringa människor. Detta är för frälsningens skull. Är inte hela hans verk för er människors skull? Varför skulle han ha levt och lidit bland syndare under så många år efter att ha fötts i en krubba om inte för att frälsa mänskligheten? Och varför skulle han återvända till köttet en andra gång, födas i ett land där onda andar samlas och leva bland dessa människor som blivit djupt fördärvade av Satan om inte för att frälsa mänskligheten? Är inte Gud trofast? Vilken del av hans arbete har inte varit för mänsklighetens skull? Vilken del har inte varit för ert ödes skull? Gud är helig – detta är odiskutabelt! Han är obesudlad av smuts fastän han har kommit till ett smutsigt land; allt detta kan bara betyda att Guds kärlek till mänskligheten är extremt osjälvisk och att den smärta och förödmjukelse han utstår är extremt stor! Vet ni inte hur stor förödmjukelse han lider för er alla och för ert öde? Istället för att frälsa stora människor eller sönerna till rika och mäktiga familjer, håller han styvt på att rädda dessa som är ringa och som andra ser ner på. Är inte allt detta hans helighet? Är inte allt detta hans rättfärdighet? För hela mänsklighetens överlevnads skull lät han sig hellre födas i ett smutsigt land och lida alla förödmjukelser. Gud är i högsta grad verklig – han gör inga felaktiga verk. Utförs inte varje steg av verket på detta ändamålsenliga sätt? Trots att alla människor baktalar honom och säger att han äter med syndare, även om alla hånar honom och säger att han lever tillsammans med smutsens söner, lever med de ringaste av människor, ger han osjälviskt av sig själv och förkastas fortfarande av mänskligheten. Är inte det lidande han utstår värre än ert? Är inte det verk han utför mer än det pris ni har betalat?
Utdrag ur ”Betydelsen av att frälsa Moabs ättlingar” i ”Ordet framträder i köttet”
Dagliga ord från Gud (Utdrag 251)
Gud har ödmjukat sig till en sådan nivå att han utför sitt verk i dessa smutsiga och fördärvade människor och fullkomnar denna människoskara. Gud blev inte bara kött för att leva och äta bland människor, för att valla dem, för att sörja för deras behov. Viktigare är att han utför sitt stora frälsnings- och erövringsverk på dessa outhärdligt fördärvade människor. Han kom till den stora röda drakens hjärta för att rädda dessa mest fördärvade människor, så att alla människor ska kunna förändras och förnyas. Det enorma umbärande som Gud uthärdar är inte bara det som den inkarnerade Guden uthärdar, utan främst att Guds Ande förödmjukas så extremt ‒ han ödmjukar och döljer sig så mycket att han blir en vanlig person. Gud inkarnerades och tog köttets gestalt så att människor ser att han har ett normalt mänskligt liv och att han har normala mänskliga behov. Det här är tillräckligt för att bevisa att Gud har ödmjukat sig i hög grad. Guds Ande förverkligas i köttet. Hans Ande är så upphöjd och stor, men han antar ändå en vanlig människas ‒ en försumbar människas ‒ gestalt för att utföra sin Andes verk. Kalibern, insikten, förnuftet, mänskligheten och livet hos var och en av er visar att ni verkligen är ovärdiga att ta emot Guds verk av detta slag. Ni är verkligen ovärdiga att låta Gud uthärda ett sådant umbärande för er skull. Gud är så stor. Han är så enastående och människor är så elaka och usla, och ändå verkar han i dem. Han inkarnerades inte bara för att sörja för människor, för att tala med människor; han bor till och med tillsammans med människor. Gud är så ödmjuk, så älskvärd.
Utdrag ur ”Endast de som fokuserar på att praktisera kan fullkomnas” i ”Ordet framträder i köttet”
Dagliga ord från Gud (Utdrag 252)
Många är de sömnlösa nätter som Gud har fått utstå för mänsklighetens verks skull. Han har stigit ner från sin höga höjd till det lägsta djup, till det levande helvete där människan lever, för att tillbringa sina dagar med henne; han har aldrig klagat över de sjabbiga förhållandena bland människorna och aldrig klandrat dem för deras olydnad, utan han uthärdar den största förödmjukelse när han personligen utför sitt verk. Hur skulle Gud kunna tillhöra helvetet? Hur skulle han kunna leva sitt liv i helvetet? Men för hela mänsklighetens skull, för att hela mänskligheten tidigare ska kunna finna vila, har han uthärdat förödmjukelse och lidit orätt och kommit till jorden och personligen trätt in i ”helvetet” och ”Hades”, in i lejonets kula, för att frälsa människan. Vilken rätt har människan att sätta sig upp mot Gud? Vilket skäl har hon att klaga över Gud? Hur kan hon ha fräckheten att se på Gud? Himmelens Gud har kommit till detta synnerligen smutsiga och syndfulla land och har aldrig gett uttryck åt sitt missnöje eller beklagat sig över människan, utan han accepterar tvärtom lugnt människans härjningar1 och förtryck. Han har aldrig slagit tillbaka när människan ställt orimliga krav och han har aldrig ställt överdrivna eller orimliga krav på människan; han gör bara allt det arbete som människan begär utan att klaga: undervisar, upplyser, förebrår, förädlar med ord, påminner, förmanar, tröstar, dömer och uppenbarar. Vilket av sina steg har han inte tagit för att främja människans liv? Vilket av de steg som Gud har tagit har inte haft människans öde som mål, även om han undanröjt hennes framtidsutsikter och skickelse? Vilket av dem har inte haft människans överlevnad som syfte? Vilket av dem har inte haft som syfte att befria människan från detta lidande och från nattsvarta mörka krafters förtryck? Vilket av dem är inte till för människans skull? Vem kan förstå Guds hjärta, som är som en älskande moders hjärta? Vem kan fatta Guds otåliga hjärta? Guds passionerade hjärta och brinnande förväntningar har återgäldats med kalla hjärtan, med okänsliga, likgiltiga ögon och människans upprepade tillrättavisningar och förolämpningar; de har återgäldats med bitande kommentarer, sarkasmer