VIII. Att avslöja religiösa föreställningar

Dagliga ord från Gud (Utdrag 281)

Det går inte att tala om Gud och människan som jämbördiga. Guds väsen och hans verk är fullständigt ofattbara och obegripliga för människan. Om inte Gud personligen utförde sitt verk och talade sitt ord i människans värld skulle hon aldrig kunna förstå Guds vilja. Och då skulle inte ens de som gett hela sitt liv åt Gud kunna vinna hans gillande. Om inte Gud skred till verket skulle allt vara förgäves – oavsett hur bra människan skötte sig – eftersom Guds tankar alltid kommer att vara högre än människans tankar och Guds visdom övergår människans förstånd. Och därför säger jag att de som påstår sig ”till fullo förstå” Gud och hans verk är en oduglig samling; de är förmätna och okunniga allihop. Det är inte människans sak att definiera Guds verk, och för övrigt kan hon inte göra det. I Guds ögon är människan obetydlig som en myra, så hur skulle hon kunna förstå Guds verk? De som gärna hasplar ur sig att ”Gud verkar inte på det eller det viset” eller att ”Gud är si eller så” — talar de inte i övermod? Vi ska alla veta att människan, som är av köttet, har fördärvats av Satan. Det ligger i mänsklighetens natur att opponera sig mot Gud. Människan kan inte jämställas med Gud, än mindre kan hon hoppas på att ge Gud råd angående hans verk. När det gäller Guds vägledning av människan så är det ett verk som Gud själv utför. Det är lämpligt att människan underkastar sig utan att komma med den ena eller andra synpunkten, för människan är bara stoft. Eftersom det är vår avsikt att söka Gud ska vi inte häva våra föreställningar på hans verk och mena att Gud ska ta dem i beaktande, än mindre ska vi anstränga vårt fördärvade sinnelag till det yttersta för att medvetet gå emot Guds verk. Skulle inte det göra oss till antikrister? Hur skulle sådana människor kunna tro på Gud? Eftersom vi tror att det finns en Gud och eftersom vi vill behaga honom och se honom, måste vi söka sanningens väg och söka efter ett sätt att vara i samklang med Gud. Vi får inte stå i styvnackad opposition mot honom. Vad skulle det rimligen kunna komma för gott ur ett sådant agerande?

Idag har Gud utfört nytt verk. Du kanske inte kan acceptera dessa ord, och de kanske verkar underliga, men jag skulle råda dig att inte blotta din naturlighet, för det är bara de som verkligen hungrar och törstar efter rättfärdighet inför Gud som kan vinna sanningen, och det är bara de som är verkligt gudfruktiga som kan bli upplysta och vägledda av honom. Resultat når man genom att söka sanningen med allvarsamt lugn, inte genom gräl och strider. När jag säger att ”idag har Gud gjort nytt verk” syftar jag på att Gud har återvänt till köttet. De här orden kanske inte bekymrar dig, du kanske avskyr dem eller också är de kanske av stort intresse för dig. Oavsett vilket hoppas jag att alla dessa som verkligen längtar efter att Gud ska framträda kan ta emot detta faktum och inte drar förhastade slutsatser om det utan ägnar det sin omsorgsfulla granskning. Det är vad en vis människa bör göra.

Utdrag ur förordet till ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud (Utdrag 282)

I sin tro på Gud, hur bör man lära känna Gud? Man bör lära känna Gud baserat på Guds ord och verk i dag, utan avvikelse eller villfarelse, och före allt annat bör man känna Guds verk. Detta är grundvalen för att känna Gud. Alla dessa olika villfarelser som saknar ett verkligt erkännande av Guds ord är religiösa föreställningar; de är ett erkännande som är avvikande och felaktigt. Religiösa figurers största skicklighet ligger i att ta Guds ord som accepterades i det förflutna och granska Guds ord i dag mot dem. Om man, när man tjänar Gud i dag, håller fast vid de saker som den Helige Ande upplyste i det förflutna, då kommer ens tjänst att orsaka ett avbrott, och ens utövande kommer att vara föråldrat och ingenting annat än religiös ceremoni. Om du tror att de som tjänar Gud utåt sett måste vara ödmjuka och tålmodiga ..., och om du idag omsätter denna typ av kunskap i praktiken, då utgör sådan kunskap religiös föreställning, och sådant utövande har blivit ett hycklande framförande. ”Religiösa föreställningar” refererar till saker som är otidsenliga och föråldrade (inklusive erkännandet av ord som tidigare talats av Gud och av ljus som direkt uppenbarades av den Helige Ande), och om de omsätts i praktiken idag, då utgör de ett avbrott i Guds verk, och de är inte av någon nytta för människan. Om människan inte kan rensa ut de saker inom henne som hör till religiösa föreställningar, då kommer de att bli ett stort hinder för människans tjänst inför Gud. Människor med religiösa föreställningar har inget sätt att hålla jämna steg med den Helige Andes verk; de hamnar ett steg bakom, sedan två, för dessa religiösa föreställningar gör människan utomordentligt självsäker och arrogant. Gud känner ingen nostalgi för vad han talade och gjorde i det förflutna; om det är föråldrat, då eliminerar han det. Visst kan väl du släppa taget om dina föreställningar? Om du håller fast vid de ord som Gud talade i det förflutna, bevisar det att du känner Guds verk? Om du inte kan acceptera den Helige Andes ljus i dag, och i stället håller fast vid det förflutnas ljus, kan det bevisa att du följer i Guds fotspår? Kan du fortfarande inte släppa taget om religiösa föreställningar? Om så är fallet, då kommer du att bli en person som motsätter sig Gud.

Om människan kan släppa taget om religiösa föreställningar, då kommer hon inte att använda sitt sinne för att bedöma Guds ord och verk i dag, utan hon kommer istället att lyda direkt. Även om Guds verk i dag är påtagligt olikt det förflutnas verk, är du i stånd att släppa taget om åsikter från det förflutna och direkt lyda Guds verk i dag. Om du är kapabel att ha sådan kunskap att du sätter Guds verk i dag i första rummet, oavsett hur han verkade i det förflutna, då är du en person som har släppt taget om sina föreställningar, som lyder Gud och som kan lyda Guds verk och ord och följa i Guds fotspår. I detta kommer du att vara någon som verkligen lyder Gud. Du analyserar eller granskar inte Guds verk; det är som om Gud har glömt sitt tidigare verk, och du har också glömt det. Nu är nu, och det förflutna är det förflutna, och från och med i dag har Gud lagt det han gjorde i det förflutna åt sidan; du bör inte uppehålla dig vid det. Först då kommer du att vara någon som helt lyder Gud och som helt har släppt taget om sina religiösa föreställningar.

Utdrag ur ”Endast de som känner till Guds verk i dag kan tjäna Gud” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud (Utdrag 283)

Eftersom det alltid sker nya framsteg i Guds verk, finns det verk som blir föråldrat och gammalt när nytt verk uppstår. De här olika typerna av verk, gamla och nya, står inte i strid mot varandra utan kompletterar varandra; varje steg följer på det förra. Eftersom det finns nytt verk, måste de gamla sakerna förstås elimineras. Till exempel har en del av människans sedan länge etablerade sedvänjor och vanemässiga ordspråk, i kombination med människans mångåriga erfarenhet och läror, bildat en rad olika föreställningar i människans sinne. Ännu mer gynnsam för människans bildande av sådana uppfattningar är att Gud ännu inte har fullständigt avslöjat sitt sanna ansikte och inneboende sinnelag för människan, tillsammans med den mångåriga spridningen av forna tiders traditionella teorier. Man kan säga att under loppet av människans tro på Gud har olika föreställningars påverkan lett till det ständiga bildandet och utvecklandet av alla sorters föreställningar om Gud hos folk, vilket har fått många religiösa människor som tjänar Gud att bli hans fiender. Ju starkare folkets religiösa föreställningar är, desto mer motsätter de sig därför Gud, och desto mer är de fiender till Gud. Guds verk är alltid nytt och aldrig gammalt, och det bildar aldrig dogmer utan förändras och förnyas istället ständigt i större eller mindre utsträckning. Detta verk är ett uttryck för det inneboende sinnelaget hos Gud själv. Det är också den inneboende principen för Guds verk, och ett av de medel med vilka Gud åstadkommer sin förvaltning. Om Gud inte verkade på det här sättet, skulle människan inte förändras eller kunna känna Gud och Satan skulle inte besegras. I hans verk sker det därför ständigt förändringar som framstår som oregelbundna, men som faktiskt är återkommande. Det sätt på vilket människan tror på Gud är däremot helt annorlunda. Hon klamrar sig fast vid gamla välbekanta dogmer och system, och ju äldre de är desto mer tilltalande är de för henne. Hur kan människans dåraktiga sinne, ett sinne som är lika omedgörligt som sten, acceptera så många ofattbara nya verk och ord från Gud? Människan avskyr den Gud som alltid är ny och aldrig gammal; hon tycker bara om den gamle Guden som är skröplig, vithårig och fast på ett ställe. Eftersom Gud och människan har sina egna preferenser har människan därmed blivit Guds fiende. Många av dessa motsägelser existerar ännu i dag, i en tid då Gud har gjort nya verk i nästan sex tusen år. Därför är de bortom räddning. Kanske beror det på människans envishet, eller på att Guds administrativa förordningar är okränkbara för varje människa, men dessa präster klamrar sig fortfarande fast vid mögliga gamla böcker och papper, medan Gud fortsätter med sitt ofullbordade förvaltningsverk som om han inte hade någon vid sin sida. Trots att dessa motsägelser gör Gud och människa till fiender, och till och med är oförsonliga, tar Gud ingen hänsyn till dem, som om de existerade ‒ och ändå inte. Människan håller däremot fortfarande fast vid sina åsikter och föreställningar, och släpper aldrig taget om dem. Men en sak är uppenbar: Trots att människan inte avviker från sin ståndpunkt, är Guds fötter hela tiden i rörelse och han ändrar hela tiden sin ståndpunkt utifrån situationen, och i slutändan är det människan som kommer att besegras utan strid. Under tiden är Gud den största fienden till de motståndare som har besegrats, och han är också en förkämpe för de människor som har besegrats och de som ännu inte har besegrats. Vem kan tävla med Gud och segra? Människans föreställningar verkar komma från Gud, eftersom många av dem uppstod i kölvattnet av Guds verk. Men Gud förlåter inte människan på grund av detta, och inte heller överöser han människan med beröm för att hon i kölvattnet av hans verk producerar parti efter parti med produkter ”för Gud” som är utanför hans verk. Tvärtom känner han en oerhörd vämjelse inför människans uppfattningar och gamla fromma trosåskådningar, och han har inte ens lust att erkänna vilken dag de här uppfattningarna först dök upp. Han accepterar över huvud taget inte att dessa föreställningar skulle ha orsakats av hans verk, för människans föreställningar sprids av människan; deras källa är människans tankar och sinne, och den är inte Gud, utan Satan. Guds avsikt har hela tiden varit att hans verk ska vara nytt och levande, inte gammalt och dött, och det han får människan att hålla fast vid varierar med tidsåldern och skedet, och det är inte evigt och oföränderligt. Det beror på att han är en Gud som får människan att leva och vara ny, snarare än en djävul som får människor att dö och bli gamla. Förstår ni fortfarande inte detta? Du har föreställningar om Gud och är oförmögen att släppa taget om dem eftersom du är trångsynt. Det beror inte på att det är för lite förnuft i Guds verk eller att Guds verk avviker från människans önskningar, och det beror inte heller på att Gud hela tiden är försumlig med sina plikter. Att du inte kan släppa taget om dina föreställningar beror på att du brister för mycket i lydnad, och på att du inte har den minsta likhet med en av Gud skapad varelse, och det beror inte på att Gud gör det svårt för dig. Allt detta har orsakats av dig, och har inget samband med Gud; allt lidande och all motgång orsakas av människan. Guds avsikter är alltid goda! Han vill inte få dig att fabricera föreställningar, utan önskar att du förändras och förnyas vartefter tidsåldrarna går. Men du kan inte skilja krita från ost och sysslar ständigt med att inspektera eller analysera. Det är inte så att Gud gör det svårt för dig, utan du saknar vördnad för Gud, och din olydnad är alltför stor. En liten skapad varelse som vågar ta en obetydlig del av det som tidigare gavs av Gud och sedan vänder sig om och använde den för att angripa Gud ‒ är inte det människans olydnad? Man kan med rätta säga att människorna är ytterst okvalificerade att uttrycka sina åsikter inför Gud, och än mindre är de kvalificerade att paradera omkring med sitt värdelösa, stinkande, ruttna och blomrika språk som de behagar – för att inte tala om de där mögliga uppfattningarna. Är de inte ännu mer värdelösa?

