Att avslöja mänsklighetens fördärv 1

Dagliga ord från Gud (Utdrag 300)

Efter tusentals år av fördärv har människan blivit avtrubbad och trög, en demon som motsätter sig Gud till den grad att människans upproriskhet mot Gud har nedtecknats i historieböckerna och inte ens människan själv kan redogöra helt för sitt upproriska beteende – för människan har blivit grundligt fördärvad av Satan och förd på sådana avvägar av Satan att hon inte vet vart hon ska ta vägen. Än idag förråder människan Gud: När människan ser Gud förråder hon honom och när hon inte kan se Gud förråder hon honom också. Det finns till och med de som har blivit vittne till Guds förbannelser och Guds vrede och ändå förråder honom. Och därför säger jag att människans vett har mist sin ursprungliga funktion och att människans samvete också har mist sin ursprungliga funktion. Den människa jag ser på är ett odjur i mänsklig skepnad, hon är en giftig orm och oavsett hur ömklig hon vill framstå inför min blick, kommer jag aldrig att vara barmhärtig mot henne, för människan har inget grepp om skillnaden mellan svart och vitt, om skillnaden mellan sanning och icke-sanning. Människans vett är avtrubbat, ändå vill hon fortfarande få välsignelser. Hon är så usel i sin mänsklighet men vill ändå besitta en kungs suveränitet. Vem kunde hon vara kung över med ett sådant vett? Hur skulle hon med en sådan mänsklighet kunna sitta på en tron? Människan känner sannerligen ingen skam! Hon är ett inbilskt kräk! Jag rekommenderar dem av er som vill få välsignelser att först uppsöka en spegel och titta på er egen fula spegelbild – har du vad som krävs för att bli kung? Har du ansiktet hos en som skulle kunna bli välsignad? Det har inte skett den minsta förändring av ditt sinnelag och du har inte omvandlat något av sanningen i praktiken, ändå hoppas du på en underbar morgondag. Du vilseleder dig själv! Människan är född i ett oanständigt land och har blivit allvarligt skadad av samhället, hon har påverkats av feodal etik och hon har undervisats vid ”institutioner för högre lärande”. Den bakåtsträvan, fördärvade moral, eländiga livssyn, föraktliga filosofi, fullkomligt värdelösa tillvaro och förödande livsstil och vanor – allt detta har allvarligt inkräktat på människans hjärta och allvarligt försvagat och attackerat hennes samvete. Resultatet är att människan är längre bort från Gud och mer emot honom än någonsin. Människans sinnelag blir elakare allt eftersom dagarna går och det finns inte en enda människa som villigt ger upp någonting för Gud, inte en enda människa som villigt lyder Gud, vidare inte en enda människa som villigt söker Guds framträdande. Istället gör människan, i Satans domän, inget annat än att sträva efter tillfredsställelse och överlåter sig till köttets fördärv i gyttjans land. Inte ens när de hör sanningen har de som lever i mörkret en tanke på att tillämpa den i praktiken och de är inte heller benägna att söka Gud ens om de har skådat hans framträdande. Hur kan en så fördärvad mänsklighet ha någon möjlighet till frälsning? Hur kan en så dekadent mänsklighet leva i ljuset?

Utdrag ur ”Att ha ett oförändrat sinnelag är att vara i fiendskap med Gud” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud (Utdrag 301)

Människans fördärvade sinnelag grundar sig i att hon har blivit förgiftad och trampad på av Satan, med den oerhörda skada som Satan har tillfogat hennes tänkesätt, moral, insikt och vett. Det är just för att dessa grundläggande ting hos människan har fördärvats av Satan, och skiljer sig totalt från hur Gud från början skapade dem, som människan motsätter sig Gud och inte förstår sanningen. Därför bör förändringar av människans sinnelag inledas med förändringar av hennes tänkesätt, insikt och vett, vilka kommer att förändra hennes kunskap om Gud och hennes kunskap om sanningen. De som föddes i de mest fördärvade av alla länder är ännu mer okunniga om vad Gud är och vad det innebär att tro på Gud. Ju mer fördärvade människor är, desto mindre vet de om Guds existens och desto sämre är deras vett och insikt. Upphovet till människans motstånd och upproriskhet mot Gud är att hon är fördärvad av Satan. Eftersom människan har blivit fördärvad av Satan har hennes samvete trubbats av, hon är omoralisk, hennes tankar är vanartade och hon har en bakåtsträvande mental inställning. Innan människan blev fördärvad av Satan följde hon naturligt Gud och lydde hans ord. Hon hade av naturen ett stabilt vett och samvete och vanlig mänsklighet. Sedan hon blivit fördärvad av Satan blev hennes ursprungliga vett, samvete och mänsklighet tröga och skadade av Satan. Således har hon mist sin lydnad mot och kärlek till Gud. Människans vett har blivit snedvridet, hennes sinnelag har blivit detsamma som ett djurs, och hennes upproriskhet mot Gud ännu mer frekvent och bitter. Ändå varken vet eller erkänner människan detta och är bara blint motsatt och upprorisk. Det som avslöjar människans sinnelag är uttrycket för hennes vett, insikt och samvete, och eftersom hennes vett och insikt är bristfälliga och hennes samvete har blivit extremt trögt är hennes sinnelag upproriskt mot Gud. Om inte människans vett och insikt kan förändras, kan det inte bli tal om förändringar av hennes sinnelag, som att vara efter Guds hjärta. Om människans förnuft är bristfälligt kan hon inte tjäna Gud och är olämplig att användas av Gud. ”Sunt förnuft” betyder att lyda och vara trogen Gud, att längta efter Gud, att vara otvetydig mot Gud och ha ett samvete gentemot Gud. Det betyder att vara av ett hjärta och sinne gentemot Gud och inte medvetet motsätta sig Gud. De som har ett snedvridet vett är inte sådana. Sedan människan fördärvades av Satan har hon skapat sig föreställningar om Gud och hon har inte haft någon lojalitet till eller längtan efter Gud, än mindre ett samvete gentemot Gud. Människan motsätter sig medvetet Gud och fäller dom över honom och kastar dessutom smädelser mot honom bakom hans rygg. Människan är klart medveten om att han är Gud men fäller ändå dom över honom bakom hans rygg, har inga avsikter att lyda honom och kommer bara med omdömeslösa krav och uppmaningar till honom. Sådana personer – personer med ett snedvridet vett – saknar förmåga att förstå sitt eget föraktliga beteende eller att ångra sin upproriskhet. Om människor har förmåga att förstå sig själva, då har de fått tillbaka lite av sitt vett. Ju mer upproriska människor är mot Gud utan att förstå sig själva, desto bristfälligare är deras vett.

Utdrag ur ”Att ha ett oförändrat sinnelag är att vara i fiendskap med Gud” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud (Utdrag 302)

Upphovet till avslöjandet av människans fördärvade sinnelag är inget annat än hennes tröga samvete, hennes illvilliga natur och bristfälliga vett. Om människans samvete och vett kan återgå till det normala kommer hon att bli användbar inför Gud. Det är helt enkelt för att människans samvete alltid har varit avtrubbat, människans vett aldrig har varit stabilt och blir allt trögare, som människan blir allt mer upprorisk mot Gud, så att hon till och med spikade fast Jesus vid korset och har vägrat de sista dagarnas inkarnerade Gud tillträde till hennes hem och fördömer Guds kött och betraktar Guds kött som föraktligt och ringa. Om människan hade den minsta mänsklighet skulle hon inte vara så grym i sin behandling av Guds inkarnerade kött. Om hon hade det minsta vett skulle hon inte vara så elak i sin behandling av den inkarnerade Gudens kött; om hon hade det minsta samvete skulle hon inte vara så ”tacksam” mot den inkarnerade Guden som hon är. Människan lever i den tidsålder då Gud blir kött men hon saknar ändå förmåga att tacka Gud för denna goda möjlighet och förbannar istället Guds ankomst eller fullkomligt ignorerar Guds inkarnation som ett faktum och är till synes emot det och trött på det. Oberoende av hur människan hanterar Guds ankomst har Gud, i korta ordalag, alltid fortsatt med sitt verk – även om människan inte har varit det minsta välkomnande mot honom och blint ställer krav på honom. Människans sinnelag har blivit extremt elakt, hennes vett har blivit extremt trögt och hennes samvete har blivit helt nertrampat av den onde och har för länge sedan upphört att vara människans ursprungliga samvete. Människan är inte bara otacksam mot den inkarnerade Guden för att han har skänkt så mycket liv och nåd till mänskligheten, utan har även blivit bitter på Gud för att han ger henne sanningen. Det är för att människan inte har det minsta intresse av sanningen som hon är bitter på Gud. Människan är inte bara oförmögen att ge upp sitt liv för den inkarnerade Guden, hon försöker också utvinna favörer från honom och gör anspråk på ett intresse som är dussintals gånger större än det som människan har visat Gud. Människor med ett sådant samvete och vett ser allt detta som ett givet faktum och tror fortfarande att de har offrat mycket för Gud medan Gud har gett dem för lite. Det finns de som har gett mig en skål vatten och sträckt fram sina händer och krävt motsvarande[1] två skålar mjölk, eller har gett mig logi för en natt och försökt ta betalt flera gånger om för rummet. Hur skulle ni fortfarande kunna vilja vinna livet, med en sådan mänsklighet och ett sådant samvete? Vilka föraktliga kräk ni är! Det är på grund av denna mänsklighet och detta samvete hos människan som den inkarnerade Guden vandrar runt i landet utan att finna skydd någonstans. De som i sanning besitter ett samvete och en mänsklighet bör lovprisa och helhjärtat tjäna den inkarnerade Guden, inte på grund av hur mycket verk han har utfört, utan även om han inte skulle utföra något verk alls. Det är vad de som har ett stabilt vett borde göra, och det är människans plikt. De flesta talar till och med om villkor i sin tjänst för Gud. De bryr sig inte om ifall han är Gud eller en människa och de talar bara om sina egna villkor och strävar bara mot att uppfylla sina egna begär. När ni lagar mat till mig kräver ni en kocks lön, när ni springer ärenden åt mig ber ni om budkostnader, när ni arbetar åt mig kräver ni lön för arbetet, när ni tvättar mina kläder kräver ni tvättavgifter, när ni försörjer kyrkan kräver ni återställandekostnader, när ni talar kräver ni talaravgifter, när ni ger ut böcker kräver ni distributionsavgifter och när ni skriver kräver ni författararvode. De jag har hanterat begär till och med ersättning från mig, medan de som har blivit hemskickade kräver kompensation för sitt skadade anseende. De som är ogifta kräver en hemgift eller ersättning för sin förlorade ungdom, de som dödar en kyckling kräver en slaktares lön, de som steker mat kräver stekavgifter och de som lagar soppa kräver betalt för det också … Sådan är er högdragna och mäktiga mänsklighet och sådana är de handlingar som ert vänliga samvete dikterar. Var är ert vett? Var är er mänsklighet? Det ska jag tala om för er! Om ni fortsätter så här kommer jag att sluta verka bland er. Jag inte verka bland en flock odjur i mänsklig skepnad, jag tänker inte lida så för en grupp människor vars fagra ansikten döljer ett vilt hjärta, jag tänker inte härda ut för en sådan djurflock som inte har den minsta chans till frälsning. Den dag jag vänder er ryggen är dagen då ni dör, det är den dag då mörkret faller över er och den dag då ni överges av ljuset! Det ska jag tala om för er! Jag kommer aldrig att vara välvillig till en grupp som er, en grupp som till och med står lägre än djuren! Det finns gränser för mina ord och handlingar och så som er mänsklighet och ert samvete är kommer jag inte att uträtta mer verk, för ni saknar samvete i sådan utsträckning, ni har vållat mig för stor smärta och ert föraktfulla beteende väcker för stor avsky hos mig! Människor som saknar mänsklighet och samvete i sådan utsträckning kommer aldrig att ha chansen att bli frälsta; jag skulle aldrig rädda sådana hjärtlösa och otacksamma personer. När min dag kommer ska jag låta mina svidande flammor regna ner i all evighet över de olydnadens barn som en gång framkallade min häftiga vrede, jag ska ålägga de djur som en gång kastade smädelser mot mig och övergav mig mitt eviga straff, med elden av mitt raseri ska jag för alltid bränna de olydnadens söner som en gång åt och levde tillsammans med mig men inte trodde på mig utan förolämpade och förrådde mig. Jag ska låta alla de som har framkallat min ilska bli föremål för min bestraffning, jag ska låta all min ilska regna ner över de odjur som en gång ville stå vid min sida men inte tillbad eller lydde mig, den stav som jag slår människan med ska falla över dessa djur som en gång njöt av min omsorg och de mysterier jag uttalade och som ville ta materiella njutningar från mig. Jag kommer inte att vara förlåtande mot någon som försöker ta min plats, jag ska inte skona några av dem som försöker avtvinga mig mat och kläder. Än så länge är ni fria från skada och fortsätter att gå för långt i de krav ni ställer på mig. När vredens dag kommer ska ni inte ställa några ytterligare krav på mig; vid den tiden ska ni få ”roa” er av hjärtans lust, jag ska tvinga ert ansikte ner i marken och ni kommer aldrig kunna resa er igen! Förr eller senare kommer jag att ”betala tillbaka” denna skuld till er – och jag hoppas att ni tålmodigt väntar på den dagens ankomst.

Utdrag ur ”Att ha ett oförändrat sinnelag är att vara i fiendskap med Gud” i ”Ordet framträder i köttet”

Fotnoter:

1. I den kinesiska ursprungstexten står det ”guldmynten för”.

Dagliga ord från Gud (Utdrag 303)

Människan misslyckas med att nå fram till Gud, inte för att Gud är känslosam eller för att Gud är ovillig att vinnas av människan, utan för att människan inte vill vinna Gud och för att hon inte ivrigt söker Gud. Hur skulle en av dem som uppriktigt söker Gud kunna bli förbannad av Gud? Hur skulle någon med stabilt vett och lyhört samvete kunna bli förbannad av Gud? Hur skulle någon som uppriktigt tillber och tjänar Gud kunna förtäras av lågorna av hans vrede? Hur skulle någon som gärna lyder Gud kunna bli fördriven från hans hus? Hur skulle någon som inte kan älska Gud nog kunna leva under Guds bestraffning? Hur skulle någon som gärna avstår från allt för Gud kunna bli lämnad utan någonting? Människan är ovillig att sträva efter Gud, ovillig att vara spendera sina ägodelar för Gud och ovillig att göra en insats på livstid för Gud och säger istället att Gud har gått för långt, att alltför mycket hos Gud strider mot människans föreställningar. Med en sådan mänsklighet, även om ni var frikostiga i era bemödanden, skulle ni inte kunna vinna Guds erkännande, för att inte tala om det faktum att ni inte söker Gud. Vet ni inte att ni är defekta produkter av människosläktet? Vet ni inte att ingen mänsklighet står lägre än er? Vet ni inte vilken er ”hederstitel” är? De som uppriktigt älskar Gud kallar er vargens far, vargens mor, vargens son och vargens barnbarn. Ni är ättlingar till vargen, vargens folk, och bör känna till er identitet och aldrig glömma den. Tro inte att ni är någon överlägsen figur: Ni är den elakaste gruppen av icke-människor i människosläktet. Vet ni inte något av det här? Förstår ni vilken stor risk jag har tagit för att verka bland er? Om inte ert vett kan återgå till det normala och ert samvete fungera normalt kommer ni aldrig att bli av med benämningen ”varg”, ni kommer aldrig att undkomma förbannelsens dag, aldrig undkomma dagen för er bestraffning. Ni föddes som undermåliga, ett ting utan värde. Ni är av naturen en flock hungriga vargar, en hög med bråte och skräp och till skillnad från er så verkar jag inte på er för att vinna favörer utan för att det verket behövs. Om ni fortsätter att vara såhär upproriska kommer jag att avbryta mitt verk och aldrig verka på er igen. Tvärtom kommer jag att föra över mitt verk till en annan grupp som gör mig nöjd och på så sätt kommer jag att lämna er för alltid, för jag vill inte gärna se på dem som är i fiendskap med mig. Önskar ni således att vara förenliga med mig eller i fiendskap med mig?

