Att människor kan upptäcka Guds ljuvlighet och söka vägen till att älska Gud i vår tid, och att de är beredda att acceptera träningen inför dagens rike – allt detta är Guds nåd och, än mer, hans upplyftande av mänskligheten. Närhelst jag tänker på detta känner jag Guds ljuvlighet starkt. Det betyder verkligen att Gud älskar oss. Vem skulle annars kunna upptäcka hans ljuvlighet? Det är bara utifrån detta som jag ser att allt detta arbete utförs personligen av Gud själv, och människor ledsagas och vägleds av Gud. Jag tackar Gud för det, och jag skulle vilja att mina bröder och systrar lovprisar honom med mig: ”All ära till dig, den store Guden själv! Må din härlighet mångfaldigas och avslöjas inom dem som har utvalts och vunnits av dig.” Gud upplyste mig: han visade mig att vi blivit förutbestämda för många tidsåldrar sedan och att han ville vinna oss i de sista dagarna, så att universum och alla ting skulle kunna skåda Guds härlighet i dess helhet genom oss. Därmed är vi kristalliseringen av sextusen år av Guds förvaltningsplan – vi är förebilderna, exemplen på Guds verk i hela universum. Inte förrän nu har jag upptäckt hur mycket kärlek Gud verkligen har till oss, och det verk han utför inom oss och de saker han säger överträffar alla dem från förflutna tidsåldrar, en miljon gånger. Inte ens i Israel och på Petrus utförde Gud personligen så mycket verk eller talade så mycket. Det visar att vi, den här gruppen människor, verkligen är otroligt välsignade – ojämförligt mer välsignade än helgonen från svunna tider. Det är därför Gud alltid har sagt att människorna i den slutgiltiga tidsåldern är välsignade. Oavsett vad andra säger tror jag att vi är de som är högst välsignade av Gud. Vi borde ta emot de välsignelser som Gud skänker oss; kanske finns det några som vill klaga inför Gud, men jag tror att välsignelser kommer från Gud och att det bevisar att de är vad vi förtjänar. Även om andra klagar eller inte gläds med oss tror jag alltid att ingen kan ta emot eller beröva oss de välsignelser som Gud gett oss. Eftersom Guds verk utförs på oss och han talar till oss, öga mot öga – till oss, inte till andra – gör Gud vad han vill, och om människor inte är övertygade, är inte det bara att be om problem? Är inte det att bjuda in förödmjukelse? Varför säger jag så? Det är för att jag har djupgående erfarenheter av detta. Precis som det verk Gud utför på mig, som bara jag kan ta emot – kan någon annan göra det? Jag är lyckligt lottad över som anförtros detta av Gud – kan någon annan bara göra det, urskillningslöst? Men jag hoppas att mina bröder och systrar kan förstå mitt hjärta. Det är inte det att jag vill framhålla mina egna bedrifter och skryta inför människor, utan jag vill förklara ett problem. Jag är beredd att ge all härlighet till Gud och låta honom iaktta vart och ett av våra hjärtan, så att våra hjärtan kan renas inför Gud. Jag skulle vilja önska något, från djupet av mitt hjärta: Jag hoppas att Gud ska inta mig fullständigt, att jag ska bli en ren oskuld som offras på altaret, och än mer att vara lydig som ett lamm, framträda för hela mänskligheten som en helig, andlig kropp. Det är mitt löfte, den ed jag avlagt inför Gud. Jag är villig att hålla det löftet och återgälda Guds kärlek på det sättet. Är du beredd att göra det? Jag tror att mitt löfte kan styrka yngre bröder och systrar och ge hopp åt fler unga människor. Jag känner att det tycks som om Gud lägger en särskild tonvikt vid unga människor. Kanske är det min egen partiskhet, men jag har alltid känt att unga människor har hopp om framtiden; det verkar som om Gud utför extra verk på unga människor. Även om de brister i insikt och visdom och alla är alltför översvallande och hetlevrade, som en nyfödd kalv, tror jag inte att de unga är helt utan meriter. Man kan se ungdomens oskuld hos dem, och de har lätt för att ta till sig nya saker. Även om unga tenderar att vara arroganta, våldsamma och impulsiva påverkar inte det deras möjlighet att ta emot nytt ljus. Det beror på att unga människor generellt sett inte är lika benägna att hålla fast vid förlegade saker. Det är därför jag ser så obegränsade möjligheter hos de unga och deras livskraft; det är på grund av detta som jag känner så varmt för dem. Jag ogillar inte äldre bröder och systrar, men jag är inte intresserad av dem heller. Jag vill framföra min uppriktiga ursäkt till de äldre bröderna och systrarna. Kanske är det jag säger här opassande eller taktlöst, men jag hoppas att ni alla kan förlåta min vårdslöshet, för jag är alltför ung och fäster inte särskilt stor vikt vid hur jag uttrycker mig. Men för att säga sanningen har de äldre bröderna och systrarna, när allt kommer omkring, sina funktioner att fylla – de är inte helt oanvändbara. Det beror på att de har erfarenhet av att hantera angelägenheter, de är stabila i sitt sätt att sköta saker och ting, och de begår inte lika många misstag. Är inte detta deras styrkor? Jag skulle vilja att vi alla sa inför Gud: ”Åh Gud! Må vi alla fylla våra egna funktioner i våra olika befattningar, och må vi alla göra vårt allra bästa för din vilja!” Jag tror att detta måste vara Guds vilja!