Utdrag ur ”Endast de som känner till Guds verk i dag kan tjäna Gud” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud (Utdrag 284)

Guds verk fortsätter att framskrida, och fastän syftet med hans verk är oföränderligt, förändras hela tiden de sätt han verkar på, och därmed också de som följer Gud. Ju mer Guds verk, desto mer grundligt kommer människan att känna Gud, och människans sinnelag förändras därmed tillsammans med hans verk. Men det är på grund av att Guds verk ständigt förändras som de som inte känner till den Helige Andes verk och de befängda personer som inte känner sanningen har blivit motståndare till Gud. Guds verk överensstämmer aldrig med människans föreställningar, för hans verk är alltid nytt och aldrig gammalt. Han upprepar aldrig ett gammalt verk utan skyndar snarare vidare med verk som aldrig tidigare utförts. Eftersom Gud inte upprepar sitt verk och människan undantagslöst bedömer Guds verk av idag utifrån hans verk i det förflutna, är det ytterst svårt för Gud att utföra varje steg i den nya tidsålderns verk. Människan lägger ut alltför många hinder! Människans tänkande är alltför inskränkt! Ingen människa känner Guds verk, men alla definierar de sådant verk. Långt från Gud förlorar människan liv, sanning och Guds välsignelser, men människan accepterar varken liv eller sanning, än mindre de större välsignelser som Gud skänker till mänskligheten. Alla människor vill vinna Gud men kan ändå inte tolerera några förändringar i Guds verk. De som inte accepterar Guds nya verk tror att Gud är oföränderlig, och att Guds verk för alltid står stilla. Enligt deras övertygelse är allt som behövs för att få evig frälsning från Gud att hålla lagen, och så länge de ångrar sig och bekänner sina synder kommer Guds hjärta alltid att vara tillfredsställt. De är av åsikten att Gud bara kan vara Guden enligt lagen och Guden som spikades fast på korset för människan; de anser också att Gud inte borde och inte kan gå utöver Bibeln. Det är just dessa åsikter som har fjättrat dem ordentligt vid den gamla lagen och hållit dem fångna genom hårda regler. Ännu fler anser att oavsett vilket nytt verk Gud utför, måste det styrkas av profetior, och att i varje skede av ett sådant verk måste också alla de som följer honom med ett sant hjärta få se uppenbarelser, annars kan inte detta verk komma från Gud. Det är redan svårt för människan att lära känna Gud. När detta läggs till människans absurda hjärta och hennes upproriska natur, självhärlighet och inbilskhet, då är det desto svårare för människan att acceptera Guds nya verk. Människan varken studerar Guds nya verk med omsorg eller accepterar det med ödmjukhet; människan antar istället en föraktfull attityd och inväntar Guds uppenbarelser och vägledning. Är inte detta beteendet hos en människa som gör uppror mot och motsätter sig Gud? Hur kan sådana personer få Guds godkännande?

På den tiden förkunnade Jesus att Jehovas verk hade passerat under Nådens Tidsålder, liksom jag i dag säger att Jesu verk har passerat. Om bara Lagens Tidsålder hade funnits, och inte Nådens Tidsålder, hade Jesus inte kunnat korsfästas och inte kunnat friköpa hela mänskligheten; om bara Lagens Tidsålder hade existerat, skulle mänskligheten verkligen ha kunnat utvecklas fram till denna dag? Historien går framåt; är inte historia Guds verks naturlag? Är inte detta en skildring av hans förvaltning av människan inom hela universum? Historien utvecklas framåt, och det gör även Guds verk, och Guds vilja förändras ständigt. Det skulle vara opraktiskt för Gud att upprätthålla ett enda skede av ett verk under sex tusen år, för alla människor vet att han alltid är ny och aldrig gammal. Han skulle omöjligen kunna fortsätta att upprätthålla ett verk som liknar korsfästelsen, och en gång, två gånger, tre gånger … spikas fast på korset. Detta är en absurd människas uppfattning. Gud upprätthåller inte samma verk, och hans verk förändras hela tiden och är alltid nytt, liksom jag dagligen säger nya ord till er och utför nya verk. Detta är det verk jag utför; nyckeln till det ligger i orden ”nytt” och ”underbart”. ”Gud är oföränderlig, och Gud kommer alltid att vara Gud”; detta talesätt är verkligen sant. Guds väsen förändras inte, Gud är alltid Gud, och han skulle aldrig kunna bli Satan, men det bevisar inte att hans verk är så beständigt och oföränderligt som hans väsen. Du förkunnar att Gud är sådan, men hur kan du då förklara att Gud alltid är ny och aldrig gammal? Guds verk sprider kontinuerligt ut sig och förändras ständigt, och Guds vilja visar sig ständigt och kommer till människans kännedom. Vartefter människan upplever Guds verk, förändras hela tiden hennes sinnelag, och hennes kunskap förändras hela tiden. Varifrån kommer då denna förändring? Är det inte från Guds ständigt föränderliga verk? Om människans sinnelag kan förändras, varför kan inte människan låta även mitt verk och mina ord ständigt förändras? Måste jag underkasta mig människans begränsningar? Är det inte så att du nu bara tillgriper ordklyveri?

Utdrag ur ”Hur kan människan som har begränsat Gud i sina uppfattningar få Guds uppenbarelser?” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud (Utdrag 285)

På den tiden läste alla judar i Gamla testamentet och kände till Jesajas profetia om att ett manligt spädbarn skulle födas i en krubba. Med denna kunskap, varför förföljde de ändå Jesus? Är det inte på grund av deras upproriska natur och okunskap om den Helige Andes verk? På den tiden trodde fariseerna att Jesu verk var olikt vad de visste om det förutsagda manliga spädbarnet; människan av idag avvisar Gud eftersom den inkarnerade Gudens verk inte rättar sig efter Bibeln. Är inte innehållet i deras upproriskhet mot Gud ett och detsamma? Kan du vara sådan att du utan frågor accepterar allt verk av den Helige Ande? Om det är den Helige Andes verk, så är det rätt ström. Du bör acceptera det utan minsta tvivel, snarare än att välja och vraka vad du vill acceptera. Om du får någon kunskap från Gud och utövar viss försiktighet mot honom, är inte det en verkligt obefogad handling? Vad du bör göra är att acceptera, utan behov av ytterligare belägg från Bibeln, varje verk så länge som det tillhör den Helige Ande, för du tror på Gud för att följa Gud, inte för att utreda honom. Du skall inte söka efter ytterligare bevis för att jag skall visa att jag är din Gud. Istället borde du urskilja huruvida jag är till nytta för dig; det är nyckeln. Inte ens om du har funnit en hel del obestridliga bevis i Bibeln, kan det helt och fullt föra dig inför mig. Du är en som lever inom ramarna för Bibeln och inte inför mig; Bibeln kan inte hjälpa dig känna mig, och den kan inte heller fördjupa din kärlek till mig. Trots att Bibeln förutsade att ett manligt spädbarn skulle födas, kunde ingen fatta vem profetian skulle passa in på, för människan kände inte till Guds verk, och det är det som gjorde att fariseerna tog ställning mot Jesus. Vissa vet att mitt verk är i människans intresse, ändå fortsätter de att tro att Jesus och jag är två helt separata varelser som är ömsesidigt oförenliga. Vid den tiden talade Jesus endast med sina lärjungar i en serie predikningar under Nådens Tidsålder, såsom hur man praktiserar, hur man samlar ihop, hur man ber i bön, hur man behandlar andra, och så vidare. Det verk som han utförde var Nådens Tidsålders verk, och han utlade bara hur lärjungarna och de som följde borde utöva. Han utförde bara det verk som hör till Nådens Tidsålder och inget av den sista dagarnas. När Jehova under Lagens Tidsålder stadfäste Gamla testamentets lag, varför utförde han då inte Nådens Tidsålders verk? Varför klargjorde han inte på förhand det verk som hör till Nådens Tidsålder? Skulle inte det ha varit till nytta för människans acceptans? Han förutsade att ett manligt spädbarn skulle födas och komma till makten, men han utförde inte Nådens Tidsålders verk i förväg. Guds verk under varje tidsålder har tydliga gränser; han utför endast den aktuella tidsålders verk och han utför aldrig nästa stadium av ett verk i förväg. Endast på detta sätt kan hans företrädande verk för varje tidsålder lyftas fram. Jesus hade bara talat om den sista dagarnas tecken, om hur man är tålmodig och hur man blir räddad, hur man ångrar sig och bekänner, liksom hur man tar upp korset och utstår lidande. Han talade aldrig om vad människan i de sista dagarna bör träda in i eller hur man skall försöka tillfredsställa Guds vilja. Som sådan, skulle det inte vara en felaktig handling att söka i Bibeln efter Guds verk i de sista dagarna? Vad kan du urskilja när du bara håller Bibeln i dina händer? Var en tolkare av Bibeln eller en förkunnare; vem kan på förhand känna till dagens verk?

Utdrag ur ”Hur kan människan som har begränsat Gud i sina uppfattningar få Guds uppenbarelser?” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud (Utdrag 286)

Vill ni veta roten till att fariséerna motsatte sig Jesus? Vill ni veta fariséernas väsen? De var fulla av fantasier om Messias. Dessutom trodde de bara att Messias skulle komma men de sökte ändå inte livets sanning. Och därför väntar de än idag på Messias, för de har ingen kunskap om livets väg och vet inte vad sanningens väg är. Hur skulle ni säga att sådana dåraktiga, envisa och okunniga människor kan vinna Guds välsignelse? Hur skulle de kunna se Messias? De motsatte sig Jesus för att de inte kände riktningen för den Helige Andes verk, för att de inte kände sanningens väg som Jesus talade om och dessutom för att de inte förstod Messias. Och eftersom de aldrig hade sett Messias och aldrig hade varit i Messias sällskap gjorde de misstaget att fåfängt klamra sig fast vid namnet Messias samtidigt som de motsatte sig Messias väsen med alla tillgängliga medel. Dessa fariséer var till sitt väsen envisa och arroganta och hörsammade inte sanningen. Principen för deras tro på Gud är: Oavsett hur djup din förkunnelse är, oavsett hur hög din auktoritet är så är du inte Kristus om du inte kallas för Messias. Är det inte absurda och löjliga synpunkter? Jag frågar er igen: Är det inte extremt lätt för er att begå de första fariséernas misstag, med tanke på att ni inte har den ringaste förståelse av Jesus? Kan du urskilja sanningens väg? Kan du uppriktigt garantera att du inte kommer att motsätta dig Kristus? Har du förmåga att följa den Helige Andes verk? Om du inte vet om du kommer att motsätta dig Kristus så säger jag att du redan lever på dödens rand. De som inte kände Messias kunde alla motsätta sig Jesus, avvisa Jesus och baktala honom. Människor som inte förstår Jesus kan alla förneka honom och skymfa honom. Dessutom kan de se Jesu återkomst som Satans bedrägeri och fler människor ska fördöma Jesus som har återvänt till köttet. Blir ni inte rädda av allt det här? Det ni möter ska vara en hädelse av den Helige Ande, ödeläggelse av den Helige Andes ord till kyrkorna och avvisandet av allt som uttrycks av Jesus. Vad kan ni vinna från Jesus om ni är så förvirrade? Hur kan ni förstå Jesu verk när han återvänder till köttet på ett vitt moln, om ni envist vägrar inse era fel? Jag säger följande: Människor som inte accepterar sanningen utan blint väntar på Jesu ankomst på vita moln kommer säkert att häda den Helige Ande och de är den kategori som ska förgöras. Ni vill bara ha Jesu nåd och bara njuta av den lycksaliga himmelska världen men har aldrig hörsammat de ord som Jesus har talat och aldrig tagit emot den sanning som uttrycks av Jesus när han återvänder till köttet. Vad kommer ni att lyfta fram i utbyte mot Jesu återkomst på ett vitt moln? Är det er uppriktighet med vilken ni gång på gång begår synder och sedan bekänner dem, om och om igen? Vad kommer ni att erbjuda som offer till Jesus som återvänder på ett vitt moln? Är det åren av arbete som ni berömmer er av? Vad kommer ni att lyfta fram för att få den Jesus som återvänt att lita på er? Är det er arroganta natur som inte hörsammar någon sanning?

Utdrag ur ”När du skådar Jesu andliga kropp har Gud förnyat himmel och jord” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud (Utdrag 287)

Er lojalitet är bara ord, er kunskap är endast intellektuell och begreppsmässig, ert arbete sker i syfte att vinna himlens välsignelser, så hurdan må er tro då vara? Än idag vägrar ni fortfarande lyssna till varje enskilt ord av sanning. Ni vet inte vad Gud är, ni vet inte vad Kristus är, ni vet inte hur ni ska vörda Jehova, ni vet inte hur ni ska träda in i den Helige Andes verk och ni vet inte hur ni ska skilja mellan verket av Gud själv och människans bedrägerier. Du vet bara att fördöma varje sant ord som uttalas av Gud som inte överensstämmer med dina tankar. Var finns din ödmjukhet? Var finns din lydnad? Var finns din lojalitet? Var finns din önskan att söka sanningen? Var finns din vördnad till Gud? Jag säger er att de som tror på Gud på grund av tecknen säkert är den kategori som ska drabbas av förstörelse. De som är oförmögna att acceptera orden från Jesus som har återvänt till köttet är säkert helvetets avkommor, ärkeängelns ättlingar, den kategori som ska bli föremål för evig förstörelse. Många kanske inte bryr sig om vad jag säger, men jag vill ändå säga till alla så kallade helgon som följer Jesus att när ni med egna ögon ser Jesus stiga ner från himlen på ett vitt moln kommer det att vara det offentliga framträdandet av rättfärdighetens sol. Det kanske ska komma en tid av stark upprymdhet för dig, men då ska du veta att den tid då du bevittnar hur Jesus stiger ner från himlen också är den tid när du går ner till helvetet för att bli straffad. Det kommer att vara slutet på Guds förvaltningsplan och det är då Gud kommer att belöna de goda och straffa de onda. För Guds dom kommer att ha upphört innan människan ser tecken, då sanningens uttryck är allt som finns. De som accepterar sanningen och inte söker tecken och följaktligen har blivit renade ska ha kommit tillbaka inför Guds tron och låtit sig omfamnas av Skaparen. Endast de som framhärdar i tron att ”den Jesus som inte rider på ett vitt moln är en falsk Kristus” ska bli föremål för evig bestraffning, för de tror bara på den Jesus som visar tecken men erkänner inte den Jesus som förkunnar allvarlig dom och kungör livets sanna väg. Och därmed kan det bara vara så att Jesus tar itu med dem när han öppet återvänder på ett vitt moln. De är för envisa, för självsäkra, för arroganta. Hur kan sådana vanartade personer belönas av Jesus? Jesu återkomst är en stor frälsning för dem som har förmåga att acceptera sanningen, men för dem som är oförmögna att acceptera sanningen är den ett tecken på fördömelse. Ni ska söka er egen väg och inte häda den Helige Ande och förkasta sanningen. Ni ska inte vara okunniga och arroganta utan sådana som följer den Helige Andes ledning och längtar efter och söker sanningen; endast på det sättet kommer ni att dra nytta. Jag råder er att vandra på Gudstrons väg med omsorg. Dra inga förhastade slutsatser; och var inte heller flyktiga och tanklösa i er tro på Gud. Ni ska veta att de som tror på Gud åtminstone ska vara ödmjuka och vördnadsfulla. De som har hört sanningen och ändå rynkar på näsan åt den är dåraktiga och okunniga. De som har hört sanningen och ändå sorglöst drar förhastade slutsatser eller fördömer den är överöst med arrogans. Ingen som tror på Jesus är kvalificerad att förbanna eller fördöma andra. Ni ska alla vara personer som är rationella och accepterar sanningen. Kanske tror du, efter att ha hört sanningens väg och läst livets ord, att bara ett av 10 000 av dessa ord stämmer överens med dina övertygelser och Bibeln och då bör du fortsätta söka i det tiotusende ordet av dessa. Jag råder dig ändå att vara ödmjuk, att inte vara för självsäker och inte upphöja dig själv för mycket. Om du har en så ringa vördnad för Gud i ditt hjärta kommer du att vinna större upplysning. Om du ingående granskar och upprepade gånger begrundar dessa ord ska du förstå om de är sanningen eller inte, och om de är liv eller inte. Kanske kommer vissa människor blint att fördöma dessa ord efter bara att ha läst några få meningar och säga: ”Det här är inget annat än någon slags upplysning från den Helige Ande” eller ”Det här är en falsk Kristus som har kommit för att bedra människor”. De som säger sådana saker är förblindade av okunskap! Du förstår för lite av Guds verk och visdom och jag råder dig att börja om från början! Ni får inte blint fördöma de ord som uttalas av Gud på grund av framträdandet av några falska Kristusfigurer i de sista dagarna, och ni får inte bli sådana som hädar den Helige Ande för att ni fruktar bedrägeri. Skulle inte det vara mycket beklagligt? Om du efter omfattande granskning fortfarande tror att dessa ord inte är sanningen, inte är vägen, inte är uttryckta av Gud, ska du slutligen bli straffad och utan välsignelser. Om du inte kan acceptera en sådan sanning som framförs så enkelt och så tydligt, är du då inte olämplig för Guds frälsning? Är du inte någon som inte är lycklig nog att komma tillbaka inför Guds tron? Fundera över det! Var inte obetänksam och impulsiv och behandla inte tron på Gud som en lek. Tänk för ditt slutmåls skull, för dina framtidsutsikters skull, för ditt livs skull och ta dig själv på allvar. Kan du acceptera dessa ord?