och nedsättande omdömen; de har återgäldats med människans förlöjliganden, med hennes förtrampande och förkastande, med hennes missförstånd, med jämmer, fjärmande och undflyende och vad som bara är svek, angrepp och bitterhet. Varmhjärtade ord har besvarats med ilskna miner och kallsinnigt trots från tusen höttande fingrar. Gud kan inte annat än stå ut och med böjt huvud tjäna folk som en villig oxe.2 Så många solar och månar, så många gånger har han mött stjärnorna, så många gånger har han gett sig av i gryningen och återvänt i skymningen, vridit och vänt sig och uthärdat kval tusen gånger svårare än den smärta han kände när han lämnade sin far, uthärdat att angripas och brytas av människan, att hanteras och beskäras av människan. Guds ödmjukhet i det fördolda har återgäldats med människans fördomar3, med människans orättvisa åsikter och orättvisa behandling; Guds sätt att verka tyst i det fördolda, hans tålamod och fördragsamhet, har återgäldats med människans giriga blickar; utan samvetskval försöker människan stampa ihjäl Gud och trampa ner honom i marken. Människans inställning när hon behandlar Gud är ”sällsynt smart”, och Gud, som trakasseras och föraktas av människan, krossas under tusentals människors fötter medan människan själv ställer sig högst upp som om hon vore herre på täppan, som om hon vill ge sig själv oinskränkt makt,4 hålla hov bakom en skärm och göra Gud till en samvetsgrann och laglydig regissör bakom scenen som inte får slå tillbaka eller ställa till med besvär. Gud måste spela den siste kejsarens roll, han måste vara en marionett5 utan någon som helst frihet. Människans gärningar är onämnbara, så vad har hon för rätt att kräva det ena eller det andra av Gud? Vad har hon för rätt att lämna förslag till Gud? Vad har hon för rätt att kräva att Gud ska ha förståelse för hennes svagheter? Hur kan hon vara lämplig att ta emot Guds nåd? Hur kan hon vara lämplig att gång på gång ta emot Guds storsinthet? Hur kan hon vara lämplig att gång på gång ta emot Guds förlåtelse? Var är hennes samvete? Hon krossade Guds hjärta för länge sedan och har för länge sedan lämnat det i spillror. Gud kom ned till människorna med glädje och entusiasm i hopp om att människan skulle vara välvillig mot honom, om än blott med lite värme. Men Guds hjärta har svårt att få tröst av människan, allt han har fått är snöbollsattacker6 och pina. Människans hjärta är alltför girigt, hennes begär är för stort, hon kan aldrig bli mättad, hon är alltid illvillig och dumdristig, hon ger aldrig Gud någon frihet eller rätt att tala utan ger honom inget annat val än att låta sig förödmjukas och bli manipulerad av människan efter hennes behag.
Utdrag ur ”Arbete och inträde (9)” i ”Ordet framträder i köttet”
Fotnoter:
1. ”Härjningar” används för att peka på mänsklighetens olydnad.
2. ”Besvarad med ilskna miner och kallsinnigt trots från tusen höttande fingrar tjänar Gud folk med böjt huvud som en villig oxe” är ursprungligen en enda mening, men här är den uppdelad på två för att göra saker och ting tydligare. Den första meningen syftar på människans handlingar, medan den andra pekar på det lidande som Gud går igenom och att Gud är ödmjuk och fördold.
3. ”Fördomar” syftar på människors olydiga uppförande.
4. ”Ge sig själv oinskränkt makt” syftar på människors olydiga uppförande. De ställer sig högst upp, klavbinder andra, som de får att lyda och lida under sitt herravälde. De är de krafter som är fientliga mot Gud.
5. ”Marionett” används för att förlöjliga dem som inte känner Gud.
6. ”Snöbollsattacker” används för att framhäva människornas småaktiga beteende.
Dagliga ord från Gud (Utdrag 254)
Livets väg är inget som vem som helst kan äga och inte heller är den något som vem som helst enkelt kan uppnå. Det beror på att livet endast kan komma från Gud, det vill säga endast Gud själv äger livets essens och endast Gud själv har livets väg. Därmed är endast Gud livets ursprung och den ständigt framspringande källan med livets levande vatten. Alltsedan han skapade världen har Gud utfört mycket verk som inbegriper livskraft, har utfört mycket verk som ger människan liv och har betalat ett högt pris för att människan ska kunna vinna liv, för Gud själv är evigt liv och Gud själv är den väg genom vilken människan uppstår. Gud lämnar aldrig människans hjärta och lever bland människorna hela tiden. Han har varit den drivande kraften i människans existens, grunden för människans existens och en stor pant för människans existens efter födseln. Han får människan att födas på nytt och gör det möjligt för henne att leva ihärdigt i alla sina roller. Tack vare hans makt och hans aldrig sinande livskraft har människan levt generation efter generation, under vilka makten hos Guds liv har varit stöttepelaren i människans existens, och för vilken Gud har betalat ett pris som ingen vanlig människa någonsin har betalat. Guds livskraft kan förhärska över all annan makt; den överträffar dessutom all annan makt. Hans liv är evigt, hans makt är enastående och hans livskraft kan inte besegras av någon skapad varelse eller fientlig kraft. Guds livskraft existerar och lyser med sin skinande strålglans, oberoende av tid och plats. Himmel och jord må genomgå stora förändringar, men Guds liv är för evigt detsamma. Allting må försvinna men Guds liv kommer att bestå, för Gud är upphovet till alltings existens och roten till dess existens. Människans liv härstammar från Gud, och himlens existens beror på Gud och jordens existens har sitt ursprung i Guds livs makt. Inget föremål som äger livskraft kan överträffa Guds suveränitet och inget ting med energi kan frigöra sig från Guds auktoritets räckvidd. På det viset måste alla, oavsett vilka de är, underkasta sig Guds herravälde, alla måste leva under Guds befäl och ingen kan undkomma hans kontroll.