Utdrag ur ”Att ha ett oförändrat sinnelag är att vara i fiendskap med Gud” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud (Utdrag 304)

Alla människor vill se Jesu sanna anlete och alla önskar att få vara med honom. Jag tror inte att någon enda broder eller syster skulle säga att han eller hon är ovillig att se eller vara med Jesus. Innan ni har sett Jesus, det vill säga innan ni har sett den inkarnerade Guden, är det troligt att ni har allehanda idéer om till exempel Jesu utseende, hans sätt att tala, hans sätt att leva och så vidare. Men så snart ni har sett honom på riktigt ändras era idéer snabbt. Hur kommer det sig? Vill ni veta det? Samtidigt som det stämmer att människans tänkande inte kan förbises är det ännu mer oacceptabelt för människan att förändra Kristi substans. Ni betraktar Kristus som en odödlig eller en vis man, men ingen betraktar honom som en normal man som besitter gudomlig substans. Därför är många av dem som dag och natt längtar efter att få se Gud i själva verket fiender till Gud och oförenliga med honom. Är inte det ett misstag från människans sida? Ni tror ändå fortfarande att er tro och lojalitet räcker för att göra er värdiga att se Kristi anlete, men jag uppmanar er att rusta er med fler ting som är praktiska! Det beror på att många av dem som förr, nu och i framtiden kommer i kontakt med Kristus har misslyckats eller kommer att misslyckas; de spelar alla fariseernas roll. Vilken är anledningen till ert misslyckande? Det beror just på att det i era föreställningar finns en Gud som är upphöjd och förtjänar beundran. Men sanningen är inte den som människan önskar. Inte bara det att Kristus inte är upphöjd, utan han är ovanligt liten; inte bara det att han är en människa, utan han är en vanlig människa; inte bara det att han inte kan stiga upp till himlen, utan han kan inte röra sig fritt på jorden. Och eftersom det är så behandlar människor honom som de skulle behandla en vanlig människa. De behandlar honom nonchalant när de är tillsammans med honom och talar till honom utan eftertanke, medan de väntar på att den ”sanne Kristus” ska komma. Ni betraktar den Kristus som redan har kommit som en vanlig människa och hans ord som en vanlig människas. Av den anledningen har ni inte fått någonting från Kristus, utan har istället fullständigt blottlagt er egen fulhet för ljuset.

Innan du möter Kristus kan du tro att ditt sinnelag har blivit helt förvandlat, att du är en lojal efterföljare till Kristus och att du är den mest värdiga person att ta emot Kristi välsignelser. Också att du, som har färdats på så många vägar, uträttat så mycket arbete och burit fram så mycket frukt säkert blir en som får kronan på slutet. Men det finns en sanning som du kanske inte känner till: Människans fördärvade sinnelag och hennes uppror och motstånd blottläggs när hon ser Kristus och det uppror och motstånd som blottläggs vid detta tillfälle blottläggs mer ovillkorligt och fullständigt än någon annan gång. Det är för att Kristus är Människosonen – en Människoson som besitter en normal mänsklighet – som människan varken hedrar eller respekterar honom. Det är för att Gud lever i köttet som människans upproriskhet förs fram i ljuset så fullständigt och med så levande detaljer. Därför säger jag att Kristi ankomst har grävt fram all upproriskhet hos mänskligheten och återgett mänsklighetens natur med tydlig skärpa. Det kallas att ”locka en tiger nerför berget” eller att ”locka en varg ur dess lya”. Törs du ta dig friheten att säga att du är lojal mot Gud? Törs du ta dig friheten att säga att du visar total lydnad mot Gud? Törs du ta dig friheten att säga att du inte är upprorisk? Somliga kommer att säga: När än Gud placerar mig i en ny miljö underkastar jag mig alltid utan att klaga och dessutom har jag inga föreställningar om Gud. Andra kommer att säga: Vad än Gud ger mig i uppgift gör jag det bästa utifrån min förmåga och är aldrig försumlig. I så fall ställer jag följande fråga till er: Kan ni vara förenliga med Kristus när ni lever jämte honom? Och hur länge kommer ni att vara förenliga med honom? En dag? Två dagar? En timme? Två timmar? Er tro är möjligen lovvärd men ni har inte mycket till orubblighet. När du verkligen lever med Kristus kommer din självrättfärdighet och självgodhet att blottläggas undan för undan genom dina ord och handlingar, och även dina övermodiga önskningar, din olydiga inställning och ditt missnöje kommer givetvis att avslöjas. Till sist kommer ditt högmod att växa tills du står i strid med Kristus som vatten med eld och då kommer din natur att blottläggas helt. Vid det laget kan dina föreställningar inte längre döljas, dina klagomål kommer också att få ett spontant uttryck och din usla mänsklighet kommer att blottläggas helt. Men även då fortsätter du att förneka ditt eget uppror och tror istället att en Kristus som denna inte är lätt för människan att acceptera, att han är för krävande mot människan och att du bara skulle underkasta dig helt om han vore en vänligare Kristus. Ni anser att det alltid finns ett berättigat skäl till ert uppror och att ni bara gör uppror mot Kristus efter att han har drivit er bortom en viss gräns. Inte en enda gång har ni övervägt att ni har underlåtit att betrakta Kristus som Gud och brustit i er avsikt att lyda honom. Snarare envisas du med att Kristus ska verka i enlighet med dina önskningar, och så snart det händer att han inte gör det tror du att han inte är Gud utan människa. Är det inte många av er som har stridit med honom på det sättet? Vem är det egentligen ni tror på? Och på vilket sätt söker ni?

Utdrag ur ”De som är oförenliga med Kristus är garanterat motståndare till Gud” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud (Utdrag 305)

Ni önskar alltid att få se Kristus, men jag uppmanar er att inte ha så höga tankar om er själva; alla kan se Kristus, men jag säger att ingen är redo att se Kristus. Eftersom människans natur är fylld med ondska, arrogans och uppror kommer din natur, i samma ögonblick som du ser Kristus, att förgöra dig och döma dig till döden. Din förbindelse med en broder (eller en syster) kanske inte visar mycket om dig, men så enkelt är det inte när du förbinder dig med Kristus. När som helst kan dina föreställningar slå rot, din arrogans börja gro och ditt uppror bära fikon. Hur kan du med en sådan mänsklighet vara redo att förbinda dig med Kristus? Är du verkligen förmögen att behandla honom som Gud i varje stund under varje dag? Kommer du på allvar att ha den verklighet där du underkastar dig Gud? Ni tillber den upphöjda Guden i era hjärtan som Jehova samtidigt som ni betraktar den synliga Kristus som en människa. Ert vett är för ringa och er mänsklighet för usel! Ni är inte i stånd att för alltid betrakta Kristus som Gud; bara ibland, när ni får lust, griper ni tag i honom och tillber honom som Gud. Det är därför jag säger att ni inte tror på Gud utan bara är en hop medbrottslingar som strider mot Kristus. Till och med människor som visar andra vänlighet får något tillbaka och ändå har Kristus, som har gjort sådant verk bland er, varken fått människans kärlek eller gottgörelse och underkastelse. Är det inte något hjärtslitande?

Det är möjligt att du under alla dina år av tro på Gud aldrig har förbannat någon eller gjort en ond gärning, men i din förbindelse med Kristus kan du inte tala sanning, handla ärligt eller lyda Kristi ord. I det avseendet säger jag att du är den mest lömska och elaka personen i världen. Kanske är du ovanligt hjärtlig och hängiven mot dina släktingar, vänner, hustru (eller man), söner och döttrar och föräldrar och utnyttjar aldrig andra, men om du inte kan vara förenlig och i harmoni med Kristus skulle jag säga att du fortfarande är ogudaktig och dessutom full av lömska knep, även om du ger allt för att hjälpa din nästa och tar noggrant hand om din far, mor och andra i ditt hushåll. Tro inte att du är förenlig med Kristus bara för att du kommer väl överens med andra eller gör några få goda gärningar. Tror du att din välvilliga avsikt kan lura till sig välsignelserna från himlen? Tror du att din lydnad kan ersättas med att du gör några få goda gärningar? Ingen av er kan acceptera att bli åtgärdad och beskuren, och alla finner ni det svårt att godta Kristi normala mänsklighet, inte desto mindre framhåller ni ständigt er lydnad mot Gud. En sådan tro som er kommer att orsaka en passande vedergällning. Sluta hänge er åt fantasifulla illusioner och en önskan om att få se Kristus, för ni är alldeles för små till mognaden, så små att ni inte ens är värdiga att se honom. I den stund då du är helt renad från ditt uppror och kan vara i harmoni med Kristus kommer Gud naturligtvis att visa sig för dig. Om du går för att se Gud utan att ha genomgått beskärning eller dom ska du garanterat bli en motståndare till Gud och är ämnad för förstörelse. Människan inneboende natur är fientlig mot Gud, för alla människor har blivit föremål för Satans mest grundliga fördärv. Om människan försöker förbinda sig med Gud, mitt i sitt eget fördärv, är det säkert att inget gott kan komma ur det. Hennes handlingar och ord kommer garanterat att hela tiden blottlägga hennes fördärv och i förbindelsen med Gud kommer hennes upproriskhet avslöjas i alla avseenden. Utan att vara medveten om det kommer människan att motsätta sig Kristus, svika Kristus och överge Kristus. När det sker kommer människan att befinna sig i en ännu mer prekär situation och, om det fortsätter, kommer hon att bli föremål för bestraffning.

Vissa kanske tror att det kan vara klokare att hålla Gud på avstånd, om förbindelsen med honom är så farlig. Vad kan sådana människor över huvud taget vinna? Kan de vara lojala mot Gud? Förbindelse med Gud är utan tvekan mycket svårt, men det beror helt och hållet på att människan är fördärvad och inte på att Gud saknar förmåga att förbinda sig med henne. Det bästa för er skulle vara att ägna större möda åt sanningen i att känna sig själv. Varför har ni inte funnit nåd inför Gud? Varför finner han ert sinnelag motbjudande? Varför väcker ert tal hans avsky? Så snart ni har visat en viss lojalitet berömmer ni er själva och kräver en belöning för ett litet bidrag. Ni ser ner på andra när ni har visat en smula lydnad och blir föraktfulla mot Gud efter att utfört en obetydlig uppgift. För att ta emot Gud ber du om pengar, gåvor och komplimanger. Det svider i ditt hjärta när du ger ett mynt eller två; när du ger tio vill du ha välsignelser och bli särbehandlad. En mänsklighet som er är verkligen anstötlig att höra eller tala om. Finns det något lovvärt i era ord och handlingar? De som utför sin plikt och de som inte gör det; de som leder och de som följer; de som tar emot Gud och de som inte gör det; de som skänker och de som inte gör det; de som predikar och de som tar emot ordet och så vidare: alla sådana personer berömmer sig själva. Finner ni inte det skrattretande? I full vetskap om att ni tror på Gud kan ni ändå inte vara förenliga med Gud. I full vetskap om att ni är helt och hållet ovärdiga envisas ni likafullt med att skryta. Känner ni inte att ert vett har försämrats till den grad att ni inte längre har någon självkontroll? Hur kan ni, med ett sådant vett, vara redo att förbinda er med Gud? Är ni inte rädda för er själva i den situationen? Ert sinnelag har redan försämrats till den grad att ni inte kan vara förenliga med Gud. Nu när det är så, är inte er tro skrattretande? Är inte er tro befängd? Hur ska du ta dig an din framtid? Hur ska du välja vilken väg du ska vandra?

Utdrag ur ”De som är oförenliga med Kristus är garanterat motståndare till Gud” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud (Utdrag 306)

Jag har uttalat så många ord och även gett uttryck för min vilja och mitt sinnelag, ändå är människor fortfarande oförmögna att känna mig och tro på mig. Eller man kan säga att de fortfarande är oförmögna att lyda mig. De som lever i Bibeln, de som lever mitt i lagen, de som lever på korset, de som lever enligt dogmen, de som lever mitt i det verk jag uträttar idag – vilka av dem är förenliga med mig? Ni tänker bara på att få välsignelser och belöningar och har aldrig ägnat en tanke åt hur ni ska vara förenliga med mig eller hur ni ska hindra er själva från att hamna i fiendskap med mig. Jag är så besviken på er, för jag har gett er så mycket, ändå har jag fått så lite tillbaka. Ert bedrägeri, er arrogans, ert begär, era extravaganta önskningar, ert förräderi, er olydnad – kan jag undgå att lägga märke till något av det? Ni är slarviga gentemot mig, ni bedrar mig, ni förolämpar mig, ni försöker påverka mig, ni kräver av mig och utpressar mig på offer – hur skulle sådan ondska kunna undgå mitt straff? Era onda handlingar är beviset på er fiendskap mot mig och bevis på att er oförenlighet med mig. Ni tror alla att ni är förenliga med mig, men om det vore så, för vem gäller i så fall sådana oemotsägbara bevis? Ni tror att ni är ytterst seriösa och lojala mot mig. Ni tror att ni är så godhjärtade, så medlidsamma och har varit mig så hängivna. Ni tror att ni har gjort tillräckligt för mig. Men har ni någonsin jämfört dessa föreställningar med ert eget beteende? Jag menar att ni är väldigt arroganta, väldigt giriga och väldigt likgiltiga. De knep ni använder för att lura mig är väldigt smarta och ni har väldigt många föraktliga avsikter och föraktliga metoder. Er lojalitet är för ynklig, er uppriktighet för usel och ert samvete är ännu skralare. Ni har alltför mycket illvilja i era hjärtan och ingen slipper undan er ondska, inte ens jag. Ni stänger mig ute på grund av era barn eller er man eller er självbevarelsedrift. Istället för att bry er om mig, bryr ni er om er familj, era barn, er status, er framtid och er egen njutning. När har ni någonsin tänkt på mig när ni har talat eller agerat? När det är kallt ute går era tankar till era barn, er man, er fru eller era föräldrar. När det är varmt ute har jag inte heller någon plats i era tankar. När du uträttar dina plikter tänker du på dina egna intressen, din egen personliga säkerhet, medlemmarna i din familj. Vad har du någonsin gjort som har varit för mig? När har du någonsin tänkt på mig? När har du någonsin ägnat dig helhjärtat åt mig och mitt verk? Var finns beviset på att din förenlighet med mig? Var syns i praktiken din lojalitet med mig? Var syns i praktiken din lydnad mot mig? När har dina avsikter inte varit att få mina välsignelser? Ni bedrar och vilseleder mig, ni leker med sanningen och döljer förekomsten av sanningen och bedrar sanningens kärna. Ni intar en sådan fientlig ställning till mig, så vad väntar er i framtiden? Ni söker endast förenlighet med en vag Gud och söker endast en vag tro, men ni är inte förenliga med Kristus. Kommer inte er ondska att möta samma vedergällning som de illvilliga förtjänar? När det sker kommer ni att inse att ingen som är oförenlig med Kristus kan undkomma vredens dag och ni kommer att upptäcka vilken slags vedergällning som åsamkas dem som är fiender till Kristus. När den dagen kommer skall alla era drömmar om att bli välsignade för er tro på Gud, och om att beviljas inträde i himlen, krossas. Men så är det inte för de som är förenliga med Kristus. Trots att de har förlorat så mycket, trots att de har lidit svåra umbäranden kommer de att få hela det arv som jag ska efterlämna till mänskligheten. Slutligen kommer ni att förstå att endast jag är den rättfärdige Guden och att endast jag har förmåga att föra mänskligheten till hennes underbara mål.