Utdrag ur ”När du skådar Jesu andliga kropp har Gud förnyat himmel och jord” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud (Utdrag 288)

Vid den här tiden var en del av Jesu verk i samklang med Gamla testamentet, med Mose lag och Jehovas ord under lagens tidsålder. Jesus använde allt detta för att uträtta en del av sitt verk. Han predikade för folket och undervisade dem i synagogorna, och han använde de gammaltestamentliga profeternas profetior för att tillrättavisa fariséerna som var fientligt inställda till honom. Han använde orden i skrifterna för att avslöja deras olydnad och på så vis fördöma dem. De avskydde vad Jesus hade gjort, i synnerhet att mycket av Jesus verk inte följde lagarna i Skriften och att det han lärde ut var förmer än deras egna ord och till och med förmer än det som förutsagts av profeterna i Skriften. Jesu verk syftade enbart till människans återlösning och korsfästelsen. Därför behövde han inte säga fler ord för att erövra någon människa. Mycket av det han lärde människorna var taget ur Skriften, och även om hans verk inte var förmer än Skriften var han ändå förmögen att genomföra korsfästelseverket. Hans verk var inte ett ordets verk och hans syfte var inte heller att erövra mänskligheten utan att återlösa mänskligheten. Han fungerade bara som ett syndoffer för mänskligheten och inte som ordets ursprung för mänskligheten. Han uträttade inte hedningarnas verk, vilket var arbetet med att erövra människan, utan korsfästelseverket, ett arbete som uträttades bland dem som trodde att det fanns en Gud. Även om hans verk hade skrifterna som grundval och han använde de gamla profeternas förutsägelser för att fördöma fariséerna, räckte det för att fullborda korsfästelseverket. Om dagens verk fortfarande hade haft de gamla profeternas förutsägelser i Skriften som grundval skulle det ha varit omöjligt att erövra er, för Gamla testamentet innehåller inga berättelser om det kinesiska folkets olydnad och synd, där finns ingen historik över era synder. Så om detta verk fortfarande dröjde kvar vid Bibeln skulle ni aldrig ge efter. Bibeln innehåller bara en begränsad historik över israeliterna, och med utgångspunkt från den går det inte att fastställa om ni är onda eller goda, inte heller att döma er. Tänk om jag skulle döma er enligt israeliternas historia — skulle ni då fortfarande följa mig som ni gör idag? Vet ni hur besvärliga ni är? Om inga ord uttalades under detta stadium skulle det vara omöjligt att avsluta erövringsverket. Eftersom jag inte har kommit för att spikas fast på korset, måste jag yttra ord som skiljer sig från Bibeln för att ni ska kunna erövras. Jesu verk var bara ett steg över Gamla testamentet; det användes för att inleda en tidsålder och för att leda den tidsåldern. Varför sade han: ''Jag har inte kommit för att upphäva lagen utan för att uppfylla den?'' Trots det var det mycket i hans verk som skilde sig från de lagarna som utövades och de budord som följdes av Gamla testamentets israeliter, för han kom inte för att följa lagen utan för att uppfylla den. Att uppfylla den innehöll många faktiska saker: Hans verk var mer praktiskt och verkligt, och dessutom var det mer levande och ingen blind efterlevnad av regler. Helgade inte israeliterna sabbaten? När Jesus kom firade han inte sabbat utan förklarade att Människosonen var herre över sabbaten och när sabbatens herre kom gjorde han som han önskade. Han hade kommit för att uppfylla Gamla testamentets lagar och för att ändra på lagarna. Allt som görs idag är baserat på det nuvarande, men det vilar ändå på grundvalarna av Jehovas verk under lagens tidsålder och överskrider inte omfattningen av detta. Att exempelvis tänka på vad man säger och att inte begå äktenskapsbrott - är inte detta Gamla testamentets lagar? Det som krävs av er idag begränsar sig inte till de tio budorden utan består av bud och lagar av en högre ordning än de som kom förut, men det betyder inte att det som kom förut har upphävts, för varje etapp i Guds verk bygger vidare på den föregående. När det gäller det som Jehova införde för Israel, som att människor skulle offra, hedra sina föräldrar, inte tillbe avgudar, inte röka eller dricka och inte äta döda ting eller dricka blod: utgör det inte grunden för ert utövande av sanningen än idag? Hela verket fram till idag bygger på det förflutnas grundval. Även om gångna tiders lagar inte längre nämns och det har ställts nya krav på er är dessa lagar allt annat än upphävda och har istället fått en högre status. Att säga att de har upphävts skulle innebära att den tidigare tidsåldern vore föråldrad, medan det i själva verket finns budord som ni måste lyda i all evighet. Gångna tiders budord har redan omsatts i praktiken och blivit del av människan, och det finns inget behov av att upprepa bud om att inte röka, inte dricka och så vidare. På denna grundval läggs nya budord alltefter era behov idag, alltefter er mognad och alltefter det verk som utförs idag. Att utfärda budord för den nya tidsåldern innebär inte att man upphäver budord från den gamla tidsåldern, utan att man lyfter dem högre på denna grundval så att människans handlingar blir mer fullständiga och mer i linje med verkligheten. Om det idag krävdes av er att ni skulle följa Gamla testamentets budord och lagar på samma sätt som israeliterna, ja även om det krävdes av er att ni lärde er Jehovas lagar utantill, skulle det vara omöjligt för er att förändras. Om ni bara skulle följa dessa få begränsade budord eller memorera otaliga lagar, så skulle er gamla natur förbli djupt innesluten och det skulle inte gå att rycka ut den. På så sätt skulle ni bli alltmer depraverade och inte en enda en av er skulle bli lydig. Varken ett par enkla budord eller otaliga lagar kan alltså hjälpa er att lära känna Jehovas gärningar. Ni är inte likadana som israeliterna: genom att följa lagarna och memorera budorden kunde de bevittna Jehovas gärningar och hänge sig enbart åt honom, men det kan inte ni och några budord från Gamla testamentets tidsålder är inte bara oförmögna att få er att överlämna ert hjärta eller skydda er, utan kommer istället att förslappa er och sänka er ner till Hades. För mitt verk är erövringsverket och det riktar in sig på er olydnad och gamla natur. Jehovas och Jesu milda ord kan inte jämföras med dagens stränga domsord. Utan dessa stränga ord skulle det vara omöjligt att erövra er ''experter'' som har varit olydiga i tusentals år. Gamla testamentets lagar förlorade sin makt över er för länge sedan och dagens dom är långt mer fruktansvärt än de gamla lagarna. Det som lämpar sig bäst för er är dom och inte lagens futtiga restriktioner, för ni är inte den mänsklighet som fanns var i begynnelsen utan en mänsklighet som har varit fördärvad i tusentals år. Det som människan nu måste uppnå utgår från människans verkliga tillstånd idag, hennes kaliber och mognad idag, och det kräver inte att du följer lärosatser. Avsikten är att din gamla natur ska förändras och att du ska göra dig av med dina föreställningar.

Utdrag ur ”Visionen av Guds verk (1)” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud (Utdrag 289)

Historien rör sig alltid vidare och Guds verk rör sig alltid framåt. Om hans sextusenåriga förvaltningsplan ska nå sin slutpunkt måste den fortsätta fortskrida i riktning framåt. Varje dag måste han utföra nytt verk, varje år måste han utföra nytt verk. Han måste starta nya vägar, starta nya epoker, sätta i gång ett nytt och väldigare verk, och jämsides med dem måste han föra med sig nya namn och nya verk. Från ögonblick till ögonblick utför Guds Ande ett nytt verk, det klamrar sig aldrig fast vid gamla vanor och regler. Hans verk har heller aldrig avstannat, utan äger rum vid varje flyktigt ögonblick. Om du säger att den helige Andes verk är oföränderligt, varför bad då Jehova prästerna att tjäna honom i templet, medan Jesus inte trädde in i templet – trots det faktum att när han kom så sade människor också att han var översteprästen, att han var av Davids hus och även översteprästen och den store konungen? Och varför offrade han inte? Att träda in eller inte träda in i templet – är inte allt detta ett verk av Gud själv? Om Jesus, som människan inbillar sig det, skulle komma tillbaka i de sista dagarna och fortfarande heta Jesus, fortfarande komma på ett vitt moln och stiga ned bland människor i Jesu gestalt, skulle inte det vara en upprepning av hans verk? Är den helige Ande i stånd att klamra sig fast vid det gamla? Allt som människan tror på är uppfattningar, och allt som människan förstår är enligt bokstavstolkning och även enligt hennes fantasi. Detta strider mot principerna för den helige Andes verk och överensstämmer inte med Guds avsikter. Gud skulle inte verka på det sättet. Så dåraktig och enfaldig är inte Gud, och hans verk är inte så banalt som du inbillar dig. Baserat på allt vad människan inbillar sig så ska Jesus komma på ett moln och stiga ned mitt ibland er. Ni ska få se honom som från sitt moln berättar för er att han är Jesus. Ni ska få se sårmärkena i hans händer, och ni ska känna igen honom som Jesus. Och han ska frälsa er igen, och han ska vare er väldige Gud. Han ska frälsa er, skänka er ett nytt namn och ge var och en av er en vit sten. Därefter ska ni få träda in i himmelriket och mottas i paradiset. Är inte dessa trosåskådningar mänskliga uppfattningar? Verkar Gud enligt människans uppfattningar, eller verkar han tvärtemot människans uppfattningar? Härrör inte alla mänskliga föreställningar från Satan? Har inte hela mänskligheten fördärvats av Satan? Om Gud utförde sitt verk enligt mänskliga uppfattningar, skulle han då inte bli Satan? Skulle han då inte vara av samma slag som sina skapelser? När nu hans skapelser har fördärvats så mycket av Satan att människan har blivit Satan förkroppsligad, skulle då inte Gud vara i förbund med Satan om han verkade i enlighet med det som hör Satan till? Hur kan människan fatta Guds verk? Därför skulle Gud aldrig verka enligt mänskliga uppfattningar och han skulle aldrig verka på de sätt du inbillar dig. Det finns de som säger att Gud själv sagt att han ska komma på ett moln. Det är sant att Gud själv sagt så, men vet du inte att ingen människa kan fatta Guds hemligheter? Vet du inte att ingen människa kan förklara Guds ord? Är du säker, utan skuggan av ett tvivel, att du fått insikt och upplysning av den helige Ande? Det var säkerligen inte så att den helige Ande visade dig detta så direkt. Var det den helige Ande som undervisade dig, eller fick dina egna uppfattningar dig att tänka så? Du sade: ”Detta har Gud själv sagt.” Men vi kan inte använda våra egna uppfattningar och tankar för att mäta Guds ord. Vad gäller de ord Jesaja talat, kan du med fullständig visshet förklara hans ord? Vågar du förklara hans ord? När du inte vågar förklara Jesajas ord, varför vågar du förklara de ord Jesus talade? Vem är mest upphöjd, Jesus eller Jesaja? Eftersom svaret är Jesus, varför förklarar du de ord Jesus talat? Skulle Gud berätta för dig om sitt verk i förväg? Inte någon enda skapad varelse känner till det, inte ens budbärarna i himlen, inte ens Människosonen, så hur skulle du kunna känna till det? Människan är för bristfällig. Det avgörande för er är nu att känna till verkets tre stadier. Från Jehovas verk till Jesu verk, och från Jesu verk till det nuvarande stadiets verk — de här tre stadierna utgör en löpande tråd som omfattar hela skalan av Guds förvaltning, och de är allesamman en enda Andes verk. Sedan världens skapelse har Gud ständigt varit verksam med att förvalta mänskligheten. Han är början och slutet, han är den förste och den siste, och han är den som börjar en tidsålder och den som avslutar tidsåldern. Verkets tre stadier, i olika tider och på olika platser, är omisskännligt en enda Andes verk. Alla dessa som skiljer de här tre stadierna åt är motståndare till Gud. Nu är det nödvändigt för dig att förstå att hela verket, från det första stadiet fram till i dag, är en enda Guds verk, en enda Andes verk. Om den saken kan det inte råda något tvivel.