Utdrag ur ”Endast de sista dagarnas Kristus kan ge människan det eviga livets väg” i ”Ordet framträder i köttet”
Dagliga ord från Gud (Utdrag 255)
Om du uppriktigt önskar vinna vägen till evigt liv och om du är omättlig i ditt sökande efter den, svara då först på följande fråga: Var finns Gud idag? Du kanske kommer att svara att Gud, naturligtvis, bor i himlen – han skulle ju knappast bo hemma hos dig, eller hur? Du kanske säger att det är uppenbart att Gud lever i alla ting. Eller så säger du att Gud bor i var och ens hjärta eller att Gud finns i den andliga världen. Jag förnekar inget av detta, men jag måste förtydliga frågan. Det är inte helt riktigt att säga att Gud bor i människans hjärta, men det är inte heller alldeles fel. Det beror på att det bland de troende finns de vars tro är sann och de vars tro är falsk, det finns de som Gud godkänner och de som han inte godkänner, det finns de som gör honom nöjd och de som han avskyr, och det finns de som han gör fullkomlig och de som han eliminerar. Och därför säger jag att Gud endast lever i ett fåtal personers hjärtan och dessa personer är utan tvekan de som uppriktigt tror på Gud, de som Gud godkänner, de som gör honom nöjd och de som han gör fullkomliga. Det är de som är ledda av Gud. Eftersom de är ledda av Gud är dessa de personer som redan har hört och sett Guds väg till evigt liv. De som har en falsk tro på Gud, de som inte är godkända av Gud, de som är föraktade av Gud, de som elimineras av Gud – de ska nödvändigt bli förkastade av Gud, ska nödvändigt fortsätta utan livets väg och ska nödvändigt fortsätta vara ovetande om var Gud finns. De i vars hjärtan Gud lever vet däremot var han finns. De är de människor till vilka Gud skänker vägen till evigt liv och de är de som följer Gud. Vet du nu var Gud finns? Gud finns både i människans hjärta och vid människans sida. Han finns inte bara i den andliga världen och ovan alla ting, utan än mer på jorden där människan existerar. Och därför har de sista dagarnas ankomst lett stegen hos Guds verk in i ett nytt territorium. Gud har suveränitet över alla ting i universum och han är människans stöttepelare i hennes hjärta och dessutom existerar han bland människorna. Endast på detta sätt kan han föra livets väg till mänskligheten och leda in människan på livets väg. Gud har kommit till jorden och lever bland människorna, så att människan kan vinna livets väg och så att människan kan existera. Samtidigt för Gud befäl över alla ting i universum, så att de kan samverka med hans förvaltning bland människorna. Och därmed, om du bara erkänner lärosatsen att Gud finns i himlen och i människans hjärta, men inte erkänner sanningen om Guds existens bland människorna, då ska du aldrig vinna livet och ska aldrig vinna sanningens väg.
Gud själv är livet och sanningen, och hans liv och sanning samexisterar. De som saknar förmåga att vinna sanningen ska aldrig vinna liv. Utan sanningens vägledning, stöd och försörjning ska du bara vinna ord, lärosatser och dessutom död. Guds liv är ständigt närvarande och hans sanning och liv samexisterar. Om du inte kan finna sanningens källa kommer du inte att vinna livets näring; om du inte kan vinna livets försörjning har du garanterat ingen sanning, så bortsett från fantasier och föreställningar ska din kropp i sin helhet inte att vara annat än kött, ditt stinkande kött. Du ska veta att böckers ord inte räknas som liv, historieskrivningar kan inte hyllas som sanningen och lärosatser från det förflutna kan inte tjäna som en redogörelse för ord som talas idag av Gud. Endast det som uttrycks av Gud när han kommer till jorden och lever bland människorna är sanningen, livet, Guds vilja och hans nuvarande sätt att verka. Om du tillämpar nedteckningarna av de ord som har talats av Gud sedan förgångna tidsåldrar och fram till idag är du en arkeolog och bästa sättet att beskriva dig är som expert på det historiska arvet. Det beror på att du alltid tror på spår av det verk som Gud utförde i svunna tider, endast tror på den skugga av Gud som finns kvar sedan han tidigare verkade bland människorna och endast tror på den väg som Gud gav sina efterföljare i det förflutna. Du tror inte på riktningen hos Guds verk idag, tror inte på det härliga anletet hos Gud idag och tror inte på sanningens väg som för närvarande uttrycks av Gud. Och därför är du tveklöst en dagdrömmare som helt saknar kontakt med verkligheten. Om du nu fortfarande klamrar dig fast vid ord som inte kan ge människan liv är du en hopplös bit dött trä,a för du är för konservativ, för hårdnackad, för oemottaglig för resonemang!
Utdrag ur ”Endast de sista dagarnas Kristus kan ge människan det eviga livets väg” i ”Ordet framträder i köttet”
Fotnoter:
a. En bit dött trä: ett kinesiskt talspråk, som betyder ”bortom hjälp”.