Utdrag ur ”Du bör söka vägen mot förenlighet med Kristus” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud (Utdrag 307)

Gud har anförtrott människorna mycket och har också ägnat sig åt deras inträde på en mängd olika sätt. Men eftersom människornas kaliber är ganska dålig, är det många av Guds ord som inte har slagit rot. Det finns olika orsaker till denna dåliga kaliber, som till exempel det mänskliga tänkandets och moralens fördärv och brist på riktig uppfostran; feodala vidskepelser som har fått ett allvarligt grepp om människans hjärta; depraverade och dekadenta livsstilar som har lagrat mycket ont i människohjärtats innersta vrår; ett ytligt grepp om kulturell kompetens – nästan nittioåtta procent av människorna saknar kulturell utbildning, och det är mycket få som når upp till en högre grad av kulturell bildning. Därför har människorna i grund och botten ingen aning om vad som menas med Gud eller Anden, utan de har bara en vag och oklar bild av Gud som härrör från feodala vidskepligheter. Det skadliga och djupgående inflytande som ”nationalismens höga anda” har haft på människohjärtat under tusentals år, och även det feodala tänkande som binder och fjättrar människorna utan ett uns av frihet, utan någon vilja att sträva eller hålla ut, utan någon önskan att göra framsteg utan i stället förbli passiva och regressiva, fast i slavmentalitet, och så vidare – dessa objektiva faktorer har på ett outplånligt, smutsigt och fult sätt format människornas ideologiska hållning, deras ideal, moral och sinnelag. Det verkar som om människorna lever i en mörk värld av terrorism, som ingen av dem försöker ta sig ur, och ingen bland dem tänker på att flytta vidare till en idealisk värld; tvärtom är de nöjda med sin lott i livet, att tillbringa sina dagar med att föda och uppfostra barn, sträva, svettas, utföra sina dagliga rutiner, drömma om en behaglig och lycklig familj, drömma om äktenskaplig kärlek, lydiga barn och glädje på ålderns höst när de fridfullt lever resten av sitt liv … I tiotals, tusentals, ja tiotusentals år fram till nu har människorna förslösat sin tid på detta sätt, utan att någon skapar sig ett perfekt liv. Alla är endast inställda på att döda varandra i denna mörka värld, i en jakt på berömmelse och rikedom, och på att intrigera mot varandra. Vem har någonsin sökt efter Guds vilja? Har någon någonsin brytt sig om Guds verk? Alla delar av den mänskliga karaktären som präglats av mörkrets inflytande har för länge sedan länge blivit människans natur, och därför är det väldigt svårt att utföra Guds verk. I dag har folk ännu mindre lust att ägna någon uppmärksamhet åt det som Gud har anförtrott dem. Jag tror hur som helst inte att folk kommer att ha något emot att jag yttrar dessa ord, eftersom det jag talar om är tusentals års historia. Att tala om historien innebär att jag talar om fakta och dessutom skandaler som är uppenbara för alla, så vad skulle det vara för mening med att säga något som strider mot fakta? Men jag tror också att när förnuftiga människor ser dessa ord, kommer de att vakna och börja sträva efter framsteg. Gud hoppas att människorna ska kunna leva och arbeta i fred och förnöjsamhet och samtidigt älska Gud. Guds vilja är att hela mänskligheten ska kunna träda in i vila; och i än högre grad är det Guds ivriga önskan att hela landet ska uppfyllas av hans härlighet. Det är bara synd att människorna fortfarande lever i glömska och inte har vaknat, så illa fördärvade av Satan att de idag inte längre liknar människor. Därför är människornas tänkande, moral och utbildning en viktig länk, och undervisning i kulturell bildning utgör en andra länk, för att förbättra människornas kulturella kaliber och förändra deras andliga synsätt.

Utdrag ur ”Arbete och inträde (3)” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud (Utdrag 308)

När människans inträde pågår är livet alltid tråkigt, fullt av det andliga livets monotona inslag, som att be, äta och dricka Guds ord eller att samlas till möten, och följaktligen tycker folk alltid att tron på Gud inte ger någon större glädje. De här andliga aktiviteterna utförs alltid utifrån mänsklighetens ursprungliga sinnelag som Satan har fördärvat. Även om människor ibland kan ta emot upplysning från den helige Ande, är deras ursprungliga tänkande, sinnelag, livsstil och vanor fortfarande djupt rotade i dem, och därför förblir deras natur oförändrad. Vad Gud avskyr mest är de vidskepliga aktiviteter som folk ägnar sig åt, men många kan ändå inte låta bli dem eftersom de tror att de här vidskepliga aktiviteterna är något som Gud har påbjudit, och än idag har de inte gjort sig av med dem helt och hållet. Det handlar om sådana saker som de arrangemang unga människors ställer till när det gäller bröllopsfester och brudutstyrslar; penninggåvor, middagar och liknande sätt att fira glada händelser på; urgamla riter som har gått i arv; alla de meningslösa vidskepliga aktiviteterna som utförs för avlidna och vid begravningshögtidligheter: det här är något som Gud avskyr ännu mer. Till och med gudstjänstdagen (inklusive sabbaten, så som den firas av den religiösa världen) är förhatlig för honom; och de sociala relationerna och det världsliga samspelet människor emellan föraktar och förkastar Gud ännu mer. Inte ens nyårsfirandet och julfirandet, som alla känner till, är något som Gud har påbjudit, än mindre allt man roar sig med vid dessa festliga helger som till exempel sånger, nyårstårtor, smällare, lyktor, julklappar, julfester och den heliga nattvarden – är inte det här avgudar i folks sinnen? Brödsbrytelsen på sabbaten, vinet och det fina linnet är ännu mer påtagliga avgudar. Alla de traditionella helgdagar som är populära i Kina, till exempel drakfestivalen, drakbåtsfestivalen, månfesten, labafestivalen, nyårsdagen och högtiderna i den religiösa världen som till exempel påsken, dopdagen och juldagen – alla dessa oförsvarliga högtider har arrangerats och gått i arv från gamla tider till idag av mängder av människor och är alltigenom oförenliga med det människosläkte som Gud skapade. Det är mänsklighetens rika fantasi och påhittighet som har fått dem att leva kvar ända till idag. Det verkar helt oskyldiga, men i själva verket är det Satan som spelar människorna ett spratt. Ju fler djävlar som trängs på ett ställe och ju mer gammalmodig och underutvecklad denna plats är, desto djupare rotade är platsens feodala sedvänjor. De här sakerna knyter samman människorna och lämnar absolut ingen rörelsefrihet. Många av högtiderna i den religiösa världen visar prov på stor originalitet och tycks skapa en bro till Guds verk, men i själva verket är de osynliga band som Satan binder folk med för att hindra dem från att lära känna Gud – allihop är alla Satans listiga knep. Faktum är att när en etapp i Guds verk är avslutad, har Gud redan förstört den tidens verktyg och metod utan att de lämnat några spår. Men ”hängivna troende” fortsätter att dyrka dessa påtagliga materiella föremål; samtidigt glömmer de vad Gud har och studerar det inte längre, till synes uppfyllda av kärleken till Gud fastän de i själva verket föste ut honom ur huset för länge sedan och placerade Satan på bordet för att dyrka honom. Bilder av Jesus, korset, Maria, Jesu dop och nattvarden – folk vördar de här bilderna som himlens Herre alltmedan de gång på gång ropar ”Gud Fader”. Är inte allt det här rena skämtet? Än idag avskyr Gud många liknande fraser och sedvänjor som har gått i arv bland människorna; de utgör ett allvarligt hinder för Guds väg framåt och dessutom åstadkommer de väldiga bakslag när det gäller mänsklighetens inträde. Bortsett från hur mycket Satan har fördärvat mänskligheten, är människornas inre helt uppfyllt av sådana saker som Witness Lees lag, Lawrences upplevelser, Watchman Nees översikter och Paulus verk. Det finns helt enkelt inget sätt för Gud att påverka människor eftersom de har alltför mycket individualism, lagar, regler, föreskrifter, system och liknande i sig; detta i kombination med människornas feodala vidskepliga tendenser har fångat och slukat mänskligheten. Det är som om folks tankar är en intressant film som berättar en färggrann saga med fantastiska varelser som far omkring på molnen, varelser som är så fantasifulla att människor blir förbluffade, förvirrade och mållösa. Sanningen är att det verk som Gud kommer för att utföra idag framför allt går ut på att ta itu med och skingra människornas vidskepligheter och förändra deras tänkande helt och hållet. Att Guds verk har bestått ända till idag beror inte på det arv som mänskligheten har fört vidare genom generationerna; det är verk som har initierats av Gud och fullbordats av honom utan något behov av att överta arvet från någon viss stor andlig gestalt eller ärva något typiskt verk som Gud har utfört i någon tidigare era. Människorna behöver inte befatta sig med något av detta. Idag har Gud ett annat sätt att tala och verka, så varför ska människorna besvära sig? Om folk vandrar dagens väg i den nuvarande strömmen och samtidigt bevarar arvet från sina ”förfäder”, kommer de inte att nå sitt mål. Gud känner djup motvilja mot just detta slags mänskliga beteende, på samma sätt som han avskyr den mänskliga världens år, månader och dagar.

Utdrag ur ”Arbete och inträde (3)” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud (Utdrag 309)

Det bästa sättet att förändra människornas sinnelag är att bota de delar av människornas innersta hjärta som har blivit grundligt förgiftade, så att människorna börjar förändra sitt tänkande och sin moral. Först och främst måste människorna inse att alla dessa religiösa riter, religiösa aktiviteter, år och månader och högtider är något Gud hatar. De måste bryta sig loss från det feodala tänkandets bojor och utplåna varje spår av sin djupt rotade vidskepliga läggning. Allt detta ingår i mänsklighetens inträde. Ni måste förstå varför Gud leder mänskligheten ut ur den sekulära världen och även varför han leder mänskligheten bort från regler och föreskrifter. Det här är porten ni kommer att träda in genom, och även om de här sakerna inte har något med er andliga upplevelse att göra, så är de det största hindret för ert inträde, det som hindrar er från att lära känna Gud. De bildar ett nät som snärjer människor. Många läser Bibeln alldeles för mycket och kan till och med citera mängder av stycken i Bibeln ur minnet. I sitt inträde i dag använder folk omedvetet Bibeln som måttstock för Guds verk, som om Bibeln är grunden för denna etapp i Guds verk, som om dess källa är Bibeln. När Guds verk stämmer överens med Bibeln stödjer folk Guds verk och ser på honom med nyvunnen aktning; när Guds verk inte stämmer med Bibeln blir människorna så nervösa att de börjar svettas och letar i Bibeln för att hitta grunden för Guds verk; om Guds verk inte omnämns i Bibeln så struntar människorna i Gud. Man kan säga att när det gäller Guds verk idag så accepterar de flesta människor det ängsligt och försiktigt, lyder det halvhjärtat och är likgiltiga inför att lära känna det; när det gäller det som var förr, håller de fast vid hälften och överger resten. Kan det kallas för inträde? Människorna betraktar böcker av andra som skatter och behandlar dem som den gyllene nyckeln till rikets port, och de visar helt enkelt inget intresse för vad Gud kräver av dem idag. Dessutom är det många ”intelligenta experter” som håller Guds ord i vänstra handen och andras ”mästerverk” i den högra, som om de vill finna grunden för Guds ord idag i dessa mästerverk så att de kan veta att Guds ord är korrekta, och de till och med förklarar Guds ord för andra genom att införliva dem med mästerverken, som om de höll på att arbeta. Sanningen att säga finns det många ”vetenskapliga forskare” bland människorna som aldrig har haft några höga tankar om dagens senaste vetenskapliga prestationer, vetenskapliga prestationer som saknar motstycke (till exempel Guds verk, Guds ord och vägen för inträde i livet), så de är allesamman ”självständiga”, ”predikar” vitt och brett i kraft av sin vältalighet och stoltserar med ”Guds goda namn”. Samtidigt är deras eget inträde i fara och de verkar vara lika långt från Guds krav som skapelsen är från idag. Hur lätt är det att utföra Guds verk? Det verkar som om folk redan har bestämt sig för att lämna kvar den ena halvan av sig själva i gårdagen och ta med sig den andra halvan till idag, överlämna den ena halvan till Satan och den andra halvan till Gud, som om detta är rätt sätt att lätta sitt samvete och känna något slags ro. Människornas inre värld är så lömsk, de är rädda att mista inte bara morgondagen utan också gårdagen, livrädda för att kränka både Satan och dagens Gud, som verkar finnas och ändå inte finnas. Eftersom människorna har misslyckats med att öva sitt tänkande och sin moral på rätt sätt, lider de brist på omdöme och kan helt enkelt inte säga om dagens verk är av Gud eller inte. Kanske beror det på att människornas feodala och vidskepliga tänkande är så djupt rotat att de för länge sedan har placerat vidskepelse och sanning, Gud och avgudar, i samma kategori och inte bryr sig om att skilja mellan dem, och de verkar oförmögna att skilja dem åt trots att de rådbråkar sin hjärna. Det är därför som människorna har gått i stå och inte längre rör sig framåt. Alla de här problemen beror på människornas brist på rätt slags ideologisk utbildning, vilket skapar stora problem för deras inträde. Följden blir att människorna aldrig känner något intresse för den sanne Gudens verk utan envist håller fast vid[1] det verk som utförs av människor (exempelvis människor de betraktar som stora män), som om de har präglats av det. Är inte de här ämnena det sista som människorna bör träda in i?

Utdrag ur ”Arbete och inträde (3)” i ”Ordet framträder i köttet”

Fotnoter:

1. ”Envist hålla fast vid” används på ett hånfullt sätt. Denna fras antyder att människorna är envisa och motspänstiga, att de håller fast vid det som är föråldrat och inte vill släppa det.