Utdrag ur ”Visionen av Guds verk (3)” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud (Utdrag 290)

Om människan tror på Gud måste hon följa honom tätt i spåren, steg för steg; hon måste ”följa Lammet varthelst det går”. De människorna är de enda som söker den sanna vägen, de enda som känner till den helige Andes verk. Människor som är slaviskt bokstavstroende och slaviskt följer trossatser har eliminerats av den helige Andes verk. I varje tidsperiod kommer Gud att starta nytt verk, och i varje tidsperiod kommer det att bli en ny början bland människorna. Om det enda människan gör är att hålla fast vid sanningarna att ”Jehova är Gud” och ”Jesus är Kristus”, vilket är sanningar som endast gäller i sina respektive tidsåldrar, då kommer hon aldrig att hålla jämna steg den heliga Andes verk och kommer aldrig att kunna få den helige Andes verk. Oavsett hur Gud arbetar följer människan honom utan minsta tvekan, och hon följer tätt efter. Hur skulle människan då kunna elimineras av den helige Ande? Oavsett vad Gud gör, om bara människan är säker på att det är den helige Andes verk, och utan att tvivla samarbetar i den helige Andes verk och försöker uppfylla Guds krav, hur skulle hon då kunna straffas? Guds verk har aldrig upphört, hans fotsteg har aldrig stannat upp, och ända tills hans förvaltningsverk fullbordas kommer han alltid att vara verksam och aldrig stanna upp. Men människan är annorlunda: Redan efter att ha fått en aning av den helige Andes verk behandlar hon det som om det aldrig kommer att förändras; när hon har fått lite kunskap går hon inte vidare och följer spåren av Guds nya verk; redan efter att ha sett en smula av Guds verk bestämmer hon omedelbart att Gud är som en viss träfigur och tror att Gud alltid kommer att förbli i den form som hon ser framför sig, att det var på det viset förr och att det alltid kommer att vara så i framtiden. Redan efter att ha fått en ytlig kunskap är människan så stolt att hon glömmer sig själv och godtyckligt börjar förkunna ett Guds sinnelag och existens som helt enkelt inte existerar; och efter att ha blivit förvissade om ett stadium av den helige Andes verk accepterar hon inte Guds nya verk, oavsett vilken slags person et är som förkunnar det. Det här är människor som inte kan acceptera den helige Andes nya verk; de är alltför konservativa och oförmögna att acceptera nya saker. Det här är människor som tror på Gud men också förkastar honom. Människan anser att israeliterna gjorde fel som ”endast trodde på Jehova och inte trodde på Jesus”, men de flesta människor spelar en roll som innebär att de ”bara tror på Jehova och förkastar Jesus” och ”längtar efter Messias återkomst, men motsätter sig den Messias som heter Jesus.” Inte underligt att människor fortfarande lever under Satans styre efter att ha accepterat ett stadium av den helige Andes verk och ändå inte får ta emot Guds välsignelser. Är inte det här resultatet av människans upproriskhet? Kristna över hela världen som inte har hållit jämna steg med dagens nya verk klamrar sig fast vid hoppet att de ska bli lyckliga och utgår från att Gud kommer att uppfylla alla deras önskningar. Likväl kan de kan inte säga med säkerhet säga varför Gud kommer att ta dem upp till den tredje himlen, inte heller är de säkra på hur Jesus ska komma på ett vitt moln för att ta emot dem, och än mindre kan de med absolut säkerhet säga om Jesus verkligen kommer att anlända på ett vitt moln den dagen de föreställer sig. De är ängsliga och villrådiga allihop; de vet inte ens själva om Gud kommer att ta upp var och en av dem, dessa skiftande små grupper av människor som kommer från alla olika samfund. Det verk som Gud utför idag, den nuvarande tidsåldern och Guds vilja; de vet inget om något av detta och kan inte göra något annat än att räkna dagarna på sina fingrar. De enda som kan få den slutgiltiga välsignelsen är de som följer i Lammets fotspår ända till slutet, medan dessa ”smarta människor”, som är oförmögna att följa till det yttersta slutet och likväl tror att de har fått allt, är oförmögna att skåda Guds framträdande. De tror allesamman att de är den smartaste individen på jorden, och utan anledning stoppar de Guds verks fortsatta utveckling och verkar helt förvissade om att Gud kommer att ta upp dem till himlen, dessa som ”är fullkomligt lojala mot Gud, följer Gud och håller Guds ord.” Även om de är ”fullkomligt lojala” mot de ord som Gud talar, är deras ord och handlingar så motbjudande därför att de motarbetar den helige Andes verk och begår svek och ondska. De som inte följer till det yttersta slutet, de som inte håller jämna steg med den heliga Andes verk utan bara klamrar sig fast vid det gamla verket, har inte bara misslyckats med att vara lojala mot Gud, utan de har blivit sådana som motarbetar Gud, avvisas av den nya tidsåldern och kommer att straffas. Finns det några mer beklagansvärda än de? Många tror till och med att alla som förkastar den gamla lagen och acceptera det nya verket saknar samvete. Dessa människor, som bara talar om ”samvete” och inte känner till den helige Andes verk, kommer till slut att få sina framtidsutsikter omintetgjorda av sina egna samveten. Guds verk följer inga trossatser och Gud klamrar sig inte fast vid det fastän det är hans eget verk. Det som ska förnekas, förnekas, och det som ska elimineras, elimineras. Men människan gör sig till Guds fiende genom att hålla fast enbart vid en liten del av Guds förvaltningsverk. Är inte detta människans orimlighet? Är inte detta människans okunnighet? Ju mer ängsliga och överdrivet försiktiga folk är av rädsla för att inte vinna Guds välsignelser, desto mer oförmögna är de att vinna större välsignelser och att få ta emot den slutgiltiga välsignelsen. Alla de där människorna som slaviskt följer lagen visar alla den ytterst lojalitet gentemot lagen, och ju mer de visar denna lojalitet mot lagen, desto mer är de upprorsmän som motarbetar Gud. För det är nu rikets tidsålder och inte lagens tidsålder, och man kan inte nämna dagens verk och gårdagens verk i samma andetag, och inte heller kan gårdagens verk jämföras med dagens verk. Guds verk har förändrats och människans trosutövning har också förändrats; det handlar inte om att hålla fast vid lagen eller att ta på sig korset, så därför kommer inte folks lojalitet mot lagen och korset att vinna Guds gillande.

Utdrag ur ”Guds verk och människans trosutövning” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud (Utdrag 292)

Endast genom att lägga undan dina gamla uppfattningar kan du vinna ny kunskap, men gammal kunskap är inte nödvändigtvis gamla uppfattningar. ”Uppfattningar” syftar på de saker människor föreställer sig som står i motsats till verkligheten. Om den gamla kunskapen redan var föråldrad i den gamla tidsåldern och det hindrade människan från att träda in i det nya verket, då är sådan kunskap också en uppfattning. Om människan förmår ha rätt inställning till sådan kunskap och kan lära känna Gud från flera olika infallsvinklar, genom att kombinera det gamla och det nya, då blir den gamla kunskapen till ett stöd för människan och den förutsättning med vilken hon träder in i den nya tidsåldern. Lärdomen av att känna Gud kräver att du behärskar många principer: hur du ska slå in på vägen till att känna Gud, vilka sanningar du måste förstå för att känna Gud och hur du ska göra dig av med dina gamla uppfattningar och din gamla natur så att du kan underkasta dig Guds nya verks alla åtgärder. Om du använder dessa principer som grundvalen för att träda in i lärdomen av att känna Gud, då kommer dina kunskaper att bli djupare och djupare. Om du har en tydlig kunskap om verkets tre stadier – det vill säga om Guds hela förvaltningsplan – och om du fullständigt kan sätta de två föregående stadierna i Guds verk i relation till det nuvarande stadiet och se att det är verk som gjorts av en enda Gud, då har du den fastaste grund du kan ha. Verkets tre stadier gjordes av en enda Gud; detta är den största visionen och den enda vägen till att känna Gud. Verkets tre stadier kunde bara ha genomförts av Gud själv; ingen människa kunde utföra sådant verk för hans räkning. Med andra ord kunde endast Gud själv ha gjort sitt eget verk från begynnelsen fram till idag. Även om de tre stadierna i Guds verk har utförts i olika tidsåldrar och på olika platser, och även om verket är annorlunda i varje stadium, är alltsamman ett verk utfört av en enda Gud. Av alla visionerna är denna den största som människan bör känna till och om hon förstår den helt kommer hon att kunna stå fast. Idag är det största problemet för olika religioner och samfund att de inte känner till den helige Andes verk och inte kan skilja mellan den helige Andes verk och verk som inte kommer av den helige Ande. Därför kan de inte avgöra om även detta stadium av verket, liksom dess två senaste stadier, utförs av Jehova Gud. Även om människor följer Gud, är de flesta ändå oförmögna att avgöra om det är den rätta vägen. Människan bekymrar sig för om denna väg är den väg som leds personligen av Gud själv och om Guds inkarnation är ett faktum, och de flesta har fortfarande ingen aning om hur de ska bedöma sådana saker. De som följer Gud är oförmögna att fastställa vägen, och därför har de meddelanden som talas bara en delvis verkan bland dessa människor, och kan inte få full effekt, vilket sedan påverkar sådana individers inträde i livet. Om människan kan se i verkets tre stadier att de utfördes av Gud själv vid olika tidpunkter, på olika platser och i olika människor, om de kan se att även om verket är annorlunda så utförs alltsamman av en enda Gud, att eftersom det är ett verk utfört av en enda Gud så måste det vara rätt och utan fel, och att det inte går att förneka att det är en enda Guds verk trots att det strider mot människans uppfattningar – om människan med säkerhet kan säga att det är en enda Guds verk, då blir hennes uppfattningar bara petitesser som inte värda att nämnas. Eftersom människans visioner är oklara och människan bara känner Jehova som Gud och Jesus som Herren och är kluven när det gäller den inkarnerade Guden av idag, förblir många människor hängivna Jehovas och Jesu verk och är ansatta av uppfattningar om dagens verk. De flesta människor är alltid villrådiga och tar inte dagens verk på allvar. Människan har inga uppfattningar om verkets två senaste stadier som var osynliga. Det beror på att människan inte förstår verkligheten hos verkets två senaste stadier och inte personligen bevittnade dem. Det är för att de inte kan ses som människan fantiserar som hon vill; oavsett vad hon hittar på, finns det inga fakta som bevisar det och ingen som korrigerar det. Människan ger sin naturliga instinkt fria tyglar, kastar försiktigheten överbord och låter fantasin få löpa fritt, för det finns inga fakta som kan bekräfta den, så människans fantasier blir ”fakta” oavsett om det finns några bevis för dem eller inte. Därför tror människan på sin egen inbillade Gud i sitt sinne och söker inte verklighetens Gud. Om en person har en sorts tro, så finns det hundra sorters tro bland hundra människor. Människan hyser sådana övertygelser eftersom hon inte har sett verkligheten i Guds verk, eftersom hon bara har hört det med sina öron och inte skådat det med sina ögon. Människan har hört legender och historier, men sällan har hon lyssnat till kunskapen om fakta i Guds verk. Det är alltså genom sina egna uppfattningar som personer som bara har varit troende i ett år tror på Gud, och detsamma gäller för dem som har trott på Gud hela sitt liv. De som inte kan se fakta kommer aldrig att kunna fly från en tro där de har uppfattningar om Gud. Människan tror att hon har befriat sig från sina gamla uppfattningars bojor och trätt in på nytt territorium. Vet hon inte att kunskapen hos dem som inte kan se Guds sanna ansikte inte är något annat än uppfattningar och hörsägen? Människan tror att hennes uppfattningar är riktiga och felfria och att dessa uppfattningar kommer från Gud. När människan idag bevittnar Guds verk, släpper hon lös uppfattningar som har byggts upp under många år. Gångna tiders fantasier och idéer blev ett hinder för detta stadiums verk och det blir svårt för människan att släppa taget om sådana uppfattningar och vederlägga sådana idéer. Hos många av dem som har följt Gud fram till idag har uppfattningarna om detta stegvisa verk blivit allt mer sorgliga och dessa människor har successivt utvecklat en envis fientlighet mot den inkarnerade Guden och källan till detta hat är människans uppfattningar och fantasier. Det är just för att fakta inte låter människan ge fria tyglar åt sin fantasi och dessutom inte med lätthet kan vederläggas av människan, för att människans uppfattningar och fantasier inte tål förekomsten av fakta och dessutom för att människan inte reflekterar över riktigheten och sanningshalten hos fakta utan bara hängivet släpper lös sina föreställningar och använder sin egen fantasi, som människans uppfattningar och fantasier har blivit en fiende till dagens verk, ett verk som står i strid med människans föreställningar. Detta kan endast skyllas på människans uppfattningar och inte på Guds verk. Människan kan fantisera vad hon vill, men hon kan inte obehindrat ifrågasätta något stadium av Guds verk eller någon del av det; Guds verks faktum är okränkbart för människan. Du kan ge din fantasi fria tyglar och till och med sammanställa fina historier om Jehovas och Jesu verk, men du kan inte vederlägga fakta om varje stadium i Jehovas och Jesu verk; detta är en princip och det är också en administrativ förordning och ni bör förstå vikten av dessa frågor. Människan menar att detta stadium av verket är oförenligt med hennes uppfattningar, medan så inte är fallet i fråga om verkets två föregående stadier. Människan tror, i sin fantasi, att två föregående stadiernas verk verkligen inte är detsamma som dagens verk, men har du någonsin tänkt på att principerna för Guds verk är likadana, att hans verk alltid är praktiskt och att det oberoende av tidsålder alltid kommer att finnas massor av människor som motverkar och motsätter sig Guds verks faktum? Alla de som i dag motverkar och motsätter sig detta stadium av verket skulle utan tvivel också ha motsatt sig Gud i forna tider, för sådana människor kommer alltid att vara fiender till Gud. De människor som känner Guds verks faktum kommer att se verkets tre stadier som verket av en enda Gud och kommer att släppa taget om sina uppfattningar. Dessa är de människor som känner Gud och sådana människor är de som verkligen följer Gud. När hela Guds förvaltning närmar sig sitt slut, kommer Gud att dela in allt efter dess slag. Människan framställdes av Skaparens händer; i slutändan måste han helt återbörda människan under sitt herravälde; detta är avslutningen av verkets tre stadier. Scenen för de sista dagarnas verk, liksom de två föregående stadierna i Israel och Judéen, är Guds förvaltningsplan i hela universum. Det kan ingen förneka och det är Guds verks faktum. Även om folk inte har upplevt eller bevittnat mycket av detta verk, är fakta ändå fakta och detta kan ingen människa bestrida. Alla människor som tror på Gud i världens alla länder kommer att acceptera verkets tre stadier. Om du bara känner till ett visst stadium av verket, inte förstår verkets andra två stadier och inte förstår Guds verk i forna tider, då är du oförmögen att yttra den fullständiga sanningen om Guds hela förvaltningsplan och din kunskap om Gud är ensidig, för i din tro på Gud känner eller förstår du honom inte och därför är du inte lämpad att vittna om Gud. Oavsett om din nuvarande kunskap om dessa saker är djup eller ytlig, måste ni i slutändan ha kunskap och vara grundligt övertygade, och alla människor kommer att se Guds verk i dess helhet och underkasta sig Guds herravälde. I slutet av detta verk kommer alla religioner att bli en, alla skapade varelser kommer att återvända in under Skaparens herravälde, alla skapade varelser kommer att tillbe den ende sanne Guden och alla onda religioner kommer att gå under för att aldrig framträda igen.