Dagliga ord från Gud (Utdrag 258)
Från det ögonblick du kommer skrikande in i den här världen börjar du uppfylla din plikt. Du inleder ditt livs resa och fyller din roll i Guds plan och förordnande. Oavsett vilken bakgrund du har och vilken resa som ligger framför dig kan ingen undkomma himlens iscensättningar och arrangemang, och ingen kan styra sitt eget öde, för det kan bara han som härskar över alla ting göra. Sedan den dag då människan började existera har Gud verkat på det sättet, skött om universum och regisserat förändringens regler för alla ting och deras rörelsers banor. Som alla ting närs människan stilla och ovetande av sötman och regnet och daggen från Gud; som alla ting lever människan ovetande under Guds iscensättande hand. Människans hjärta och ande hålls i Guds hand, och hela hennes liv beskådas av Guds ögon. Oavsett om du tror på detta eller inte kommer alla ting, både levande och döda, att växla, förändras, förnyas och försvinna i enlighet med Guds tankar. Det är på detta sätt som Gud tronar över alla ting.
Medan natten stilla närmar sig är människan ovetande, för människans hjärta kan inte uppfatta hur natten närmar sig, eller varifrån den kommer. Medan natten tyst glider undan välkomnar människan dagens ljus, men varifrån ljuset kommit och hur det drivit undan nattens mörker vet människan ännu mindre om, och är än mindre medveten om. Dessa återkommande skiftningar mellan dag och natt tar människan från en period till en annan, från ett historiskt sammanhang till nästa, samtidigt som de försäkrar att Guds verk i varje tidsperiod och hans plan för varje tidsålder genomförs. Människan har vandrat genom dessa tidsperioder tillsammans med Gud, och ändå vet hon inte att Gud styr över alla tings och alla levande varelsers öde, eller hur Gud iscensätter och regisserar alla ting. Detta har undgått människan sedan urminnes tider till idag. Orsaken är inte att Guds handlingar är alltför dolda, eller att Guds plan ännu inte har förverkligats, utan att människans hjärta och ande är alltför avlägsna från Gud, till den grad att människan fortfarande är kvar i Satans tjänst även när hon följer Gud – och ändå inte vet om det. Ingen söker aktivt upp Guds fotspår och Guds framträdande, och ingen är villig att existera i Guds omsorg och vårdnad. Istället vill de förlita sig på Satans, den ondes, frätande för att anpassa sig till den här världen, till de regler för existensen som den syndiga mänskligheten följer. Vid det här laget har människans hjärta och ande blivit människans hyllning till Satan och blivit Satans föda. Dessutom har människans hjärta och ande blivit en plats där Satan kan bosätta sig, och blivit en lämplig lekplats. Därför förlorar människan ovetande sin förståelse av principerna för att vara människa, och av värdet och meningen med människans existens. Guds lagar och förbundet mellan Gud och människan bleknar gradvis bort i människans hjärta, och hon upphör att söka eller lyssna till Gud. Med tidens gång förstår människan inte längre varför Gud skapade henne, och inte heller förstår hon orden från Guds mun och allt som kommer från Gud. Människan börjar sedan motsätta sig Guds lagar och påbud, och hennes hjärta och ande blir livlösa ... Gud förlorar den människa han ursprungligen skapade, och människan förlorar roten i sin begynnelse: Detta är människosläktets sorg. Faktum är att ända från begynnelsen och fram till nu har Gud iscensatt en tragedi för mänskligheten, där människan är både huvudpersonen och offret. Och ingen kan svara på vem som är regissören till denna tragedi.
Utdrag ur ”Gud är källan till människans liv” i ”Ordet framträder i köttet”
Dagliga ord från Gud (Utdrag 259)
Gud skapade denna värld och i den placerade han människan, en levande varelse som han skänkte liv. Därnäst kom människan att få föräldrar och släktingar och var inte längre ensam. Ända sedan människan först fick syn på denna materiella värld var hon ämnad att existera inom Guds förutbestämmelse. Livsanden från Gud stödjer varenda levande varelse under hela uppväxten till mogen ålder. Under denna process känner ingen att människan växer upp under Guds omvårdnad; snarare tror man att människan gör det under sina föräldrars kärleksfulla omvårdnad och att det är hennes egen livsinstinkt som styr hennes uppväxt. Det beror på att människan inte vet vem som skänkte henne livet eller varifrån det kom, och än mindre hur livsinstinkten åstadkommer mirakel. Hon vet bara att föda är förutsättningen för att hon ska leva vidare, att uthållighet är källan till hennes existens och att övertygelserna i hennes sinne är det kapital som hennes överlevnad hänger på. Människan är fullständigt omedveten om Guds nåd och försörjning, och därför slösar hon bort det liv som Gud skänkt henne … Inte en enda individ i denna mänsklighet som Gud drar försorg om dag och natt tar sig för att tillbe honom. Gud fortsätter bara att arbeta med människan, för vars del han inte hyser några förväntningar, så som han planerat. Han gör det i hopp om att människan en dag ska vakna ur sin dröm och plötsligt inse livets värde och mening, vilket pris Gud betalade för allt han har gett henne, och hur Gud med ivrig oro väntar på att människan ska vända tillbaka till honom. Ingen har någonsin blickat in i de hemligheter som styr människolivets uppkomst och fortsättning. Endast Gud, som förstår allt detta, uthärdar tyst den smärta och de slag som människan – som har fått allt av Gud men inte är tacksam – ger honom. Människan tar allt som livet ger för givet, och på samma sätt är det ”självklart” att Gud sviks av människan, glöms av människan och blir utpressad av människan. Kan det vara så att Guds plan verkligen är av sådan betydelse? Kan det vara så att människan, denna levande varelse som kom ur Guds hand, verkligen är av sådan betydelse? Guds plan är förvisso betydelsefull, men denna levande varelse som skapats av Guds hand existerar för hans plans skull. Därför kan Gud inte göra sin plan om intet av hat mot detta människosläkte. Det är för hans plans skull och för den andedräkt han utandades som Gud uthärdar alla plågor, inte för människans kött utan för människans liv. Han gör det inte i syfte att ta tillbaka människans kött utan det liv han andades ut. Detta är hans plan.