Dagliga ord från Gud (Utdrag 314)

Vad ni har kommit att förstå idag, det må vara er kunskap om prövningar eller er kunskap om tron på Gud, står högre än för någon person historien igenom som inte fullkomnats. De saker ni förstår är vad ni kommer till att veta innan ni genomgår omgivningens prövningar, men er verkliga mognad är helt oförenlig med dem. Vad ni vet står högre än vad ni omsätter i handling. Även om ni säger att människor som tror på Gud skall älska Gud, och inte skall sträva efter välsignelser utan bara efter att tillgodose Guds vilja, så är det som manifesteras i era liv långt från detta, och har blivit väldigt befläckat. De flesta människor tror på Gud för fridens och andra förmåners skull. Om det inte är till din fördel så tror du inte på Gud, och om du inte kan ta emot Guds nådegåvor så surar du. Hur kan då vad du har sagt vara din sanna mognad? När det gäller oundvikliga familjeproblem såsom att barn blir sjuka, nära och kära hamnar på sjukhus, dålig skörd och förföljelse av familjemedlemmar, då är även dessa ofta förekommande vardagsproblem för mycket för dig. När sådana saker händer hamnar du i panik, du vet inte vad du skall göra – och för det mesta klagar du på Gud. Du klagar över att Guds ord lurade dig, att Guds verk var ett hån mot dig. Har ni inte sådana tankar? Tror du att sådana saker sällan händer bland er? Ni tillbringar varenda dag i livet bland sådana händelser. Ni skänker inte minsta tanke åt hur framgångsrik er tro på Gud är och hur ni ska följa Guds vilja. Er sanna mognad är för liten, ännu mindre än en liten kycklings. När ditt familjeföretag förlorar pengar klagar du på Gud, när du upptäcker att du befinner dig i en miljö utan Guds beskydd klagar du likväl på Gud, och du klagar till och med när en av dina kycklingar dör eller en gammal ko i båset blir sjuk. Du klagar när det är dags för din son att gifta sig men din familj saknar pengar, och du klagar också när kyrkans arbetare äter ett par måltider hemma hos dig men kyrkan inte ersätter dig eller ingen skickar dig några grönsaker. Du flödar över med klagomål, och ibland deltar du inte i sammankomster eller äter och dricker Guds ord på grund av detta, så att du ibland blir negativ under en längre tid. Ingenting som händer dig i dag har något att göra med dina framtidsutsikter eller ditt öde; dessa saker skulle också inträffa även om du inte trodde på Gud, men idag flyttar du över ansvaret för dem på Gud, och insisterar på att säga att Gud har eliminerat dig. Hur är det med din tro på Gud? Har du verkligen erbjudit ditt liv? Om ni drabbades av samma prövningar som Job skulle ingen bland er som följer Gud i dag kunna stå fast, utan ni skulle alla falla. Och det finns, rätt och slätt, en hel världs skillnad mellan er och Job. Om hälften av era tillgångar beslagtogs idag, skulle ni våga förneka Guds existens; om er son eller dotter togs från er, skulle ni springa längs gatorna och skrika över oförrätter; om ditt enda sätt att förtjäna ditt levebröd upphörde, skulle du försöka att ta upp det med Gud; du skulle fråga dig varför jag sade så många ord i början för att skrämma dig. Det finns inget ni inte vågar göra vid sådana tillfällen. Det visar att ni inte har fått några sanna insikter, och att ni inte har uppnått sann mognad. Således är era inre prövningar alltför stora, för ni vet för mycket, men vad ni verkligen förstår är inte ens en tusendel av vad ni är medvetna om. Stanna inte vid ren förståelse och kunskap; ni gör bäst i att se hur mycket ni verkligen kan omsätta i handling, hur mycket av den Helige Andes insikt och upplysning ni förtjänat genom att ni själva arbetat i ert anletes svett, och i hur många av era praktiker ni har förverkligat era föresatser. Du bör ta din mognad och dina handlingar på allvar. Försök inte att bara försöka följa någons manuskript i din tro på Gud – om du i slutändan kan vinna sanningen och livet beror på din egen strävan.

Utdrag ur ”Trosutövning (3)” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud (Utdrag 317)

Människan har levt höljd i mörkrets inflytande, i slaveri under Satans inflytande, utan möjlighet att undkomma. Och efter att ha bearbetats av Satan blir människans sinnelag alltmer fördärvat. Man skulle kunna säga att människan alltid har levt med sitt fördärvade sataniska sinnelag, oförmögen att verkligen älska Gud. Om människan vill älska Gud måste därför hennes självrättfärdighet, självupptagenhet, arrogans, inbilskhet och liknande, som alltsamman tillhör Satans sinnelag, skalas av henne. Om inte, är hennes kärlek en oren kärlek, en satanisk kärlek, en kärlek som absolut inte kan få Guds godkännande. Ingen kan verkligen älska Gud utan att direkt fullkomliggöras, åtgärdas, krossas, beskäras, tillrättavisas eller förfinas av den helige Ande. Om du säger att en del av ditt sinnelag representerar Gud och att du därför verkligen kan älska Gud, då är du en som talar arroganta ord och en befängd människa. Och sådana människor är ärkeängeln! Människans medfödda natur kan inte direkt representera Gud. Människan måste kasta av sig sin medfödda natur med hjälp av Guds fullkomnande, och sedan – genom att hon endast bryr sig om Guds vilja, uppfyller Guds vilja och dessutom genomgå den helige Andes verk – kan hennes utlevande få Guds godkännande. Ingen som lever i köttet kan representera Gud direkt, såvida hon inte är en människa som används av den helige Ande. Men inte ens en sådan människas sinnelag och vad hon lever ut kan sägas alltigenom representera Gud; man kan bara säga att det hon lever ut styrs av den helige Ande. En sådan människas sinnelag kan inte representera Gud.

Även om människans sinnelag har bestämts av Gud – det är obestridligt och kan betraktas som något positivt – har det bearbetats av Satan. Därför är hela människans sinnelag Satans sinnelag. Någon kanske säger att Gud, på grund av sitt sinnelag, handlar uppriktigt och att även hon beter sig på detta sätt och har denna slags karaktär, och därför menar hon att detta hennes sinnelag representerar Gud. Vad för slags människa är detta? Kan det fördärvade sataniska sinnelaget representera Gud? Den som hävdar att hans sinnelag är representativt för Gud, den personen hädar Gud och förolämpar den helige Ande! Med utgångspunkt från hur den helige Ande verkar, består Guds verk på jorden enbart av att erövra. Det är därför mycket av människans fördärvade sataniska sinnelag ännu inte har renats och det som människan lever ut fortfarande är Satans avbild. Det är vad människan tror är gott och representerar människans köttsliga handlingar, eller för att uttrycka det mer precist, det representerar Satan och kan absolut inte representera Gud. Även om en människa redan älskar Gud så mycket att hon är förmögen att njuta av ett himmelskt liv på jorden, kan säga saker som ”Å Gud! Jag kan inte älska dig nog” och har nått den högsta sfären, kan man ändå inte säga att hon lever ut Gud eller representerar Gud, för människans substans är inte lik Guds. Människan kan aldrig leva ut Gud, än mindre bli Gud. Vad den helige Ande har styrt människan att leva ut är bara i samklang med vad Gud begär av människan.

Alla Satans handlingar och gärningar manifesteras i människan. Alla människans handlingar och gärningar är ett uttryck för Satan och kan därför inte representera Gud. Människan är Satan förkroppsligad, och människans sinnelag kan inte representera Guds sinnelag. Vissa människor har god karaktär; Gud kan till viss del verka genom sådana människors karaktär, och det verk de utför styrs av den helige Ande. Men deras sinnelag är oförmöget att representera Gud. Det verk Gud utför på dem består bara av att arbeta med och utveckla det som redan finns inuti. Det må vara profeter eller män som Gud använde i forna tider – ingen kan direkt representera honom. Ingen människa börjar älska Gud annat än under omständigheternas tvång och inte en enda strävar självmant efter att samarbeta. Vad är positiva saker? Allt som kommer direkt från Gud är positivt. Men människans sinnelag har bearbetats av Satan och kan inte representera Gud. Endast den inkarnerade Guden – hans kärlek, hans vilja att lida, hans rättfärdighet, underkastelse, ödmjukhet och doldhet – allt detta representerar Gud direkt. Det beror på att när han kom hade han inte någon syndig natur och han kom direkt från Gud utan att ha bearbetats av Satan. Jesus är endast en avbild av syndigt kött och representerar inte synden; därför är alla hans handlingar, gärningar och ord, fram till den stund då han fullbordade verket genom korsfästelsen (inklusive det ögonblick då han korsfästes) direkt representativa för Gud. Jesu exempel räcker för att bevisa att ingen människa med en syndig natur kan representera Gud, och människans synd representerar Satan. Det vill säga, synd representerar inte Gud, och Gud är syndfri. Även det verk som den helige Ande utfört i människan kan endast anses ha styrts av den helige Ande och kan inte sägas vara utfört av människan å Guds vägnar. Men vad människan beträffar representerar varken hennes synd eller hennes sinnelag Gud. Om man tittar på det verk som den helige Ande utfört i människan från gångna tider fram till i dag, ser man att människan har det hon lever ut enbart tack vare att den helige Ande har verkat i henne. Mycket få är i stånd att leva ut sanningen efter att ha blivit åtgärdade och fostrade av den helige Ande. Det vill säga, endast den helige Andes verk är närvarande och det finns inget samarbete från människans sida. Ser du detta klart nu? Vad skall du i så fall göra för att ge ditt yttersta för att arbeta i samförstånd med honom medan den helige Ande är verksam och därigenom fullgöra din plikt?

Ur ”Den fördärvade människan är oförmögen att representera Gud” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud (Utdrag 318)

Din tro på Gud, din strävan efter sanning och till och med sättet du uppför dig på bör alla vara baserade på verklighet: Allt du gör bör vara praktiskt och du bör inte sträva efter sådana illusoriska, nyckfulla ting. Det finns inget värde i att uppträda på det här sättet och dessutom inget värde i ett sådant liv. Eftersom din strävan och ditt liv inte tillbringas bland något annat än oärlighet och svek, och du inte strävar efter ting som har värde och betydelse, vinner du inget annat än absurda resonemang och dogmer som inte är av sanningen. Sådana ting har ingen relation till betydelsen och värdet av din existens, och kan endast föra dig till en intetsägande värld. På det här sättet kommer hela ditt liv att sakna värde eller betydelse – och om du inte strävar efter ett liv av betydelse kan du leva hundra år och allt skulle vara till ingen nytta. Hur kan det kallas ett människoliv? Är det inte snarare ett djurs liv? Likaså, om ni försöker följa vägen för tro på Gud, men inte gör några försök att sträva efter den Gud som går att se, utan i stället tillber en osynlig och obegriplig Gud, är då inte en sådan strävan än mer fruktlös? I slutändan kommer din strävan att bli en hög av ruiner. Till vilken fördel är en sådan strävan för dig? Det största problemet med människan är att hon bara älskar ting som hon inte kan se eller röra vid, ting som är i högsta grad mystiska och förunderliga, och som är omöjliga för människan att föreställa sig och ouppnåeliga för vanliga dödliga. Ju mer orealistiska dessa ting är, desto mer analyseras de av människan, som till och med strävar efter dem, utan att tänka på något annat, och försöker vinna dem. Ju mer orealistiska de är, desto noggrannare rannsakar och analyserar människan dem, och går till och med så långt att hon gör sina egna uttömmande idéer om dem. Ju mer realistiska saker och ting är, däremot, desto lättare avfärdar människan dem; hon ser helt enkelt ner på dem och visar till och med förakt mot dem. Är inte det här precis er attityd gentemot det realistiska verk jag gör i dag? Ju mer realistiska sådana saker och ting är, desto mer fördomsfulla är ni mot dem. Ni undvarar ingen tid för att undersöka dem utan ignorerar dem bara; ni ser ner på dessa realistiska, låga krav och hyser till och med flera föreställningar om denna Gud som är i högsta grad verklig, och är helt enkelt oförmögna att acceptera att han är verklig och normal. Tror du på så sätt inte mitt i oklarhet? Du har en orubblig tro på förflutna tiders vaga Gud och inget intresse för dagens verkliga Gud. Beror inte detta på att gårdagens Gud och dagens Gud är från två olika eror? Beror det inte också på att gårdagens Gud är himlens upphöjda Gud, medan dagens Gud är en pytteliten man på jorden? Är det inte, dessutom, för att den Gud som tillbes av människan är det som skapats av hennes uppfattningar, medan dagens Gud är ett verkligt kött skapat på jorden? När allt är sagt och gjort, är det inte för att dagens Gud är för verklig som människan inte strävar efter honom? För det som dagens Gud kräver av människan är just det som människan är mest ovillig att göra, och som får henne att skämmas. Gör inte detta saker och ting svåra för människan? Blottlägger inte detta hennes ärr? På det här sättet blir många av dem som inte följer verkligheten den inkarnerade Gudens fiender, antikrister. Är inte det här ett uppenbart faktum? Tidigare, när Gud ännu inte hade blivit kött, kan du ha varit en religiös figur eller en gudfruktig troende. När Gud sedan blev kött blev många sådana gudfruktiga troende oavsiktligt antikrist. Vet du vad som pågår här? I din tro på Gud koncentrerar du dig inte på verkligheten och strävar du inte efter sanningen, utan i stället hänger du upp dig på lögner – är inte detta den tydligaste källan till din fiendskap gentemot den inkarnerade Guden? Den inkarnerade Guden kallas Kristus, så är då inte alla som inte tror på den inkarnerade Guden antikrist? Och är då den du tror på och älskar verkligen denna Gud i köttet? Är det verkligen denna levande Gud som andas som är mest realistisk och enastående normal? Exakt vad är det som är målet med din strävan? Finns det i himlen eller på jorden? Är det en uppfattning eller är det sanningen? Är det Gud eller är det någon övernaturlig varelse? Faktum är att sanningen är den verkligaste av livets aforismer, och den högsta av sådana aforismer bland hela mänskligheten. Eftersom det är kravet som Gud ställer på människan, och verket som görs av Gud personligen, kallas det livets aforism. Det är inte en aforism som är sammanfattad från något och det är inte heller ett berömt citat från någon stor figur, i stället är det yttrandet till mänskligheten från himmelens och jordens och alltings Herre, och inte några ord sammanfattade av människan, utan Guds inneboende liv. Och därmed kallas det för den högsta av livets alla aforismer. Människans strävan efter att omsätta sanningen i praktiken är utförandet av hennes plikt, det vill säga att uppfylla Guds krav. I detta kravs väsen ligger den sannaste av alla sanningar, snarare än tomma dogmer som ingen människa kan leva upp till. Om din strävan inte är något annat än dogmer och inte innehåller någon sanning, gör du då inte uppror mot sanningen? Är du inte någon som attackerar sanningen? Hur skulle en sådan person sträva efter att älska Gud? Människor som saknar verklighet är de som förråder sanningen och de är alla till sin natur upproriska!

Utdrag ur ”Endast de som känner Gud och hans verk kan tillfredsställa Gud” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud (Utdrag 319)

Alla är ni glada över att få belöningar inför Gud och få vara föremål för hans välvilja inför hans ögon. Detta är varje persons önskan efter att hon har kommit till tro på Gud, för människan strävar helhjärtat efter högre ting och ingen vill komma efter andra. Detta är människans natur. Just därför försöker många av er ständigt ställa er in hos Gud i himlen, men i själva verket är er lojalitet och uppriktighet gentemot Gud långt mindre än er lojalitet och uppriktighet gentemot er själva. Varför säger jag detta? På grund av att jag inte alls erkänner er lojalitet till Gud, och jag förnekar också att den Gud som finns i era hjärtan verkligen existerar. Det vill säga, den Gud som ni dyrkar, den vaga Gud som ni beundrar, existerar inte alls. Skälet till att jag kan säga det så definitivt är att ni är alltför långt borta från den sanna Guden. Anledningen till att ni har lojalitet är att ni har en avgud inom era hjärtan, och vad det gäller mig, den Gud som varken framstår som stor eller liten i era ögon, är allt ni gör att erkänna mig med ord. När jag talar om ert stora avstånd från Gud, tänker jag på hur långt borta ni är från den sanna Guden, medan den vaga Guden verkar vara nära till hands. När jag säger ”varken stor”, syftar det på hur den Gud som ni tror på i dag bara verkar vara en människa utan stora förmågor; en människa som inte är särskilt upphöjd. Och när jag säger ”eller liten”, betyder det att även om denna människa inte kan frammana vinden och befalla regnet, kan han ändå åkalla Guds Ande för att utföra det verk som skakar himlen och jorden, och gör människan helt förvirrad. Utåt sett verkar ni alla vara väldigt lydiga mot denna Kristus på jorden, men i själva verket varken tror ni på honom eller älskar honom. Vad jag menar är att den ni verkligen tror på är den där vaga Guden i era känslor, och den ni verkligen älskar är den Gud ni längtar efter natt och dag, men som ni aldrig har sett personligen. Vad det gäller denna Kristus, är er tro obetydlig, och er kärlek till honom är obefintlig. Tro innebär övertygelse och tillit; kärlek innebär vördnad och beundran i hjärtat, att aldrig skiljas åt. Men er tro på och kärlek till dagens Kristus kommer inte i närheten av detta. Vad det gäller tro, hur tror ni på honom? Vad det gäller kärlek, på vilket sätt älskar ni honom? Ni har helt enkelt ingen förståelse för hans sinnelag, än mindre har ni kunskap om hans substans, så hur tror ni på honom? Vad är verkligt i er tro på honom? Hur älskar ni honom? Vad är verkligt i er kärlek till honom?

