I mitt eget liv är jag alltid beredd att överlämna mig fullständigt till Gud till både kropp och sinne. På det viset läggs ingen skuld på mitt samvete och jag får en smula frid. En person som söker livet måste först lämna över sitt hjärta helt och hållet till Gud. Det är en förutsättning. Jag skulle vilja att mina bröder och systrar bad till Gud med mig: ”O Gud! Må din Ande i himlen skänka människorna på jorden nåd, så att mitt hjärta kan vändas helt och fullt till dig, så att min ande kan röras av dig och så att jag kan se din ljuvlighet i mitt hjärta och min ande, så att de på jorden välsignas med att se din skönhet. Gud! Må din ande återigen röra våra andar så att vår kärlek blir varaktig och aldrig förändras!” Vad Gud gör med oss alla är att först prova vårt hjärta, och när vi låter vårt hjärta smälta in i honom kan han sedan börja röra vår ande. Det är först i anden som vi kan se Guds ljuvlighet, överhöghet och storhet. Det är den Helige Andes väg inom människan. Har du ett sådant liv? Har du upplevt den Helige Andes liv? Har din ande rörts av Gud? Har du sett hur den Helige Ande verkar i människor? Har du överlämnat ditt hjärta helt till Gud? När du överlämnar ditt hjärta fullständigt kan du direkt uppleva den Helige Andes liv, och hans verk kan fortlöpande avslöjas för dig. Då kan du bli någon som används av den Helige Ande. Är du villig att bli den sortens person? Som jag minns det, när jag rördes av den Helige Ande och först gav mitt hjärta till Gud, föll jag ner inför honom och utropade: ”O Gud! Det är du som har öppnat mina ögon så att jag kan förstå din frälsning. Jag är villig att överlämna mitt hjärta helt till dig, och allt jag ber är att din vilja ska ske. Allt jag önskar är att mitt hjärta får ditt godkännande i din närvaro, och att göra din vilja.” Den bönen är helt oförglömlig för mig; jag var djupt rörd, och jag grät bittert inför Gud. Det var min första framgångsrika bön i Guds närvaro som en person som blivit frälst, och det var min första ambition. Efter det blev jag ofta rörd av den Helige Ande. Har du upplevt något sådant? Hur har den Helige Ande verkat i dig? Jag tror att alla människor som söker älska Gud får den typen av upplevelse, i högre eller lägre grad, men människor glömmer bort dem. Om någon säger att han eller hon inte haft någon sådan upplevelse, så visar det att de ännu inte blivit frälsta utan fortfarande står under Satans domän. Det verk som den Helige Ande utför i alla är den Helige Andes väg, och det är också vägen för någon som tror på och söker Gud. Det första steget i den Helige Andes verk är att röra människors ande. Därefter kommer de att börja älska Gud och söka livet; alla på den vägen är inneslutna i den Helige Andes flöde. Detta är inte bara den dynamik som Guds verk har haft i Fastlandskina, utan i hela universum. Han gör detta med hela mänskligheten. Om någon inte blivit rörd ens en enda gång, så visar detta att den personen står utanför denna ström av återhämtning. I mitt hjärta ber jag oupphörligt till Gud och ber att han ska röra alla människor så att alla under solen ska röras av honom och gå hans väg. Kanske är detta en ytterst liten anhållan jag gör hos Gud, men jag tror att han kommer att göra detta. Jag hoppas att alla mina bröder och systrar ska be om samma sak, och att Guds vilja ska ske, och att hans verk snart må vara till ända så att hans Ande i himlen kan vila. Detta är min egen lilla förhoppning.