Utdrag ur ”Gud är källan till människans liv” i ”Ordet framträder i köttet”
Dagliga ord från Gud (Utdrag 260)
Alla som kommer till denna värld måste passera genom liv och död, och de flesta av dem har genomgått kretsloppet av död och återfödelse. De som lever kommer snart att dö, och de döda kommer snart att återvända. Allt detta är det levnadslopp som Gud har fastställt för varje levande varelse. Ändå är detta förlopp och denna kretsgång just den sanning som Gud önskar att människan ska skåda: att det liv som Gud skänkt människan är gränslöst, obundet av fysikalitet, tid eller rum. Detta är det livsmysterium som Gud skänkt människan, och bevis för att livet kom från honom. Även om många kanske inte tror att livet kom från Gud, njuter människan oundvikligen av allt som kommer från Gud oavsett om de tror på honom eller förnekar hans existens. Skulle Gud en dag plötsligt ändra sig och vilja återkräva allt som finns i världen och ta tillbaka det liv han har gett, då kommer allt att upphöra att finnas till. Gud använder sitt liv för att försörja alla ting, både levande och livlösa, och bringa allt i god ordning i kraft av sin makt och auktoritet. Detta är en sanning som ingen kan föreställa sig eller begripa, och dessa obegripliga sanningar är själva manifestationen av, och bevis för, Guds livskraft. Låt mig nu berätta en hemlighet för dig: Guds livs storhet och kraften i hans liv är ofattbara för alla varelser. Så är det nu, liksom det var i forna dagar, och så kommer det att vara i kommande tider. Den andra hemligheten jag ska avslöja är denna: Livets källa kommer från Gud, för alla skapade varelser, oavsett hur olika de må vara i form eller uppbyggnad. Oavsett vilken sorts levande varelse du är, kan du inte gå emot den livsbana som Gud har bestämt. I vilket fall som helst är min enda önskan att människan ska förstå detta: Utan Guds omsorg, vård och försörjning kan inte människan få allt hon var ämnad att få, oavsett hur ihärdigt hon försöker eller hur mödosamt hon kämpar. Utan tillförsel av liv från Gud förlorar människan känslan för värdet i att leva och känslan för livets mening. Hur skulle Gud kunna låta människan, som tanklöst slösar bort värdet av hans liv, vara så lättsinnig? Som jag har sagt tidigare: Glöm inte att Gud är källan till ditt liv. Om människan försummar att vårda allt som Gud har skänkt, kommer Gud inte bara att ta tillbaka vad han gav i begynnelsen, utan han kommer att utkräva dubbla priset på allt han har gett som kompensation från människan.
Utdrag ur ”Gud är källan till människans liv” i ”Ordet framträder i köttet”
Dagliga ord från Gud (Utdrag 261)
Allt som finns i denna värld förändras hastigt med den Allsmäktiges tankar och under hans ögon. Saker människosläktet aldrig hört talas om till kan plötsligt uppkomma, medan annat som människosläktet sedan länge besitter obemärkligt kan glida undan. Ingen kan komma underfund med den Allsmäktiges vistelseort, än mindre kan någon känna det överjordiska och stora i den Allsmäktiges livskraft. Han är höjd över det jordiska genom att han kan uppfatta vad människor inte kan. Han är stor genom att han är den som människosläktet övergivit, och ändå frälser han människosläktet. Han vet meningen med livet och döden, och, av ännu större betydelse, vet han vilka regler som är lämpliga för att härska över det människosläkte han har skapat. Han är grunden för människans existens och han är återlösaren som uppväcker människosläktet på nytt. Han tynger lyckliga hjärtan med sorg och lyfter sorgsna hjärtan med glädje, allt för sitt verks skull och för sin plans skull.
Mänskligheten, som har övergivit den Allsmäktiges levnadsförsörjning, känner inte till meningen med existensen, men är likväl rädd för döden. Utan hjälp eller stöd, och likväl ovilliga att sluta sina ögon, stålsätter människorna sig för att dra ut på en usel tillvaro i denna värld, påsar av kött som inte anar sina egna själar. Du lever på det här viset, utan hopp, liksom andra, utan mål. Enbart den Helige i legenden kommer för att rädda de människor som, klagande mitt i sitt lidande, desperat längtar efter hans ankomst. Än så länge har denna tro inte förverkligats i dem som saknar medvetande. Icke desto mindre längtar de efter det så. Den Allsmäktige förbarmar sig över de människor som lidit djupt. Samtidigt är hans tålamod slut med dessa människor som saknar medvetande, eftersom han har fått vänta allt för länge på att få svar från mänskligheten. Han önskar att söka, att söka ditt hjärta och din ande, för att ge dig vatten och bröd, och för att väcka dig så att du slipper törsta och hungra mer. När du är utmattad och börjar känna något av världens dystra tröstlöshet, var inte vilse, fäll inga tårar. Allsmäktige Gud, Väktaren, kommer alltid att välkomna din ankomst. Han vakar vid din sida, väntar på att du ska vända tillbaka. Han väntar på den dag du plötsligt erinrar dig dina minnen och inser faktumet att du kommer från Gud, men vid något tillfälle som ingen känner till förlorade riktningen, vid något tillfälle ingen känner till föll medvetslös vid dikesrenen och än en gång vid något tillfälle ingen känner till förvärvade en ”fader”. Utöver detta inser du att den Allsmäktige funnits där hela tiden, att han under lång, lång tid hållit vakt och inväntat din återkomst. Med förtvivlad längtan har han sett på, väntat på respons utan något svar. Hans tillsyn är ovärderlig, och den finns till för det mänskliga hjärtat och den mänskliga andens skull. Måhända är hans tillsyn oändlig, och måhända har den ett slut. Men du bör veta exakt var ditt hjärta och din ande är just nu.