Många har följt mig till denna dag utan att tveka, och under dessa år har ni alla lidit av stor utmattning. Jag har helt förstått allas er medfödda karaktär och vanor, och det har varit ytterst mödosamt att interagera med er. Det är synd att fastän jag har fått mycket information om er, har ni inte den minsta förståelse för mig. Inte undra på att folk säger att ni blev lurade av en människa i ett förvirrat ögonblick. Ni förstår ingenting av mitt sinnelag, och än mindre kan ni fatta vad som finns i mitt sinne. Era missförstånd om mig strör salt i såren, och er tro på mig är fortfarande en förvirrad tro. I stället för att säga att ni tror på mig, skulle det vara mer passande att säga att ni försöker ställa er in hos mig och fjäska för mig. Era motiv är mycket enkla – vem som helst som kan belöna mig skall jag följa, och vem som helst som kan hjälpa mig att undkomma de stora katastroferna skall jag tro på, oavsett om han är Gud eller någon viss Gud. Inget av detta spelar någon roll för mig. Det finns många sådana personer bland er, och detta tillstånd är mycket allvarligt. Om ett test görs, en dag, för att se hur många av er som tror på Kristus på grund av att ni har insikt i hans substans, är jag rädd att ingen av er kommer att kunna göra vad jag önskar. Så det skulle inte skada för var och en av er att överväga denna fråga: Den Gud som ni tror på är helt annorlunda än jag, och eftersom det är så, vad är då det väsentliga i er tro på Gud? Ju mer ni tror på er så kallade Gud, desto längre bort från mig förirrar ni er. Vad är då kärnan i denna fråga? Jag är säker på att ingen av er någonsin har övervägt denna fråga, men har allvaret i denna fråga förespeglat er? Har ni tänkt på konsekvenserna av att fortsätta med denna form av tro?

Utdrag ur ”Hur man lär känna Gud på jorden” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud (Utdrag 320)

Jag uppskattar väldigt mycket dem som inte hyser misstankar mot andra, och jag gillar också mycket dem som beredvilligt accepterar sanningen; dessa två typer av människor visar jag stor omsorg med, för i mina ögon är de ärliga människor. Om du är väldigt svekfull, kommer du att ha ett bevakat hjärta och misstankar mot alla frågor och alla människor. Av denna anledning är din tro på mig byggd på misstankens grund. Ett sådant slags tro kommer jag aldrig att kännas vid. Om man saknar genuin tro, kommer man att hamna ännu längre bort från verklig kärlek. Och om du kan tvivla på Gud och spekulera om honom, då är du utan tvekan den mest svekfulla av människor. Du spekulerar i huruvida Gud kan vara lik människan: oförlåtligt syndfull, med ringa karaktär, utan ärlighet och förnuft, i avsaknad av rättskänsla, hemfallen åt illvillig, försåtlig och listig taktik, samt glad över ondska, mörker och så vidare. Är inte anledningen till att människan har sådana tankar, att hon inte har minsta kunskap om Gud? Detta slags tro är inget annat än synd! Dessutom finns det till och med vissa som tror att de som behagar mig inte är annat än lismare och smickrare, och att de som brister i dessa färdigheter inte kommer att vara välkomna, utan förlora sin plats i Guds hus. Är detta all den kunskap ni har snappat upp under dessa många år? Är detta vad ni har vunnit? Och er kunskap om mig slutar inte med dessa missförstånd; än värre är er hädelse mot Guds Ande och ert smädande av himlen. Det är därför jag säger att en sådan tro som er endast kommer att få er att förirra er ännu längre bort från mig och opponera ännu mer mot mig. Under många års arbete har ni sett många sanningar, men vet ni vad mina öron har hört? Hur många av er är villiga att acceptera sanningen? Ni tror alla att ni är villiga att betala priset för sanningen, men hur många har verkligen lidit för sanningen? Allt som finns i era hjärtan är orättvisa, och därför anser ni att någon, oavsett vem hon än är, är bedräglig och förvrängd. Ni tror till och med att Gud inkarnerad, precis som en vanlig människa, skulle sakna ett vänligt hjärta eller en välvillig kärlek. Än mer tror ni att en ädel karaktär och en barmhärtig, välvillig natur bara existerar hos Gud i himlen. Och ni anser att ett sådant helgon inte existerar, och att bara mörkret och ondskan regerar på jorden, medan Gud är någonting som människan lämnar in sin längtan efter det goda och vackra till, en legendarisk figur påhittad av människan. I era sinnen är Gud i himlen väldigt rak, rättfärdig och stor, värdig tillbedjan och vördnad, men denna Gud på jorden är bara ett substitut och ett redskap för Gud i himlen. Ni tror att denna Gud inte kan vara likvärdig Gud i himlen, än mindre kan han nämnas i samma andetag som honom. Vad det gäller Guds storhet och ära, tillhör de härligheten hos Gud i himlen, men vad det gäller människans natur och fördärv, är de egenskaper som Gud på jorden har en del i. Gud i himlen är alltid upphöjd, medan Gud på jorden för evigt är obetydlig, svag och inkompetent. Gud i himlen är inte hemfallen åt känslor, bara rättfärdighet, medan Gud på jorden bara har själviska motiv och saknar all rättvisa och förnuft. Gud i himlen har inte minsta förvrängdhet och är för evigt trofast, medan Gud på jorden alltid har en oärlig sida. Gud i himlen har en varm kärlek till människan, medan Gud på jorden inte tar tillräckligt hand om människan, och till och med försummar henne helt och hållet. Denna felaktiga kunskap har länge funnits i era hjärtan och kan även föras vidare in i framtiden. Ni betraktar alla Kristi gärningar utifrån de orättfärdigas synvinkel och ni utvärderar alla hans verk, liksom hans identitet och substans, utifrån de ondskefullas perspektiv. Ni har begått ett stort misstag och gjort det som aldrig har gjorts av dem som fanns före er. Det vill säga, ni tjänar bara den upphöjda Gud i himlen med en krona på sitt huvud och ni betjänar aldrig den Gud ni betraktar som så obetydlig att han är osynlig för er. Är inte detta er synd? Är inte detta ett klassiskt exempel på ert brott mot Guds sinnelag? Ni tillber Gud i himlen. Ni vördar upphöjda bilder och sätter värde på dem som utmärker sig med sin vältalighet. Du tar gärna emot befallningar från den Gud som fyller dina händer med rikedomar och du trånar storligen efter den Gud som kan uppfylla varje önskan du har. Den enda som du inte tillber är den Gud som inte är upphöjd; det enda du hatar är förbindelse med denna Gud som inte någon människa kan ta mycket notis om. Det enda du är ovillig att göra är att tjäna denna Gud som aldrig har gett dig ett enda öre, och den enda som inte kan få dig att längta efter honom är denna oangenäma Gud. Denna typ av Gud kan inte få dig att vidga dina vyer, att känna dig som om du har funnit en skatt, än mindre uppfylla dina önskningar. Varför vill du då följa honom? Har du tänkt på sådana här frågor? Vad du gör förnärmar inte bara denne Kristus; än viktigare, det förnärmar Gud i himlen. Detta tycker jag inte är syftet med er tro på Gud!

Utdrag ur ”Hur man lär känna Gud på jorden” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud (Utdrag 321)

Ni längtar storligen efter att Gud skall glädja sig åt er, men ni är väldigt långt borta från Gud. Vad är det frågan om? Ni accepterar bara hans ord, men inte hans åtgärder eller hans beskärning; än mindre kan ni acceptera hans ordning, så att ni har fullständig tilltro till honom. Vad är det då frågan om? I den slutliga analysen är er tro ett tomt äggskal som aldrig kan ge upphov till en kyckling. För er tro har inte fört er närmare sanningen eller vunnit liv åt er, utan har i stället fört med sig en skenbar känsla av näring och hopp. Ert syfte med att tro på Gud är detta hopp och denna känsla av näring, snarare än sanningen och livet. Därför säger jag att vägen för er tro på Gud inte är något annat än att försöka ställa sig in hos Gud genom inställsamhet och skamlöshet, och den kan på intet sätt betraktas som en sann tro. Hur skall en kyckling kunna komma från en tro som denna? Med andra ord, hur kan detta slags tro bära frukt? Syftet med er tro på Gud är att använda Gud för att uppfylla era mål. Är inte detta ytterligare ett exempel på era brott mot Guds sinnelag? Ni tror att Gud i himlen existerar, men förnekar att Gud på jorden gör det. Men jag godtar inte era åsikter. Jag lovordar bara de människor som håller fötterna på jorden och tjänar Gud på jorden, men aldrig dem som aldrig erkänner Kristus som finns på jorden. Oavsett hur lojala sådana människor är mot Gud i himlen, kommer de inte undan min hand, som bestraffar de ondskefulla. Dessa människor är de ondskefulla; de är ondskefulla som motsätter sig Gud och som aldrig villigt har lytt Kristus. Naturligtvis innefattar deras skara alla de som inte vet och därtill de som inte erkänner Kristus. Tror du att du kan agera som du vill mot Kristus så länge du är lojal mot Gud i himlen? Fel! Din okunnighet om Kristus är okunnighet om Gud i himlen. Oavsett hur lojal du är mot Gud i himlen, är det bara tomt prat och förevändningar, för Gud på jorden är inte bara avgörande för att människan tar emot sanningen och en djupare kunskap, utan ännu mer för att fördöma människan och därefter för att samla in fakta för att straffa de ondskefulla. Har du förstått de fördelaktiga och skadliga utfallen här? Har du upplevt dem? Jag önskar att ni en dag snart skall förstå denna sanning: För att känna Gud, måste man inte bara känna Gud i himlen, utan – ännu viktigare – Gud på jorden. Blanda inte samman dina prioriteringar och låt inte det underordnade ersätta det huvudsakliga. Endast på detta sätt kan du verkligen bygga en bra relation med Gud, komma närmare Gud och föra ditt hjärta närmare honom. Om du har varit troende i många år och länge har varit förbunden med mig, men ändå håller avstånd till mig, då säger jag att det måste vara så att du ofta kränker Guds sinnelag, och ditt slut kommer att bli mycket svårt att räkna ut. Om de många åren av förbindelse med mig inte bara har misslyckats med att göra dig till en person som har mänsklighet och sanningen, utan snarare har inpräntat ondskefulla sätt i din natur, och du inte bara har dubbelt så mycket storhetsvansinne som tidigare, utan dina missförstånd om mig har också mångdubblats, så att du börjar se på mig som din lilla hjälpreda, då säger jag att din plåga inte längre är ytlig utan har trängt ända in i benen på dig. Allt som återstår för dig är att vänta på att planeringen av din begravning görs. Då behöver du inte bönfalla mig att vara din Gud, för du har begått en synd som förtjänar döden, en oförlåtlig synd. Även om jag kunde förbarma mig över dig, kommer Gud i himlen att insistera på att ta ditt liv, för dina brott mot Guds sinnelag är inget vanligt problem, utan av en mycket allvarlig natur. Skyll inte på mig, när stunden kommer, för att jag inte har informerat dig i förväg. Allt handlar om detta: När du förbinder dig med Kristus ‒ Gud på jorden ‒ som en vanlig människa, det vill säga när du tror att denna Gud inte är något annat än en människa, det är då du skall förgås. Detta är min enda varning till er alla.

Utdrag ur ”Hur man lär känna Gud på jorden” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud (Utdrag 322)

I människan finns bara trons osäkra ord, men hon vet inte vad som utgör tro, än mindre varför hon tror. Människan förstår alltför lite och hon är själv är alltför bristfällig; hon har bara en ouppmärksam och okunnig tro på mig. Fastän hon inte vet vad tro är eller varför hon tror på mig, fortsätter hon tvångsmässigt att göra det. Vad jag begär av människan är inte bara att hon tvångsmässigt skall åkalla mig på det här sättet eller tro på mig på ett osammanhängande sätt. Det verk som jag utför syftar nämligen till att människan skall se mig och lära känna mig, inte till att hon skall bli imponerad och se på mig i ett nytt ljus på grund av mitt verk. Jag har tidigare uppenbarat många tecken och under, och utfört många mirakel. Den tidens israeliter beundrade mig mycket och vördade verkligen min enastående förmåga att bota sjuka och driva ut demoner. På den tiden trodde judarna att mina helandekrafter var mästerliga och enastående. På grund av mina många sådana gärningar, betraktade de mig med respekt; de kände stor beundran för alla mina krafter. Alla som såg mig utföra mirakel följde mig noga, till den grad att tusentals omgav mig för att se på när jag helade de sjuka. Jag visade upp så många tecken och under, men människan betraktade mig bara som en skicklig läkare; vid den tiden talade jag också många undervisande ord till dem, men de betraktade mig bara som en lärare som var överlägsen sina lärjungar! Än i denna dag, efter att människor har sett de historiska uppgifterna om mitt verk, fortsätter deras tolkning att vara att jag är en stor läkare, som helar de sjuka, och en lärare för de okunniga. Och de har fastställt att jag är den barmhärtige Herren Jesus Kristus. De som tolkar skriften kan ha överträffat mina färdigheter i att hela, eller är kanske till och med lärjungar som nu har överträffat sin lärare, men sådana berömda män, vars namn är kända över hela världen, ser mig trots det som obetydlig, som bara en läkare! Mina gärningar är fler än sandkornen på stränderna, och min visdom är större än den hos Salomos alla söner, men människor tänker bara på mig som en läkare av ringa betydelse och som en okänd lärare för människan! Hur många tror på mig bara för att jag skulle bota dem? Hur många tror på mig bara för att jag skulle använda mina krafter för att driva ut orena andarna ur deras kroppar? Och hur många tror på mig enbart för att få frid och glädje från mig? Hur många tror på mig för att sedan bara kräva mer materiell rikedom från mig, och hur många tror på mig bara för att kunna tillbringa detta liv i trygghet och vara välbehållna i den kommande världen? Hur många tror på mig bara för att kunna undvika lidande i helvetet och för att få himlens välsignelser? Hur många tror på mig bara för tillfälligt välbefinnande, utan att försöka vinna något i den kommande världen? När jag lät min vrede falla över människan och ryckte bort all den glädje och frid hon ursprungligen hade haft, började hon tveka. När jag lät helvetets kval komma över människan och tog tillbaka himlens välsignelser, förvandlades hennes skam till vrede. När människan bad mig att bota henne, brydde jag mig inte om henne och kände avsky för henne, och hon gav sig av bort från mig och sökte istället efter ondskefull läkekonst och häxkonsternas väg. När jag tog bort allt som människan hade krävt av mig, försvann alla spårlöst. Därför säger jag att människan tror på mig på grund av att jag ger för mycket nåd, och för att det finns alltför mycket att vinna. Judarna trodde på mig på grund av min nåd och följde mig vart jag än gick. Dessa obildade människor med begränsad kunskap och erfarenhet ville bara få se de tecken och under jag gjorde. De betraktade mig som judarnas familjeöverhuvud, som kunde utföra de största miraklen. När jag drev ut demoner från människor, talade de därför sinsemellan under stor förvirring, och sade att jag är Elia, att jag är Mose, den äldste av alla profeter och den störste av alla läkare. Bortsett från att jag själv sade att jag är livet, vägen och sanningen kunde inte någon känna till mitt väsen eller min identitet. Bortsett från att jag själv sade att himmelriket är den plats där min Fader bor, visste ingen att jag är Guds Son och Gud själv. Bortsett från att jag själv sade att jag skall försona och friköpa hela mänskligheten, visste ingen att jag är mänsklighetens Frälsare; människorna kände mig som en generös och medkännande människa. Och bortsett från att jag själv kunde förklara allt om mig, kände inte någon mig, och ingen trodde att jag är den levande Gudens Son. Människan har bara ett sådant sätt att tro på mig, och hon bedrar mig på det sättet. Hur kan människan vittna om mig när hon har en sådan syn på mig?