Jag tror att eftersom Gud utför sitt verk i demonernas stad kan han definitivt utföra samma sak i oräkneliga demonstäder i universum. De av oss som lever i den slutgiltiga tidsåldern kommer med säkerhet att se dagen för Guds härlighet. Detta kallas ”att följa med till slutet ger frälsning”. Ingen kan ersätta Gud i det här skedet av hans verk – det är bara Gud själv som kan göra det. Det beror på att det är extraordinärt – det är ett erövrande skede i verket, och människor kan inte erövra andra människor. Det är bara orden från Guds egen mun och det han gör personligen som kan erövra mänskligheten. I hela universum använder Gud den stora röda drakens land som testområde, och därefter ska han påbörja detta verk i hela universum. Därmed kommer han att utföra ännu större verk i hela universum, och alla universums människor kommer att ta emot Guds erövrande verk. Människor av alla religioner och samfund måste acceptera detta skede i verket. Det är en väg som man måste vandra – ingen kan undkomma den. Är du beredd att acceptera detta som anförtros dig av Gud? Jag känner alltid att det är något ärorikt att acceptera någonting som anförtrotts mig av den Helige Ande. Som jag ser det är detta det största förtroende som mänskligheten kan få av Gud. Jag hoppas att mina bröder och systrar arbetar hårt vid min sida och accepterar detta uppdrag från Gud, så att Gud kan förhärligas genom hela universum och i världen ovan, och att vi inte har levt förgäves. Vi bör göra någonting för Gud, eller avlägga en ed. Om någon tror på Gud men inte strävar efter någonting, då blir det ingenting av den personens liv, och när tiden är kommen för honom eller henne att dö finns bara den blå himlen eller den dammiga jorden där för personen att betrakta. Är det ett meningsfullt liv? Om du kan leva upp till Guds krav medan du lever, är inte detta fantastiskt? Varför söker du alltid problem, och varför är du så nedslagen? Vinner du något alls från Gud på det sättet? Och kan Gud vinna någonting från dig? Med det löfte jag avlagt till Gud överlämnar jag helt enkelt mitt hjärta till honom, och jag lurar honom inte med mina ord. Jag skulle inte göra något sådant – jag är bara beredd att trösta den Gud som jag älskar i hjärtat, så att hans Ande i himlen kan bli tröstad. Hjärtat kanske är värdefullt, men kärleken är ännu dyrbarare. Jag är villig att ge mitt hjärtas mest dyrbara kärlek till Gud, så att det han får är det vackraste jag har, och han kan uppfyllas av den kärlek jag erbjuder honom. Är du villig att ge din kärlek till Gud så att han kan åtnjuta den? Är du villig att göra detta till ditt eget överlevnadskapital? Det jag ser i mina egna erfarenheter är att ju mer kärlek jag ger Gud, desto mer känner jag att jag lever med glädje, att jag har obegränsad styrka, jag är villig att offra hela min kropp och hela mitt sinne, och jag känner alltid att jag omöjligen kan älska Gud tillräckligt högt. Så är din kärlek en försumbar kärlek, eller är den oändlig, omätbar? Om du verkligen vill älska Gud så kommer du alltid att ha mer kärlek att ge tillbaka till honom. Om det är så, vilken människa, eller vilken sak, skulle någonsin kunna stå i vägen för din kärlek till Gud?