Utdrag ur ”Den Allsmäktiges suckande” i ”Ordet framträder i köttet”
Dagliga ord från Gud (Utdrag 262)
Som medlemmar av den mänskliga rasen och hängivna kristna är det allas vårt ansvar och vår plikt att offra vårt sinne och vår kropp för att uppfylla Guds uppdrag. Hela vår varelse kom nämligen från Gud och den existerar tack vare Guds suveränitet. Om våra sinnen och kroppar inte används för Guds uppdrag och inte för mänsklighetens rättfärdiga sak, då kommer våra själar inte att vara värdiga dem som blev martyrer för Guds uppdrag och än mer ovärdiga Gud som har gett oss allt.
Gud skapade den här världen. Han skapade den här mänskligheten och dessutom var han den grekiska kulturens och mänskliga civilisationens arkitekt. Enbart Gud tröstar detta människosläkte och enbart Gud bryr sig om detta människosläkte både natt och dag. Människans utveckling och framsteg går inte att skilja från Guds suveränitet, och människosläktets historia och framtid går inte att skilja från Guds arrangemang. Om du är en sann kristen, då tror du säkerligen att ett lands eller en nations uppgång och fall sker i enlighet med Guds arrangemang. Bara Gud själv känner till ett lands eller en nations öde och endast Gud kontrollerar människosläktets riktning. Om mänskligheten vill ha ett gott öde, om ett land vill ha ett gott öde, då behöver människan böja sig inför Gud i tillbedjan, ångra sig och erkänna sina synder inför Gud. Annars kommer människans öde och slutmål oundvikligen att bli katastrofala.
Se tillbaka på tiden för Noas ark: Då var mänskligheten ytterst fördärvade. De hade kommit bort från Guds välsignelse, blev inte längre omhändertagna av Gud och hade förlorat Guds löften. De levde i mörker, utan Guds ljus. Därmed blev de otyglade av naturen och hängav sig åt fruktansvärt fördärv. Sådana människor kunde inte längre ta emot Guds löfte. De var inte lämpade att bevittna Guds ansikte eller höra Guds röst eftersom de hade övergivit Gud, kastat åt sidan allt han hade gett dem och glömt Guds lära. Deras hjärtan kom längre och längre bort från Gud och därmed blev de depraverade bortom allt vett och all mänsklighet samt alltmer ondskefulla. På så vis kom de närmare döden än någonsin och de hamnade under Guds vrede och bestraffning. Endast Noa tillbad Gud och skydde ondskan och därför var han också förmögen att höra Guds röst och hans instruktioner. Han byggde arken i enlighet med Guds ords instruktioner och samlade ihop alla sorters levande varelser. På det här sättet kunde Gud, när allt var förberett, släppa lös sin förstörelse över världen. Det var bara Noa och hans sju familjemedlemmar som överlevde förstörelsen, eftersom Noa tillbad Jehova och skydde det onda.
Ta dig sedan en titt på tiden vi lever i nu: Rättfärdiga människor som Noa, som kunde tillbe Gud och undvika ondskan, existerar inte längre. Ändå är Gud fortfarande barmhärtig mot detta människosläkte och ger det syndernas förlåtelse under denna sista era. Gud söker dem som längtar efter att han ska visa sig. Han söker dem som kan höra hans ord, de som inte har glömt hans uppdrag och som ger honom sitt hjärta och sin kropp. Han söker dem som är lika lydiga som små barn inför honom och inte motsätter sig honom. Om du inte hindras av någon kraft i din hängivenhet till Gud, då ska Gud visa dig nåd och välsigna dig. Om du har en hög ställning, ett ärofyllt rykte, ett överflöd av kunskap, rikligt med tillgångar och många människors stöd, och dessa saker ändå inte hindrar dig från att komma inför Gud och ta emot hans kallelse och uppdrag, för att göra vad Gud begär av dig, då ska allt du gör vara det mest betydelsefulla på jorden och det mest rättfärdiga hos människosläktet. Om du avfärdar Guds kallelse för din status och dina egna måls skull, då ska allt du gör vara förbannat och till och med föraktat av Gud. Du är kanske en president, en vetenskapsman, en pastor eller en äldste. Hur hög din ställning än är, om du förlitar dig på din kunskap och förmåga i allt du företar dig, kommer du alltid att vara ett misslyckande, och aldrig få ta del av Guds välsignelser eftersom Gud inte accepterar någonting du gör och medger inte att din karriär är rättfärdig eller accepterar att du arbetar för människosläktets bästa. Han kommer att säga att allt du gör är att använda människosläktets kunskap och styrka för att beröva människan Guds beskydd och förneka Gud välsignelser. Han kommer att säga att du leder människosläktet mot mörker, mot död och mot början på en tillvaro utan begränsningar i vilken människan har förlorat Gud och hans välsignelse.
