För att förhindra att alla människor tappar fattningen och blir alldeles till sig efter att ha övergått från negativitet till positivitet ger Gud dem – i det sista kapitlet av sitt yttrande, efter att ha talat om sina största krav på sitt folk, efter att ha berättat för folk om sin vilja i detta skede av sin förvaltningsplan – möjlighet att begrunda hans ord för att hjälpa dem att till slut bestämma sig för att tillfredsställa Guds vilja. När människornas situation är positiv börjar Gud genast ställa frågor till dem om den andra sidan av saken. Han ställer en rad frågor som är svåra för människor att svara på: ”Var er kärlek till mig besudlad av orenhet? Var er lojalitet mot mig ren och helhjärtad? Var er kunskap om mig sann? Hur stort utrymme hade jag i era hjärtan?” Och så vidare. Med undantag av två tillrättavisningar består första halvan av detta stycke enbart av frågor. Särskilt en fråga – ”Har mina ord träffat rätt i er?” – är mycket passande. Den träffar verkligen det allra hemligaste i djupen av människors hjärtan och får dem att omedvetet fråga sig själva: ”Är jag verkligen lojal i min kärlek till Gud?” I sina hjärtan tänker människorna omedvetet tillbaka på sina tidigare erfarenheter av tjänande: De var uppfyllda av överseende med sig själva, självrättfärdighet, självbelåtenhet, egenkärlek och stolthet. De var som en stor fisk som fastnat i ett nät – efter att ha hamnat i nätet var det inte lätt för dem att komma loss. Dessutom var de ofta obehärskade, de bedrog ofta Guds normala mänsklighet och satte sig själva främst i allt de gjorde. Innan de kallades ”tjänstgörare” var de som nyfödda tigerungar, fulla av energi. Även om de i viss mån fokuserade på livet arbetade de ibland mekaniskt; likt slavar betedde de sig rutinmässigt gentemot Gud. Under den tid då de var utsatta som tjänstgörare var de negativa, hamnade på efterkälken, var fyllda av bedrövelse, klagade på Gud, hängde missmodigt med huvudet och så vidare. De minns vartenda steg i sina egna underbara, gripande historier. De får till och med svårt att sova och tillbringar dagarna i halvdvala. Det är som om Gud har kastat ut dem en andra gång, som om de fallit ner i Hades och är ur stånd att fly. Även om det enda Gud gjorde var att ställa några svåra frågor i det första stycket, om man läser noga – visar de att Guds mål är mer än att bara ställa dessa frågor för frågandets skull; de innehåller en djupare innebörd, som måste förklaras mer i detalj.

Varför sade Gud en gång att idag trots allt är idag, och eftersom gårdagen redan är förbi finns det inget behov av nostalgi – medan han i den första meningen här ställer frågor till folk och får dem att tänka tillbaka på det som varit? Tänk efter: Varför ber Gud att människorna inte ska längta tillbaka till det som varit men också att de ska tänka tillbaka på det som varit? Kan det finnas något misstag i Guds ord? Kan källan till dessa ord vara felaktig? De som inte bryr sig om Guds ord skulle naturligtvis inte ställa sådana djupa frågor. Men just nu behöver vi inte tala om detta. Låt mig först förklara den första frågan ovan – frågan om ”varför”. Alla är naturligtvis medvetna om att Gud har sagt att han inte talar tomma ord. Om ord yttras från Guds mun finns det ett syfte och en mening med dem – det här berör själva kärnan i frågan. Folks största brist är att de inte kan ändra sina onda vanor och sin gamla naturs motspänstighet. För att få alla människor att lära känna sig själva mer grundligt och realistiskt leder Gud dem först till att tänka tillbaka på det som varit så att de ska kunna reflektera djupare över sig själva och på så sätt inse att inte ett enda ord från Gud är tomt och att alla Guds ord uppfylls i olika hög grad hos olika människor. Förr hanterade Gud folk på ett sätt som gav dem lite kunskap om honom och gjorde deras uppriktighet mot honom lite innerligare. Ordet ”Gud” upptar inte mer än 0,1 procent av människorna och deras hjärtan. Att ha uppnått så mycket visar att Gud har utfört ett enormt mått av frälsning. Det är rimligt att säga att när Gud har åstadkommit så mycket i denna skara människor – en skara som utnyttjas av den stora röda draken och är besatt av Satan – vågar de inte bara göra vad de har lust till. Det beror på att det är omöjligt för Gud att uppta hundra procent av hjärtat hos dessa som är besatta av Satan. För att öka människornas kunskap om Gud under nästa steg jämför Gud situationen för tjänarna i det förflutna med situationen för Guds folk av idag och visar på en tydlig kontrast som får människorna att skämmas ännu mer. Precis som Gud sade, kan ni inte ”gömma er skam någonstans”.