Utdrag ur ”Att känna till de tre stadierna i Guds verk är vägen till att känna Gud” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud (Utdrag 293)

Att förstå syftet med Guds arbete, vilken effekt det får i människan och exakt vad som är hans vilja med människan, det är vad varje människa som följer Gud bör uppnå. Nuförtiden är kunskap om Guds verk precis vad alla människor saknar. Vad Gud har gjort med människor, hela Guds verk och exakt vad som är Guds vilja med människan, sedan världens skapelse till idag – det här är saker som människan varken vet eller förstår. Denna otillräcklighet syns inte bara i hela den religiösa världen, utan även i alla dessa som tror på Gud. När den dagen kommer då du verkligen skådar Gud, när du verkligen inser hans vishet; när du skådar allting Gud har gjort och inser vad Gud är och har – när du skådar hans överflöd, vishet, under och allt han har gjort med människor – det är då du kommer att ha uppnått framgång med din tro på Gud. När Gud sägs vara allomfattande och nåderik – exakt på vilket sätt är han allomfattande? Och vad menas med överflöd? Om du inte förstår detta, så kan du inte anses tro på Gud. Varför säger jag att dessa i den religiösa världen inte tror på Gud utan är missdådare, som är av samma slag som djävulen? När jag säger att de är missdådare, beror det på att de inte förstår Guds vilja och är oförmögna att se hans vishet. Gud uppenbarar aldrig sitt verk för dem. De är blinda; de kan inte se inte Guds gärningar, de har övergivit av Gud saknar fullständigt Guds omsorg och beskydd, än mindre den Helige Andes verk. Alla som saknar Guds verk är missdådare och motståndare till Gud. Det motstånd mot Gud som jag talar om, syftar på dessa som inte känner Gud, dessa som erkänner Gud i ord men ändå inte känner honom, dessa som följer Gud men ändå inte lyder honom och dessa som åtnjuter Guds nåd men likväl är oförmögna att vittna om honom. Utan att förstå syftet med Gud verk eller det arbete Gud utför i människan, kan människan inte vara i samklang med Guds vilja och inte heller vittna om Gud. Att människan motsätter sig Gud beror å ena sidan på människans fördärvade sinnelag, och å andra sidan på okunnighet om Gud och bristande insikt om principerna för Guds verk och hans vilja med människan. Dessa två aspekter utgör sammantaget en bakgrund till människans motstånd mot Gud. Nybörjare i tron motsätter sig Gud eftersom detta motstånd ligger i deras natur, medan motståndet mot Gud hos dem som varit troende i många år beror på deras okunnighet om Gud, liksom deras fördärvade sinnelag. Innan Gud blev kött, berodde bedömningen av huruvida en människa motsatte sig Gud på om hon följde de stadgar som Gud i himlen utfärdat. Under lagens tidsålder betraktades till exempel den som inte höll Jehovas lagar som motståndare till Gud; dema som stal av offren till Jehova liksom de som tog ställning mot dem som hade Jehovas välvilja ansågs vara Guds motståndare och skulle stenas till döds; de som inte respekterade sin far och mor, och de som slog eller förbannade en annan människa ansågs vara personer som inte höll lagarna. Och alla som inte höll Jehovas lagar ansågs vara hans motståndare. Så var det inte längre under nådens tidsålder, då de som tog ställning mot Jesus ansågs ta ställning mot Gud, och de som inte lydde orden som Jesus talade ansågs sätta sig upp emot Gud. På den tiden började man definiera motstånd mot Gud på ett både mer korrekt och praktiskt sätt. Innan Gud blev kött bedömdes en människas eventuella motstånd mot Gud efter huruvida hon tillbad och såg upp till den osynlige Guden i himlen. Definitionen av motstånd mot Gud var inte så praktisk på den tiden eftersom människan inte kunde se Gud och inte heller veta hur hans skepnad såg ut eller hur han verkade och talade. Människan hade inga föreställningar om Gud över huvud taget och hennes gudstro var diffus eftersom han fortfarande inte hade framträtt för människan. Så oavsett hur människan trodde på Gud i sina fantasier, varken fördömde han henne eller ställde alltför stora krav på henne, för människan var fullständigt oförmögen att se Gud. När Gud blir kött och kommer för att verka bland människor, ser alla honom och hör hans ord, och alla ser de gärningar Gud utför i sin fysiska kropp. I den stunden blir alla människans uppfattningar till skum. De som har sett Gud framträda i köttet kommer inte att fördömas om de villigt lyder honom, medan de som medvetet tar ställning mot honom kommer att betraktas som Guds motståndare. Dessa personer är antikrister, fiender som avsiktligt tar ställning mot Gud. De som har egna uppfattningar om Gud men ändå är redo och villiga att lyda honom kommer inte att fördömas. Gud fördömer människan på grundval av hennes avsikter och handlingar, aldrig för hennes tankar och idéer. Om han skulle fördöma människan utifrån hennes tankar och idéer skulle ingen kunna undkomma Guds vrede. De som avsiktligt tar ställning mot den inkarnerade Guden kommer att straffas för sin olydnad. När det gäller dessa människor som medvetet sätter sig upp mot Gud så stammar deras motstånd från det faktum att de bär på olika uppfattningar om honom, vilket i sin tur får dem att begå handlingar som stör Guds verk. Dessa individer motsätter sig och förstör Guds verk med avsikt. De har inte bara egna föreställningar om Gud, utan de ägnar sig också åt aktiviteter som stör hans verk, och därför ska sådana människor fördömas. De som inte avsiktligt stör Guds verk skall inte fördömas som syndare, eftersom de är i stånd att villigt lyda och inte ägna sig åt aktiviteter som orsakar avbrott och störningar. Sådana individer kommer inte att fördömas. Men om människor efter att ha har upplevt Guds verk under många år fortsätter att hysa egna föreställningar om honom och förblir oförmögna att lära känna den förkroppsligade Gudens arbete, och om de trots många års erfarenhet av hans arbete fortsätter att hålla fast vid egna åsikter om Gud och fortfarande inte kan lära känna honom, då är deras hjärtan likväl fyllda med många uppfattningar om Gud, och även om inte dessa uppfattningar blir märkbara så är den här sortens människor inte till någon som helst nytta för Guds verk. De är oförmögna att sprida evangeliet åt Gud eller att vittna om honom. Den sortens människor är odugliga och idioter. Eftersom de inte känner Gud och dessutom helt oförmögna att göra sig av med sina föreställningar om Gud, är de fördömda. Man kan uttrycka det så här: Det är normalt att de som nyligen blivit troende har olika föreställningar om Gud eller inte vet något om honom, men det är inte normalt för den som har varit troende i många år och som har upplevt mycket av Guds verk att fortsätta att ha sådana föreställningar, och än mindre normalt att en sådan person inte har någon kunskap om Gud. Det är just på grund av att det här inte är ett normalt tillstånd som de fördöms. De här onormala människorna är enbart avfall; det är de som motsätter sig Gud mest och som utan fog har åtnjutit Guds nåd. Till slut ska alla sådana personer elimineras!

Utdrag ur ”Alla som inte känner Gud är Guds motståndare” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud (Utdrag 294)

De som inte förstår syftet med Guds verk är de som tar ställning mot honom, och de som har förstått syftet med Guds verk men ändå inte försöker behaga honom ska i än högre grad betraktas som hans motståndare. Det finns de som läser Bibeln i ståtliga kyrkor och reciterar den dagarna i ända, men likväl förstår ingen av dem syftet med Guds verk. Inte en enda en av dem är kapabel att lära känna Gud; än mindre är någon av dem vara i samklang med Guds vilja. De är värdelösa, hemska människor allesamman som upphöjer sig själva och läxar upp Gud. Samtidigt som de bär Guds banér sätter de sig medvetet upp emot honom. De påstår sig tro på Gud men äter likväl människans kött och dricker hennes blod. Alla dessa individer är djävlar som förtär människans själ, huvuddemoner som avsiktligt hindrar dem som försöker slå in på den rätta vägen, och stötestenar som blockerar vägen för dem som söker Gud. De må ge intryck av att ha ”sund fysik”, så hur ska deras anhängare kunna veta att de är antikrister som leder människan till att sätta sig upp mot Gud? Hur ska deras efterföljare kunna veta att de är levande djävlar som är fast beslutna att sluka mänskliga själar? De som högaktar sig själva i Guds närvaro är de mest obetydliga bland människorna, medan de som ödmjukar sig är de mest hedervärda. Och de som tror sig känna till Guds verk och som dessutom kan förkunna Guds verk för andra med pompa och ståt samtidigt som de tittar trotsigt på honom – de är de mest okunniga bland människorna. Sådana individer saknar Guds vittnesbörd och är arroganta och inbilska. De som tror att de har för lite kunskap om Gud, trots att de har verklig erfarenhet och praktisk kunskap om honom, är de han älskar mest. Det är endast dessa personer som verkligen vittnar om Gud och verkligen kan bli fullkomnade av honom. De som inte förstår Guds vilja är hans motståndare; de som förstår Guds vilja men inte utövar sanningen är hans motståndare; de som äter och dricker Guds ord men ändå går emot Guds ords innersta väsen är hans motståndare; de som har egna föreställningar om den inkarnerade Guden och dessutom vill göra uppror är hans motståndare; de som dömer Gud är hans motståndare; och var och en som inte är i stånd att lära känna Gud och vittna om honom är hans motståndare. Så jag uppmanar er: Om ni verkligen tror att ni kan vandra denna väg, fortsätt då att följa den. Men om ni inte kan låta bli att sätta er upp mot Gud, då är det bäst att ni ger er av innan det är för sent. Annars är risken synnerligen stor att det kommer att gå illa för er, för er natur är helt enkelt alltför fördärvad. Ni hyser inte ett uns lojalitet eller lydnad, ni har inte ett hjärta som törstar efter rättfärdighet och sanning, och ni har inte heller den minsta kärlek till Gud. Man kan säga att ert tillstånd inför Gud är fullkomligt i spillror. Ni kan inte hålla fast vid vad ni borde håll fast vid och ni kan inte säga vad som borde sägas. Ni har underlåtit att omsätta i praktiken vad ni ska omsätta i praktiken, och den funktion ni borde fylla har ni inte klarat av att fylla. Ni har inte den lojalitet, det samvete, den lydnad eller viljekraft som ni borde ha. Ni har inte utstått det lidande som ni borde ha, och ni har inte den tro som ni borde ha. Ni saknar helt enkelt alla förtjänster; skäms ni inte över att leva? Jag ska säga er att det vore bättre för er att sluta ögonen till evig vila, och på så sätt låta Gud slippa bekymra sig över er och lida för er skull. Ni tror på Gud men ändå känner ni inte hans vilja; ni äter och dricker Guds ord och ändå kan ni inte leva upp till Guds krav på människan. Ni tror på Gud men ni känner honom likväl inte, och ni lever utan något mål att sträva mot, utan några värden, utan någon mening. Ni lever som mänskliga varelser men har varken samvete, integritet eller den minsta trovärdighet – hur kan ni kalla er människor? Ni tror på Gud, men bedrar honom. Dessutom tar ni Guds pengar och äter upp offergåvorna som getts till honom. Och i slutändan tar ni ändå inte minsta hänsyn till Guds känslor och känner inte minsta samvetskval. Ni kan inte ens uppfylla de mest triviala av Guds krav. Hur kan ni kalla er människor? Ni äter maten Gud ger er och andas luften han ger er, ni åtnjuter hans nåd, men i slutändan har ni inte den minsta kunskap om Gud. Tvärtom har ni blivit oduglingar som sätter sig upp mot Gud. Är ni då inte djur, inte bättre än hundar? Finns det något djur som är mer illvilligt än ni?