Utdrag ur ”Vad vet du om tro?” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud (Utdrag 323)

Folk har trott på Gud länge, men ändå har de flesta ingen förståelse för ordet ”Gud”. De följer bara med i något slags virrvarr. De har ingen aning om exakt varför människan borde tro på Gud eller exakt vad Gud är. Om folk bara vet att de ska tro på och följa Gud, men inte vad Gud är, och inte förstår Gud, är det då inte det största skämtet i världen? Även om människor har bevittnat många himmelska mysterier vid det här laget och hört mycket djup kunskap som människan aldrig tidigare hade förstått, befinner de sig i mörkret när det gäller många av de mest grundläggande sanningar som de än så länge inte funderat på. Vissa säger kanske: ”Vi har trott på Gud i många år. Hur skulle vi inte kunna veta vad Gud är? Nedvärderar inte det här oss?” Men egentligen har ingen, trots att alla följer mig i dag, någon förståelse för allt detta nuvarande verk. De släpper de allra enklaste och alldagligaste av frågor, för att inte tala om den mest komplexa frågan om ”Gud”. Du bör veta att de frågor som du viftar bort och inte kan upptäcka är de som du borde förstå bäst, för du kan inget annat än att följa massan och du lägger inte vikt vid och bryr dig inte om vad du borde utrusta dig med. Vet du verkligen varför du borde tro på Gud? Vet du verkligen vad Gud är? Vet du verkligen vad människan är? Som en människa som tror på Gud, om du inte lyckas förstå de här sakerna, förlorar du då inte värdigheten som någon som tror på Gud? Mitt verk i dag är detta: att få människor att förstå sitt väsen, förstå allt som jag gör och lära känna Guds sanna ansikte. Det här är den sista akten i min förvaltningsplan, det sista stadiet av mitt verk. Det är därför jag berättar för er om alla livets mysterier i förväg, så att ni alla kan acceptera dem från mig. Eftersom det här är den sista tidsålderns verk, måste jag berätta för er om alla livets sanningar som ni aldrig har tagit in tidigare, även om ni är oförmögna att absorbera dem och att tåla dem, eftersom ni helt enkelt är otillräckliga och alltför dåligt utrustada. Jag vill avsluta mitt verk, göra färdigt allt mitt nödvändiga verk och informera er fullständigt om vilket uppdrag jag ger er, så att ni inte än en gång går vilse och faller för den ondas bedrägerier när mörkret nedstiger. Det finns många vägar bortom din förståelse, många saker du inte förstår. Du är så okunnig. Jag är väl medveten om din mognad och dina tillkortakommanden. Av den anledningen, trots att det finns många ord som du inte kommer att kunna absorbera, vill jag fortfarande berätta alla dessa sanningar för dig som du aldrig har tagit in tidigare – eftersom jag fortsätter oroa mig för om du, med din aktuella mognad, kommer att kunna vittna om mig. Det är inte så att jag förminskar er. Ni är alla vilddjur som inte har genomgått min formella utbildning och det är verkligen diskutabelt hur mycket ära som finns inom er. Trots att jag har lagt ner otroligt mycket energi på att verka på er, tycks det som att de positiva delarna i er är praktiskt taget obefintliga, medan däremot de negativa delarna kan räknas på ena handens fingrar och bara tjänstgör som vittnesbörd som skämmer ut Satan. I stort sett allt annat i er är Satans gift. För mig ser ni ut som om ni är bortom räddning. Så med tanke på hur saker och ting är nu, tittar jag på era olika beteenden och jag känner äntligen till er sanna mognad. Det är därför jag fortsätter oroa mig för er: Om människan lämnas att leva livet på egen hand, kommer hon då verkligen att klara sig bättre än eller lika bra som hur hon klarar sig i dag? Oroar ni er inte över er barnsliga mognad? Kan ni verkligen vara som Israels utvalda folk, lojala mot mig och endast mig under alla omständigheter? Det ni uppvisar är inte busigheten hos barn som har sprungit iväg från sina föräldrar, utan den råhet som bryter fram ur djur som är utom räckhåll för sina ägares piskor. Ni borde känna till er natur, vilken också är den svaghet som ni alla delar, er gemensamma krämpa. Min enda uppmaning till er i dag är alltså att vittna om mig. Låt inte under några omständigheter den gamla krämpan flamma upp igen. Det viktigaste är att avge vittnesbörd. Det är hjärtat av mitt verk. Ni bör acceptera mina ord precis som Maria accepterade Jehovas uppenbarelse som kom till henne i en dröm, att tro och sedan lyda. Endast detta anses som att vara kysk. För det är ni som hör mina ord mest, de som är mest välsignade av mig. Jag ger er alla mina värdefulla ägodelar och skänker er precis allt. Er status och Israels folks status skiljer sig emellertid så mycket, det är hela världar mellan dem. I jämförelse med dem får ni emellertid så mycket mer. Medan de väntar desperat på mitt framträdande ägnar ni trevliga dagar med mig och tar del av mina rikedomar. I jämförelse, vad ger er rätten att klaga högljutt och bråka med mig och kräva delar av mina ägodelar? Får ni inte tillräckligt? Jag ger er så mycket, men det som ni ger mig i gengäld är hjärtskärande sorg och ångest, och hejdlöst agg och missnöje. Ni är alltför motbjudande, men samtidigt väcker ni också medlidande. Därför har jag inget annat val än att svälja all min förbittring och protestera mot er gång på gång. Under dessa flera tusen år av verk hade jag aldrig tidigare kommit med några invändningar mot mänskligheten eftersom jag har upptäckt att i den mänskliga historiens utveckling är bara sveken bland er de mest välkända. De är som värdefulla arv som lämnats över till er av antikens berömda förfader. Som jag hatar de där omänskliga svinen och hundarna. Ni är alltför samvetslösa! Er karaktär är alltför usel! Era hjärtan är alltför förhärdade! Om jag tog mina ord och mitt verk till israeliterna skulle jag ha vunnit ära för länge sedan. Men bland er är det annorlunda. Bland er finns det bara grym underlåtenhet, kalla handen från er och era ursäkter. Ni är alltför likgiltiga och alltför värdelösa!

Utdrag ur ”När det gäller Gud, vilken är din förståelse?” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud (Utdrag 324)

Ni borde nu alla förstå den sanna innebörden av att tro på Gud. Den innebörd av tro på Gud som jag förut talade om har att göra med ert positiva inträde. Så blir inte fallet idag. Idag skulle jag vilja analysera själva det väsentliga i er tro på Gud. Naturligtvis blir det då en vägledning ur negativ synvinkel; om jag inte gör på det sättet får ni aldrig vetskap om er sanna skepnad, och kommer för alltid att skryta om er fromhet och trofasthet. Med andra ord, om jag inte gräver upp den fulhet som finns djupt inne i era hjärtan, så kommer ni var och en att sätta en krona på huvudet och ge er själva all ära. Er högmodiga och arroganta natur driver er att förråda ert eget samvete, att göra uppror mot och motstå Kristus, och avslöja er fulhet, så att era avsikter, föreställningar, överdrivna begär och lystnadsfulla blickar kommer fram i ljuset. Och ändå fortsätter ni påstå att ni kommer att hänge ert liv åt Kristi verk, och ni upprepar om och om igen de sanningar som Kristus uttalade för länge sedan. Detta är er ”tro”. Detta är er ”tro utan orenhet”. Jag har hela tiden tillämpat en mycket sträng norm för människan. Om din lojalitet åtföljs av avsikter och villkor, då skulle jag hellre vara utan din så kallade lojalitet, för jag avskyr dem som bedrar mig genom sina avsikter och pressar mig med villkor. Jag vill bara att människan skall vara fullständigt lojal mot mig, och jag vill att hon skall göra allt för trons skull och för att bevisa ett enda ord: tro. Jag föraktar när ni använder sötsliskiga ord för att glädja mig. För jag behandlar alltid er med fullständig uppriktighet, och därför önskar jag att ni också handlar gentemot mig med en sann tro. När det gäller tro är det många som tror att de följer Gud därför att de har tro, annars skulle de inte kunna uthärda ett sådant lidande. Då frågar jag dig detta: Hur kommer det sig att du aldrig vördar Gud trots att du tror att han finns? Varför fruktar du inte Gud i ditt hjärta om du tror att han finns? Du godtar att Kristus är Guds inkarnation, så varför hyser du då ett sådant förakt mot honom? Varför agerar du så vanvördigt mot honom? Varför dömer du honom öppet? Varför spionerar du alltid på hans rörelser? Varför underkastar du dig inte hans ordning? Varför handlar du inte efter hans ord? Varför pressar och rånar du honom på hans gåvor? Varför talar du i Kristi ställe? Varför dömer du över om hans verk och hans ord är korrekta eller inte? Varför törs du häda mot honom bakom hans rygg? Är det de här sakerna och andra som utgör er tro?

Varje del av ert tal och beteende avslöjar de inslag av icke-tro på Kristus som ni bär inuti er. Era motiv och mål för vad ni gör är präglade av otro; till och med den innebörd som utstrålas i er blick är befläckad av sådana inslag. Med andra ord bär alltså var och en av er, varje minut av dagen, med sig inslag av otro. Det innebär att ni i varje ögonblick löper risk att förråda Kristus, för det blod som rinner genom era kroppar är genomsyrat av brist på tro på Gud inkarnerad. Därför säger jag att de fotspår ni lämnar efter er på vägen i tro på Gud inte är så märkvärdiga. Er resa längs vägen i tro på Gud saknar en stadig grund, och istället gör ni det bara mekaniskt. Ni är alltid skeptiska till Kristi ord och kan inte genast omsätta det i praktiken. Det är därför ni inte tror på Kristus, och att ni alltid har föreställningar om honom är en annan anledning till att ni inte tror på Kristus. Att alltid förbli skeptisk till Kristi verk, låta Kristi ord talas för döva öron, ha en åsikt om vad det nu är för verk som utförs av Kristus och inte kunna förstå det ordentligt, att ha svårt att lägga undan föreställningar oavsett vilken förklaring man får, och så vidare; allt detta är inslag av otro som blandas runt i era hjärtan. Fastän ni följer Kristi verk och aldrig halkar efter, så finns det för mycket uppror som blandas runt i era hjärtan. Detta uppror är en orenhet i er tro på Gud. Kanske håller ni inte med, men om du inte kan känna igen dina egna avsikter här, så blir det säkerligen du som går under. För Gud fullkomnar bara dem som har en sann tro på honom, inte dem som är skeptiska till honom, och minst av allt dem som motvilligt följer honom trots att de aldrig har trott på att han är Gud.

Utdrag ur ”Är du en sann Gudstroende?” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud (Utdrag 325)

En del människor gläder sig inte över sanningen, än mindre över domen. Istället gläder de sig över makt och rikedom; sådana människor kallas maktsökare. De söker bara efter de samfund i världen som har inflytande och de söker bara efter pastorer och lärare som kommer från seminarier. Fastän de har godtagit sanningens väg, förblir de skeptiska och kan inte hänge sig helt och hållet. De talar om att spendera för Gud, men deras blickar är inriktade på de stora pastorerna och lärarna, och Kristus viftas åt sidan. Deras hjärtan är fyllda med berömmelse, förmögenhet och ära. De tror inte alls att en så ynklig man har förmågan att erövra så många, att någon så obetydlig har förmågan att fullkomna människor. De tror inte alls att de där obetydliga människorna i dammet och på sophögarna är det folk som Gud valt ut. De tror att om sådana människor var föremål för Guds frälsning, så skulle himmel och jord vändas upp och ner och alla människor skulle skratta sig fördärvade. De tror att om Gud valde så obetydliga personer att bli fullkomnade, så skulle de där andra, stora männen bli Gud själv. Deras perspektiv är befläckade av otro, och mycket värre än otro: de är befängda odjur. För de värdesätter enbart ställning, prestige och makt; det de håller högt är stora grupper och samfund. De bryr sig över huvud taget inte om dem som leds av Kristus; de är helt enkelt förrädare som har vänt ryggen mot Kristus, mot sanningen och mot livet.

Det du beundrar är inte Kristi ödmjukhet, utan de där högt uppsatta falska herdarna. Du älskar inte Kristi ljuvlighet eller vishet, utan de där lättsinniga som ansluter sig till den tarvliga världen. Du skrattar åt Kristi smärta när han inte har någonstans att vila sitt huvud, men beundrar dessa döda kroppar som grabbar åt sig gåvor och lever i utsvävningar. Du är inte villig att lida vid Kristi sida, men går glatt rätt in i famnen på dessa lättsinniga antikrister fastän de inte förser dig med mer än kött, bokstav och kontroll. Till och med nu vänds ditt hjärta till dem, till deras rykte, till deras status och till deras inflytande. Och ändå fortsätter du att ha inställningen att du finner Kristi verk svårt att svälja och att du vägrar godta det. Det är därför jag säger att du saknar tron att erkänna Kristus. Anledningen till att du har följt honom till denna dag är bara att du inte hade något annat val. I ditt hjärta tornar för alltid en rad ståtliga bilder upp sig; du kan inte glömma alla deras ord och gärningar, inte deras inflytelserika ord och händer. I ditt hjärta är de för alltid högtstående och för alltid hjältar. Men så är det inte med Kristus idag. Han är för alltid obetydlig i ditt hjärta och för alltid ovärdig att vördas. För han är alltför vanlig, har alltför lite inflytande, och är allt annat än upphöjd.

I vilket fall som helst säger jag att alla de som inte värdesätter sanningen är icke-troende och förrädare mot sanningen. Sådana människor ska aldrig få Kristi godkännande. Har du nu lagt märke till hur mycket otro som finns inom dig? Och hur mycket förräderi mot Kristus? Jag ger dig då den här uppmaningen: Eftersom du har valt sanningens väg, så bör du hänge dig helhjärtat; var inte tvehågsen eller halvhjärtad. Du borde veta att Gud inte tillhör världen eller någon enskild person, utan alla dem som verkligen tror på honom, alla dem som tillber honom, och alla dem som är hängivna och trogna mot honom.