Utdrag ur ”Gud styr över hela mänsklighetens öde” i ”Ordet framträder i köttet”
Dagliga ord från Gud (Utdrag 263)
Från det att människan upptäckte samhällsvetenskaperna upptogs människans sinne av vetenskap och kunskap. Sedan blev vetenskapen och kunskapen verktyg för att styra över människorna och det fanns inte längre tillräckligt med plats för människan att tillbe Gud eller några fördelaktiga villkor för tillbedjan av Gud. Guds position sjönk ännu lägre i människans hjärta. En värld i människans hjärta utan plats för Gud är mörk och tom utan hopp. Och därmed dök det upp många samhällsvetare, historiker och politiker för att ge uttryck åt samhällsvetenskapliga teorier, teorin om människans evolution och andra teorier som går emot sanningen att Gud skapade människan, för att fylla människans hjärta och sinne. På det här sättet blev de som tror att Gud skapade allt ännu färre och de som tror på evolutionsteorin blir allt fler. En allt större grupp människor behandlar återgivningar av Guds verk och hans ord under Gamla testamentets tid som myter och legender. I sina hjärtan blir människorna likgiltiga för Guds värdighet och storhet, för principen att Gud existerar och har herraväldet över alla ting. Människosläktets överlevnad och länders och nationers öde har inte längre någon betydelse för dem. Människan lever i en tom värld där allt går ut på att äta, dricka och söka njutning … Få människor ägnar sig åt att ta reda på var Gud utför sitt verk i dag, eller att försöka se hur han leder och tar hand om människans slutmål. På det här sättet blir mänsklig civilisation, trots att människorna är ovetande om det, allt mindre förmögen att följa människans önskemål och det finns till och med många människor som känner att de, när de lever i en sådan här värld, är olyckligare än människorna som fanns före dem. Även folk från länder som brukade vara ytterst civiliserade uttrycker sådana klagomål. Utan Guds vägledning spelar det nämligen ingen roll hur mycket ledarna och sociologerna funderar på hur de ska bevara den mänskliga civilisationen. Ingen kan fylla tomheten i människans hjärta, för ingen kan vara människans liv och ingen social teori kan befria människan från tomheten som ansätter henne. Vetenskap, kunskap, frihet, demokrati, fritid, bekvämlighet, dessa utgör bara en tillfällig respit. Även med dessa saker kommer människan oundvikligen att synda och begråta samhällets orättvisor. Dessa ting kan inte begränsa människans längtan efter och önskan om att få utforska. Eftersom människan skapades av Gud och människans oförnuftiga uppoffringar och undersökningar kan bara leda till mer smärta, kommer människan att existera i ett konstant tillstånd av rädsla och inte veta hur hon ska hantera mänsklighetens framtid eller vägen framför sig. Människan kommer till och med att börja frukta vetenskap och kunskap, och framför allt bli rädd för känslan av tomhet inombords. I den här världen, oberoende av om du lever i ett fritt land eller ett land utan mänskliga rättigheter är du fullständigt oförmögen att komma undan mänsklighetens öde. Vare sig du är den som styr eller den som blir styrd är du fullständigt oförmögen att komma undan önskan att utforska mänsklighetens öde, mysterier och slutmål. Du är än mindre förmögen att komma undan den förvirrande känslan av tomhet. Sådana fenomen, som är gemensamma för hela mänskligheten, kallas av sociologer för sociala fenomen. Det finns dock ingen stor man som kan träda fram och lösa sådana problem. Människan är trots allt bara människa. Guds position och liv kan inte ersättas av någon människa. Mänskligheten kräver inte bara ett rättvist samhälle där alla har gott om mat och är fria och jämlika, utan även Guds frälsning och hans tillhandahållande av deras liv. Först när människan tar emot Guds frälsning och hans tillhandahållande av deras liv kan behoven, längtan efter att utforska och den andliga tomheten hos människan lösas. Om folket i ett land eller en nation inte kan ta emot Guds frälsning och omsorg, då kommer detta land eller denna nation att påbörja färden mot ödeläggelse och mörker och det skall bli tillintetgjort av Gud.
Kanske är ditt land mycket framgångsrikt just nu, men om du tillåter att ditt folk kommer bort från Gud, då ska ditt land alltmer vara berövat på Guds välsignelser. Ditt lands civilisation ska bli nertrampad i allt större skala och det kommer inte att dröja länge förrän folket ska resa sig mot Gud och förbanna himmelen. På så vis kommer ett lands öde, utan att människan vet om det, att fördärvas. Gud ska resa upp mäktiga länder som får ta itu med länderna som förbannats av Gud och kan till och med komma att utradera dem från jordens yta. Ett lands eller en nations uppgång och fall är beroende av om dess härskare tillber Gud och ifall de leder sitt folk närmare Gud och till tillbedjan av honom. Och ändå, i denna sista era, på grund av att de som verkligen söker och tillber Gud blir allt färre, gynnar Gud särskilt länder i vilka kristendomen är statsreligionen. Han samlar ihop dem för att skapa det relativt rättfärdiga lägret av världen, medan ateistiska länder eller de som inte tillber den sanne Guden blir det rättfärdiga lägrets motståndare. På det här viset har Gud inte bara en plats bland mänskligheten där han kan utföra sitt verk, utan han vinner också länder som kan utöva rättfärdig auktoritet för att införa sanktioner och begränsningar mot de länder som motsätter sig Gud. Trots detta är det fortfarande inte fler människor som kliver fram för att tillbe Gud. Det beror på att människan har kommit för långt bort från honom och på att Gud har varit frånvarande från människans tankar alltför länge. På jorden finns det bara kvar länder som utövar rättfärdighet och motsätter sig orättfärdighet. Men detta är långt från Guds önskemål, för inget lands härskare tillåter att Gud leder deras folk och inget politiskt parti skall samla sitt folk för att tillbe Gud. Gud har förlorat sin rättmätiga plats i hjärtat på varje land, nation och styrande parti, och till och med i varje människas hjärta. Även om det existerar rättfärdiga krafter här i världen är ett styre där Gud inte har en plats i människans hjärta bräckligt. Utan Guds välsignelse kommer den politiska arenan fyllas av oordning och bli sårbar för attacker. För mänskligheten är att vara utan Guds välsignelse som att vara utan solen. Oberoende av hur ihärdigt härskare arbetar med att hjälpa sitt folk, oavsett hur många rättfärdiga möten mänskligheten håller tillsammans, skall inget av detta förändra utvecklingen eller ändra på mänsklighetens öde. Människan tror att i ett land där människor har mat och kläder, där de lever tillsammans i fred, är ett bra land, ett land med ett bra ledarskap. Gud tycker emellertid inte det. Han anser att ett land där ingen tillber honom är ett land som han ska tillintetgöra. Människans sätt att tänka står i alltför stark motsats till Guds sätt. Om ett lands överhuvud alltså inte tillber Gud, då ska hans lands öde bli tragiskt och landet skall inte ha något slutmål.