Gud ser all mänsklighetens kärlek som dyrbar; han överöser dem som älskar honom med ännu fler välsignelser. Det beror på att människans kärlek är så svår att få, det finns så lite av den att den nästan inte står att finna. Genom hela universum har Gud försökt kräva att människor ger kärleken tillbaka till honom, men genom alla tidsåldrar fram till idag är det få som har gett genuin kärlek tillbaka till Gud – ett litet antal. Såvitt jag kan minnas var Petrus en, men han fick personlig vägledning av Jesus, och det var först när han stod inför döden som han gav Gud sin fullständiga kärlek, som avslutade hans liv. Därför är det under dessa slags oförmånliga villkor som Gud har begränsat omfattningen av sitt verk i universum och använde den stora röda drakens land som demonstrationsområde där han fokuserade all sin energi och ansträngning på en plats. Detta kommer att ge positiva resultat, och det blir mer fördelaktigt för hans vittne. Det är under dessa två förutsättningar som Gud har flyttat sitt verk från hela universum till dessa människor av lägsta tänkbara kaliber i Fastlandskina, och börjat sitt kärleksfulla erövrande verk så att han, när dessa människor kan älska honom, kan fortsätta med nästa steg i sitt verk. Det är Guds plan. Frukten av hans verk blir som störst på det viset. Omfattningen av hans verk har både en kärna och begränsningar. Det står klart vilket högt pris Gud har betalat och hur stor ansträngning han har gjort genom att utföra sitt verk i oss, så att vår dag kommit. Detta är vår välsignelse. Så det som inte stämmer överens med mänskliga föreställningar är att västerlänningarna avundas oss för att vi fötts på ett fint ställe, men vi ser oss själva som lägre och ödmjuka. Är detta inte Gud som lyfter oss? Den röda drakens ättlingar, som man alltid trampat på, ser västerlänningarna idag upp till – det är i sanning vår välsignelse. När jag tänker på det uppfylls jag av Guds välvilja, av hans kärlek och närhet. Utifrån detta kan man se att det Gud gör inte stämmer överens med människans föreställningar, och även om alla dessa människor är förbannade är Gud inte begränsad av lagens restriktioner utan har avsiktligt överfört centrum för sitt verk till den här platsen på jorden. Det är därför jag gläder mig, därför jag känner mig så ofattbart glad. Som någon som tagit en ledande roll i verket, precis som översteprästerna bland israeliterna, kan jag direkt utföra Andens verk och direkt tjäna Guds Ande; detta är min välsignelse. Vem skulle våga tänka sig någonting sådant? Men idag har detta oväntat nått oss. Det är verkligen en enorm glädje som förtjänar att firas av oss. Jag hoppas att Gud fortsätter att välsigna oss och lyfta oss, så att de av oss som står på dynghögen kan tas i storartat bruk av Gud och vi därmed får möjligheten att återgälda hans kärlek.

Att återgälda Guds kärlek är den väg jag nu vandrar, men jag känner att det inte är Guds vilja, och inte den väg jag borde gå. Guds vilja är att jag ska stå i hans storslagna tjänst – det är det som är den Helige Andes väg. Kanske har jag fel. Jag tror att det är den vägen jag går sedan jag klargjorde min föresats för Gud för länge sedan. Jag är villig att låta Gud vägleda mig, så att jag kan gå den väg jag borde gå så snart som möjligt och tillfredsställa Guds vilja så snart som möjligt. Oavsett vad andra kanske tycker, tror jag att det är av yttersta vikt, och det viktigaste i mitt liv, att göra Guds vilja. Det finns ingen som kan beröva mig den rätten – det är min personliga övertygelse, och kanske finns det människor som inte kan förstå den, men jag tror inte att jag måste rättfärdiga det för någon. Jag ska ta den väg som jag borde ta – när jag väl ser vägen jag borde vandra ska jag ta den, och inte slå till reträtt. Jag kommer tillbaka till dessa ord: Mitt hjärta är inställt på att göra Guds vilja. Jag förväntar mig att mina bröder och systrar inte ska vara kritiska mot mig! Överlag, som jag personligen ser det, kan människor säga vad de vill – men jag känner att det är av yttersta vikt att göra Guds vilja, och jag borde inte utsättas för begränsningar därvidlag. Jag kan inte göra fel när jag gör hans vilja, och att göra det kan inte planeras utifrån mina egna intressen. Jag tror att Gud har sett insidan av mitt hjärta! Så hur bör du förstå detta? Är du beredd att överlämna dig själv till Gud? Är du villig att användas av Gud? Är du fast besluten att göra Guds vilja? Jag hoppas att mina bröder och systrar alla kan få något mått av hjälp av mina ord. Även om min egen syn är alltför ytlig säger jag ändå det jag kan, så att vi kan tala hjärta till hjärta, fria från alla barriärer, så att Gud kan förbli ibland oss för evigt. Dessa ord kommer från mitt hjärta. Så! Detta är alla mitt hjärtas ord för idag. Jag hoppas att mina bröder och systrar fortsätter arbeta hårt, och jag hoppas att Guds Ande alltid vakar över oss!