Utdrag ur ”Är du en sann Gudstroende?” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud (Utdrag 326)

Människors tro innebär att de strävar efter att få Gud att ge dem ett passande mål och all den nåd de behöver, att göra honom till sin tjänare, att få honom att upprätthålla en fridfull, vänlig relation med dem så att det aldrig uppstår någon konflikt mellan dem. Deras tro på Gud kräver alltså att han lovar att uppfylla alla deras fordringar och ge dem allt de ber om — i enlighet med de ord de läst i Bibeln: ”Jag skall höra alla era böner”. De förväntar sig att Gud inte ska döma eller ta itu med någon, för han har alltid varit den barmhärtige frälsaren Jesus som alltid och överallt upprätthåller en bra relation med människor. Så här ser deras gudstro ut: Utan att skämmas ställer de krav på Gud och tror att oavsett om de är upproriska eller lydiga så ska han blint ge dem allt de vill ha. De fortsätter hela tiden att ”driva in skulder” av Gud och menar att han ska betala tillbaka utan motstånd – och dessutom betala dubbelt upp; de tror att vare sig Gud har fått något av dem eller inte kan han bara manipuleras av dem och han kan inte styra människor så som han vill, än mindre uppenbara sin visdom och sitt rättfärdiga sinnelag, som varit dolt under många år, närhelst han så önskar och utan deras tillstånd. De bekänner kort och gott sina synder för Gud och tror att Gud helt enkelt ger dem syndernas förlåtelse, att han inte tröttnar på att göra det och att det här kommer att fortsätta i all evighet. De kommenderar honom helt enkelt hit och dit i tron att han kommer att lyda dem, för det står ju i Bibeln att Gud inte kom för att bli betjänad av människor utan för att tjäna dem, och att han är här för att vara deras tjänare. Är det inte så här er tro alltid har sett ut? När ni inte kan få ut något av Gud, då vill ni fly; när det är något ni inte förstår, då blir ni förnärmade och går till och med så långt att ni överöser honom med alla slags smädelser. Ni låter helt enkelt inte Gud ge uttryck för sin visdom och sina underverk tillfullo, utan ni vill bara ha det lugnt och behagligt för stunden. Hittills har den inställning du haft i din gudstro bara bestått av samma gamla synsätt. Om Gud så bara visar dig en aning majestät, blir du olycklig. Inser du nu precis hur mogen du är? Inbilla er inte att ni är alltigenom lojala mot Gud när det i själva verket är så att era tidigare synsätt inte har förändrats. När inget negativt drabbar dig tror du att allt är som det ska och din kärlek till Gud når en höjdpunkt. Men när du drabbas det allra minsta faller du ner i Hades. Är det att vara lojal mot Gud?

Utdrag ur ”Du bör lägga bort statusens välsignelser och förstå Guds vilja att skänka människan frälsning” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud (Utdrag 328)

De som tror på Gud lever efter principerna att granska om de är rättfärdiga i allt de gör och att alla deras handlingar observeras av Gud. Ni kommer att kallas rättfärdiga, eftersom ni har förmågan att göra Gud nöjd och då ni tar emot Guds omsorg och beskydd. I Guds ögon är alla de som tar emot Guds omsorg, beskydd och fulländning, och som vinns av honom, rättfärdiga och Gud ser på dem med ömhet. Ju mer du accepterar Guds ord här och nu, desto bättre kan du ta emot och förstå Guds vilja, och därmed även i högre grad leva ut Guds ord och leva upp till hans krav. Detta är Guds uppdrag till er och det som ni behöver uppnå. Om ni använder er av föreställningar för att rita upp och avgränsa Gud, som om Gud var en oföränderlig lerstaty, och om ni begränsar Gud till Bibeln och binder honom till ett begränsat område av verk, då bevisar det att ni har fördömt Gud. I sina hjärtan göt judarna på Gamla testamentets tid nämligen Gud i en avguds form, som om Gud endast kunde kallas Messias och som om endast han som kallades Messias var Gud. Och eftersom de tjänade och tillbad Gud som om han var en (livlös) lerstaty spikade de fast den tidens Jesus på korset och dömde honom till döden — de dömde den oskyldige Jesus till döden. Gud hade inte begått något brott, och ändå skonade människan inte Gud, utan dömde honom orubbligt till döden. Följaktligen korsfästes Jesus. Människan tror alltid att God är oföränderlig och definierar honom enligt Bibeln, som om människan har sett igenom Guds förvaltning, som om allt Gud gör är i människans händer. Folk är extremt löjliga, de besitter en enorm arrogans och har alla en svaghet för svulstig vältalighet. Oberoende av hur stor din kunskap om Gud är, hävdar jag fortfarande att du inte känner Gud, att det inte finns någon som starkare motsätter sig Gud, och att du fördömer Gud eftersom du är fullständigt oförmögen att lyda Guds verk och följa den väg som leder till att du fullkomnas av Gud. Varför är Gud aldrig nöjd med människans handlingar? Därför att människan inte känner Gud, därför att hon har alltför många föreställningar och därför att hennes kunskap om Gud inte överensstämmer med verkligheten utan monotont upprepar samma tema utan variation och använder samma sätt att nalkas alla situationer. Så efter att ha kommit till jorden i dag, spikas Gud än en gång upp på korset av människan. Grymma, brutala mänsklighet! Konspirationerna och intrigerandet, knuffandet, jakten på kändisskap och rikedom, slakten av varandra — när skall det någonsin ta slut? Gud har talat hundratusentals ord och ändå har ingen kommit till sans. De agerar för sina familjers skull, för söner och döttrar, för karriärer, förhoppningar, status, fåfänga och pengar, för kläder, för mat och för köttet — vilken människas handlingar är verkligen för Guds skull? Även bland dem vars handlingar sker för Guds skull är det få som känner Gud. Hur många handlar inte utifrån sina egna intressen? Hur många förtrycker eller diskriminerar inte andra bara för att få behålla sin egen status? Alltså har Gud med våld blivit dömd till döden otaliga gånger, otaliga barbariska domare har dömt Gud och än en gång spikat fast honom på korset. Hur många kan kallas för rättfärdiga för att de verkligen handlar för Guds skull?

Är det så enkelt att fulländas och bli en helig eller rättfärdig människa inför Gud? Det är ett vedertaget faktum att ”det inte finns några rättfärdiga på denna jord; de rättfärdiga finns inte i den här världen.” När ni kommer inför Gud, tänk på vad ni har på er, tänk på alla era ord och handlingar, alla era tankar och idéer, och till och med på drömmarna ni drömmer varje dag — de är alla för er egen skull. Är det inte så det verkligen ligger till? ”Rättfärdighet” handlar inte om att ge allmosor, om att älska din nästa som dig själv och det handlar inte om att inte strida, gräla, råna eller stjäla. Rättfärdighet handlar om att ta Guds uppdrag som sin plikt och lyda Guds ledning och plan som ett kall sänt från himlen, oberoende av tid och plats, precis som allt som gjordes av Herren Jesus. Det här är den rättfärdighet som Gud talar om. Att Lot kunde kallas rättfärdig berodde på att han räddade de två änglarna som Gud hade sänt utan att bry sig om vad han hade att vinna eller förlora; man kan inte säga annat än att det han gjorde då var rättfärdigt, men han kan inte kallas för en rättfärdig man. Det var enbart för att Lot hade sett Gud som han gav sina två döttrar i utbyte mot änglarna. Men hela hans beteende i det förflutna motsvarar inte rättfärdighet och det är därför Jag säger att ”det inte finns några rättfärdiga på denna jord.” Inte ens bland dem som tillhör återhämtningens ström kan någon kallas rättfärdig. Det spelar ingen roll hur goda dina handlingar är, hur mycket du tycks lovprisa Guds namn, att du inte slår och svär åt andra, eller tjuvar och stjäl från dem, du kan fortfarande inte kallas rättfärdig, för vilken normal människa som helst kan klara av sådana saker. Det viktigaste i dag är att du inte känner Gud. Det kan endast sägas att du i dag har liten, normal mänsklighet, men att du ändå är berövad på den rättfärdighet som uttalas av Gud, och följaktligen är ingenting du gör bevis på din kunskap om Gud.

Utdrag ur ”De onda måste bli bestraffade” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud (Utdrag 329)

Tidigare, när Gud var i himlen, försökte människan lura Gud med sina handlingar. I dag har Gud framträtt bland människorna — ingen vet för hur länge — och ändå låtsas människan inför Gud och försöker lura Gud. Visst tänker människan bak och fram? Det var likadant med Judas: Innan Jesus kom brukade Judas ljuga för sina bröder och systrar, och när Jesus hade kommit ändrade han sig fortfarande inte. Han visste ingenting om Jesus och i slutändan förrådde han också Jesus. Berodde inte det på att han inte kände Gud? Om ni fortfarande inte känner Gud i dag, då är det möjligt att ni kan bli en annan Judas, och följden kan bli att tragedin med Jesu korsfästelse i nådens tidsålder för tvåtusen år sedan utspelas på nytt. Tror ni inte på det här? Det är ett faktum! I dag lever de flesta under sådana omständigheter — det är möjligt att jag säger det här lite för tidigt — och sådana människor spelar Judas roll. Jag talar inte lättvindigt utan utifrån fakta — och du måste tro. Även om många människor låtsas vara ödmjuka är deras hjärta inte fyllda av något annat än stillastående, stinkande vatten. Just nu finns det alldeles för många i kyrkan som är på det här sättet, och ni tror at jag är helt omedveten om det. I dag fattar min ande besluten i mitt ställe och vittnar om mig. Tror du att jag inte vet någonting? Tror du inte att jag förstår någonting om de oärliga tankarna i era hjärtan och de saker ni gömmer i era hjärtan? Är det så enkelt att bedra Gud? Tror ni att ni kan behandla honom som ni vill? Tidigare oroade jag mig för att ni var i bojor och därför fortsatte jag ge er fria tyglar, men ingen insåg hur väl jag behandlade dem. Jag gav dem ett lillfinger och de tog hela handen. Fråga varandra: Jag har nästan inte tagit itu med någon och har inte varit snabb att tillrättavisa någon — ändå är jag väldigt klar över människans drivkrafter och föreställningar. Tror du att Gud själv, som Gud vittnar om, är en dåre? Då vill jag säga till dig att du är alltför blind! Jag kommer inte att blotta dig, utan låt oss se hur depraverad du kan bli. Vi får se om dina knep kan rädda dig eller om du kan bli räddad genom att göra ditt bästa för att älska Gud. Jag kommer inte att fördöma dig i dag, låt oss i stället vänta till Guds tid för att se hur han vedergäller dig. Jag har inte tid med meningslöst småprat med dig nu och jag är inte beredd att skjuta upp mitt större verk för din skull. Det är inte lämpligt att Gud ägnar tid åt att ta hand om en liten mask som du — så vi får se hur mycket du kan unna dig. Sådana människor strävar inte efter minsta lilla kunskap om Gud och de har ingen kärlek till Gud, men de vill ändå kallas rättfärdiga av Gud — visst är det ett skämt? För det finns nämligen en liten grupp människor som är ärliga och jag ägnar mig bara åt att ge människan liv. Jag kommer endast att slutföra det som ska göras i dag, och senare kommer var och en att få sin vedergällning efter sitt beteende. Jag har sagt vad det är meningen att jag ska säga, för det här är det verk jag utför. Jag gör det som jag bör göra och gör inte det som jag inte bör göra, men jag hoppas fortfarande att ni tillbringar mer tid med att reflektera över: Exakt hur mycket av din kunskap om Gud är sann? Är du en av dem som än en gång har spikat upp Gud på korset? Slutligen säger jag detta: Ve över dem som korsfäster Gud.

Utdrag ur ”De onda måste bli bestraffade” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud (Utdrag 332)

Varje dag som ni nu genomlever är kritisk och oerhört viktig för ert slutmål och ert öde, så ni måste vårda allt det ni äger och varje minut som går. Ni måste göra det mesta av er tid för att ge er själva största vinning, så att ni inte har levt det här livet förgäves. Ni kanske känner er förvirrade över varför jag säger de här orden. Jag är uppriktigt sagt inte nöjd med hur någon av er har handlat. För det hopp jag har haft för er handlar inte bara om vad ni är just nu. Jag kan uttrycka det på det här sättet: Ni står alla på farans brant. Era tidigare rop på frälsning och gamla ambitioner att uppsöka sanningen och söka ljuset närmar sig sitt slut. Det är er sista uppvisning av gottgörelse och det är något som jag aldrig väntade mig. Jag vill inte säga emot fakta, för ni har verkligen gjort mig besviken. Ni kanske inte vill låta saken bero eller acceptera faktum, men jag måste på allvar ställa er frågan: Vad har era hjärtan varit fulla av, under alla dessa år? Mot vem är era hjärtan lojala? Påstå inte att min fråga kommer för plötsligt och fråga mig inte varför jag ställer den. Ni måste veta detta: Det är på grund av att jag känner er alltför väl, bryr mig om er alltför mycket och engagerar för mycket av mitt hjärta i vad ni gör, som jag ständigt ifrågasätter er och utstår oerhörd nöd. Men jag belönas med likgiltighet och outhärdlig uppgivenhet. Så försumliga är ni gentemot mig; hur skulle jag kunna vara ovetande om det? Om ni tror att detta skulle kunna vara möjligt, bevisar det än mer det faktum att ni verkligen inte behandlar mig med vänlighet. Därför säger jag att ni gömmer huvudet i sanden. Ni är alla så klipska att ni inte vet vad ni gör; hur skall ni då kunna ge mig en redovisning?

Den viktigaste frågan för mig är mot vem era hjärtan är lojala. Jag skulle också vilja att var och en av er samlar era tankar och frågar er själva vem du är lojal mot och för vem du lever. Ni kanske aldrig har övervägt den här frågan på allvar, så tillåt mig uppenbara svaret för er.

Alla de som minns kommer att erkänna detta faktum: Människan lever för sig själv och är lojal mot sig själv. Jag tror inte att ert svar är helt korrekt, för var och en av er lever sitt eget liv och brottas med sina egna bekymmer. Därför är ni lojala mot de människor ni älskar och de ting som behagar er, men ni är inte helt lojala mot er själva. Eftersom var och en av er påverkas av människorna, händelserna och tingen runtom er är ni inte verkligt lojala mot er själva. Jag säger inte det här för att förorda att ni är lojala mot er själva, utan för att avslöja er lojalitet mot vad som helst, för under loppet av alla dessa år har jag aldrig fått någon lojalitet från någon av er. Ni har följt mig under alla dessa år, men ni har inte gett mig ett uns lojalitet. Ni har snarast kretsat omkring de människor ni älskar och de ting som behagar er, till en sådan grad att ni håller dem nära era hjärtan och aldrig någonsin, någonstans, överger dem. När ni är angelägna eller passionerade över någon enda sak som ni älskar, sker det alltid vid ett tillfälle då ni följer mig eller till och med när lyssnar till mina ord. Därför säger jag er, ni använder den lojalitet som jag kräver av er till att istället vara lojala mot och värna om föremålen för er tillgivenhet. Fastän ni kan offra ett eller annat för mig, motsvarar det inte ert allt och det visar inte att det är mig ni verkligen är lojala mot. Ni engagerar er i de förbindelser som ni är passionerade över. Några är lojala mot söner och döttrar, andra mot makar, fruar, rikedomar, arbete, överordnade, status eller kvinnor. Det som ni är lojala mot har ni aldrig känt er trötta eller irriterade på; ni har snarare alltmer längtat efter att ha större kvantitet och kvalitet av de ting som ni är lojala mot, och ni har aldrig förtvivlat. Mig och mina ord knuffar ni alltid ned på sista plats när de gäller de ting som ni är passionerade över. Och ni har inget annat val än att placera dem sist; några lämnar till och med sistaplatsen tom för något som de kan vara lojala mot som de ännu inte har upptäckt. De har aldrig haft något av mig i sina hjärtan. Ni kanske tycker att jag begär för mycket av er eller anklagar er felaktigt, men har ni någonsin tänkt på att ni inte vid något tillfälle har varit lojala mot mig när ni glatt tillbringar tid med er familj? Smärtar det inte er, i tider som dessa? När era hjärtan är fulla av glädje och tar emot lönen för era ansträngningar, känner ni inte er nedslagna över att ni inte har försett er med tillräcklig sanning? När har ni gråtit över att ni inte har fått mitt godkännande? Ni grubblar över och gör stora kraftansträngningar för era söner och döttrar, men är ändå inte nöjda, ni tror att ni inte har varit tillräckligt ihärdiga gentemot dem, att ni inte har lagt ner all er kraft. Men gentemot mig har ni alltid varit försumliga och oengagerade, och bara hållit fast vid mig i minnet och inte varit uthålliga i era hjärtan. Min tillgivenhet och mina ansträngningar passerar alltid er omärkt förbi och ni har aldrig ens försökt förstå. Ni ägnar er åt en stunds eftertanke och tror att det skall räcka. Den här sortens ”lojalitet” är inte den jag har längtat efter, utan den som länge har varit en styggelse för mig. Oavsett vad jag säger, kommer ni likafullt att fortsätta att bara gå med på en eller två saker och vara oförmögna att helt godta det, för ni är alla väldigt säkra och ständigt väljer ni och vrakar vad ni skall godta av de ord jag har talat. Om ni fortfarande är sådana, har jag sätt att bekämpa er självsäkerhet i beredskap. Jag skall göra så att ni erkänner att alla mina ord är sanna och inte någon förvrängning av fakta.