De pastorer och äldste som står i de höga predikstolarna och undervisar människan är motståndare till Gud och i allians med Satan; måste då inte de av er som inte står i höga predikstolar och undervisar människan vara ännu större motståndare till Gud? Är ni inte ännu mer än de i maskopi med Satan? De som inte förstår syftet med Guds verk vet inte hur man står i samklang med Guds vilja. Det kan väl knappast vara så att de som förstår syftet med hans verk inte vet hur de ska följa Guds vilja? Guds verk är aldrig felaktigt, utan det är människans strävan som är bristfällig. Är inte dessa depraverade individer, som avsiktligt motarbetar Gud, mer lömska och illvilliga än dessa pastorer och äldste? Det är många som sätter sig upp mot Gud, men bland dessa finns det också många olika typer av motstånd mot Gud. Eftersom det finns troende av alla de slag, så finns det också alla slags motståndare till Gud, var och en olik de andra. Inte en enda av dem som inte tydligt inser syftet med Guds verk kan bli frälst. Oavsett hur människan må ha motsatt sig Gud i det förflutna, kommer Gud att sopa bort hennes tidigare synder när hon kommer till insikt om Guds verk och ägnar sina ansträngningar åt att behaga Gud. Så länge som människan söker sanningen och utövar sanningen, kommer Gud inte att hålla i minnet vad hon har gjort. Dessutom är det utifrån människans utövande av sanningen som Gud rättfärdiggör henne. Detta är Guds rättfärdighet. Innan människan har sett Gud eller upplevt hans verk lägger han inte hennes agerande på minnet oavsett hur hon har agerar gentemot honom. Men så snart människan har sett Gud och upplevt hans verk präntar Gud ner alla hennes gärningar och handlingar i ”krönikorna”, för människan har sett Gud och levt i hans verk.

När människan verkligen har sett vad Gud har och är, när hon har sett hans överhöghet, när hon verkligen har lärt känna Guds verk och när människans tidigare sinnelag också har förändrats, då kommer människan att helt ha gjort sig av med sitt upproriska sinnelag som sätter sig upp mot Gud. Man kan säga att alla människor någon gång har opponerat sig mot Gud och att alla människor någon gång har gjort uppror mot Gud. Men om du villigt lyder den inkarnerade Guden och i fortsättningen behagar Guds hjärta genom din trohet, utövar sanningen så som du borde, gör din plikt så som du borde och följer bestämmelserna så som du borde, då är du en människa som är villig att göra dig av med din upproriskhet för att behaga Gud och som kan fullkomnas av Gud. Om du envist vägrar att inse dina misstag och inte har någon avsikt att ångra dig, om du håller fast vid ditt rebelliska beteende och inte har minsta intention att samarbeta med Gud och behaga honom, då kommer en sådan styvnackad och oförbätterlig människa som du garanterat att straffas och kommer garanterat aldrig att fullkomnas av Gud. Om du är Guds fiende i dag kommer du att vara det även i morgon, och du kommer att förbli Guds fiende också nästa dag; du kommer för alltid att vara Guds motståndare och Guds fiende. Hur skulle Gud då rimligen kunna låta dig komma undan? Det är människans natur att sätta sig upp mot Gud, men människan får inte medvetet söka upp ”hemligheten” med att göra motstånd mot Gud bara därför att det är en oöverstiglig uppgift att ändra sin natur. I så fall vore det säkrast för dig att ge dig av innan det är för sent, så att inte din framtida tuktan blir ännu strängare, och så att inte din råa natur bryter fram och bli oregerlig tills Gud till sist gör slut på din köttsliga kropp. Du tror på Gud för att bli välsignad; vore det inte en skam om du slutligen bara drabbas av olycka. Jag uppmanar er att utarbeta en annan plan. Vad som helst som ni kan göra vore bättre än att tro på Gud. Inte kan det väl vara så att den här vägen är den enda som finns? Skulle du inte leva vidare om du inte sökte sanningen? Varför måste du vara oense med Gud på det här viset?

Utdrag ur ”Alla som inte känner Gud är Guds motståndare” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud (Utdrag 295)

Jag har utfört mycket verk bland människorna och under den tiden har jag också uttryckt många ord. Alla dessa ord är till för människans frälsning och jag uttryckte dem för att människan skulle bli förenlig med mig. Jag har emellertid bara vunnit ett fåtal personer på jorden som är förenliga med mig och därför säger jag att människan inte sätter värde på mina ord – det beror på att människan inte är förenlig med mig. Därför är inte syftet med mitt arbete är bara att människan ska kunna tillbe mig; vad som är ännu viktigare är att människan ska kunna vara förenlig med mig. Människan har blivit fördärvad och lever i Satans fälla. Alla människor lever i köttet, lever med själviska begär, och det finns inte en enda en som är förenlig med mig. Det finns de som säger att de är förenliga med mig, men de tillber vaga avgudar allesamman. Trots att de erkänner mitt namn som heligt följer de en stig som leder bort från mig och deras ord är fulla av arrogans och självsäkerhet. Det beror på att de alla i grund och botten är motståndare till mig och oförenliga med mig. Varje dag söker de spår av mig i Bibeln och hittar slumpmässigt ”lämpliga” avsnitt som de läser i det oändliga och läser högt som heliga skrifter. De vet inte hur de ska vara förenliga med mig eller vad det innebär att vara emot mig. De läser bara skrifterna i blindo. Mellan Bibelns pärmar stänger de in en vag Gud som de aldrig har sett och inte kan se, och tar fram honom och tittar på honom när det passar. De tror på min existens enbart inom Bibelns ramar och de jämställer mig med Bibeln; utan Bibeln finns jag inte och utan mig finns ingen Bibel. De bryr sig inte om min existens eller mina handlingar, utan ägnar istället extrem och särskild uppmärksamhet åt vartenda ord i Skriften. Ännu fler tror till och med att jag inte skulle göra något jag vill göra utan att det finns förutsagt i Skriften. De lägger alltför stor vikt vid Skriften. Man kan säga att de betraktar ord och uttryck som alltför viktiga, i så hög grad att de använder verser ur Bibeln för att bedöma vartenda ord jag säger och för att fördöma mig. Vad de söker är inte den väg som innebär förenlighet med mig eller förenlighet med sanningen, utan förenlighet med Bibelns ord, och de tror att allt utan undantag som inte stämmer med Bibeln inte är mitt verk. Är inte dessa människor fariséernas plikttrogna ättlingar? De judiska fariséerna använde Mose lag till att döma Jesus. De sökte inte förenlighet med Jesus den gången, utan följde lagens bokstav till punkt och pricka, så till den grad att de efter att ha anklagat honom för att inte följa lagen i Gamla testamentet och inte vara Messias slutligen spikade upp den oskyldige Jesus på korset. Vad var deras innersta väsen? Var det inte att de inte sökte vägen som innebär förenlighet med sanningen? De var helt besatta av vartenda ord i Skriften, samtidigt som de inte brydde sig om vare sig min vilja eller stegen och metoderna i mitt verk. De var inte människor som sökte sanningen, utan människor som stelbent klamrade sig fast vid ord; de var inte människor som trodde på Gud, utan människor som trodde på Bibeln. I själva verket var de Bibelns vakthundar. För att värna om Bibelns intressen, bevara Bibelns värdighet och försvara Bibelns rykte gick de så långt att de spikade upp den barmhärtige Jesus på korset. Detta gjorde de enbart i syfte att försvara Bibeln och i syfte att bevara ställningen för varje enskilt ord i Bibeln i människors hjärtan. Så de föredrog att ge upp sin framtid och syndoffret för att döma Jesus, som inte rättade sig efter skriftens dogmer, till döden. Var de inte allesamman lakejer åt vartenda ord i skriften?

Och hur är det med människorna idag? Kristus har kommit för att sprida sanningen, men de skulle hellre driva bort honom från den här världen för att själva kunna vinna inträde i himlen och få nåd. De skulle hellre förneka sanningens ankomst helt och hållet för att skydda Bibelns intressen, och de skulle hellre spika fast den Kristus som återkommit i köttet på korset igen för att säkra Bibelns eviga existens. Hur kan människan ta emot min frälsning när hennes hjärta är så ont och hennes natur är så fientligt inställd mig? Jag lever bland människorna, men människan vet inte om min existens. Även när jag låter mitt ljus skina över människan fortsätter hon att vara ovetande om min existens. När jag släpper lös min vrede över människan förnekar hon ännu mer nitiskt min existens. Människan söker efter förenlighet med ord och förenlighet med Bibeln, men inte en enda individ kommer till mig för att söka den väg som innebär förenlighet med sanningen. Människan blickar upp mot mig i himlen och engagerar sig särskilt i min existens i himlen, men ingen bryr sig om mig i köttet, för jag som lever bland människorna är helt enkelt alltför oansenlig. De som endast söker förenlighet med orden i Bibeln och med en vag Gud är en bedrövlig syn för mig. Det de tillber är nämligen döda ord och en Gud som kan ge dem oräkneliga skatter; vad de dyrkar är en Gud som skulle överlämna sig i människans våld – en Gud som inte finns. Vad kan då dessa människor vinna från mig? Människan är helt enkelt så usel att det saknas ord. De som är emot mig, som ställer gränslösa krav på mig, som inte älskar sanningen och som är rebelliska mot mig – hur skulle de kunna vara förenliga med mig?

De som är emot mig är de som inte är förenliga med mig. Det är också fallet bland dem som inte älskar sanningen. De som gör uppror mot mig är ännu mer emot mig och oförenliga med mig. Alla dessa som inte är förenliga med mig överlämnar jag i den ondes händer, jag låter den onde fördärva dem, ger dem fria tyglar att avslöja sin fördärvlighet och lämnar slutligen över dem till den onde så han kan sluka dem. Jag bryr mig inte om hur många som tillber mig, det vill säga, jag bryr mig inte om hur många människor som tror på mig. Det enda som intresserar mig är hur många som är förenliga med mig. Alla de som inte är förenliga med mig är nämligen onda människor som sviker mig; de är mina fiender och jag kommer inte att ”förvara” mina fiender i mitt hem. De som är förenliga med mig ska för alltid tjäna mig i mitt hem, men de som går emot mig ska för alltid lida av min bestraffning. De som bara bryr sig om Bibelns ord och varken bryr sig om sanningen eller att söka mina fotsteg – de är emot mig, för de begränsar mig i enlighet med Bibeln, spärrar in mig i Bibeln, och är därmed ytterst hädiska mot mig. Hur skulle sådana människor kunna komma inför mig? De bryr sig inte om mina gärningar, min vilja eller sanningen, utan är istället besatta av ord – ord som dödar. Hur skulle sådana människor kunna vara förenliga med mig?

Utdrag ur ”Du måste söka vägen som innebär förenlighet med Kristus” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud (Utdrag 296)