Varför sa jag då att Gud inte ställer frågor bara för frågandets skull? Om man läser noga från början till slut visar det sig att även om de frågor Gud har ställt av Gud inte har förklarats grundligt, handlar de alla om omfattningen av människornas lojalitet mot Gud och kunskap om Gud; de handlar med andra ord om folks faktiska förhållanden som är beklagansvärda och svåra för dem att tala öppet om. Det här visr att människornas mognad är alltför ringa, att deras kunskap om Gud är alltför ytlig och deras lojalitet mot honom alltför besudlad och oren. Som Gud sade, nästan alla människor fiskar i grumligt vatten och är närvarande bara för att man ska vara tillräckligt många. När Gud säger ”Tror ni verkligen att ni inte är kvalificerade att vara mitt folk?” är den sanna innebörden i dessa ord att inga människor är lämpade att vara Guds folk. Men för att uppnå större effekt använder Gud metoden att ställa frågor. Denna metod är långt mer effektiv än orden i det förflutna, som häsynslöst angrep, hackade på och dödade människor så till den grad att de nästan genomborrade deras hjärtan. Antag att Gud direkt hade sagt någonting banalt som ”Ni är inte lojala mot mig och er lojalitet är besudlad. Jag har inte någon fast plats i era hjärtan …. Jag ska se till att det inte finns någon plats där ni kan gömma er för er själva, för ingen av er håller måttet för att tillhöra mitt folk.” Ni kan jämföra de två meningarna – innebörden är densamma men tonen är olika. Att använda frågor är mycket mer effektivt. Därför använder den vise Guden den första tonen, vilket visar hur konstfärdigt han talar. Det här är ouppnåeligt för en människa och därför är det inte underligt att Gud sade: ”Människor är bara redskap som jag använder. Enda skillnaden mellan dem är att några är oansenliga medan andra är värdefulla.”

Fortsätt att läsa, Guds ord kommer i en strid ström och ger nätt och jämnt människorna chans att hämta andan, så Gud gör det verkligen inte lätt för människan. När folk känner djup ånger varnar Gud dem igen: ”Om ni är fullständigt omedvetna om ovanstående frågor så visar det att ni fiskar i grumligt vatten, att ni är närvarande bara för att ni ska vara tillräckligt många, och vid den tidpunkt som jag bestämt på förhand kommer ni med visshet att kastas ut och slås ner i den bottenlösa avgrunden en andra gång. Detta är mina varningsord, och var och en som tar lätt på dem kommer att träffas av min dom och vid den fastställda tiden drabbas av katastrof.” När folk läser sådana ord kan de inte låta bli att tänka på när de kastades ned i den bottenlösa avgrunden: Hotade av katastrof, styrda av Guds administrativa påbud, i väntan på sitt eget slut kände de sig länge bedrövade, nedslagna, illa till mods och oförmögna att uttrycka melankolin i sina hjärtan – i jämförelse med detta var det bättre när deras kött renades … När deras tankar når denna punkt kan de inte låta bli att känna sig bedrövade. När de tänker på hur de hade det förr, hur de har det idag och hur de kommer att ha det i morgon, växer sorgen i deras hjärtan och de börjar omedvetet darra och bli mer och mer rädda för Guds administrativa påbud. När det går upp för dem att uttrycket ”Guds folk” kanske också bara är ett talesätt, förbyts glädjen i deras hjärtan omedelbart i bedrövelse. Gud utnyttjar deras ödesdigra svaghet till att slå mot dem, och vid denna punkt inleder han nästa steg i sitt verk. Han gör så att människornas nerver utsätts för ständiga stimuli och förstärker deras känsla av att Guds gärningar är ofattbara, att Gud är ouppnåelig, att Gud är helig och ren och att de inte är lämpade att tillhöra Guds folk. Resultatet blir att de fördubblar sina ansträngningar att bli bättre och inte vågar hamna på efterkälken.