Utdrag ur ”Mot vem är du lojal?” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud (Utdrag 333)

Om jag nu skulle placera olika sorters skatter framför er och be er att välja fritt, skulle de flesta av er ‒ om ni visste att[20] jag inte skulle fördöma er ‒ välja rikedomarna och överge sanningen. De bättre bland er skulle avstå från rikedomarna och motvilligt välja sanningen, medan de i mitten skulle ta rikedomarna i ena handen och sanningen i den andra. Skulle då inte ert rätta ansikte bli uppenbart? I valet mellan sanningen och vadhelst ni är lojala mot, kommer ni alla att göra ett sådan val och er inställning kommer att bestå. Är det inte så? Finns det inte många bland er som pendlar mellan rätt och fel? I kampen mellan positivt och negativt, svart och vitt, är ni säkert medvetna om de val ni gjorde mellan familj och Gud, barn och Gud, fred och splittring, rikedom och fattigdom, status och vanlighet, mellan att bli stöttad och övergiven, och så vidare. I valet mellan en fridfull och en brusten familj väljer ni den förra, och det utan tvekan; mellan rikedomar och plikt väljer ni också det förra, då ni till och med saknar viljan att lämna ondskans väg[21]; mellan överflöd och fattigdom väljer ni det förra; mellan söner, döttrar, fruar, makar och mig väljer ni de förra; och mellan föreställning och sanning väljer ni åter igen det förra. Inför alla slags onda gärningar från er sida har jag bokstavligen förlorat mitt förtroende för er. Jag är alldeles förbluffad över att era hjärtan är så motvilliga mot att mjukas upp. Många års engagemang och ansträngning har uppenbarligen bara lett till min uppgivenhet och er misströstan om mig. Trots det växer mitt hopp om er för varje dag som går, för min dag har redan utförligt framställts för var och en. Trots det fortsätter ni att söka efter det som hör till mörkret och ondskan, och ni vägrar att släppa greppet. Vad kommer så att bli resultatet för er? Har ni noga övervägt detta någon gång? Om ni ombads att välja igen, vilken ståndpunkt skulle ni då ha? Skulle det fortfarande vara det förra? Skulle det som ni ger mig fortfarande vara besvikelse och hopplös sorg? Skulle era hjärtan fortfarande utgöra er enda rest av värme? Skulle ni fortfarande vara ovetande om vad ni skall göra för att trösta mitt hjärta? I den här stunden, vilket val gör ni? Kommer ni att underkasta er mina ord eller vara trötta på dem? Min dag har framställts inför era ögon och det ni står inför är ett nytt liv och en ny startpunkt. Trots det måste jag berätta för er att den här startpunkten inte utgör början på tidigare nytt verk, utan slutet på det gamla. Med andra ord, detta är den sista akten. Jag tror att ni alla kommer att förstå vad som är ovanligt med den här startpunkten. Men en dag, inom kort, kommer ni att förstå den sanna meningen med denna startpunkt, så låt oss tillsammans gå förbi den och inleda den kommande finalen! Det jag däremot fortfarande oroar mig över är att ni, när ni står inför orättvisa och rättvisa, alltid väljer det förra. Men allt det tillhör ert förflutna. Jag hoppas också kunna sluta tänka på det som har hänt i ert förflutna, det ena efter det andra, även om det är väldigt svårt. Fast jag har väldigt goda medel för att uppnå det. Låt framtiden ersätta det förgångna och låt skuggorna från ert förflutna skingras i utbyte mot ditt sanna jag av idag. Det här innebär att jag måste besvära er att göra valet än en gång för att mot vem du är lojal.

Utdrag ur ”Mot vem är du lojal?” i ”Ordet framträder i köttet”

Fotnoter:

20. I originaltexten utelämnas ”om ni visste”.

21. ”Lämna ondskans väg”: i originalet ”återvända till stranden”, ett kinesiskt uttryck med denna betydelse."

Dagliga ord från Gud (Utdrag 334)

Närhelst slutmål nämns, behandlar ni det med särskilt allvar; ni är alla särskilt känsliga när det gäller denna fråga. Vissa människor kan inte vänta med att knäböja inför Gud för att få ett bra slutmål. Jag kan förstå er iver, som inte behöver uttryckas i ord. Ni vill absolut inte att ert kött ska drabbas av katastrof, och än mindre vill ni nedstiga till långvarigt straff i framtiden. Ni hoppas bara på att leva friare och lättare. Därför känner ni er särskilt upprörda när slutmål nämns, och ni är djupt oroade att ni kan förolämpa Gud och därför bli föremål för den vedergällning som ni förtjänar, om ni inte är tillräckligt uppmärksamma. Ni har inte tvekat att kompromissa med tanke på ert slutmål, och många av er som en gång var falska och nonchalanta har till och med plötsligt blivit särskilt milda och uppriktiga; er uppriktighet är rentav skrämmande. Hursomhelst har ni alla ”ärliga” hjärtan, och från början till slut har ni öppnat er för mig utan att dölja några av hemligheterna i ert hjärta, vare sig klander, svek eller hängivenhet. Allt som allt har ni mycket uppriktigt ”bekänt” dessa väsentliga ting i era djupaste vrår för mig. Naturligtvis har jag aldrig undvikit sådana ting, eftersom de har blivit vardagliga för mig. Ni vill hellre hamna i eldhavet som ert slutmål än förlora ett enda hårstrå för att vinna Guds godkännande. Det är inte det att jag är alltför dogmatisk med er; det är att ert hängivna hjärta är särskilt bristfälligt i fråga om att hantera allt jag gör. Ni kanske inte förstår vad jag menar, så låt mig ge er en enkel förklaring: Vad ni behöver är inte sanningen och livet; det är inte principerna för hur ni ska uppföra er och det är framför allt inte mitt noggranna verk. Vad ni behöver är allt ni besitter i köttet: rikedom, status, familj, äktenskap och så vidare. Ni avfärdar fullständigt mina ord och mitt verk, så jag kan sammanfatta er tro med ett enda ord: halvhjärtad. Ni kommer att ta till alla medel för att uppnå de saker som ni är fullständigt hängivna, men jag har upptäckt att ni inte struntar i allt för frågor som rör er tro på Gud. Snarare är ni bara relativt lojala och relativt allvarliga. Det är därför som jag säger att de som saknar ett ytterst uppriktigt hjärta är misslyckade i sin tro på Gud. Tänk noga efter ‒ finns det många misslyckanden hos er?

Ni borde veta att framgång i tron på Gud uppnås på grund av människors egna handlingar; när människor inte lyckas utan istället misslyckas, är det på grund av deras egna handlingar, inte på grund av inverkan av andra faktorer. Jag tror att ni skulle göra vad som helst för att få något gjort som är svårare och innebär mer lidande än att tro på Gud, och att ni skulle ta det på mycket stort allvar. Ni skulle till och med vara ovilliga att göra några fel; dessa är de slags outtröttliga ansträngningar ni alla har infört i era egna liv. Ni är till och med kapabla att bedra mig i köttet under omständigheter i vilka ni inte skulle bedra någon i er egen familj. Det här är ert konsekventa beteende och den princip ni tillämpar i era liv. Odlar ni inte fortfarande en falsk bild för att bedra mig för ert slutmåls skull, och för att få ett vackert och lyckligt slutmål? Jag är medveten om att er hängivenhet och er uppriktighet bara är tillfälliga; är inte era ambitioner och det pris ni betalar endast till för nuet och inte för framtiden? Ni vill bara göra en sista ansträngning för att säkra ett vackert slutmål. Ert syfte är bara att idka byteshandel; det är inte för att ni inte ska stå i skuld till sanningen och det är verkligen inte för att återgälda mig för det pris jag har betalat. Kort sagt, ni vill bara använda er begåvning, men ni vill inte kämpa för det. Är inte detta er uppriktiga önskan? Ni får inte förklä er eller, än mindre, grubbla över ert slutmål till den grad att ni inte kan äta eller sova. Är det inte sant att ert resultat redan kommer att ha bestämts till slut? Ni bör fullgöra er egen plikt efter bästa förmåga med öppna och rättrådiga hjärtan och vara villiga att göra vad som än krävs. Som ni har sagt, när dagen kommer, kommer Gud inte att vara försumlig mot någon som har lidit eller betalat ett pris för honom. Denna typ av övertygelse är värd att hålla fast vid och ni bör aldrig glömma det. Endast på detta sätt kan jag känna mig lugn i fråga om er. Annars kommer jag aldrig att kunna känna mig lugn angående er, och ni kommer alltid vara föremål för min motvilja. Om ni alla kan följa ert samvete och ge allt för mig, inte bespara er någon möda för mitt verk och ägna en livstid av ansträngning åt mitt evangelieverk, kommer då inte mitt hjärta ofta att hoppa till av glädje för er? Kommer jag inte att kunna känna mig helt lugn angående er? Det är skamligt att det ni kan göra bara är en ynklig liten del av vad jag förväntar mig; hur kan ni i detta fall vara så fräcka och begära det ni hoppas på av mig?

Utdrag ur ”Om slutmål” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud (Utdrag 335)

Ert slutmål och ert öde är mycket viktiga för er – de väcker allvarlig oro. Ni tror att om ni inte gör saker med stor omsorg, kommer det att vara likvärdigt med att inte ha något slutmål och ert ödes förstörelse. Men har det någonsin slagit er att om de ansträngningar som man gör bara utförs med tanke på deras slutmål så är de bara fruktlöst arbete? Sådana ansträngningar är inte äkta – de är falska och bedrägliga. Om så är fallet kommer de som arbetar för sitt slutmål att få sitt slutliga nederlag, eftersom misslyckanden i människors tro på Gud uppstår på grund av bedrägeri. Jag har tidigare sagt att jag inte tycker om att bli smickrad eller behandlas med inställsamhet eller översvallande förtjusning. Jag vill att ärliga människor ska möta min sanning och mina förväntningar. Än mer tycker jag om när människor är förmögna att visa den yttersta omsorg om och hänsyn till mitt hjärta, och när de till och med kan ge upp allt för min skull. Endast på detta sätt kan mitt hjärta tröstas. Hur många saker hos er tycker jag just nu inte om? Hur många saker hos er tycker jag om? Har ingen av er begripit allt det fula som ni har visat upp för ert slutmåls skull?

I mitt hjärta vill jag inte såra något hjärta som är positivt och motiverat, och i synnerhet vill jag inte minska energin hos någon som troget gör sin plikt, men jag måste ändå påminna var och en av er om era brister och den smutsiga själen i era hjärtans djup. Syftet med att göra det är att hoppas att ni kommer att kunna frambära ert sanna hjärta när ni möter mina ord, eftersom det jag hatar mest är människors svek mot mig. Jag hoppas bara att ni i det sista stadiet av mitt verk är i stånd att handla utomordentligt väl, är helt hängivna och inte längre är halvhjärtade. Jag hoppas förstås också att ni alla har ett bra slutmål. Jag har trots det fortfarande mitt eget krav, nämligen att ni ska fatta det bästa beslutet när ni frambär er enda och slutgiltiga hängivenhet till mig. Om någon inte har denna enda hängivenhet, kommer den personen med säkerhet att bli Satans klenod och jag kommer inte att fortsätta att använda honom. Jag ska sända hem honom för att bli omhändertagen av sina föräldrar. Mitt verk har varit till stor hjälp för er; vad jag hoppas få från er är ett hjärta som är ärligt och strävar uppåt, men hittills förblir mina händer tomma. Tänk efter: Om jag en dag fortfarande är så kränkt, bortom vad som kan beskrivas med ord, hur kommer jag då att vara mot er? Kommer jag att vara lika vänlig? Kommer mitt hjärta att vara lika fridfullt? Förstår ni känslorna hos en person som omsorgsfullt har odlat men inte har skördat ett enda korn? Förstår ni hur stor skadan är för någon som har fått ta emot ett hårt slag? Kan ni känna smaken av bitterhet hos en person som är full av hopp och som måste skiljas från någon när de är osams? Har du sett ilskan hos en person som har blivit provocerad? Känner du igen känslan av ivrig hämndlystnad hos en person som har behandlats med fientlighet och bedräglighet? Om ni förstår dessa människors kynne, tror jag inte att det ska vara svårt för er att föreställa er den inställning Gud har vid tiden för hans vedergällning. Slutligen hoppas jag att ni alla gör allvarliga ansträngningar med tanke på era egna slutmål; ni bör dock inte använda bedrägliga metoder i era ansträngningar, för om ni gör det kommer jag fortfarande att vara besviken på er i mitt hjärta. Vad leder en sådan besvikelse till? Bedrar ni inte er själva? De som har omtanke om sitt slutmål men ändå förstör det är de människor som är minst förmögna att räddas. Vem skulle tycka synd om en sådan människa även om han skulle bli bitter och ursinnig? Allt som allt önskar jag fortfarande att ni ska ha ett slutmål som är både passande och gott, och än mer hoppas jag att ingen av er ska drabbas av katastrof.

Utdrag ur ”Om slutmål” i ”Ordet framträder i köttet”

Föregående: IX. Att avslöja mänsklighetens fördärv

Nästa: Att avslöja mänsklighetens fördärv 2

Om du har några svårigheter eller frågor som rör din tro, kontakta oss när du vill.
Kontakta oss
Kontakta oss via Messenger

Relaterat innehåll

Visionen av Guds verk (3)

Första gången Gud blev människa var genom den helige Andes avlelse, och det hängde samman med det verk han avsåg att utföra. Nådens...

Om att alla utför sina uppgifter

I den nuvarande strömmen har varje människa som verkligen älskar Gud möjligheten att bli fullkomliggjord av honom. Oavsett om de är gamla...

Inställningar

  • Text
  • Teman

Rena bakgrundsfärger

Teman

Stil

Stilstorlek

Radavstånd

Radavstånd

Sidbredd

Innehåll

Sök

  • Sök i denna text
  • Sök i denna bok