Gud deltar inte i människors politik, men ändå kontrolleras ett lands eller en nations öde av Gud. Gud kontrollerar den här världen och hela universum. Människans öde och Guds plan är tätt förbundna med varandra, och ingen människa, inget land och ingen nation är befriad från Guds suveränitet. Om människan vill lära känna till sitt öde, då måste han komma inför Gud. Gud ska se till att de som följer och tillber honom frodas och att de som motsätter sig och avvisar honom drabbas av förfall och utrotning.
Utdrag ur ”Gud styr över hela mänsklighetens öde” i ”Ordet framträder i köttet”
Dagliga ord från Gud (Utdrag 264)
I det oändliga kosmos och i himlavalvet lever och förökar sig oräkneliga varelser; de följer livets cykliska lag och håller fast vid en konstant regel. De som dör tar med sig de levandes historier och de som lever upprepar samma tragiska historia som de som har dött. Och mänskligheten kan inte undgå att fråga sig själv: Varför lever vi? Och varför måste vi dö? Vem är det som styr denna värld? Och vem skapade denna mänsklighet? Var det verkligen moder natur som skapade mänskligheten? Har mänskligheten verkligen kontroll över sitt eget öde? … Mänskligheten har ställt sig dessa frågor i tusentals år, om och om igen. Ju mer människosläktet har fixerat sig vid dessa frågor desto större törst har den utvecklat för vetenskap tyvärr. Vetenskapen ger kort tillfredsställelse och tillfällig glädje för köttet men är långt ifrån tillräcklig för att befria mänskligheten från tomheten, ensamheten och den knappt dolda fruktan och hjälplösheten som finns djupt inne i hennes själ. Mänskligheten tillämpar bara vetenskaplig kunskap som kan ses med blotta ögat och förstås med hjärnan för att bedöva sitt hjärta. Men denna vetenskapliga kunskap räcker inte för att hindra människan från att utforska gåtor. Mänskligheten vet helt enkelt inte vem som är universums och alltings Härskare, än mindre känner hon till mänsklighetens begynnelse och framtid. Mänskligheten lever bara, av nödvändighet, mitt i denna lag. Ingen kan undfly den och ingen kan förändra den, för bland alla ting och i himlen finns det bara en enda, från evighet till evighet, som härskar över allting. Han är den ende som aldrig har skådats av människan, den ende som mänskligheten aldrig har känt, den på vars existens mänskligheten aldrig har trott, ändå är han den ende som blåste in andedräkten i mänsklighetens förfäder och gav liv åt mänskligheten. Han är den ende som tillgodoser och ger näring åt mänskligheten för att säkra dess existens och vägleder mänskligheten fram till idag. Dessutom är det han, och endast han, som människosläktet är beroende av för sin överlevnad. Han härskar över allt och styr alla levande varelser i universum. Han för befäl över de fyra årstiderna och det är han som framkallar vind, frost, snö och regn. Han ger mänskligheten solsken och gör att det blir natt. Det var han som anlade himmel och jord och gav människan berg, sjöar och floder och alla levande varelser i dem. Hans gärning finns överallt, hans makt finns överallt, hans visdom finns överallt och hans auktoritet finns överallt. Alla dessa lagar och regler är förkroppsligandet av hans gärning och uppenbarar hans visdom och auktoritet. Vem kan undanta sig själv från hans välde? Och vem kan frita sig själv från hans avsikter? Allting existerar under hans blick och dessutom lever allting under hans välde. Hans gärning och hans makt gör att mänskligheten inte har något annat val än att erkänna det faktum att han verkligen finns och härskar över allt. Inget annat än han kan ha herraväldet över universum, än mindre kan det oupphörligen sörja för denna mänsklighet. Oavsett om du kan känna igen Guds gärning och oavsett om du tror på Guds existens eller ej råder det ingen tvekan om att ditt öde omfattas av Guds ordning och det råder ingen tvekan om att Gud alltid kommer att härska över allt. Hans existens och auktoritet är inte beroende av om de kan kännas igen och begripas av människan. Endast han känner till människans förflutna, nutid och framtid och endast han kan avgöra mänsklighetens öde. Oavsett om du kan acceptera detta faktum kommer det inte att dröja länge förrän mänskligheten bevittnar allt detta med egna ögon, och det är det faktum som Gud snart kommer att verkställa. Mänskligheten lever och dör inför Guds blick. Mänskligheten lever för Guds förvaltning och när hennes ögon sluts för sista gången är det till följd av samma förvaltning. Människan kommer och går, om och om igen, fram och tillbaka. Allt är, utan undantag, en del av Guds suveränitet och avsikter. Guds förvaltning fortskrider alltid och har aldrig upphört. Han kommer att göra så att mänskligheten blir medveten om hans existens, litar på hans suveränitet, skådar hans gärning och återvänder till hans rike. Det är hans plan och det verk som han har utfört i tusentals år.
Utdrag ur ”Människan kan endast bli räddad under Guds pågående förvaltning” i ”Ordet framträder i köttet”