Därnäst inleder Gud sin nya plan för att lära människorna en läxa och få dem att lära känna sig själva, vörda Gud och frukta honom: ”Sedan skapelsen och fram till idag har många människor vägrat lyda mina ord och därför rensats bort och kastats ut ur min återhämtningsström; till slut förgås deras kroppar och deras andar kastas ner i Hades, och än idag utsätts de för plågsam bestraffning. Många människor har följt mina ord, men de har gått emot min upplysning och mitt ljus … och några …” Det här är verkliga exempel. I dessa ord ger Gud inte bara hela sitt folk en verklig varning för att göra dem medvetna om hans gärningar i alla tider, utan indirtekt ger han också en beskrivning av en del av det som händer i den andliga världen. Detta gör det möjligt för folk att förstå att det inte kan komma något gott av deras olydnad mot Gud. De kommer att bli en evig skamfläck och de kommer att bli ett förkroppsligande av Satan och en kopia av honom. I Guds hjärta är denna aspekt av sekundär betydelse, för de här orden har redan lett till att folk darrar och inte vet vad de ska ta sig till. Den positiva sidan av detta är att när människor darrar av fruktan får de också kännedom om en del detaljer i den andliga världen – men bara en del, så jag måste komma med en liten förklaring. Från porten till den andliga världen kan man se att det finns alla slags andar, men några är i Hades, några i helvetet, några i eldsjön och några i den bottenlösa avgrunden. Här vill jag tillägga en sak. Om man talar ytligt, kan dessa andar indelas efter plats, men om man talar specifikt drabbas några direkt av Guds tuktan medan några är i Satans slaveri, vilket Gud utnyttjar. Mera specifikt skiljer sig deras tuktan beroende på hur allvarlig deras situation är. Låt mig här förklara lite mer. De som direkt tuktas av Guds hand har ingen ande på jorden, vilket betyder att de inte har någon chans att återfödas. Andarna under Satans domän – de fiender Gud talar om när han säger ”blivit mina fiender” – är förbundna med det jordiska. Alla de olika onda andarna på jorden är Guds fiender, Satans tjänare, och syftet med deras existens är att tjäna, att tjänstgöra så att de utgör en kontrast till Guds gärningar. Därför säger Gud: ”Dessa människor har inte bara blivit Satans fångar utan de har blivit eviga syndare och mina fiender, och de motarbetar mig direkt.” Därnäst berättar Gud för människorna vilket slags slut som väntar detta slags ande: ”Dessa människor drabbas av min dom när min vrede är som störst.” Gud förtydligar också deras nuvarande situation: ”Idag är de fortfarande blinda, kvar i de mörka fängelsehålorna.”

För att visa människorna att Guds ord är sanna använder han ett verkligt exempel som bevis (fallet Paulus som han talar om) så att hans varning ska göra ett djupare intryck på människorna. För att få människor att sluta behandla vad som sägs om Paulus som en berättelse, och för att hindra dem från att tänka på sig själva som åskådare – och dessutom för att få dem att sluta skryta om sådant som hände för tusentals år sedan och som de lärt sig av Gud, koncentrerar sig Gud inte på de upplevelser Paulus hade under sitt liv. I stället fokuserar Gud på följderna för Paulus och på vilket slags död han fick, anledningen till att Paulus satte sig upp emot Gud och hur det kom sig att Paulus slutade så som han gjorde. Vad Gud fokuserar på är att framhålla hur han till sist gäckade Paulus ivriga förhoppningar och direkt avslöjade Paulus situation i den andliga världen: ”Paulus tuktas direkt av Gud.” Eftersom folk är känslolösa och oförmögna att fatta någonting av Guds ord, lägger Gud till en förklaring (nästa del av yttrandet) och börjar tala om en fråga som gäller en annan aspekt: ”Den som motarbetar mig (genom att inte bara motarbeta mitt köttsliga jag utan, än viktigare, mina ord och min ande – alltså min gudomlighet) drabbas av min dom i sitt kött.” Bli inte panikslagna även om dessa ord på ytan verkar sakna samband med de ovanstående och det inte verkar finnas någon korrelation mellan dem: Gud har sina egna mål; de enkla orden ”ovanstående exempel bevisar att” förenar på ett organiskt sätt två till synes orelaterade ämnen – detta är det geniala med Guds ord. Folk blir alltså upplysta genom berättelsen om Paulus, så på grund av sambandet mellan texten ovan och texten nedan – genom den läxa de lär sig genom Paulus – fortsätter de sträva efter att lära känna Gud ännu mer, vilket är exakt den effekt Gud önskade uppnå när han sa dessa ord. Därnäst talar Gud några ord som ger människorna hjälp och upplysning för att kunna träda in i livet. Det är inte nödvändigt att jag pratar om detta; du kommer att känna att de här sakerna är lätta att förstå. Vad jag däremot måste förklara är när Gud säger: ”När jag var verksam i en normal mänsklig gestalt hade de flesta människor redan mätt sina krafter mot min vrede och mitt majestät och visste redan lite om min vishet och mitt sinnelag. Idag talar och handlar jag direkt i gudomlighet, och det finns fortfarande en del människor som kommer att få se min vrede och dom med egna ögon; vidare är det viktigaste verket i den andra delen av domens era att få hela mitt folk att direkt känna mina gärningar i köttet och att få er alla att direkt skåda mitt sinnelag.” Dessa få ord avslutar Guds verksamhet i normal mänsklig gestalt och inleder officiellt den andra delan av Guds verk i domens era. Domen utförs i gudomlighet och förutsäger slutet för ett antal människor. Här är det värt att förklara att Gud inte talade om för folk att detta var den andra delen av domens era när de blev Guds folk. I stället förklarar han bara att detta är den andra delen av domens era efter att först ha berättat för dem om Guds vilja, om de mål som Gud önskar uppnå under denna period och om det sista steget i Guds verk på jorden. Självfallet finns också Guds vishet i detta. Det enda människor bryr sig om när de just har stigit upp från sina sjukbäddar, är huruvida de kommer att dö eller inte, eller huruvida deras kropp kan bli fri från sjukdomen eller inte. De bryr sig inte om huruvida de kommer att gå upp i vikt eller huruvida de klär upp sig i rätt kläder. Det är sålunda först när människorna blivit helt och fullt övertygade om att de tillhör Guds folk som Gud berättar om sina krav, steg för steg, och talar om för människorna vilken era som gäller idag. Det beror på att folk bara har energi att koncentrera sig på stegen i Guds förvaltning några dagar efter det att de har tillfrisknat och därför är det den lämpligaste tidpunkten att berätta för dem. Först när människor förstått börjar de analysera: Eftersom detta är den andra delen av domens era, har Guds krav blivit strängare, och jag har blivit medlem av Guds folk. Det är rätt att analysera på det sättet, och detta sätt att analysera är möjligt för människan; det är därför Gud använder denna metod när han talar.