Efter det att Jesus hade blivit kött trodde människan sålunda: Det är inte bara Fadern som finns i himlen, utan också Sonen och Anden. Det här är människans konventionella uppfattning, att det finns en Gud av följande slag i himlen: en treenig Gud som består av Fadern, Sonen och den helige Ande. Hela mänskligheten har den här åsikten: Gud är en Gud men består av tre delar, som alla dessa svårt inrotade i konventionella uppfattningar som säger att de är Fadern, Sonen och den helige Ande. Endast dessa tre delar tillsammans är hela Gud. Utan den heliga Fadern skulle Gud inte vara komplett. Likaså skulle Gud inte vara komplett utan Sonen eller den helige Ande. De menar att varken Fadern ensam eller Sonen ensam kunna sägas vara Gud. Endast Fadern, Sonen och den helige Ande tillsammans kan sägas vara Gud själv. Alla religiösa troende, och även alla följare bland er, hyser denna tro. Men vad som säger att denna tro är korrekt kan ingen förklara, för ni befinner er alltid i en dimma av förvirring när det gäller sådant som berör Gud själv. Även om det är era åsikter vet ni inte huruvida de är rätt eller fel, för ni har blivit alltför svårt smittade av religiösa föreställningar. Ni har tagit till er dessa konventionella religiösa uppfattningar alltför grundligt, och detta gift har trängt in alltför djupt i er. Därför har ni även i denna fråga gett efter för deras skadliga påverkan, för den treeniga Guden existerar helt enkelt inte. Allt det här är människans konventionella uppfattningar och falska mänskliga trosföreställningar. Under många århundraden har människan trott på denna treenighet, som trollades fram i människans sinne, konstruerades av människan och aldrig tidigare har skådats av människan. Under alla dessa år har många andliga giganter förklarat treenighetens ”sanna innebörd”, men dessa förklaringar av den treeniga Guden som tre distinkta personer med samma substans har varit vaga och oklara, och alla människor är förvirrade när det gäller Guds uppbyggnad. Ingen stor tänkare har någonsin kunnat erbjuda en ordentlig förklaring; de flesta förklaringar presenteras i form av resonemang och på papper, men inte en enda människa har en fullständigt klar förståelse av dess innebörd. Det beror på att denna väldiga treenighet som människan hyser i sitt hjärta helt enkelt inte finns. Ingen har nämligen någonsin sett Guds sanna anlete, och ingen har heller haft lyckan att stiga upp till Guds boning för ett besök och kunnat undersöka vad som finns på den plats där Gud ligger, för att avgöra exakt hur många tiotusentals eller hundratals miljoner generationer som finns i ”Guds hus” eller undersöka exakt hur många delar som utgör Guds naturliga konstruktion. Vad som främst behöver granskas är detta: Faderns och Sonens såväl som den helige Andes ålder; varje persons respektive utseende; exakt hur det kom sig att de separerades, och hur det kommer sig att de blir ett. Tyvärr har inte en enda människa på alla dessa år kunna ge svar på dessa frågor. De gissar bara allesamman, för inte en enda människa har någonsin stigit upp till himlen för ett besök och återvänt med en ”undersökningsrapport” till hela mänskligheten där de rapporterar om sanningen i frågan till alla dessa entusiastiska och fromma religiösa troende angående treenigheten. Naturligtvis man kan inte lägga skulden på människan för att hon har format sådana föreställningar, för varför lät inte Jehova Fadern Sonen Jesus göra honom sällskap när han skapade mänskligheten? Om allting i begynnelsen hade utförts i namnet Jehova hade det varit bättre. Om skulden ska läggas på någon, så ska den läggas på Jehova Guds som gjorde det tillfälliga misstaget att inte kalla till sig Sonen och den helige Ande vid tiden för skapelsen utan istället genomförde sitt verk på egen hand. Om de hade arbetat tillsammans, skulle de då inte ha blivit en? Om det från början till slut bara hade funnits namnet Jehova och inte namnet Jesus från nådens tidsålder, eller om han då fortfarande hade kallats Jehova, skulle då inte Gud ha skonats pinan att delas upp på detta vis av mänskligheten? Jehova kan verkligen inte klandras för allt det här; om skulden ska läggas på någon, lägg den då på den helige Ande som i tusentals år utförde sitt arbete under namnet Jehova, Jesus och även den helige Ande, och gjorde människan så omtöcknad och förvirrad att hon inte kunde veta exakt vem Gud är. Om den helige Ande själv hade verkat utan form eller utseende, och vidare utan ett namn som Jesus, och människan varken hade kunnat röra vid honom eller se honom utan bara hört ljudet av åskmuller, skulle då inte denna sorts verksamhet ha varit till mer nytta för mänskligheten? Vad kan då göras nu? Människans föreställningar har staplats höga som ett berg och vida som havet, så till den grad att dagens Gud inte längre står ut med dem och är fullständigt villrådig. Redan på den tiden då det bara var Jehova, Jesus och mellan dem den helige Ande hade människan svårt att klara av det, och nu har den Allsmäktige tillkommit som också sägs vara en del av Gud. Vem vet vem han är och vilken person i treenigheten han har varit uppblandad med eller dold i under vem vet hur många år? Hur ska människan stå ut med detta? Den treeniga Guden skulle kräva en livstid för människan att förklara, och nu är det ”en Gud i fyra personer”. Hur kan man förklara det? Kan du förklara det? Bröder och systrar! Hur har ni kunnat tro på en sådan Gud fram till idag? Jag lyfter på hatten för er. Redan den treeniga Guden var nog att bära; hur kunde ni fortsätta att ha en sådan orubblig tro på denna enda Gud i fyra personer? Ni har uppmanats att sluta med det men ni vägrar. Helt ofattbart! Ni är verkligen fantastiska! Att faktiskt kunna gå så långt som till att tro på fyra Gudar och inte tycka det är konstigt; tycker ni inte att det är ett mirakel? Jag hade ingen aning om att ni kunde åstadkomma ett så stort mirakel! Låt mig säga er att sanningen är att den treeniga Guden inte existerar någonstans i detta universum. Gud har ingen Fader och ingen Son, och än mindre finns det någon uppfattning som säger att Fadern och Sonen gemensamt använder den helige Ande som ett redskap. Allt det här är en jättelik villfarelse; något sådant existerar helt enkelt inte i denna värld! Men även en sådan villfarelse har sitt ursprung och är inte helt utan grund, för era sinnen är inte så enkla och era tankar saknar inte förnuft. Tvärtom är de så välvalda och påhittiga att de är oangripliga även för varje Satan. Det beklagliga är att alla dessa tankefoster är villfarelser och helt enkelt inte existerar! Ni har inte sett den verkliga sanningen över huvud taget; ni bara gissar och fantiserar och sedan konstruerar ni in alltihop i en historia för att lura till er andras tillit och få makten över dessa de mest dåraktiga av människor som varken har förstånd eller förnuft, så att de ska tro på era stora och berömda ”expertläror”. Är detta sanning? Är det den sortens liv som människan ska få? Det är nonsens alltihop! Inte ett enda ord är passande! Under alla dessa år har ni delat upp Gud på det här viset, splittrat upp honom mer och mer för varje generation, till den grad att en Gud har splittrats upp i tre Gudar. Och nu är det helt enkelt omöjligt för människan att foga samman honom till en Gud igen, för ni har kluvit upp honom alltför fint! Vem vet hur länge ni skulle ha fortsatt på det här skamlösa viset om det inte hade varit för mitt snabba ingripande innan det var för sent. Hur kan han fortfarande vara er Gud när ni har fortsatt att dela upp honom på det här viset? Skulle ni fortfarande känna igen Gud? Skulle ni fortfarande erkänna honom som er förfader och återvända till honom? Om jag hade kommit lite senare hade ni väl skickat ”Fadern och Sonen”, Jehova och Jesus, tillbaka till Israel och påstått att ni själva var en del av Gud. Lyckligtvis är det den yttersta tiden nu. Äntligen har denna dag som jag väntat på infunnit sig, och först efter det att jag utfört denna verksetapp med min egen hand har ert uppsplittrande av Gud stoppats upp. Om inte det skett skulle det ha trappats upp så att ni till och med hade placerat alla Satansfigurer bland er på era bord och tillbett dem. Det här är ert påhitt! Det här är er metod att splittra Gud! Kommer ni att fortsätta att göra det nu? Låt mig fråga er: Hur många Gudar finns det? Vilken Gud kommer att ge er frälsning? Är det den första Guden, den andra eller den tredje som ni alltid ber till? Vilken av dem tror ni alltid på? Är det Fadern? Eller Sonen? Eller är det Anden? Tala om för mig vem det är ni tror på. Ni säger om och om igen att ni tror på Gud, men i själva verket är det er egen hjärna ni tror på! Ni har helt enkelt inte Gud i era hjärtan! Men det finns ett antal sådana ”treenigheter” i era sinnen! Håller ni inte med mig?

Utdrag ur ”Existerar treenigheten?” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud (Utdrag 297)

Om man analyserar de tre arbetsetapperna utifrån detta treenighetsbegrepp, då måste det finnas tre Gudar eftersom det arbete som var och en utför inte är detsamma. Om någon bland er säger att treenigheten faktiskt existerar, förklara då vad exakt denna Gud i tre personer är. Vad är den helige Fadern? Vad är Sonen? Vad är den helige Ande? Är Jehova den heliga Fadern? Är Jesus Sonen? Hur är det då med den helige Ande? Är inte Fadern en ande? Är inte Sonens väsen också en ande? Var inte Jesu gärning den helige Andes verk Utfördes inte Jehovas verk på den tiden av en ande som var samma som Jesu ande? Hur många andar kan Gud ha? Enligt din förklaring är de tre personerna – Fadern, Sonen och den helige Ande – ett; om det är på det viset finns det alltså tre andar, men det finns tre andar så innebär det att det finns tre Gudar. Det innebär att det inte finns någon sann Gud; hur skulle denna typ av Gud fortfarande kunna ha Guds naturliga substans? Om du accepterar att det bara finns en Gud, hur kan han då ha en son och vara en far? Är inte allt det här bara dina åsikter? Det finns bara en Gud, endast en person i denna Gud och endast en Guds ande, precis som det står i Bibeln: ”Det finns bara en helig Ande och bara en Gud.” Oavsett om Fadern och Sonen som ni pratar om existerar, finns det trots allt bara en Gud, och substansen i Fadern, Sonen och den helige Ande som ni tror på är den helige Andes substans. Gud är med andra ord en ande, men han kan bli kött och både leva bland människor och vara över allting. Hans ande är allomfattande och närvarande överallt. Han kan samtidigt vara i köttet och i och över universum på en och samma gång. Eftersom alla människor säger att Gud är den enda sanna Guden, finns det en enda Gud som ingen kan dela upp efter behag! Gud är bara en enda ande och bara en enda person; och det är Guds ande. Om det är som du säger, är då inte Fadern, Sonen och den helige Ande tre Gudar? Den helige Ande är en sak, Sonen en annan och Fadern ytterligare en annan. Deras personer är olika och deras substanser är olika, så hur skulle de var och en kunna vara delar av en enda Gud? Den helige Ande är en enda ande; det är lätt för människan att förstå. Om det är så, då är Fadern i ännu högre grad en ande. Han har aldrig stigit ner på jorden och har aldrig blivit kött; han är Jehova Gud i människans hjärta, och han är förvisso även en ande. Vad är då förhållandet mellan honom och den helige Ande? Är det förhållandet mellan Fader och Son? Eller är det förhållandet mellan den helige Ande och Faderns ande? Är alla andarnas substans densamma? Eller är den helige Ande ett Faderns redskap? Hur kan man förklara detta? Och vad är då förhållandet mellan Sonen och den helige Ande? Är det ett förhållande mellan två andar eller ett förhållande mellan en människa och en ande? Allt det här är frågor som ingen kan svara på! Om de allesamman är en ande, då kan det inte vara något tal om tre personer eftersom de har en enda ande. Om de var distinkta personer skulle deras andar variera i styrka och de skulle helt enkelt inte kunna vara en enda ande. Denna uppfattning om Fadern, Sonen och den helige Ande är fullkomligt absurd! Det här delar upp Gud och splittrar honom i tre personer, var och en med en ställning och en ande; hur kan han då fortfarande vara en ande och en Gud? Säg mig, skapades himlarna och jorden och allt liv av Fadern, Sonen eller den helige Ande? Somliga säger att de skapade alltihop tillsammans. Vem var det då som återlöste mänskligheten? Var det den helige Ande, Sonen eller Fadern? Somliga säger att det var Sonen som återlöste mänskligheten. Vem är då Sonen i fråga om substans? Är han inte inkarnationen av Guds ande? Inkarnationen kallar Gud i himlen för Fader utifrån en skapad människas perspektiv. Vet du inte att Jesus föddes genom den helige Andes avlelse? Inom honom finns den helige Ande; vad du än säger är han fortfarande ett med Gud i himlen eftersom han är inkarnationen av Guds ande. Den här idén rörande Sonen är helt enkelt inte sann. Det är en ande som utför allt arbete; endast Gud själv, det vill säga den helige Ande, utför sitt arbete. Vem är Guds ande? Är det inte den helige Ande? Är det inte den helige Ande som är verksam i Jesus? Kunde Jesu verksamhet ha representerat Gud om inte arbetet hade utförts av den helige Ande (alltså Guds ande)? När Jesus bad och kallade Gud i himlen för Fader gjorde han det bara ur den skapade människans perspektiv, enbart därför att Guds ande hade iklätt sig ett vanligt och normalt kött och hade en skapade varelses yttre. Även om han hade Guds ande inom sig var han fortfarande en vanlig människa till det yttre; han hade med andra ord blivit ”Människosonen” som alla människor, inklusive Jesus själv, talade om. Eftersom han kallades Människosonen är han en individ (antingen man eller kvinna, i vilket fall en individ med ett yttre skal av en mänsklig varelse) född i en normal familj av vanliga människor. Att Jesus kallade Gud i himlen för Fader var alltså samma sak som att ni till en början kallade honom Fader; han gjorde det utifrån den skapade människans perspektiv. Kommer ni fortfarande ihåg Herrens bön som Jesus uppmanade er att lägga på minnet? ”Fader vår som är i himlen …” Han uppmanade alla människor att kalla Gud i himlen för Fader. Och eftersom han också själv kallade honom Fader, gjorde han det utifrån perspektivet hos en person som står på jämlik fot med er alla. Eftersom ni kallade Gud i himlen Fader, visar det att Jesus såg sig själv som er jämlike och som en människa på jorden som utvalts av Gud (alltså Guds son). Om ni kallar Gud Fader, beror inte det på att ni är skapade varelser? Hur mycket makt Jesus än hade på jorden före korsfästelsen var han bara en Människoson, styrd av den helige Ande (alltså Gud), och en av jordens skapade varelser, för han hade ännu inte fullbordat sitt verk. Att han kallade Gud i himlen Fader var således enbart ett uttryck för ödmjukhet och lydnad. Men att han tilltalade Gud (alltså Anden i himlen) på detta sätt innebär inte att han var Son till Guds ande i himlen. I stället innebär det helt enkelt att hans perspektiv var annorlunda, inte att han var en annorlunda person. Att det skulle existera distinkta personer är en villfarelse! Innan Jesus korsfästes var han en Människoson som var bunden av köttets begränsningar och han ägde inte Andens makt fullt ut. Det var därför han bara kunde söka Gud Faderns vilja ur en skapad varelses perspektiv. Det är så som han bad tre gånger i Getsemane: ”Inte som jag vill, utan som du vill.” Innan han lades på korset var han bara judarnas konung; han var Kristus, Människosonen och inte en härlighetskropp. Det var därför som han, ur en skapad varelses utgångspunkt, kallade Gud Fader. Nu kan man inte säga att alla som kallar Gud Fader är Sonen. I så fall skulle ni ha blivit Sonen allihop så snart Jesus lärt er Herrens bön, eller hur? Om ni fortfarande inte är övertygade, säg mig då vem den är som ni kallar Fader? Om ni syftar på Jesus, vem är då Jesu Fader för er? När Jesus gett sig av fanns inte den här idén om Fadern och Sonen längre. Denna idé var bara passande under de år då Jesus var kött; under alla andra omständigheter handlar det om förhållandet mellan skapelsens Herre och en skapad varelse när ni kallar Gud Fader. Det finns ingen tid då denna idé om en treenighet bestående av Fader, Son och helig Ande är hållbar; den är en villfarelse som sällan skådats genom tiderna och den existerar inte.