Utifrån vad jag sett i mina egna erfarenheter har många som öppet gjort motstånd mot den här strömmen, det vill säga, många som direkt motsatt sig Guds Ande, varit äldre människor. De religiösa föreställningar de har är mycket starka, och de jämför i alla aspekter ålderdomliga saker med Guds ord. De tillämpar alltid saker som de själva accepterat i det förflutna på Guds ord. Är de inte absurda? Skulle dessa människor kunna utföra det verk som Gud anförtrott dem? Skulle Gud kunna använda dessa människor i sitt verk? Den Helige Ande har en metod för samtliga dagar i sitt verk; om människor klamrar sig fast vid det gamla så kommer det en dag då de knuffas av historiens scen. I varje stadium av sitt verk använder Gud alltid nya människor. Om man skulle föreläsa för andra med föråldrade saker, vore det inte bara att förstöra människor? Vore det inte att bromsa hans verk? Så när kan Guds verk fullbordas? Kanske finns det några som har föreställningar om det jag just sagt. Kanske blir de inte övertygade. Men jag hoppas att du inte är orolig; många sådana här saker kommer att ske inom den nära framtiden, och detta kan bara förtydligas genom fakta. Vi kan lika gärna besöka några viktiga personer, några prestigefyllda pastorer eller bibelutläggare, och predika den här strömmen för dem. Till att börja med kommer de helt säkert inte att göra öppet motstånd, men de kommer att dra fram sin Bibel för att tävla med dig. De kommer att be dig citera Jesajas bok och Daniels bok, och de kommer till och med att be dig förklara Uppenbarelseboken. Och om du inget har att säga kommer de att avvisa dig och kalla dig en falsk Kristus, säga att du sprider en absurd väg. Efter en timme kommer de att börja falskeligen anklaga dig till den grad att du tappar andan. Är inte detta öppet motstånd? Men det är bara början. De kan inte hindra nästa steg i Guds verk, och inom kort kommer den Helige Ande att tvinga dem att acceptera det. Det är så den allmänna trenden ser ut – det är något som människor inte kan göra och någonting som folk inte ens kan föreställa sig. Jag tror att Guds verk kommer att spridas obehindrat genom hela universum. Det är Guds vilja, och ingen kan förhindra det. Må Gud upplysa oss och få oss att acceptera mer nytt ljus och inte avbryta Guds förvaltning av saken. Må Gud vara oss nådig, så att vi alla kan se hans härlighets dag komma. När Gud förhärligas över hela universum kommer det också en tid när vi vinner härlighet vid hans sida. Det tycks också bli den tidpunkt då jag skiljs från dem som vandrat med mig. Jag hoppas att mina bröder och systrar ska höja sina röster med min i en bön till Gud: Må Guds stora verk fullbordas snart, så att vi får se hans härlighets dag under min livstid. Jag hoppas fortfarande uppnå Guds vilja under min livstid, och jag hoppas att Gud fortsätter att utföra sitt verk inom oss och att det aldrig uppstår några hinder. Det är min eviga strävan. Må Gud alltid finnas vid vår sida, och må hans kärlek bygga broar mellan oss så att vår vänskap blir mer värdefull. Jag hoppas att kärleken skapar ytterligare förståelse mellan oss och att kärleken kan föra oss närmare varandra, ta bort avståndet mellan oss, och att kärleken mellan oss må bli djupare, bredare och ljuvare. Jag tror att detta måste vara Guds vilja. Jag hoppas att mina bröder och systrar må bli mer förtrogna med mig, och att vi alla må värdesätta de få dagar vi har tillsammans och att de kan ge oss vackra minnen.

Guds verk har haft fler steg i Fastlandskina, men de är inte alls komplicerade. När man tänker på alla de där stegen är de inte orimliga – de har alla fullbordats av Gud själv, och alla människor spelar ett flertal roller i hans verk. Varje akt i den här pjäsen ter sig lustig för människor, och överraskande nog har alla en roll att spela i den. I varje prövning är människors uppträdanden livet trogna, och var och en har tecknats livfullt och grundligt med Guds penna. Alla har mycket som avslöjas i dagens ljus. Jag säger inte att Gud gör narr av människor genom sitt verk; det vore det ingen mening med. Allt Guds verk har sitt syfte – han gör absolut ingenting utan betydelse och värde. Allt han gör är för att fullkomliggöra och vinna mänskligheten. Det är bara utifrån detta som jag i sanning har sett att Guds hjärta enbart har människans bästa i sikte. Även om det kan kallas en pjäs kan det också sägas att denna pjäs är ett exempel på det verkliga livet – men för Gud, dramats huvudregissör, samarbetar alla människor för att fullborda detta verk. Å andra sidan vinner Gud människor genom detta och får människor att älska honom mer. Är det inte hans vilja? Så jag hoppas att ingen oroar sig. Vet du inte något om Guds vilja? Jag har sagt så mycket – jag hoppas att mina bröder och systrar alla kan förstå och inte missförstår mitt hjärta. Jag tror att Gud absolut kommer att vinna er. Alla har sin egen väg. Jag hoppas att vägen under era fötter är den som Gud öppnat, och att ni alla må be och säga: ”Åh Gud! Må du vinna mig så att min ande kan återvända till dig.” Är du redo att söka Guds vägledning i djupet av din ande?