När människorna väl förstår lite grand, träder Gud än en gång in i den andliga världen för att tala, och så råkar de än en gång i ett bakhåll. Under denna serie av frågor kliar sig alla i huvudet, förvirrade, utan att veta var Guds vilja finns, utan att veta vilka av Guds frågor de ska besvara och dessutom utan att veta vilket språk de ska använda när de svarar på Guds frågor. Man undrar om man ska skratta eller gråta. För människor verkar det som om de här orden kanske innehåller mycket djupa mysterier – men i själva verket är det precis tvärtom. Jag kan lika väl lägga till en liten förklaring för dig här – den kommer att ge din hjärna vila, för du kommer att känna att det här är en enkel sak som inte kräver så mycket tankeverksamhet. Även om det finns många ord, innehåller de bara ett mål från Guds sida: att vinna människors lojalitet genom dessa frågor. Men det är inte ändamålsenligt att säga detta direkt, så Gud använder sig av frågor igen. Men när han talar är tonfallet särskilt mjukt och mycket olikt tonfallet i början. Även om människorna blir utfrågade av Gud ger den här kontrasten dem en viss lättnad. Du kan lika gärna läsa alla frågorna en efter en; har inte de här sakerna nämnts ofta i det förflutna? I dessa få enkla frågor finns ett rikt innehåll. Några är en beskrivning av folks mentalitet: ”Är ni villiga att åtnjuta ett liv på jorden som är besläktat med det i himlen?” Några är den ”soldated” som människor avlägger inför Gud: ”Kan ni verkligen låta er dödas av mig och ledas av mig som ett får?” Och några av dem är Guds krav på människan: ”Skulle ni kunna försaka allt omkring er och låta mig använda er om jag inte talade direkt? Är inte detta den verklighet jag begär? …” De innehåller också Guds förmaningar och uppmuntran till människan: ”Ändå ber jag att ni inte längre ska tyngas av farhågor, att ni ska vara förutseende i ert inträde och fatta essensen i mina ord. Det kommer att förhindra att ni missförstår mina ord och är osäkra om min avsikt och därigenom bryter mot mina administrativa påbud.” Slutligen talar Gud om sina förhoppningar vad gäller människan: ”Jag hoppas att ni förstår mina avsikter med er i mina ord. Tänk inte mer på era egna framtidsutsikter, utan handla som om ni har beslutat inför mig att underkasta er Guds iscensättning i allt.” Den avslutande frågan har en djup mening. Den är tankeväckande, den inskärps i människornas hjärtan och är svår att glömma, den ljuder utan uppehåll, som en klocka nära deras öron …

Det ovanstående är några förklarande ord som du kan använda som referens.