Utdrag ur ”Existerar treenigheten?” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud (Utdrag 298)

Det här kanske får de flesta att minnas Guds ord i 1 Mosebok: ”Låt oss göra människor till vår avbild, lika oss.” Eftersom Gud säger låt ”oss” göra människan till ”vår” avbild, så indikerar ”oss” två eller fler; eftersom han sa ”oss” finns det inte bara en Gud. Så började människan tänka i abstrakta termer av distinkta personer, och ur dessa ord uppstod idén om Fadern, Sonen och den helige Ande. Hurdan är då Fadern? Hurdan är Sonen? Och hurdan är den helige Ande? Kan det möjligen vara så att dagens mänsklighet skapades att vara lik en som fogats samman av tre? Är då människan lik Fadern, Sonen eller den helige Ande? Vilken av Guds personer är människan en avbild av? Denna mänskliga uppfattning är helt enkelt felaktig och orimlig! Den kan bara dela upp en Gud i flera Gudar. Mose skrev 1 Mosebok efter det att människan blivit till efter världens skapelse. I den allra första begynnelsen, när världen kom till, existerade inte Mose. Och det var inte förrän långt senare som han skrev Bibeln, så hur kunde han rimligen ha vetat vad det var som Gud i himlen sa? Han hade inte den ringaste aning om hur Gud skapade världen. I Gamla testamentet i Bibeln nämns inte Fadern, Sonen och den helige Ande, utan bara den ende sanne Guden, Jehova som var verksam i Israel. Han kallas vid olika namn under olika tidsåldrar, men det kan inte tolkas som bevis för att namnen syftar på olika personer. Skulle det inte i så fall finnas oräkneliga personer i Gud? Det som berättas i Gamla testamentet är Jehovas verk, ett steg i arbetet som Gud själv utförde för att inleda lagens tidsålder. Det var Guds verk och när han sade, då blev det, och som han befallde, så skedde det. Aldrig någonsin sa Jehova att han var Fadern som kommit för att verka, och inte heller profeterade han någonsin om att Sonen skulle komma för att återlösa mänskligheten. När Jesu tid var inne sas det bara att Gud hade blivit kött för att återlösa hela mänskligheten, inte att det var Sonen som hade kommit. Eftersom tidsåldrarna inte är likadana och även Guds egen verksamhet skiljer sig åt, måste han utföra sitt arbete i olika världar. På så sätt skiljer sig också den identitet han representerar åt. Människan tror att Jehova är Jesu Fader, men det bekräftades faktiskt inte av Jesus som sa: ”Vi var aldrig uppdelade som Fader och Son; jag och Fadern i himlen är ett. Fadern är i mig och jag är i Fadern; när människan ser mig ser hon den himmelske Fadern.” När allt har sagts, det må vara Fadern eller Sonen, så är de en ande, inte uppdelade i separata personer. När människan försöker förklara detta kompliceras saken av idén om distinkta personer, liksom av förhållandet mellan Fader, Son och Ande. Materialiserar inte människan Gud när hon talar om separata personer? Hon rankar till och med dessa personer som första, andra och tredje; allt det här är bara människans fantasier som inte är värda att nämna och dessutom ytterst orealistiska! Om du frågade honom: ”Hur många Gudar finns det?” skulle han säga att Gud är treenigheten som består av Fadern, Sonen och den helige Ande: den ende sanne Guden. Om du frågade igen: ”Vem är Fadern?” skulle han säga: ”Fadern är Guds ande i himlen; han är herre över allt och är himlens herre.” ”Då är Jehova Anden?” Han skulle säga: ”Ja!” Om du sedan frågade honom: ”Vem är Sonen?” skulle han säga att Jesus självklart är Sonen. ”Vad är då Jesu bakgrundshistoria? Varifrån kom han?” Han skulle säga: ”Jesus föddes av Maria och avlades av den helige Ande.” Är då inte hans substans Anden också? Är inte hans verk också representativt för den helige Ande? Jehova är Anden och det är även Jesu substans. Det behöver knappast sägas att Anden fortfarande är i verksamhet nu i den yttersta tiden; hur kan de vara olika personer? Är det inte helt enkelt Guds ande som utför Andens verk ur olika perspektiv? Då är det ingen distinktion mellan personer. Jesus avlades av den helige Ande och hans verksamhet var otvivelaktigt just den helige Andes verksamhet. I den första arbetsetappen som Jehova utförde blev Gud varken kött eller visade sig för människan, så hon såg aldrig hans skepnad. Det spelar ingen roll hur stor och hög han var så var han ändå Anden, Gud själv, som skapade människan. Han var alltså Guds ande. När han talade till människan ur molnen var han bara en ande. Ingen såg hans gestalt; det var först i nådens tidsålder när Guds ande kom i köttet och inkarnerades i Judéen som människan för första gången såg inkarnationen som en jude. Någon känsla av Jehova kunde man inte ana. Men han avlades av den helige Ande, alltså avlades av Jehovas ande, och Jesus föddes som förkroppsligandet av Guds ande. Vad människor först såg var hur den helige Ande sänkte sig ner som en duva över Jesus; det var inte Jesu exklusiva ande utan den helige Ande. Kan då Jesu ande vara separat från den helige Ande? Om Jesus är Jesus Sonen och den helige Ande är den helige Ande, hur kan de då vara ett? Arbetet skulle inte kunna utföras om det var så. Anden i Jesus, Anden i himlen och Jehovas ande är alla ett. Den kan kallas den helige Ande, Guds ande, den sjufaldigt intensifierade Anden och den allomfattande Anden. Guds ande kan åstadkomma mycket. Han kan skapa världen och förstöra den genom att översvämma jorden; han kan återlösa hela mänskligheten och han kan även erövra och förgöra hela mänskligheten. Allt arbetet utförs av Gud själv och kan inte ha utförts av någon annan av personerna i Gud i hans ställe. Hans ande kan benämnas Jehova och Jesus såväl som den Allsmäktige. Han är Herren och Kristus. Han kan också bli Människosonen. Han finns i himlarna och även på jorden; han är högt ovan universum och mitt ibland människorna. Han är den ende Herren över himlarna och jorden! Sedan skapelsen och fram till idag har detta arbete utförts av Guds egen ande. Oavsett om det är verk i himlarna eller på jorden, så utförs allt av hans egen ande. Alla levande varelser, vare sig de är i himlen eller på jorden, finns i hans allsmäktiga hand; allt detta är Guds eget verk och kan inte göras av någon annan i hans ställe. I himlarna är han Anden men också Gud själv; bland människorna är han kött men förblir Gud själv. Även om han må benämnas med hundratusen namn är han fortfarande sig själv, och allt arbetet är det direkta uttrycket för hans ande. Alla människors återlösning genom hans korsfästelse var det direkta verket av hans ande, och det gäller även förkunnelsen till alla folk och länder i den yttersta tiden. Gud kan alltid bara kallas den allsmäktige och enda sanna Guden, den allomfattande Gud själv. De distinkta personerna existerar inte, än mindre idén med Fader, Son och helig Ande. Det finns bara en Gud i himlen och på jorden.

Utdrag ur ”Existerar treenigheten?” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud (Utdrag 299)

Guds förvaltningsplan omfattar sextusen år och är indelad i tre etapper baserade på skillnaderna i hans verksamhet: den första tidsåldern är den gammaltestamentliga lagens tidsålder; den andra är nådens tidsålder och den tredje är den yttersta tiden – rikets tidsålder. I varje tidsålder representeras en annorlunda identitet. Detta beror bara på skillnaderna i verksamheten, alltså arbetets krav. Den första arbetsetappen under lagens tidsålder utfördes i Israel, och den andra etappen som fullbordade återlösningens verk utfördes i Judéen. Inför återlösningsverket föddes Jesus genom den helige Andes avlelse och som den ende Sonen. Allt detta berodde på arbetets krav. I den yttersta tiden vill Gud utvidga sitt arbete till de hedniska folken och erövra människorna där, så att hans namn kan bli stort bland dem. Han vill lära människan att förstå och träda in i hela sanningen. Allt detta arbete utförs av en enda ande. Även om han kan göra det ur olika synvinklar förblir arbetets natur och principer de samma. Så snart du ser på principerna och naturen hos det arbete de har utfört kommer du att förstå att alltsamman görs av en ande. Likväl kanske somliga säger: ”Fadern är Fadern, Sonen är Sonen och den helige Ande är den helige Ande, och till slut kommer de att bli ett.” Hur ska man då kunna göra dem till ett? Hur kan Fadern och den helige Ande bli ett? Om de var två till sin natur så spelar det ingen roll hur de fogas samman, de skulle väl ändå förbli två delar? När man pratar om att göra dem till ett, är det inte bara att förena två separata delar så att de bildar en helhet? Men var de inte två delar innan de gjordes till en helhet? Varje ande har en distinkt substans och två andar kan inte förenas till en enda. Anden är inget materiellt objekt och är olikt allt i den materiella världen. Enligt folks uppfattning är Fadern en ande, Sonen en ande och den helige Ande ytterligare en, och sedan blandas de här tre andarna likt tre glas vatten till en helhet. Innebär då inte det att de tre blivit en? Det här är en totalt felaktig förklaring! Det här är väl att dela upp Gud? Hur kan Fadern, Sonen och den helige Ande göras till en? Är de inte tre delar med olika naturer? Det finns fortfarande de som säger: ”Sa inte Gud uttryckligen att Jesus var hans älskade Son?” Jesus är Guds älskade Son som han finner stort behag i – detta sa mycket riktigt Gud själv. Det var Gud som vittnade om sig själv men bara ur ett annat perspektiv, det var Anden i himlen som vittnade om sin egen inkarnation. Jesus är hans inkarnation, inte hans Son i himlen. Förstår du? Tyder inte Jesu ord – ”Jag är i Fadern, och Fadern i mig” – på att de är en enda ande? Och är det inte på grund av inkarnationen som de skildes mellan himlen och jorden? I verkligen är de fortfarande ett; oavsett allt är det helt enkelt Gud som vittnar om sig själv. På grund av tidsåldrarnas växling, hans arbetes krav och de olika stegen i hans förvaltningsplan, varierar också de namn som människorna benämner honom med. När han kom för att utföra den första arbetsetappen kunde han bara kallas Jehova, israeliternas herde. I det andra steget kunde den inkarnerade Guden bara kallas Herren och Kristus. Men vad Anden i himlen sa var bara att han var Guds älskade son och han nämnde ingenting om att han var Guds ende son. Det var helt enkelt inte så. Hur skulle Gud kunna ha ett barn? Skulle då inte Gud ha blivit människa? Eftersom han var inkarnationen kallades han Guds älskade son och av detta kom relationen mellan Fader och Son. Det var helt enkelt på grund av separationen mellan himmel och jord. Jesus bad ur köttets perspektiv. Eftersom han hade iklätt sig köttet av denna normala människa var det ur köttets perspektiv som han sa: ”Mitt yttre skal är en skapad varelses. Eftersom jag tog på ett kött för att komma till denna jord är jag nu långt, långt bort från himlen.” Därför kunde han bara be till Gud Fadern ur köttets perspektiv. Detta var hans plikt, och det var det som den inkarnerade Guds ande skulle utrustas med. Man kan inte säga att han inte var Gud bara därför att han bad till Fadern ur köttets perspektiv. Fastän han kallades Guds älskade son var han fortfarande Gud själv, för han var bara Andens inkarnation och hans substans var fortfarande Anden. Folk undrar varför han bad om han var Gud själv. Det beror på att han var den inkarnerade Guden, Gud som levde i köttet, och inte Anden i himlen. Människan ser det som att Fadern, Sonen och den helige Ande allesamman är Gud. Det är bara de tre sammanfogade till ett som kan sägas vara den ende sanna Guden, och därigenom är hans makt exceptionellt stor. Det finns fortfarande de som säger att endast på detta sätt är han den sjufaldigt intensifierade Anden. När Sonen bad efter sin ankomst, var det Anden han bad till. I verkligheten bad han ur en skapad varelses perspektiv. Köttet är nämligen inte helheten, han var inte helheten och hade många svagheter när han kom i köttet, och han var mycket bekymrad då han utförde sin gärning i köttet. Det var därför han tre gånger bad till Gud Fadern före korsfästelsen liksom många gånger dessförinnan. Han bad bland sina lärjungar, han bad ensam uppe på ett berg, han bad ombord på fiskebåten, han bad i folkhopar, han bad när han bröt brödet och han bad när han välsignade andra. Varför gjorde han det? Det var Anden han bad till; han bad till Anden, till Gud i himlen, ur köttets perspektiv. Därför blev Jesus, sett ur människans synvinkel, Sonen i det arbetsstadiet. Men i det nuvarande stadiet ber han inte. Hur kommer det sig? Det beror på att vad han frambringar är ordets verk och ordets dom och tuktan. Han har inget behov av böner och hans gärning består i att tala. Han spikas inte fast på korset och människorna överlämnar honom inte till dem som har makten. Han utför bara kort och gott sitt arbete. När Jesus bad, bad han till Gud Fadern att himmelriket skulle sänka sig ner, att Guds vilja skulle ske och att verket skulle komma. I det här stadiet har himmelriket redan kommit ner, så behöver han då fortfarande be? Hans uppgift är att föra tidsåldern till ett slut, och det finns inga fler tidsåldrar, så det finns inget behov av att be inför nästa steg? Tyvärr finns det inte det.

Det finns många motsägelser i människans förklaringar. Alla dessa är faktiskt mänskliga uppfattningar; utan ytterligare granskning skulle ni alla tro att de var riktiga. Vet ni inte att idén om Gud som en treenighet bara är en mänsklig åsikt? Ingen mänsklig kunskap är fullständig och grundlig. Där finns alltid orenheter och människan har alltför många idéer; det här visar att en skapad varelse helt enkelt inte kan förklara Guds verk. Det finns alltför mycket i människans sinne och allt kommer från logik och funderingar som är i konflikt med sanningen. Kan din logik verkligen grundligt dissekera Guds verk? Kan du vinna insikt i hela Jehovas verk? Kan du som människa utgrunda allt, eller är det Gud själv som kan se från evighet till evighet? Är det du som är i stånd att se från evigheten som var till evigheten som kommer, eller är det Gud som kan göra det? Vad säger du? Hur kan du vara värdig att förklara Gud? Vad grundar du din förklaring på? Är du Gud? Himlarna och jorden och allt däri skapades av Gud själv. Det var inte du som gjorde det, så varför kommer du med oriktiga förklaringar? Nå, fortsätter du att tro på den treeniga Guden? Tycker du inte att det är alltför betungande på det här viset? Det vore bäst för dig att tro på en Gud, inte på tre. Det är bäst som är lätt, för Herrens börda är lätt.

Utdrag ur ”Existerar treenigheten?” i ”Ordet framträder i köttet”

Föregående: VII. Hemligheter rörande Bibeln

Nästa: IX. Att avslöja mänsklighetens fördärv

Om du har några svårigheter eller frågor som rör din tro, kontakta oss när du vill.
Kontakta oss
Kontakta oss via Messenger

Relaterat innehåll

Inkarnationens hemlighet (2)

På den tiden då Jesus var verksam i Judéen verkade han öppet, men nu verkar och talar jag bland er i hemlighet. De icketroende är...

Inställningar

  • Text
  • Teman

Rena bakgrundsfärger

Teman

Stil

Stilstorlek

Radavstånd

Radavstånd

Sidbredd

Innehåll

Sök

  • Sök i denna text
  • Sök i denna bok